2778630 GB02N33 1987/88 N33 mot mot Motion 1987/88:N33 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) Motion Motion NU 33 0 1988-03-22 00:00:00 2014-10-14 10:29:34 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet av Bengt Westerberg m. fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02N33/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02N33 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02N33 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Motion till riksdagen<br /> 1987/88:N33</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">av Bengt Westerberg m. fl. (fp)</p> <p style="margin-left:3px;">med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik<br /> inför 1990-talet</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Fast kurs i energipolitiken</p> <p style="margin-left:3px;">I regeringens proposition om energipolitiken inför 1990-talet presenteras<br /> riktlinjer för omställningsprocessen av energisystemet i samband med kärnkraftens<br /> avveckling. Regeringen föreslår att två reaktorer stängs av i mitten<br /> av 1990-talet, att elanvändningen skall effektiviseras, bl. a. genom stöd för<br /> teknikupphandling och inrättandet av en ny energiteknikfond, samt att<br /> miljökraven skärps.</p> <p style="margin-left:3px;">Flera utgångspunkter är gemensamma för regeringen och folkpartiet.</p> <p style="margin-left:3px;">Kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010.</p> <p style="margin-left:3px;">Kärnkraften skall ersättas genom hushållning och genom ny kraftproduktion.</p> <p style="margin-left:3px;">Miljökraven på den nya kraftproduktionen måste vara så stränga att<br /> avvecklingen av kärnkraften inte leder till ökad påfrestningar på miljön.</p> <p style="margin-left:3px;">De avvecklingsstrategier vi från dessa utgångspunkter anvisar skiljer sig<br /> emellertid i viktiga avseenden från regeringens.</p> <p style="margin-left:3px;">Folkpartiet förordar, som vi senare skall återkomma till mer i detalj, en<br /> strategi där statsmakterna anger bestämda ramar för energimarknaderna,<br /> t. ex. i form av en lag som förbjuder kämkraftsdrift efter utgången av år<br /> 2010, skatteregler och miljörestriktioner. Våra förslag på miljöområdet<br /> framgår av vår motion med anledning av proposition 1987/88:85 Miljöpolitiken<br /> inför 1990-talet. Bl. a. vill vi skärpa miljökraven för svavelutsläpp<br /> och sänka den tillåtna gränsen till 0,5 viktprocent.</p> <p style="margin-left:3px;">Inom dessa ramar överlåts åt energimarknadens aktörer att fatta de<br /> konkreta besluten om t. ex. tidpunkterna för avstängning av kärnkraftsreaktorer,<br /> hushållningsåtgärder och utbyggnaden av ny kraftproduktion. I<br /> anslutning till vissa kontrollstationer bör statsmakterna pröva om det som<br /> dittills uträttats är tillräckligt för att målen skall vara möjliga att uppnå, eller<br /> om ytterligare åtgärder erfordras.</p> <p style="margin-left:3px;">I den av oss förordade strategin ges prispolitiken en central roll. Vi vill,<br /> förslagsvis genom att kraftföretagen får göra obligatoriska fondavsättningar,<br /> alternativt genom beskattning, säkerställa att energipriserna höjs successivt<br /> under 1990-talet. Syftet är dels att driva fram en bättre hushållning med<br /> energi, både genom att ta i anspråk i dag bästa teknik och genom att<br /> utveckla ny energisnål teknik, dels att skaffa resurser för investeringar i<br /> hushållning och ny produktionskapacitet.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringens strategi är en annan. Regeringen förordar att statsmakterna</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p> <p style="margin-left:6px;">1987/88</p> <p style="margin-left:6px;">N33</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N33</p> </div> <div class="block ml_3" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>i detalj skall fastställa när olika reaktorer skall stängas av. Att planera för Mot. 1987/88</p> <p>och bygga ut ersättningsenergi ankommer dock även i regeringens strategi N33</p> <p>på kraftföretagen. Regeringen överlåter dessutom prisbildningen helt till<br /> marknadskrafterna.</p> <p>Innan vi i detalj kommer in på folkpartiets förslag till energipolitisk<br /> strategi vill vi närmare granska de bägge regeringsförslag som tydligast<br /> avviker från denna, nämligen förslagen att riksdagen nu skall besluta om<br /> avstängning av två reaktorer 1995 och 1996 samt att prisbildningen helt skall<br /> överlåtas åt marknadskrafterna.</p> <p>Regeringen hävdar att riksdagen genom att nu besluta om avstängning av<br /> två reaktorer åren 1995 och 1996 skulle skapa fasta förutsättningar för<br /> kraftindustrins långsiktiga planering av elförsörjningen och för elanvändarna.<br /> Varför ett sådant beslut skulle göra förutsättningarna fastare än vid<br /> någon alternativ strategi redovisas inte i propositionen. Förslagen i propositionen<br /> får närmast betraktas som en önskan om en viljeyttring från<br /> riksdagen. En sådan viljeyttring, utan varken lag om avstängning 2010 eller<br /> utnyttjande av prisinstrumentet, ger emellertid inte de fasta spelregler och<br /> tydliga signaler som behövs på energipolitikens område.</p> <p>Den långsiktiga planeringen i såväl kraftindustrin som hos elanvändarna<br /> måste främst ta fasta på den förutsättning som ligger i att kärnkraften helt<br /> skall avvecklas till år 2010. Förutsättningarna blir knappast fastare för att<br /> avstängningen av ett par reaktorer tidigareläggs i förhållande till vad som<br /> tidigare antagits.</p> <p>Regeringen påstår att en längre avvecklingsperiod i sig skulle öka möjligheterna<br /> till teknisk utveckling och förbättra förutsättningarna för kraftproducenterna<br /> att klara stränga miljökrav. Det förefaller rimligt att möjligheterna<br /> i dessa avseenden är bättre om kärnkraften skall vara helt urdrifttagen<br /> 2010 än om tidpunkten ligger närmare i tiden. Det är svårare att<br /> förstå varför förutsättningarna förbättras av att reaktorer tas ur drift under<br /> femton år i stället för t. ex. tio, som förordades av 1981 års energikommitté<br /> (SOU 1984:61). Regeringens påstående underbyggs inte heller i propositionen.<br /> Genom det föreslagna beslutet om avveckling av två utpekade reaktorer<br /> frångår regeringen också energiminister Dahls uttalande i 1984/85 års<br /> energiproposition om att ”säkerhetsaspekter skall vara avgörande för i<br /> vilken ordning kärnkraften tas ur drift”.</p> <p>Av regeringens redovisning över kraftsystemets leveransförmåga och förändringar<br /> i elsituationen till år 1997 framgår att kärnkraften anses ha en<br /> teknisk potential att leverera 9 TWh utöver dagens nivå, varav 5 TWh<br /> bedöms kunna utnyttjas. Detta innebär att om den föreslagna stängningen<br /> av två reaktorer genomförs, minskas inte vårt de facto-beroende av kärnkraft.<br /> Visserligen skulle vi få en något mindre andel elenergi från kärnkraften,<br /> men kraven på att produktionen i kärnkraftverken fungerar kontinuerligt<br /> och väl kommer att öka avsevärt.</p> <p>Däremot framhåller regeringen en rad skäl som talar emot att framtvinga<br /> en tidigareläggning för avvecklingen.</p> <p>Dagens kommersiella teknik klarar inte de miljökrav regeringen anser<br /> det rimligt att ställa. Det borde tala för att utnyttja den respittid som finns<br /> för att utveckla tekniken.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Så till exempel får de ännu inte konkurrenskraftiga inhemska bränslena Mot. 1987/88</p> <p>inte den tid de behöver för att hinna utvecklas till full konkurrenskraft till N33</p> <p>dess att avvecklingen påbörjas. Detta kan i sin tur leda till att öka användningen<br /> av naturgas eller andra importerade bränslen. I det sammanhanget<br /> finns en uppenbar risk för att biobränslena aldrig ges en reell chans.</p> <p style="margin-left:12px;">Tidigareläggningen är förenad med stora samhällsekonomiska kostnader.</p> <p>De av energiverket beräknade kostnaderna ligger mellan 500 och 2 000<br /> milj. kr. per år. Regeringen anser att verkets kalkyler är till fyllest som<br /> beslutsunderlag. Det måste rimligen uppfattas så att regeringen accepterar<br /> kalkylresultaten. Om verkets av regeringen godtagna beräkningar accepteras<br /> är det fråga om en betydande samhällsekonomisk kostnad. Som framhålls<br /> i propositionen anser ett flertal remissinstanser att energiverket har<br /> underskattat de verkliga kostnaderna.</p> <p>Den samhällsekonomiska kostnaden är regeringen uppenbarligen beredd<br /> att ta trots att det inte anses finnas några säkerhetsmässiga motiv att<br /> tidigarelägga starten för avvecklingen.</p> <p>Vi anser inte att regeringen redovisat tillräckliga skäl för att nu besluta<br /> om tidigareläggning av starten för urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer.</p> <p style="margin-left:12px;">Regeringen konstaterar att energipriserna framöver kommer att stiga.</p> <p>Prishöjningarna kan komma som en följd av kapacitetsbrist eller av ökade<br /> kostnader i samband med kapacitetsutbyggnad. Så långt råder inga delade<br /> meningar mellan oss och regeringen.</p> <p style="margin-left:12px;">Diskussionen om prisbildningen är ytterst oklar i propositionen.</p> <p>Regeringen vill inte aktivt använda prisinstrumentet för att påverka utvecklingen<br /> på energimarknaden. Man överlåter prisbildningen helt åt marknadskrafterna.</p> <p>Regeringen framhåller att en kraftfull hushållning är ett sätt att hålla<br /> tillbaka behovet av produktionsutbyggnad och elprisnivån. Det är i och för<br /> sig riktigt. Samtidigt tyder emellertid all erfarenhet på att elefterfrågan är<br /> starkt inkomstelastisk. Det innebär att efterfrågan stiger med inkomsterna.</p> <p>Vid låga priser finns det ingenting som dämpar elefterfrågan. Snarare<br /> kommer den då att fortsätta öka. Tron att man trots låga priser med<br /> administrativa styrmedel skulle kunna locka fram hushållningsåtgärder är<br /> enligt vår mening alltför blåögd.</p> <p>Det finns flera miljoner elanvändare i Sverige. Om den hushållningspotential<br /> som finns skall utnyttjas, och om ny elsnål teknik skall utvecklas,<br /> finns det enligt folkpartiets mening knappast någon annan metod att nå dit<br /> än genom höjda elpriser.</p> <p>Nu tror regeringen att elpriserna, trots de förutsatta hushållningsåtgärderna,<br /> kommer att stiga i jämn takt under 1990-talet. Detta antas ske främst<br /> därför att kostnaderna vid ny kraftproduktion är högre än i befintliga verk.</p> <p>Samtidigt antar regeringen emellertid att kraftföretagen inte skall förmå ta<br /> ut de faktiska marginalkostnaderna av användarna. Skälet skulle vara att<br /> marginalkostnadsanpassade priser skulle ge kraftföretagen stora vinster.</p> <p>Konsumenterna skulle i det läget kunna förhandla fram priser som understiger<br /> marginalkostnaderna.</p> <p>Någon garanti för att priserna stiger i jämn takt ges inte. Med regeringens<br /> uppläggning kan det alltså inte uteslutas att prisnivån tvingas stiga mycket 3</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>kraftigt den dag det uppstår kapacitetsbrist. Mot. 1987/88</p> <p>Även om regeringen har rätt i sina antaganden blir emellertid konse- N33<br /> kvenserna enligt vår mening allvarliga. Priser som understiger marginalkostnaderna<br /> kommer att bromsa såväl möjliga hushållningsåtgärder som utveckling<br /> av ny energisnål teknik. Trots det föreslår regeringen inga motåtgärder<br /> utan tycks med gillande acceptera sin prisprognos.</p> <p>Enligt folkpartiets mening bör kraftföretagen i princip ta ut elpriser<br /> motsvarande de kortsiktiga marginalkostnaderna. Dessa kostnader bör<br /> emellertid påverkas genom särskilda avgifter för att finansiera obligatoriska<br /> investeringsfonder hos företagen eller genom successivt höjda skatter. Syftet<br /> är dels att säkerställa att priserna stiger successivt under 1990-talet, dels att<br /> resurser avsätts för att utveckla ny teknik samt för hushållningsåtgärder och<br /> nya investeringar.</p> <p>Regeringen räknar med att det finns en hushållningspotential på 10-15<br /> TWh. Vi utesluter inte att den potentialen kan vara större. Erfarenheten<br /> visar att det i alla sådana här framtidsbedömningar finns en tendens att<br /> allvarligt underskatta marknadens dynamik. Regeringen räknar också med<br /> att efterfrågan kommer att stiga lika mycket eller mer trots antaganden om<br /> långsiktiga prishöjningar. Även i detta avseende tror vi att dynamiken i<br /> utvecklingen underskattas. Men för att utvecklingspotentialen skall tas till<br /> vara förutsätts prishöjningar. Priset är det viktigaste instrumentet när man<br /> vill ge information till miljontals beslutsfattare.</p> <p>Regeringen säger sig vilja skapa fasta planeringsförutsättningar. Den<br /> vaga prispolitiken bidrar till motsatsen, nämligen oklarhet. Detsamma gäller<br /> de antydningar som nu görs om att nya skatter planeras för äldre<br /> kraftverk och den osäkerhet som råder om hur ersättningsfrågorna skall<br /> hanteras. Även på miljöområdet är signalerna otydliga. Nya utredningar<br /> aviseras. Till förvirringen bidrar också uttalanden av energiministern om<br /> hur regeringen ser på nya produktionsanläggningar. En del av dessa har<br /> skapat intrycket att regeringen skulle motsätta sig kolkondensverk, men i<br /> propositionen redovisas tvärtom kol som en av flera tänkbara energikällor<br /> för framtiden.</p> <p>Regeringen föreslår också att direktverkande el i småhus skall förbjudas<br /> vid nybyggnation. Syftet är att vidmakthålla flexibilitet och utrymme för<br /> olika energislag. Vi har inget att invända mot den ambitionen, men anser<br /> att metoden inte bör vara ett rent förbud. Även på detta område bör ramar<br /> snarare än detaljstyrning användas. Med de förslag vi nedan presenterar blir<br /> signalerna till husbyggare och köpare tillräckligt tydliga för att ingen skall<br /> vilja bygga fast sig i ett ensidigt elberoende.</p> <p>Folkpartiet föreslår en fondering av medel från de stigande elpriserna för<br /> att säkerställa bättre energihushållning och utveckling och utbyggnad av ny<br /> produktionsteknik. Det förslaget behöver preciseras och vi föreslår därför<br /> att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning med uppdrag att utforma<br /> kraftproducenternas fondavsättningar.</p> <p>Regeringen föreslår en ny teknikupphandlingsfond. Vi accepterar den<br /> föreslagna teknikupphandlingsfonden tills vidare. I samband med den kontrollstation<br /> för avstämning av prisutveckling och investeringsplaner hos<br /> kraftbolagen som vi föreslår, får övervägas hur den av regeringen föreslagna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>teknikupphandlingsfonden skall sammanfogas med de av folkpartiet föreslagna<br /> investeringsfonderna.</p> <p>Sammantaget är det vår bedömning att regeringen genom sina förslag<br /> misslyckats i det goda uppsåtet att skapa bättre planeringsförutsättningar. I<br /> stället bidrar regeringen med sin proposition till ökad förvirring.</p> <p>Folkpartiets program för avveckling av kärnkraften och<br /> omvandling av energisystemet</p> <p>Kämkraftsolyckan i Tjernobyl innebar att den energipolitiska debatten<br /> intensifierades över hela världen. Överallt ifrågasattes om nyttan av kärnkraften<br /> verkligen var värd riskerna för olyckor och radioaktiva utsläpp.<br /> Händelserna som ledde fram till olyckan kom att utredas, diskuteras och<br /> värderas också i Sverige.</p> <p>Inom folkpartiet har vi vid flera tillfällen under 1986-1987 diskuterat<br /> energipolitiken och kärnkraftsfrågan. Bl. a. har två rapporter presenterats:</p> <p style="margin-left:12px;">- Efter Tjernobyl (Folkpartiet informerar 1986:3).</p> <p style="margin-left:12px;">- Offensiv energipolitik för ersättning och avveckling av kärnkraften (Folkpartiet<br /> informerar 1987:4).</p> <p>I Sverige fick energirådet regeringens uppdrag att klarlägga orsakerna till<br /> olyckan i Tjernobyl, kartlägga dess effekter och utvärdera hur den påverkar<br /> bedömningen av säkerheten vid de svenska kärnkraftverken.</p> <p>Energirådets prövning ledde fram till slutsatsen att olyckan i Tjernobyl<br /> inte ändrar tidigare svenska bedömningar av säkerheten i de svenska reaktorerna.<br /> Den uppfattningen delas av folkpartiet. Tjernobylolyckan i sig<br /> motiverar inte ett beslut om en tidigareläggning av kämkraftsawecklingen.</p> <p>De ställningstaganden vi tog efter folkomröstningen 1980 bör således i<br /> allt väsentligt ligga fast. Den utmätta tiden behövs för att ta fram nya<br /> miljövänliga former för elproduktion och för att genomföra en effektivisering<br /> av energianvändningen och en god hushållning med energi.</p> <p>Det finns nu ett omfattande och gediget material, både nationellt och<br /> internationellt, som behandlar Tjernobylolyckan - dess orsaker och konsekvenser<br /> - och energipolitiken i stort.</p> <p>I motionen redogör vi för hur, enligt vår uppfattning, avvecklingen av<br /> kärnkraften och omställningen av energisystemet skall genomföras till senast<br /> år 2010.</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">1 Den internationella utmaningen</p> <p>Energifrågorna hänger nära samman med andra stora globala frågor som<br /> den internationella ekonomin, utvecklingen i u-länderna, fred och säkerhet,<br /> nord—sy d-motsättningarna, riskerna för kärnvapenspridning, miljöfrågorna<br /> i vid mening, t. ex. avskogningen och ökenutbredningen. Behandlingen av<br /> energifrågorna påverkar också dessa andra frågor. Det räcker inte med att<br /> försörja en växande befolkning med energi. Det måste också göras på ett<br /> sådant sätt, att problem på andra väsentliga områden lindras eller åtminstone<br /> inte förvärras. 5</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1987/88<br /> N33</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">1* Riksdagen 1987/88. 3 samt. Nr N33</p> </div> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Med nuvarande förbrukningstakt anses världens totala oljetillgångar, Mot. 1987/88<br /> inkl. ännu icke lokaliserade oljereserver, uppgå till drygt 100 års behov. Två N33<br /> tredjedelar av dessa resurser ligger i Mellanöstern och Nordafrika och i<br /> länder med planekonomi. Oljemängderna i övriga världen motsvarar ca 40<br /> års förbrukning i nuvarande takt. Siffrorna antyder hur tillfällig situationen<br /> med riklig tillgång på billig olja är. På kort sikt skulle det räcka med en<br /> 10-procentig ökning av den globala oljeanvändningen och/eller minskning<br /> av oljeproduktionen i länder utanför OPEC för att åter ge OPEC den<br /> kontroll över prisbildningen som organisationen hade 1973/74 och 1979/80.</p> <p>Världens oljeproblem kvarstår alltså och kommer att finnas under lång tid,<br /> trots de nuvarande låga oljepriserna.</p> <p>Brännvedssituationen i utvecklingsländerna, som berör hälften av jordens<br /> befolkning, är ett annat allvarligt problem. En fjärdedel av jordens<br /> befolkning lider brist på brännved och för ca 100 miljoner människor är<br /> bristen akut.</p> <p>Enligt flera energistudier beräknas den globala energianvändningen öka<br /> 2-4 gånger under de kommande 40 å 50 åren. Tar man till utgångspunkt den<br /> historiska samvariationen mellan ekonomisk utveckling och energianvändning<br /> och därtill lägger den förväntade befolkningsökningen kan sådana<br /> prognoser förefalla rimliga. En sådan expansion av energitillförseln skulle<br /> emellertid leda till mycket stora problem med avseende på ekonomi, miljö<br /> och säkerhet och kunde endast ske genom massiv utbyggnad av användningen<br /> av fossila bränslen och kärnkraft. I siffror skulle energitillförseln<br /> behöva öka med motsvarande en ny Alaska pipeline (2 miljoner fat olja per<br /> dag) var eller varannan månad och en ny 1 000 MW kärnkraftsanläggning i<br /> veckan under hela perioden.</p> <p>Ökad oljekonsumtion skulle leda till högre oljepriser och till större global<br /> osäkerhet i takt med att västvärlden åter blev beroende av olja från Mellanöstern.<br /> Ökad användning av fossila bränslen skulle skynda på en klimatförändring<br /> genom att höja halten av koldioxid i atmosfären.</p> <p>Världsbanken har bedömt att det behövs investeringar på 130 miljarder<br /> dollar per år för att per capita-användningen av kommersiell energi i utvecklingsländerna<br /> skall kunna öka med 2,5 % per år 1980-1995. Det skulle<br /> innebära att behovet av hårdvaluta för energiinvesteringar måste öka med<br /> realt 15 % per år under perioden. Detta är orealistiskt.</p> <p>Sammantaget kunde dessa resonemang leda till slutsatsen att den utvecklingsnivå<br /> vi lever på i västvärlden i dag skulle vara omöjlig att uppnå på<br /> hela jordklotet. Vi har dock en optimistisk syn på u-ländernas möjligheter.</p> <p>Den begränsade tillgången på energi behöver inte vara något avgörande<br /> hinder för utvecklingen. Med ny energisnål teknik och effektivare energianvändning<br /> bör det vara möjligt att åstadkomma ekonomisk utveckling med<br /> en begränsad ökning av energikonsumtionen i u-länderna.</p> <p>I i-länderna bör det samtidigt vara möjligt att även vid fortsatt ekonomisk<br /> tillväxt stabilisera energianvändningen på nuvarande nivå eller t. o. m.<br /> minska den.</p> <p>På längre sikt kan en ny teknik ge oss helt andra möjligheter att lösa<br /> världens energiproblem. Men under de närmast överblickbara decennierna</p> <p>måste vi arbeta efter en strategi som förenar i huvudsak känd energiteknik 6</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_51" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>med våra mål för utveckling och miljö. Vi bör inom biståndspolitikens ram Mot. 1987/88</p> <p>aktivt stödja energiprojekt i u-länderna som utnyttjar och utvecklar för- N33</p> <p>nybar energiproduktion och effektiv teknik i användningsledet. Folkpartiet<br /> föreslår att mera pengar skall sättas av för detta i biståndsbudgeten.</p> <p>I ett internationellt perspektiv framstår det som särskilt väsentligt att<br /> energipolitiken inriktas på en bättre hushållning med energi, effektivare<br /> energianvändning och på ett minskat beroende av fossila bränslen.</p> <p>2 Mål för energipolitiken</p> <p>All energiproduktion innebär någon form av miljöpåverkan. Eldning av<br /> fossila bränslen leder bl. a. till utsläpp av svaveldixoid och koldioxid. All<br /> förbränning medför utsläpp av kväveoxider. Kärnkraften ger ett långvarigt<br /> radioaktivt avfall. Vindkraftverk stör landskapsbilden etc.</p> <p>Flera av miljöproblemen går att bemästra eller i varje fall att kraftigt<br /> begränsa. Det gäller dock långt ifrån alla. Det är t. ex. svårt att i dag se<br /> någon metod för att rena utsläpp av koldioxid. Vattenkraftsutbyggnad leder<br /> alltid till kraftiga ingrepp i landskap och ekologiska system. Under överskådlig<br /> tid kommer därför hänsynen till miljön att innebära en väsentlig<br /> restriktion för energiproduktionen.</p> <p>Om energiproduktionen i sig har många negativa verkningar så ger energianvändningen<br /> i stället ofta positiva effekter. I energidebatten glömmer vi<br /> inte sällan bort varför vi behöver energi och varför vi så kraftigt har ökat<br /> användningen de senaste decennierna. Tillgången på energi har gjort att vi<br /> människor kan leva ett drägligare och rikare liv. Vi ser belysning, uppvärmning<br /> och kommunikationer som självklara inslag i ett modernt samhälle.<br /> Industriell utveckling har gett oss en högre och mer jämnt fördelad<br /> levnadsstandard. Hushållsarbetet har underlättats så att både man och<br /> kvinna kan förvärvsarbeta och dessutom ha tid över för fritidsaktiviteter.</p> <p>Som liberaler anser vi att marknadsekonomin är det ekonomiska system<br /> som bäst och effektivast fördelar våra gemensamma resurser. I en liberal<br /> ekonomi är det konsumenterna som genom sin efterfrågan skall styra produktionen.<br /> Monopol och karteller upphäver konkurrensen och därmed<br /> effektiviteten i ekonomin. De skall därför bekämpas. Energisektorn innehåller<br /> vissa naturliga begränsningar för konkurrens men det finns en tendens<br /> att dessa överdrivs för att undvika förändringar och skydda bestående<br /> strukturer.</p> <p>Mot bakgrund av denna grundsyn har vi satt upp följande övergripande<br /> mål för energipolitiken:</p> <p style="margin-left:13px;">• Energisystemet skall ge en säker och tillräcklig energitillförsel med minsta<br /> möjliga miljöpåverkan. Hushåll och företag har rätt att kräva ett<br /> robust energisystem som klarar leveranserna utan omfattande och återkommande<br /> driftstörningar.</p> <p>• Energianvändningen måste effektiviseras och hushållning stimuleras.</p> <p style="margin-left:13px;">Ekonomiska incitament bör användas så att samhällsekonomiskt motiverade<br /> insatser genomförs.</p> <p style="margin-left:13px;">• Konkurrens på energimarknaderna skall stimuleras. Monopol och karteller<br /> skall motverkas. 7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">Till dessa mål kommer att vi i Sverige har bestämt oss för att avveckla Mot. 1987/88</p> <p>kärnkraften till senast år 2010. Energifrågan blir därför en politisk och N33</p> <p>industriell utmaning av gigantiska mått, framför allt som vi menar att vi<br /> måste klara kärnkraftsavvecklingen inom ramen för de övergripande mål<br /> som vi här angett.</p> <p>All erfarenhet visar hur omöjligt det är att på en dynamisk marknad<br /> förutse utvecklingen i ett 20-årsperspektiv och hur försök att styra utvecklingen<br /> genom att fastlägga planer för så långa perioder regelmässigt<br /> misslyckas. Det väsentliga är därför inte att i detalj ange hur energisystemet<br /> skall omformas under de kommande decennierna. I stället måste vi nu ge<br /> klara och entydiga signaler om färdriktningen och på så sätt ta till vara<br /> marknadens inneboende dynamik.</p> <p>3 Hushållning och effektivare energianvändning</p> <p>Det svenska energisystemet har sedan oljekriserna på 1970-talet genomgått<br /> en kraftig förändring. Oljeberoendet i energitillförseln har pressats ned från<br /> drygt 75 % 1970 till under 50 %. Energianvändningen i bostäder och lokaler<br /> har enligt en studie för byggforskningsrådet (BFR) minskat från ett<br /> maximum på ca 143 TWh år 1977 till ca 130 TWh år 1986 samtidigt som<br /> bostads- och lokalytan ökat med 15 %.</p> <p>BFR har för att belysa betydelsen av åtgärder för hushållning och effektivisering<br /> studerat energianvändningens förändringar i den bebyggelse som<br /> fanns 1978. Flär har bruttoanvändningen av energi för uppvärmning och<br /> tappvarmvatten minskat från 120 TWh år 1978 till 91 TWh år 1986 - alltså<br /> en minskning på 29 TWh.</p> <p>De program - oljeersättningsprogrammet och energisparprogrammet som<br /> startades av borgerliga regeringar i slutet på 1970-talet har haft positiva<br /> effekter. Det bör dock poängteras att en stor del av oljebesparingen blivit<br /> möjlig genom en ökad eltillförsel.</p> <p>Trots de resultat som redan uppnåtts finns det stora möjligheter att gå<br /> vidare. BFR räknar med en återstående potential för minskning av energianvändningen<br /> i bostäder och lokaler på ca 20 TWh. Investeringskostnaderna<br /> för dessa åtgärder är av storleksordningen 60 miljarder kronor. Man<br /> räknar dock med att klara av tre fjärdedelar av potentialen för hälften av<br /> kostnaderna (15 TWh för 30 milj. kr.).</p> <p>Den s. k. elanvändningsdelegationen har bedömt en sammantagen elbesparing<br /> och elersättning på 10-15 TWh som tekniskt och ekonomiskt tillgänglig<br /> under en tioårsperiod.</p> <p>Vi har inte gjort någon självständig bedömning av vad som är tekniskt och<br /> ekonomiskt möjligt. Vi konstaterar dock, att utredningar och experter visar<br /> på stora potentialer för förbättrad hushållning med energi.</p> <p>Flittills har utgångspunkten för en energisparinsats varit att kostnaden för<br /> att spara en enhet energi skall vara mindre än för att tillföra en enhet. Vi<br /> menar att detta är ett rimligt sätt att resonera. Det är dock motiverat att<br /> föra in en samhällsekonomisk dimension i resonemanget. Minskad energiförbrukning<br /> ger vinster i form av mindre miljöpåverkan, bättre beredskap</p> <p>och möjlighet att senarelägga investeringar i nya produktionsanläggningar. 8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">Betydelsefulla insatser har gjorts både inom industrin och bostadssektorn Mot. 1987/88</p> <p>för en bättre hushållning med energi. Inte minst har konsultkåren här spelat N33</p> <p>en positiv roll. De höga avkastningskraven inom industrin leder emellertid<br /> ofta till att samhällsekonomiskt lönsamma investeringar i energihushållning<br /> inte kommer till stånd. Detta är en orsak till att under senare tid idén om<br /> s. k. energitjänstföretag blivit alltmer aktuell. Härmed avses företag som<br /> har samma intresse och ekonomiska utbyte av att hjälpa kunder att hushålla<br /> med energi som av att tillhandahålla den energi kunden behöver.</p> <p>Energitjänstföretag finns redan i olika former på den svenska marknaden.<br /> Det vi framför allt vill peka på här är nödvändigheten av att de<br /> traditionella kraftföretagen - distributörer och producenter - utvecklas i<br /> riktning mot energitjänstföretag.</p> <p>Detta kräver dock ett omtänkande inom de verk och företag - inte minst<br /> kommunala - som producerar och distribuerar energi. Länge har det inom<br /> dessa ansetts att hushållning motverkar energiföretagens målsättningar och<br /> syften. Affärsidén har kort sagt varit att sälja så mycket energi som möjligt.</p> <p>Ett omtänkande är dock på väg inom flera företag.</p> <p>Det måste bli lika naturligt för energiföretagen att möta en ökad efterfrågan<br /> genom att gå in hos enskilda kunder med åtgärder för att effektivisera<br /> och hushålla med energin som det nu är för dem att investera i ny<br /> produktionskapacitet.</p> <p>För att en ”kulturförändring” skall bli möjlig måste företagen kunna<br /> använda en del av sina inkomster till att finansiera energihushållningsåtgärder<br /> hos kunderna. När det gäller kommunala bolag kan detta kräva en<br /> lagändring, eftersom sådana åtgärder kan strida mot de kommunala principerna<br /> om likställighet och självkostnad. Energibesparingar i bostadsbeståndet<br /> kan uppmuntras genom olika former av lån och bidrag. Dessa<br /> behöver dock inte finansieras via skatten och administreras av statliga eller<br /> kommunala myndigheter. Uppgiften bör i stället kunna skötas av energibolagen<br /> och finansieras via taxan.</p> <p>Ett annat sätt att stimulera hushållen att spara energi är att använda olika<br /> rabattsystem eller förmånliga lån vid inköp av energisnål utrustning. Detta<br /> är något som tillämpas av en del energibolag i USA och, i viss utsträckning,<br /> även i Sverige.</p> <p>Tommy Månsson, energiforskningsnämnden, skriver i ”Från elproducent<br /> till energitjänstföretag”:</p> <p>I Kalifornien har energibolagen utvecklat en modell som kombinerar rabatter<br /> och lokala normer. Förutom direktrabatter till abonnenter som köper<br /> energisnål utrustning, har energibolagen uppställt effektivitetskrav för vissa<br /> el- och gasdrivna apparater som kyl- och frysskåp, spisar, varmvattenberedare,<br /> luftkonditioneringsaggregat osv. Alla apparater testas för att kontrollera<br /> att de uppfyller ställda minimikrav. Tanken är att man successivt<br /> skall skärpa kraven och på så sätt tvinga tillverkarna att utveckla energisnål<br /> utrustning. Målet är t. ex. att reducera energibehovet för denna typ av<br /> utrustning med ytterligare 25 % genom en ny norm.</p> <p>Genom systemet med direktrabatter försöker man få en smidig anpassning<br /> till de successivt strängare kraven. Hushållen erbjuds t. ex. 50 dollar i<br /> direktrabatt om de köper kylskåp med minst 20 % lägre energiförbrukning<br /> än gällande standard. 9</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Den amerikanska metoden borde kunna vara en modell även för svenska<br /> energiföretag.</p> <p>Sammanfattningsvis anser vi att åtgärdsprogrammen bör drivas så obyråkratiskt<br /> som möjligt. Även när det gäller hushållning och effektivisering<br /> är det konsumenterna som bör ha det primära ansvaret. Men vägen dit är<br /> lång. Det krävs en genomgående ”kulturförändring” i flertalet energibolag<br /> som dessutom behöver bygga upp ny kompetens. De ekonomiska incitamenten<br /> är ibland också svaga och gällande krav på avkastning m. m. kan<br /> ibland vara rent kontraproduktiva.</p> <p>Därför måste framför allt två saker göras. För det första måste styrelserna<br /> i bolagen ta en genomgripande diskussion om verksamhetens mål och<br /> inriktning. Detta gäller inte minst de kommunala energibolagen där de<br /> politiska representanterna har ett särskilt ansvar. För det andra måste<br /> företagen få ekonomiska medel att använda för effektivisering och hushållning.<br /> Detta kan, som vi pekat på tidigare, kräva vissa lagändringar. Vi<br /> återkommer nedan till en diskussion om prispolitiken som också bör utformas<br /> så att en utveckling av energitjänstföretag underlättas.</p> <p>4 Att avveckla kärnkraften</p> <p>Folkpartiets uppfattning är att kärnkraften skall ses som en parentes i den<br /> svenska energiförsörjningen. Ett skäl härför är att kärnkraften ger ett avfall<br /> som kräver säker hantering under tidsperioder som är omöjliga att överblicka.<br /> Till detta kommer att det, trots omfattande säkerhetsåtgärder, fortfarande<br /> finns risker kvar för reaktorhaveri. Kärnkraften förutsätter dessutom,<br /> med hänsyn till bl. a. risken för sabotage, en bevakning som normalt<br /> inte krävs för anläggningar för energiproduktion.</p> <p>Stora ansträngningar görs nu för att få fram uthålliga, helst förnybara och<br /> inhemska energikällor, som på sikt kan ersätta kärnkraften. Förändringar<br /> av energisystem är emellertid en långsiktig process.</p> <p>Riksdagen beslutade efter folkomröstningen 1980 att kärnkraften skulle<br /> vara avvecklad senast år 2010. Folkpartiet stod bakom det beslutet. Det gör<br /> vi också i dag. Det ställer krav på oss att ta till vara den tid som står till<br /> förfogande. Vi måste handla på ett sådant sätt att avvecklingen kan genomföras<br /> utan att vi tvingas ge avkall på andra viktiga miljökrav. Tar vi för tidiga<br /> beslut riskerar vi dessutom att bygga fast oss i en felaktig och föga ändamålsenlig<br /> struktur, som vi sedan tvingas leva med under flera årtionden.</p> <p>Den utvärdering som efter Tjernobylolyckan gjorts både i Sverige och<br /> internationellt motiverar inte en ändring av vår grundläggande inställning<br /> till kärnkraftsavvecklingen. Vi har tidigare konstaterat att utvärderingen av<br /> de händelser som förorsakade reaktorolyckan i Tjernobyl inte ger anledning<br /> ompröva synen på säkerheten i de svenska kärnkraftverken.</p> <p>Kärnkraftens roll</p> <p>Kärnkraften svarar i dag för ungefär hälften av den svenska elförsörjningen.<br /> Av en total svensk elproduktion 1986 på 133,6 TWh, svarade kärnkraften<br /> för nära 67 TWh. Att avveckla fungerande kärnkraftsreaktorer innebär</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>samhällsekonomiska uppoffringar. Vi är beredda att ta ansvar för de kost- Mot. 1987/88</p> <p>nader det innebär att avveckla kärnkraften. N33</p> <p style="margin-left:19px;">*</p> <p>Det svenska elnätet belastas hårdast under en kall och mörk vinterdag<br /> när industrin samtidigt går på högvarv. Den hittills högsta belastningen<br /> nåddes den 12 januari 1987 med 26 500 MW i gång. Hade vid den tidpunkten<br /> någon av kärnkraftsreaktorerna varit ur drift skulle det uppstått<br /> betydande svårigheter att försörja nätet med el. Produktions- och distributionssystemen<br /> måste klara även toppbelastningar under vinterhalvåret<br /> och verkningar av flera torrår utan allvarliga driftstörningar. Avvecklingen<br /> av kärnkraften får inte innebära att systemet blir mera sårbart.</p> <p>El är en energibärare med många väsentliga fördelar framför andra sätt<br /> att distribuera energi. Elförbrukningen har också ökat med i genomsnitt<br /> 4% per år under perioden 1973-1986. I hög grad beror detta på att<br /> konsumenterna valt och uppmanats att ersätta olja med el. Kärnkraftsavvecklingen<br /> bör genomföras på ett sätt som inte innebär en återgång från el<br /> till eldning av olja.</p> <p>Kärnkraften har inga egentliga miljöeffekter under normal drift. Därför<br /> måste vi ställa höga krav på förbränningsteknik och avancerad reningsutrustning<br /> i de anläggningar som kan komma i stället när kärnkraften avvecklas.</p> <p>Vi har från folkpartiet klart uttalat oss för att återstående orörda älvar ej<br /> skall tas i anspråk för vattenkraftsutbyggnad. Vi kommer inte att göra<br /> avkall på den uppfattningen inför kärnkraftsavvecklingen. De unika, natursköna<br /> områdena kring de fyra älvarna skall bevaras för turism och rekreation<br /> också åt kommande generationer.</p> <p>Våra krav inför kärnkraftsavvecklingen är således:</p> <p>- att leveranssäkerheten till elabonnenterna inte försämras,</p> <p>- att bortfallet av el inte leder till ökad oljeförbränning,</p> <p style="margin-left:13px;">- att nya anläggningar för elgenerering förses med bästa möjliga teknik för<br /> att i största möjliga utsträckning undvika miljöförstörande utsläpp,</p> <p style="margin-left:13px;">- att de orörda huvudälvarna och andra värdefulla älvsträckor inte byggs ut<br /> för kraftproduktion.</p> <p>Klargör roller och ansvar</p> <p>Frågan är vad som bör komma i stället för kärnkraften. Vår uppfattning är<br /> att statsmakterna skall ange ramarna och att det sedan är kraftbolagens<br /> uppgift att inom dessa ramar se till att de uppfyller ellagens leveransplikt.</p> <p>Det tillhör inte politikens uppgifter att i detalj föreskriva hur marknaden<br /> skall klara energiproduktionen.</p> <p>Ramarna utgörs i det här fallet bl. a. av avvecklingsbeslutet, skattereglerna<br /> och de restriktioner rörande miljö, beredskap, hushållning m. m. som<br /> beslutas av regeringen, riksdagen, berörda statliga myndigheter och kommunerna.<br /> Vi återkommer längre fram i motionen till hur vi inom folkpartiet<br /> vill förändra en del av de här ramarna för att underlätta avvecklingen.</p> <p>Den rollfördelning vi här skissat är naturlig i de flesta andra samhällssektorer.<br /> Men inom energisektorn har det i högre grad än på andra håll<br /> skett en sammanblandning av de olika rollerna. Inför kärnkraftsavveck</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>lingen finns det därför skäl att understryka vem som har ansvaret för vad. Mot. 1987/88<br /> Detta innebär inte att vi som politiker undandrar oss ansvar utan att vi vill N33<br /> medverka till att besluten fattas där kompetensen finns.</p> <p>En framgångsrik avveckling av kärnkraften kräver tydliga mål och en<br /> bred uppslutning kring dessa. Uppgiften kan skapa entusiasm och nytänkande<br /> inom svensk industri.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Beslut om kärnkraftsavveckling</p> <p>Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att kärnkraften skall vara avvecklad<br /> senast år 2010. Dessa uttalanden har emellertid hittills inte givits en form<br /> som gör dem rättsligt bindande för energimarknadens aktörer. Vi föreslår<br /> därför att riksdagen nu antar en lag som uttryckligen förbjuder drift av<br /> kärnkraftsreaktorer efter utgången av år 2010. Detta görs lämpligen genom<br /> en komplettering av kärntekniklagen. Någon ersättning bör heller inte utgå<br /> till kärnkraftsinnehavarna för att de inte får driva verken efter denna<br /> tidpunkt.</p> <p>Däremot anser vi inte att det är statsmakternas uppgift att peka ut när<br /> och i vilken ordning de olika reaktorerna skall tas ur drift. Det ansvaret<br /> skall åligga reaktorinnehavarna och tas av dem med beaktande av de krav<br /> på säkerhet i driften som uppställs och övervakas av kärnkraftinspektionen<br /> (SKI). I SKI:s uppgifter ingår att ta till vara erfarenheter från kärnkraftsdrift<br /> i alla delar av världen och tillämpa dessa i säkerhetsarbetet.</p> <p>Ett skäl som anförts för att riksdagen nu skulle besluta om en tidig<br /> avveckling av en eller två reaktorer är att detta skulle understryka allvaret i<br /> avvecklingsbeslutet. Vi menar dock att detta bättre sker genom den lag och<br /> den metod för avvecklingen som vi föreslår.</p> <p>I princip skulle kärnkraftsavvecklingen, enligt vår mening, genomföras<br /> på följande sätt:</p> <p style="margin-left:12px;">• Statsmakterna beslutar om de ramar som skall gälla för marknaden. Till<br /> dessa hör den ovan nämnda kompletteringen av kärntekniklagen samt<br /> skatteregler och miljörestriktioner (till vilka vi återkommer nedan).</p> <p style="margin-left:12px;">• Kraftbolagen tar ställning till när och hur olika reaktorer tas ur drift. Det<br /> kan ske när åtgärderna för förbättrad hushållning nått effekt och/eller<br /> nya anläggningar för kraftgenerering är färdiga att tas i bruk. Urdrifttagningen<br /> av kärnkraften skall ha skett senast år 2010. Kraftbolagen svarar<br /> för valet av de nya anläggningar som behöver uppföras för att ersätta<br /> kärnkraft. Dessa prövas sedan bl. a. i enlighet med miljöskyddslagen<br /> genom koncessionsförfarande.</p> <p>Den av oss föreslagna metoden för kärnkraftsavvecklingen kan väntas<br /> leda till en successiv urdrifttagning av kärnkraftsreaktorerna. Reparationer<br /> av och säkerhetshöjande åtgärder i kärnkraftsanläggningarna kommer nämligen<br /> att bli allt mindre lönsamma ju närmare vi kommer den slutliga<br /> tidpunkten för avvecklingen. Ju kortare avskrivningstiden blir för dessa<br /> investeringar desto mindre lönsamt blir det för kraftverksinnehavaren att<br /> genomföra dem och desto mer lönsamt att ta nya anläggningar i drift. Också</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>personalskäl talar för att övergången från kärnkraft till kraftgenerering i Mot. 1987/88<br /> andra former måste ske successivt. N33</p> <p>Andra skäl talar dessutom för att nya anläggningar byggs ut successivt<br /> under en längre period. Bland dessa skäl bör särskilt framhållas den omfattande<br /> resursåtgången för att planera, projektera och bygga sådana anläggningar.</p> <p>Kraftbolagen har enligt ellagen ett leveransansvar som i princip innebär<br /> skyldighet att leverera all den el som efterfrågas inom resp. bolags distributionsområde.<br /> Bolagen måste ha samma skyldighet även under och efter<br /> den period då kärnkraften avvecklas. Taxor och priser på energi måste<br /> utformas så att tillgången och efterfrågan på el möts.</p> <p>För att statsmakterna i god tid före år 2010 skall kunna få en samlad bild<br /> av kärnkraftsavvecklingen och de åtgärder som planeras bör kärnkraftsföretagen<br /> senast den 1 juli 1995 för regeringen redovisa hur de avser att uppfylla<br /> ellagens förpliktelser efter det att kärnkraften är avvecklad. Med redovisningen<br /> som grund kan regering och riksdag bedöma om det då krävs<br /> ytterligare ingripanden från statsmakternas sida för att garantera att kärnkraftsavvecklingen<br /> genomförs före utgången av år 2010.</p> <p>5 Mer konkurrens</p> <p>Flera av energimarknaderna är s. k. naturliga monopol. Det är t. ex. svårt<br /> att tänka sig någon ökad konkurrens på elmarknaden genom att den enskilde<br /> konsumenten skulle få flera leverantörer att välja mellan.</p> <p>Det har dock visat sig möjligt att också på elmarknaden upprätthålla vissa<br /> inslag av konkurrens genom förekomsten av flera energibolag med olika<br /> regionala distributionsområden. På ett gemensamt stamlinjenät har dessa<br /> kunnat transportera elektricitet från produktionsanläggningar till sina resp.<br /> distributionsområden. Via kraftbörsen har bolagen kunnat utbyta produktionskapacitet,<br /> så att i varje ögonblick den mest kostnadseffektiva produktionsmixen<br /> kunnat uppnås.</p> <p>Det kan synas som om vi i Sverige nått så långt det går vad gäller att<br /> kombinera stordriftsfördelar med konkurrens för att få ett, nationellt sett,<br /> så effektivt system som möjligt. Genom att vi har flera olika bolag får<br /> konsumenter och statsmakter ett visst mått på de olika bolagens effektivitet<br /> och prissättning. Genom stamlinjenätet har investeringarna i infrastrukturen<br /> kunnat begränsas. Genom kraftbörsen får vi ett utbyte mellan företagen,<br /> så att den mest kostnadseffektiva produktmixen används. Under<br /> senare år har också den enskilde konsumenten fått ökade möjligheter att<br /> byta mellan olika energiformer och att effektivisera sin energianvändning.</p> <p>Men det finns ytterligare möjligheter att öka konkurrensinslagen. Ett sätt<br /> är att ge lokala elverk och större industrier ökade förutsättningar att välja<br /> mellan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren. Kartellsamarbete<br /> mellan olika producenter måste motverkas.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1987/88<br /> N33</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Eloptioner</p> <p>Vi anser vidare att ett system med eloptioner bör utredas. Det kan t. ex.<br /> fungera enligt följande: Ett företag som planerar en stor nyinvestering som<br /> står och faller med elpriset bör ha möjlighet att teckna option på en framtida<br /> elleverans till ett visst pris. Intresserad motpart till en sådan option kan<br /> t. ex. vara ett energiföretag som står i begrepp att investera i ny produktionskapacitet<br /> men är osäker på om man får avsättning för kraften till<br /> ett pris som gör anläggningen lönsam. Möjlighet att sälja/överlåta optionen<br /> bör finnas för bägge parter.</p> <p>Rätt utnyttjade bör eloptioner kunna underlätta omställningen av elförsörjningen<br /> och samtidigt minska de osäkerheter som kan drabba inte minst<br /> elintensiva företag hårt under avvecklingsperioden.</p> <p>Fjärrvärmeområden</p> <p>Folkpartiet gick i riksdagen emot den lag som ger kommunfullmäktige<br /> möjlighet att besluta om rätt för leverantör att vägra leverans av el inom<br /> fjärrvärme- och naturgasområde. Vi menar att leveransskyldighet skall föreligga<br /> även inom sådana områden.</p> <p>Motiven för att kunna vägra leverans har varit att skydda fjärrvärmen<br /> från konkurrens. Det kan innebära, och har också i en del fall inneburit, att<br /> man hindrat investeringar i energisnål teknik som t. ex. värmepumpar.</p> <p>Svensk PURPA-lag</p> <p>För att ge ett större utrymme för mindre elproducenter har vi också förordat<br /> en lag som i viss mån liknar den amerikanska PURPA-lagen (The Public<br /> Utility Regulatory Policies Act). Genom den lagen är de amerikanska<br /> energiföretagen i princip (tillämpningen skiljer sig mellan de olika delstaterna)<br /> skyldiga att ta emot elkraft även från andra producenter enligt en i<br /> förväg bestämd formel för prissättningen. I Sverige får vi nu en liknande<br /> lag. Detta kan så småningom ge större möjligheter till rimlig ersättning åt<br /> enskilda ägare av t. ex. vindkraftverk och minivattenkraftverk. Möjligheterna<br /> ökar efter hand som elpriset stiger.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Kraft börsen</p> <p>Fler aktörer bör kunna släppas in på stamnätet och därmed få möjlighet att<br /> delta på kraftbörsen. Det ställs i dag höga krav på leveranssäkerhet för dem<br /> som deltar på kraftbörsen. Vi menar inte att man skall göra avkall på de<br /> kraven men att det bör finnas utrymme för t. ex. flera kommuner eller<br /> grupper av kommuner att transportera kraft på stamnätet och delta i samkörningen.<br /> Om en grupp av leverantörer tillsammans uppfyller börsens krav<br /> bör de kunna godtas likaväl som en enskild leverantör.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>6 Teknik för elproduktion</p> <p>Det finns i dag inte så många tillgängliga alternativ till kärnkraften när det<br /> gäller elproduktion. Därför bör inte minst möjligheten att använda mottrycksanläggningar<br /> i fjärrvärmesystemen för kraft- och värmeproduktion<br /> utnyttjas fullt ut. I övrigt är det i första hand kolkondens och naturgas som<br /> kan bli aktuella. Vindkraften är den av de ”nya” energikällorna som nått<br /> längst i teknisk mognad. Vindkraften kan, med en massiv satsning, bli ett<br /> värdefullt komplement i det svenska energisystemet. Vi avvisar från folkpartiets<br /> sida en fortsatt utbyggnad av vattenkraften.</p> <p>På längre sikt kan mycket hända både när det gäller produktion och<br /> lagring av elenergi. En bit in på 2000-talet kan t. ex. effektiva solceller eller<br /> fusionskraft komma att ge oss en närmast obegränsad tillgång till ”miljövänlig”<br /> och billig energi. Väte kan bli en ny effektiv energibärare och<br /> supraledning kan ge ökade möjligheter att lagra energi. Ännu har vi dock<br /> en lång period framför oss där de miljö- och kostnadseffektiva metoderna<br /> att generera och distribuera el är starkt begränsade.</p> <p>Kraftvärme</p> <p>Folkpartiet har ställt sig mycket positivt till den utbyggnad av kraftvärmen<br /> som skett i flera kommuner. Denna utbyggnad har bidragit både till förbättringar<br /> av miljön och till en effektivare användning av energiinnehållet i<br /> det bränsle som använts.</p> <p>Problemet när det gäller kraftvärmen är att den med de elpriser som<br /> gäller i dag inte är särskilt konkurrenskraftig. Av en möjlig produktionskapacitet<br /> på 6 TWh utnyttjades under 1986 endast 3,2 TWh.</p> <p>Kraftvärmens konkurrenskraft ökar i takt med att elpriserna stiger. Den<br /> är dessutom billigare än andra nu tillgängliga alternativ för ny elproduktion.<br /> Med utnyttjande av modern teknik kan i framtiden lönsamheten öka även<br /> för småskalig kraftvärme.</p> <p>Kolkondens</p> <p>En viss andel kolkondens blir troligen nödvändig i det svenska energisystemet<br /> när kärnkraften avvecklas. Kondenskraft skiljer sig från kraftvärme<br /> genom att endast el produceras vilket innebär att bara en del av bränslets<br /> energiinnehåll kan tas till vara. Därför bör kondenskraft komma i fråga<br /> först när fjärrvärmeunderlaget tagits i bruk för kraftvärmeproduktion.</p> <p>Under de senaste åren har ny teknik utvecklats på kolförbränningsområdet,<br /> vilken innebär att miljöeffekterna kraftigt reducerats. Svenska Asea<br /> har utvecklat den s. k. PFBC-tekniken. Andra företag har utvecklat en<br /> metod för kolförgasning som nu prövas i anläggningar i USA och Västtyskland.<br /> Båda dessa tekniker har mycket goda miljödata. När det gäller svavel,<br /> kväveoxider och tungmetaller begränsas utsläppen mycket kraftigt.</p> <p>Som vi påpekat tidigare finns det dock ingen metod för att rena utsläppen<br /> från koldioxid. Dessa bidrar på längre sikt till globala klimatförändringar.<br /> Även om enstaka svenska kondensanläggningar bidrar marginellt till de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>samlade utsläppen i världen krävs i enlighet med vårt ansvar för den globala Mot. 1987/88</p> <p>miljön, att vi är restriktiva med användning av kol i energisystemet. N33</p> <p>Naturgas</p> <p>För precis 25 år sedan började naturgasutbyggnaden i Europa. Därmed<br /> berikades det internationella energisystemet med en ny konkurrenskraftig<br /> energiprodukt och ett steg togs mot en mer komplett och fullödig marknad<br /> för energi. Naturgasen fyller internationellt rollen att ”knyta ihop” el- och<br /> bränslesektorerna av energisystemet genom att inom båda sektorerna erbjuda<br /> användarna alternativ. De senaste decenniernas utveckling i Västeuropa<br /> har visat att naturgasen har god konkurrenskraft och förutsättningar att<br /> täcka åtminstone 10-20 % av en nationell energimarknad. Den snabba<br /> tillväxten av kända naturgastillgångar har dessutom visat att uthålligheten<br /> är t. o. m. större än för olja. Naturgas erbjuder således ett långsiktigt<br /> komplement till andra bränslen, därtill ett med goda miljöegenskaper.</p> <p>Också Sverige är numera anslutet till det västeuropeiska naturgassystemet<br /> och introduktionen har kommit i gång i Syd- och Västsverige. Därmed<br /> har utbudet breddats även på den svenska energimarknaden och konkurrensen<br /> mellan olika energislag intensifierats. Naturgasen kommer även att<br /> introduceras i Mellansverige under 1990-talet. Man räknar dock för närvarande<br /> inte med att naturgasen skall kunna nå en större andel av energimarknaden<br /> än 10-15 %. 1 april 1988, när stamledningen till Göteborg invigs, är<br /> andelen fortfarande under 1 %.</p> <p>Naturgasintroduktionen i Sverige skall enligt riksdagens beslut 1980 ske<br /> på kommersiella villkor. Vi står fast vid detta beslut, som helt står i samklang<br /> med vår uppfattning att energiförsörjningen skall utvecklas på marknadens<br /> villkor. Möjligen kan det under etableringsfasen finnas behov av<br /> visst stöd för att naturgasens kvalitativa och kommersiella förutsättningar<br /> skall kunna prövas. Vi avvisar dock direkta subventioner till naturgasintroduktionen.</p> <p>Det är viktigt att naturgasintroduktionen inte resulterar i en monopolmarknad.<br /> Visserligen möter naturgasen konkurrens från oljeprodukter och<br /> även från el, men det är viktigt att det ges utrymme för fler aktörer också på<br /> gasmarknaden, inte minst därför att Swedgas - som står för de två hittills<br /> tecknade importkontrakten - har flera av de stora utländska presumtiva<br /> leverantörerna som delägare.</p> <p>Det är väsentligt att en marknad för naturgas kommer att präglas av<br /> mångfald och att vi bl. a. får flera regionala distributörer. Dessa bör sedan<br /> själva kunna avgöra om de var för sig eller gemensamt med Swedgas skall<br /> närma sig de olika utländska leverantörerna. Mycket talar för att man på<br /> kort sikt vinner på ett samfällt agerande. Vi avvisar dock att importen i<br /> något som helst skede formellt monopoliseras t. ex. genom att Swedgas ges<br /> lagstadgad ensamrätt.</p> <p>På längre sikt bör ett svenskt gasnät fungera som ett stamnät, där i princip<br /> alla distributörer har möjlighet att transportera gas från källan till distributionsområdet.<br /> Jämförelser kan här göras med stamlinjenätet för elkraft<br /> som vi, som tidigare nämnts, menar bör öppnas för fler transportörer. Vi 16</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>noterar att nuvarande lagstiftning ger även andra gasföretag än rörlednings- Mot. 1987/88<br /> ägaren rätt att utnyttja ledningens transportkapacitet och räknar med att N33<br /> formerna och de ekonomiska villkoren för detta kommer att preciseras<br /> under de närmaste åren.</p> <p style="margin-left:234px;">V</p> <p>Vindkraft</p> <p>Det finns goda förutsättningar för att vindkraften skall kunna bli ett värdefullt<br /> komplement i det svenska elproduktionssystemet. Studier som gjorts<br /> av statens energiverk visar att vid tillräckligt långa serier kan vindkraften<br /> prismässigt konkurrera med kolkondens.</p> <p>De försöksanläggningar som finns i Maglarp och Näsudden har visat att<br /> det är tekniskt möjligt att driva stora vindkraftverk. I andra länder, t. ex.</p> <p>Danmark, har man med framgång inriktat sig på aggregat med lägre effekt<br /> än de svenska försöksanläggningarna.</p> <p>För att vindkraften skall kunna bidra med mer än marginella tillskott till<br /> elförsörjningen är en fortsatt inriktning på relativt stora aggregat nödvändig.<br /> För att nå 10 TWh behövs ca 1 400 aggregat av Maglarps storlek (enligt<br /> EK 81). Mindre vindkraftverk kan dock få stor lokal betydelse och möjligheterna<br /> för ägare av sådana verk att sälja ström bör öka med den svenska<br /> versionen av PURPA-lagen (se avsnittet ”Mer konkurrens”).</p> <p>Det finns begränsningar för hur mycket vindkraft vi kan få med i systemet.<br /> Det finns fysiska begränsningar i form av tillräckliga arealer i goda<br /> vindområden. Det finns också begränsningar för hur mycket vindkraft man<br /> kan reglera i kraftsystemet. Annan produktion behövs vid de tillfällen<br /> vindkraftverken står stilla.</p> <p>Statens energiverk har kommit fram till att med beaktande av ovan<br /> nämnda begränsningar bör det vara möjligt att bygga upp en vindkraftskapacitet<br /> motsvarande 10 TWh per år.</p> <p>Nästa steg i utvecklingen bör vara byggandet av en gruppstation av flera<br /> vindkraftverk. En sådan kommer också att börja byggas på Gotland under<br /> 1988 med fem aggregat på ca 200 kW vardera. Ytterligare studier bedrivs<br /> bl. a. inom KVAB (Kraftindustrins Vindkraft AB). Vi anser det också<br /> rimligt att den fortsatta utvecklingen av vindkraften sker i kraftbolagens<br /> regi.</p> <p>Biobränslen</p> <p>Bioenergi (skogsavfall, torv, energiskog) kan enligt vår bedömning knappast<br /> få någon större betydelse för elproduktion under de närmaste decennierna.<br /> I viss utsträckning kommer emellertid bioenergi att användas i värmekraftverk.</p> <p>Bioenergi kan dock på verksamt sätt bidra till att minska användningen<br /> av olja och kol för uppvärmningsändamål. Från folkpartiets sida har vi sett<br /> positivt på de ansträngningar som gjorts att öka tillgången på biobränsle.</p> <p>Det är mycket beklagligt att regeringen under så lång tid underlåtit att<br /> stödja utvecklingen av biobränslen på det sätt som varit både möjligt och<br /> önskvärt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>7 Priser, skatter och avgifter</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1987/88<br /> N33</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vi föreslår att priset på el successivt anpassas till den högre prisnivå som<br /> kommer att gälla efter kärnkraftsavvecklingen. Formerna för detta bör<br /> utredas.</p> <p>Vi anser att den nuvarande allmänna energiskatten bör slopas och ersättas<br /> av en mervärdeskatt.</p> <p>Vi vill ingående pröva förutsättningarna att slopa den särskilda skatten på<br /> oljeprodukter och kol och ersätta denna med miljöavgifter på de utsläpp<br /> som sker vid förbränning.</p> <p>Prispolitik</p> <p>Kärnkraften svarar i dag för hälften av den svenska elproduktionen. Det<br /> innebär att även med en mycket framgångsrik hushållningspolitik blir det<br /> nödvändigt att ersätta åtminstone delar av kärnkraftselen med annan elproduktion.<br /> Till bilden hör att elanvändningen dessutom erfarenhetsmässigt<br /> har en positiv inkomstelasticitet, dvs. användningen ökar med stigande<br /> realinkomster. Även det talar för att kärnkraft kommer att behöva ersättas<br /> med annan kraftproduktion.</p> <p>Åtskilliga gissningar har förekommit om hur stor elanvändningen kan<br /> väntas bli framöver. Vi anser det inte särskilt meningsfullt att i det långa<br /> perspektiv som nu är aktuellt spekulera om detta. Som vi tidigare påpekat<br /> kommer utvecklingen på marknaden med stor säkerhet att bjuda på åtskilliga<br /> överraskningar vad gäller både användningen och produktionen av el<br /> och andra energiformer.</p> <p>Utbyggnad av ny kapacitet kommer att leda till prishöjningar på el. Det<br /> har i sig inte med kärnkraftsavvecklingen att göra. Elpriset skulle höjas vid<br /> kapacitetsutbyggnad även om denna skulle avse ny kärnkraft. Skillnaderna i<br /> produktionskostnader mellan ny kärnkraft och annan elproduktion, t. ex.<br /> kolkondens, torde i dag inte vara särskilt stora.</p> <p>Utbyggnad av ny elproduktion blir således aktuell i samband med kärnkraftsavvecklingen.<br /> Men den kan också aktualiseras till följd av kapacitetsbrist<br /> i det nuvarande produktionssystemet. Oavsett motiveringen för<br /> utbyggnaden av ny kapacitet kommer denna, som framhållits, att leda till<br /> höjning av elpriset.</p> <p>Några olika scenarier kan nu tänkas.</p> <p>Det första, A, innebär att vi redan under nästa årtionde slår i kapacitetstaket<br /> vad gäller elanvändningen. Det kommer att driva upp priset på el<br /> och motivera nya produktionsanläggningar. Oavsett vad som sker med<br /> kärnkraften under 1990-talet skulle sådana alltså behöva tas i bruk framåt<br /> sekelskiftet. Priset stiger successivt under 1990-talet och driver fram ett<br /> utnyttjande av den hushållningspotential som finns. Prishöjningarna bromsar<br /> visserligen efterfrågeutvecklingen men likväl fortsätter elanvändningen<br /> att öka.</p> <p>Det andra, B, utgår från en betydligt försiktigare utveckling av elefterfrågan.<br /> Inga kapacitetsproblem förutses förrän kärnkraftsreaktorer tas ur<br /> bruk. Först då inträffar också kraftiga elprishöjningar. Situationen kan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>liknas vid ett läge där kylan slår till och kraftproducenterna under lång tid Mot. 1987/88</p> <p>tvingas utnyttja oljekondensverken. Skillnaden är att kärnkraftsavveck- N33</p> <p>lingen är förutsedd och kan planeras.</p> <p>Om scenario A förverkligas skulle det knappast krävas några politiska<br /> ingrepp utöver det tidigare nämnda förbudet mot kärnkraftsdrift efter år<br /> 2010 och vissa allmänna ramar för energiproduktionen, t. ex. på miljöområdet.</p> <p>I scenario B är situationen något mer komplicerad. Här leder inte marknadsmekanismen<br /> till successivt höjt elpris. Den kraftiga prishöjningen i<br /> samband med att kärnkraften ersätts med annan kraft kan därför komma<br /> som en ”chock”. Mot detta kan invändas att kärnkraftsavvecklingen är väl<br /> känd av användarna och därför bör motivera dem till omställningsåtgärder i<br /> god tid. Man kan emellertid ifrågasätta om den ”teoretiska” kunskapen att<br /> elpriset skall höjas en gång i framtiden verkligen påverkar beteendet och<br /> planeringen i tillräckligt hög grad. Det kan i varje fall ligga en risk i att<br /> förlita sig härpå.</p> <p>För att undvika vad som för många skulle kunna bli en ”elprischock” kan<br /> man därför genom politiska ingrepp medverka till att elpriset höjs successivt<br /> och att de första stegen tas redan nu. Därigenom får man snabbt en<br /> inriktning på hushållningsåtgärder som kan begränsa behovet av senare<br /> kapacitetsutbyggnad.</p> <p>Vilket av de två scenarierna som är mest realistiskt kan vi i dag inte<br /> bedöma. Vi anser det emellertid motiverat att utgå från scenario B. De<br /> politiska beslut som det motiverar kan senare korrigeras om scenario A<br /> skulle inträffa. Om man däremot utgår från scenario A och nu avstår från<br /> politiska ingrepp i prisbildningen och det senare visar sig att scenario B<br /> infrias har dyrbar tid gått förlorad.</p> <p>Vår slutsats blir alltså denna:</p> <p>För att stimulera hushållningsåtgärder och åstadkomma en mjuk övergång<br /> till den högre elprisnivå som kommer att gälla sedan kärnkraften<br /> avvecklats bör elpriset höjas successivt under de närmaste åren.</p> <p>Regeringen har föreslagit att avkastningskravet på Vattenfall, som är<br /> prisledande, skall höjas. Det kommer att leda till en elprishöjning på ett par<br /> öre per kWh i användarledet. Det kan ses som ett första steg i en trappa<br /> med successiva prishöjningar.</p> <p>För de fortsatta stegen kan knappast ytterligare ökat avkastningskrav på<br /> Vattenfall utnyttjas. Då måste en annan uppläggning övervägas. En möjlighet<br /> är naturligtvis att använda skatteinstrumentet. En annan kan vara att<br /> låta kraftföretagen göra obligatoriska fondavsättningar.</p> <p>Ett enkelt räkneexempel visar att en successiv höjning av skatten/fondavgiften<br /> från 2 öre 1991 till 6 öre 2005 skulle sammantaget ge ca 70 miljarder<br /> kronor. Dessa medel skulle förslagsvis kunna slussas till åtgärder som leder<br /> till bättre energihushållning och utveckling och utbyggnad av ny produktionsteknik.</p> <p>Dessa alternativ bör ytterligare studeras under det närmaste året så att<br /> nästa steg i pristrappan kan tas fr. o. m. 1991.</p> <p>Det är naturligt att oljepriserna stiger i paritet med elpriserna.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>19</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mervärdeskatt</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vi räknar, som vi tidigare nämnt, med att fram till kärnkraftsavvecklingen<br /> få ett successivt höjt pris på el. När prisnivån blir tillräckligt hög kommer<br /> många elvärmekonsumenter att söka andra alternativ eller komplement till<br /> eluppvärmningen.</p> <p>Detta är en rimlig utveckling. Vi har under ett antal år med god eltillgång<br /> kunnat använda denna till att ersätta olja, vilket gett både miljö- och<br /> beredskapsvinster. Men när tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen närmar<br /> sig måste en stor del av eluppvärmningen ersättas av andra alternativ, t. ex.<br /> naturgas och inhemska bränslen. Den främsta signalen till konsumenterna<br /> när det bör ske är priset.</p> <p>Ett höjt elpris skulle dock kunna drabba den eltunga exportindustrin<br /> hårt. Även om det säkert finns ytterligare effektiviseringsvinster att göra när<br /> det gäller industrins energianvändning finns det också ett tak över vilket<br /> ytterligare investeringar inte är lönsamma.</p> <p>Inom EG-länderna beskattas energi (olja, kol, el etc.) i huvudsak inom<br /> mervärdeskattesystemet. Det innebär att industri- och handelsföretag som<br /> regel har rätt att dra av ingående mervärdeskatt samt att exporten inte<br /> belastas.</p> <p>Skattesatsen på energi inom EG är normalt densamma som för annan<br /> konsumtion, dvs. ligger i intervallet 14-20 %. Skattesatsen kan dock variera<br /> mellan olika energislag. I vissa länder beskattas t. ex. elektricitet inte alls<br /> eller med en s. k. reducerad skattesats.</p> <p>I de flesta EG-länder utgår också andra skatter än mervärdeskatt på<br /> energin. Generellt gäller dock att dessa skatter är betydligt lägre än energiskatterna<br /> i Sverige.</p> <p>Med hänsyn till den pågående harmoniseringen inom EG av indirekta<br /> skatter är det sannolikt att olikheter i beskattningen av energi kommer att<br /> jämnas ut och att energibeskattningen kommer att ske mera renodlat inom<br /> mervärdeskattesystemet. Oljeprodukter kommer dock att beläggas med<br /> särskilda skatter.</p> <p>Genom att inordna energibeskattningen i mervärdeskattesystemet kan<br /> man nå flera styreffekter som är önskvärda i den framtida energipolitiken.<br /> Det blir i huvudsak konsumtionen och inte exporten som beskattas.</p> <p>Utredningen om indirekta skatter har i sina direktiv fått i uppgift att<br /> pröva också energibeskattningen. Det är väsentligt att utredningen lyckas ta<br /> fram ett enkelt och överskådligt förslag. Enligt vår uppfattning skulle det<br /> innebära betydande fördelar om energiskatterna kunde inordnas i mervärdeskattesystemet<br /> .</p> <p>Miljöavgifter</p> <p>Alltför ofta tillåts utsläpp av miljöfarliga utsläpp utan att tillräcklig hänsyn<br /> tas till miljön. Miljön saknar, till skillnad från bl. a. råvaror och arbetskraft,<br /> ett pris.</p> <p>Tanken bakom miljöavgifter på utsläpp är att sätta pris på miljön. Miljöförstöring<br /> kommer för förorenaren att innebära kostnader som denne måste<br /> ta hänsyn till.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Denna typ av ekonomiska styrmedel leder på längre sikt till en utveckling Mot. 1987/88<br /> av miljövänlig teknik och bättre reningsmetoder. Förorenaren stimuleras N33<br /> ekonomiskt att bli mera miljövänlig. Avgifterna blir en ekonomisk drivkraft<br /> att utveckla och finna tekniska lösningar som leder till lägre utsläpp än de<br /> gränsvärden som politiker och myndigheter fastställer i lagar och prövningsbeslut.</p> <p>Teorin bakom miljöavgifter är att företagen kommer att reducera sina<br /> utsläpp så länge avgiften för att släppa ut en enhet är högre än kostnaden för<br /> att förhindra att denna enhet släpps ut. Utsläppen kommer alltså att reduceras<br /> till den nivå där kostnaderna för reduktion av ytterligare en enhet är lika<br /> med avgiften.</p> <p>Enligt vår mening bör man nu ingående pröva att ta bort den särskilda<br /> skatten på oljeproduktion och kol. I stället anser vi att miljöavgifter bör<br /> införas på svaveldioxidutsläpp, kväveföreningar och olika tungmetaller som<br /> t. ex. kvicksilver. På sikt bör fler ämnen kunna bli aktuella.</p> <p>Koldioxid bildas vid all förbränning. Det som framför allt bidrar till att<br /> öka halten koldioxid i luften är förbränningen av fossila bränslen som kol,<br /> olja och naturgas. Den koldioxid som uppstår vid förbränning av naturgas<br /> är dock endast cirka hälften jämfört med kol och olja.</p> <p>De koldioxidutsläpp som görs beror dels på hur effektiv förbränningen<br /> är, dels på kolhalten i bränslet. Det är angeläget att man fastställer en<br /> metod för att mäta och avgiftsbelägga också utsläppen av koldioxid.</p> <p>Den prövning som görs av koncessionsnämnden är på sitt sätt dynamisk.</p> <p>Nämnden skall vid prövningen av en anläggning enligt miljöskyddslagen<br /> göra en avvägning mellan vad som är ekonomiskt rimligt, tekniskt möjligt<br /> och miljömässigt motiverat. Det innebär att nämnden efter hand som kunskapen<br /> ökat och nya tekniska lösningar kommit fram kunnat skärpa kraven.</p> <p>Nackdelen har dock varit att när en anläggning väl är prövad och gränsvärdena<br /> fastställda så upphör dynamiken. Den möjlighet till omprövning<br /> som finns i miljöskyddslagen används sällan. Men miljöavgifter innebär hela<br /> tiden en stimulans för företagen att utveckla och förbättra förbränningen<br /> och reningssystemen.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen godkänner de mål och riktlinjer för energipolitiken<br /> som förordats i motionen,</p> <p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen avslår regeringens förslag att två kärnreaktorer<br /> skall tas ur drift i mitten av 1990-talet,</p> <p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen stiftar sådan lag att drift av kärnreaktor blir<br /> förbjuden efter år 2010,</p> <p style="margin-left:31px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna-vad i<br /> motionen anförts om att aktivt utnyttja prisinstrumentet för att påverka<br /> utvecklingen på energimarknaden,</p> <p style="margin-left:31px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om skärpta miljökrav på energiproduktion,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:29px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88<br /> motionen anförts om införandet av miljöavgifter, N33</p> <p style="margin-left:29px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om att sänka den tillåtna gränsen för svavelutsläpp<br /> till 0,5 viktprocent,</p> <p style="margin-left:29px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om vikten av och metoder för att skapa ökad<br /> konkurrens bland kraftproducenterna,</p> <p style="margin-left:29px;">9. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts<br /> med uppgift att utreda ett system med eloptioner i enlighet med vad<br /> som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:29px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om leveransvägran,</p> <p style="margin-left:29px;">11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om utvecklingen av ny teknologi,</p> <p style="margin-left:29px;">12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om övergång från energiskattesystem till mervärdeskatt,</p> <p style="margin-left:29px;">13. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts<br /> med uppgift att utreda utformningen av kraftbolagens investeringsfonder<br /> i enlighet med vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:29px;">14. att riksdagen avslår regeringens förslag att förbjuda direktverkande<br /> el i nya bostadshus.</p> <p>Stockholm den 22 mars 1988<br /> Bengt Westerberg (fp)</p> <p>Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)</p> <p>Karin Ahrland (fp) Birgit Friggebo (fp)</p> <p>Anne Wibble (fp) Jan-Erik Wikström (fp)</p> <p>Hadar Cars (fp)</p> </div> <div class="block ml_53"><p>22</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> </div> INL Inlämning 1988-03-22 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1988-03-24 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1988-03-25 00:00:00 inträffat 2 0 Bengt Westerberg fp 1 undertecknare 0 Ingemar Eliasson fp 2 undertecknare 0 Kerstin Ekman fp 3 undertecknare 0 Karin Ahrland fp 4 undertecknare 0 Birgit Friggebo fp 5 undertecknare 0 Anne Wibble fp 6 undertecknare 0 Jan-Erik Wikström fp 7 undertecknare 0 Hadar Cars fp 8 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1987/88:90 2014-11-19 17:15:56 motkat Motionskategori - 2014-11-19 17:15:56 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02N33 2019-05-28 12:12:29 tilldelat Tilldelat Näringsutskottet 2014-11-19 17:15:56 GB02N33 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) mot_198788_n_33.pdf 629496 pdf med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet https://data.riksdagen.se/fil/D391AE0D-6B58-4758-BE2A-842FA321F96A