2765035GB02Fi281987/88Fi28motmotMotion 1987/88:Fi28 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)MotionMotionFiU2801988-05-13 00:00:002014-10-14 10:16:452014-10-14 00:00:00förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för 1987/88av Bengt Westerberg m. fl. (fp) htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GB02Fi28/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GB02Fi28https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02Fi28
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br />
1987/88 :Fi28</p>
</div>
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_3"><p>av Bengt Westerberg m. fl. (fp)<br />
med anledning av proposition 1987/88:150 med Mot.</p>
<p>förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för 1987/88</p>
<p>budgetåret 1988/89, m. m. (kompletteringsproposition) pi28</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Inledning och sammanfattning</p>
<p>Den ekonomiska utvecklingen i Sverige har under de senaste åren i många<br />
avseenden varit positiv. Till stor del — men inte enbart — beror det på<br />
gynnsamma yttre omständigheter. Efter den djupa internationella lågkonjunkturen<br />
efter andra oljekrisen vände ekonomin uppåt kring årsskiftet<br />
1982-1983. Sedan dess har den internationella ekonomin utvecklats positivt.<br />
Det har varit en avgörande förutsättning för utvecklingen i svensk<br />
ekonomi.</p>
<p>Andra förutsättningar är devalveringarna 1981 och 1982, halveringen av<br />
priset på oljeimporten samt kursutvecklingen för dollarn. Den gynnsamma<br />
utvecklingen av svenskt näringsliv hade inte heller varit möjlig utan de stora<br />
insatser för strukturanpassning som gjordes under de borgerliga regeringsåren.<br />
Det är summan av dessa åtgärder som bl. a. har lett till att budgetunderskottet<br />
eliminerats och att vi nått full sysselsättning.</p>
<p>Däremot, skriver regeringen i den reviderade finansplanen,</p>
<p>har det visat sig vara betydligt svårare att sänka inflationen ned till den<br />
önskade nivån. Det starka efterfrågetrycket på arbetsmarknaden bidrar till<br />
att lönekostnadsstegringen är snabbare än i konkurrentländerna. Den privata<br />
konsumtionen har ökat starkt, vilket drivit upp importen. Hushållssparande!<br />
är för lågt och den konkurrensutsatta delen av näringslivet är fortfarande<br />
för liten. Tillsammans medför dessa faktorer att bytesbalansen<br />
försvagats igen.</p>
<p>Bilden av utvecklingen på kort sikt, dvs. 1988-1989, har förändrats en del<br />
sedan i januari då finansplanen presenterades: den internationella tillväxten<br />
tycks bli något snabbare, löneökningarna i Sverige kommer väsentligt att<br />
överstiga det mål på 4 % som regeringen angav i januari och som en följd<br />
bl. a. därav blir även inflationstakten högre.</p>
<p>Mot den här bakgrunden säger regeringen att en rad åtgärder bör vidtas<br />
”i syfte att dämpa den privata konsumtionsuppgången, öka sparandet och<br />
underlätta avtalsrörelsen 1989”. Folkpartiet delar denna uppfattning. Det<br />
är därför också med förvåning vi konstaterat att regeringens förslag är<br />
utomordentligt blygsamma, ja, i det närmaste obefintliga.</p>
<p>Den inhemska efterfrågan bör, enligt regeringen, dämpas genom en<br />
stram finanspolitik. Det är nödvändigt, bl. a. som ett led i att skapa förutsättningar<br />
för ett samhällsekonomiskt rimligt avtal 1989. Regeringen föreslår<br />
dock i praktiken endast en mycket blygsam åtstramning, nämligen en \</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Fi28</p>
</div>
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_47" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>höjning av tobaksskatten med totalt ca 500 milj. kr. Det kan i samman- Mot. 1987/88</p>
<p>hanget noteras att riksdagsmajoriteten bara några veckor innan komplette- Fi28</p>
<p>ringspropositionen presenterades avslog ett likalydande förslag från folkpartiet.</p>
<p>Finansministern har hävdat att även likviditetsindragningen från företagen<br />
i första hand skulle ha en dämpande effekt på den privata konsumtionen.<br />
Likviditetsindragningen skulle således tvinga företagen att låna mer i<br />
bankerna, vilket i sin tur skulle göra dessa mindre benägna att låna ut<br />
pengar till hushållen. Vi betvivlar starkt att denna mekanism fungerar på<br />
det sätt finansministern tycks förutsätta. Likviditetsindragningen motsvarar<br />
en extraskatt på företagen på ca 500 milj. kr. per år. Den driver alltså upp<br />
kostnaderna ytterligare men torde i övrigt ha mycket ringa effekter på<br />
företagens beslut. Effekterna på den privata konsumtionen bedömer vi som<br />
ytterst marginella.</p>
<p>Vi anser för vår del att det finns starka principiella invändningar mot<br />
likviditetsindragning på det sätt som nu föreslås. Genom den lägre ränta<br />
som riksbanken förutsätts betala är likviditetsindragningen i verkligheten en<br />
beskattning. Basen för denna beskattning är en annan än vid tidigare<br />
likviditetsindragningar och bestäms av företagens ställning den 31 december<br />
1987. Det ger dessutom beskattningen en retroaktiv karaktär.</p>
<p>I syfte att dra in likviditet från marknaden bör i stället viss utförsäljning<br />
av statliga företag ske snarast möjligt. I första hand bör det gälla Procordia<br />
och PKbanken. Aktierna bör självklart bjudas ut till allmänheten.</p>
<p>Den åtstramning finansministern föreslår är enligt folkpartiets uppfattning<br />
otillräcklig. Den uppfattningen delades uppenbarligen av riksbanken<br />
som i direkt anslutning till kompletteringspropositionen beslutade om vissa<br />
åtgärder för att strama upp penningpolitiken. I uttalanden efteråt framhöll<br />
riksbankschefen att balansen mellan finans- och penningpolitik var olycklig,<br />
men att lägre ränta krävde en stramare finanspolitik. Han uppgav samtidigt<br />
att det kunde vara svårt för regeringen att få igenom finanspolitiska åtstramningsåtgärder<br />
i riksdagen.</p>
<p>Detta uttalande måste tolkas så att det har varit omöjligt för regeringen<br />
att i den socialdemokratiska riksdagsgruppen få gehör för den finanspolitik<br />
som bedömts vara den rätta. Några förslag till stramare finanspolitik har<br />
nämligen inte presenterats för riksdagen. Nu nöjer sig finansministern med<br />
att i den reviderade finansplanen konstatera vad som vore önskvärt.</p>
<p>Vi föreslår en finanspolitisk åtstramning på drygt 2 500 milj. kr. utöver<br />
den av regeringen nu accepterade tobaksskattehöjningen på 500 milj. kr.</p>
<p>Utöver de förslag vi i januari redovisat i vår alternativbudget, och som<br />
sammantaget ger grovt sett samma budgetutfall som regeringens budgetförslag,<br />
föreslår vi att finanspolitiken stramas åt på följande sätt: Oljeskatten<br />
höjs med 200 kr. per kubikmeter; egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen<br />
höjs till ca 30 % av kostnaderna; de generella räntesubventionerna till<br />
bostäder minskas med ytterligare ca 200 milj. kr. Därtill kommer effekterna<br />
av den av oss föreslagna skattejusteringen för år 1989. Samtliga åtgärder<br />
sammanfaller med vad vi anser vara riktigt också i ett längre strukturellt<br />
perspektiv.</p>
<p style="margin-left:11px;">Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till finanspolitisk 2</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>åtstramning med det av oss redovisade innehållet. Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:12px;">Regeringen antyder i kompletteringspropositionen att en viss justering av Fi28</p>
<p>marginalskatterna bör ske redan inför 1989. Denna uppfattning meddelas<br />
bara några veckor efter det att socialdemokraterna i riksdagen medverkat<br />
till att fälla ett förslag från folkpartiet med just denna inriktning. Ett av de<br />
alternativ regeringen nämner uppvisar dessutom stora likheter med vårt<br />
förslag. Viktiga skillnader finns dock:</p>
<p style="margin-left:12px;">- regeringen vägrar fortfarande att acceptera att skatteskalan inflationsskyddas<br />
och</p>
<p style="margin-left:12px;">- finansministern har sagt sig vilja finansiera skattesänkningen genom en<br />
momshöjning medan vi har förordat en kombination av besparingar och<br />
avdragsbegränsningar (i form av sänkt grundavdrag och borttagande av<br />
avdragsrätten för fackliga medlemsavgifter).</p>
<p>Eftersom våra förslag nyligen behandlats och avslagits av riksdagen finner<br />
vi det inte meningsfullt att nu upprepa dem. Vi vidhåller dock att det<br />
hade varit lämpligt att redan nu i vår lägga fast skatteskalan för år 1989. Det<br />
hade givit klara förutsättningar för nästa års avtalsförhandlingar. Det hade<br />
också givit en klar signal redan nu om viss ytterligare begränsning av det<br />
skattemässiga värdet av underskott, från ca 50 % till ca 46 %, vilket hade<br />
bidragit till att dämpa efterfrågan.</p>
<p>Marginalskattesänkningarna sägs i finansplanen syfta till att underlätta<br />
1989 års avtalsrörelse. När folkpartiet inför 1988 års avtalsrörelse föreslog<br />
marginalskattesänkningar i detta syfte avfärdades förslaget som ointressant.</p>
<p>Det är glädjande att regeringen efter årets avtalsfiasko kommit fram till<br />
samma slutsats som folkpartiet, nämligen att lägre nominella löneökningar<br />
kräver lägre marginalskatter. Mot den bakgrunden kan det te sig något<br />
förvånande att socialdemokraterna, som ovan konstaterades, helt nyligen<br />
åter gick emot folkpartiets förslag i riksdagen.</p>
<p>I det följande diskuterar vi förutom dessa stabiliseringspolitiska aspekter<br />
på den ekonomiska politiken också en rad strukturella frågor av betydelse<br />
för utvecklingen på längre sikt.</p>
<p>2. Den internationella utvecklingen</p>
<p>I förhållande till den bedömning som gjordes i finansplanen i januari i år<br />
tycks den internationella konjunkturutvecklingen bli något bättre än väntat.</p>
<p>Både OECD och IMF har reviderat upp sina prognoser för 1988 och 1989 i<br />
förhållande till vad som antogs i höstas, efter börsfallet.</p>
<p style="margin-left:12px;">Risken för en kraftig konjunkturnedgång är med andra ord inte så stor.</p>
<p>Delvis sammanhänger detta med vissa väsentliga förändringar som har skett<br />
i den ekonomiska politiken i vår omvärld. Dit hör t. ex. genomförda avregleringar,<br />
bl. a. på kapitalmarknaden, genomförda eller aviserade skattepolitiska<br />
förändringar, t. ex. sänkta marginalskatter, och också de växelkursanpassningar<br />
som skett. En allmänt sett lägre inflationstakt hör också till<br />
den gynnsamma bilden. Möjligheterna till fortgående produktionsökning<br />
påverkas naturligtvis också av den stora arbetslöshet som finns, främst i<br />
Västeuropa.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Fi28</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_48" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Samtidigt är det uppenbart att de finansiella obalanser som bidrog till det Mot. 1987/88</p>
<p>drastiska börsfallet hösten 1987 alltjämt består. Förr eller senare måste Fi28</p>
<p>dessa rättas till genom anpassning främst i USA. Förutsättningarna för en<br />
stabil tillväxt i världsekonomin påverkas i hög grad av hur t. ex. Västtyskland<br />
då reagerar och av möjligheterna till samordnade ekonomisk-politiska<br />
insatser i västvärlden.</p>
<p>Sammantaget är det vår bedömning att risken för en kraftig dämpning i<br />
den internationella konjunkturen inte är alldeles överhängande.</p>
<p>3. Utvecklingen i Sverige sedan 1982</p>
<p>Enligt kompletteringspropositionen har den socialdemokratiska ekonomiska<br />
politiken varit framgångsrik på snart sagt varje område. De sex år som<br />
förflutit sedan 1982 framställs som en gyllene epok i det svenska folkhushållets<br />
historia. Vi instämmer i att Sveriges ekonomi på många områden<br />
har utvecklats gynnsamt. Emellertid finns det anledning att ge en något<br />
mera nyanserad bild av utvecklingen än den som redovisas i propositionen.</p>
<p>De internationella förutsättningarna</p>
<p>Den ekonomiska utvecklingen i vår omvärld har varit mycket gynnsam<br />
sedan 1983. Till skillnad från perioden 1976—1982 som präglades av snabbt<br />
ökande oljepriser och den längsta och djupaste internationella lågkonjunkturen<br />
efter andra världskriget har de senaste fem åren inneburit en osedvanligt<br />
livskraftig högkonjunktur.</p>
<p>Till bakgrundsbilden hör också de båda devalveringarna 1981 och 1982<br />
samt den omfattande strukturomvandling som skedde i svenskt näringsliv<br />
under de borgerliga regeringsåren.</p>
<p>Bruttonationalproduktens tillväxt har hållit sig runt 3 % per år i OECDländerna.<br />
För 1988 beräknas den bli 2 3/4. Motsvarande tal under 1980talets<br />
tre första år var 1 % årligen.</p>
<p>Oljeprisutvecklingen har varit mycket gynnsam för Sveriges del; 1986<br />
förbyttes ett väntat underskott i bytesbalansen genom halveringen av oljepriserna<br />
i ett överskott.</p>
<p>Valutakurserna har också utvecklats på ett sätt som varit bra för den<br />
svenska konkurrenskraften. Eftersom valutakorgen är konstruerad så att<br />
dollarn har dubbel vikt, har dollarfallet inneburit en kontinuerlig devalvering<br />
av den svenska kronan mot andra valutor. Den effektiva devalveringen<br />
under de senaste åren har av Handelsbanken uppskattats till 6-10 %.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringen inte utnyttjat<br />
tiden bättre när det gäller att få bukt med de strukturella obalanser som<br />
alltjämt kännetecknar den svenska ekonomin.</p>
<p>Skattetrycket</p>
<p>Den glättade bild som regeringen presenterar av sin politik bortser från det<br />
faktum att skattetrycket ökat markant sedan 1982. Det svenska folket<br />
betalade 1987 sammanlagt ca 55 % av de totala inkomsterna i skatt (exkl.<br />
den s. k. engångsskatten på försäkringstagarnas sparmedel). Det är en<br />
höjning av skattetrycket med ca fem procentenheter sedan socialdemo</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">kraterna tog över regeringsansvaret 1982. Under perioden 1976—1982 låg Mot. 1987/88<br />
skattetrycket på en i stort sett oförändrad nivå. Fi28</p>
<p style="margin-left:3px;">De socialdemokratiska skattehöjningarna motsvarar ungefär 50 miljarder<br />
kronor på sex år, eller i runda tal 8 (XX) kr. per vuxen svensk.</p>
<p style="margin-left:3px;">Socialdemokraterna har inte bara höjt skattetrycket. De har också underlåtit<br />
att följa upp den marginalskattereform som påbörjades genom folkpartiets,<br />
centerns och socialdemokraternas uppgörelse 1981. Från 1979<br />
skedde en viss sänkning av marginalskatterna och ett inflationsskydd infördes<br />
i skatteskalorna så att den enskilde inte skulle få skärpt real skatt endast<br />
på grund av att den allmänna prisnivån stiger i samhället. Fram till 1985<br />
sänktes så marginalskatterna tack vare uppgörelsen från 1981, även om<br />
socialdemokraterna tog bort en del av inflationsskyddet. Sedan 1985 har<br />
inga som helst sänkningar av marginalskatterna genomförts utan de har<br />
tvärtom stigit. Delvis beror detta på avsaknaden av inflationsskydd.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sänkta marginalskatter är det absolut viktigaste inslaget i en skattereform.<br />
En rejäl sänkning av marginalskatterna skulle ge ett väsentligt bidrag<br />
till en ökad ekonomisk tillväxt. Att regeringen inte fortsatt att sänka marginalskatterna<br />
eller ens lyckats behålla den nivå de själva var med om att<br />
besluta är därför mycket beklagligt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tillväxten</p>
<p style="margin-left:3px;">Under hela 1900-talet och fram till ca 1970 hade Sverige tillsammans med<br />
Japan den starkaste tillväxten per capita i hela världen. Sedan dess har<br />
Sverige halkat ned från sin tätposition. Även om flera förhållanden i Sverige<br />
vid en internationell jämförelse ter sig mycket positiva, t. ex. den mycket<br />
låga arbetslösheten, är det otvetydigt så att Sverige halkat ned en bra bit<br />
under jämförbara länder när det gäller tillväxttakten.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tillväxt är en förutsättning för att vi skall få de resurser som krävs för att<br />
kunna undanröja en rad brister i välfärdssystemet och genomföra önskvärda<br />
reformer, t. ex. förbättrad sjukvård, ett högre bistånd till u-länderna och<br />
åtgärder för att skapa en bättre miljö. En högre tillväxt gör det också lättare<br />
att sänka det totala skattetrycket.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tillväxten har sedan 1984 varit konsumtionsledd, inte exportledd. Det<br />
innebär, annorlunda uttryckt, att ”den tredje vägens politik”, att arbeta och<br />
spara sig ur krisen, endast levde upp till sin retorik under drygt ett år efter<br />
devalveringen 1982. Därefter återgick vi till att konsumera över den nivå<br />
som skulle kunna leda till uthållig balans. Situationen illustreras av följande<br />
tabell:</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>BNP och slutlig inhemsk efterfrågan 1982-1987 i %</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1982-1984<br />
Hela perioden</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Årlig tillväxt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1984-1987</p>
<p style="margin-left:9px;">Hela perioden Årlig tillväxt</p>
</td>
</tr><tr><td><p>BNP</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">6,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">3,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">6,1 2,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Slutlig</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>inhemsk</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">2,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">9,3 3,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>e-frågan</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Källa: Aktuell ekonomi 1/88, SHB.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Den inhemska förbrukningen har alltså ökat med 9 % sedan 1984 medan Mot. 1987/88</p>
<p>produktionen bara ökat med 6 %. Detta är en viktig orsak till den för- Fi28</p>
<p>sämring av bytesbalansen som skedde 1987 och enligt alla prognoser fortsätter<br />
i år.</p>
<p>Den konkurrensutsatta sektorn — dvs. inte endast industrin utan också<br />
den del av den privata tjänstesektorn som befinner sig i internationell<br />
konkurrens — klarar uppenbarligen inte av att dra det lass det innebär att<br />
skapa balans med omvärlden. Den ekonomiska politiken har inte förmått<br />
stimulera fram en tillräcklig utbyggnad av denna del av svensk ekonomi.</p>
<p>En väsentlig orsak till det är kostnadsutvecklingen i Sverige. När kostnaderna<br />
år efter år stiger snabbare i Sverige än i andra länder försvagas<br />
konkurrenskraften. De företag som klarar att trots de högre kostnaderna<br />
konkurrera framgångsrikt blir för få för att skapa balans i utrikesaffärerna.</p>
<p>Arbetsmarknaden</p>
<p>En av regeringen omhuldad tes är att det endast är en socialdemokratisk<br />
regering som kan hålla sysselsättningen på en tillfredsställande nivå. Två<br />
saker förtjänar därför att påpekas. För det första att den högsta arbetslöshetsnivån<br />
som uppmätts under efterkrigstiden var våren 1983, alltså efter<br />
det att socialdemokraterna tagit över regeringsmakten hösten 1982.</p>
<p>För det andra låg arbetslösheten under de sex borgerliga regeringsåren<br />
långt under de nivåer som uppmättes i andra västeuropeiska länder och<br />
USA och under de nivåer som rådde i början av 1970-talet. De borgerliga<br />
regeringarna klarade med andra ord sysselsättningen under den svåraste<br />
lågkonjunkturen sedan 1930-talets depression bättre än den socialdemokratiska<br />
regeringen som före- resp. efterträdde.</p>
<p>Såväl sociala och humanitära skäl som samhällsekonomiska talar för att<br />
det var en riktig strategi att hålla sysselsättningen uppe. I de länder som<br />
släppte upp den öppna arbetslösheten till avsevärt högre nivåer under<br />
1970-talet har det visat sig näst intill omöjligt att få ner den till rimliga nivåer<br />
igen, trots den goda konjunkturen under senare år. De människor som<br />
förlorade sina arbeten då har också förlorat kontakten med arbetsmarknaden<br />
och med utvecklingen inom sina yrkesområden. Det är mycket svårt<br />
för dem att få in en fot på arbetsmarknaden igen.</p>
<p>Priset för denna arbetsmarknadspolitik var bl. a. en negativ reallöneutveckling.<br />
Det innebär att bördan för omställningen av svensk ekonomi<br />
fördelades på hela folkhushållet i stället för att skapa en högre arbetslöshet.</p>
<p>Inflationstakten</p>
<p>Sverige har i modern tid dragits med högre inflationstakt än den som gällt i<br />
våra viktigaste konkurrentländer. Som framgår av diagram 1, s. 7 var<br />
prisökningstakten under 1981 — 1982 i nivå med omvärldens. Efter devalveringen<br />
1982 har priserna i Sverige praktiskt taget hela tiden stigit väsentligt<br />
snabbare i Sverige än i omvärlden. Man kan också konstatera att den<br />
inhemskt genererade inflationen under i stort sett hela 1980-talet varit<br />
mellan 4 och 5 %. Skillnaden i total nivå beror på nedgången i den internationella<br />
inflationen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Diagram 1 Konsumentprisindex</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:4px;">Mot. 1987/88</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>12-månaders förändringstal, utfall t. o. m. mars 1988 Sverige, t. o. m. februari 1988 FiöQ<br />
OECD</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_3"><p>15</p>
<p>14</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>-15</p>
<p>-14</p>
<p>-13</p>
<p>-12</p>
<p>-11</p>
<p>-10</p>
<p>-9</p>
<p>-8</p>
<p>-7</p>
<p>-6</p>
<p>-5</p>
<p>-4</p>
<p>-3</p>
<p>-2</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>Sverige</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>9</p>
<p>8</p>
<p>7</p>
<p>6</p>
<p>5</p>
<p>4</p>
<p>3</p>
<p>2</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>OECD totalt</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>14 OECD-länder</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Anm: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som<br />
konkurrenter till Sverige på världsmarknaden.</p>
<p>Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdpartementet.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Diagram 2 Nominell timlön inom industrin</p>
<p>Årlig procentuell förändring, nationell valuta</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>Diagram 3 Real timlön inom industrin</p>
<p>Index 1980 = 100, nationell valuta</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_16"><p>Sverige</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>-10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>-8</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>-6</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>OECD-länderna</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>-4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>77 79 81</p>
</div>
<div class="block ml_15"><p>83 85 87</p>
</div>
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_47"><p>115</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>115</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>-110</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>OECD-länderna</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>-105</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>105</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>-100</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>-95</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>95</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>Sverige</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>-90</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>90</p>
</div>
<div class="block ml_47"><p>85</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>85</p>
</div>
<div class="block ml_30"><p>76 78 80 82 84 86</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Anm.: OECD-länderna avser de viktigaste konkurrentländerna till Sverige. De är<br />
sammanvägda enligt vaije lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden.<br />
Timlönerna är deflaterade med konsumentprisindex.</p>
<p>Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1** Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Fi28</p>
</div>
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_40" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_20" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Även löneökningstakten har som framgått av diagram 2, s. 7 efter deval- Mot. 1987/88</p>
<p>veringen 1982 vida överstigit omvärldens. Med tanke på att regeringen i Fi28</p>
<p>varje finansplan poängterat just betydelsen av att dämpa lönekostnadsökningen<br />
till den som rått i omvärlden är detta ett anmärkningsvärt misslyckande<br />
för den ekonomiska politiken.</p>
<p>Budgetunderskottet</p>
<p>Budgetunderskottet har reducerats kraftigt. En stor del beror emellertid på<br />
extraordinära åtgärder. Avlyft av bostadslånen och televerkets investeringar<br />
motsvarar ca 15 miljarder kronor Ytterligare avlyft sker nu för Vattenfalls<br />
investeringar och studielånen, tillsammans på ca 5 miljarder kronor. På<br />
grund av den internationella högkonjunkturen och devalveringarna har<br />
utgifterna för arbetsmarknadspolitik och industristöd kunnat reduceras med<br />
ca 30 miljarder kronor. Till dessa åtgärder kommer engångsåtgärder på<br />
inkomstsidan i form av ändringar i kassahållning, snabbare skatteinbetalningar<br />
m. m. vilket motsvarar ca 20 miljarder kronor. Förbättringen av<br />
statsskuldsräntorna svarar för ytterligare en del.</p>
<p>Om man summerar de extraordinära posterna finner man att de motsvarar<br />
ungefär 5,5 % av BNP, eller knappt hälften av den totala förbättringen.<br />
Förändringen av statsskuldsräntorna svarar för ytterligare ca 1,5<br />
procentenheter. Återstoden, ca 5 % av BNP, består till övervägande del av<br />
skattehöjningar.</p>
<p>Bytesbalansen</p>
<p>Bytesbalansens saldo är fortfarande negativt trots sex års oavbruten högkonjunktur.<br />
Endast 1984 och 1986 var det positivt. 1986 var orsaken helt<br />
och hållet oljeprissänkningen.</p>
<p>Bytesbalansens absoluta nivå är i sig inte avgörande för bedömningen av<br />
hur sund en nationell ekonomi är, men det faktum att bytesbalansunderskottet<br />
är på väg i fel riktning ger skäl till oro. Denna oro delas uppenbarligen<br />
av finansministern. När, om inte då oljepriserna är låga och hjulen<br />
rullar för fullt i industrin, skall Sverige egentligen ha överskott i bytesbalansen?</p>
<p>Underskottet i bytesbalansen är ett uttryck för ett otillräckligt sparande i<br />
ekonomin. En höjning av sparandet i hushållssektorn är ett viktigt mål för<br />
folkpartiets ekonomiska politik. Det finns flera skäl till det. Dels konsumerar<br />
de svenska hushållen för närvarande över sina tillgångar, dvs. lånefinansierar<br />
sin konsumtion. En mätbar effekt av det är att sparkvoten ligger på<br />
minus 3,7 %. Dels är ett ökat hushållssparande nödvändigt om vi långsiktigt<br />
skall komma till rätta med bytesbalansunderskottet utan att sparandeöverskottet<br />
i den konsoliderade offentliga sektorn, och därmed skattetrycket,<br />
växer.</p>
<p>4. Den svenska ekonomin 1988</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I finansplanen i januari i år beskrev finansministern läget så att sex års</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>8</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>socialdemokratisk ekonomisk politik - framgångsrik enligt den egna be- Mot. 1987/88</p>
<p>skrivningen - hade fört den svenska ekonomin till ”en kritisk punkt”. För Fi28<br />
att utvecklingen från denna skulle gå åt rätt håll krävdes att lönekostnadsökningarna<br />
de kommande åren begränsades till 4 %.</p>
<p>Vi tvingas nu konstatera, liksom finansministern i den reviderade finansplanen,<br />
att lönekostnaderna snarare ökar med 6 å 7 %. Enligt andra bedömningar<br />
kommer det inte att stanna ens vid det. Marschen går alltså från<br />
finansministerns ”kritiska” utgångspunkt åt fel håll.</p>
<p>Det faktum att den kortsiktiga utvecklingen trots det rent av tycks bli<br />
något bättre än vad som förutsågs i januari beror helt och hållet på att den<br />
internationella konjunkturen utvecklas bättre. Det innebär att de underliggande<br />
obalanserna döljs ytterligare någon tid. Eller som planeringschefen<br />
på finansdepartementet, Klas Eklund, skriver i Affärsvärlden nr 19/1988:</p>
<p>”Rensar man för de utifrån kommande, positiva effekterna innehåller således<br />
bilden av konkurrenskraften och bytesbalansen flera dystra inslag.”</p>
<p>Flera av dessa obalanser har beskrivits i föregående avsnitt, t. ex. att<br />
tillväxten huvudsakligen är konsumtionsledd, att utrikeshandeln varje år<br />
efter 1984 givit ett negativt bidrag till BNP och att hushållens sparande är<br />
negativt och sjunker ytterligare. Vi ser ett samband mellan de ständiga<br />
skattehöjningarna och det sjunkande hushållssparande!. Regeringen skriver<br />
själv att ”det inte längre är möjligt att kompensera ett försämrat hushållssparande<br />
med en uppgång i det offentliga sparandet, som åstadkoms med<br />
ett höjt skatteuttag”.</p>
<p>Underskottet i bytesbalansen är måhända inte akut. Den nuvarande<br />
prognosen tyder på drygt 10 miljarder kronor i underskott, vilket motsvarar<br />
ca 1 % av BNP. Men utvecklingen går åt fel håll. Under första kvartalet i år<br />
var underskottet 2,4 miljarder kronor, vilket kan jämföras med ett överskott<br />
på 1,6 miljarder kronor under första kvartalet 1987. Försämringen uppgår<br />
således till 4 miljarder kronor.</p>
<p>Vidare är investeringsutvecklingen vid en första anblick ganska god.</p>
<p>Industrins investeringar har ökat under en följd av år. Ökningen har emellertid<br />
skett från en mycket låg nivå. Trots detta är det uppenbart att<br />
kapaciteten i den konkurrensutsatta sektorn fortfarande är alltför liten för<br />
att upprätthålla balans i de utrikes betalningarna vid den efterfrågenivå som<br />
råder vid full sysselsättning.</p>
<p>Priser och löner stiger 2—3 procentenheter snabbare än i våra viktigaste<br />
konkurrentländer.</p>
<p>Tendenser till överhettning syns i allt större delar av ekonomin. En<br />
ökning av den privata konsumtionen som år efter år överstiger den totala<br />
tillväxten är i längden ohållbar.</p>
<p>Ovanstående analys av det ekonomiska läget är inte ny. Den har gjorts i<br />
snart sagt varje ekonomiskt dokument som regeringen presenterat under de<br />
senaste åren. Det faktum att samma problembeskrivning återkommer bevisar<br />
klart och tydligt att regeringen inte har lyckats bemästra problemen.</p>
<p>Indirekt erkänner regeringen därmed att den fört en felaktig ekonomisk<br />
politik.</p>
<p>Ett exempel illustrerar detta. För knappt ett år sedan ville folkpartiet<br />
lägga förslag om sänkta marginalskatter och återinfört inflationsskydd för 9</p>
</div>
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>att något förbättra förutsättningarna för 1988 års avtalsrörelse. Vi fick inte Mot. 1987/88</p>
<p>föra fram detta förslag — socialdemokraterna ansåg inte att det var nödvän- Fi28</p>
<p>digt eller önskvärt med marginalskattesänkningar inför avtalsrörelsen. Nu<br />
aviserar regeringen förslag till hösten om sänkta marginalskatter just som en<br />
åtgärd för att underlätta 1989 års avtalsrörelse. Därigenom erkänner socialdemokraterna<br />
att de gjorde fel förra året och således indirekt att de har ett<br />
stort ansvar för utfallet av årets avtalsrörelse.</p>
<p>Ett annat exempel gäller arbetsgivaravgifterna. I budgetpropositionen<br />
1987 föreslogs en rejäl höjning av dessa, samtidigt som man konstaterade att<br />
detta skulle försvåra avtalsförhandlingarna. Efter en del hattande fram och<br />
tillbaka återtogs höjningen i november i den uttalade avsikten att underlätta<br />
avtalsrörelsen. I mars 1988 återkommer så regeringen med förslag om en ny<br />
höjning. Och detta trots att det om möjligt är ännu mer angeläget att dämpa<br />
lönekostnadsökningen och trots att man upprepade gånger har poängterat<br />
det olämpliga i att reducera det utrymme arbetsmarknadens parter har att<br />
förhandla om genom att inteckna en del av utrymmet i förväg.</p>
<p>Än mer anmärkningsvärt är att intäkterna från denna felaktiga skattehöjning<br />
skall användas på ett likaledes felaktigt sätt. De går nämligen till<br />
stimulans av den privata konsumtionen, trots att regeringen sida upp och<br />
sida ner poängterar vikten av att begränsa denna.</p>
<p>Arbetskraftsbrist</p>
<p>Den uthålliga högkonjunkturen innebär att flera branscher och regioner för<br />
närvarande lider brist på kvalificerad arbetskraft. Bristen på arbetskraft är i<br />
många fall ett reellt tillväxthinder.</p>
<p>De ungdomskullar som kommer ut på arbetsmarknaden under 1990talet<br />
är avsevärt mindre än inflödet under 1980-talet. De är dessutom<br />
mindre än den förväntade avtappningen från arbetsmarknaden i form av<br />
pensioneringar.</p>
<p>Folkpartiet har vid flera tillfällen framfört förslag som skulle bidra till ett<br />
större arbetskraftsutbud. Dit hör framför allt marginalskattesänkningar som<br />
såväl i Sverige (efter den marginalskattereform som genomfördes<br />
1982—1985) som utomlands visat sig bidra till ett större utbud av arbetskraft.</p>
<p>För vissa företag är den enda chansen att finna den specialutbildade<br />
arbetskraft de behöver att söka den utomlands. När arbetskraft trots intensiva<br />
ansträngningar inte står att finna på den svenska arbetsmarknaden<br />
anser vi att rekrytering utomlands bör medges. En ökad internationell<br />
rörlighet för människor är också en del av det närmare samarbete med EG<br />
som Sverige eftersträvar.</p>
<p>5. Sveriges ekonomi under de närmaste åren<br />
TYeårskalkylerna</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Liksom tidigare presenterar regeringen i år en s. k. treårskalkyl över den<br />
ekonomiska utvecklingen framöver. Den täcker således åren 1989—1991.</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>10</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Man poängterar noga att det inte handlar om någon prognos utan att det är Mot. 1987/88<br />
en s. k. kravkalkyl, några alternativa beskrivningar över vad som händer Fi28<br />
under olika givna förutsättningar.</p>
<p>Det mest gynnsamma alternativet bygger på en fortsatt god internationell<br />
konjunkturutveckling och en mycket kraftig dämpning av löne- och prisökningstakten<br />
i Sverige. Lönekostnaderna antas från och med nästa år öka<br />
med blygsamma 3 % och priserna med ca 2 % per år. Även under dessa<br />
förutsättningar blir den ekonomiska tillväxten inte särskilt god, knappt 2 %<br />
per år. Någon större förbättring av bytesbalansen sker inte heller.</p>
<p>Med hänsyn till effekten på lönekostnadsökningen nästa år av redan<br />
träffade avtal och den föreslagna ökningen av ATP-avgiften kan man konstatera<br />
att sannolikheten att detta s. k. lågalternativ skall realiseras förefaller<br />
ytterst liten. Några ekonomisk-politiska förslag som skulle kunna öka<br />
denna sannolikhet finns inte heller i propositionen. Vår tolkning är att<br />
regeringen har givit upp hoppet att kunna bedriva en sådan ekonomisk<br />
politik som skulle kunna förverkliga lågalternativet.</p>
<p>Det s. k. högalternativet bygger på en lönekostnadsökning på ca 6 % per<br />
år i genomsnitt, något mer i början och något mindre i slutet av perioden.</p>
<p>Prisökningarna blir då ca 5 % per år. Den internationella konjunkturen<br />
förutsätts även i detta alternativ vara god. Den i förhållande till utlandet<br />
alltför höga pris- och kostnadsökningen leder emellertid till att tillväxten<br />
försämras kraftigt, till knappt 1 % per år. Arbetslösheten fördubblas. Budgetunderskottet<br />
ökar kraftigt. Vad som skulle hända om lönekostnadsökningen<br />
översteg 6 % kan bara anas.</p>
<p>I perspektivet av vad som hänt under 1980-talet kräver detta högalternativ<br />
en ganska låg lönekostnadsökning. Inte vid något tillfälle under 1980talet<br />
har lönekostnaderna ökat med mindre än 7 %. Att få ned dem till 6 %<br />
kan därför synas svårt. Då blir resultatet - om man skall tro treårskalkylerna<br />
- ändå ett misslyckande.</p>
<p>Skillnaden mellan alternativen är stor. Arbetslösheten är i det sämre<br />
fallet dubbelt så hög. Tillväxten hälften så hög. Skillnaden mellan 1 %<br />
tillväxt och 2 % tillväxt kan synas liten, men är mycket stor. På bara 3 år<br />
finns i det bättre fallet 31 miljarder kronor mer. Det motsvarar drygt 3 700<br />
kr. mer per invånare eller nästan 4 800 kr. mer per vuxen svensk.</p>
<p>Det borde vara varje regerings skyldighet att utforma den ekonomiska<br />
politiken så att folkhushållet inte går miste om dessa extra resurser, och så<br />
att arbetslösheten inte medvetet fördubblas. Regeringen är emellertid inte<br />
beredd eller förmögen att göra det.</p>
<p>Om den internationella utvecklingen blir sämre försämras även läget i<br />
Sverige. Även om pris- och kostnadsökningen dämpas till lågalternativets<br />
orealistiska nivå begränsas tillväxten till ca 1,4 % per år. Arbetslösheten<br />
stiger. Ännu sämre blir det om kostnadsökningen blir ännu högre än ca<br />
6 %. ”Kombinationen av en lägre världsmarknadstillväxt och alltför höga<br />
lönekostnadsökningar leder till en drastisk nedgång i tillväxt och sysselsättning.”</p>
<p>Som framgått av beskrivningen av den internationella utvecklingen ovan<br />
är risken för en dämpning inte obetydlig. Vi kan därför helt instämma i<br />
slutsatsen i den reviderade finansplanen att läget ”kraftigt understryker 11</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>behovet av att åstadkomma en anpassning av pris- och löneökningstakten Mot. 1987/88</p>
<p>till den som råder i de viktigaste konkurrentländerna”. Det framstår då som Fi28</p>
<p>desto mer anmärkningsvärt att regeringen inte heller denna gång föreslår<br />
några som helst åtgärder som är ägnade att skapa en sådan intern anpassning.<br />
Man fortsätter som hittills att rulla problemen framför sig. Hittills<br />
har Sverige räddats av sex års oavbruten internationell högkonjunktur,<br />
halverade oljepriser och gynnsamma växelkursförändringar — allt förhållanden<br />
över vilka Sverige inte själv råder. Enligt vår uppfattning är det<br />
oansvarigt att även fortsättningsvis lita till sådan draghjälp.</p>
<p>Långtidsbudgeten</p>
<p>Långtidsbudgeten visar de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt<br />
av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Även här redovisas två<br />
alternativ, ett med låg lönekostnadsökning och ett med hög sådan.</p>
<p>I högkostnadsalternativet ökar budgetunderskottet kraftigt. Budgetåret<br />
1992/93 redovisas ett underskott på nära 50 miljarder kronor att jämföra<br />
med ca 5 miljarder kronor i underskott i lågalternativet. Skillnaden beror i<br />
huvudsak på att den ekonomiska tillväxten är lägre, räntenivån högre och<br />
inflationen högre i högalternativet.</p>
<p>I detta avsnitt redovisas också utvecklingen av det finansiella sparapdet i<br />
socialförsäkringssektorn. Detta försämras i båda alternativen, men mest i<br />
högalternativet. Regeringen framhåller också att en förstärkning av APfonden<br />
genom höjda ATP-avgifter skulle försvåra lönebildningen, men undviker<br />
självfallet att just i detta sammanhang kommentera den nyligen föreslagna<br />
höjningen av ATP-avgiften. Slutsatsen av resonemanget är emellertid<br />
att alla utgiftsökningar måste finansieras genom motsvarande minskning av<br />
andra utgifter — ett konstaterande som gjorts tidigare men inte följts upp i<br />
den konkreta politiken.</p>
<p>Några budgetposter blir föremål för särskilda kommentarer. Det gäller<br />
framför allt bostadssubventionerna, för vilka det upprepade gånger konstateras<br />
att de växer mycket snabbt. Det gäller särskilt räntebidragen och<br />
särskilt i högalternativet. Kombinationen av ökat bostadsbyggande och<br />
systemet med låg garanterad ränta leder till en kraftig ökning av utbetalt<br />
stöd, särskilt naturligtvis i alternativet med högre räntenivå. Inte heller<br />
detta borde vara någon nyhet för regeringen, eftersom det är en automatisk<br />
följd av rådande regelsystem. Vi vill påminna om att folkpartiet under en<br />
följd av år har föreslagit begränsningar både i räntebidragen och andra<br />
bostadssubventioner, begränsningar som socialdemokraterna i riksdagen<br />
motsatt sig.</p>
<p>Ytterligare en post kommenteras särskilt, nämligen utvecklingen inom<br />
arbetsskadeförsäkringen. Utgifterna beräknas öka mycket kraftigt. Redan i<br />
dag finns underskott i arbetsskadefonden på ca 2 miljarder kronor vilket<br />
belastar statsbudgeten. Belastningen beräknas öka till närmare 4 miljarder<br />
kronor budgetåret 1988/89 och till drygt 6 miljarder kronor budgetåret<br />
1992/93.</p>
<p>En annan post som påverkar långtidsbudgeten kraftigt är det genomsnittliga<br />
antalet sjukdagar inom sjukförsäkringen. Det s. k. sjuktalet har<br />
ökat kraftigt under 1980-talet. För 1987 beräknas det preliminärt till 22,3</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">dagar medan det i början av 1980-talet var väsentligt lägre. I långtidsbud- Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:3px;">geten antas sjuktalet vara oförändrat. Ökningen av sjuktalet med en dag Fi28</p>
<p style="margin-left:3px;">motsvarar en kostnadsökning för sjukförsäkringen med 1,1 miljard kronor.</p>
<p style="margin-left:3px;">6. Den ekonomiska politikens inriktning</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen konstaterar att ”tre uppgifter framstår som centrala för den<br />
ekonomiska politiken. Överhettningen måste motverkas genom en dämpning<br />
av efterfrågan. Lönebildningen måste påverkas i syfte att åstadkomma<br />
en kostnadsutveckling som är förenlig med låg inflation och yttre balans.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ekonomins funktionssätt måste förbättras så att tillväxt och kapacitetsutvidgande<br />
investeringar stimuleras.” (s. 22)</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi kan till fullo instämma i detta konstaterande. Regeringen fullföljer<br />
emellertid inte resonemanget. De förslag som skulle lösa dessa tre centrala<br />
uppgifter för den ekonomiska politiken lyser nämligen nästan helt med sin<br />
frånvaro.</p>
<p style="margin-left:3px;">Enligt regeringen skall överhettningen motverkas genom en höjning av<br />
tobaksskatten på 0,5 miljarder kronor. Lönebildningen skall påverkas genom<br />
att regeringen erbjuder arbetsmarknadens parter en viss marginalskattesänkning<br />
i utbyte mot höjd moms. Tillväxten skall främjas genom att<br />
regeringen i allmänna ordalag förespråkar höjd produktivitet inom den<br />
offentliga sektorn samt undviker att ytterligare höja skattetrycket när priser<br />
och löner i någon obestämd framtid bringats till en lugnare utveckling.</p>
<p style="margin-left:3px;">Enligt vår uppfattning är detta klart otillräckligt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det visade sig snabbt nog att vi inte var ensamma om den bedömningen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Dagen efter presentationen av den reviderade finansplanen ingrep riksbanken<br />
med en penningpolitisk åtstramning. Diskontot höjdes från 7,5 %<br />
till 8,5 %. Kassakraven för bankerna höjdes från 3 % till 4 %. Kassakrav<br />
på likaledes 4 % infördes för finansbolag. Alltihop understöddes av operationer<br />
på öppna marknaden. På några dagar höjdes den korta räntan med<br />
mellan 0,5 och 0,75 procentenheter.</p>
<p style="margin-left:3px;">Riksbankschefen uttalade att frånvaron av tillräcklig finanspolitisk åtstramning<br />
nödvändiggjorde en penningpolitisk åtstramning trots att detta<br />
kunde väntas dämpa den önskvärda kapacitetsutbyggnaden i den konkurrensutsatta<br />
sektorn, trots att det kunde väntas leda till ett oönskat stort<br />
valutainflöde och trots att det kunde väntas leda till ökad lönsamhet i rena<br />
finansiella transaktioner hos icke-finansiella företag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen har vid ett par tillfällen påstått att frånvaron av finanspolitisk<br />
åtstramning beror på att sådan inte skulle komma att godkännas av riksdagen.<br />
Det är uppenbart att problemet är den socialdemokratiska riksdagsgruppen,<br />
eftersom regeringen inte lägger fram några förslag för riksdagens<br />
prövning. Socialdemokraterna i riksdagen har ju inte heller tagit fasta på<br />
några av de förslag till minskningar i de offentliga utgifterna som bl. a.<br />
folkpartiet presenterat. Vår slutsats är att regeringen bör befrias från en<br />
uppgift som den uppenbarligen inte har kraft att klara, nämligen att föra<br />
den ekonomiska politik som den även själv anser vara motiverad.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringens olika förslag kommenteras nedan mer i detalj.</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>13</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Tobaksskatten</p>
<p>Förslaget innebär att priset på vissa tobaksvaror stiger med 10 %.</p>
<p>Folkpartiet föreslog i motion 1987/88:So503 i januari att tobaksskatten<br />
skulle höjas. Tobakens skadeverkningar och negativa effekter på folkhälsan<br />
är omfattande och de kostnader som samhället vaije år får bära för vård av<br />
dem som drabbats av sjukdomar relaterade till rökning eller snusning (framför<br />
allt hjärt-, kärl- och tumörsjukdomar) är betydande. Priset är ett viktigt<br />
instrument för att minska rökning och snusning. Priserna på tobak bör stiga<br />
minst lika snabbt som övriga konsumentpriser så som de mäts med KPI. Vi<br />
föreslog därför redan i januari att skatten bör stiga med ca 5 öre per<br />
cigarrett.</p>
<p>Förslaget avvisades nyligen av socialdemokraterna i riksdagen men återkommer<br />
nu som regeringsförslag. Självklart välkomnar vi denna sinnesförändring.</p>
<p>Energiskatten</p>
<p>Även när det gäller energiskatten går regeringen oss nu delvis till mötes, om<br />
än av helt andra skäl än dem vi framförde i motion 1987/88:N40. Där<br />
föreslog vi av energi- och miljöpolitiska skäl att skatten på olja skall höjas<br />
med 200 kr. per kubikmeter och skatten på kol i motsvarande mån. Nu<br />
föreslår regeringen en höjning med 75 kr. per kubikmeter för eldningsolja<br />
och andra oljor, vilket följaktligen ligger inom ramen för vårt förslag.</p>
<p>Emellertid anser vi att det fortfarande är motiverat att höja skatten med<br />
de 200 kr. som vi tidigare föreslog. Regeringen räknar med att 75 kr. ger en<br />
intäkt på 600 milj. kr. Vi utgår därför ifrån att vårt förslag ger en intäkt om<br />
ca 1,5 miljarder kronor.</p>
<p>Regeringen beskriver sin höjning av oljeskatten som en åtstramningsåtgärd.<br />
Eftersom intäkterna skall användas för att finansiera olika utgifter,<br />
främst förstärkt u-båtsskydd och reformerade studiemedel, är det dock inte<br />
fråga om annat än en mycket marginell åtstramning av ekonomin.</p>
<p>Mervärdeskatt på representation</p>
<p>Förslaget att ändra avdragsreglerna så att moms på representationsutgifter<br />
som inte är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen inte blir avdragsgilla ser<br />
vi som en rimlig ändring i konsekvens med tidigare fattade beslut. Förslaget<br />
godtas.</p>
<p>Generalklausulen</p>
<p>Lagen mot skatteflykt i sin nuvarande tappning fyller inte de krav på<br />
rättssäkerhet som medborgarna har anledning att ställa. Generalklausulen<br />
är så allomfattande och vag att den skulle kunna tillämpas i en rad situationer.<br />
Erfarenheten hittills visar att klausulen inte använts i den utsträckning<br />
som tidigare befarats. Det är emellertid inte något försvar för dess generella<br />
utformning som ger myndigheterna långtgående befogenheter gentemot 14</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1987/88<br />
Fi28</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>den enskilde skattebetalaren. Av rättssäkerhetsskäl vill vi avskaffa den. Mot. 1987/88</p>
<p>Däremot vill vi som framförts tidigare i förslag till riksdagen införa en Fi28</p>
<p>omvänd generalklausul.</p>
<p>Likviditetsindragningen</p>
<p>Förslaget att dra in likviditet från företagen motiveras med att detta skulle<br />
hejda kreditexpansionen, minska löneglidningen och stoppa fusionsaktiviteten<br />
i näringslivet.</p>
<p>Förslaget är ett praktexempel på hur regeringen angriper symptomen<br />
snarare än orsakerna. Åtgärderna är av kosmetisk karaktär och har sannolikt<br />
kommit till för att tillfredsställa den opinion inom det socialdemokratiska<br />
partiet som anser att regeringens politik alltför generöst accepterat<br />
att företagens vinstnivå förbättrats under senare år.</p>
<p>Vi anser för vår del att det finns starka principiella invändningar mot<br />
förslaget om likviditetsindragningar på det sätt som nu föreslås. Genom den<br />
lägre ränta som riksbanken förutsätts betala är det i verkligheten ett slags<br />
beskattning. Basen för denna beskattning är en annan än vid tidigare<br />
likviditetsindragningar och bestäms av företagens ställning den 31 december<br />
1987. Det ger dessutom åtgärden en retroaktiv karaktär.</p>
<p>De stora likvida tillgångarna i företagen är resultat bl. a. av att det<br />
svenska bolagsskattesystemet låser in kapital i vinstrika företag och av att<br />
valutaregleringen omöjliggör placeringar utomlands med vinstmedel genererade<br />
i Sverige. Det faktum att det svenska näringslivet är starkt internationaliserat<br />
gör att försök att på konstlad väg hålla vinstmedel kvar i<br />
Sverige får ett antal negativa effekter. Utan valutareglering skulle kapitalet<br />
styras dit där det ger bäst avkastning och större disciplin krävas i den<br />
svenska ekonomiska politiken. Folkpartiet har vid ett flertal tillfällen föreslagit<br />
att valutaregleringen skall slopas.</p>
<p>Vidare har vi föreslagit att bolagsbeskattningen reformeras. Den nominella<br />
skattesatsen bör sänkas kraftigt från nuvarande nivå på ca 55 %,<br />
samtidigt som företagens möjligheter till bokslutsdispositioner och vinstreglering<br />
genom avsättningar begränsas. Genom att företagen på så sätt ”tvingas”<br />
att dela ut en större del av vinsten till aktieägarna, ökar kapitalets<br />
rörlighet och det kan i större utsträckning än i dag styras till nyinvesteringar.</p>
<p>Vi förordar alltså att dessa båda inlåsningsproblem löses långsiktigt i<br />
stället för att kapitalet låses in hos riksbanken kortsiktigt.</p>
<p>Folkpartiet avstyrker förslaget om likviditetsindragning och hänvisar till<br />
de förslag med verkliga åtstramningseffekter som presenteras nedan.</p>
<p>7. Folkpartiets ekonomiska politik</p>
<p>Den ekonomiska politiken bör främst ta sikte på de strukturella problem<br />
som finns i svensk ekonomi. De förslag vi framför nedan har denna inriktning.<br />
De nödvändiga kortsiktiga åtgärderna bör stå i god överensstämmelse<br />
med en sådan långsiktig strategi.</p>
<p>De centrala ekonomiska problemen är framför allt följande:</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>- Överhettning i ekonomin, dvs. alltför stor efterfrågan. Framför allt har Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:11px;">prognosen för den privata konsumtionens ökning reviderats upp i för- Fi28</p>
<p style="margin-left:11px;">hållande till vad som angavs i januari.</p>
<p>- Pris- och kostnadsutvecklingen är alltför hög i förhållande till omvärlden.</p>
<p style="margin-left:11px;">- Den ekonomiska tillväxten är för låg och i alltför hög grad konsumtionsledd.<br />
De kapacitetshöjande investeringarna i den konkurrensutsatta sektorn<br />
är för små. Ekonomins funktionssätt hämmas av en rad snedvridningar<br />
inom främst skattepolitiken.</p>
<p>Vi föreslår i det följande åtgärder som är avsedda att medverka till att<br />
problemen minskar. Vi vill samtidigt poängtera att dessa problem inte<br />
skulle vara lika framträdande i dag om de förslag folkpartiet fört fram<br />
tidigare hade blivit genomförda. I stor utsträckning är således allvaret i<br />
dagens problem en konsekvens av att riksdagen under en följd av år avvisat<br />
våra förslag.</p>
<p>Som framgått tidigare gör vi bedömningen att den ekonomiska politiken i<br />
större utsträckning borde inriktas på att lösa de långsiktiga strukturella<br />
problemen i svensk ekonomi. Dit hör t. ex. den bristande expansionskraften<br />
i den konkurrensutsatta sektorn. Ett av grundproblemen är frågan<br />
varför den konkurrensutsatta sektorn inte växer tillräckligt för att ge balans<br />
i utrikes betalningarna vid full sysselsättning. Den konkurrensutsatta sektorn<br />
är inte bara industri utan också tjänster, och i många fall en kombination<br />
av tjänste- och varuproduktion.</p>
<p>Viktiga skäl till varför den konkurrensutsatta sektorn i Sverige inte växer<br />
tillräckligt har att göra med utvecklingen av konkurrenskraften och osäkerheten<br />
om de framtida villkoren, kollektiva löntagarfonder m. m.</p>
<p>Sverige håller i dag på att omvandlas från ett industrisamhälle till ett<br />
tjänstesamhälle. Ibland kallas det kunskapssamhälle, informationssamhälle<br />
eller något liknande. Om man skall kunna se och utnyttja de möjligheter<br />
som ligger i detta tjänstesamhälle krävs flera förändringar av den ekonomiska<br />
politiken.</p>
<p>Kunskap och informationshantering blir viktigare än råvaror och fysiskt<br />
kapital. Det ställer krav på utbildning och forskning. Ett konkret bidrag till<br />
detta ligger i förslaget till avveckling av de kollektiva löntagarfonderna, där<br />
en stor del av fondmedlen satsas på forskning.</p>
<p>Kunskap är internationellt rörlig. Information sprids allt snabbare över<br />
världen, och den internationella konkurrensen ökar. Då ökar betydelsen av<br />
flexibilitet, förmåga till förnyelse och öppenhet i den egna ekonomin.</p>
<p>Konkreta bidrag till detta är avreglering, näringsfrihet och strävan efter ett<br />
nära samarbete med EG:s inre marknad i fråga om varor, tjänster, kapital<br />
och arbetskraft.</p>
<p>En mer välutbildad arbetskraft ställer högre krav på meningsfulla arbetsuppgifter.<br />
Bättre informationssystem på jobbet möjliggör också mer decentralisering<br />
av både ansvar och befogenheter. När rutinbetonade arbeten<br />
försvinner och kunskapsnivån hos de anställda höjs, ökar också möjligheterna<br />
att både upptäcka och utnyttja okända och okonventionella kombinationer<br />
och samband. Kraven ökar på kundanpassning av många tidigare<br />
standardiserade tjänster. Då måste också arbetets organisation förändras så</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>att de anställdas yrkeskunskaper och kreativitet kan komma till sin rätt. Mot. 1987/88</p>
<p>Konkreta bidrag till detta är folkpartiets krav på slopade offentliga mono- Fi28</p>
<p>pol, reformering av offentlig tjänsteproduktion och fler enskilda alternativ.</p>
<p>När individens beteende blir allt viktigare måste regler av olika slag<br />
utformas så att de stödjer det beteende vi vill uppmuntra. De flesta människor<br />
stimuleras mer av morötter än av piskor. Ett konkret bidrag till en<br />
sådan politik är folkpartiets krav på en kraftig sänkning av marginalskatten.</p>
<p>Skattepolitik</p>
<p style="text-align:right;">Skattetrycket är för högt och bör sänkas. Eftersom sänkningar måste motsvaras<br />
av minskade utgifter, främst transfereringar, vill vi gå försiktigt fram.</p>
<p>Möjligheten att sänka det totala skattetrycket skulle öka om den ekonomiska<br />
tillväxten vore högre.</p>
<p style="text-align:right;">I vår partimotion om den ekonomiska politiken i januari föreslog vi en<br />
sänkning av de totala skatterna med ca 3 miljarder kronor på helår räknat.</p>
<p>Med hänsyn till senare tillgängliga uppgifter över skattebortfallet av vårt<br />
förslag om sänkta marginalskatter för 1989, genomförd bensinskattehöjning,<br />
föreslagen höjning av tobaksskatten och oljeskatten samt vårt nej till<br />
regeringens förslag om omsättningsskatt på penningmarknaden samt höjd<br />
ATP-avgift innebär vårt förslag nu en sänkning av de totala skatterna som är<br />
lika stor, nämligen ca 3 miljarder kronor på helår räknat. Därtill kommer<br />
vårt förslag att avskaffa vinstdelningsskatten och den särskilda ATP-avgiften<br />
till de kollektiva löntagarfonderna.</p>
<p>Det viktigaste skatteproblemet är de stora skattekilarna. Dessa åtgärdas<br />
bäst genom sänkta marginalskatter. Inom loppet av några år bör marginalskatterna<br />
sänkas så att praktiskt taget alla heltidsarbetande får högst 40 % i<br />
skatt på en extrainkomst eller inkomstökning. Ett tal bör sättas vid 50 %.</p>
<p>Det innebär att alla alltid får behålla minst hälften av en inkomstökning och<br />
att de allra flesta får behålla minst 60 %. Dessutom bör det automatiska<br />
inflationsskyddet återinföras.</p>
<p>Ett första steg i en sådan reform bör tas redan 1989. Vi föreslår därför att<br />
marginalskatten sänks med 4 procentenheter för alla beskattningsbara inkomster<br />
över 70 000 kronor från den 1 januari 1989 samt att inflationsskyddet<br />
samtidigt återinförs.</p>
<p>En sådan rejäl marginalskattereform skulle ge tre slag av positiva effekter<br />
— arbetskraftsutbudet skulle öka, avtalsförhandlingarna skulle underlättas<br />
och det skulle bli mer lönsamt att spara och mindre lönsamt att låna.</p>
<p>Finansiering bör ske genom andra skattehöjningar och minskade transfereringar,<br />
inte genom ökat budgetunderskott. I vårt budgetförslag i januari<br />
redovisade vi i detalj vårt förslag till finansiering av det första steget genom<br />
bl. a. en minskning av grundavdraget med 1 000 kr. och vissa besparingar<br />
inom sjukförsäkringen.</p>
<p>Kapital- och företagsbeskattningen innehåller för närvarande stora asymmetrier<br />
och skapar inlåsningseffekter. Även i detta avseende innebär vårt<br />
förslag till genomgripande skattereform väsentliga förbättringar.</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Förnyelse av den offentliga sektorn Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:339px;">Fi28</p>
<p>Den offentliga sektorn spelar en central roll i det svenska samhället. Den<br />
svarar för yttre och inre säkerhet. Den har stor betydelse för utbildning,<br />
forskning och kultur. Den är ett viktigt instrument för en ambitiös välfärdspolitik.</p>
<p>Den offentliga sektorn har i dag ca 1,4 miljoner sysselsatta och dess<br />
konsumtion motsvarar ca 30 % av BNP. Hur den hushållar med sina resurser<br />
har således en betydande inverkan på den svenska samhällsekonomin.</p>
<p>Det påverkar också utrymmet ytterligare för reformer.</p>
<p>Enligt beräkningar i en bilaga till 1987 års långtidsutredning sjönk produktiviteten<br />
i den offentliga sektorn med 1,5 % per år under 1970-talet. Det<br />
finns inte minst mot den bakgrunden starka skäl att söka nya vägar att<br />
utveckla och förnya den offentliga sektorn.</p>
<p>För denna utveckling finns två huvudstrategier: en inre reformation genom<br />
delegering, decentralisering, målstyrning och en bättre personalpolitik<br />
samt en yttre reformation genom konkurrens, entreprenader och enskilda<br />
alternativ.</p>
<p>Dessa strategier bör enligt folkpartiets mening inte ses som alternativ<br />
utan komplement till varandra.</p>
<p>Det inre reformarbetet i socialdemokratisk tappning har luften i stort sett<br />
gått ur. Det framgår inte minst av den kraftlösa redovisning som ges i<br />
kompletteringspropositionen. Den yttre reformationen avvisas av ideologiska<br />
skäl. Socialdemokraterna saknar alltså strategi för att lösa den offentliga<br />
sektorns problem och ta till vara dess möjligheter.</p>
<p>En huvuduppgift i den inre reformationen är att bättre ta till vara de<br />
idéer, de kunskaper och den yrkesskicklighet som de offentliganställda<br />
besitter. Stelbent regeltänkande måste ge vika för tydliga mål och ökad<br />
frihet för personalen. Kreativitet måste stimuleras genom bättre belöningssystem.<br />
Personlig utveckling måste uppmuntras genom vidareutbildning,<br />
specialisering och arbetsbyten. Politikerna måste våga lita på personalen.</p>
<p>En huvuduppgift i den yttre reformationen är att ge de enskilda alternativen<br />
inom vård, omsorg och utbildning rätt att verka på lika villkor. Det ger<br />
valfrihet, en alternativ arbetsmarknad för de offentliganställda och en chans<br />
att starta eget — inte minst för många kvinnor. Men det driver också på den<br />
inre förnyelsen. Konkurrensen inspirerar. Konkurrensen ger medborgarna<br />
en chans att ”rösta med föttema”. Konkurrensen sporrar arbetsgivarna att<br />
ta bättre hand om sin personal.</p>
<p>En inre och yttre reformation av den offentliga sektorn skulle bidra till att<br />
öka produktiviteten och stimulera en för hela samhällsekonomin nödvändig<br />
utveckling av tjänstesektorn.</p>
<p>Även i andra avseenden bör regleringar slopas och ansvar decentraliseras.<br />
Folkpartiet har i flera år föreslagit att de statliga bidragen till kommunerna<br />
med åtföljande regelsystem skall reformeras så att styrningen minskar,<br />
den lokala friheten okar och kostnadsutvecklingen kan begränsas.</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>18</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Lönebildningen</p>
<p>Som vi tidigare påtalat har regeringen under en följd av år hävdat att<br />
lönekostnadsökningen måste dämpas till den nivå som gäller i vår omvärld.<br />
Så har inte skett, vilket framgår av diagram 2, s. 7. Vi delar regeringens<br />
bedömning att en dämpning är nödvändig, men avvisar den metod som<br />
regeringen tycks vilja använda, nämligen den förhandlade inkomstpolitik<br />
som presenterats i den s. k. SAMAK-rapporten.</p>
<p>Enligt vår uppfattning måste statsmakterna lägga fast goda och stabila<br />
förutsättningar för avtalsförhandlingarna, men därefter lämna själva förhandlingarna<br />
åt arbetsmarknadens parter. I begreppet stabila förutsättningar<br />
inkluderar vi en stram finanspolitik, fastlagda — lägre - marginalskatter,<br />
automatiskt inflationsskydd (så att parterna inte behöver beakta<br />
inflationsprognoser), nej till höjda arbetsgivaravgifter samt en reformerad<br />
arbetslöshetsförsäkring. Dessutom anser vi att avskaffande av skatten på<br />
frivilliga vinstandelssystem på företagsnivå skulle skapa bättre förutsättningar<br />
för en dämpad löneglidning.</p>
<p>På det statliga området har staten ett särskilt arbetsgivaransvar. Det är<br />
där särskilt viktigt att man inte medverkar till avtal som rullar problemen<br />
framåt i tiden. Så har uppenbarligen skett i årets avtalsrörelse, där det<br />
statliga avtalet innebär ett s. k. överhäng på 2,3 % för 1989.</p>
<p>Regeringen avser även för 1989 bestämma en utgiftsram för lönerna i den<br />
statliga sektorn. Denna bör utformas, säger regeringen, som en ram för<br />
nivåhöjningar. Enligt vad som anges i den reviderade finansplanen är det<br />
vad som gällt också i år. Om nivåhöjningen för 1988 och 1989 tillsammans<br />
skall begränsas till 8 % återstår för 1989 1,4 % att förhandla om. Det<br />
förefaller orealistiskt att avtalen skulle sluta på denna nivå.</p>
<p>Möjligheterna att ens komma i närheten av treårskalkylernas krav på en<br />
treprocentig kostnadsökning för 1989 ter sig utomordentligt små. Den är<br />
redan intecknad genom överhäng och höjd ATP-avgift.</p>
<p>Penningpolitik</p>
<p>Vi ser positivt på den avreglering som skett på kreditmarknaden. En väl<br />
fungerande penning- och kapitalmarknad har stora fördelar från effektivitetssynpunkt.<br />
Under senare tid har röster framförts i debatten om en återgång<br />
till en mera reglerad kreditpolitik, främst för att begränsa hushållens<br />
upplåningsmöjligheter. Enligt vår uppfattning måste alla sådana förslag<br />
avvisas. Strävan bör i stället vara att avskaffa också återstående rester av<br />
kreditregleringen. Vi kan därför inte dela regeringens uppfattning att avregleringen<br />
gått för fort och ser med viss oro att regeringen anser att det<br />
under de kommande åren ”är en viktig uppgift att ge de finansiella marknaderna<br />
ett nytt regelsystem anpassat till kraven på såväl rättvisa som<br />
effektivitet”.</p>
<p>Det är också uppenbart att den av regeringen föreslagna utvidgningen av<br />
omsättningsskatten på aktier till fondkommissionärers egenhandel samt<br />
införande av en omsättningsskatt på penningmarknaden är ett steg i fel<br />
riktning. Sådana skatter kommer att höja transaktionskostnaderna och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>därmed försämra marknadens funktionssätt. Detta kommer bl. a. att för- Mot. 1987/88</p>
<p>svåra för riksbanken att driva en effektiv kreditpolitik. Vi konstaterar också Fi28</p>
<p>att man i vår omvärld går i motsatt riktning, dvs. sänker eller avskaffar<br />
dylika skatter.</p>
<p>Vi ser positivt på riksbankens förslag att avskaffa diskontot. Det har<br />
numera mist en stor del av sin betydelse och bankerna har under senare tid<br />
frigjort sig alltmer från diskontot i sin räntesättning. Bl. a. noteras numera<br />
ett slags jämförelseränta i form av STIBOR (Stockholm Interbank Offered<br />
Rates). Den höjning av diskontot som riksbanken genomförde dagen efter<br />
kompletteringspropositionens presentation kan synas som ett steg tillbaka.</p>
<p>Riksbankens möjligheter att bedriva en effektiv kreditpolitik skulle underlättas<br />
om statsupplåningen i större utsträckning sker i form av statsskuldsväxlar<br />
och riksobligationer, snarare än genom ytterligare ökningar av<br />
upplåning från hushållen genom allemanssparande!.</p>
<p>Folkpartiet har upprepade gånger krävt att valutaregleringen avskaffas.</p>
<p>Den aktuella avregleringen går enligt vår mening alltför långsamt. Vi konstaterar<br />
emellertid att socialdemokraterna i riksdagen så till vida närmat sig<br />
vår uppfattning som att de hävdar att tilltagande obalans i de utrikes<br />
betalningarna inte får medföra att avregleringen avstannar. Enligt vår uppfattning<br />
är den logiska följden av ett sådant konstaterande att valutaregleringen<br />
helt avskaffas. Det skulle också ligga i linje med utvecklingen i vår<br />
omvärld och underlätta ett närmare samarbete med EG.</p>
<p>Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta bör ligga fast.</p>
<p>Riksbankens möjligheter att föra en kreditpolitik som ger en lägre räntenivå<br />
skulle högst avsevärt underlättas om finanspolitiken skärptes enligt<br />
våra förslag. Detta skulle positivt påverka kostnadsutvecklingen i Sverige<br />
liksom investeringsviljan hos näringslivet, framför allt hos de mindre och<br />
medelstora företagen.</p>
<p>Sparandepolitik</p>
<p>Regeringen föreslår dels nya engångsinsättningar om 5 000 kr. på allemanssparande!<br />
under december 1988—februari 1989, dels ett höjt tak för maximiinnehav<br />
från 60 000 kr. till 75 000 kr. Vidare föreslås ett nytt sorts<br />
sparande, ungdomsbosparande.</p>
<p>Engångsinsättningar på allemanssparande! har provats vid ett flertal tillfällen.<br />
Det skattemässigt gynnade allemanssparande! är väl spritt och populärt,<br />
vilket engångsinsättningarna möjligen bidragit till. Däremot torde insättningarna<br />
inte utgöra något nysparande för speciellt många. Med andra<br />
ord är de människor som av sin vanliga lön tar 5 000 kr. som de annars<br />
skulle ha konsumerat och sätter in dem på allemanssparkonto! nog ganska<br />
lätt räknade. Om syftet är att öka nysparandet är förslaget ett slag i luften.</p>
<p>Som regeringen påpekar frigörs dock betydande sparbelopp från skattesparandet<br />
och återbetalda medel från sparobligationslån kring nästa årsskifte.<br />
Möjligen skulle därför engångsinsättningen och det höjda taket bidra<br />
till att en del av dessa frigjorda sparmedel inte läcker ut till konsumtion. Det<br />
enklaste sättet att förhindra skattesparmedlen från att tas ut och konsumeras<br />
är dock att de får stå kvar med samma villkor som nu gäller.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Det höjda taket kan ses som en logisk följd av att engångsinsättningen Mot. 1987/88</p>
<p>tillåts. Men det är också en mycket defensiv åtgärd som regeringen tar till Fi28</p>
<p>för att stimulera sparandet: Allemanssparandet är välkänt och populärt och<br />
då är det lika bra att låta det tuffa på i samma takt som hittills.</p>
<p>Medlen på allemanssparandet (inte allemansfonderna) används för att —<br />
tillsammans med andra metoder, t. ex. de räntebärande papper som riksgälden<br />
ger ut — finansiera den svenska statsskulden. Enligt riksgäldskontorets<br />
bedömningar är nu den nivå nådd då medel från allemanssparandet är<br />
en kostnadseffektiv finansieringsmetod. Det innebär att det vore bättre att<br />
andelen statsskuldväxlar m. m. kunde ökas. Om ökade insättningar i allemanssparandet<br />
på detta sätt riskerar att göra finansieringen dyrare än som<br />
vore möjligt, är det såväl samhällsekonomiskt som statsfinansiellt oförsvarbart<br />
att uppmuntra till ytterligare insättningar på allemanssparandet.</p>
<p>Däremot är naturligtvis ökat sparande i allemansfonderna, dvs. i aktier<br />
och annat risksparande, inget problem. Tvärtom bör den typen av sparande<br />
stimuleras eftersom det också bidrar till viss ägandespridning och ett ökat<br />
intresse för aktiesparande hos allmänheten. Vi har tillsammans med moderata<br />
samlingspartiet och centern föreslagit att en del av löntagarfondspengarna<br />
omvandlas från kollektivt till enskilt sparande och därmed till ägandespridning.<br />
Vårt förslag betonar vikten av enskilt aktiesparande.</p>
<p>Vi anser alltså att möjligheten att göra en extrainsättning om 5 000 kr.<br />
under december-februari bör förbehållas insättningar på allemansfond.</p>
<p>Höjningen av det totala taket för insättningar i allemanssparandet kan<br />
godtas.</p>
<p>II ngdomsbosparandet</p>
<p>Det föreslagna ungdomsbosparandet lanseras som en ny sparform, trots att<br />
det naturligtvis bär många likheter med existerande sparformer. Det nya<br />
tycks främst bestå i en uppsjö komplicerade regler och kravet på att ett nytt<br />
centralt personnummerbaserat dataregister inrättas för att kontrollera att<br />
systemet inte missbrukas. Vi motsätter oss att myndigheternas kontrollapparat<br />
över medborgarna på detta sätt förstärks genom ännu ett dataregister.</p>
<p>Det nya registret kommer att registrera individens sparbeteende in i minsta<br />
detalj — en kartläggning som framstår som mycket stötande från integritetssynpunkt.<br />
Folkpartiet säger nej till nya personnummerbaserade dataregister<br />
i avvaktan på DOK:s slutbetänkande. Det är också anmärkningsvärt att<br />
regeringen utformat ett förslag så att det diskriminerar SBC jämfört med<br />
HSB och Riksbyggen.</p>
<p>Beskrivningen av ungdomsbosparandet upptar 18 sidor i kompletteringspropositionen,<br />
vilket säger något om graden av komplexitet. Av den anledningen<br />
verkar det heller inte särskilt troligt att bankerna kan fås intresserade<br />
av att lansera det på ett begripligt sätt och att dessutom ta på sig<br />
kostnaden för kontroll och administration. Regeringen föreslås få stor kontroll<br />
över räntenivån på kontot, och bankernas möjligheter att profilera sig<br />
gentemot kunderna blir därför begränsade.</p>
<p>Ungdomsbosparandet liknar i vissa avseenden de redan införda ungdomsförmånerna<br />
inom ramen för allemanssparandet. Vilken av de två</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>formerna som är bäst för en ung person som vill spara under förmånliga Mot. 1987/88</p>
<p>villkor beror på om de har egna skattepliktiga inkomster. I så fall passar Fi28</p>
<p>allemanssparande! bäst, medan ungdomsbosparandet passar bättre för dem<br />
vars föräldrar sparar åt dem.</p>
<p>Syftet att få ungdomar att spara kontinuerligt är vällovligt. Det är bra att<br />
regeringen nu börjar ta det drastiskt sjunkande sparandet i hushållssektorn<br />
på allvar.</p>
<p>Från liberal utgångspunkt är det däremot inte angeläget — eller ens<br />
acceptabelt — att statsmakterna söker styra själva målet för människors<br />
sparande. När speciella former av sparande inrättas med det uttalade syftet<br />
att det skall avse ett visst mål i slutänden, varpå olika medel att få människor<br />
dithän skapas under stark central kontroll, är gränsen för vad statsmakterna<br />
bör lägga sig i överskriden. Det viktiga är ju att människor sparar<br />
långsiktigt, inte vad syftet med deras sparande är.</p>
<p>Dessutom finns en praktisk invändning mot denna målstyrning. På dagens<br />
oreglerade kreditmarknad med hård konkurrens mellan banker och<br />
kreditinstitut är det fullt möjligt att erhålla lån för förvärv av bostad (eller<br />
annat syfte), utan att först ha sparat långsiktigt hos banken i fråga. Det gör<br />
det än mindre meningsfullt att stipulera syftet med sparandet i själva stimulansformen.<br />
Varken riksgälden eller banken kan kontrollera vad pengarna<br />
sedan används till.</p>
<p>Vidare ifrågasätter vi nyttan med en undre åldersgräns. För de ungdomar<br />
som studerar vidare efter 16-årsdagen blir den ekonomiska situationen inte<br />
nämnvärt förändrad efter just den bemärkelsedagen. För dessa ungdomar<br />
torde det i så fall snarare vara föräldrarna som, direkt eller indirekt, står för<br />
de tillåtna månadsbeloppen. Om det är tanken, eller åtminstone blir konsekvensen,<br />
finns ingen anledning att sparandet inte skall få börja redan då<br />
barnet föds. Statens kostnad för bonusräntan skulle i så fall också bli<br />
avsevärt större. Vi vill därför föreslå en annan form av ungdomssparande,<br />
där målet med sparandet ur individens synvinkel lämnas öppet men där<br />
själva sparandet ändå är såväl långsiktigt som skattemässigt gynnat.</p>
<p>U ngdomssparande</p>
<p>Vi vill införa en ny sparform för barn och ungdom. På bankkonton som är<br />
spärrade för uttag intill myndighetsdagen skall föräldrar eller andra närstående<br />
kunna sätta in ett visst belopp årligen utan att gåvoskatt tas ut. Den<br />
nuvarande gränsen för skattefria gåvor på 2 000 kr. har vi vid ett flertal<br />
tillfällen föreslagit bör höjas till 10 000 kr. Inom detta belopp bör därför<br />
innehavaren av startkontot inte drabbas av gåvoskatt. Det sammanlagda<br />
barnbidraget under ett år (för närvarande 5 820 kr.) ryms inom denna gräns<br />
och om föräldrarna väljer att för sitt barn spara barnbidraget kan den unga<br />
människan på sin 18-årsdag disponera en ansenlig summa för t. ex. sin<br />
utbildning, anskaffande av bostad eller annat som kan bidra till en trygg<br />
start i vuxenlivet.</p>
<p>Avkastningen på kontot bör vara skattefri så länge medlen (både ränta<br />
och kapital) är bundna, dvs. till 18-årsdagen. Medlen skall däremot inte<br />
befrias från eventuell förmögenhetsskatt och insättningarna inte heller vara</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>avdragsgilla för givaren. Mot. 1987/88</p>
<p>Om 18-åringen vill fortsätta att spara långsiktigt med egna medel, bör Fi28<br />
kontot även efter denna dag kunna utnyttjas. Det är viktigt att övergången<br />
från föräldrarnas till ungdomarnas eget kontinuerliga sparande uppmuntras<br />
och att sparvillkoren ges en sådan utformning att ungdomarna attraheras av<br />
den.</p>
<p>För den som inte vill använda pengarna då de kan lyftas efter 18-årsdagen<br />
bör fortsatt bundet sparande premieras. I allemanssparandet är avkastningen<br />
skattefri, men medlen inte bundna. Allemanssparandet är därför<br />
avistasparande som trots sina skattemässigt gynnade villkor mot avgift kan<br />
lyftas när som helst.</p>
<p>Som ett alternativ till detta mera lättflyktiga sparande föreslår vi att<br />
ungdomar som vill fortsätta att spara på sitt ungdomskonto, och som binder<br />
medlen i minst tre år, premieras genom en skattereduktion. Det är en<br />
teknik som liknar den som användes inom skattesparandet under den borgerliga<br />
regeringstiden. Erfarenhet finns med andra ord redan av hur det<br />
fungerar. Skattereduktionen skall ses som en premie för att spararen binder<br />
pengarna under viss tid.</p>
<p>Folkpartiets övriga förslag att öka hushållssparande! har presenterats i<br />
ännu inte behandlade motioner från den allmänna motionstiden.</p>
<p>Stabiliserings politiken</p>
<p>Ett av de centrala problem som finansministern pekar på är överhettningen<br />
i ekonomin. För att motverka detta krävs åtstramning, säger han.</p>
<p>Det är också folkpartiets uppfattning.</p>
<p>Det är viktigt att de kortsiktiga stabiliseringspolitiska insatserna står i<br />
överensstämmelse med de åtgärder som är långsiktigt nödvändiga för att<br />
korrigera strukturella balansbrister i ekonomin. Med hänsyn till kraven på<br />
fortsatt utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn, sammansättningen av<br />
den ekonomiska tillväxten under senare år samt den kraftiga ökningen av<br />
den privata konsumtionen bör åtgärderna enligt vår mening syfta till att<br />
begränsa ökningen av den privata konsumtionen.</p>
<p>Vi föreslår således, utöver vad vi framförde i vårt budgetalternativ i<br />
januari, ytterligare minskning av bostadssubventionerna, justering i arbetsskadeförsäkringen<br />
samt en ytterligare höjning av egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen.<br />
Tillsammans med de av oss tidigare föreslagna oljeoch<br />
tobaksskattehöjningarna innebär vår politik en åtstramning på drygt<br />
3 miljarder kronor.</p>
<p>Folkpartiet föreslog i januari en budgetpolitik som i väsentliga avseenden<br />
skilde sig från regeringens. Vi föreslog sänkta marginalskatter, återinfört<br />
inflationsskydd och vissa andra skatteförändringar som sammantaget innebar<br />
en sänkning av de totala skatterna med ca 2,5 miljarder kronor för<br />
budgetåret 1988/89 och ca 3 miljarder kronor för helår. Vi föreslog också ett<br />
stort antal utgiftsförändringar som sammantaget innebar minskade utgifter<br />
med drygt 4 miljarder kronor för budgetåret och ca 3 miljarder kronor för<br />
helår.</p>
<p style="margin-left:12px;">För budgetåret ledde våra förslag således till en förstärkning av finans- 23</p>
<p>politiken med ca 1,5 miljarder kronor och för helår räknat ungefär samma</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>som regeringen. Därutöver föreslog vi ett antal engångsbesparingar genom<br />
utförsäljning av statliga företag m. m.</p>
<p>Utgiftsökningarna bestod främst av det gemensamma borgerliga förslaget<br />
om vårdnadsbidrag på 15 000 kr. per förskolebarn och år. Dessutom höjt<br />
barnbidrag med 540 kr. per barn och år, höjt vårdbidrag för föräldrar till<br />
handikappade barn, höjt u-landsbistånd, åtgärder för att höja kvaliteten i<br />
ungdomsskolan, stimulansbidrag för att påskynda ombyggnad till eget rum<br />
inom äldreomsorgen samt pensionstillskott till de s. k. undantagandepensionärerna.<br />
Även inom regionalpolitiken, miljöpolitiken och sysselsättningen<br />
för arbetshandikappade föreslog vi ökningar. Totalt uppgick utgiftshöjningarna<br />
till ca 6,4 miljarder kronor.</p>
<p>Utgiftsminskningarna gällde i första hand sådana transfereringar som<br />
riktar sig till flertalet medborgare. Därigenom kan statens utgifter reduceras<br />
med betydande belopp trots att belastningen för den enskilde blir ringa.<br />
Detta gäller t. ex. förslagen inom sjukförsäkringen samt egenavgiften inom<br />
arbetslöshetsförsäkringen. Höjningen av barnbidragen finansierades med<br />
reducerade mjölksubventioner. Andra besparingar gällde bostadssubventionerna,<br />
vuxenutbildningen, inleveranser från televerket samt selektivt industripolitiskt<br />
stöd. Därtill kommer finansieringen av vårdnadsbidraget. Totalt<br />
summerades besparingarna till ca 10,5 miljarder kronor.</p>
<p>Efter budgetpropositionens framläggande har folkpartiet i anslutning till<br />
regeringens energipolitiska proposition lagt fram förslag om bl. a. höjd<br />
oljeskatt med 200 kr. per kubikmeter. Detta innebär en förstärkning av<br />
budgeten med 1,5 miljarder kronor.</p>
<p>Vi har avvisat regeringens förslag om utvidgad och höjd skatt på värdepapper<br />
samt höjd ATP-avgift. Därför kan vi inte heller tillstyrka den utgiftsökning<br />
— basbeloppshöjningen — som skattehöjningarna skall finansiera.<br />
Även om det är osäkert hur stora skatteintäkter som uppkommer<br />
genom den s. k. valpskatten godtar vi regeringens beräkningar, vilket innebär<br />
att någon effekt på budgetsaldot inte uppkommer genom detta ställningstagande.</p>
<p>Vårt ställningstagande i fråga om basbeloppet innebär att vi avvisar<br />
förslagen i kompletteringspropositionen om anslagshöjningar för vårdbidrag<br />
för handikappade barn, pensioner, bidragsförskott m. m. I fråga om<br />
vårdbidraget för vård av handikappade barn är regeringens förslag helt<br />
otillräckligt. Vi hänvisar därför till vårt förslag att helt vårdbidrag för<br />
handikappat barn bör uppgå till 2,5 basbelopp.</p>
<p>Våra förslag innebär en förstärkning av finanspolitiken med drygt 3<br />
miljarder kronor. Motsvarande förslag från regeringen — höjningen av<br />
tobaksskatten — uppgår till 0,5 miljarder kronor. I förhållande till regeringens<br />
förslag innebär det således en ytterligare finanspolitisk åtstramning på<br />
drygt 2,5 miljarder kronor.</p>
<p>På två områden har vi redan tidigare lagt fram förslag: höjningen av<br />
oljeskatten som ger 1,5 miljarder kronor och en förlängd samordning inom<br />
arbetsskadeförsäkringen från nuvarande 3 till 6 månader, vilket kan beräknas<br />
bespara statskassan utgifter på ca 150 milj. kr. Vi vill i detta sammanhang<br />
notera att regeringen i långtidsbudgeten särskilt framhåller de snabbt<br />
växande kostnaderna i försäkringen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Utöver detta förordar vi ytterligare besparingar på bostadssubventioner- Mot. 1987/88</p>
<p>na och på statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen. Fi28</p>
<p>Den reviderade finansplanen speglar en tydlig oro inom regeringen för de<br />
ökade utgifter bostadssubventionerna för med sig. De reala räntesubventionerna<br />
beräknas under den kommande femårsperioden öka med ”hela 11 %<br />
om året under perioden. Detta skall jämföras med de totala statsutgifternas<br />
reala ökning, som uppgår till 1,4 % om året i lågalternativet.”</p>
<p>De generella bostadssubventionerna har en rad nackdelar bl. a. eftersom<br />
de tenderar att driva upp byggpriserna och det ofta är andra än de tänkta<br />
mottagarna som tillgodogör sig de belopp som utgår. Fördelningspolitiskt är<br />
det också långt effektivare att ge ett generellt konsumtionsstöd till de<br />
grupper man vill nå än att stödja en viss konsumtion. Mot denna bakgrund<br />
föreslår vi en ytterligare upptrappning av den garanterade räntan — utöver<br />
den vi tidigare föreslagit — med 200 milj. kr. på helår.</p>
<p>Vi föreslår vidare en ytterligare besparing på statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen.<br />
Det innebär att alla som har arbete får betala högre<br />
premier för att de som saknar arbete skall kunna få bra ersättning. Nivåerna<br />
i ersättningen skall givetvis inte påverkas. Vi har tidigare i en motion med<br />
anledning av regeringens proposition om arbetslöshetsförsäkringen accepterat<br />
avskaffandet av karensdagarna och de föreslagna höjningarna av den<br />
högsta dagpenningen.</p>
<p>Den ytterligare besparing vi nu föreslår uppgår till 800 milj. kr. Det<br />
innebär att egenavgifterna kommer att svara för ca 30 % av finansieringen<br />
av kassornas utgifter. Samtidigt som denna förändring av finansieringen<br />
sker bör enligt vår mening premierna utjämnas mellan olika a-kassor.</p>
<p>Sänkta statsbidrag bör sålunda inte innebära att medlemmar i a-kassor som<br />
redan har höga medlemsavgifter får proportionellt lika stora höjningar som<br />
övriga. Tvärtom bör en ökad utjämning eftersträvas, så att alla kassamedlemmarna<br />
på ett rättvist sätt får bära kostnaderna för den arbetslöshet som<br />
saknar samband med löneförhandlingarna. Besparingen bör utformas i<br />
enlighet med dessa riktlinjer.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till ovanstående hemställs</p>
<p style="margin-left:32px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som redovisas i motionen,</p>
<p style="margin-left:32px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br />
som redovisas i motionen,</p>
<p style="margin-left:32px;">3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkning av<br />
marginalskatten för 1989 m. m. enligt vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:32px;">4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare finanspolitisk<br />
åtstramning enligt vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:32px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförs om lönebildningen,</p>
<p style="margin-left:32px;">6. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till<br />
känna vad i motionen anförs om kredit- och valutapolitiken,</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:29px;">7. att riksdagen godkänner vad i motionen anförs om engångs- Mot.<br />
insättning på allemansfondsparande, Fi28</p>
<p style="margin-left:29px;">8. att riksdagen avslår förslaget om ungdomsbosparande,</p>
<p style="margin-left:29px;">9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ungdomssparande<br />
enligt vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:29px;">10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgat långsiktigt<br />
bundet sparande enligt vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:29px;">11. att riksdagen avslår förslaget om lag om inbetalning på likviditetskonto,</p>
<p style="margin-left:29px;">12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförs om utförsäljning till allmänheten av Procordia och<br />
PKbanken,</p>
<p style="margin-left:29px;">13. att riksdagen upphäver lagen mot skatteflykt,</p>
<p style="margin-left:29px;">14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en omvänd<br />
generalklausul enligt vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:29px;">15. att riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare anslag<br />
till vårdbidrag för handikappade barn, bidragsförskott, barnpensioner,<br />
särskilt bidrag för vissa adoptivbarn och folkpensioner.</p>
<p>Stockholm den 13 maj 1988<br />
Bengt Westerberg (fp)</p>
<p>Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)</p>
<p>Karin Ahrland (fp) Birgit Friggebo (fp)</p>
<p>Anne Wibble (fp) Jan-Erik Wikström (fp)</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>1987/88</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Innehållsförteckning Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:340px;">Fi28</p>
<p>1. Inledning och sammanfattning 1</p>
<p>2. Den internationella utvecklingen 3</p>
<p>3. Utvecklingen i Sverige sedan 1982 4</p>
<p>4. Den svenska ekonomin 1988 8</p>
<p>5. Sveriges ekonomi under de närmaste åren 10</p>
<p style="margin-left:20px;">Treårskalkylerna 10</p>
<p style="margin-left:20px;">Långtidsbudgeten 12</p>
<p>6. Den ekonomiska politikens inriktning 13</p>
<p>7. Folkpartiets ekonomiska politik 15</p>
<p style="margin-left:20px;">Skattepolitik 17</p>
<p style="margin-left:20px;">Förnyelse av den offentliga sektorn 18</p>
<p style="margin-left:20px;">Lönebildningen 19</p>
<p style="margin-left:20px;">Penningpolitik 19</p>
<p style="margin-left:20px;">Sparandepolitik 20</p>
<p style="margin-left:20px;">Stabiliseringspolitiken 23</p>
<p>8. Hemställan 24</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_12" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Graphic Systems Stockholm 1988</p>
</div>
</div>
</div>
INLInlämning1988-05-13 00:00:00inträffat13BBordläggning1988-05-16 00:00:00inträffat1HÄNHänvisning1988-05-17 00:00:00inträffat20Bengt Westerbergfp1undertecknare0Ingemar Eliassonfp2undertecknare0Kerstin Ekmanfp3undertecknare0Karin Ahrlandfp4undertecknare0Birgit Friggebofp5undertecknare0Anne Wibblefp6undertecknare0Jan-Erik Wikströmfp7undertecknaremotgrundMotionsgrundProposition 1987/88:1502014-11-22 11:23:01motkatMotionskategori-2014-11-22 11:23:01statustextstatustextÄrendet är avslutatGB02Fi282019-05-28 12:10:25tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-22 11:23:01GB02Fi28av Bengt Westerberg m. fl. (fp) mot_198788_fi_28.pdf1056451pdfförslag till slutlig reglering av statsbudgeten för 1987/88https://data.riksdagen.se/fil/3F4DD455-2346-4642-B246-D85D6195BF6B