2786440 GB02So7 1987/88 So7 mot mot Motion 1987/88:So7 av Rosa Östh och Karin Israelsson (c) Motion Motion SoU 7 0 1988-01-26 00:00:00 2014-11-04 14:36:06 2014-11-04 00:00:00 om åtgärder mot AIDS (prop. 1987/88:79) av Rosa Östh och Karin Israelsson (c) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02So7/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02So7 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02So7 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Motion till riksdagen<br /> 1987/88 :So7</p> <p>av Rosa Östh och Karin Israelsson (c)<br /> om åtgärder mot AIDS (prop. 1987/88:79)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Inledning</p> <p>Spridningen av infektionssjukdomen AIDS ger anledning till stor oro. Så vitt<br /> vi vet har sjukdomen endast funnits hos människan en kort tid. Vi står därför<br /> inför en helt ny typ av infektiöst agens, HIV, som leder till ett tidigare okänt<br /> sjukdomssyndrom, AIDS. Trots omfattande forskningsinsatser finns i dag<br /> inget känt verksamt botemedel mot sjukdomen. Det finns heller inget vaccin<br /> eller annat förebyggande medicinskt medel för att hejda smitta.</p> <p>Den moderna medicinska forskningen har dock på kort tid lyckats kartlägga<br /> viktiga fakta om sjukdomen. Vi har fått ökade kunskaper om sjukdomens<br /> spridningsvägar. Vår kunskap om viruset och hur det påverkar människan<br /> ökar också ständigt. Trots detta finns det i dag inga säkra belägg för ett<br /> nära förestående genombrott när det gäller att finna ett vaccin mot HIV eller<br /> ett botemedel mot AIDS.</p> <p>Nuläge</p> <p>I dag har ca 1 700 människor smittats med HIV. Ett betydligt mindre antal<br /> (ca 160 personer) har också utvecklat sjukdomen AIDS.</p> <p>Totalt beräknas antalet smittade i världen vara mellan 5 och 10 miljoner<br /> människor. Med kännedom om virusets spridningsvägar och dess smygande<br /> ansats och mot bakgrund av den öppna värld vi lever i finns anledning tro att<br /> sjukdomen kommer att spridas ytterligare.</p> <p>Sjukdomens spridningstid</p> <p>Ett mått på en sjukdoms smittsamhet är att mäta dess fördubblingstid. Under<br /> de senare åren har också ett antal olika uppgifter om HIV/AIDS fördubblingstakt<br /> presenterats. Tiden har uppgivits vara från sex månader och<br /> upp till flera år. Nyligen presenterade material tyder på att spridningstakten<br /> mattats av. Detta har tagits till intäkt för att sjukdomen inte skulle fordra<br /> den intensiva uppmärksamhet från vissa forskare och samhället som hittills<br /> varit fallet.</p> <p>Vi vill allvarligt varna för en sådan tolkning. Kunskapen om smittans<br /> spridning och dess effekter är sådana att sjukdomen - oavsett spridningstakt<br /> - kräver särskilda insatser både av förebyggande karaktär och insatser<br /> inom vård och omsorg.</p> </div> <div class="block ml_5" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Smittspårningen är beroende av de insatser som samhället kan avsätta för Mot. 1987/88<br /> att upptäcka smittade. Om det smittspårande arbetet avmattas eller av andra So7<br /> skäl inte kan bedrivas effektivt, kan detta påverka underlaget för att klarlägga<br /> smittläget i ett samhälle.</p> <p style="margin-left:3px;">Sjukdomens spridningsvägar</p> <p style="margin-left:3px;">I dag vet vi att HIV sprids genom sexuella kontakter, genom blod och blodprodukter<br /> och från smittade gravida kvinnor till foster. Därutöver har inga<br /> andra spridningsvägar påvisats.</p> <p style="margin-left:3px;">De kända spridningsvägarna medför att människor ställs inför nya problem.<br /> Den viktigaste spridningsvägen sker via sexuella kontakter. Dagens<br /> människor lever därmed i en tid där en av de mest intima och nära kontakter<br /> två människor kan ha kan utgöra ett hot mot mänskligheten.</p> <p style="margin-left:3px;">Den svåra uppgiften för forskare, vårdpersonal och andra verksamma i<br /> kampen för att hejda spridning av sjukdomen är därmed att samtidigt informera<br /> människor om smittrisker på ett korrekt och sakligt sätt och ändå inte<br /> medverka till att sprida rädsla för nära och förtroendefulla kontakter människor<br /> emellan.</p> <p style="margin-left:3px;">En intensiv information och upplysning till alla människor, för att därigenom<br /> medverka till attityd- och beteendeförändringar, är de enda möjligheterna<br /> att hejda smittspridningen i dag. Kraven på den informativa verksamheten<br /> skärps också av det faktum att arbetet därtill måste ha som ett delmål<br /> att inte sprida en omotiverad rädsla hos människor.</p> <p style="margin-left:3px;">AIDS-delegationens informationskampanj</p> <p style="margin-left:3px;">Samhällets samlade arbete när det gäller information och andra övergripande<br /> insatser i det smittförebyggande arbetet samordnas av AIDS-delegationen.<br /> I delegationen finns ett stort antal folkrörelser representerade liksom<br /> företrädare för vården och forskningen. De politiska partierna är företrädda<br /> i delegationen.</p> <p style="margin-left:3px;">Under våren 1987 påbörjades omfattande informationsinsatser till allmänheten.<br /> Det gäller allmänt informerande kampanjer i dagspress och<br /> andra media med även en riktad upplysningsverksamhet till de grupper i<br /> samhället som kan anses ha särskilda behov av sådan.</p> <p style="margin-left:3px;">Trots dessa intensiva informationsinsatser är kunskaperna och insikterna<br /> om sjukdomen och dess spridningsvägar fortfarande otillräckliga hos många<br /> människor.</p> <p style="margin-left:3px;">I andra fall har verksamheten medfört en ökad insikt om sjukdomen. Allt<br /> fler människor vet därmed hur sjukdomen sprids och hur riskerna för smitta<br /> kan undvikas. Ännu har denna kunskap inte medfört att människorna förändrat<br /> sitt beteende.</p> <p style="margin-left:3px;">Ungdomsgrupperna har ägnats särskild uppmärksamhet. Här är medvetenheten<br /> om HIV/AIDS numer stor. Olika undersökningar visar att AIDSdelegationens<br /> arbete i detta avseende varit lyckosam. I samma undersökningar<br /> framgår också att den ökade insikten dock inte följts av ett ändrat<br /> beteende.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Situationen visar tydligt på svårigheterna i det förebyggande arbetet. Allt Mot. 1987/88</p> <p>attitydförändrande arbete måste bedrivas planmässigt över lång tid för att ge So7</p> <p>avsedd effekt. Det arbete som inleddes under 1987 måste därför följas av<br /> ytterligare insatser. AIDS-delegationen bör även fortsättningsvis ha ett samordnande<br /> ansvar för detta.</p> <p>Erfarenheter av det genomförda och nu pågående arbetet leder dock till<br /> slutsatsen att information och upplysning måste utformas på ett mer konkret<br /> sätt. Informationen till ungdomar får dock inte stanna vid en förenklad upplysning<br /> om skyddsteknik (kondompropaganda) utan måste också inriktas på<br /> samlevnadsfrågorna. Sådant arbete kan leda till ett motsatt resultat än det<br /> avsedda.</p> <p>I informationsarbetet måste nya grupper engageras. Här är olika intresseorganisationer<br /> av särskild betydelse. Det gäller exempelvis upplysning som<br /> riktas till yrkesgrupper vilka i sitt arbete kan komma i kontakt med smittade<br /> människor. Det gäller också undervisningspersonal som i sitt arbete kommer<br /> i kontakt med främst barn och ungdom. Ett särskilt intresse måste ägnas åt<br /> utbildning och information till vård- och omsorgspersonal.</p> <p>Vad ovan anförts om den fortsatta inriktningen på det informerande och<br /> upplysande arbetet bör ges regeringen till känna.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Insatser inom undervisningsområdet</p> <p>1. Högskolans vårdyrkesutbildningar</p> <p>Undervisning om HIV/AIDS skall vara ett obligatoriskt inslag i utbildningen<br /> av all vårdpersonal på högskolenivå. Detta moment i utbildningen får dock<br /> inte inskränkas att omfatta endast de medicinska aspekterna på sjukdomen.<br /> Därutöver är det viktigt att all vårdpersonal får undervisning och utbildning<br /> om de särskilda krav som vård- och omhändertagande av HIV-smittade och<br /> AIDS-sjuka ställer.</p> <p>Enligt uppgifter vi inhämtat - från bl. a. studerandeorganisationer inom<br /> högskolan - riktas i dag kritik såväl vad avser utbildningens medicinska del<br /> som dess psykosociala innehåll. Många studenter hävdar till och med att de<br /> under studietiden inte erhåller en adekvat utbildning i dessa svåra frågor.<br /> Oaktat de insatser som ställts till högskolans förfogande för utbildnings- och<br /> informationsinsatser om HIV/AIDS leder detta till slutsatsen att dessa inte<br /> medfört att eleverna känner sig väl förberedda för att delta i vården av de<br /> drabbade.</p> <p>En svårighet för vårdpersonal vid omhändertagande av de smittade, liksom<br /> vid information och rådgivning till allmänheten, är bristande kunskaper<br /> och därav följande osäkerhet i arbetet. När det gäller den sedan flera år yrkesverksamma<br /> personalen är detta förklarligt, mot bakgrund av att sjukdomen<br /> inte uppmärksammats vid tiden för deras yrkesutbildning. För dem som<br /> utbildats under senare år borde situationen vara en annan. De har rätt att<br /> fordra en undervisningsinsats som är avvägd så att de får såväl medicinsk<br /> kompetens som psykologisk beredskap att delta effektivt i både det smittförebyggande<br /> arbetet och med att spåra och omhänderta smittade.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Omfattningen av utbildningen i denna del får inte begränsas av brist på Mot. 1987/88<br /> resurser. Enligt centerpartiets bestämda uppfattning måste undervisning och So7<br /> information om HI V/AIDS vara en mycket högt prioriterad del i alla vårdutbildningar.<br /> I det fall särskilda resurser erfordras för att höja utbildningens<br /> kvalitet i dessa avseenden bör riksdagen ha en beredskap att i särskild ordning<br /> avsätta medel härför.</p> <p style="margin-left:3px;">Fort- och vidareutbildning av yrkesverksam vårdpersonal</p> <p style="margin-left:3px;">Ansvaret för en adekvat fort- och vidareutbildningsverksamhet för nu yrkesverksamma<br /> inom vård/omsorg/socialtjänst åvilar huvudmännen. Kommuner<br /> och landsting har därför ett ansvar för att kontinuerligt genomföra utbildningsinsatser<br /> för sin personal. Detta är angeläget av flera skäl. Dels saknar<br /> fortfarande all personal sådana insikter att de kan omhänderta de smittade<br /> på ett mänskligt sätt, dels är forskningen inom området omfattande, och nya<br /> vårdmetoder och rön presenteras kontinuerligt. Det är självklart angeläget<br /> att dessa nya insikter och kunskaper snabbt får en spridning i de yrkesverksammas<br /> led.</p> <p style="margin-left:3px;">Därutöver finns ytterligare ett skäl att understryka vikten av fort- och vidareutbildningsinsatser.<br /> Omhändertagande av HIV/AIDS-drabbade ställer<br /> stora krav på inlevelseförmåga hos personalen. Fortfarande finns det patienter<br /> som drabbas av fördömande attityder från personalens sida. Till en stor<br /> del beror detta på bristande kunskaper.</p> <p style="margin-left:3px;">Av dessa skäl är det mycket angeläget att understryka vikten av en kontinuerlig<br /> och intensiv fort- och vidareutbildning inom vårdsektorn.</p> <p style="margin-left:3px;">Samlevnadsundervisningen i skolan</p> <p style="margin-left:3px;">Skolan har en viktig funktion när det gäller att ge barn och ungdomar insikter<br /> som ökar deras förståelse och tolerans för andra människor. Under en<br /> följd av år har samlevnadsundervisning bedrivits på skolans olika stadier.</p> <p style="margin-left:3px;">Undervisningen om sex och samlevnad har också givit ett gott resultat, vilket<br /> statistiken över det minskade antalet graviditeter och aborter i tonårsgruppen<br /> utvisar.</p> <p style="margin-left:3px;">Trots att ungdomarna, som ovan nämnts, har erhållit och också tagit till<br /> sig information om HIV/AIDS har denna insikt inte medfört ett ändrat och<br /> säkrare beteende i någon större utsträckning. Alltför många utgår från att<br /> sjukdomen inte kan drabba just dem oavsett vilka och hur många tillfälliga<br /> sexuella kontakter de har.</p> <p style="margin-left:3px;">Antalet heterosexuella smittade är i dag den grupp som ökar snabbast.</p> <p style="margin-left:3px;">Spridningen av sjukdomen har därmed gått utanför de tidigare definierade<br /> riskgrupperna - narkomaner, homosexuella och mottagare av blod eller<br /> blodprodukter. I framtiden är det dock så att sjukdomen kommer att spridas<br /> ytterligare bland heterosexuella.</p> <p style="margin-left:3px;">En attitydförändring i ungdomsgrupperna som åtföljs av ett säkrare beteende<br /> är därför nödvändig för att hindra att smittan sprids till dem. Här kan<br /> en satsning på sex- och samlevnadsundervisning vara en bland flera verksamma<br /> insatser.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">I den nu aktuella propositionen om åtgärder mot AIDS föreslår rege- Mot. 1987/88</p> <p>ringen ökade insatser inom informationsområdet. Enligt vår uppfattning är So7</p> <p>det angeläget att en del av de tillkommande resurserna riktas till skolans<br /> samlevnadsundervisning. Vi avsätter för ändamålet 25 milj. kr. av det ökade<br /> anslaget.</p> <p>Utbildning av lärare</p> <p>För att kunna genomföra sex- och samlevnadsundervisningen så att den berör<br /> ungdomarna på det personliga planet fordras lärare med särskild utbildning.<br /> I många fall genomförs verksamheten i dag med hjälp av exempelvis<br /> skolsköterskor och barnmorskor. När så sker bör även dessa befattningshavare<br /> ha kunskaper inte bara om sjukdomen utan också i samlevnad och ungdomspsykologi.</p> <p>För att möjliggöra en riktad utbildning till dessa grupper bör en intensiv<br /> vidareutbildning inom området initieras. Inom ramen för de i propositionen<br /> avsatta resurserna bör en sådan verksamhet prioriteras.</p> <p>Allmänt om förebyggande arbete</p> <p>Ett förebyggande arbete i olika delar av samhället är nödvändigt. Inte minst<br /> ute på arbetsplatserna är det angeläget att sprida kunskaperna om hur människor<br /> kan skydda sig för smitta. Denna information måste dock hela tiden<br /> kopplas till ett aktivt arbete för att skapa en beredskap att stödja och hjälpa<br /> de människor som drabbas. I framtiden kommer många människor att arbeta<br /> tillsammans med smittade arbetskamrater. Det är viktigt att förbereda<br /> en sådan situation. Olika exempel från de senaste åren visar att en sådan<br /> beredskap nästan helt saknas.</p> <p>Det förekommer också att sjukvårdspersonal och andra som arbetar i vården<br /> av HIV-smittade råder dem att inte berätta på arbetsplatsen om sin sjukdom.<br /> Det finns ingen anledning för oss att här ifrågasätta det berättigade<br /> i detta agerande. Det är dock ett uttryck för den intolerans som smittade<br /> människor många gånger möter från sin omgivning. Detta kan medföra risker<br /> i arbetet.</p> <p>Många arbeten är av sådant slag att en nära och handgriplig kontakt mellan<br /> arbetskamrater är nödvändig. Poliser som arbetar ute på fältet tvingas<br /> ofta ingripa med risk för egen säkerhet. Inte sällan skadas polismännen i arbetet.<br /> Det finns i dag inga sakliga eller andra skäl att hindra en polisman att<br /> utföra sina arbetsuppgifter även om han/hon skulle drabbas av HIV-smitta.</p> <p>Däremot finns det skäl för arbetskamraterna att få vetskap om detta.</p> <p>Av ovan anförda skäl är det angeläget att intensifiera det förebyggande<br /> och attitydskapande arbetet på arbetsplatserna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Smittspårning</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1987/88<br /> So7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Frågan om testverksamhetens omfattning</p> <p>I dag erbjuds alla som känner oro för att vara smittade ett HIV-test. Testet<br /> skall kunna utföras på de särskilda mottagningar för HIV-smittade som etablerats<br /> på flera ställen i landet, på varje vårdcentral och sjukhusmottagning<br /> samt hos privatpraktiker. Testet skall utföras med anonymitetsskydd för den<br /> testade om han/hon så önskar. Av olika skäl fungerar testverksamheten inte<br /> så i dag.</p> <p>Många olika uppgifter visar att anonymitetsskyddet inte fungerar. Ibland<br /> beror detta på okunnighet hos personalen om rätten till detta. I vissa fall är<br /> det av andra skäl inte möjligt att upprätthålla skyddet. En känd person på<br /> orten kan naturligtvis identifieras av andra än sjukvårdspersonal. När det<br /> gäller frågan om personalens insikter om gällande regler bör detta åtgärdas<br /> inom ramen för fort- och vidareutbildning. När det däremot är fråga om att<br /> sekretesskyddet av andra skäl som sjukvården inte råder över inte kan upprätthållas<br /> måste den vårdsökande erbjudas andra alternativ. Ett sådant är att<br /> en vårdsökande fritt får välja vårdinstitution.</p> <p>1.1 Allmänt test</p> <p>Centerpartiet anser att alla som besöker en vårdcentral, en öppenvårdsmottagning<br /> på sjukhus eller en privatpraktiker skall erbjudas ett HIV-test.<br /> Samma bör gälla inom exempelvis företagshälsovård och annan förebyggande<br /> verksamhet. Testet skall vara frivilligt. Personalen åläggs därför en<br /> strikt informationsskyldighet om testet och dess syfte. I det fall patienten<br /> vägrar att utföra testet måste personalen ha möjligheter att behandla patienten<br /> som en riskpatient förutsatt att det finns sakliga skäl för ett sådant handlande.</p> <p>Riktade tester</p> <p>Riktade tester skall omfatta vissa grupper av vårdsökande. Hit hör gravida<br /> kvinnor (vilka redan i dag erbjuds test), liksom vårdsökande vid vissa mottagningar<br /> som infektion m. m. Enligt vår uppfattning bör även test regelmässigt<br /> erbjudas inför planerade operationer eller andra kirurgiska ingrepp.<br /> Också andra grupper bör omfattas av en riktad testverksamhet. Dit hör exempelvis<br /> gruppen värnpliktiga. Skälen för att testa dem är att en sådan<br /> screeningverksamhet ger en god uppfattning om smittans förekomst i åldersgruppen.</p> <p>De riktade testerna skall liksom de allmänna vara frivilliga och omfattas<br /> av det förstärkta sekretesskyddet. Här är dock angeläget betona att vårdpersonal<br /> bör ha en skyldighet att behandla en vårdsökande som nekar test som<br /> en riskpatient.</p> <p>Den riktade testverksamheten har också byggts ut och omfattar allt fler.<br /> Det är dock angeläget att ytterligare grupper får tillfälle att delta i sådan<br /> verksamhet.</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Obligatoriska tester Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:291px;">. , So7</p> <p>I vissa fall finns sakliga och välgrundade skäl för att mot nagons vilja utföra<br /> HIV-test. Det gäller situationer där vetskapen om den testades eventuella<br /> smittbarhet är av väsentligt intresse för en annan person. Centerpartiet anser<br /> att det är rimligt att obligatoriskt testa våldsverkare som misstänks för exempelvis<br /> sexuella övergrepp. För våldsoffret är det viktigt att så snart som möjligt<br /> få vetskap om risk för smitta föreligger.</p> <p>I vissa andra speciella situationer är det också rimligt med obligatoriska<br /> tester. Det gäller t. ex. när en misstänkt omhändertas och därvid utövar sådant<br /> motstånd att någon annan skadas. Det kan t. ex. gälla vid polisingripanden.<br /> Även ambulans- och brandkårspersonal kan råka i sådana situationer<br /> att de åsamkas skada av annan person.</p> <p>I de ovan nämnda situationerna måste kravet om HIV-test motivera intrång<br /> i den enskildes integritet.</p> <p>Intensiv och human smittspårning</p> <p>När en smittad upptäcks är det mycket angeläget att snabbt få möjligheter<br /> att kartlägga vilken eller vilka personer som den drabbade kan ha smittat.</p> <p>Detta arbete är grannlaga av flera skäl.</p> <p>Både när det är frågan om att ange sina sexuella kontakter och missbrukskamrater<br /> kan den smittade känna stor olust. De som riskerar att ha smittats<br /> måste också kontaktas. I detta arbete bör smittskyddsöverläkaren eller honom<br /> direkt underställd person delta. Den som utför det smittspårande arbetet<br /> måste vara medveten om den utsatta situation som den smittmisstänkte<br /> kan hamna i. I dessa fall måste därför sekretesskyddet vara absolut. Smittskyddsläkaren<br /> har i dag begränsade möjligheter att bedriva spårningsarbetet<br /> effektivt. Hans ställning måste därför förstärkas.</p> <p>I dag innehåller lagstiftningen inga tvingande regler för en smittad att<br /> uppge sina kontakter. I ett fåtal fall vägrar också den smittade att göra det.</p> <p>I debatten har möjligheter att tvinga en smittad att delta i smittspårningsarbetet<br /> föreslagits. Likaså har en kriminalisering av den smittades beteenden<br /> aktualiserats. Vi vill för vår del erinra om erfarenheterna av andra angelägna<br /> smittspårningsarbeten i vårt och andra länder. En generell slutsats av dessa<br /> erfarenheter är att ett effektivt uppspårande arbete förutsätter ett förtroendefullt<br /> samarbete den smittade och sjukvårdens personal emellan. Ett sådant<br /> förtroende måste bygga på frivilligt deltagande från den smittades sida.</p> <p>Redan nu bedrivs också ett intensivt smittspårande arbete på många platser<br /> i landet. Dessa insatser visar tydligt på möjligheterna att utan tvång nå<br /> mycket goda resultat.</p> <p>När antalet smittade ökar kommer också kraven på sjukvården att stiga.</p> <p>I ett inledande skede kommer detta att gälla främst infektionskliniker och<br /> venereologiska mottagningar. Verksamheten vid dessa enheter måste följas<br /> noga. Samhället måste ha en beredskap så att klinikernas resurser kan byggas<br /> ut i takt med behoven.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Omhändertagandeansvaret av smittade och AIDS-sjuka Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:340px;">So7</p> <p style="margin-left:3px;">Av riksdagens beslut avseende inriktningen av det AIDS-bekämpande arbetet<br /> framgår att vården av HIV/AIDS-sjuka skall organiseras som en del i<br /> kommunernas socialtjänst och i landstingens ordinarie vårdande verksamhet.<br /> Denna huvudprincip är rimlig.</p> <p style="margin-left:3px;">I det dagliga arbetet med HIV/AIDS-patienter upplever dock såväl personalen<br /> som de drabbade stora brister. Behovet av ett varsamt och mänskligt<br /> omhändertagande är många gånger större än för andra patientgrupper. Fortfarande<br /> upplevs sjukdomen av många som något skamligt. Rädslan för att<br /> smittas stöter många gånger bort vänner och anhöriga. Många HIV-smittade<br /> beskriver också sin tillvaro som ensam och känner sig utestängda från<br /> mänsklig gemenskap.</p> <p style="margin-left:3px;">Fortfarande har inte heller vårdmetoderna för HIV/AIDS-drabbade utvecklats.<br /> Av forsknings- och utvecklingsskäl finns därför anledning att noga<br /> överväga möjligheterna att avdela vård- och omhändertaganderesurser för<br /> denna patientgrupp. Detta får dock inte medföra att den övriga sjukvården<br /> och kommunernas socialtjänst avstår från vårdinsatser till HIV-smittade och<br /> de som drabbas av AIDS.</p> <p style="margin-left:3px;">Många som har AIDS kan och bör vårdas i hemmet. De hittills vunna erfarenheterna<br /> visar dock tydligt på bristerna i samhällets hemsjukvård. Det är<br /> inte ovanligt att möjligheterna att vårdas i hemmet helt vilar på frivilliga insatser<br /> från vänner och anhöriga. En AIDS-sjuk patient är mycket vårdkrävande,<br /> särskilt i sjukdomens slutstadium. Om även denna patientkategori<br /> skall erbjudas hemsjukvård måste samhället vara beredd att ställa upp med<br /> särskilda resurser. En möjlighet som bör prövas i storstäderna är att anställa<br /> särskild personal för detta. Denna personal skall därmed svara för såväl<br /> kommunernas som landstingens vårduppgifter.</p> <p style="margin-left:3px;">Vården av HIV-smittade och AIDS-sjuka måste organiseras utifrån just<br /> denna patientgrupps särskilda vårdbehov. En sådan vårdorganisation måste<br /> kännetecknas av en flexibilitet och anpassningsförmåga. Detta bör ges regeringen<br /> till känna.</p> <p style="margin-left:3px;">Friskvårdsprogram för HIV-smittade</p> <p style="margin-left:3px;">En HIV-smittad patient har i början av sin sjukdom få sjukdomssymptom.</p> <p style="margin-left:3px;">Han/hon kan leva ett rikt och aktivt liv i många år. Förutsättningarna för en<br /> sådan sjukdomsutveckling är dock att den smittade för en sund livsföring.</p> <p style="margin-left:3px;">Alkohol och rökning liksom en felaktig och ofullständig kost påverkar hälsotillståndet<br /> i negativ riktning. Det är viktigt att den smittade får råd och hjälp<br /> med detta.</p> <p style="margin-left:3px;">Sjukvårdshuvudmännen bör därför utarbeta särskilda friskvårdsprogram<br /> för HIV-smittade. De bör erbjudas särskilda stödinsatser som kostråd, rökavvänjning<br /> och möjligheter till friskvård och motion.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är många gånger svårt för en människa att lägga om sin livsföring. De<br /> behöver därför kontinuerligt stöd från särskild personal som har möjligheter<br /> att följa patienten och ge råd och uppmuntran.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>11</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Inom AIDS-delegationen finns möjligheter att initiera ett sådant frisk- Mot. 1987/88<br /> vårdsarbete för HIV-smittade. Regeringen bör därför ta initiativ till en så- So7<br /> dan utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.</p> <p>Kampen mot narkotikan</p> <p>Centerpartiet har under en följd av år påtalat vikten av en klar och entydig<br /> lagstiftning inom narkotikaområdet. All illegal konsumtion av narkotika<br /> skall vara förbjuden. Regeringen har under en följd av år motsatt sig en förändring<br /> av narkotikastrafflagen så att även illegalt bruk av narkotika kriminaliseras.<br /> Numer har dock regeringen ändrat uppfattning och presenterat ett<br /> förslag till en skärpning av lagstiftningen i den riktning vi föreslagit. Centerpartiet<br /> har i anledning av detta förslag lämnat en särskild motion med förslag<br /> till förändringar främst avseende brottets straffvärde.</p> <p>Narkotikamissbrukare - en riskgrupp</p> <p>Intravenösa missbrukare löper stora risker att smittas med HIV genom att<br /> dela orena sprutor och kanyler med andra missbrukare. Spridningen av HIV<br /> bland de intravenösa missbrukarna har också varit omfattande.</p> <p>Samhällets vårdresurser för missbrukare är otillräckliga. Fortfarande är<br /> det inte ovanligt att en påverkad missbrukare vägras akut vård. Det är en<br /> orimlig situation att samhället inte är berett att erbjuda ett akut omhändertagande<br /> när missbrukaren själv söker sådant. Centerpartiet har i en tidigare<br /> motion till riksdagen föreslagit att sjukvårdshuvudmännens omhändertagandeansvar<br /> skall skärpas. Vid behandlingen av motionen uttalade sig socialutskottet<br /> positivt i denna fråga. Riksdagen följde utskottet.</p> <p>Trots detta har reglerna för sjukvårdshuvudmännens omhändertagandeansvar<br /> inte förändrats. Vi återupprepar därför här detta krav.</p> <p>I debatten om omhändertagande och vård för narkotikamissbrukare har<br /> ett antal förslag förts fram. Dessa har inte sällan motiverats med den förändrade<br /> situation som spridning av HIV leder till. I detta sammanhang finns anledning<br /> att något kommentera vissa av förslagen:</p> <p>Frågan om fria sprutor för narkomaner är inte ny. Redan tidigare har den<br /> förts fram som ett sätt att minska spridningen av olika infektiösa sjukdomar<br /> bland narkomaner. Även skälet att fria sprutor skulle kunna vara en verksam<br /> metod att förhindra anslutningen till den subkultur som ibland utbildas<br /> bland missbrukare har anförts. Enligt centerpartiets mening rymmer frågan<br /> om fria sprutor till intravenösa missbrukare flera svåra avväganden. En legalisering<br /> av sprutorna, vilka är en förutsättning för ett intravenöst missbruk,<br /> motverkar direkt de ställningstaganden partiet står för när det gäller klara<br /> och entydiga regler i kampen mot narkotikan. Det är också tveksamt om fria<br /> sprutor leder till att smittspridningen minskar på avsett vis.</p> <p>I dag pågår ett kontrollerat försök i Lund med fria sprutor. Denna försöksverksamhet<br /> bör fortgå enligt planerna och därefter noga utvärderas.</p> <p>Försöket och dess uppföljning bör inte störas av beslut om förändringar av<br /> nuvarande regler om fria sprutor. Centerpartiet avvisar därmed i dag förslaget<br /> om fria sprutor till intravenösa missbrukare.</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Vad därefter angår frågan om förskrivning av fria sprutor till HIV-positiva Mot. 1987/88</p> <p>intravenösa missbrukar bör följande observeras. Samhällets insatser måste So7</p> <p>inriktas på att ge stöd och hjälp så att missbrukaren kan komma bort från<br /> sitt missbruk. Detta ökar hans/hennes möjligheter till en högre livskvalitet.</p> <p>Missbruk av narkotika förvärrar också HIV-infektionens förlopp. Enligt<br /> uppgifter vi inhämtat förekommer det dock i synnerligen begränsad omfattning<br /> en förskrivning av sprutor till en liten grupp s. k. terapiresistenta HIVpostiva<br /> narkomaner. Av uppgifter vi inhämtat framgår att verksamheten<br /> sker under sträng kontroll.</p> <p>Verksamhetens omfattning och det sätt på vilket den bedrivs ger ingen<br /> anledning till kritik nu.</p> <p>Många narkomaner måste i ett inledningsskede vårdas och omhändertas<br /> mot sin vilja. Nuvarande möjligheter till vård utan samtycke är begränsade<br /> och regleras i lagen om vård av unga (LVU) resp. lagen om vård av missbrukare<br /> (LVM). Vårdtiderna i dessa lagverk har visat sig vara för korta. Syftet<br /> med reglerna kan därmed inte uppnås. Socialberedningen har också tagit intryck<br /> av detta och presenterat ett betänkande där de föreslår att vårdtiderna<br /> förlängs.</p> <p>För att rehabilitera en missbrukare behövs ofta en sammanhängande<br /> vårdtid på över ett år. Frågan är då om en förlängning av vårdtiden enligt<br /> LVM som föreslagits är till fyllest. Från personal som arbetar inom narkomanvården<br /> anförs ofta att många narkomaner saknar s. k. sjukdomsinsikt.</p> <p>Efter en tids behandling ökar dock denna insikt. Det är därför möjligt att en<br /> förlängning av vårdtiderna som socialberedningen föreslagit är till fyllest. Vi<br /> avstår därför från att nu föreslå längre vårdtider än beredningen gör. Riksdagen<br /> bör dock noga följa effekterna av en förlängning av vårdtiderna.</p> <p>Frågan om metadonbehandling av intravenösa heroinmissbrukare har debatterats<br /> under en följd av år. Numer har allt fler enats om att en metadonbehandling<br /> kan accepteras under förutsättning att behandlingen sker under<br /> stor kontroll enligt den s. k. Ulleråkersmodellen.</p> <p>Erfarenheterna från verksamheten vid Ulleråkers sjukhus är sådana att<br /> det är möjligt att acceptera en utvidgning av metadonbehandling till ytterligare<br /> någon plats i landet, förslagsvis i södra Sverige. En absolut förutsättning<br /> för detta är dock att arbetet bedrivs i nära samarbete med Ulleråkers sjukhus<br /> och kontinuerligt granskas av socialstyrelsen.</p> <p>En liten grupp HIV-smittade intravenösa missbrukare lever på ett sådant<br /> sätt att de utsätter andra människor för stora smittrisker. Det gäller främst<br /> de som fortsätter i sitt missbruk. För dem är det nödvändigt att bygga upp<br /> särskilda vårdenheter med stora omhändertaganderesurser.</p> <p>Under hösten 1987 har den spridning som sker via HIV-smittade prostituerade<br /> uppmärksammats. De kvinnor och män som är prostituerade och samtidigt<br /> narkomaner lever på samhällets skuggsida. Få människor utnyttjas på<br /> ett så utstuderat sätt som dessa. Köparna utnyttjar den svaga situation som<br /> de prostituerade lever i. Det är uppenbarligen inte ovanligt att köparna medvetet<br /> utsätter sig för risken att smittas av HIV. Könshandeln måste störas.</p> <p>Kunderna har ofta familj och barn. De som köper de prostituerades tjänster<br /> riskerar därmed att även smitta sina närmaste. Kundernas beteende utgör<br /> därmed en oacceptabelt hög risk för en smittspridning i breda heterosexuella<br /> grupper.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">AIDS-epidemin reser därför nya skäl att pröva förutsättningen för att Mot. 1987/88</p> <p>göra det till en kriminell handling att utnyttja prostituerade. En sådan åtgärd So7</p> <p>är i första hand inte moraliskt betingad utan en insats för att skydda familjerna<br /> och andra människor som de prostituerades kunder kan ha sexuella<br /> kontakter med.</p> <p>Nya inslag i sjukvården<br /> Autologa blodbanker</p> <p>HIV/AIDS ställer också nya krav på sjukvården. Redan i dag förekommer<br /> det att människor vill deponera sitt eget blod i s. k. autologa blodbanker inför<br /> planerade operationer. En sådan utveckling måste accepteras och får inte<br /> motverkas, vilket skulle kunna medföra en ökad misstro mot sjukvården.</p> <p>Dispensarverksamhet</p> <p>Det förebyggande arbetet, smittspårning och vårdande insatser för de människor<br /> som drabbades av TBC organiserades på ett särskilt sätt. Samhället<br /> byggde upp en dispensärverksamhet där specialistutbildad personal hade ett<br /> totalt omhändertagandeansvar för patienternas vård. Därutöver hade de till<br /> uppgift att sprida information till allmänheten om sjukdomen och att organisera<br /> friskvårdsinsatser för att förebygga insjuknande. En liknande verksamhet<br /> bör prövas i arbetet med att bekämpa AIDS.</p> <p>Forskning och utveckling</p> <p>Den närmaste tiden fordras stora insatser för forskning och utveckling. Arbetet<br /> med att finna verksamma vaccin och botemedel måste fortsätta. Sverige<br /> bör samarbeta med internationella forskare för att utnyttja resurserna<br /> optimalt.</p> <p>Ett område som bör uppmärksammas mer i framtiden är omvårdnadsforskning<br /> för patientgruppen HIV/AIDS. Vid utarbetande av särskilda omvårdnadsprogram<br /> och program för friskvård för patientgruppen bör exempelvis<br /> de erfarenheter som vunnits vid hälsouniversitetet i Linköping tas till<br /> vara.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:29px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om den fortsatta inriktningen av det informerande och<br /> upplysande arbetet med HIV/AIDS,</p> <p style="margin-left:29px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om insatser för grund-, fort- och vidareutbildning av<br /> vårdpersonal,</p> <p style="margin-left:29px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om en utbyggnad av samlevnadsundervisningen i sko- 14<br /> lan,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen beslutar uttala att resurserna för samlevnadsunder- Mot. 1987/88<br /> visningen i skolan skall förstärkas med 25 milj. kr., So7</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om testverksamheten,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om smittskyddsläkarorganisationens<br /> ställning,</p> <p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om intensiv och human smittspåming,</p> <p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om vård och omhändertagande av HIV/AIDS-sjuka,</p> <p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om friskvårdsprogram för HIV-smittade,</p> <p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om vård av narkotikamissbrukare och HIV-smittade<br /> narkotikamissbrukare,</p> <p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om omedelbar vårdskyldighet<br /> för sjukvårdshuvudmännen inför vårdsökande narkomaner,</p> <p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om kriminalisering<br /> av de prostituerades kunder skall prövas i enlighet med vad i motionen<br /> anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> anförts om nya vårdformer i sjukvården.</p> <p>Stockholm den 26 januari 1988</p> <p>Rosa Östh (c) Karin Israelsson (c)</p> </div> <div class="block ml_53"><p>15</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> INL Inlämning 1988-01-26 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1988-01-28 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1988-02-01 00:00:00 inträffat 2 0 Rosa Östh c 1 undertecknare 0 Karin Israelsson c 2 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1987/88:79 2014-11-19 16:56:10 motkat Motionskategori - 2014-11-19 16:56:10 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02So7 2019-05-28 12:13:38 tilldelat Tilldelat Socialutskottet 2014-11-19 16:56:10 GB02So7 av Rosa Östh och Karin Israelsson (c) mot_198788_so_7.pdf 362158 pdf om åtgärder mot AIDS (prop. 1987/88:79) https://data.riksdagen.se/fil/E5492155-CA21-4920-9118-20896B57F318