2749453 GB02Ju31 1987/88 Ju31 mot mot Motion 1987/88:Ju31 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) Motion Motion JuU 31 0 1988-04-11 00:00:00 2014-10-14 10:23:30 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1987/88:135 om åtgärder mot unga lagöverträdare av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02Ju31/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02Ju31 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02Ju31 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_1"><p>Motion till riksdagen<br /> 1987/88:Ju31</p> <p>av Per-Olof Strindberg m. fl. (m)</p> <p>med anledning av prop. 1987/88:135 om åtgärder<br /> mot unga lagöverträdare</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Brottsligheten ökar</p> <p>Sedan 1950 har antalet anmälda brott mer än femfaldigats. 1987 uppgick de<br /> till omkring 926 000 enligt preliminära uppgifter. Detta innebär också att<br /> sedan 1982 har vi i Sverige drabbats av omkring 125 000 fler brott. Till dessa<br /> brott skall läggas överträdelse av specialstraffrättsliga lagar, exempelvis<br /> narkotikastrafflagen. Då tillkommer drygt 100 000 brott.</p> <p>Det är ingen överdrift att påstå att utvecklingen är mycket oroande. Ändå<br /> är det verkliga antalet brott i själva verket väsentligt högre. Detta beror på<br /> att många brott inte anmäls till polisen. Genom intervjuundersökningar<br /> (SCB) är det känt att vissa typer av brott förekommer betydligt oftare än vad<br /> som framgår av statistiken.</p> <p>En stor del av brotten begås av ungdomar. Särskilt när det gäller olika<br /> former av tillgreppsbrott är ungdomar gärningsmän. Några siffror illustrerar<br /> detta. Ungdomar mellan 15 och 20 år svarar för närmare 30 procent av<br /> samtliga brott. Drygt hälften av gärningsmännen vid inbrott är 20 år eller<br /> yngre. Såvitt gäller bostadsinbrott är gärningsmännen, normalt sett, dock<br /> äldre. Det är oftast yngre personer som förövar biltillgrepp. Genomsnittsåldern<br /> är ca 18 år. Gärningsmännen kan dock vara mycket unga. Nästan 1/3<br /> av alla misstänkta är 15 eller 16 år. Nära 40 procent av alla skadegörelser<br /> utförs av 15- till 20-åringar.</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Socialdemokraterna och brottsligheten</p> <p>Inget samhälle är helt fritt från brottslighet. De utvecklade industriländerna<br /> har efter andra världskriget nära nog undantagslöst drabbats av en kraftigt<br /> stegrad brottslighet. Några enkla förklaringar till denna utveckling finns<br /> inte. Fullt klart är emellertid att den socialistiska uppfattningen på denna<br /> punkt liksom på så många andra visat sig ohållbar. Enligt socialistiskt tänkande<br /> skulle med förbättrad levnadsstandard och en radikal utjämning av<br /> löner och förmögenhetstillgångar samt ökat medinflytande från de anställda<br /> i produktionen brottsligheten successivt sjunka. Utvecklingen har blivit<br /> den motsatta.</p> <p>Orsaken till den stegrade brottsligheten måste sökas i andra förhållanden<br /> än ekonomiska och materiella. Som vi närmare utvecklar nedan har familj</p> </div> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_41"><p style="margin-left:7px;">Mot.</p> <p style="margin-left:7px;">1987/88<br /> Ju31—33</p> </div> <div class="block ml_2"><p>I Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Ju31 — 33</p> </div> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_46" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>och skola stor betydelse för hur barn utvecklas och hur de förhåller sig till Mot. 1987/88<br /> brottsligt beteende. Ju31</p> <p>Socialdemokraterna tycks emellertid inte ha insett familjens brottsförebyggande<br /> betydelse. Även skolans fostrande roll har successivt urholkats.</p> <p>Men också den normförmedling som utövas av det allmänna genom lagar<br /> och reaktioner har stor betydelse. Det allmännas reaktion på brott från<br /> ungdomars sida har blivit lamare. En fortlöpande mildring av påföljderna<br /> har skett. Än viktigare är att ofta ingen påföljd alls följer på brott begångna<br /> av ungdomar. Polisen har givits möjlighet att bevilja s. k. rapporteftergift,<br /> d. v. s. någon polisutredning av brottet sker inte alls. Åklagare kan underlåta<br /> att åtala för ett brott. Detta är mycket vanligt beträffande just ungdomar<br /> som ofta begår brott.</p> <p>Den tydliga signalen från statsmakterna har varit att familjen inte skall<br /> ha det avgörande ansvaret för barnens utveckling och uppträdande, att<br /> skolan inte skall fostra och att reaktion inte normalt skall följa från det<br /> allmännas sida när ett brott upptäcks.</p> <p>På sistone har socialdemokraterna i viss mån ändrat attityd. Men fortfarande<br /> motarbetas familjernas möjlighet att ordna sin tillvaro på det sätt som<br /> passar varje familj bäst. Fortfarande är skolan ett område som inte utnyttjas<br /> för fostran av de unga. Fortfarande beviljas rapporteftergifter och åtalsunderlåtelser<br /> till unga som begår brott. Slutligen tillåts polisens resurser att<br /> fortlöpande försvagas.</p> <p>Regeringens förslag bristfälliga</p> <p>Den ovan beskrivna socialdemokratiska attityden till brott begångna av<br /> unga människor genomsyrar även nu aktuellt lagförslag. Departementschefen<br /> gör visserligen gällande att förslagen skall medverka till att unga brottslingar<br /> möter en ”mera markerad reaktion från samhällets sida”. Flertalet av<br /> regeringens föreslagna åtgärder kommer dock att bii slag i luften. Andra<br /> bestämmelser kommer att användas sällan och då innebära risk för bristande<br /> rättssäkerhet för den som är berörd. Vi skall här peka på ofullkomligheter<br /> i regeringens förslag och kommer därefter att närmare utveckla det moderata<br /> alternativet för att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten.</p> <p>Enligt förslaget skall åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare i framtiden<br /> förenas med ett uttryckt krav på att den unge skall leva skötsamt. Ett<br /> beslut om åtalsunderlåtelse skall kunna återkallas om den unge har gjort sig<br /> skyldig till ny brottslighet inom sex månader från beslutet.</p> <p>Såsom departementschefen medger innehåller propositionens förslag i<br /> denna del inte något nytt i sak. Det är redan i dag möjligt att återkalla ett<br /> beslut om åtalsunderlåtelse. Enligt departementschefen kommer dock den<br /> redaktionella justering som föreslås att leda till att regleringen får ett ”större<br /> pedagogiskt värde”. 1 propositionen görs vidare gällande att om ny brottslighet<br /> inträffar är det viktigt att denna ”föranleder en markerad reaktion<br /> från samhällets sida”.</p> <p>Vi finner inte anledning att motsätta oss propositionens förslag. Vi menar<br /> dock att departementschefen kraftigt övervärderar betydelsen av den förändring<br /> som föreslås. En grundtanke i propositionen är ju att brott av unga</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>människor normalt sett skall leda till antingen åtalsunderlåtelse eller över- Mot. 1987/88</p> <p>lämnande åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom soci- Ju31</p> <p>altjänsten. Redan då en ung brottsling beviljas en första åtalsunderlåtelse<br /> kan det ofta vara aktuellt att sociala myndigheter skall vidta åtgärder. Såsom<br /> närmare utvecklas nedan företer den s. k. vården inom socialtjänsten<br /> stora brister och har ofta inte kunnat förhindra att den unge återfaller i<br /> brott. Mot bakgrund av att det i propositionen inte föreslås att vården inom<br /> socialtjänsten skall förbättras eller att nya former av påföljder för ungdomar<br /> införs kan det inte antas att förtydligandet angående återkallelse av<br /> åtalsunderlåtelse kommer att ha någon särskild effekt på ungdomsbrottsligheten.</p> <p>Enligt propositionen skall vidare åklagaren få vidgad befogenhet att vid<br /> brott av ungdomar mellan 15 och 18 år ålägga bötesstraff genom strafföreläggande.<br /> Såsom en särskild fördel framhåller departementschefen att man<br /> därigenom kan uppnå att unga lagöverträdare så långt möjligt inte skall<br /> ställas inför domstol. Åklagaren skall kunna besluta om strafföreläggande<br /> även om böter inte ingår i den normala straffskalan eller om det i straffskalan<br /> ingår förutom böter även fängelse i mer än sex månader.</p> <p>Vi tar avstånd från detta förslag. Det innebär att tämligen allvarlig brottslighet<br /> inte ens kommer att föranleda åtal och förhandling inför domstol.</p> <p>Detta förmedlar bilden av att det allmänna inte ser så allvarligt på de brott<br /> som har begåtts. Men det kan med fog göras gällande att just ett sådant<br /> förfarande inför domstol har en egen brottsavhållande effekt på den unge.</p> <p>Det finns alltså starka skäl för att förslaget bör avvisas.</p> <p>I propositionen föreslås att polisen skall ges en uttrycklig rätt i lag att<br /> anmoda den som har fyllt eller kan antas ha fyllt 15 men ej 18 år att så snart<br /> som möjligt vidta åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada på egendom<br /> på grund av brott, om den unge erkänt brottet eller om det annars med<br /> hänsyn till omständigheterna är uppenbart att den unge begått brottet. En<br /> sådan anmodan skall endast få göras om det är lämpligt med hänsyn till<br /> omständigheterna och om målsäganden samtyckt till åtgärden.</p> <p>Vi har tidigare haft anledning att uttrycka tveksamhet över hur förslag av<br /> denna natur kan fungera i praktiken. Departementschefen nämner själv ett<br /> antal svårigheter. Polisens anmodan att ”ställa till rätta" måste riktas mot<br /> gärningsmannen så att inte oskyldiga drabbas. Det måste vara fråga om<br /> arbetsuppgifter som den unge klarar av att utföra. Polisen måste få kontakt<br /> med målsäganden för att få hans godkännande av att den unge exempelvis<br /> försöker reparera en skada. Det arbete den unge uppmanas att utföra måste<br /> stå i rimlig proportion till brottet och hans delaktighet i detta. Den unge får<br /> inte anmodas utföra ett arbete som omfattas av förbud i arbetsmiljölagen,<br /> vilket exempelvis är förhållandet beträffande borttagande av klotter med<br /> vissa lösningsmedel.</p> <p>Till dessa frågor, som nämns i propositionen, kan läggas följande. Vad<br /> gäller om en ung person anmodas av en polis att utföra ett visst arbete och<br /> därvid skadar sig, kanske på grund av att arbetet är alltför avancerat? Är<br /> staten då skyldig att ersätta de skador som drabbat den unge? Vi menar att<br /> åtskilliga av de oklarheter som har nämnts ovan inte på ett tillfredsställande<br /> sätt har fått sitt svar i propositionen. Mot bakgrund av att det trots allt kan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ha en psykologisk verkan på unga personer att de kan få ”göra rätt för sig” Mot. 1987/88</p> <p>efter ett brott, vill vi inte motsätta oss propositionens förslag i denna del. Ju31</p> <p>Det är dock nödvändigt att man noggrant följer hur denna möjlighet utnyttjas<br /> i praktiken. Vi vill för vår del inte utesluta att en utvärdering med tiden<br /> kommer att ge vid handen att det är fråga om en olämplig ordning.</p> <p>1 propositionen föreslås vidare att domstol skall ges möjlighet att i samband<br /> med en dom, varigenom en ung lagöverträdare överlämnas till vård<br /> inom socialtjänsten, föreskriva att den dömde skall biträda den skadelidande<br /> med visst arbete som syftar till att avhjälpa den skada som har vållats<br /> genom brottet. Någon sanktion föreskrivs inte om den unge vägrar att efterfölja<br /> vad domstolen föreskrivit. Departementschefen understryker därtill<br /> att det inte är socialnämnden som skall se till att de aktuella arbetsuppgifterna<br /> genomförs utan att det ansvaret ligger på den unge själv. Enligt propositionen<br /> kan en sådan föreskrift ”beaktas av socialnämnden i dess fortsatta<br /> arbete med den unge”.</p> <p>Det är principiellt otillfredsställande att en domstols föreskrift i dom<br /> saknar sanktionsmöjlighet. Det olämpliga i saken blir än tydligare genom<br /> att inte heller socialnämnden skall ha några egentliga påtryckningsmöjligheter.<br /> Såsom vi ovan nämnt och nedan kommer att utveckla är de sociala<br /> myndigheternas möjligheter till ingripande helt otillräckliga. Den föreslagna<br /> regleringen kan medföra minskad respekt för domstol och sociala myndigheter<br /> från unga brottslingars sida. Mot bakgrund av att domstolars föreskrifter<br /> kan tänkas leda till vissa positiva effekter vill vi emellertid inte<br /> motsätta oss förslaget.</p> <p>MODERATA ALTERNATIVET<br /> Allmän bakgrund till brottsökningen</p> <p>En viktig fråga är hur barns och ungdomars uppväxtförhållanden gestaltas i<br /> vårt samhälle nu jämfört med tiden före 1950.</p> <p>Modern kriminologisk forskning har också i vårt land upprepade gånger<br /> beskrivit dramatiska förändringar och kunnat påvisa tydliga samband med<br /> brottslighetstalen.</p> <p>Den viktigaste faktorn under efterkrigstiden är svårigheter med den<br /> grundläggande norm- och moralförmedlingen till barn och ungdomar.</p> <p>Många svårutredda förhållanden och samband föreligger. De missförstånd<br /> som debatten om den s. k. fria barnuppfostran gav upphov till är en viktig<br /> startpunkt. Många föräldrar uppfattade då och uppfattar alltjämt gränssättande<br /> — krav och såväl positiv som negativ kritik i barnuppfostran — som<br /> felaktigt eller omodernt. Alltjämt spelar vanföreställningen att barn skall få<br /> göra i stort sett som de vill en betydande roll i många föräldrars uppfattning<br /> om hur deras barn skall ”uppfostras”. I hög grad kom också utvecklingen<br /> att präglas av pendlande och inkonsekventa uppfostringsmönster. Många<br /> föräldrar visste kort sagt inte riktigt vad de skulle göra.</p> <p>Familje- och hemförhållanden för barn och ungdomar under efterkrigstiden<br /> präglas av drastiska förändringar. Skilsmässofrekvensen har snabbt<br /> ökat och samlevnadsmönstret mellan män och kvinnor har i ökande grad</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_1"><p>förändrats till kortvariga förhållanden. Bristen på långvariga och förtroen- Mot. 1987/88</p> <p>defulla bindningar mellan föräldrar och barn är en av de faktorer som barn- Ju3 1</p> <p>och ungdomspsykologer lyfter fram som förklaring till de otrygghets- och<br /> identitetsproblem, som är så påtagliga hos unga lagöverträdare.</p> <p>Den kraftiga utbyggnaden av den kollektiva barnomsorgen har främst<br /> diskuterats utifrån ekonomiska och familjepolitiska aspekter. Det finns<br /> dock anledning att också uppmärksamma främst daghemmens psykosociala<br /> miljö.</p> <p>Det är ofrånkomligt att barn som vistas långa tider på daghem kan få<br /> svårt att bygga upp djupa förtroendefulla vuxenkontakter. Det beror främst<br /> på den föreliggande situationen i sig, ”tvåhemsrelationer” och för många<br /> vuxna som barnet kommer i kontakt med endast korta tider. Men situationen<br /> medför också risker för uppfostran och normbildning med motstridande<br /> förhållningssätt och värderingar.</p> <p>Familjens betydelse</p> <p>Frågan om föräldrarnas betydelse aktualiserades bl. a. i samband med den<br /> våg av ungdomsvåld som inträffade 1986. Det hävdades då att föräldrar är<br /> den största potentiella brottsförebyggande resursen som vårt samhälle förfogar<br /> över. Tonåringar som tillbringar mera fritid med sina föräldrar och<br /> som över huvud taget har goda relationer med dem är betydligt mindre<br /> brottsbenägna än andra. Det har också hävdats att orsaken till att föräldrar<br /> inte alltid agerar som vore önskvärt kan bero på brist på kunskaper om vilka<br /> förväntningar som samhället ställer. Föräldrar vet helt enkelt inte hur de<br /> skall agera vid konflikter med barnen.</p> <p>Det är ett faktum att den brottsutveckling som ägt rum och där ungdomar<br /> spelat så stor roll som gärningsmän i stor utsträckning sammanfaller med<br /> de förändringar som ägt rum inom familjen, och där barnens situation<br /> förändrats på ett negativt sätt. Genom olika politiska beslut har familjens<br /> roll och struktur radikalt förändrats. Det gamla hemmet kunde ofta erbjuda<br /> trygghet, utbildning, vård och kontakt med den äldre generationen och ett<br /> deltagande i de vuxnas värld. Det nya hemmet saknar alltför ofta dessa<br /> inslag.</p> <p>Då frågan om ungdomsbrottslighet diskuteras har därför familjepolitiken<br /> en central roll. Familjens ställning måste stärkas, bl. a. för att stävja<br /> brottsutvecklingen bland de unga. Detta medför en rad krav på förändringar.<br /> Det måste skapas ekonomiska möjligheter för familjer att välja om en<br /> eller båda föräldrarna skall yrkesarbeta. Detta är en fråga som går att lösa<br /> genom skattepolitiska förändringar och genom införande av ett vårdnadsbidrag.<br /> Sådana förändringar kan möjliggöra för barnfamiljer att välja den<br /> form av barntillsyn som passar dem bäst. På motsvarande sätt måste familjens<br /> ställning stärkas då det är fråga om val av skola. Det är väl belagt att då<br /> föräldrar har sådan valmöjlighet beträffande barnens utbildning, ökar också<br /> deras intresse och engagemang för barnens utveckling. Slutligen är det av<br /> stor betydelse att människor får möjlighet att välja den boendeform de<br /> föredrar. Av särskild vikt är att de som efterfrågar egna hem inte missgynnas<br /> p. g. a. dogmatiskt motiverade lagar. Vi menar således att det är nöd</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>vändigt med en helhetssyn om man vill stärka familjens ställning för att Mot. 1987/88<br /> därigenom öka dess möjlighet att förhindra ungdomsbrottslighet. Ju31</p> <p>Skolans roll</p> <p>Skolans roll då det gäller att motverka att brottslighet uppkommer hos<br /> ungdomar har alltför länge underskattats. Under en rad av år har forskare<br /> gjort gällande att skolan inte har stora möjligheter att förebygga brott. Man<br /> har menat att orsaken till att vissa skolor har omfattande problem med<br /> brottslighet, vandalisering och disciplinproblem medan andra skolor inte<br /> har dessa svårigheter har varit att problemskolorna haft upptagningsområden<br /> där familjer har allvarliga sociala problem. Det finns dock forskningsresultat<br /> från Storbritannien som visar att de arbetsmetoder som används i<br /> en skola har stor betydelse för ordningen. Det är angeläget med motsvarande<br /> forskning i Sverige för att klarlägga olika faktorers betydelse för en<br /> skolas arbetsklimat.</p> <p>I en svensk undersökning (det s. k. Karlskrona-projektet) framkom intressanta<br /> uppgifter gällande förmedling av normer i skolan. Det konstaterades<br /> bl. a. följande.</p> <p>Läroböckerna tar inte i tillräcklig grad upp frågor som varför det finns<br /> regler. De redogör framför allt för att det finns regler. Den allmänt brottsförebyggande<br /> verksamheten får litet utrymme i undervisningen. Elever i årskurs<br /> 7 har svårt att avgöra om en handling är brott eller ej. Pojkar begår<br /> betydligt fler brott än flickor. Det sker en markant ökning mellan 11 och 12<br /> år och mellan 12 och 13 år. De absolut flesta brotten begås inom stöld- och<br /> tillgreppssektorn. Skadegörelsebrotten är också många till antalet.</p> <p>I projektet redovisades också vilka erfarenheter som man kunde dra av<br /> de konstaterade bristerna. De var bl. a. följande.</p> <p>Det är viktigt att en normbildande påverkan av elever görs före 11 — 13<br /> års ålder, då en stor ökning av brottsligheten sker. Mellanstadiet är ett<br /> lämpligt stadium att bedriva en intensifierad undervisning i lag och rätt.</p> <p>Det gäller både med utgångspunkt i ungdomars brottsbenägenhet enligt<br /> statistiken och deras kunskapsmässiga utveckling. Undervisningen i skolan<br /> angående lag och rätt får inte bli en punktinsats vid något enstaka tillfälle.</p> <p>Redan i förskolan bör attitydskapande samtal föras. Lågstadiet kan sedan<br /> följa upp dessa grundläggande diskussioner. På mellanstadiet är det sedan<br /> naturligt att en intensifierad undervisning sker. Undervisningen i lag och<br /> rätt bör breddas. Det fordras också en aktiv attitydpåverkan för att barn och<br /> ungdomar skall passa in i vårt samhälle och dela dess värderingar.</p> <p>Många ungdomsbrott begås under skoltid eller när elever är på väg till<br /> eller från skolan. Brott under skoltid kan äga rum på håltimmar eller då<br /> elever skolkar och exempelvis bestå i snatterier i närbelägna butiker. Brott i<br /> skolans lokaler kan gälla inbrott i elevskåp, vandalisering, hot mot elever<br /> och skolpersonal och ibland även våld mot andra personer. Det förekommer<br /> att elever tar med sig vapen till skolan.</p> <p>Vi menar att det är nödvändigt att det skapas klara regler för hur skolorna<br /> skall hantera denna typ av ungdomsbrottslighet. Det är viktigt att skolan</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_1"><p style="margin-left:3px;">har fasta rutiner för sitt handlande då elever överträder givna regler samt att Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:3px;">det för eleverna klargörs att lagarna gäller även innanför skolgrindarna. Ju31</p> <p style="margin-left:3px;">En annan aspekt på våldet i skolan gäller mobbning. Det finns uppgifter<br /> om att cirka 10 procent av eleverna i våra skolor är utsatta för mer eller<br /> mindre systematisk mobbning. Omkring 5 procent av eleverna gör sig skyldiga<br /> till mobbning. Mobbning har två sidor som förtjänar särskild uppmärksamhet.<br /> Handlingar som går under benämningen mobbning skulle,<br /> om de begåtts av vuxna mot vuxna, betecknas som misshandel, olaga hot<br /> eller ofredande m. m. Detta är i sig ett starkt skäl för att mobbning skall<br /> motarbetas. För det andra finns forskningsresultat som visar att de som<br /> utövar mobbning löper betydligt större risk än andra elever att senare i livet<br /> ägna sig åt brottslig verksamhet. Detta betyder att åtgärder mot mobbning i<br /> skolan innebär brottsförebyggande arbete sett på lång sikt.</p> <p style="margin-left:3px;">Som ovan framhållits har självklart föräldrarna huvudansvaret för barnens<br /> fostran. Skolan kan dock på många sätt stötta föräldrarna. Detta kan<br /> ske genom att eleverna fostras till goda arbetsvanor, att hålla tider och att<br /> hålla ordning i klassrum, kapprum, uppehållsrum m. m. Men skolan måste<br /> också i undervisningen på ett grundligare sätt behandla de lagar och moraliska<br /> och etiska regler som är grundläggande i vårt samhälle. Sådana moment<br /> finns invävda i flera olika ämnen. Det är angeläget att just skolans<br /> betydelse för fostran lyfts fram och att lärarna får tydliga signaler från<br /> statsmakterna att dessa frågor är viktiga. Sådana signaler kan utgå i form av<br /> klara riktlinjer för hur undervisning och fostran skall bedrivas.</p> <p style="margin-left:3px;">Det vore också naturligt om lärarna i de samtal de är skyldiga att ha med<br /> föräldrarna upplyser om elevernas förmåga att hålla ordning, att uppföra<br /> sig mot kamrater och skolpersonal och att respektera tider och ordningsregler<br /> m. m. Lärare, och då särskilt klassföreståndare, har goda insikter i elevers<br /> förtjänster och brister. Om dessa kunskaper fortlöpande förmedlas till<br /> föräldrarna ökar möjligheterna att motverka olämpligt uppträdande från<br /> barnens sida.</p> <p style="margin-left:3px;">Tidigt ingrepp mot missbruk</p> <p style="margin-left:3px;">Det starka samband som finns mellan ungdomsbrottslighet och olika former<br /> av missbruk är väl känt. Narkotikamissbruk förtjänar särskild uppmärksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">En första nödvändig åtgärd är att kriminalisera även missbruk av narkotika<br /> genom att skapa sådana regler angående konsumtion av narkotika att<br /> polis, åklagare och sociala myndigheter får effektiva möjligheter att ingripa.<br /> Ungdomar måste få klart och entydigt besked om att vårt samhälle inte<br /> accepterar narkotikamissbruk. Normen skall vara att varje befattning med<br /> illegal narkotika är ett brott som teoretiskt sett kan leda till fängelse. Vi<br /> menar att en sådan kriminalisering bör minska efterfrågan på narkotika.</p> <p style="margin-left:3px;">Den ger också bättre möjligheter till tidiga ingripanden mot missbrukarna.</p> <p style="margin-left:3px;">Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är tillämplig<br /> då sociala myndigheter skall ingripa när ungdomar visar sig missbruka<br /> exempelvis narkotika. Lagen är emellertid bristfällig. Den ger inte de nöd</p> </div> <div class="block ml_50"><p>7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>vändiga möjligheterna att göra insatser i tid och dessutom finns den be- Mot. 1987/88</p> <p>gränsningen att möjligheten att använda olika former av påtryckning och Ju31</p> <p>tvång är begränsade.</p> <p>Vi menar att tonvikten i en social lag avseende barn och ungdom skall<br /> ligga på det förebyggande arbetet och att lagen skall redovisa när och under<br /> vilka förhållanden ”förebyggande åtgärder” får vidtagas.</p> <p>Den sociala myndigheten skall givetvis vara skyldig att pröva olika förebyggande<br /> åtgärder. De tidigaste insatserna skall bygga på frivillighet. Det<br /> skall kunna vara fråga om råd och stöd men också viss övervakning. Praktiskt<br /> kan det utformas som stödjande samtal med den unge och hans föräldrar;<br /> visar sig den åtgärden otillräcklig kan mera formella åtgärder prövas,<br /> nämligen föreskrifter. Det kan vara fråga om levnadsregler, skyldighet att<br /> lämna urinprov m. m. Mer ingripande övervakning skall även kunna beslutas.<br /> Om sådana förebyggande åtgärder är resultatlösa kan tvångsåtgärder<br /> bli nödvändiga.</p> <p>Stärk polisens resurser</p> <p>Polisväsendets främsta uppgifter är att skydda människor mot brott. För att<br /> polisen skall kunna utföra denna uppgift är det nödvändigt att den har<br /> tillräckliga resurser. Det är väl känt att ökad upptäckts- och bestraffningsrisk<br /> är en mycket viktig brottsavhållande faktor.</p> <p>Rikspolisstyrelsen har understrukit, bl. a. i sina budgetäskanden, att resurserna<br /> är utomordentligt hårt ansträngda inom polisens alla verksamhetsgrenar.<br /> Polisen disponerade 1985/86 drygt en miljon färre arbetstimmar<br /> än 1965/66. Under samma tid ökade brottsligheten från 410 000 brott<br /> mot brottsbalken till 960 000.</p> <p>Vi menar att polisens resurser måste förstärkas. Det kan ske genom att<br /> fler poliser utbildas. Därför har moderata samlingspartiet i annat sammanhang<br /> föreslagit att 640 nya poliser skall utbildas. Med fler poliser ökar<br /> möjligheterna att på sikt bygga ut verksamheten med kvarterspoliser. En<br /> kvarterspolis lär känna ungdomar i sin omgivning och kan på ett tidigt<br /> stadium motverka uppkomsten av olämplig gängbildning och brottslighet.</p> <p>Det är för oss uppenbart att just kvarterspoliser har särskild betydelse för att<br /> ungdomsbrottsligheten inte skall öka.</p> <p>Det är också väsentligt att ett gott samarbete finns mellan sociala myndigheter<br /> och polis. Det är angeläget att även polisen underrättas och sociala<br /> myndigheter exempelvis får kunskap om gängbildning eller olika former av<br /> missbruk i samband med brottslig verksamhet av ungdomar.</p> <p>Även kontakten mellan polis och föräldrarna till unga människor som<br /> gjort sig skyldiga till brott bör förbättras. Det kan ske genom att polisen<br /> omedelbart underrättar föräldrarna få en ung person gripits som misstänkt<br /> för något brott. Det är tillfredsställande att regeringen nu — efter krav från<br /> bl. a. moderat sida — lägger fram ett förslag i denna sak. I nuläget sker<br /> alltför ofta att föräldrarna är okunniga om vad barnen gjort sig skyldiga till.</p> <p>Det är givet att detta inte underlättar polisens arbete, utan snarare kan<br /> medverka till att barnen begår nya brott vid senare tillfälle.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Brott måste följas av reaktion</p> <p>Handlingar sorn av vissa skäl anses oönskade i ett samhälle beläggs med<br /> straff. Syftet är att för envar klargöra att omgivningen inte tolererar dessa<br /> handlingar. Det säger sig självt att om handlingar kan utföras utan någon<br /> reaktion minskar människors respekt för normen. Det är särskilt viktigt att<br /> ungdomar får klart för sig vad som är tillåtet och otillåtet. Vuxna gör inte de<br /> unga någon tjänst om de låter bli att klargöra vad man får göra och vad som<br /> är förbjudet. Därför måste en reaktion inträffa då ungdomar gör sig skyldiga<br /> till brott.</p> <p>I nuläget förhåller det sig emellertid så att ungdomar kan begå många och<br /> ibland allvarliga brott utan någon egentlig påföljd. Som exempel kan nämnas<br /> olika tillgreppsbrott. Om en ung person gör sig skyldig till snatteri kan<br /> det inträffa att han inte ens blir föremål för en ordentlig polisutredning. En<br /> polisman har nämligen rätt att lämna en s. k. rapporteftergift och nöja sig<br /> med ett påpekande till den felande. I praktiken förekommer ofta att rapporteftergift<br /> meddelas om det snattade föremålet är värt mindre än 50 kronor.<br /> Någon registrering av sådana eftergifter sker sällan. Därför kan en<br /> snattare få rapporteftergift vid upprepade tillfällen.</p> <p>Men även om en polisrapport upprättas och överlämnas till en åklagare<br /> behöver någon påföljd inte följa. Åklagaren kan nämligen meddela åtalsunderlåtelse.</p> <p>Men åtalsunderlåtelse kan ges också för allvarligare brott. Under 1985<br /> beslutade åklagare om åtalsunderlåtelse för sammanlagt 23 000 personer,<br /> vilket är cirka 2 000 fler än föregående år. Den vanligaste beslutsgrunden<br /> för åtalsunderlåtelse har på senare år varit att den misstänkte begått något<br /> annat brott tidigare och att det nya brottet inte setts lika allvarligt. Det är<br /> ofta fråga om kriminellt högaktiva personer, bland annat ungdomar, som<br /> därmed undgår åtal.</p> <p>Vi menar att detta är en orimlig situation. Brott skall följas av en reaktion.<br /> Reglerna måste ändras så att åtalsunderlåtelse inte kan ske så ofta som nu.</p> <p>Snabbare reaktion på brott</p> <p>Det är viktigt att tiden mellan brott och reaktion förkortas. 1 nuläget inträffar<br /> i alltför hög utsträckning att lång tid förflyter innan ett brott utreds, åtal<br /> sker och en påföljd eller någon form av reaktion inträffar.</p> <p>Särskilt när det gäller ungdomar är ett snabbt förfarande angeläget. Det<br /> finns i dag särskilda lagregler som skall garantera en snabb handläggning<br /> beträffande mål mot ungdomar. Regeringen föreslår nu att yttranden från<br /> socialnämnd skall avges snabbare då en ung människa åtalas för brott. Men<br /> en ytterligare förkortning av förfarandet bör eftersträvas. Enligt gällande<br /> lag skall en domstol behandla ett brottmål gällande unga lagöverträdare<br /> inom 14 dagar från det att åtal väckts. Beträffande polisutredningen av<br /> samma brott finns emellertid ingen tidsgräns. Då gäller endast ett allmänt<br /> krav på att utredningen (förundersökningen) skall bedrivas skyndsamt. 1<br /> praktiken kan förundersökningen dock pågå under tämligen lång tid. Det<br /> är inte ovanligt att det kan dröja upp till ett halvt år innan åtal väcks.</p> </div> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1987/88<br /> Ju31</p> </div> <div class="block ml_52"><p>9</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Det bör införas en tidsgräns för när en förundersökning gällande en ung Mot. 1987/88</p> <p>brottsling skall vara avslutad. Vi menar att målsättningen bör vara att för- Ju3 1</p> <p>undersökningen skall vara fullbordad inom kort tid från brottet om gärningsmannen<br /> är under 21 år. Vilken tidsgräns som skall gälla bör bli föremål<br /> för ytterligare överväganden.</p> <p>En sådan förändring kommer givetvis att kräva bättre utredningsresurser<br /> hos polisen, sociala myndigheter och åklagarmyndigheter. Men det är också<br /> nödvändigt att pröva en ny form av domstolar, nämligen jourdomstolar.</p> <p>Dessa skall kunna ta mål med förtur under förutsättning att handläggningen<br /> kan uppfylla rättssäkerhetens krav. Det ligger i sakens natur att särskilt<br /> ungdomsbrott kan komma att handläggas av jourdomstolar</p> <p>Bättre socialtjänst</p> <p>Socialnämnd skall bl. a. ombesörja att barn och ungdomar som riskerar att<br /> utvecklas ogynnsamt får det stöd som behövs. Som berördes ovan finns<br /> brister vad gäller socialnämndernas möjligheter att ingripa. Alla åtgärder<br /> enligt socialtjänstlagen förutsätter samtycke av den enskilde. Detta utgör,<br /> enligt vår mening, en stor svaghet. Det förhåller sig också så att ofta överlämnas<br /> ungdomsbrottslingar till vård inom socialtjänsten, trots att sådan<br /> vård inte är meningsfull. Detta därför att socialtjänsten försökt att påverka<br /> den unge i liknande lägen men helt utan resultat.</p> <p>I en motion av Carl Bildt m. fl. (1987/88:Ju804) om ökad rättstrygghet<br /> har närmare redovisats hur bristfälligt socialtjänsten fungerar beträffande<br /> unga människor som gång på gång kan begå allvarliga brott. 1 samma motion<br /> har vidare framlagts förslag om hur påföljden överlämnande till vård<br /> inom socialtjänsten kan förbättras.</p> <p>I fall av upprepad brottslighet eller grov brottslighet bör möjligheterna<br /> att överlämna den unge till socialtjänsten inskränkas. I sådana sammanhang<br /> bör ett frihetsberövande straff utmätas av domstolen, självfallet med<br /> hänsyn till att det är fråga om en yngre person. Givetvis skall dock målsättningen<br /> vara att så långt möjligt undvika att personer under 18 år ådöms<br /> fängelse.</p> <p>En sådan förändring kan förefalla hård. Det är dock nödvändigt att samtidigt<br /> ha klart för sig att det finns en liten grupp ungdomar som tillåts<br /> utveckla en vanebrottslighet. De kan gång på gång återfalla i ofta tämligen<br /> allvarlig brottslighet utan någon egentlig reaktion. Det är då inte underligt<br /> att de får intrycket att vad de gör inte anses förkastligt av omgivningen.</p> <p>Desto obehagligare blir överraskningen för dem att så småningom ådömas<br /> tämligen svåra straff. Vi menar att det är till ungdomars bästa att ge klara<br /> besked om vad som är straffbart och vad som är tillåtet. Ungdomar får<br /> aldrig tillåtas att utvecklas till vanebrottslingar.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:29px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om återkallelse av åtalsunderlåtelse,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:37px;">2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att åklagaren ges Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:27px;">vidgade befogenheter att vid brott av ungdomar ålägga bötesstraff Ju31</p> <p style="margin-left:27px;">genom strafföreläggande,</p> <p style="margin-left:27px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om polisens rätt att anmoda unga personer att<br /> avhjälpa eller begränsa skada på egendom på grund av brott,</p> <p style="margin-left:27px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om domstols möjlighet att föreskriva att den dömde<br /> skall utföra visst arbete,</p> <p style="margin-left:27px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om familjens och skolans betydelse i det brottsförebyggande<br /> arbetet,</p> <p style="margin-left:27px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om sociala myndigheters ingripanden vid olika<br /> typer av missbruk,</p> <p style="margin-left:27px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om polisens resurser,</p> <p style="margin-left:27px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om att brott alltid skall följas av reaktion,</p> <p style="margin-left:27px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om jourdomstolar,</p> <p style="margin-left:27px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad<br /> som i motionen anförts om påföljder för unga brottslingar,</p> <p style="margin-left:27px;">11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tidsgräns beträffande<br /> förundersökning gällande unga brottslingar på sätt som anges<br /> i motionen.</p> <p>Stockholm den 11 april 1988</p> <p>Per-Olof Strindberg (m)</p> <p>Björn Körlof (m)</p> <p>Nic Grönvall (m)</p> <p>Håkan Stjernlöf (m)</p> <p>Sven Munke (m)</p> <p>Göran Ericsson (m)</p> <p>Margareta Gard (m)</p> </div> <div class="block ml_22"><p style="margin-left:7px;">Allan Ekström (m)<br /> Ewy Möller (m)<br /> Hugo Hegeland (m)<br /> Arne Svensson (m)<br /> Jerry Mart inger (m)</p> </div> <div class="block ml_51"><p>II</p> </div> </div> </div> 5 5 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om familjens och skolans betydelse i det brottsförebyggande arbetet (delvis) avslag = utskottet 1988/89:UbU4 ? 5 5 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om familjens och skolans betydelse i det brottsförebyggande arbetet (delvis) ? INL Inlämning 1988-04-11 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1988-04-12 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1988-04-13 00:00:00 inträffat 2 050953706196 Per-Olof Strindberg m 1 undertecknare 0 Björn Körlof m 2 undertecknare 0 Nic Grönvall m 3 undertecknare 0 Håkan Stjernlöf m 4 undertecknare 0 Sven Munke m 5 undertecknare 0 Göran Ericsson m 6 undertecknare 0 Margareta Gard m 7 undertecknare 0 Allan Ekström m 8 undertecknare 0 Ewy Möller m 9 undertecknare 0 Hugo Hegeland m 10 undertecknare 0 Arne Svensson m 11 undertecknare 0 Jerry Mart inger m 12 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1987/88:135 2014-11-24 08:57:35 motkat Motionskategori - 2014-11-24 08:57:35 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02Ju31 2019-05-28 12:11:31 tilldelat Tilldelat Justitieutskottet 2014-11-24 08:57:35 GB02Ju31 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) mot_198788_ju_31.pdf 251360 pdf med anledning av prop. 1987/88:135 om åtgärder mot unga lagöverträdare https://data.riksdagen.se/fil/B8F6979D-9F93-4EB4-8A19-D57A65B8AD5E