2760056 GB02U14 1987/88 U14 mot mot Motion 1987/88:U14 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) Motion Motion UU 14 0 1988-04-20 00:00:00 2014-10-14 10:40:17 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. av Bengt Westerberg m. fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02U14/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02U14 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02U14 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1987/88:U14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>av Bengt Westerberg m. fl. (fp)</p> <p>med anledning av prop. 1987/88:154 med förslag<br /> till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel,<br /> m. m.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1. Inledning</p> <p>Målet för den svenska säkerhetspolitiken är att bevara landets oberoende.<br /> Den bygger på alliansfrihet i fred som syftar till neutralitet i krig. För att<br /> göra neutralitetspolitiken trovärdig krävs ett starkt försvar. Kring dessa<br /> grundsatser råder i Sverige stor enighet.</p> <p>Det militära försvaret kräver i många avseenden mycket avancerad materiel.<br /> När materielen väl anskaffats behövs ammunition, reservdelar, verktyg<br /> och kunskap.</p> <p>För att neutralitetspolitiken skall vara trovärdig krävs att vårt försvar och<br /> vårt samhälle i kris och krig inte blir ensidigt beroende av materielleveranser<br /> från andra länder. Landets värnkraft får inte kollapsa därför att något<br /> land plötsligt väljer att inte längre exportera till oss. Då kan vi hamna i en<br /> situation, där krav ställs på Sverige att vi skall agera på ett visst sätt. I kris<br /> och krig måste vi därför klara oss utan ny tillförsel av krigsmateriel. Vi<br /> importerar i dag ungefär 20 % av försvarsmaterielen. Om man även räknar<br /> med delkomponenter i större system är importandelen ca 30 %.</p> <p>Den svenska krigsmaterielindustrin har därför en stor säkerhetspolitisk<br /> betydelse. 1 utlandet uppfattas det som en stark markering av neutralitetsviljan<br /> att Sverige kan producera egna flygplan, ubåtar och viktiga robotar<br /> av kvalitet som är jämförbar med stormakternas.</p> <p>Enligt folkrätten har alla länder rätt att med vapen försvara sitt oberoende<br /> mot inkräktare. Stater som förklarar sin avsikt till neutralitet har skyldighet<br /> att kunna värna neutraliteten, t. ex. att kunna hindra överflygningar.</p> <p>Bara ett fåtal rika industriländer förfogar i dag över kunskap att utveckla<br /> och tillverka kompletta vapensystem. Framför allt är det u-länderna som är<br /> beroende av att få köpa vapen till sina nationella försvar.</p> <p>Folkpartiet anser att alla stater, liksom vi själva, har rätt att bestämma<br /> över sin egen säkerhetspolitik och om man skall ha ett militärt försvar eller<br /> inte. För att denna rätt skall bli en reell möjlighet krävs det att vissa länder<br /> är beredda att exportera vapen.</p> <p>Svensk vapenexport kan därvidlag bidra till att ge köparlandet det skydd<br /> det anser sig behöva för att kunna avskräcka mot anfall från andra. Vapen<br /> får enligt nuvarande regler inte säljas till stat som befinner sig i väpnad<br /> konflikt med annan stat, stat som är invecklad i internationell konflikt som</p> </div> <div class="block ml_3" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade orolig- Mot. 1987/88<br /> heter. U14</p> <p>Export av krigsmateriel aktualiserar fortlöpande problem av principiell<br /> karaktär. Tillståndsprövningen innebär ofta en synnerligen svår uppgift.</p> <p>Det är omöjligt att utforma riktlinjer för tillståndsprövningen så att alla<br /> svårigheter undviks. Beslut om tillstånd för vapenexport skall ges efter noggranna<br /> överväganden om regimens trovärdighet i aktuellt köparland.</p> <p>En betydande restriktivitet måste iakttagas när det gäller dispenser. Kraven<br /> måste skärpas vad gäller den politiska stabiliteten i mottagarlandet. Det<br /> står i dag klart att svensk lagstiftning i fråga om krigsmateriel har kringgåtts.</p> <p>De ansvariga måste självklart ställas till svars. Det finns risk att vapenfabrikanter<br /> har skadat Sverige.</p> <p>Förtroendet för företagens, myndigheternas och politikernas sätt att hantera<br /> den svenska krigsmaterielexporten måste återställas. Det bör ske på<br /> flera sätt. För det första måste full klarhet nås i de vapenaffärer som nu är<br /> föremål för en rad olika utredningar, bl. a. inom rättsväsendet och inom<br /> ramen för riksdagens konstitutionsutskott och medborgarkommissionen.</p> <p>För det andra bör kontrollen över de krigsmaterielproducerande företagen<br /> skärpas. För det tredje bör oklarheter i gällande bestämmelser förtydligas<br /> samtidigt som praxis i tillståndsgivningen blir restriktivare.</p> <p>1 en partimotion i januari i år begärde folkpartiet bl. a. att statens kontroll<br /> över krigsmaterielproducerande företag skulle skärpas för att försvåra<br /> ytterligare brott mot lagstiftningen. Vidare föreslogs bl. a. att inriktning och<br /> omfattning av marknadsföring av krigsmateriel skulle kontrolleras noggrannare.<br /> Eftersom vissa vapenköpare inte haft den respekt för slutanvändarintyget<br /> som varit förutsatt föreslogs också att slutanvändarintyget skulle<br /> bli ett regeringsdokument.</p> <p>2. Propositionen</p> <p>1 propositionen föreslås en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel<br /> m. m. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1983:1934) om kontroll över<br /> tillverkningen av krigsmateriel m. m. Propositionen grundar sig i första<br /> hand på landshövding Bengt Gustavssons utredning Försvarsindustrins utlandsverksamhet<br /> (SOU 1987:8).</p> <p>Propositionens förslag innebär i huvudsak skärpt kontroll av krigsmaterielindustrins<br /> verksamhet. Regeringen får också rätt till information om<br /> företagens marknadsföring och möjligheter att ingripa med förbud mot att<br /> anbud lämnas och avtal ingås.</p> <p>Prövningen av dispenser från förbudet mot krigsmaterielexport sker med<br /> utgångspunkt från riktlinjer, fastställda av riksdagen. Propositionen innehåller<br /> med något undantag inga nya riktlinjer. Regeringen deklarerar visserligen<br /> sin avsikt att förändra dem i restriktiv riktning men vill avvakta<br /> resultatet av medborgarkommissionens arbete.</p> <p>Vidare aviserar regeringen att en kommitté med uppgift att — mot bakgrund<br /> av vårt behov av en acceptabel självförsörjning av krigsmateriel —<br /> analysera möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den</p> </div> <div class="block ml_52"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>svenska vapenexporten skall tillkallas. En särskild utredare skall se över Mot. 1987/88<br /> krigsmaterielbegreppet. U14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>3. Folkpartiets uppfattning</p> <p>3.1 Riktlinjer för utredning om vapenexporten</p> <p>Enligt propositionen skall den analys av möjligheterna att begränsa eller<br /> avbryta vapenexporten som föreslås ta sin utgångspunkt i det svenska behovet<br /> av en acceptabel självförsörjning. Detta är bra men ett alltför begränsat<br /> uppdrag.</p> <p>Svensk vapenexport har motiverats på flera sätt. Ett skäl har angetts vara<br /> att exporten är nödvändig för att upprätthålla svensk vapenindustri och<br /> dess tekniska kompetens. Det är detta regeringen tar fasta på.</p> <p>Men därtill har också mer principiella motiv anförts. Dit hör tanken att<br /> andra länder bör ha samma möjlighet till vapenimport som vi i Sverige<br /> anser nödvändig för vår egen värnkraft. Det har också hävdats att det för<br /> små neutrala stater kan vara av värde att kunna köpa vapen från andra<br /> länder än de bägge supermaktsblocken. Vidare rymmer frågan om vapenexportens<br /> framtid neutralitetspolitiska och folkrättsliga aspekter t. ex. om<br /> och i vilken utsträckning påbörjade leveranser kan fortsätta även när köparen<br /> råkat in i en väpnad konflikt. Detta problem har nyligen aktualiserats i<br /> debatten om det samarbetsavtal Bofors ingått med indiska staten i samband<br /> med försäljningen av haubits 77.</p> <p>Enligt folkpartiets mening bör konsekvenserna av dessa olika synsätt<br /> analyseras när den svenska vapenexporten utreds.</p> <p>3.2 Riktlinjerna för vapenexporten</p> <p>1 riktlinjerna för vapenexporten från 1971 behandlas frågan om vad som<br /> skall hända om förhållandena i ett köparland förändras jämfört med när<br /> exportlicensen utfärdades: ”Utfärdad exportlicens bör därför indragas,<br /> förutom vid ovillkorliga exporthinder, endast om den mottagande staten<br /> kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter.<br /> Även i fall av väpnad konflikt bör indragning av licensen kunna underlåtas,<br /> om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och mottagarstaten<br /> deltar i konflikten endast symboliskt.”</p> <p>Bl. a. i fråga om Indienordern har dessa regler upphävts genom ett s. k.<br /> Memorandum of understanding (MOU) mellan svenska regeringen och<br /> indiska staten. Avtalet medger leverans även under väpnad konflikt.</p> <p>I riktlinjerna från 1971 medges regeringen göra undantag från huvudregeln<br /> när samarbetsavtal träffats ”mellan företag i Sverige och i andra länder<br /> om gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel”. Det förutsätts i<br /> riktlinjerna att ”i ett sådant samarbete måste samarbetspartnern komma<br /> med i ett mycket tidigt stadium” och att syftet är att tillföra Sverige teknisk<br /> utveckling för svenska försvarsbehov. Enligt riktlinjerna bör ”sådan utförsel<br /> till det andra landet som föranleds av avtalet medges oavsett förhållan</p> </div> <div class="block ml_52"><p>13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>den som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller Mot. 1987/88</p> <p>även i detta fall de tidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal av U14</p> <p>detta slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk<br /> samarbetspartner.”</p> <p>De ovillkorliga exporthinder som nämns är bl. a. beslut av FN:s säkerhetsråd<br /> eller folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.</p> <p>1 fråga om Indienordern är beteckningen samarbetsavtal däremot missvisande.<br /> Samarbetsavtalet är träffat mellan Bofors och den indiska staten,<br /> inte med ett indiskt företag. Här gäller det en produkt som utvecklats och<br /> tillverkats i Sverige och som exporteras till köparland. Bofors utbyte är att<br /> få erfarenhetsutbyte och information om prestanda vid användningen av<br /> haubitsarna för en vidareutveckling av materielen. Regeringens avtal<br /> (MOU) med Indien har mer karaktären av ett leveranssäkerhetsavtal. Huvudsyftet<br /> synes vara att tillförsäkra köparlandet fortsatta vapenleveranser<br /> även i fall där en tillämpning av riktlinjerna skulle leda till att leveranserna<br /> stoppas.</p> <p>Frågan om huruvida detta ärende har handlagts på ett korrekt sätt behandlas<br /> för närvarande av konstitutionsutskottet.</p> <p>Enligt folkpartiets mening måste kriterierna för dessa samarbetsavtal bli<br /> föremål för ingående analys och utvärdering.</p> <p>Regeringen avstår nu — i avvaktan på medborgarkommissionens arbete<br /> — från att föreslå nya riktlinjer. Inte heller presenteras några nya regler för<br /> försvarsindustrielit samarbete med utländsk industri. Frågan skall prövas<br /> av den aviserade vapenexportkommittén. I stället skall ”de av riksdagen</p> <p>fastlagda riktlinjerna för samarbetsavtal på detta område fortsätta</p> <p>att gälla fram till dess att riksdagen fattat nytt beslut”.</p> <p>Det framgår inte klart av propositionen vad detta innebär. Riktlinjerna<br /> från 1971 syftar på avtal om utveckling och tillverkning. I praxis synes en<br /> vidare definition av dessa avtal ha växt fram än lagstiftaren ursprungligen<br /> avsett.</p> <p>Några nya samarbetsavtal för utveckling och tillverkning torde inte vara<br /> aktuella inom överblickbar framtid. Mot den bakgrunden vill vi föreslå ett<br /> moratorium för nya överenskommelser med andra länder om undantag<br /> från de grundläggande reglerna om förbud mot export vid krig eller inre<br /> oroligheter tills frågan blivit noggrant analyserad i det kommande utredningsarbetet<br /> kring vapenexportens framtid.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör den restriktiva hållning som i huvudsak präglar<br /> gällande riktlinjer tillämpas fullt ut. Förändringar bör syfta till att skärpa<br /> kraven på politisk stabilitet i mottagarlandet. Export bör inte ske till nya<br /> länder utan mycket stark tilltro till landets yttre och inre stabilitet. Det är<br /> möjligt att en sådan ordning kommer att leda till en minskning av den<br /> svenska vapenexporten. Det är i så fall det pris vi måste vara beredda att<br /> betala för att upprätthålla den restriktiva vapenexportpolitik riksdagen tidigare<br /> uttalat sig för.</p> <p>Riktlinjerna för dispensgivningen har funnits sedan 1971 och bekräftades<br /> i allt väsentligt 1982. Denna form av reglering kunde vara naturlig i ett<br /> inledande skede när bestämmelserna fortfarande var relativt nya och oprövade.<br /> Bestämmelserna har dock den karaktären att en lagreglering vore mer 14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>naturlig. Det skulle sannolikt också ge beslutsfattandet fastare former. En Mot. 1987/88</p> <p>lagreglering av de framtida riktlinjerna för vapenexporten bör därför över- U14</p> <p>vägas. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.</p> <p>3.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor</p> <p>Enligt grundlagen skall regeringen överlägga med utrikesnämnden innan<br /> den fattar utrikespolitiska beslut av större vikt. Vissa utförselärenden rörande<br /> krigsmateriel är av den arten att överläggning med nämnden erfordras.</p> <p>1984 beslöt riksdagen därtill att inrätta en rådgivande parlamentarisk<br /> nämnd i krigsmaterielexportärenden. Erfarenheterna av arbetet i nämnden<br /> är dock inte särskilt goda. Enligt folkpartiets mening är utrikesnämnden<br /> tillräcklig för att tillgodose behovet av samråd mellan regering och opposition<br /> i utrikes- och säkerhetspolitiskt viktiga ärenden. Den parlamentariska<br /> nämnden riskerar snarast att skapa oklara ansvarsförhållanden och bör nu<br /> avskaffas.</p> <p>3.4 Kontrollfrågor</p> <p>Regeringens förslag till skärpt kontroll över de krigsmaterielproducerande<br /> företagen och deras marknadsföring överensstämmer i stora drag med vad<br /> utredaren Bengt Gustavsson förordat och ligger i linje med de ståndpunkter<br /> folkpartiet intagit. Vi kan därför i huvudsak instämma i dem med det undantag<br /> som vi återkommer till nedan.</p> <p>I propositionen föreslås att företagens revisorer skall medverka i kontrollarbetet.<br /> Om en revisor framfört någon anmärkning i revisionsberättelsen<br /> som gäller efterlevnad av lagen skall han enligt förslaget sända in en<br /> kopia av revisionsberättelsen till regeringen.</p> <p>Flera remissinstanser bl. a. kommerskollegium och Föreningen Auktoriserade<br /> revisorer avstyrker förslaget. Det ifrågasätts bl. a. om revisorerna har<br /> den sakkunskap som behövs för en meningsfull granskning. Det har också<br /> hävdats att den förändring av revisorernas uppgifter som nu pågår rubbar<br /> deras roll som förtroendemän bl. a. för aktieägarna och de anställda.</p> <p>Folkpartiet har tidigare motsatt sig liknande förslag då vi anser att de<br /> riskerar att skapa dubbla lojaliteter för revisorerna.</p> <p>Vi ställer oss tveksamma till den föreslagna bestämmelsen. Regeringen<br /> kan inte ha behov av revisorernas medverkan för att få tillgång till revisionsberättelserna.<br /> Detta kan ske lika lätt genom att KMI begär in dem från<br /> företagen.</p> <p>Kontrollen av företagen måste ankomma på ansvariga myndigheter.</p> <p>KMI:s uppgift att noga följa hur lämnade tillstånd används bör ytterligare<br /> betonas. Regeringens förslag bör avslås i denna del.</p> <p>Krigsmaterielinspektionen som ingår i regeringskansliet är dels en departementsenhet,<br /> dels en kontrollerande myndighet. Denna typ av dubbelroll<br /> förekommer inte i övrigt i den svenska förvaltningen och är långt ifrån<br /> invändningsfri. Den är bl. a. ägnad att skapa otydliga ansvarsförhållanden<br /> och oklarhet om regeringens roll i kontroll- och tillsynsarbetet. Regeringen</p> <p>bör givetvis även i fortsättningen fatta beslut i tillståndsärenden men en 15</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>klarare gränsdragning mellan regeringskansliet och K.MI vore önskvärd.</p> <p>Det borde därför övervägas om inte KMI kunde omvandlas till en självständig<br /> myndighet med placering utanför regeringskansliet. Denna fråga<br /> bör prövas närmare inom ramen för det utredningsarbete om vapenexporten<br /> som föreslås i propositionen.</p> <p>Folkpartiet föreslog i en partimotion i januari att slutanvändarintyg skall<br /> bli regeringsdokument. Det framgår av propositionen att utrikeshandelsministern<br /> gör samma bedömning. Ett lagförslag med denna innebörd saknas<br /> dock. Ett sådant bör snarast presenteras för riksdagen. Vid överträdelse<br /> skulle ansvar då lättare kunna utkrävas och åtgärder vidtas som förhindrar<br /> en upprepning. Dessutom bör det i de fall det hittills förekommit överträdelser<br /> av reglerna i slutanvändarintyget allvarligt prövas om landet i fråga<br /> över huvud taget skall få komma i fråga för fortsatt svensk vapenexport.</p> <p>4. Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om vidgade direktiv för utredning av den svenska<br /> vapenexporten,</p> <p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om moratorium för överenskommelser om undantag<br /> från de grundläggande reglerna om förbud mot export vid krig<br /> eller inre oroligheter tills frågan blivit noggrant analyserad i det kommande<br /> utredningsarbetet kring vapenexportens framtid,</p> <p style="margin-left:30px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om lagreglering av riktlinjerna för vapenexporten,</p> <p style="margin-left:30px;">4. att riksdagen beslutar avskaffa den rådgivande nämnden för<br /> krigsmaterielexportfrågor,</p> <p style="margin-left:30px;">5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag vad avser revisorernas<br /> medverkan i kontrollarbetet,</p> <p style="margin-left:30px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om utredning om KMI:s ställning i statsförvaltningen,</p> <p style="margin-left:30px;">7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om<br /> slutanvändarintyg.</p> <p>Stockholm den 20 april 1988<br /> Bengt Westerberg (fp)</p> <p>Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)</p> <p>Karin A hr/and fp) Birgit Friggebo (fp)</p> <p>Anne Wibble (fp) Jan-Erik Wikström (fp)</p> <p style="text-align:right;">16</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1987/88<br /> U14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Svenskt Tryck Stockholm 1988</p> </div> </div> </div> INL Inlämning 1988-04-20 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1988-04-21 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1988-04-22 00:00:00 inträffat 2 0 Bengt Westerberg fp 1 undertecknare 0 Ingemar Eliasson fp 2 undertecknare 0 Kerstin Ekman fp 3 undertecknare 0 Birgit Friggebo fp 4 undertecknare 0 Anne Wibble fp 5 undertecknare 0 Jan-Erik Wikström fp 6 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1987/88:154 2014-11-21 06:39:02 motkat Motionskategori - 2014-11-21 06:39:02 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02U14 2019-05-28 12:14:10 tilldelat Tilldelat Utrikesutskottet 2014-11-21 06:39:02 GB02U14 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) mot_198788_u_14.pdf 153857 pdf med anledning av prop. 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/27190399-ACCE-4BDD-9364-86180E5C9B8A