2765026GB02Fi221987/88Fi22motmotMotion 1987/88:Fi22 av Carl Bildt m. fl. (m)MotionMotionFiU2201988-05-11 00:00:002014-10-14 10:08:202014-10-14 00:00:00med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)av Carl Bildt m. fl. (m)htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GB02Fi22/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GB02Fi22https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02Fi22
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br />
1987/88:Fi22</p>
<p style="margin-left:13px;">av Carl Bildt m. fl. (m)</p>
<p>med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till<br />
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret<br />
1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">1 Sammanfattning</p>
<p>De borgerliga regeringarna klarade 1970-talets internationella krisår bättre<br />
än vad den socialdemokratiska regeringen förmått dra nytta av uppgången i<br />
den globala ekonomin under 1980-talet. Experimentet med den s. k. tredje<br />
vägens ekonomiska politik fungerade inte.</p>
<p>Regeringens misslyckande är särskilt tydligt när det gäller att lägga en<br />
god grund för lönerörelserna. Löneavtalen i år, liksom under tidigare år,<br />
slår definitivt hål på myten att en socialdemokratisk regering skulle vara<br />
bättre skickad än en borgerlig att förmå arbetsmarknadens parter att sluta<br />
avtal på en nivå som inte urholkar konkurrenskraften.</p>
<p>Den ekonomiska politiken måste läggas om i den riktning som moderata<br />
samlingspartiet förespråkar. Om så inte sker, kommer svensk ekonomi att<br />
gå en allvarlig kostnadskris till mötes. En fortsättning av nuvarande politik<br />
leder till stagnerande ekonomisk tillväxt och snabbt stigande arbetslöshet<br />
redan under nästa mandatperiod, enligt regeringens egna beräkningar i den<br />
reviderade finansplanen.</p>
<p>Den politik som moderata samlingspartiet förordar innebär i korthet:</p>
<p style="margin-left:13px;">• Stram finanspolitik.</p>
<p style="margin-left:13px;">• Stimulans för hushållssparande^</p>
<p style="margin-left:13px;">• Sänkt skattetryck genom i första hand sänkta marginalskatter.</p>
<p style="margin-left:13px;">• Borttagande av förbud och regleringar som hämmar näringslivets utbyggnad.</p>
<p style="margin-left:13px;">• Avskaffande av valutaregleringen och anknytning av kronan till EMS,<br />
vilket skulle manifestera den fasta växelkurspolitiken.</p>
<p style="margin-left:13px;">• Stabila spelregler och slut på den ryckighet och kortsiktighet som präglat<br />
den ekonomiska politiken under senare år. Därigenom skapas ett klimat<br />
som befrämjar långsiktiga investeringar i näringslivet.</p>
<p style="margin-left:13px;">• Bättre fungerande service och trygghet för medborgarna genom att statliga<br />
och kommunala monopol bryts upp och privata alternativ släpps<br />
fram.</p>
<p>I januari förutsade vi att regeringens passivitet skulle framtvinga ett panikpaket<br />
senare under våren i form av skattehöjningar. Nu har vi fått rätt på<br />
denna punkt. Riksbankens räntehöjning är en ordentlig bakläxa åt regeringens<br />
politik och visar att den s. k. tredje vägens ekonomiska politik inte<br />
fungerar.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Moderata samlingspartiets ställningstagande till regeringens förslag inne- Mot. 1987/88<br />
bär följande: Fi22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">• Beträffande ungdomsbosparande begärs ett nytt förslag utan åldersgräns,<br />
utan begränsning av sparbeloppet men med ett tak för bonusen,<br />
med närmare anknytning till köp av egen bostad, utan diskriminering av<br />
sparform och utan hinder av annat sparande.</p>
<p style="margin-left:11px;">• Förslaget om extrainsättning och höjning av taket i allemanssparande!<br />
begränsas till sparande i allemansfond.</p>
<p style="margin-left:11px;">• Vi avstyrker också förslagen om höjd oljeskatt och likviditetsindragning<br />
från näringslivet.</p>
<p>2 De borgerliga och de socialdemokratiska regeringsåren</p>
<p>De borgerliga regeringarna hade ansvaret för den svenska ekonomin under<br />
den internationella motvindens år. Sverige tyngdes ner av två oljekriser och<br />
en allvarlig nedgång av aktiviteten i världsekonomin. Därtill fick de ta itu<br />
med såväl kostnads- som strukturproblem, som orsakats av en felaktig<br />
socialdemokratisk politik redan före 1976.</p>
<p>Här följer några citat som visar hur besvärlig situationen var och vad som<br />
förorsakat den:</p>
<p>LO-ekonomerna (1984):</p>
<p>Den felaktiga strukturen i vårt näringsliv och de alltför höga kostnaderna<br />
grundlädes på 1960-talet . . . Sveriges internationella konkurrenskraft försämrades<br />
katastrofalt före 1976.</p>
<p>Långtidsutredningen (1984):</p>
<p>Kostnadsexplosionen före 1976 skapade ytterligt allvarliga ekonomiska problem.<br />
Näringslivets vinstmarginaler tvingades ner till en historiskt mycket<br />
låg nivå. Marknadsandelarna för Sveriges export sjönk kraftigt. Svensk<br />
industri förlorade andelar även på hemmamarknaden.</p>
<p>Det är och förblir en socialdemokratisk myt att det var de borgerliga<br />
regeringarna som skapade de problem som Sverige fortfarande lider av.</p>
<p>Under hela oppositionsperioden motverkade socialdemokraterna den<br />
borgerliga krispolitiken. Det har t. o. m. Kjell-Olof Feldt erkänt:</p>
<p>... vi var själva med och krävde stöd till dittan och dattan, när vi befann<br />
oss i opposition. Det skedde inför en kris, som överraskade oss och vars<br />
omfattning skrämde oss.</p>
<p>Redan hösten 1976 krävde den dåvarande moderate partiledaren Gösta<br />
Bohman besparingar och återhållsamma lönerörelser. Men socialdemokraterna<br />
döpte Gösta Bohman till ”svångremsminister” och förordade i<br />
riksdagen en ekonomisk politik som präglades av stor expansionsiver. Deras<br />
politik hade — om den genomförts - lett till ännu svårare kris för<br />
ekonomin.</p>
<p>Kjell-Olof Feldt sparade inte på kritiken när han angrep Gösta Bohman:</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>4</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Vågar Bohman påstå att svensk industri förlorat sin konkurrenskraft därför Mot. 1987/88</p>
<p>att lönekostnaderna stigit mer än andra länders? Vågar han upprepa sitt Fi22</p>
<p>utfall mot löntagarna och höja pekpinnar med krav på att lönerna inte får<br />
stiga mer än 5 procent?</p>
<p>(Riksdagsdebatt hösten 1976)</p>
<p>I dag vill nog finansminister Kjell-Olof Feldt helst glömma sitt angrepp på<br />
sin moderate företrädare.</p>
<p>Mot bakgrund av svårigheterna både i den internationella ekonomin och<br />
här hemma har de borgerliga regeringarna ingen anledning att skämmas<br />
över sina insatser under perioden 1976-1982. Det framgår bl. a. av att<br />
sysselsättningen klarades, samtidigt som det skedde en dramatisk ökning av<br />
arbetslösheten i andra industriländer. Om det ligger något i kritiken, skulle<br />
det vara att priset blev högt för att klara den fulla sysselsättningen. Men det<br />
var inte alls vad socialdemokraterna sade under dessa år. De krävde tvärtom<br />
ständigt högre skatter, ökade utgifter och än större statliga underskott.</p>
<p>Under de socialdemokratiska regeringsåren 1982—1988 har situationen<br />
varit den rakt motsatta. Världsekonomin har upplevt en av de längsta<br />
konjunkturuppgångarna under hela 1900-talet. De internationella råoljepriserna<br />
har halverats. Även de för utlandsskulden så viktiga internationella<br />
räntorna har fallit. Det klimat som den socialdemokratiska regeringen har<br />
verkat i under 1980-talet har således varit synnerligen gynnsamt.</p>
<p>För att få en mer rättvisande jämförelse mellan den borgerliga och den<br />
socialdemokratiska regeringsperioden görs i det följande en genomgång av<br />
viktiga ekonomiska storheter, som satts i relation till den internationella<br />
utvecklingen.</p>
<p>Slutsatsen av redovisningen blir att de borgerliga regeringarna hanterade<br />
1970-talets internationella krisår långt bättre än vad den socialdemokratiska<br />
regeringen förmått dra nytta av den internationella högkonjunkturen under<br />
1980-talet.</p>
<p>Produktionsökningen</p>
<p>Av diagram 1 framgår att produktionstillväxten i Sverige sedan mitten av<br />
1960-talet varit väsentligt sämre än utomlands. Medan BNP steg med 124 %<br />
i Sverige mellan 1960 och 1988 var motsvarande ökning i OECD-området<br />
172 %. Skillnaden på ca 48 procentenheter uppstod med ungefär en tredjedel<br />
under vardera av perioderna 1970-1976, 1976-1982 och 1982-1988.</p>
<p>Sverige halkar således efter övriga industriländer, något som moderata<br />
samlingspartiet tidigare framhållit. Ekonomins många tillväxthinder, bl. a.<br />
det höga skattetrycket, gör att vi inte förmår att hänga med i den internationella<br />
utvecklingen. Om BNP hade utvecklats i linje med produktionstillväxten<br />
i OECD-området, skulle Sverige i dag ha haft en produktionsnivå<br />
som varit ungefär 200 miljarder kr. högre än vad den faktiskt är.</p>
<p>Tillväxten i svensk ekonomi bestäms på kort sikt i huvudsak av efterfrågeläget<br />
i den internationella ekonomin. Av diagram 1 framgår således att<br />
den svagare utvecklingen under de borgerliga regeringsåren sammanfaller i<br />
stort sett med den dåliga konjunkturen utomlands, medan uppsvinget under<br />
1980-talet följer den utdragna högkonjunkturen i världsekonomin.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Diagram 1. BNP i Sverige och OECD 1960-1988 Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:338px;">Fi22</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>3BD</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>270 26C<br />
350<br />
340<br />
</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>220 320<br />
210<br />
</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>200 130<br />
180<br />
170<br />
</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>150 150<br />
140<br />
</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>120 120<br />
</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1350 1353 1354 1355 135B 1370 1372 1374 1375 1378 ISBO 1382 1384 1385 1388</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Källa: OECD och reviderad finansplan 1988</p>
<p>Socialdemokraterna ville 1976 inte erkänna problemen med den allvarliga<br />
kostnadskrisen, det överhettade inhemska efterfrågeläget och strukturproblemen<br />
för basnäringarna. Men sanningen var att Sverige aldrig stått<br />
inför svårare utmaningar under efterkrigstiden. Hotet var överhängande att<br />
betydande delar av svenskt näringsliv skulle slås ut, vilket skulle ha lett till<br />
en dramatisk ökning av arbetslösheten. De borgerliga regeringarna kunde<br />
avvärja detta allvarliga hot och den akuta krisen övervanns. Grunden lades<br />
under dessa år för den gynnsammare utveckling i ekonomin som senare<br />
kom under 1980-talet.</p>
<p>Den socialdemokratiska regeringen har emellertid inte förmått att dra<br />
nytta av den internationella konjunkturens goda utveckling under 1980talet.<br />
Tillväxthindren har förstärkts genom bl. a. skärpningen av skattetrycket.<br />
Utbyggnaden av näringslivet har gått för långsamt och bytesbalansen<br />
försämras åter. Den unika möjligheten att på allvar ta itu med de<br />
grundläggande problemen i svensk ekonomi har socialdemokraterna försuttit.<br />
Värdefull tid och kraft har därmed gått förlorad. Regeringens egna<br />
beräkningar i den reviderade finansplanen visar vilka allvarliga konsekvenser<br />
som följer på en fortsatt socialdemokratisk politik. Det har Sverige<br />
inte råd med.</p>
<p>Arbetslösheten</p>
<p>Mellan 1976 och 1982 ökade den öppna arbetslösheten i OECD-området<br />
från 5,3 % till 8,4 %, dvs. med drygt 3 procentenheter, vilket framgår av<br />
diagram 2. Under samma tid steg emellertid den öppna arbetslösheten i</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Sverige med endast drygt en procentenhet till 2,7 %. De borgerliga rege- Mot. 1987/88</p>
<p>ringarna klarade således att bibehålla arbetslösheten i Sverige på en för- Fi22</p>
<p>hållandevis låg nivå, samtidigt som det skedde en mycket markant ökning i<br />
andra industriländer.</p>
<p>Under 1980-talet har det inträffat en viss nedgång av arbetslösheten<br />
utomlands. Så har även skett i Sverige. Det bör emellertid framhållas att<br />
den genomsnittliga öppna arbetslösheten under de borgerliga regeringsåren<br />
var 2,1 %, medan samma siffra för de socialdemokratiska regeringsåren<br />
varit 2,3 %. Tar man även hänsyn till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder,<br />
stod i genomsnitt 220 000 personer utanför den reguljära arbetsmarknaden<br />
mellan 1976 och 1982. Under 1982-1987 var motsvarande siffra<br />
290 000. Inte något år under de fem första borgerliga regeringsåren stod så<br />
många utanför den reguljära arbetsmarknaden som under de senaste fem<br />
socialdemokratiska regeringsåren.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 2. Den öppna arbetslösheten i procent av arbetskraften</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>0</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 9?6 1977 1979 1979 199D 1991 1999 1993 199a 1995 1995 1997 1999</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Källa: OECD och reviderad finansplan 1988<br />
Inflationen</p>
<p>Av diagram 3 framgår att konsumentpriserna stigit snabbare än i övriga<br />
OECD-området mellan 1976 och 1988. Men medan den relativa prisökningen<br />
stannade vid knappt 5 % mellan 1976 och 1982, har den socialdemokratiska<br />
regeringens politik inneburit att priserna i Sverige stigit med nästan<br />
14 % mer än i omvärlden. Socialdemokraterna har således satt en rejäl fart<br />
på inflationsbrasan.</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Diagram 3. Relativ utveckling av konsumentpriserna. Sverige i förhållande till OECD Mot. 1987/88</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_43"><p>Fi22</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>130</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>110 </p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>1DI </p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>100 </p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>103</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>10 </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>10 </p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1876 1977 1971 1979 1900 1901 1903 100} 1904 100S 1906 1907 19li</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Källa: OECD och reviderad finansplan 1988</p>
<p style="margin-left:21px;">I en liten öppen ekonomi av Sveriges typ med fast växelkurs gentemot<br />
omvärlden är det att vänta att priserna stiger lika mycket som i utlandet.</p>
<p style="margin-left:21px;">Den kraftiga avvikelse som ägt rum mellan 1982 och 1988 har den socialdemokratiska<br />
regeringspolitiken skapat.</p>
<p style="margin-left:21px;">Konkurrenskraften</p>
<p style="margin-left:21px;">I nästan alla preliminära och reviderade finansplaner har den socialdemokratiska<br />
regeringen poängterat behovet av låga nominella löneökningar för<br />
att det svenska näringslivet skall kunna bibehålla konkurrenskraften på<br />
exportmarknaderna. I årets finansplan skrev exempelvis regeringen:</p>
<p style="margin-left:21px;">... vi (har) nu kommit till en kritisk punkt på den tredje vägens ekonomiska<br />
politik. Endast en dämpad kostnadsutveckling kan ... förhindra att vi<br />
tvingas in i en inflationistisk utveckling, med försämrad sysselsättning och<br />
sjunkande levnadsstandard som oundviklig konsekvens.</p>
<p style="margin-left:21px;">Den utveckling som visas i diagram 4 slår definitivt hål på myten att en<br />
socialdemokratisk regering skulle vara bättre skickad än en borgerlig att<br />
förmå arbetsmarknadens parter att sluta avtal som inte försämrar konkurrensläget<br />
för näringslivet. Den socialdemokratiska politiken har i detta<br />
hänseende varit ett enda stort misslyckande. De förhoppningar som regeringen<br />
vid många olika tillfällen givit uttryck för när det gäller att bringa ned<br />
löneökningarna i fas med våra viktigaste konkurrentländer har inte infriats.</p>
<p style="margin-left:21px;">Det finns därför anledning att ta regeringen på allvar när den varnar för att<br />
ekonomin kommer att ledas in i en ”inflationistisk utveckling, med försämrad<br />
sysselsättning och sjunkande levnadsstandard som oundviklig kon- 8</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:14px;">sekvens”. Eftersom det enda sättet att undvika den annalkande katastrof Mot. 1987/88<br />
som regeringen varnar för är att med hjälp av skattelättnader dämpa löne- Fi22<br />
ökningstakten, torde en borgerlig regering vara den bästa garantin för att<br />
ekonomin inte skall behöva möta ett så dystert öde.</p>
<p>Diagram 4. Relativ timlönekostnad. Sverige i förhållande till 14 viktiga konkurrentländer</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2"><p>132 </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>120 </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>IDB </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>IDB </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>10* </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>102 </p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>BB </p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1B 75 197? 1979 1975 19BD 19B1 1 992 19B3 19B4 19B5 19BE 19B7 15B8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Källa: SAF och reviderad finansplan 1988</p>
<p style="margin-left:14px;">Även när det gäller antalet strejkdagar har den socialdemokratiska regeringen<br />
misslyckats, vilket inte minst beror på det stigande skattetrycket och<br />
den föga framgångsrika kampen mot inflationen. Under de borgerliga regeringsåren<br />
var antalet strejkdagar 578 000, medan de var 1 682 000 under de<br />
socialdemokratiska, dvs. nästan tre gånger så många.</p>
<p style="margin-left:14px;">3 Den internationella utvecklingen</p>
<p style="margin-left:14px;">Den ekonomiska tillväxten i OECD-området blev under 1987 starkare än<br />
väntat. Produktionsökningen var ca 3 %. Utvecklingen hittills i år tyder inte<br />
heller på att några mer påtagliga effekter av förra höstens turbulens på de<br />
finansiella marknaderna är att vänta. Allt fler konjunkturbedömare har<br />
därför reviderat upp sina prognoser för OECD-länderna för 1988 till mellan<br />
2,5 och 3 %.</p>
<p style="margin-left:14px;">Som en följd av framför allt de stora växelkursförändringarna mellan<br />
dollarn och andra valutor äger för närvarande en betydande förskjutning<br />
rum i handeln mellan främst de stora industriländerna. Förenta Staternas<br />
marknadsandelar i världshandeln med industrivaror ökar kraftigt, samtidigt<br />
som främst Japan och Förbundsrepubliken Tyskland förlorar mark. Därmed<br />
sker också en anpassning i reala termer av de rådande externa obalanserna<br />
mellan länderna. Anpassningen i nominella termer förefaller emeller</p>
<p style="margin-left:14px;">1’ Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Fi21-22</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>tid gå betydligt långsammare. Därmed kvarstår även en viss risk för nya Mot. 1987/88</p>
<p>störningar på finansmarknaderna av den typ som förekom i höstas, vilket Fi22</p>
<p>skulle kunna försämra möjligheterna till en fortsatt god utveckling i världsekonomin.</p>
<p>Regeringen har sedan i höstas höjt tillväxtprognosen för OECD-området<br />
från 2 till 2,75 % för 1988, vilket synes vara i linje med andra bedömningar.</p>
<p>Även när det gäller marknadstillväxten för svensk exportindustri har en<br />
uppjustering gjorts. Tidigare förutsågs att marknadstillväxten i de fjorton<br />
OECD-länder som tar emot merparten av den svenska exporten av bearbetade<br />
varor skulle öka med 3,5 % under 1988. Nu räknar regeringen<br />
med en ökning på 5 %. Draghjälpen från den internationella ekonomin<br />
väntas därmed bli bättre än vad som tidigare förutspåtts.</p>
<p>Inflationen förväntas bli fortsatt låg i OECD-området. Regeringen gör<br />
bedömningen att prisökningen på industrivaror i internationell handel 1988<br />
kan bli i storleksordningen 2—3 %, vilket ytterligare skärper kravet på att<br />
hålla tillbaka pris- och lönekostnadsökningen i den svenska ekonomin.</p>
<p>Den internationella ekonomin har under de senaste åren präglats av en<br />
osedvanligt lång uppgångsperiod i ett historiskt perspektiv. I huvudsak är<br />
det länder med lågt skattetryck som bidrar till ett högt aktivitetsläge i<br />
världsekonomin. Allt fler länder i omvärlden ansluter sig också till den våg<br />
av skattesänkningar som för närvarande rullar fram. I Förenta Staterna<br />
genomfördes skattesänkningar redan tidigt på 1980-talet. Det är också den<br />
amerikanska expansionen som lett uppgången i världsekonomin. För<br />
närvarande genomförs en större skattereform. Även i Storbritannien och i<br />
en rad andra europeiska länder genomförs eller förbereds omfattande skattesänkningar.<br />
Normalinkomsttagaren i Storbritannien får en marginalskatt<br />
som uppgår till 25 % och höginkomsttagaren 40 %. Motsvarande skattesatser<br />
i Sverige är 50 respektive 75 %. Förutsättningen för att den svenska<br />
ekonomin inte skall hamna på efterkälken i den internationella tillväxtligan<br />
är att vi skyndsamt påbörjar en reform som syftar till sänkt skattetryck och<br />
lägre marginalskatter.</p>
<p>4 Den svenska ekonomin</p>
<p>4.1 Det korta perspektivet</p>
<p>I januari utgick regeringen i sitt huvudalternativ från att lönestegringen<br />
skulle stanna vid 4 % under 1988. Nu tvingas regeringen revidera upp<br />
prognosen till 6 % (se tabell 1). Men det antagandet bygger på en underskattning<br />
av löneglidningen. I den moderata partimotionen förutsåg vi att<br />
frånvaron av skattelättnader, som kunde dämpa lönestegringen, skulle leda<br />
till en kostnadsökning i år på över 7 %. Vår analys bekräftas av utvecklingen.</p>
<p>Till följd av de större löneökningarna och en fortsatt neddragning av<br />
hushållens sparande räknar regeringen upp prognosen för den privata konsumtionen<br />
till 3 %.</p>
<p>Den offentliga konsumtionen bedöms av regeringen öka med 1,1 %,<br />
vilket i huvudsak förklaras av att kommunerna expanderar med 1,3 %. Den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">kommunala verksamheten fortsätter därigenom att växa snabbare än vad Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:3px;">riksdagen fastställt som önskvärt. Regeringen har emellertid justerat ned Fi22</p>
<p style="margin-left:3px;">prognosen för den kommunala utvecklingen jämfört med januariprognosen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi befarar dock att regeringens siffra är alltför låg, eftersom kommunerna<br />
ofta under 1980-talet expanderat snabbare än vad som förutsetts.</p>
<p style="margin-left:3px;">De totala investeringarna förutsätts öka med 3,8 % under 1988. Detta<br />
innebär en uppskrivning även jämfört med konjunkturinstitutets vårprognos<br />
och förklaras främst av att regeringen har en högre prognos för industriinvesteringarna.<br />
Med tanke på de stora löneökningarna, regeringens<br />
likviditetsindragningar och det höga ränteläget i den svenska ekonomin<br />
förefaller det svårt att motivera den högre prognosen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tabell 1. Försörjningsbalans och nyckeltal (genomsnittlig årlig volymförändring<br />
i procent, där ej annat anges)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1987</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Finansplan</p>
<p>Huvud</p>
<p style="text-align:right;">alternativet</p>
</td>
<td><p>1988</p>
<p style="margin-left:12px;">Reviderad</p>
<p style="margin-left:12px;">finansplan</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">BNP</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2,8</p>
</td>
<td><p>1,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">2,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Privat konsumtion</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">4,1</p>
</td>
<td><p>2,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Offentlig konsumtion</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0,7</p>
</td>
<td><p>1,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:18px;">Statlig</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-0,6</p>
</td>
<td><p>1,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">0,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:18px;">Kommunal</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1,1</p>
</td>
<td><p>1,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Bruttoinvesteringar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">7,5</p>
</td>
<td><p>2,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:18px;">Näringslivet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">8,1</p>
</td>
<td><p>2,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">2,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:18px;">därav Industrin</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">13,6</p>
</td>
<td><p>6,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">9,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Lagerinvesteringar1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-0,3</p>
</td>
<td><p>0,6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">0,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Export av varor och tjänster</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">4,8</p>
</td>
<td><p>2,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">2,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Import av varor och tjänster</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">6,9</p>
</td>
<td><p>4,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">4,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Bidrag till BNP-tillväxten:</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:18px;">Konsumtion, %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2,2</p>
</td>
<td><p>1,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:18px;">Kapitalbildning, %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0,5</p>
</td>
<td><p>0,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">0,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Industriproduktion</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">3,0</p>
</td>
<td><p>2,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Prisökning dec-dec</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">4,9</p>
</td>
<td><p>3,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">5,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Prisökning, årsgenomsnitt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">4,2</p>
</td>
<td><p>4,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">5,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Lönekostnadsökning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">6,9</p>
</td>
<td><p>4,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">6,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Hushållens sparkvot, nivå</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-2,8</p>
</td>
<td><p>-3,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-3,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Bytesbalans, mdr. kr.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-5,2</p>
</td>
<td><p>-12,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-10,8</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>1 Förändring i procent av föregående års BNP</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Kl förutser att exporten av varor och tjänster stiger med 1,8 % 1988.</p>
<p style="margin-left:3px;">Bakom prognosen ligger ett antagande om fortsatta marknadsandelsförluster<br />
för bearbetade varor. Regeringens mer optimistiska bedömning baseras<br />
dels på förväntningar om en snabbare exportmarknadstillväxt i våra<br />
viktigaste konkurrentländer, dels på att den långsiktiga strukturella förlusten<br />
av marknadsandelar skulle ha upphört. I den reviderade nationalbudgeten<br />
anges att relativprisutvecklingen indikerar större marknadsandelsförluster<br />
än vad regeringen förutsatt. Motivet för att ändå räkna upp export- 11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">1** Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Fi21-22</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>prognosen sägs vara att SCB:s exportenkät från februari och ökningen av Mot. 1987/88</p>
<p>orderingången till exportindustrin under andra halvåret 1987 skulle tyda på Fi22</p>
<p>en bättre utveckling. Enligt vår uppfattning talar mycket för att konjunkturinstitutets<br />
bedömning är mer realistisk.</p>
<p>Regeringen räknar med ett underskott i bytesbalansen på 10,8 miljarder,<br />
vilket är en lägre siffra än vad som förutspåddes i januari, trots att denna<br />
prognos förutsatte löneökningar på endast 4 %. Mot bakgrund av vad som<br />
ovan sagts om exportutvecklingen torde bytesbalansunderskottet bli flera<br />
miljarder högre än vad regeringen bedömt.</p>
<p>Sett från produktionssidan har den svenska industrikonjunkturen varit<br />
förvånansvärt stark under andra halvåret 1987 och i början av 1988. Den<br />
gynnsamma industrikonjunkturen kan förklaras av en något bättre exportutveckling<br />
under 1987 än vad som tidigare förutsetts. Under 1988 torde<br />
dock den fortsatt höga inhemska efterfrågan verka återhållande på industrins<br />
möjligheter att dra nytta av den gynnsamma internationella utvecklingen.</p>
<p>Både KI:s senaste konjunkturbarometer och statistik från statistiska centralbyrån<br />
bekräftar att kapacitetsutnyttjandet är mycket högt i industrin.</p>
<p>Detta beror både på att investeringarna under 1980-talet varit otillräckliga<br />
och på att arbetskraftsbrist råder i många regioner och branscher.</p>
<p>Produktivitetsökningen i den svenska ekonomin beräknas av regeringen<br />
bli 0,8 % 1988.1 industrin förutses ökningen bli 2,5 %. Denna förhållandevis<br />
svaga produktivitetsökning innebär på kort sikt att sysselsättningen hålls<br />
uppe, men också att den underliggande inflationstakten drivs upp med<br />
negativa konsekvenser för den långsiktiga konkurrenskraften.</p>
<p>Mellan 1980 och 1985 var den genomsnittliga produktivitetsökningen<br />
ungefär 1 %, vilket innebar en betydande uppbromsning jämfört med både<br />
1960- och 1970-talen, då den genomsnittliga ökningen var 5 resp. 2,7 %<br />
årligen. Även vid en internationell jämförelse förefaller produktiviteten öka<br />
långsamt.</p>
<p>Till en del sammanhänger den låga produktivitetsökningen med att industrisektorn<br />
är för liten i förhållande till främst den offentliga sektom. Men<br />
även inom industrisektorn är ökningen alltför liten. Produktivitetsvinster<br />
uppstår i denna sektor normalt vid uppgångar i kapacitetsutnyttjandet men<br />
bromsas sedan upp, om investeringarna utvecklas alltför svagt.</p>
<p>Regeringen räknar med att BNP växer med 2,2 %, vilket är lågt i förhållande<br />
till det höga efterfrågeläget, men samtidigt visar på tillväxthindrens<br />
negativa inverkan. Mot bakgrund av de flaskhalsproblem som finns i<br />
ekonomin är det inte uteslutet att produktionsökningen blir lägre.</p>
<p>Prisökningarna har under i stort sett hela 1980-talet varit högre än i<br />
omvärlden, vilket framgår av diagram 5. Under 1986 och 1987 dämpades<br />
visserligen inflationstakten påtagligt. Men den svenska prisstegringen är<br />
ändå avsevärt snabbare än i viktigare konkurrentländer.</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>12</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Diagram 5. Konsumentprisindex 12-månaders förändringstal, utfall t. o. m. mars Mot. 1987/88<br />
1988 Sverige, t. o. m. februari 1988 OECD Fi22</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>15</p>
<p>14</p>
<p>13</p>
<p>12</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>-15</p>
<p>-14</p>
<p>-13</p>
<p>-12</p>
<p>-11</p>
<p>-10</p>
<p>-9</p>
<p>-8</p>
<p>-7</p>
<p>-6</p>
<p>-5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>9</p>
<p>8</p>
<p>7</p>
<p>6</p>
<p>5</p>
<p>4</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>OECD totalt</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>14 OECD-Under</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:26px;">1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987</p>
<p style="margin-left:6px;">Anm: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som<br />
konkurrenter till Sverige på världsmarknaden.</p>
<p style="margin-left:6px;">Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.</p>
<p style="margin-left:6px;">Den nedgång i den svenska inflationstakten som ägt rum under senare år är<br />
till stor del en följd av att importprisökningarna dämpats, vilket är ett<br />
resultat av den lägre inflationstakten i omvärlden.</p>
<p style="margin-left:6px;">I januari bedömde regeringen att priserna skulle stiga med drygt 3 %<br />
under 1988. Från moderat sida framhöll vi att en realistisk inflationsprognos<br />
snarare borde komma över än under 5 %. I den reviderade finansplanen<br />
tvingas regeringen indirekt erkänna att vår bedömning då var riktig. Prognosen<br />
i den reviderade finansplanen är att priserna stiger med 5,4 % under<br />
1988. Utvecklingen under våren pekar emellertid på att slutsiffran sannolikt<br />
blir ca 6 %.</p>
<p style="margin-left:6px;">Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska ekonomins balansproblem<br />
fortsätter att förstärkas. Möjligheten ter sig mycket avlägsen att — i<br />
enlighet med den i höstas fastlagda ekonomiska politiken på medellång sikt<br />
— fram till början av 1990-talet arbeta upp överskott i bytesbalansen, som<br />
skulle kunna användas för amortering av utlandsskulden.</p>
<p style="margin-left:6px;">4.2 Utvecklingen på längre sikt</p>
<p style="margin-left:6px;">4.2.1 Treårskalkylerna</p>
<p style="margin-left:6px;">I kompletteringspropositionen presenteras kalkyler över den ekonomiska<br />
utvecklingen mellan 1988 och 1991. Treårskalkylerna, som utarbetas i finansdepartementet,<br />
syftar till att beskriva olika konjunkturförlopp fram till 13</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>1991. Beräkningarna har lagts upp kring ett huvudalternativ och ett par Mot. 1987/88<br />
referensalternativ. Fi22</p>
<p>Balansalternativet bygger på ett antagande om låga pris- och löneökningar.<br />
Utvecklingen enligt balansalternativet leder mot lägre bytesbalansunderskott<br />
och fortsatt god situation på arbetsmarknaden. Bruttonationalprodukten<br />
stiger med omkring 2 % i genomsnitt för de tre åren. För att<br />
alternativet skall förverkligas måste de nominella timlöneökningarna stanna<br />
vid 3 % per år, vilket innebär en kraftig minskning jämfört med de senaste<br />
årens 6-8 % per år.</p>
<p>Om ett så drastiskt trendbrott kan åstadkommas i lönebildningen, kan<br />
den svenska industrin sänka sina relativpriser något i förhållande till konkurrentländerna,<br />
trots de endast marginellt stigande priserna på<br />
världsmarknaden, och därmed öka sina andelar på exportmarknaden. Trots<br />
att beräkningarna sägs utgå från ett oförändrat skattetryck, sker ändå en<br />
höjning från 55,2 % 1988 till 55,7 % 1991. Ökningen motsvarar skatteskärpningar<br />
på 5—7 miljarder kr.</p>
<p>I ett första referensalternativ antas en pris- och löneutveckling i linje med<br />
historiska samband. Resultatet blir en halvering av den ekonomiska tillväxten<br />
och ett fortsatt stort bytesbalansunderskott. Vidare inträffar nästan<br />
en fördubbling av arbetslösheten.</p>
<p>I ett andra referensalternativ beskrivs en utveckling för den svenska<br />
ekonomin med lägre antaganden om tillväxten i omvärlden. En internationell<br />
konjunkturnedgång skulle leda tili ett bytesbalansunderskott 1991<br />
på 23 miljarder och en arbetslöshet på över 4 %, om löner och priser<br />
fortsätter att öka i enlighet med historiska förhållanden. Sker en dämpning<br />
av löneökningstakten, blir resultatet ändå en kraftig försämring av såväl<br />
bytesbalansen som sysselsättningsläget, om än inte i samma utsträckning<br />
som om löner och priser fortsätter att stiga alltför snabbt.</p>
<p>En snabb pris- och lönestegringstakt får således mycket allvarliga konsekvenser<br />
för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren, även vid<br />
en relativt gynnsam internationell utveckling. Tillväxten och sysselsättningen<br />
stagnerar. Produktionsförlusterna blir omfattande samtidigt som<br />
arbetslösheten stiger kraftigt.</p>
<p>Det finns samtidigt, enligt vår mening, en risk att finansdepartementet i<br />
sina beräkningar underskattat möjligheten av en snabb försämring av bytesbalansen.<br />
Man har nämligen förutsatt att den negativa trend upphört, som<br />
under en lång följd av år inneburit fallande marknadsandelar och som inte<br />
kunnat förklaras av stigande relativpriser eller oförmånlig ländersammansättning.<br />
Denna beräkningsmetod leder till att kravet på förbättrad konkurrenskraft<br />
minskar, vilket förbättrar exportens utveckling i kalkylerna. Det<br />
bör i sammanhanget konstateras att beräkningarna i den senaste långtidsutredningen<br />
byggde på att den negativa trenden skulle bestå.</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>14</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Diagram 6. Sysselsättning och ekonomisk tillväxt 1989-1991. Index = 100 för år 1988 Mot. 1987/88</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_17"><p style="margin-left:127px;"> </p>
<p style="margin-left:70px;"> </p>
<p>Sysselsättning i alternativet med högre löner</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>U 1“ ■ > 1 ]</p>
<p>1986 1989 1990 1991</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Till skillnad från den senaste långtidsutredningen (LU 87) diskuteras inte i<br />
treårskalkylerna skatteutvecklingens negativa inverkan på lönebildningen.<br />
Det växande skattetrycket har medfört att de disponibla inkomsterna ökat<br />
förhållandevis långsamt sedan mitten av 1960-talet. Detta har naturligtvis<br />
gjort det svårare att åstadkomma låga nominella löneökningstal. Inte heller<br />
sägs någonting om att skillnaderna i marginalskatter mellan olika löntagargrupper<br />
försvårar lönerörelserna, eftersom lika stora procentuella lönelyft<br />
för alla betyder en väsentligt lägre procentuell ökning av de disponibla<br />
inkomsterna i vissa inkomstlägen än i andra. Detta tenderar att utlösa<br />
motkrav från missnöjda grupper och kan därmed lätt medverka till en<br />
inflationistisk uppskruvning av löneläget.</p>
<p>Enligt vår mening är det orealistiskt att tro att Sverige under ett fortsatt<br />
stigande skattetryck och en stark inhemsk efterfrågan skall klara att få ned<br />
lönekostnadsökningarna till 3 % och inflationen till 2 å 3 %.</p>
<p>Den antagna ökningen av den totala konsumtionen innebär stora risker<br />
för en alltför snabb löneglidning och i förlängningen en inflatorisk överhettning.<br />
För att klara denna balansgång måste finanspolitiken skärpas i<br />
syfte att ytterligare bromsa i första hand den offentliga konsumtionsökningen.<br />
Dessutom måste hushållssparande! öka. I treårskalkylerna har inte<br />
någon särskild budgetförstärkning lagts in i form av besparingar. Enligt vår<br />
mening måste ytterligare besparingar komma till stånd samtidigt med skattesänkningar<br />
som stimulerar produktionen i det privata näringslivet.</p>
<p>En annan brist i treårskalkylerna är att man utgår från att verksamheten i<br />
den offentliga sektorn kommer att bedrivas på samma sätt som nu. I den<br />
senaste långtidsutredningen gjordes en intressant genomgång av produktivitetsutvecklingen<br />
i den offentliga sektorn och hur alternativa finansieringssätt<br />
och organisationsformer skulle kunna förbättra produktiviteten.</p>
<p>Enligt vår uppfattning måste den offentliga verksamheten effektiviseras,<br />
omstruktureras och avmonopoliseras. Förändringar i den offentliga verk</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>samheten handlar lika mycket om att tillförsäkra medborgarna en bättre Mot. 1987/88<br />
fungerande service som att ta till vara initiativkraft och spara på offentliga Fi22<br />
utgifter.</p>
<p>Att även ersätta delar av den offentliga verksamheten och skapa alternativ<br />
till dessa i form av privata alternativ, även inom ramen för offentlig<br />
finansiering eller obligatorisk försäkring, innebär inte bara möjligheter till<br />
en effektivare och därmed billigare produktion utan även större variationsrikedom<br />
i tjänsteutbudet, vilket befrämjar valfriheten för både kommuner<br />
och näringsidkare. Det innebär också större frihet för dem som arbetar i<br />
offentlig sektor att välja arbetsgivare eller starta eget.</p>
<p>4.2.2 Långtidsbudgeten</p>
<p>I den långtidsbudget som presenteras i kompletteringspropositionen belyses<br />
utvecklingen av statsbudgetens inkomster och utgifter fram till 1992/93.</p>
<p>Syftet med kalkylerna är att redovisa vilken budgetutveckling som blir<br />
följden om inga beslut fattas om ändrade utgifter eller inkomster.</p>
<p>Liksom under tidigare år arbetar långtidsbudgeten med två alternativ. I<br />
det s. k. lågalternativet antas löneökningarna uppgå till 6 % 1988 och 3 %<br />
för åren därefter. Priserna antas stiga med 5,4 % 1988 för att därefter falla<br />
successivt till 2 % 1993. Tillväxten antas bli ca 2 % i genomsnitt för perioden.<br />
Räntan förutsätts falla successivt från 10 % i år till 8 % 1993. I detta<br />
alternativ beräknas budgetunderskottet i löpande priser bli 4,7 miljarder<br />
budgetåret 1992/93.</p>
<p>I det andra alternativet — högalternativet — stiger lönerna med 5 å 6 %.</p>
<p>Inflationen antas ligga på ca 5 % och den inhemska räntenivån hållas uppe<br />
vid 12 %. Tillväxten väntas i detta alternativ uppgå till en halv procent per<br />
år. I detta relativt ogynnsamma ekonomiska utvecklingsscenario ökar budgetunderskottet<br />
till nästan 50 miljarder kr. 1992/93.</p>
<p>Den ökning av budgetunderskottet som sker i högalternativet beror på att<br />
statsinkomsterna minskar till följd av lägre tillväxt, medan statsutgifterna<br />
ökar i samma takt som i lågalternativet. Vi ser det dock som sannolikt att en<br />
sådan stagflation som högalternativet skulle innebära leder till väsentligt<br />
större budgetförsämringar än vad beräkningarna i långtidsbudgeten indikerar.<br />
Med ökad arbetslöshet skulle det t. ex. vara svårt att hålla tillbaka<br />
krav på höjda offentliga utgifter. Ett större budgetunderskott skulle också<br />
minska förtroendet för den ekonomiska politiken och öka inflationsförväntningarna.</p>
<p>Om den allmänna ekonomiska utvecklingen innebär att lågalternativet<br />
realiseras och att nolltillväxt i kommunernas utgiftsökningar uppnås, erhålls<br />
ett fortsatt överskott i den samlade offentliga sektorns finanser. Vi ser det<br />
inte som ett mål för den ekonomiska politiken att bygga upp ett permanent<br />
överskott i den offentliga sektorn. Sparandet bör i stället ske i företagen och<br />
i hushållen. Balans i den offentliga sektorns finanser gör det därför möjligt<br />
att sänka skattetrycket och därmed öka kapitalbildningen i den privata<br />
sektorn, om det privata sparandet kan förmås att öka. Ett lägre skattetryck<br />
innebär dessutom att en högre tillväxt lättare kan realiseras.</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>16</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>5 Regeringens ekonomiska politik</p>
<p>5.1 Tredje vägens politik misslyckad</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>Mot. 1987/88<br />
Fi22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I den reviderade finansplanen görs återigen ett stort nummer av den s. k.<br />
tredje vägens ekonomiska politik. Det finns därför anledning att närmare<br />
granska dess syften och resultat.</p>
<p>Socialdemokraternas ekonomisk-politiska strategi vid återkomsten i regeringsställning<br />
1982 byggde på att den stora devalveringen skulle föra Sverige<br />
in i en bana av exportledd tillväxt. Därvid skulle de bytesbalansproblem<br />
som präglat ekonomin sedan 1970-talet förbytas i bestående överskott och<br />
tillväxten öka.</p>
<p>Den första fasen av denna politik sammanföll något tursamt med en<br />
internationell konjunkturuppgång — i huvudsak genererad genom expansion<br />
i USA — som tillsammans med det förbättrade kostnadsläget ledde till<br />
en uppgång av exporten. Svensk industri återerövrade en del av de marknadsandelar<br />
som tidigare gått förlorade. Industriexpansionen ledde till att<br />
den kapacitetsreserv som fanns successivt minskade. De tidigare underskotten<br />
i bytesbalansen förbyttes i ett litet överskott 1984. Även de offentliga<br />
finanserna förbättrades. Till viss del skedde detta genom budgettekniska<br />
omläggningar, men förbättringen var också en följd av de många skatteoch<br />
avgiftshöjningarna.</p>
<p>Redan i slutet av 1984 klingade emellertid devalveringseffekterna av och<br />
exportindustrin började återigen förlora marknadsandelar. Bytesbalansen<br />
försämrades åter under 1985 och visade mot slutet av året ett saldo på minus<br />
10 miljarder kr. Det föreföll därmed som om den tredje vägens politik skulle<br />
vara tillbaka nära utgångspunkten, eftersom de problem som den var avsedd<br />
att lösa återigen framträdde.</p>
<p>Gynnsamma internationella förändringar under 1986 kom dock att dölja<br />
de underliggande problemen i svensk ekonomi. Sänkta oljepriser, fallande<br />
internationella räntor och lägre dollarkurs hade en gynnsam inverkan på<br />
bytesbalansen, som förbättrades markant. Beräkningar visar att de positiva<br />
nettoeffekterna av dessa internationella faktorer översteg 20 miljarder kr.<br />
under 1986. Utan dessa gynnsamma omständigheter skulle bytesbalansen<br />
ha fortsatt att försämras till ett underskott på mellan 15 och 20 miljarder kr.</p>
<p>Regeringens övergripande ekonomisk-politiska strategi syftade till att<br />
först öka nettoexporten och få till stånd en expansion inom den konkurrensutsatta<br />
delen av näringslivet. Därefter skulle de resurser som tillväxten<br />
skapade avsättas för investeringar i ny kapacitet så att industrin kunde<br />
generera fortsatt tillväxt.</p>
<p>I den inledande fasen mellan 1982 och 1984 skapades i stort sett hela den<br />
ekonomiska tillväxten genom en ökad nettoexport (se tabell 2). Endast en<br />
mindre del av resurstillväxten användes för konsumtionsökning.</p>
<p>I den senare fasen skulle investeringarna öka. Men tabell 2 visar att<br />
investeringar och nettoexport gav litet eller t. o. m negativt bidrag till<br />
tillväxten efter 1985. Den försämring som nu äger rum beror således på att<br />
den ekonomiska politiken haft en felaktig inriktning sedan flera år.</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>17</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Tabell 2. Bidrag till BNP-tillväxten. Procent av föregående års BNP Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:3px;"> Fi22</p>
<p style="margin-left:116px;">1983 1984 1985 1986 1987 1988</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">2,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">1,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">Privat</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">2,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">1,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">Statlig</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">0,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">Kommunal</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">0,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kapitalbildning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">2,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">0,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">Bruttoinvesteringar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">1,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">Lagerinvesteringar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">-0,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-0,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">Nettoexport</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">-0,6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-0,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa BNP</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">2,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">2,2</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet</p>
<p style="margin-left:3px;">Om denna typ av konsumtionsinriktad expansionspolitik skrev den socialdemokratiska<br />
regeringen i sin första finansplan 1983:</p>
<p style="margin-left:3px;">Om denna strategi skulle tillämpas på den svenska ekonomin i dess nuvarande<br />
svaghetstillstånd, skulle den ofelbart leda till ett bakslag och inom<br />
kort framtvinga en markant omläggning av den ekonomiska politiken i<br />
kraftigt åtstramande riktning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sedan 1985 för regeringen just en sådan politik som den själv utdömde i den<br />
första finansplanen 1983. Det bakslag man varnade för höll på att inträffa<br />
redan 1986 men undveks tillfälligt genom gynnsamma internationella förhållanden.<br />
De prognoser som presenteras i den reviderade finansplanens<br />
treårskalkyler visar att bakslaget nu är nära förestående.</p>
<p style="margin-left:3px;">De stora devalveringarna, den internationella konjunkturuppgången och<br />
halveringen av oljenotan har givit regeringen ett andrum för att återupprätta<br />
ett fungerande marknadssystem som kan generera varaktig tillväxt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Detta andrum har emellertid inte utnyttjats för att ta itu med strukturella<br />
tillväxthinder såsom t. ex. det höga skattetrycket, de offentliga monopolen,<br />
regleringsapparaten och den otillräckliga lönespridningen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tvärtom har skattetrycket, som är det viktigaste tillväxthindret, höjts<br />
kraftigt av den socialdemokratiska regeringen. Som en effekt av sammantaget<br />
119 införda och höjda skatter har skattetrycket höjts med drygt 50<br />
miljarder sedan 1982. Till följd av det tidigare hårda skattetrycket och den<br />
ytterligare skärpning som socialdemokraterna genomfört betalar svenska<br />
folket 112 miljarder kr. mer i skatt, i reala termer, i år jämfört med 1982.</p>
<p style="margin-left:3px;">Eftersom tillväxten i totalproduktionen under samma period var 115 miljarder<br />
kr., gick inte mindre än 97 % till skatt. Räknas även pensionsskatten in,<br />
tog den offentliga sektorn hand om 112 % av ökningen av BNP.</p>
<p style="margin-left:3px;">En skattepolitik som innebär att ingenting av värdet av ökade ansträngningar<br />
lämnas kvar åt dem som svarat för produktionsförbättringen lägger<br />
allvarliga hinder i vägen för en ökad tillväxt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Att utvecklingskraften i ekonomin är allvarligt försvagad visas också av<br />
att den årliga tillväxten i Sverige endast varit ca 2 % under de tre senaste</p>
<p style="margin-left:3px;">åren trots god efterfrågan på såväl hemma- som utlandsmarknaderna. Inom jg</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>OECD-området har produktionsökningen varit i genomsnitt 3 % under Mot. 1987/88<br />
samma period. Fi22</p>
<p>Det är egentligen inte förvånande att regeringen varit ointresserad av att<br />
undanröja de tillväxthinder som finns i den svenska ekonomin. Skälet är att<br />
den s. k. tredje vägens ekonomiska politik egentligen inte var så komplicerad.<br />
Den hade en stor devalvering 1982 som dominerande inslag. Det<br />
räckte inte. Det står därför nu alltmera klart att den s. k. tredje vägens<br />
politik har misslyckats.</p>
<p>5.2 Den reviderade finansplanens riktlinjer</p>
<p>I januari uttryckte vi förvåning över att regeringen föreföll inte bara stå helt<br />
utan idéer om konkreta åtgärder utan också sakna ekonomisk-politisk<br />
strategi. Budgetpropositionen och finansplanen var unikt tunna till både<br />
omfattning och innehåll.</p>
<p>Vi ställde oss tvivlande till att regeringen skulle lyckas bringa ned löneökningarna<br />
till 4 % i enlighet med sitt huvudalternativ i finansplanen. Den<br />
inhemska efterfrågan bedömde vi som mycket högt uppdriven, något som vi<br />
varnat för under flera år, och regeringen hade, enligt vår mening, försummat<br />
att lägga en god grund för avtalsrörelsen genom att sänka marginalskatterna.<br />
Utvecklingen hittills under 1988 har besannat våra farhågor.</p>
<p>Vi framhöll även i januari att regeringens brist på framförhållning gång på<br />
gång lett till att åtgärdspaket brådstörtat har måst framläggas för att möta<br />
uppkommande kriser. 1 sådana situationer har nästan alltid skattehöjningar<br />
varit det styrmedel som snabbt kunnat sättas in. Därmed har också skattetrycket<br />
skärpts ytterligare, vilket är en viktig orsak till problemen redan från<br />
början. Vi varnade också för att bristen på konkreta och rätt utformade<br />
ekonomisk-politiska åtgärder och frånvaron av handlingsberedskap i finansplanen<br />
skulle komma att medföra att det tidigare mönstret med hastigt<br />
improviserade krispaket skulle upprepas. Även i detta hänseende har våra<br />
farhågor besannats. I den reviderade finansplanen pekas på flera ställen på<br />
behovet av efterfrågedämpande åtgärder, och som vanligt kommer regeringen<br />
med förslag om ytterligare skattehöjningar, som drar upp skattetrycket<br />
ytterligare trots tidigare löften om motsatsen. Som medel att dämpa<br />
efterfrågan i ekonomin är även det senaste åtgärdspaketet ett slag i luften.</p>
<p>Dessutom har riksbanken vidtagit korrigerande åtgärder i syfte att höja<br />
räntenivån. Denna åtgärd är en ordentlig bakläxa åt regeringens ekonomiska<br />
politik. Riksbankens ingripande vid ett i hast utlyst sammanträde bekräftar<br />
att den s. k. tredje vägens politik inte fungerar.</p>
<p>Situationen påminner om vad som hände för tre år sedan, då en alltför<br />
svag finanspolitik inför valet fick korrigeras med kreditpolitiska åtgärder.</p>
<p>Då räddades vi av oljenotans halvering. Men denna typ av kvartalspolitik<br />
angriper endast symptomen på svårigheterna i ekonomin. I stället krävs en<br />
annan och mera långsiktigt inriktad ekonomisk-politisk strategi av den typ<br />
som moderata samlingspartiet förespråkar, med åtgärder såsom lägre offentliga<br />
utgiftsökningar, sänkta skatter och avreglering av ekonomin.</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>19</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>5.3 Avtalsrörelsen och lönebildningen</p>
<p>Inte under något år sedan 1982 har regeringens mål för löneökningarna<br />
förverkligats. Av diagram 7 framgår tydligt att de årliga lönehöjningarna<br />
genomgående hamnat högt jämfört med våra viktigaste konkurrentländer.<br />
Regeringens ekonomiska politik är i detta avseende ett enda stort misslyckande.</p>
<p>Diagram 7. Lönekostnadsökningarna för industriarbetare i Sverige och i 14 OECDländer<br />
1980—1987. Årlig procentuell förändring, nationell valuta</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_38"><p>-10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>Svertge</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>-8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>-6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>14 OECD-lånder</p>
</div>
<div class="block ml_36"><p> - 4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p>1982 1963 1984 1985 1986 1987</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p>1981</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1980</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent<br />
till Sverige på världsmarknaden.</p>
<p>Källa: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.</p>
<p>Detta måste också bli omdömet om årets avtalsrörelse, eftersom målet att<br />
lönestegringen skulle stanna vid 4 % inte kommer att uppnås på långt när. I<br />
den moderata partimotionen i januari pekade vi på de faktorer som i år<br />
skulle göra det svårt att hålla tillbaka lönestegringen.</p>
<p>Bland dem kan nämnas högt kapacitetsutnyttjande, stor efterfrågan på<br />
arbetskraft, betydande spänningar mellan olika löntagargrupper inom och<br />
mellan avtalsområdena, det förhållandet att första avtalsåret brukar bli<br />
dyrast och att det i år dessutom är valår. Men som det största problemet<br />
framhöll vi att regeringen underlåtit att med skattelättnader bädda för<br />
måttfulla löneökningar som ändå kunde medge bevarad köpkraft. Vi gjorde<br />
den bedömningen — grundad på erfarenhet — att den genomsnittliga löneökningen<br />
snarare skulle hamna över än under 7 %.</p>
<p>I den reviderade finansplanen har regeringen höjt löneantagandet med<br />
50 % från 4 till 6 %. Därmed hoppas man undgå jämförelser med skräckalternativet<br />
från januari, vilket baserades på 7 % löneökning. Skälet till att<br />
finansministern kan klänga sig fast vid fiktionen att 7-procentsgränsen ännu<br />
inte är genombruten är — förutom den sedvanliga underskattningen av<br />
löneglidningen — att avtalsparterna i stor utsträckning använt det gamla</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_28" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>förhandlartricket att skjuta lönehöjningarna en bit in på året. Kostnads- Mot. 1987/88<br />
genomslaget blir då inte fullständigt det första året. Men lönenivån höjs fullt Fi22</p>
<p>ut inför nästa avtalsrörelse, då man får problem med överhänget från<br />
föregående år.</p>
<p>Regeringen har ett särskilt ansvar för löneutvecklingen inom det statliga<br />
området. Trots beslutet om ett lönetak på 4 % blir här nivåhöjningen under<br />
1988 närmare 7 % och överhänget till nästa år ca 2,5 %. Förutsättningarna<br />
att klara ett fortsatt lönetak på 4 % — och än mer den i treårskalkylerna<br />
angivna målsättningen på 3 % om året fram till 1991 — ter sig därmed<br />
utomordentligt dåliga.</p>
<p>Under senare tid har det även slutits några tvåårsavtal. Inom den kommunala<br />
sektorn höjs lönerna med 11,5— 15 % 1988 och 1989. Chaufförerna<br />
inom Transportarbetareförbundet nådde 18 %, varav hälften i år och hälften<br />
nästa år. Att under sådana omständigheter åstadkomma ett trendbrott i<br />
lönebildningen, så att den genomsnittliga uppgången stannar vid 3 %, är<br />
helt enkelt inte möjligt.</p>
<p>Genom de alltför stora nominella löneökningarna drabbas kommuner<br />
och landsting av ökade kostnader. De beräkningar som redovisades i den<br />
preliminära nationalbudgeten visade att kommunernas finanser försämras<br />
med drygt 6 miljarder 1988 och med lika mycket under 1989 som ett resultat<br />
av att lönerna i år och nästa år stiger med 7 i stället för med de 4 % som var<br />
regeringens huvudalternativ. Moderata samlingspartiet har länge förordat<br />
en politik som innebär både sänkta skatter och minskade statsbidrag till<br />
kommunerna. Därigenom skulle löneavtal kring fyraprocentsnivån möjliggöras<br />
och kommunsektorn inte drabbas av stora kostnadsökningar. Kommunerna<br />
skulle således klara den minskning av statsbidragen som vi föreslog<br />
i januari. De nu träffade avtalen minskar möjligheterna att göra indragningar<br />
från kommunerna för 1989. Genom regeringens underlåtenhet<br />
att vidta åtgärder som skulle ha underlättat årets avtalsförhandlingar drabbas<br />
kommunerna av stora kostnadsökningar både 1988 och 1989.</p>
<p>Det hindrar inte att skattepolitiska åtgärder är angelägna för att dämpa<br />
lönestegringen i framtiden. Vi moderater har på ett tidigt stadium lagt<br />
förslag om marginalskattesänkningar 1989 och därtill inflationsskydd för<br />
skatteskalan i syfte att underlätta den kommande avtalsrörelsen. Finansministern<br />
har tidigare vänt sig emot tanken på skattelättnader nästa år, men<br />
regeringen aviserar nu att överläggningar med arbetsmarknadens parter kan<br />
leda fram till vissa förändringar. Vi vidhåller att marginalskatterna måste<br />
sänkas alldeles oavsett resultatet av sådana samtal. Det måste också understrykas,<br />
att det inte räcker med justeringar i skatteskalan. Frånvaron av<br />
inflationsskydd kommer att slå hårt, när inflationen ligger kring 6 %. Därtill<br />
kommer att regeringen har föreslagit en höjning av pensionsavgiften från<br />
årsskiftet.</p>
<p>Ännu en gång har det bekräftats att myten om en socialdemokratisk<br />
regerings överlägsna förmåga att förmå avtalsparterna till uppgörelser inom<br />
det samhällsekonomiska utrymmet saknar förankring i verkligheten. Eftersom<br />
lönestegringen i våra viktigaste konkurrentländer torde stanna vid<br />
4 %, ökar lönerna nästan dubbelt så snabbt i Sverige under 1988, och</p>
<p>samma bild kan befaras för nästa år. 21</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:11px;">För Sveriges ekonomiska framtid är egentligen ingenting viktigare än att Mot. 1987/88</p>
<p>få hejd på spiralen skatter—löner—priser. Enligt vår mening är det nödvän- Fi22</p>
<p>digt att börja på skattesidan. Så länge vårt land har den fria världens<br />
hårdaste skattetryck — som därtill skärps successivt — och så länge hela<br />
produktionsökningen dras in till det allmänna, lika länge lär det förbli<br />
omöjligt att föra ned kostnadsstegringen till i nivå med vad som gäller i våra<br />
viktigaste konkurrentländer.</p>
<p>5.4 Regeringens ekonomisk-politiska åtgärder</p>
<p>Från moderat håll har vi länge framhållit att den snabba konsumtionsökning<br />
som ägt rum sedan 1985 och som väntas fortsätta även under 1988 borde ha<br />
bromsats på ett tidigt stadium genom åtstramning av den offentliga konsumtionen<br />
och genom åtgärder som verkningsfullt stimulerat hushållssparande!.</p>
<p>Vi förutspådde i januari att regeringen till följd av sin passivitet skulle<br />
tvingas ingripa senare under året med ett improviserat och brådskande<br />
åtgärdspaket.</p>
<p>Nu kan vi konstatera att vi fått rätt på denna punkt. Regeringen föreslår i<br />
kompletteringspropositionen åtstramningsåtgärder som riktar sig mot hushållen.<br />
Genom sin underlåtenhet att i god tid föreslå konsumtionsbegränsande<br />
insatser i den offentliga sektorn och sparstimulanser för hushållen<br />
tvingas nu regeringen till nya skattehöjningar. Vi motsätter oss bestämt en<br />
ytterligare skärpning av skattetrycket, något som även olika regeringsföreträdare<br />
erkänt inte borde komma till stånd.</p>
<p>Eftersom privatkonsumtionen ökar snabbare än hushållens disponibla<br />
inkomster, försämras sparandet. Regeringen räknar för tredje året i följd<br />
med att hushållssparande! blir negativt och tvingas dessutom dra ner sin<br />
tidigare prognos för sparkvoten under innevarande år. Det fall i hushållens<br />
sparkvot som ägt rum under 1980-talet beror i huvudsak på ett minskat<br />
sparande i småhus. En viktig förklaring till detta är den avdragsbegränsning<br />
som genomfördes i början av 1980-talet. Den diskussion som nu förs —<br />
särskilt mot bakgrund av den inkomstskatteutredning som finansministern<br />
tillsatt, där ytterligare och väsentligt större avdragsbegränsningar diskuteras<br />
för t. ex. villaägare - motverkar således en återhämtning av hushållssparande!.<br />
Regeringens passivitet i fråga om hushållssparande! är också en<br />
viktig förklaring till den uppkomna situationen. Den privata konsumtionsökningen<br />
kunde, enligt vår uppfattning, ha bromsats tidigare genom en mer<br />
aktiv sparpolitik från regeringens sida i linje med de moderata förslagen.</p>
<p>Nu föreslår regeringen en extrainsättning på allemanssparandet med<br />
5 000 kronor under en period som sträcker sig från slutet av 1988 till början<br />
av 1989. Erfarenheten har visat att denna typ av extrainsättningar inte<br />
medfört något nämnvärt nysparande. Möjligheten till extrainsättningar har<br />
endast inneburit att människor flyttat pengar från ett konto till ett annat.</p>
<p>Dessutom har riksgäldskontoret inte något behov av mer pengar från allemanssparandet<br />
(se mer därom i avsnitt 6.4). Enligt vår uppfattning bör<br />
därför riksdagen endast godta förslaget om extrainsättningar och höjning av<br />
taket i vad avser allemansfondsparandet, där dessa åtgärder är motiverade<br />
med hänsyn till behovet av riskkapital och en spridning av aktieägandet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">Regeringen vill införa ett särskilt ungdomsbosparande. Från moderat sida Mot. 1987/88</p>
<p>välkomnar vi regeringens ambitioner på detta område. Vi har länge för- Fi22</p>
<p>ordat att ett särskilt bosparande införs. Finansministern ansluter sig nu till<br />
vår uppfattning att det skattegynnade bosparandet bör frikopplas från allemanssparandet<br />
och i stället bygga på bankernas spara—låna-system. Regeringens<br />
förslag är emellertid krångligt till sin konstruktion och skulle, om<br />
det genomfördes, leda till ökade kostnader för såväl banker som ansvarig<br />
myndighet, utan att ge särskilt stora effekter på nysparandet. På flera<br />
punkter är regeringens ställningstaganden svårmotiverade. För det första<br />
bör inte ett bosparande enligt vår uppfattning ha en åldersbegränsning, vare<br />
sig uppåt eller nedåt. För det andra bör inte sparbeloppet begränsas. I<br />
stället kan ett tak för den särskilda bonusen fastställas. För det tredje måste<br />
utbetalningen av sparpremien vara knuten till köp av bostad, vilket inte<br />
regeringens förslag förutsätter. För det fjärde är det orimligt att personer<br />
som redan sparar på andra bankkonton inte får delta i ungdomsbosparandet.<br />
För det femte måste det vara fel att diskriminera ett riskvilligt bosparande.<br />
I regeringsförslaget kan bara banksparande anslutas.</p>
<p>Enligt vår uppfattning lider regeringsförslaget av sådana brister att det<br />
måste avvisas i sin helhet. Regeringen bör i stället återkomma med ett nytt<br />
förslag med den inriktning som förordas av moderata samlingspartiet i<br />
motion 1987/88:Fi213.</p>
<p>Regeringen föreslår att lagen mot skatteflykt, den s. k. generalklausulen,<br />
skall förlängas med ytterligare ett år. Enligt vår uppfattning är generalklausulen<br />
så allmänt formulerad att den i princip kan tillämpas på varje rättshandling<br />
med skattekonsekvenser och därmed leda till högre skatt för den<br />
enskilde. Det blir i så fall omöjligt att i förväg veta om klausulen kommer att<br />
tillämpas. Klausulen är därmed oacceptabel från rättssäkerhetssynpunkt.</p>
<p>Lagen mot skatteflykt bör därför inte förlängas utan i stället avskaffas.</p>
<p>Avdragsreglerna för ingående mervärdeskatt föreslås ändrade fr. o. m.<br />
den 1 juli 1988 så att ingående skatt på utgifter för representation blir<br />
avdragsgilla endast i den mån avdragsrätt föreligger vid inkomsttaxering.</p>
<p>En begränsning av avdragsrätten för representationskostnader vid företagens<br />
inkomstbeskattning genomfördes senast fr. o. m. inkomståret 1987.</p>
<p>Den nu föreslagna begränsningen innebär en anpassning av reglerna för<br />
mervärdeskatten till vad som gäller vid inkomstbeskattningen. Från moderat<br />
håll avvisades de tidigare gjorda begränsningarna med motiveringen att<br />
representationskostnader är en väsentlig del i företagens marknadsföringsinsatser<br />
och därför bör vara avdragsgilla samt att begränsningsreglerna<br />
missgynnar mindre företag som inte har egna matsalar. Den nu föreslagna<br />
åtgärden innebär en ytterligare begränsning som höjer kostnaderna för<br />
företagen, varför vi motsätter oss förslaget.</p>
<p>Regeringen vill höja skatten på eldningsolja och andra oljor med 75 kr.<br />
per kubikmeter från den 1 juli 1988. Förslaget leder till en ytterligare<br />
skärpning av skattetrycket. Regeringen fortsätter också att använda punktbeskattningen<br />
som energipolitiskt styrmedel. För att få ordning på beskattningen<br />
av energi har moderata samlingspartiet länge förordat en övergång<br />
till mervärdeskatt på energiområdet, kombinerad med energilikformiga<br />
punktskatter på förhållandevis låg nivå. En sådan ordning skulle</p>
</div>
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>undanröja punktskatternas nuvarande snedvridningseffekter för den sven- Mot. 1987/88<br />
ska industrin och innebära en stimulans för de energikrävande basnäringar- Fi22<br />
na samt leda till positiva sysselsättningseffekter i särskilt utsatta regioner.</p>
<p>Mot denna bakgrund avvisar vi regeringens förslag att höja oljeskatten.</p>
<p>Regeringen vill även göra en indragning av likviditet från näringslivet på<br />
ca 10 miljarder kr. Inbetalningarna skall ske till riksbanken i augusti 1988<br />
och i januari 1989. Medlen skall stå inne till juli 1990. Motivet för åtgärden<br />
är att näringslivets likviditet i hög grad skulle ha använts till uppköp av<br />
andra företag och att den medverkat till en kraftig kreditexpansion. Enligt<br />
vår uppfattning är detta endast skenmotiv, vilket bekräftas av den statskontrollerade<br />
PKbankens senare köp av Carnegie Fondkommission. Det verkliga<br />
skälet till regeringens förslag torde i stället vara den beställning som LO<br />
framfört. Även om de innestående medlen gottgörs ränta från riksbanken,<br />
är denna ersättning endast hälften så stor som vad penning- och obligationsmarknaden<br />
kan erbjuda. Mot denna bakgrund kan man även se den föreslagna<br />
likviditetsindragningen som en smygbeskattning av företagen på<br />
omkring 1 000 milj. kr. Det är allvarligt att regeringen inte utrett förslaget<br />
ordentligt eller vare sig remissbehandlat det eller låtit lagrådet yttra sig,<br />
eftersom det är fråga om en helt ny skattebas. Definitionen av skattebasen<br />
leder nämligen till att indragningen av likviditet slår helt godtyckligt. Ett<br />
företag som exempelvis har tagit upp ett lån före den 31 december 1987 för<br />
att finansiera en investering drabbas hårdare än om man väntat till efter<br />
årsskiftet. I regeringens förslag finns ingen som helst koppling mellan den<br />
valda skattebasen och skatteutvecklingsförmågan. Moderata samlingspartiet<br />
avvisar bestämt förslaget.</p>
<p>Ytterligare ett inslag i regeringens s. k. åtstramningspaket är att kravet på<br />
minsta kontantinsats vid kreditköp höjs från 20 % till 50 % för bilar och till<br />
40 % för övriga varor. Denna åtgärd är enligt regeringen avsedd att dämpa<br />
ökningen av konsumtionskrediter. Efter avregleringen på kreditmarknaden<br />
torde emellertid denna typ av åtgärd i praktiken vara verkningslös genom<br />
att kreditströmmarna i stället tar andra vägar. Enligt vår uppfattning är<br />
denna skärpning av en kreditregiering ett beklagligt steg tillbaka i utvecklingen<br />
mot en friare marknad.</p>
<p>I avsnittet om statliga garantier föreslås ett delat ansvar så till vida att<br />
statlig garanti för lån får omfatta högst 75 % av kreditens storlek. Fördelar<br />
skulle därigenom uppnås genom en mera realistisk lånebeviljning och en<br />
effektivare bevakning. Det är naturligt, anför man, att banker och andra<br />
kreditinstitut koncentrerar sin bevakning till låneengagemang där det finns<br />
risk för egna förluster. Genom detta delade ansvar skulle statens förluster<br />
minska, vilket vi hälsar med tillfredsställelse.</p>
<p>Vidare föreslås att viss statlig garantigivning skall avgiftsbeläggas. Avgifterna<br />
skall utgå för att täcka statens kostnader för administration och<br />
förluster på beviljade garantier. Moderata samlingspartiet, som anser att<br />
den statliga garantiverksamheten bör vara självfinansierande, tillstyrker<br />
förslaget men anser att den tvååriga övergångsperioden på jordbruksdepartementets<br />
område vad avser redan beviljade garantier kan te sig alltför<br />
knapp. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med nytt förslag<br />
om övergångsregler.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Riksrevisionsverket betonar i en utredning, som kommenteras i den Mot. 1987/88</p>
<p>reviderade finansplanen, vikten av en mer genomgripande översyn av floran Fi22</p>
<p>av stödregler kombinerad med att man undersöker om det statliga stödet på<br />
en del områden kan begränsas eller slopas. Regeringen delar utredningens<br />
bedömning och betonar ”vikten av att dessa frågor utreds under det fortsatta<br />
arbetet med att rationalisera det statliga stödet till näringslivet”. Detta<br />
är enligt vår mening uttryck för en anmärkningsvärt passiv regeringspolitik.</p>
<p>Att återställa och vidmakthålla näringslivets långsiktiga konkurrenskraft<br />
och därmed förutsättningarna för välståndsutvecklingen är näringspolitikens<br />
viktigaste uppgift. Den skall åstadkommas med generella medel, som<br />
stärker livskraftiga företag, ger ett fritt näringsliv och innebär en ekonomi i<br />
balans. Bidrags- och subventionspolitiken skall så långt möjligt avvecklas,<br />
skatterna sänkas, samhället avbyråkratiseras och fondsocialismen undanröjas.<br />
Vi hänvisar i övrigt till partimotionen ”Näringsfrihet och framtidens<br />
arbetstillfällen” (1987/88:N225), där vi närmare utvecklar dessa synpunkter.</p>
<p>Från dessa utgångspunkter kan vi sålunda inte godta regeringens förslag<br />
till riktlinjer för stöd till näringslivet i kompletteringspropositionen (s.</p>
<p>50 ff). Ett nytt förslag måste därför föreläggas riksdagen i enlighet med de<br />
principer som vi angett och som framförts i näringslivsorganisationernas<br />
remissyttranden.</p>
<p>Trots förhandsuppgifter om motsatsen tvingas vi konstatera att regeringen<br />
inte lagt några förslag om inkomstskatterna för 1989 till vårriksdagen. På<br />
bara några få rader, närmast i förbigående, meddelar regeringen att man<br />
avser att återkomma med förslag om ”den närmare utformningen av 1989<br />
års skatteskala”. Vi beklagar att regeringen ännu inte kommit till insikt om<br />
skatternas roll i avtalsrörelserna och deras stora betydelse för ekonomins<br />
utveckling även i övrigt.</p>
<p>Det besked som lämnas i propositionen innebär emellertid att regeringen<br />
— i samband med en eventuell justering av inkomstskatterna efter valet i<br />
höst - avser att ytterligare skärpa nuvarande avdragsbegränsning med tre<br />
alternativt fyra procentenheter. Dessutom skall kvarstående inkomstbortfall<br />
kompenseras genom en höjning av de indirekta skatterna — sannolikt<br />
mervärdeskatten.</p>
<p>Genom att en marginalskattesänkning kombineras med dels en ytterligare<br />
avdragsbegränsning, dels en höjning av momsen, blir det omöjligt för<br />
löntagarorganisationerna att hålla tillbaka bruttolönekraven. För många<br />
löntagare kommer nämligen de sammantagna effekterna av de sänkta skattesatserna,<br />
avdragsbegränsningen och en momshöjning att leda till höjd<br />
skatt. Den aviserade avdragsbegränsningen innebär att regeringen än en<br />
gång bryter mot det löfte som alla riksdagspartier utom vpk gav inför valet<br />
1979 och som endast moderata samlingspartiet hållit fast vid.</p>
<p>Socialdemokraterna vill nu ta ytterligare steg mot den typ av mycket<br />
omfattande avdragsbegränsning som bl. a. finansministern pläderat för i sin<br />
idéskiss, vilken presenterades våren 1987 och för närvarande är under<br />
utredning i inkomstskatteutredningen.</p>
<p>En avdragsbegränsning av denna typ skulle självfallet slå hårt mot de<br />
hushåll som bor i småhus eller i bostadsrätt dels genom att boendekostnaden<br />
stiger, dels genom att priserna på småhus och bostadsrätter faller.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Socialdemokraternas vilja att mildra dessa effekter torde vara begränsade. I Mot. 1987/88<br />
direktiven till skatteutredningen sägs nämligen bl. a.: Fi22</p>
<p>Att helt eller delvis undanta räntekostnader för lån på villor och bostadsrätter<br />
från avdragsbegränsningen är enligt min mening inte lämpligt.</p>
<p>I tabell 3 redovisas hur boendekostnaderna för småhus och bostadsrätter<br />
skulle öka i de två alternativ som regeringen enligt ett pressmeddelande<br />
avser att överväga i höst. Den mer omfattande avdragsbegränsningen enligt<br />
skatteskissen skulle naturligtvis ge långt större försämringar.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 3. Ökning av boendekostnaderna enligt regeringens två alternativ till<br />
avdragsbegränsning</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Underskott</p>
</td>
<td><p style="margin-left:47px;">Ökning av boendekostnaderna vid<br />
Reg. alt.l (-3 %) Reg. alt. 2 (-4 %)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>20 000 kr</p>
</td>
<td><p>50 kr/mån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">67 kr/mån</p>
</td>
</tr><tr><td><p>30 000 kr</p>
</td>
<td><p>75 kr/mån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">100 kr/mån</p>
</td>
</tr><tr><td><p>40 000 kr</p>
</td>
<td><p>100 kr/mån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">133 kr/mån</p>
</td>
</tr><tr><td><p>50 000 kr</p>
</td>
<td><p>125 kr/mån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">133 kr/mån</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>Moderata samlingspartiet står fast vid det löfte vi avgav inför 1979 års val<br />
och som innebär att boenderäntor bör vara helt avdragsgilla. Vi avvisar<br />
således alla förslag om nya avdragsbegränsningar och vill i stället successivt<br />
eliminera den nuvarande begränsningen. Enligt vår uppfattning utgör sparandet<br />
i den egna bostaden en viktig sparform. Eftersom hushållssparandet<br />
generellt sett är uselt i Sverige, är det en bakvänd politik att, som regeringen<br />
vill, ytterligare försämra villkoren för detta sparande.</p>
<p>6 Det moderata alternativet</p>
<p>6.1 En långsiktig ekonomisk-politisk strategi</p>
<p>Målet för den ekonomiska politik moderata samlingspartiet förespråkar är<br />
ytterst att öka den enskildes frihet och välfärd. Det förutsätter en god<br />
ekonomisk tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som vill arbeta. De<br />
målen kan nås endast med en politik som stärker marknadshushållningen<br />
och avlägsnar de tillväxthinder som under lång tid byggts in i den svenska<br />
ekonomin.</p>
<p>Moderata samlingspartiet sätter omvandlingens och dynamikens förutsättningar<br />
i centrum för den ekonomiska politiken. Omvandlingen av ekonomin<br />
förutsätter utveckling av nya lönsamma företag och avveckling av<br />
gamla olönsamma. För att en sådan utveckling och tillväxt skall kunna<br />
komma till stånd krävs ökad flexibilitet i den svenska ekonomin.</p>
<p>Vi förespråkar en politik som ger utrymme för stor individuell frihet och<br />
uppmuntrar personliga initiativ och personligt ansvarstagande. Detta förutsätter<br />
att människor själva får behålla en rimlig del av ersättningen för sina<br />
arbetsinsatser. Därför är det nödvändigt att sänka skattetrycket, vilket<br />
förutsätter en minskning av de offentliga utgifternas andel av BNP.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Efter det senaste decenniets utveckling och med tanke på att de grund- Mot. 1987/88<br />
läggande problemen i svensk ekonomi ännu inte är lösta står det klart att en Fi22<br />
varaktigt hög tillväxttakt i svensk ekonomi är svår att förena med en<br />
offentlig sektor av dagens storlek i förhållande till BNP. Tillväxthindren för<br />
den privata sektorn har också blivit för stora. Privat verksamhet är som<br />
regel mer effektiv än offentlig och måste därför ges ökat utrymme. Dessutom<br />
behöver produktiviteten höjas inom den offentliga sektorn. Riktmärket<br />
bör vara att god service i erforderlig omfattning skall tillförsäkras<br />
medborgarna men i effektivare former, som tillgodoser kravet på kvalitet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den ekonomisk-politiska strategi vi förordar innebär en låg ökningstakt<br />
för de offentliga utgifterna, sänkt skattetryck, stram finanspolitik, avreglering<br />
av näringslivet, avskaffande av statliga och kommunala monopol, avveckling<br />
av löntagarfonderna samt ett ökat hushållssparande.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förutom en stram finanspolitik måste politiken också följas upp med<br />
åtgärder som stimulerar hushållens sparande. I annat fall riskerar den<br />
inhemska efterfrågan att bli fortsatt alltför expansiv, vilket ytterligare skulle<br />
försämra bytesbalansen och driva på inflationen. Dessutom är det angeläget<br />
att begränsa de offentliga utgifternas ökning i större utsträckning än vad<br />
regeringen föreslår för att dämpa de offentliga resursanspråken och därmed<br />
ge den enskilda sektorn större möjlighet att expandera och sysselsätta<br />
arbetskraft.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den ekonomiska politiken bör läggas upp efter långsiktiga ramar och<br />
undvika den typ av snabba kast som regeringen alltför ofta tvingats till.</p>
<p style="margin-left:3px;">För att ge trovärdighet åt stabiliseringspolitiken måste en fast växelkurs<br />
upprätthållas. Det är mot den bakgrunden som vi föreslår en fastare anknytning<br />
av kronan till det europeiska monetära samarbetet, vilket innebär<br />
att den svenska inflationstakten och kostnadsökningarna inte kan tillåtas<br />
avvika från vad som gäller i de övriga länder som deltar i detta samarbete.</p>
<p style="margin-left:3px;">Även dagens valutakorg sätter vissa gränser för vilka lönekostnads- och<br />
prisökningar som kan tillåtas, men dessa har klart överskridits under den<br />
socialdemokratiska regeringsperioden. Det är angeläget att den ekonomiska<br />
politiken genom en sänkning av skattetrycket skapar de förutsättningar<br />
som är nödvändiga för att arbetsmarknadens parter skall ha en rimlig<br />
möjlighet att nå uppgörelser som är förenliga med en fast valutakorg.</p>
<p style="margin-left:3px;">En växelkursnorm för stabiliseringspolitiken innebär att en fortsatt bytesbalansförsämring<br />
inte kan accepteras. För att undvika en sådan måste den<br />
ekonomiska politiken i första hand inriktas på att angripa de grundläggande<br />
problemen i den svenska ekonomin. Skulle bytesbalansförsämringen accelerera<br />
ytterligare och den fasta växelkurspolitiken därmed hotas, kan det inte<br />
uteslutas att den ekonomiska politiken kan behöva läggas om ytterligare i<br />
åtstramande riktning. En sådan skärpning av åtstramningspolitiken bör<br />
emellertid endast tillgripas i sista hand, om övriga åtgärder inte kan bedömas<br />
få tillräckligt snabb effekt, något som inte kan uteslutas till följd av<br />
den socialdemokratiska regeringens underlåtenhet att i tid vidta verkningsfulla<br />
åtgärder.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utöver växelkursnormen bör den ekonomiska politiken, såväl på kort<br />
som på längre sikt, genom avreglering och undanröjande av tillväxthinder,<br />
inte minst på ekonomins utbudssida, inriktas på att stimulera den reala 27</p>
<p style="margin-left:3px;">tillväxten i ekonomin.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Om den offentliga utgiftsexpansionen hålls tillbaka, kan tillväxten i total- Mot. 1987/88<br />
produktionen öka snabbare genom expansion i den privata sektorn. Där- Fi22<br />
med skapas utrymme för sänkt skattetryck, vilket i sin tur ytterligare stimulerar<br />
tillväxten i ekonomin och utbyggnaden av näringslivet. I första hand<br />
måste detta utrymme användas för att sänka skatter som drabbar arbete,<br />
sparande och företagsamhet. Ett lägre skattetryck och lägre marginaleffekter<br />
ger konkurrensförbättringar gentemot omvärlden.</p>
<p>Den viktigaste åtgärden för att underlätta lönebildningen och öka drivkraften<br />
att arbeta och spara är sänkta marginalskatter. Med anledning därav<br />
föreslog vi i vår motion ”Större frihet och ökad välfärd genom sänkta<br />
skatter” (1987/88:Sk470) en kraftig sänkning av marginalskatterna med<br />
början redan 1989. Vi föreslog även en sänkning av bolagsskatten i samband<br />
med att vissa möjligheter till fondavsättningar minskas.</p>
<p>Förmögenhets- och arvsskatterna bör också sänkas, eftersom de drabbar<br />
den kapitalbildning som främjar ekonomisk tillväxt. Dessa skatter drabbar<br />
enbart privatpersoners förmögenhetsuppbyggnad. Effekten blir att kreativa<br />
människor, som är viktiga för Sveriges utveckling, föredrar att flytta utomlands.</p>
<p>Den svenska ekonomin är hårt reglerad genom konkurrensbegränsningar,<br />
etableringshinder och mängder av regleringar. Sverige behöver avregleras.<br />
Det gäller både den offentliga sektorn och det privata näringslivet.</p>
<p>I dag kännetecknas områden som barnomsorg, sjukvård, åldringsvård<br />
och utbildning av låg effektivitet och ibland långa köer. Vi vill därför att<br />
monopolen skall brytas och konkurrensen stärkas genom att privata alternativ<br />
till offentligt producerad service tillåts. Detta kan bl. a. ske genom<br />
användandet av den princip som ligger till grund för den gemensamma<br />
borgerliga motionen om familjepolitiken. Den bärande tanken i detta förslag<br />
är att finansieringen i högre grad skall följa medborgaren och inte<br />
tillfalla den offentliga producenten. Att släppa in enskilda initiativ innebär<br />
inte bara möjligheter till billigare produktion och därmed ökad produktivitet,<br />
utan också större variationsrikedom i tjänsteutbudet. Valfriheten ökar<br />
både för konsumenter och för producenter. Valfriheten är särskilt viktig för<br />
den som genom ålder eller handikapp är beroende av andra för vård eller<br />
stöd.</p>
<p>En utbyggnad av den privata tjänstesektorn innebär också valfrihet för<br />
alla dem som arbetar i berörda yrken att välja andra arbetsgivare eller starta<br />
eget. I dag har t. ex. personalen inom sjukvård eller äldreomsorg i praktiken<br />
endast en enda arbetsgivare i Sverige. Detta synes också motverka<br />
benägenheten att söka sig till dessa viktiga arbetsområden.</p>
<p>Förbud och föreskrifter som hämmar näringslivet bör så långt som möjligt<br />
tas bort. Syftet skall vara att förbättra effektivitet och förnyelseförmåga<br />
genom att avskaffa olika typer av regleringar. En avreglerad kapital- och<br />
valutamarknad fördelar de finansiella resurserna smidigare, snabbare och<br />
säkrare till de områden där de gör mest nytta.</p>
<p>Investeringsfonderna tillskapades ursprungligen som konjunkturpolitiskt<br />
instrument. Av olika skäl är det inte längre lämpligt att bedriva stabiliseringspolitik<br />
som syftar till att kortsiktigt utjämna svängningar i den internationella<br />
konjunkturen. Vi anser därför att såväl investeringsfonderna som 28</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">investeringsreserverna generellt bör vara frisläppta. Frågan om investerings- Mot. 1987/88<br />
fondernas framtid bör prövas i samband med att hela företagsbeskattningen Fi22<br />
reformeras.</p>
<p style="margin-left:3px;">De ständigt återkommande prisregleringarna utgör ett konkurrens- och<br />
tillväxthämmande inslag. De lagar och institutioner (SPK) som gör prisregleringar<br />
möjliga bör avvecklas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Lagstiftningen på arbetsmarknaden bör moderniseras så att den underlättar<br />
och inte försvårar strukturomvandlingen. Bostadsmarknaden måste<br />
fås att fungera bättre genom att subventioner successivt tas bort, fastighetsskatten<br />
stegvis avskaffas och centralstyrning och byråkrati ersätts med<br />
rörlighet och anpassning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Löntagarfonderna skall avvecklas. Fonderna hämmar tillväxten i ekonomin<br />
bl. a. genom att vinstmedel tas ut från de företag som har högst<br />
avkastning. Att sprida aktieägandet genom avskaffandet av fondsocialismen<br />
stärker marknadsekonomin. Likaså bör uttaget av sociala avgifter på de<br />
anställdas vinstmedel avskaffas. I stället bör företagsanknutna vinstandelssystem<br />
stimuleras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett viktigt inslag i en politik för högre tillväxt är att ekonomins spelregler<br />
är någorlunda stabila över tiden. Den kortsiktighet och ryckighet som<br />
kännetecknat den socialdemokratiska politiken under senare år har förstärkt<br />
osäkerheten för företagare och anställda. Ständiga ändringar av spelreglerna<br />
genom skattehöjningar, nya ingrepp och regleringar skapar ett<br />
klimat där långsiktiga satsningar och investeringar över huvud taget inte<br />
kommer till stånd. Den ekonomiska politikens inriktning bör därför ligga<br />
fast över tiden.</p>
<p style="margin-left:3px;">6.2 Sparandebristen</p>
<p style="margin-left:3px;">Den inriktning av politiken som socialdemokraterna förespråkar mot bestående<br />
överskottssparande i den offentliga sektorn innebär ett successivt<br />
överförande av ägande från enskilda händer till det allmänna. Utvidgningen<br />
av AP-fondens placeringsmöjligheter, inrättandet av en femte AP-fondstyrelse,<br />
uttaget av pensionsskatten och införandet av löntagarfonderna är<br />
konkreta exempel på att denna utveckling pågår för fullt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet förespråkar en annan väg. Det sparande och<br />
den kapitalbildning som krävs för näringslivets utbyggnad skall ske i företagen<br />
och i hushållen. Det offentliga sparandet bör i stort sett vara i balans.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förändringar i hushållens konsumtions- och sparandemönster har stor<br />
inverkan på utvecklingen av det totala sparandet i ekonomin, då den privata<br />
konsumtionen svarar för ca hälften av BNP. Förskjutningar i konsumtionsresp.<br />
sparandedelen av hushållens disponibla inkomster kan alltså leda till<br />
kraftiga genomslag på den samlade efterfrågan i ekonomin.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det dåliga hushållssparande utgör därför ett allvarligt problem. Regeringen<br />
räknade i januari med att hushållens sparkvot — summan av hushållens<br />
reala och finansiella sparande i förhållande till den disponibla inkomsten<br />
— skulle vara minus 3 % 1988. Nu har den prognosen justerats ned<br />
ytterligare till minus 3,7 %. Det innebär att hushållen fortsätter att i allt<br />
större utsträckning låna och ta av sina sparmedel för att konsumera. Denna 29</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>utveckling leder därmed till en fortsatt alltför hög inhemsk efterfrågan. Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:11px;">Genom hushållssparandets stora betydelse för utvecklingen av det totala Fi22</p>
<p>sparandet å ena sidan och den inhemska efterfrågan å den andra är det,<br />
enligt vår uppfattning, en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att<br />
vända den alltsedan 1960-talet trendmässiga minskningen av hushållssparandet.</p>
<p>Ett ökat hushållssparande förutsätter en generell politik. Det går inte att<br />
nämnvärt öka sparandet med hjälp av skattemässiga styråtgärder som t. ex.<br />
nu sker i allemanssparande!. Inte heller påverkas hushållens sparvilja av<br />
påkostade annonskampanjer av den typ som spardelegationen genomfört.</p>
<p style="margin-left:11px;">För att öka hushållens sparande krävs i första hand stabila spelregler.</p>
<p>Dessutom krävs ett sänkt skattetryck, som höjer avkastningen efter skatt på<br />
sparandet. Våra förslag om sänkta marginalskatter gör det t. ex. mer lönsamt<br />
att spara och mindre lönsamt att låna. Därutöver är det viktigt att<br />
särskilt stimulera långsiktigt bundet sparande samt att sprida ägandet av<br />
bostäder och aktier. Våra konkreta förslag för att öka hushållssparande<br />
återfinns i en särskild motion (1987/88:Fi613).</p>
<p>6.3 Utgifts- och skattepolitiken</p>
<p>Utgifts- och skattepolitiken är en viktig del av den ekonomisk-politiska<br />
strategin för att återställa balansen och öka tillväxten i den svenska ekonomin.<br />
Att krympa både utgifts- och skattesidan i statsbudgeten sett i relation<br />
till bruttonationalprodukten har stor betydelse för möjligheterna att förbättra<br />
den svenska ekonomins utvecklingsförmåga. Vi anser inte, till skillnad<br />
från regeringen, att målsättningen bör vara att långsiktigt skapa ett<br />
permanent överskott i den konsoliderade offentliga sektorns finanser. Det<br />
sparande och den kapitalbildning som krävs för näringslivets behov bör,<br />
som beskrivits i tidigare avsnitt, i stället ske i företagen och i hushållen.</p>
<p>I vår januarimotion angående den ekonomiska politiken (1987/88:Fi223)<br />
föreslog vi en utgiftsnivå som låg drygt 13,9 miljarder lägre än vad regeringen<br />
förordade för budgetåret 1988/89. Av dessa besparingar var ca 5,7<br />
miljarder i princip av engångskaraktär. Skattesänkningar föreslogs med 5<br />
miljarder kr. Hade dessa förslag genomförts, skulle budgetunderskottet ha<br />
blivit 8,8 miljarder kr. lägre än regeringens. Våra marginalskattesänkningar<br />
hade dessutom stimulerat arbetsutbudet, något som skulle ha förbättrat<br />
dagens ansträngda situation på arbetsmarknaden och därmed ytterligare ha<br />
förstärkt tillväxtmöjligheterna i den svenska ekonomin redan under nästa<br />
år. En högre ekonomisk tillväxt skulle också ha förbättrat budgetsaldot.</p>
<p>Genom skattesänkningar och införande av barnavdrag skulle vidare socialbidragskostnaderna<br />
ha minskat, varigenom budgetunderskottet skulle ha<br />
blivit ännu lägre. Om vi bortser från dessa dynamiska effekter och även från<br />
de icke-permanenta besparingar som utförsäljningen av företag utgör, skulle<br />
ändå budgetunderskottet med vår politik ha blivit 3,1 miljarder kr. lägre<br />
än det som regeringen förordade.</p>
<p>Vissa förändringar av regeringens förslag till utgiftsanslag har skett i<br />
samband med riksdagsbehandlingen under våren. Detta innebär att skillnaden<br />
mellan vårt och regeringens förslag till budgetunderskott har minskat.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Men trots att vi avvisar samtliga skattehöjningar som regeringen föreslår, Mot. 1987/88</p>
<p>skulle ändå vårt budgetunderskott vara lägre än det av regeringen före- Fi22<br />
slagna för kommande budgetår. Till den dämpning av den inhemska efterfrågan<br />
som vi anser bör komma till stånd bidrar våra förslag till sparstimulerande<br />
åtgärder. I samma riktning verkar också våra förslag om försäljning<br />
av statliga tillgångar som aktier i statsägda företag och mark för jord- och<br />
skogsbruk. Även en vidgat rätt för hyresgäster att friköpa sina lägenheter<br />
får samma effekt. Vi hänvisar till våra förslag i motionen om ”Näringsfrihet<br />
och framtidens arbetstillfällen” (1987/88:N225).</p>
<p>Avvägningen mellan besparingar och skattesänkningar syftar till att hushållens<br />
ekonomiska situation inte skall försämras. Åtstramningen träffar i<br />
stället staten, kommunerna, företagen och utlandet. Vi anser det angeläget<br />
att hushållens resurser i större utsträckning än hittills skall bestå av arbetsinkomster<br />
och mindre av bidrag från stat och kommun. En orsak till att<br />
incitamenten att arbeta, spara och satsa på företagande minskat i vår<br />
ekonomi är de ständiga offentliga utgiftsökningarna och skattehöjningarna.</p>
<p>Återvunnen balans och förnyad ekonomisk styrka förutsätter därför att<br />
besparingar och skattesänkningar följs åt.</p>
<p>I motion 1987/88:Sk470 har vi föreslagit en genomgripande marginalskattereform.<br />
Vårt förslag innebär i korthet att den helt övervägande delen av<br />
inkomsttagarna från och med 1991 skall få en marginalskatt på högst 35 %</p>
<p>(vid en kommunalskatt på 30 kr.). Inkomsttagare med högre inkomster skall<br />
ha en marginalskatt på högst 50 %. Marginalskattereformen måste inledas<br />
redan 1989 och inte uppskjutas i avvaktan på att den statliga inkomstskatteutredningen<br />
fullföljer sitt uppdrag. I tabell 4 nedan redovisas vårt förslag till<br />
skatteskala för 1989:</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 4</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Beskattningsbar</p>
<p>inkomst</p>
</td>
<td><p style="margin-left:48px;">Skatteskala</p>
<p style="margin-left:48px;">1988</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">1989<br />
enl (m)</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">0- 70 000</p>
</td>
<td><p>5 %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:20px;">4,5 %</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">70 000-140 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:48px;">20 %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">16 %</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">140 000-190 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:48px;">34 %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">30 %</p>
</td>
</tr><tr><td><p>190 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:48px;">45 %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">40 %</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Sänkningen i det lägsta inkomstskiktet får samma effekt som en sänkning av<br />
kommunalskatten med 50 öre. Det har särskilt stor betydelse för deltidsarbetande,<br />
många småföretagare och jordbrukare och inte minst pensionärer.</p>
<p>Förutsättningen för en varaktig skattereform är också att inflationen inte<br />
tillåts höja skattetrycket automatiskt. Förändringar i det reala skatteuttaget<br />
bör endast kunna ske genom politiska beslut och inte som en konsekvens av<br />
inflationstakten. Därför bör fullt inflationsskydd införas.</p>
<p>De sänkningar av de statliga skattesatserna som vi föreslår i tabell 4<br />
genomförs i skatteskalorna för såväl grundbelopp som tilläggsbelopp på ett<br />
sådant sätt att den nuvarande avdragsbegränsningen successivt avskaffas.</p>
<p>Genom skattesänkningar, inflationsskydd och slopad avdragsbegränsning</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>skapas förutsättningar för arbetsmarknadens parter att i nästa års avtals- Mot. 1987/88</p>
<p>rörelse uppnå avtal som inte ytterligare försämrar konkurrenskraften. En Fi22</p>
<p>sänkning av marginalskatten gör det dessutom mer lönsamt att arbeta,<br />
spara och starta företag.</p>
<p>Under vårens behandling har våra förslag till skattesänkningar avslagits<br />
av riksdagen. Vi vidhåller emellertid att den viktigaste åtgärden på kort sikt<br />
är att påbörja en långtgående skattereform.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att det är viktigt att i god tid före 1989 ge<br />
alla parter ett klart besked om att marginalskatterna skall sänkas. Mot<br />
denna bakgrund hemställer vi att riksdagen hos regeringen begär förslag till<br />
sänkningar av marginalskatten för 1989 i enlighet med vad vi anfört i motion<br />
1987/88:Sk470.</p>
<p>6.4 Statsskulds-, kredit- och valutapolitiken</p>
<p>Vi har länge hävdat, att regeringens bristande vilja och förmåga att genom<br />
offentliga utgiftsbegränsningar strama åt finanspolitiken lägger en alltför<br />
stor börda på penningpolitiken. Följden blir ett högt ränteläge, som håller<br />
tillbaka den för landets framtida välfärdsökning nödvändiga utbyggnaden<br />
av produktionskapaciteten.</p>
<p>Denna vår tes bekräftades av riksbanksfullmäktiges beslut vid ett i hast<br />
sammankallat sammanträde dagen efter den reviderade finansplanens framläggande<br />
att genomföra en höjning av den svenska räntenivån. Uppenbarligen<br />
var man angelägen att undvika en upprepning av vad som hände<br />
för tre år sedan, då besvikelsen på marknaden över en svag kompletteringsproposition<br />
efter några veckor framtvingade ett krispaket med bl. a. en<br />
ränteuppdragning med 2 procentenheter.</p>
<p>Den nu genomförda uppjusteringen av den korta räntan med inemot 1<br />
procentenhet var under föreliggande omständigheter förmodligen ofrånkomlig.<br />
Det har betecknats som egendomligt att riksbanksfullmäktige bara<br />
någon vecka efter det att man ställt sig bakom det av oss moderater i flera år<br />
framförda kravet att avveckla diskontot beslutar att höja det. Men så länge<br />
diskontot finns kvar, bör det naturligtvis anpassas efter ränteutvecklingen<br />
på marknaden.</p>
<p>Däremot borde det enligt vår mening ha varit möjligt för riksbanken att<br />
genomföra den eftersträvade räntehöjningen med enbart marknadsoperationer.<br />
Införande av kassakrav för finansbolag innebär ett återfall i en<br />
regleringspolitik som snedvrider konkurrensförhållandena på kreditmarknaden.<br />
Bostadslåneinstitutens position förbättras nu relativt sett. Konkurrensneutralitet<br />
mellan banker, för vilka kassakrav skall kunna gälla, och<br />
andra kreditinstitut bör, som vi tidigare framhållit, i stället uppnås genom<br />
att kassakravsmedel tillerkänns räntegottgörelse.</p>
<p>Efter den senaste åtstramningen av kreditpolitiken uppgår differensen<br />
mellan den svenska statsskuldväxelräntan och räntan för ett korglån bestående<br />
av US-dollar och D-mark till ca 5 procentenheter. Det kan då inte<br />
undvikas att tendensen till privat kapitalinflöde förstärks, vilket skapar<br />
problem för både penningpolitiken och statsskuldspolitiken.</p>
<p>Den ökade likviditeten medför svårigheter för riksbanken att hålla räntan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>uppe på avsedd nivå. Penningmängdens tillväxt medför också en risk för<br />
ökad inflationstakt i ett senare skede.</p>
<p>När inflödet på den privata kapitalbalansen är större än underskottet i<br />
bytesbalansen, får riksgäldskontoret parera detta genom att dra ned statens<br />
utlandsskuld. Detta medför en avsevärd höjning av statens upplåningskostnader.<br />
I stället för att låna kort utomlands till exempelvis 6 % får man<br />
betala ca 5 procentenheter mer för inhemsk upplåning mot statsskuldväxlar,<br />
vilka köps av företag som lånar utomlands och tillgodogör sig mellanskillnaden.</p>
<p>Vi håller fast vid normen att staten av ”självdisciplinära” skäl skall<br />
avhålla sig från att nettolåna utomlands. Men det kan inte vara rimligt att<br />
riksgäldskontoret i en tid av växande bytesunderskott skall amortera ned<br />
statens utlandsskuld med de kostnadskonsekvenser som här angivits. Landets<br />
totala utlandsskuld måste ju under dessa omständigheter ändå växa.</p>
<p>Här berörda problem har självfallet ett starkt samband med den svenska<br />
valutaregleringen. En fullständig avreglering av valutapolitiken, vilket vi i<br />
flera år föreslagit, skulle leda till att den svenska räntenivån kunde sänkas<br />
avsevärt med åtföljande positiva effekter för både statsskuldens finansiering<br />
och näringslivets utbyggnad. En svensk anknytning till det europeiska monetära<br />
systemet (EMS) skulle dessutom understryka vår beslutsamhet att<br />
hålla en fast valutakurs och därmed möjliggöra en ytterligare anpassning till<br />
den lägre internationella räntenivån.</p>
<p>Förutsättningarna för statens upplåning har förändrats starkt jämfört<br />
med för några år sedan. Behovet av nyupplåning är litet, och verksamheten<br />
består mest av refinansiering av förfallande lån. Bl. a. inbetalningen av<br />
pensionsskatt under 1987 medförde t. o. m. en neddragning av stocken av<br />
statsskuldväxlar, så att riksbanken nu anser sig ha brist på material för sina<br />
marknadsoperationer.</p>
<p>I detta sammanhang skapar allemanssparande! problem. Sett ur riksgäldskontorets<br />
synvinkel är detta en dyr upplåningsform, över vilken man<br />
har dålig kontroll. Inflödet är ungefär 1 miljard kr. i månaden (emellanåt<br />
förstärkt till följd av medgivna engångsinsättningar), oavsett om pengarna<br />
behövs eller inte. Upplåningen är extremt kort till sin karaktär, eftersom<br />
insättarna på allemanskonto omedelbart kan ta ut sina medel mot en<br />
obetydlig uttagsavgift.</p>
<p>Allemanssparandet hos riksgäldskontoret infördes i en tid, då staten hade<br />
ett stort sparandeunderskott och näringslivet ovanligt nog ett överskott,<br />
varför hushållens sparande borde kanaliseras till statsskulden. Det var då<br />
rationellt att lyfta ut såväl inlåning som statsobligationer från bankernas<br />
balansräkningar och låta hushållen placera sina sparmedel direkt i riksgäldskontoret.</p>
<p>Men i dagsläget, när det offentliga sparandet visar ett stort överskott och<br />
de icke-finansiella företagen till följd av ökade investeringar har ett negativt<br />
sparande, får allemanssparandets konstruktion egendomliga och störande<br />
konsekvenser. Det skattegynnade sparandet bör under dessa förutsättningar<br />
i stället styras till näringslivet. Enligt vår mening saknas det numera skäl<br />
att ytterligare bygga ut allemanssparandet i riksgäldskontoret. Däremot är<br />
det angeläget att bereda ökat utrymme för sparande i allemansfond, liksom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>att stimulera långsiktigt bundet sparande i bank, varifrån medlen kan kanaliseras<br />
till produktiva investeringar.</p>
<p>Vid den förestående översynen av riksgäldskontoret finns det anledning<br />
att överväga den målkonflikt som i dag föreligger. Enligt vår uppfattning är<br />
kontorets primära uppgift att på ett kostnadseffektivt sätt svara för statens<br />
upplåning och för förvaltningen av dess skuld. Därvid är det ofrånkomligt<br />
att man beaktar statsupplåningens konsekvenser för penningpolitiken. Däremot<br />
ser vi det som en komplikation om riksgäldskontoret också tilldelas<br />
uppgiften att främja hushållssparande!, även till priset av högre skuldtjänstkostnader.<br />
Hushållens sparande bör i stället stimuleras med generella ekonomisk-politiska<br />
åtgärder jämte särskilda skattefördelar i enlighet med vad<br />
vi föreslagit i motion 1987/88:Fi613.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>7 Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br />
som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret<br />
till känna vad som i motionen anförts om statsskuldspolitiken,</p>
<p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till<br />
känna vad som i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken,</p>
<p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
i motionen anförts om lönebildningen,</p>
<p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
i motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna<br />
och investeringsreserverna,</p>
<p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändring i<br />
lagen (1983:890) om allemanssparandet beslutar att en extra insättning<br />
om 5 000 kronor får göras fr. o. m. december 1988 t. o. m.<br />
februari 1989 samt att taket för den totala nettoinsättningen höjs till<br />
75 000 kronor inom allemansfondsparandet,</p>
<p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ungdomsbosparande<br />
begär nytt förslag med den inriktning som angetts i<br />
motion 1987/88:Fi613,</p>
<p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen avslår regeringens förslag att anta förslaget till lag<br />
om ändring i lagen (1980:865) om skatteflykt,</p>
<p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen avslår förslaget om lag om ändring i lagen<br />
(1968:430) om mervärdeskatt,</p>
<p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen avslår regeringens förslag om att skatten på<br />
eldningsolja och andra oljor höjs den 1 juli 1988 från 660 till 735<br />
kronor/kubikmetern,</p>
<p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen avslår regeringens förslag om likviditetsindrag</p>
<p style="margin-left:28px;">ningar, 34</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1987/88</p>
<p>Fi22</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till lag om<br />
statliga garantier och till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges<br />
allmänna hypoteksbank och om hypoteksinrättningar begär förslag<br />
till generösare övergångsregler inom jordbruksdepartementets område<br />
i enlighet med vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:28px;">14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad<br />
som i motionen anförts om riktlinjer för industristöd,</p>
<p style="margin-left:28px;">15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av<br />
marginalskatterna för 1989 i enlighet med vad som föreslagits i motion<br />
1987/88 :Sk470,</p>
<p style="margin-left:28px;">16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad<br />
som i motionen anförts om privatisering av statliga och kommunala<br />
tillgångar.</p>
<p>Stockholm den 11 maj 1988</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1987/88</p>
<p>Fi22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Carl Bildt (m)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Lars Tobisson (m)<br />
Anders Björck (m)</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Ingegerd Troedsson (m)<br />
Ingrid Sundberg (m)</p>
<p>Rolf Clarkson (m)<br />
Ann-Cathrine Haglund (m)<br />
Sonja Rembo (m)</p>
<p>Per-Olof Strindberg (m)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Nils Carls hamre (m)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Rolf Dahlberg (m)<br />
Bo Lundgren (m)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Arne Andersson (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>35</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Innehållsförteckning Mot. 1987/88</p>
<p style="margin-left:321px;">„ Fi22</p>
<p>1 Sammanfattning 3</p>
<p>2 De borgerliga och de socialdemokratiska regeringsåren 4</p>
<p>3 Den internationella utvecklingen 9</p>
<p>4 Den svenska ekonomin 10</p>
<p>4.1 Det korta perspektivet 10</p>
<p>4.2 Utvecklingen på längre sikt 13</p>
<p>4.2.1 Treårskalkylerna 13</p>
<p>4.2.2 Långtidsbudgeten 16</p>
<p>5 Regeringens ekonomiska politik 17</p>
<p>5.1 Tredje vägens politik misslyckad 17</p>
<p>5.2 Den reviderade finansplanens riktlinjer 19</p>
<p>5.3 Avtalsrörelsen och lönebildningen 20</p>
<p>5.4 Regeringens ekonomisk-politiska åtgärder 22</p>
<p>6 Det moderata alternativet 26</p>
<p>6.1 En långsiktig ekonomisk-politisk strategi 26</p>
<p>6.2 Sparandebristen 29</p>
<p>6.3 Utgifts- och skattepolitiken 30</p>
<p>6.4 Statsskulds-, kredit- och valutapolitiken 32</p>
<p>7 Hemställan 34</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Graphic Systems Stockholm 1988</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_12" />
</div>
</div>
INLInlämning1988-05-11 00:00:00inträffat13BBordläggning1988-05-16 00:00:00inträffat1HÄNHänvisning1988-05-17 00:00:00inträffat20... vihar1undertecknare0enlm2undertecknare0Carl Bildtm3undertecknare0Lars Tobissonm4undertecknare0Anders Björckm5undertecknare0Ingegerd Troedssonm6undertecknare0Ingrid Sundbergm7undertecknare0Rolf Clarksonm8undertecknare0Ann-Cathrine Haglundm9undertecknare0Sonja Rembom10undertecknare0Per-Olof Strindbergm11undertecknare0Nils Carls hamrem12undertecknare0Rolf Dahlbergm13undertecknare0Bo Lundgrenm14undertecknare0Arne Anderssonm15undertecknaremotgrundMotionsgrundProposition 1987/88:1502014-11-19 17:24:40motkatMotionskategori-2014-11-19 17:24:40statustextstatustextÄrendet är avslutatGB02Fi222019-05-28 12:10:23tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-19 17:24:40GB02Fi22av Carl Bildt m. fl. (m)mot_198788_fi_22.pdf1538962pdfmed anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)https://data.riksdagen.se/fil/778B8704-0AC2-4872-BFE1-88DE96D63E94