2750819 GB02Fi12 1987/88 Fi12 mot mot Motion 1987/88:Fi12 av Carl Bildt m. fl. (m) Motion Motion FiU 12 0 1987-11-25 00:00:00 2014-10-14 10:08:01 2014-10-14 00:00:00 med anledning av prop. 1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. av Carl Bildt m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02Fi12/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02Fi12 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02Fi12 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1987/88 :Fi 12</p> <p>av Carl Bildt m. fl. (m)</p> <p>med anledning av prop. 1987/88:60 om vissa<br /> ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1. Sammanfattning</p> <p>Världsekonomin präglas för närvarande i hög grad av oron på de finansiella<br /> marknaderna. Detta har föranlett en nedrevidering av prognoserna för<br /> den internationella ekonomiska utvecklingen. Redan dessförinnan bedömdes<br /> den svenska ekonomin gå mot en försämring. Den nya internationella<br /> konjunkturbilden innebär att draghjälpen från omvärlden avtar. Därmed<br /> blottläggs också de kvarstående strukturproblemen i svensk ekonomi.</p> <p>Det mest framträdande problemet i Sveriges ekonomi är den alltför snabba<br /> kostnadsstegringen. Därtill kommer att svenskt näringsliv fortlöpande<br /> förlorar marknadsandelar på världsmarknaden också vid oförändrat kostnadsläge.</p> <p>De konkreta åtgärder som regeringen nu föreslår är inte tillräckligt långtgående<br /> och har delvis fel inriktning.</p> <p>Det är bra att den tidigare höjningen av arbetsgivaravgifterna på 1,3 %<br /> neutraliseras. Men vi har invändningar mot det sätt på vilket rättelsen föreslås<br /> ske. Beslut om ändrad ATP-avgift bör avvakta pågående beredning.</p> <p>Vi motsätter oss förlängningen av stoppet på byggmarknaden i storstadsområdena<br /> liksom beslutet att företag får utnyttja investeringsfonderna<br /> endast för miljöinvesteringar. Investeringsfonderna bör generellt släppas<br /> fria.</p> <p>I princip stöder vi tanken på s. k. cash limits. Men med regeringens utformning<br /> kommer löneramen att bilda ett golv för löneökningarna.</p> <p>Vi avvisar också det aviserade förslaget om breddning av omsättningsskatten<br /> på värdepapper.</p> <p>Moderata samlingspartiet förordar en låg ökningstakt i de offentliga utgifterna,<br /> sänkt skattetryck, stram finanspolitik, avreglering av näringslivet,<br /> avskaffande av offentliga monopol, avveckling av löntagarfonderna samt<br /> ökat hushållssparande.</p> <p>Viktigast på kort sikt är att sänka marginalskatterna. Det underlättar<br /> löneavtal, som inte ytterligare försämrar konkurrenskraften. Därtill bör<br /> fullt inflationsskydd för skatteskalan återinföras. Riksdagen bör även avskaffa<br /> de i våras införda socialavgifterna på vinstandelar.</p> </div> <div class="block ml_3" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>2. Den internationella utvecklingen Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:340px;">Fil 2</p> <p>Världsekonomin präglas för närvarande i hög grad av oron på de finansiella<br /> marknaderna. Nedgången på aktiebörserna har också ändrat förutsättningarna<br /> för den internationella ekonomiska utvecklingen.</p> <p>Moderata samlingspartiet har tidigare understrukit att det allvarligaste<br /> hindret för en fortsatt uppgång av den internationella konjunkturen är de<br /> externa obalanser som råder mellan de tre största industriländerna. Senast i<br /> samband med behandlingen av kompletteringspropositionen i våras framhöll<br /> vi att ansvaret för en utjämning av obalanserna får anses ligga på såväl<br /> USA som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. USA innehar emellertid<br /> en nyckelposition, eftersom den grundläggande orsaken till de finansiella<br /> spänningarna finns i de amerikanska underskotten.</p> <p>Den senaste tidens händelseutveckling på aktie- och valutamarknaderna<br /> tyder på att våra tidigare farhågor kommer att besannas. Av allt att döma är<br /> 1980-talets långa internationella konjunkturuppgång nu på väg att brytas.</p> <p>En viktig drivkraft på efterfrågesidan under de senaste kvartalen har<br /> varit den internationella börsuppgången och stigande fastighetspriser. På<br /> samma sätt som börsuppgången tidigare verkade i expansiv riktning kommer<br /> nedgången nu att få en åtstramande verkan.</p> <p>I första hand påverkas den privata konsumtionen genom den s. k. förmögenhetseffekten.<br /> Genom den 25-procentiga nedgången på de amerikanska<br /> börserna mellan mitten av oktober och mitten av november har hushållens<br /> aktieinnehav minskat med uppskattningsvis 1 200 miljarder dollar. I andra<br /> hand påverkas företagens investeringsplaner negativt.</p> <p>Genomslaget av kursfallet kommer sannolikt först att märkas i USA. Det<br /> sammanhänger bl. a. med att neddragningen av hushållens sparkvot under<br /> börsuppgången varit väsentligt kraftigare där än i andra länder. Genom<br /> den amerikanska ekonomins betydelse som tillväxtmotor i världsekonomin<br /> blir resultatet av det inträffade att världshandelns tillväxt försvagas.</p> <p>Det som ytterst förefaller ha initierat oron på aktie- och valutamarknaderna<br /> är insikten att en långsam och mjuk anpassning av de externa obalanserna<br /> mellan de tre största industriländerna, vid rådande valutakurser och<br /> med nuvarande utformning av den ekonomiska politiken, inte är möjlig.</p> <p>En reduktion av det federala budgetunderskottet i USA torde vara en<br /> viktig förutsättning för en lugnare utveckling på de Finansiella marknaderna.<br /> I avsaknad av lättnader i den ekonomiska politiken i Förbundsrepubliken<br /> Tyskland och Japan riskerar emellertid den internationella konjunkturen<br /> då att dämpas ytterligare, vilket i sin tur gör det än svårare att komma<br /> till rätta med den amerikanska budgetsituationen.</p> <p>Till problembilden hör också att en fortsatt försvagning av dollarn initialt<br /> leder till en ytterligare försvagning av den amerikanska bytesbalansen,<br /> eftersom bytesförhållandet gentemot omvärlden försämras. Exportvolymen<br /> växer vanligtvis med viss fördröjning, och en sådan förbättring motverkas<br /> dessutom av nuvarande strama ekonomiska politik i Japan och i<br /> Förbundsrepubliken Tyskland.</p> <p>Mot denna bakgrund kan nya orosvågor på de finansiella marknaderna<br /> inte helt uteslutas. Betydande osäkerhet måste omge de ekonomiska prognoserna,<br /> så länge obalanserna i världsekonomin kvarstår.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">I den prognos som finansdepartementet presenterade i oktober i år be- Mot. 1987/88</p> <p>dömdes tillväxten i OECD-området till 2,5% per år 1987—1989. Nu tror Fil2</p> <p>regeringen att de sedan dess inträffade händelserna leder till att tillväxten<br /> dämpas till drygt 2 % 1988.</p> <p>För vår del anser vi att en sämre utveckling inte kan uteslutas. Denna syn<br /> sammanfaller med OECD:s bedömning att tillväxttakten stannar vid 1,7 % i<br /> industriländerna nästa år.</p> <p>3. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige</p> <p>Redan före revideringen av de internationella bedömningarna pekade<br /> prognoserna för den svenska ekonomin entydigt på att en försämring var<br /> förestående. Konjunkturinstitutets höstrapport förutspådde exempelvis ett<br /> bytesbalansunderskott på nästan 10 miljarder kronor för 1988 och en halvering<br /> av tillväxten jämfört med i år.</p> <p>Återigen förefaller ekonomin således komma att brottas med svårigheter<br /> av den art som i hög grad präglade 1970-talet. Skillnaden är dock att medan<br /> 1970-talets internationella miljö bestämdes av kraftigt stigande oljepriser<br /> och svag världshandeistillväxt, så har miljön under 1980-talet snarast bjudit<br /> på omvända förhållanden.</p> <p>För svenskt vidkommande innebär den nya internationella konjunkturbilden<br /> att draghjälpen från omvärlden, som i stor utsträckning ligger bakom<br /> de senaste fem årens förbättring av Sveriges ekonomiska nyckeltal, nu<br /> upphör. Därmed blottläggs också på allvar de kvarvarande strukturproblemen<br /> i svensk ekonomi.</p> <p>Återtagandet av marknadsandelar upphörde redan 1984, dvs. förhållandevis<br /> kort tid efter devalveringarna i början av årtiondet. Därefter har den<br /> inhemska efterfrågan, främst offentlig och privat konsumtion, varit den<br /> dominerande efterfrågekomponenten i tillväxtförloppet, vilket redan 1985<br /> ledde till att balansproblemen i utrikeshandeln åter kom i dagen. Halveringen<br /> av de internationella råoljepriserna motverkade tillfälligt en fördjupning<br /> av problemen under 1986. Konjunkturinstitutets höstrapport förutsåg<br /> en försvagning av bytesbalansen med nästan 20 miljarder kronor<br /> mellan 1986 och 1988, vilket visar kraften i ekonomins rörelse i negativ<br /> riktning. Man får gå tillbaka till den andra oljekrisen för att spåra en liknande<br /> försämring.</p> <p>Det mest framträdande problemet i Sveriges ekonomi är den alltför snabba<br /> kostnadsstegringen. Att det inte räcker med att — som regeringen gjort<br /> — enbart framhålla behovet av låga nominella löneökningar belyses av<br /> utvecklingen sedan 1983. Den underliggande kostnadsförsämringen, dvs.<br /> efter det att vaiutakursförändringarna borträknats, har uppgått till drygt<br /> 3 % per år. Totalt sett kan försämringen under 1980-talet snart jämföras med<br /> vad som förekom vid mitten av 1970-talet, vilket är allvarligt. Utvecklingen<br /> slår definitivt hål på myten att en socialdemokratisk regering skulle vara<br /> bättre skickad än en borgerlig att förmå parterna till återhållsamma löneavtal.</p> <p>Även om en del av devalveringsutrymmet fortfarande finns kvar, är kostnadsnivån<br /> i dag ändå för hög, eftersom balansen i utrikesbetalningarna inte<br /> kan bibehållas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Orsaken till att balansproblemen återigen tränger fram ligger också på Mot. 1987/88</p> <p>det strukturella planet. Svenskt näringsliv förlorar fortlöpande marknads- Fi 12</p> <p>andelar även vid oförändrat kostnadsläge beroende på en för långsam<br /> strukturomvandling. Därmed behövs, vid nuvarande produktionsstruktur,<br /> en allt lägre kostnadsnivå enbart för att försvara ställningarna på världsmarknaden.<br /> För att återta marknadsandelar måste lönekostnaderna följaktligen<br /> öka ännu långsammare i Sverige än i konkurrentländerna.</p> <p>Förluster av marknadsandelar behöver inte förorsaka problem, om<br /> världshandeln skulle växa snabbt. Den nu förestående internationella avmattningen<br /> riskerar emellertid att leda till allvarliga svårigheter. Svensk<br /> ekonomi skulle kunna klara snabbare lönekostnadsökningar, om omställningsförmågan<br /> och utvecklingskraften i ekonomin vore tillräckligt hög. Då<br /> skulle näringslivet kunna byggas ut och företag etablera sig på mer expansiva<br /> marknader trots att lönekostnaderna stiger snabbare än i omvärlden.</p> <p>Omvänt skulle trögheter, flaskhalsproblem och omställningssvårigheter<br /> kunna kompenseras, om lönebildningen fungerade smidigare och lönesättningen<br /> vore mer flexibel. De problem som nu framträder visar emellertid<br /> att ekonomin dras med båda svårigheterna samtidigt, dvs. både brist på<br /> omvandlingskraft och dåligt fungerande lönebildning.</p> <p>Det är beklagligt att det andrum som den gynnsamma internationella<br /> utvecklingen har skapat de senaste fem åren inte har utnyttjats av regeringen<br /> för att avhjälpa de grundläggande problemen i svensk ekonomi. Inte ens<br /> på lönekostnadsutvecklingens område, dit intresset har koncentrerats, går<br /> det att avläsa någon framgång. Den statistik som hittills framkommit visar<br /> att löneglidningen snarast tilltagit, särskilt inom byggsektorn.</p> <p>Den svagare internationella utvecklingen leder till minskad tillväxt på<br /> exportmarknaderna. I sin oktoberprognos trodde regeringen att marknadstillväxten<br /> skulle uppgå till 4,5 % 1988. Redan denna siffra torde ha varit för<br /> hög, och efter det som nu inträffat kommer marknadstillväxten knappast<br /> att överstiga 1,5 % nästa år.</p> <p>Den inhemska efterfrågan kommer sannolikt också att dämpas till följd<br /> av aktiekursernas nedgång på Stockholmsbörsen. Även om börsen återhämtat<br /> en del av det ursprungliga fallet på omkring 40 %, har händelseförloppet<br /> skapat osäkerhet, vilket bör verka dämpande på både den privata<br /> konsumtionen och investeringsutvecklingen under loppet av 1988.</p> <p>Den sannolika utvecklingen är emellertid att den utländska efterfrågan<br /> dämpas mer än den inhemska. Därmed skulle bytesbalansen komma att<br /> försvagas ytterligare i förhållande till vad exempelvis konjunkturinstitutet<br /> förutsåg i sin höstprognos, vilket i sin tur minskar förhandlingsutrymmet i<br /> den stundande avtalsrörelsen. En fortsatt försämring av konkurrenskraften<br /> i en situation när den internationella efterfrågan viker och bytesbalansunderskottet<br /> ökar kan ge allvarliga skador på den svenska ekonomin. För att<br /> underlätta möjligheten att uppnå löneökningar som ligger inom det samhällsekonomiska<br /> utrymmet krävs ekonomisk-politiska åtgärder. Vi återkommer<br /> till detta i det följande.</p> <p>Försämringen av konkurrenskraften hänger i hög grad samman med regeringens<br /> misslyckade inflationsbekämpning. Den svenska prisstegrings</p> <p>takten har under i stort sett hela 1980-talet varit snabbare än i omvärlden. 11</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Dämpningen under 1986 berodde enbart på internationella förhållanden. I Mot. 1987/88</p> <p>Sverige steg konsumentpriserna, exkl. energi- och räntekostnader, snabba- Fi 12</p> <p>re 1986 än 1985. För 1987 räknade regeringen i kompletteringspropositionen<br /> med att priserna skulle stiga med 4 % under loppet av året. Från moderat<br /> sida hävdades att denna siffra var ett uttryck för ett önsketänkande<br /> snarare än en realistisk prognos. Utvecklingen hittills under 1987 visar att<br /> våra farhågor om en sämre inflationsutveckling besannats. Redan under<br /> september månad överskreds regeringens inflationsprognos. T. o. m. oktober<br /> hade priserna stigit med 4,8 % medan inflationstakten på tolvmånadersbasis<br /> uppgick till 5,1 %.</p> <p>Det finns anledning att rikta kritik mot regeringen för att den sedan 1982<br /> infört allmänt prisstopp under fyra perioder om sammanlagt 23 månader.</p> <p>Såväl svenska som internationella undersökningar visar entydigt att prisregleringar<br /> praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska<br /> systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla tillbaka<br /> prisstegringen. Genom att störa marknadsprisbildningen verkar prisregleringar<br /> snarare långsiktigt uppdrivande på inflationstakten. Kritik bör också<br /> riktas mot regeringen för det sätt på vilket den senaste avvecklingen av<br /> prisstoppet sker. Förutom att uppläggningen med utfästelser gör att många<br /> företag kommer i kläm, så skapas i praktiken ett samordnat prisbeteende<br /> hos konkurrerande företag. Dessutom påverkas investeringsbesluten i företagen<br /> i negativ riktning genom att exempelvis underleverantörer, som omfattas<br /> av prisregleringen, inte kunnat bygga ut kapaciteten i takt med att<br /> större exportföretag, som inte omfattas, ökat sin efterfrågan på insatsvaror.</p> <p>Därigenom torde bytesbalansen ha påverkats i negativ riktning, eftersom<br /> exportföretagen tvingats tillgodose behovet av insatsvaror genom ökad import.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör prisstopp användas endast i rena krissituationer.<br /> Med hänsyn till att någon sådan inte föreligger bör regeringen klart<br /> deklarera att den inte avser att införa ett nytt prisstopp under 1988. Dessutom<br /> bör kvarvarande rester från tidigare prisstopp helt avvecklas, vilket<br /> särskilt gäller systemet med utfästelser från företagen. Detta bör enligt vår<br /> mening ges regeringen till känna.</p> <p>4. Regeringens förslag till ekonomisk-politiska åtgärder</p> <p>Både i januari och i maj framhöll moderata samlingspartiet i sina ekonomisk-politiska<br /> motioner att den alltför snabba konsumtionsökningen riskerade<br /> att försvaga bytesbalansen. Det uppdrivna efterfrågetrycket borde ha<br /> motverkats tidigare genom en åtstramning av den offentliga konsumtionen.</p> <p>Den nu försämrade internationella konjunkturbilden kommer att ytterligare<br /> dämpa den utländska efterfrågan på svenska varor, vilket skärper de<br /> kommande bytesbalansproblemen mera.</p> <p>Regeringen har därför tvingats tänka om och förespråkar en dämpning<br /> av den inhemska efterfrågan för att försämringen av bytesbalansen skall<br /> kunna motverkas, men några förslag i den riktningen finns inte. Vidare ser<br /> regeringen det som angeläget att stimulera ekonomins utbudssida samt att<br /> vidta åtgärder som håller tillbaka de nominella löneökningarna. Det är i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">och för sig tillfredsställande att regeringen åtminstone i vissa stycken anslu- Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:3px;">ter sig till den moderata synen på ekonomin. Men likväl måste vi konstatera Fi 12</p> <p style="margin-left:3px;">att de konkreta åtgärder som föreslås sammantagna inte är tillräckligt långtgående<br /> och delvis har fel inriktning. Det finns mot denna bakgrund all<br /> anledning att befara att försämringen av ekonomin inte kommer att kunna<br /> förhindras.</p> <p style="margin-left:3px;">I ett viktigt avseende har regeringen i alla fall beaktat den moderata<br /> kritiken. Nu föreslås att den tidigare höjningen av arbetsgivaravgifterna på<br /> ca 1,3 % från 1988 neutraliseras. Vi kritiserade höjningen när regeringen<br /> kom med förslaget i januari i år. Även i april varvi kritiska, när regeringen<br /> förklarade sig beredd att återta höjningen under förutsättning att arbetsmarknadens<br /> parter slöt avtal om en mycket måttlig stegring av lönenivån<br /> inklusive löneglidning under 1988. Innebörden av denna uppläggning var<br /> att om avtalen hamnar på en alltför hög nivå så är regeringen beredd att<br /> ytterligare försämra konkurrenskraften genom att låta höjningen av arbetsgivaravgiften<br /> slå igenom. Detta är naturligtvis en bakvänd politik. Därför<br /> är det bra att regeringen nu svängt i denna fråga och anslutit sig till moderata<br /> samlingspartiets ståndpunkt. Därmed kan det utrymme som ändå finns<br /> fullt ut disponeras av arbetsmarknadens parter.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi har emellertid invändningar mot det sätt på vilket regeringen föreslår<br /> att rättelsen skall ske. I propositionen föreslås att den allmänna löneavgiften<br /> sänks med 1,66 procentenheter och att ATP-avgiften höjs med 0,4 procentenheter.<br /> Sammantaget skulle således nivån på uttaget av arbetsgivaravgifterna<br /> sänkas med 1,26 procentenheter jämfört med vad riksdagen tidigare<br /> beslutat. Innebörden av förslaget är, förutom att nivån på uttaget från<br /> företagen hålls oförändrad mellan 1987 och 1988, att det sker en omfördelning<br /> från staten till AP-fonderna.</p> <p style="margin-left:3px;">1 detta sammanhang finns anledning att konstatera att även om pensionsutbetalningarnas<br /> storlek i ATP-systemet överstiger de inbetalningar som<br /> görs, ökar fortfarande AP-fondernas reala värde till följd av de ränteinkomster<br /> som fondkapitalet genererar, vilket regeringen också påpekar i<br /> propositionen. En höjning av avgiftsuttaget i enlighet med regeringsförslaget<br /> torde ytterligare öka fondernas reala storlek under nästkommande år.</p> <p style="margin-left:3px;">Frågan om den framtida värdesäkringen och finansieringen av de allmänna<br /> pensionerna är föremål för översyn i pensionsberedningen. Dessutom kommer<br /> riksförsäkringsverket (RFV) senare i år att lägga fram underlag för och<br /> förslag till avgiftsuttag för ATP för de närmast följande sju åren. Det finns<br /> enligt moderata samlingspartiets uppfattning ingen anledning att ytterligare<br /> öka fondernas reala värde. Höjningen av avgiftsuttaget bör anstå tills<br /> underlaget från RFV föreligger.</p> <p style="margin-left:3px;">Genom att vi inte tillstyrker förslaget att nu höja ATP-avgiften räcker det<br /> med att sänka den allmänna löneavgiften med 1,260 procentenheter för att<br /> neutralisera den tidigare höjningen. 1 detta sammanhang finns skäl att påminna<br /> om att moderata samlingspartiet anser att den allmänna löneavgiften<br /> på sikt bör slopas helt.</p> <p style="margin-left:3px;">I fråga om allemanssparandet föreslår regeringen en extra bonus för dem<br /> som börjar spara under de tre sista kvartalen 1988, möjlighet till s. k. ideellt</p> <p style="margin-left:3px;">sparande i allemansfond och en höjning av gränsen för antalet andelsägare 13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>i en fond till 100 000. Moderata samlingspartiet har tidigare vid flera tillfäl- Mot. 1987/88</p> <p>len utvecklat sin syn på allemanssparande^ senast i vår majmotion om den Fi 12</p> <p>ekonomiska politiken. Den förbättrade effektiviteten på kreditmarknaden<br /> har gjort det möjligt att genom utgivande av statsskuldsväxlar och riksobligationer<br /> på marknadsmässiga villkor klara statens upplåning. Via obligationsfonder<br /> kan hushållen delta i denna finansiering, vilket blir betydligt<br /> billigare för staten än ökade insättningar på allemanssparkonton. Erfarenheterna<br /> tyder också på att denna typ av sparande inte leder till något nämnvärt<br /> nysparande utan mest till omplaceringar av tidigare sparmedel. 1 stället<br /> bör hushållens sparande stimuleras med åtgärder av mer generell natur. I<br /> avvaktan på att sådana åtgärder genomförs godtar vi emellertid de nu framlagda<br /> förslagen.</p> <p>Regeringen nämner också att ett förslag om ungdomssparande med särskild<br /> inriktning på bostadsanskaffning utarbetas i regeringskansliet, vilket<br /> får tolkas som att nuvarande system inte fungerar. Den anknytning av bosparandet<br /> till allemanssparande! som regeringen infört är enligt vår uppfattning<br /> olämplig. Den innebär en lagstadgad skyldighet för banker att<br /> prioritera utlåning till personer under 28 år, som inte behöver ha något<br /> annat kundförhållande till banken än att de under viss tid satt in pengar för<br /> överföring till riksgäldskontoret. Moderata samlingspartiet har länge hävdat<br /> att åtgärder som breddar bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma<br /> en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället.</p> <p>Förslag har också presenterats som innebär att medborgarna stimuleras till<br /> ett ökat bostadssparande. En stimulans till bosparande bör bygga på redan<br /> existerande "spara/låna till bostad-system” i stället för att på ett krångligt<br /> sätt kopplas till allemanssparandet.</p> <p>Regeringen har beslutat förlänga det 1986 införda stoppet för annat byggande<br /> än bostäder i storstadsområdena. Redan när byggstoppet infördes<br /> hävdade vi att det inte skulle lösa några problem men skapa desto fler.</p> <p>Utvecklingen har visat att dessa farhågor var välgrundade. Byråkratin frodas,<br /> och redan nu är byggkvoten i Stockholm intecknad för 1988— 1990. En<br /> lång rad ytterst angelägna objekt har inte kunnat inrymmas i kvoten. I vissa<br /> bostadsområden kommer angelägen kommersiell och samhällelig service<br /> inte att kunna erbjudas medborgarna under lång tid på grund av byggstoppet.<br /> Företag med god lönsamhet och utveckling kan inte bygga ut sin kapacitet.</p> <p>Regeringens förhoppning att dessa företag skulle flytta ut verksamhet<br /> från Storstockholm till övriga landet har, som vi förutsåg, kommit helt på<br /> skam. Förhoppningen att regleringen skulle resultera i ett avsevärt ökat<br /> bostadsbyggande har heller inte infriats.</p> <p>Enligt vår uppfattning är det fel att på detta sätt bromsa produktiva<br /> investeringar, som är till gagn för hela vårt land. Nya arbetsplatser i storstadsområdena<br /> leder till ökad sysselsättning även i övriga delar av landet,<br /> och detta utan att några regionalpolitiska styrmedel behöver tillgripas.</p> <p>Regeringen har beslutat att företag som är belägna utanför stödområdena<br /> får utnyttja sina investeringsfonder endast för miljöinvesteringar. Denna<br /> åtgärd är ännu ett uttryck för regeringens ambition att detaljstyra företagens<br /> investeringar, något som vi bestämt motsätter oss. Enligt vår uppfatt- 14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ning bör regeringen besluta om ett generellt frisläpp av de allmänna investe- Mot. 1987/88</p> <p>ringsfonderna och investeringsreserverna. Fil2</p> <p>I nte heller anser vi det rimligt att 100 % av det belopp som företag avsätter<br /> till investeringsfonder skall inbetalas till riksbanken. Denna åtgärd kommer<br /> att minska företagens benägenhet att göra avsättningar till investeringsfonder,<br /> vilket ökar deras skattebörda. I samband med utredningsarbetet<br /> angående en reformerad företagsbeskattning diskuteras bl. a. ett avskaffande<br /> av möjligheten att avsätta medel till allmän investeringsfond och att<br /> detta skall kombineras med en sänkt bolagsskattesats. Det är då enligt vår<br /> uppfattning inte rimligt att i avvaktan på utredningsarbetet nu ändra gällande<br /> regler.</p> <p>Regeringen redovisar i propositionen att direktiv lämnats till statens arbetsgivarverk<br /> om en ram för medelsberäkningen lill 1988 års avtal. Regeringen<br /> aviserade redan i samband med kompletteringspropositionen förändringar<br /> beträffande uppräkningen av de offentliga lönekostnaderna. Hittills<br /> har lönehöjningarna beaktats fullt ut vid löneomräkning av anslagen. Nu är<br /> tanken att ett totalt utrymme för lönekostnaderna skall fastställas inför den<br /> kommande avtalsrörelsen. Varje kostnadsökning som går utöver denna utgiftsram<br /> skall mötas med effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder<br /> eller med besparingar.</p> <p>I samband med behandlingen av kompletteringspropositionen i våras<br /> stödde vi i princip regeringens ambition på detta område. Men vi framhöll<br /> också att s. k. cash limits måste följas upp med reformer i den offentliga<br /> sektorns organisation. Annars riskerar verksamheter att skäras ner kraftigt i<br /> händelse av att avtalsramen överskrids. Det krävs bl. a. privatiseringar, användande<br /> av entreprenader, slopande av offentliga monopol, omorganisationer<br /> och mindre statlig styrning av kommunernas verksamhet för att sådana<br /> begränsningar av anslagen inte skall leda till kvalitetsförsämringar. Det<br /> räcker således inte att, som regeringen tänker sig, vidta produktivitetshöjande<br /> åtgärder först efter det att lönekostnadsökningarna blivit alltför<br /> stora.</p> <p>Nu visar det sig att kommunerna inte alls omfattas av löneramen. Inom<br /> statliga områden som polis, försvar och rättsväsendet är möjligheterna att<br /> öka effektiviteten begränsade. Detta torde regeringen också ha insett, eftersom<br /> man till löneramen har knutit ett antal reservutgångar. För det första<br /> omfattas inte första halvåret 1988. För det andra inräknas inte resultatet av<br /> de kompensationsförhandlingar som skall föras på det offentliga området.</p> <p>Risken är därför betydande att den ram som regeringen angett snarare<br /> kommer att bilda ett golv för de statliga löneökningarna än ett tak.</p> <p>Det är förvånande att löneramen satts till 4% samt att kompensationen<br /> för föregående års löneglidning inte ingår i detta utrymme, vilket innebär<br /> att lönekostnadsökningarna för 1988 kan bli väsentligt högre. Denna signal<br /> från regeringens sida står i skarp kontrast mot det synsätt som kom till<br /> uttryck i proposition 1987/88:36 om den ekonomiska politiken på medellång<br /> sikt. I denna angavs att löneökningarna borde stanna vid 3 % per år<br /> under de närmaste åren. Det bör påpekas att regeringen i samma proposition<br /> redovisat en alternativ kalkyl, vilken belyser de negativa konsekvenserna<br /> för svensk ekonomi av de lönehöjningar som nu kan förutses på den 15</p> <p>statliga sidan.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Regeringen framhåller att vissa förhållanden i statens tjänst skapar pro- Mot. 1987/88</p> <p>blem med personalförsörjningen. Löner och andra anställningsvillkor kan Fi 12</p> <p>för vissa grupper vara gynnsammare inom den privata sektorn än för jämförbara<br /> grupper inom det statliga området. För andra grupper är emellertid<br /> förhållandet det omvända. Regeringens ambition är nu att statens agerande<br /> i löneförhandlingarna tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset<br /> och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig personalförsörjning.</p> <p>Denna inriktning av lönepolitiken har tidigare efterlysts från moderat håll.</p> <p>Vi välkomnar därför regeringens ambition i detta avseende.</p> <p>Regeringen aviserar i propositionen att den under våren 1988 avser att<br /> lägga förslag om en breddning av omsättningsskatten på värdepapper. Moderata<br /> samlingspartiet vill redan nu klargöra sin ståndpunkt i denna fråga.</p> <p>Sedan omsättningsskatten på aktier infördes har vi konsekvent varnat för<br /> dess effekter bl. a. på valutautlänningars affärer med svenska aktier. Resultatet<br /> av skatten har bli vit att en stor del av dessa affärer nu görs på utländska<br /> börser i stället för i Sverige. Det finns dessutom skäl att förmoda att omsättningsskatten<br /> förvärrat turbulensen på den svenska börsen i samband med<br /> oron på de internationella börserna. Den stora nettoimport av aktier som<br /> ägt rum sedan omsättningsskatten dubblerades och som tilltagit under innevarande<br /> höst har av allt att döma förstärkt kursnedgången.</p> <p>I promemorian Översyn av skatten på omsättning av värdepapper<br /> (Ds Fi 1987:9) motiveras förslaget om utvidgning med att den skall minska<br /> omsättningen på penning- och obligationsmarknaden. Enligt vår uppfattning<br /> är det direkt ansvarslöst att nu ytterligare oroa de finansiella marknaderna<br /> med en ny skatt, särskilt som dess syfte uttryckligen är att försämra<br /> marknadens funktionssätt. Resultaten blir att likviditeten i marknaden<br /> minskar och att räntenivån drivs upp ytterligare. De som drabbas av skatten<br /> är inte de som ombesörjer handeln utan snarare de som använder denna<br /> marknad för upptagande av lån. Därmed kommer bl. a. staten själv att<br /> drabbas i icke ringa omfattning. Omsättningsskatten på värdepapper bör<br /> således ej utvidgas utan tvärtom avvecklas.</p> <p>5. Det moderata alternativet</p> <p>Moderata samlingspartiet har tidigare påtalat att den s. k. tredje vägen tycks<br /> gå i en cirkel. De balansproblem som denna politik avsåg att lösa kommer<br /> nu tillbaka. Skälet är att de bakomliggande orsakerna alltjämt kvarstår.</p> <p>Redan före oron på världens aktiebörser visade regeringens egna prognoser<br /> att bytesbalansen går mot underskott 1988 och att tillväxten minskar. Den<br /> nu väntade avmattningen av den internationella konjunkturen försämrar<br /> bilden ytterligare.</p> <p>Det är därför angeläget att lägga fast en ny ekonomisk-politisk strategi,<br /> som på allvar tar itu med de grundläggande problemen i svensk ekonomi.</p> <p>Moderata samlingspartiet sätter omvandlingens och dynamikens förutsättningar<br /> i centrum för den ekonomiska politiken. Omvandling av ekonomin<br /> förutsätter utveckling av nya lönsamma företag och avveckling av gamla<br /> olönsamma. För att en sådan utveckling skall kunna komma till stånd<br /> krävs en ökad flexibilitet i det ekonomiska livet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">Den ekonomisk-politiska strategi som vi förordar innebär en låg ök- Mot. 1987/88</p> <p>ningstakt i de offentliga utgifterna, sänkt skattetryck, stramare finanspoli- Fil2</p> <p>tik, avreglering av näringslivet, avskaffande av offentliga monopol, avveckling<br /> av löntagarfonderna samt ett ökat hushållssparande.</p> <p>Moderata samlingspartiets syn på den ekonomiska politiken i ett medelfristigt<br /> perspektiv har nyligen redovisats i motion 1987/88:Fi4. Vi kommer<br /> att i detalj redovisa vår syn på den ekonomiska politikens utformning under<br /> nästa år i samband med behandlingen av budgetpropositionen i januari<br /> 1988. Redan nu finns det emellertid anledning att föreslå vissa skattesänkningar,<br /> särskilt som skattetrycket enligt konjunkturinstitutets beräkningar<br /> väntas stiga till rekordnivån 56,4%.</p> <p>Den viktigaste åtgärden på kort sikt är att påbörja en långtgående skattereform.<br /> Därigenom skapas förutsättningar för arbetsmarknadens parter att<br /> i den kommande lönerörelsen uppnå avtal som inte ytterligare försämrar<br /> konkurrenskraften. En sänkning av marginalskatten gör det dessutom mer<br /> lönsamt att arbeta, spara och starta företag.</p> <p>Moderata samlingspartiet föreslog senast i januari 1987 att marginalskatterna<br /> skulle sänkas redan från 1988. Med tanke på det allvarliga läge som nu<br /> uppstått anser vi det befogat att återkomma i denna fråga. Vi föreslår således<br /> att skatteskalan för den statliga inkomstskatten ändras på sätt som<br /> framgår av nedanstående tabell.</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Beskattningsbar inkomst:</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">Skatteskala<br /> enligt regeringen:</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">Skatteskala<br /> enligt (m):</p> </td> </tr><tr><td><p style="text-align:right;">0- 70 000</p> </td> <td><p style="text-align:right;">5%</p> </td> <td><p style="margin-left:12px;">5%</p> </td> </tr><tr><td><p style="text-align:right;">70 000-140 000</p> </td> <td><p style="margin-left:24px;">20%</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">16%</p> </td> </tr><tr><td><p style="text-align:right;">140 000-190 000</p> </td> <td><p style="text-align:right;">34%</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">30%</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">190 000</p> </td> <td><p style="text-align:right;">45 %</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">40%</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_4"><p>Den statsfinansiella belastningen uppgår till knappt 8 miljarder kronor i<br /> helårseffekt. 1 det budgetförslag som vi presenterade i januari i år kompenserades<br /> denna sänkning med besparingar, vilket innebar att effekten på den<br /> inhemska efterfrågan var neutral. Vi anser fortfarande att sänkningen av<br /> marginalskatten måste mötas med besparingar och avser därför att vid behandlingen<br /> av budgetpropositionen i januari återkomma med förslag till<br /> besparingsåtgärder.</p> <p>1 och för sig skapar det uppkomna budgetläget, med överskott i den<br /> samlade offentliga sektorns finanser, utrymme för skattesänkningar utan<br /> kompenserande besparingar. Detta förutsätter emellertid en ökning av sparandet<br /> i den enskilda sektorn. I ett något längre perspektiv uppkommer<br /> dessutom positiva utbudseffekter som åtminstone till en del uppväger det<br /> initiala bortfallet av skatteintäkter.</p> <p>Ett sifferexempel belyser hur vårt förslag till lägre marginalskatter underlättar<br /> avtalsrörelsen. Om en genomsnittlig industriarbetare med en inkomst<br /> på 110 000 kr. per år har som mål att uppnå en ökning av inkomsten med 4 %</p> <p>efter skatt, måste han begära en bruttolöneökning på 5,1 %. Med vårt för- 17</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>slag räcker det med att lönen ökar med 2,7 % före skatt. Det är uppenbart att Mot. 1987/88</p> <p>avtalsrörelsen skulle komma att underlättas. Därmed skulle det också vara Fi 12</p> <p>lättare att uppnå den dämpning av lönekostnadsökningarna som även regeringen<br /> anser nödvändig.</p> <p>Förutsättningen för en varaktig skattereform är att inflationen inte tillåts<br /> höja skattetrycket. Endast vid fullgott inflationsskydd kommer skatteuttag<br /> och skattesats att vara oförändrade vid oförändrad real inkomstnivå. Förändringar<br /> i det reala skatteuttaget bör endast kunna ske genom politiska<br /> beslut och inte som en konsekvens av inflationstakten. Vi föreslår därför att<br /> fullt inflationsskydd återinförs.</p> <p>Regeringen genomdrev i våras försämringar i den skattemässiga behandlingen<br /> av anställdas vinstandelar. Avsikten med frivilliga vinstandelssystem<br /> är att göra de anställda delaktiga i företagens resultat, öka produktiviteten,<br /> sprida det individuella ägandet och stärka känslan av samhörighet<br /> inom företaget. Därutöver fyller dessa system en viktig samhällsekonomisk<br /> funktion, eftersom de stimulerar sparandet. Regeringens åtgärder på detta<br /> område riskerar att minska förekomsten av företagsanknutna vinstandelssystem,<br /> vilket också var det uttryckliga syftet med förslaget. Moderata samlingspartiet<br /> motsatte sig bestämt dessa försämringar. Vi hävdade att frivilliga<br /> vinstandelssystem i stället borde stimuleras t. ex. genom att de stiftelser<br /> som förvaltar vinstandelsmedlen skattebefrias. Vidare borde övervägas<br /> möjligheten att i viss utsträckning beskatta vinstandelarna som inkomst av<br /> tillfällig förvärvsverksamhet. De förslag som vi i våras framförde har samma<br /> aktualitet i dag, varför vi anser att regeringen bör återkomma med<br /> förslag till stimulanser av företagsanknutna vinstandelssystem. Riksdagen<br /> bör även avskaffa de i våras införda reglerna om sociala avgifter på vinstandelar.</p> <p>Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig författningstext.</p> <p>6. Hemställan</p> <p>Med stöd av vad som ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:29px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br /> politiken som föreslås i motionen,</p> <p style="margin-left:29px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om de negativa effekter som följer av införandet av<br /> allmänt prisstopp,</p> <p style="margin-left:29px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om avvecklingen av kvarvarande rester från tidigare<br /> prisstopp,</p> <p style="margin-left:29px;">4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans av bosparande<br /> i enlighet med vad som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:29px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om begränsningar på byggmarknaden,</p> <p style="margin-left:29px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna<br /> och investeringsreserverna,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts beträffande utvidgad omsättningsskatt till penning-<br /> och obligationsmarknaderna,</p> <p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen beslutar om sänkt statlig inkomstskatt i enlighet<br /> med vad som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinfört inflationsskydd<br /> av den statliga inkomstskatteskalan i enlighet med vad<br /> som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter på företagsanknutna<br /> vinstandelar i enlighet med vad som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning<br /> av vinstandelar på sätt som angivits i motionen,</p> <p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja ATP-avgiften<br /> med 0,4 procentenheter,</p> <p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del<br /> beslutar sänka den allmänna löneavgiften med 1,26 procentenheter.</p> <p>Stockholm den 25 november 1987</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1987/88</p> <p>Fil 2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Carl Bildt fm)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Lars Tobisson fm)<br /> Anders Björck (m)</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Ingegerd Troedsson fm)<br /> Ingrid Sundberg fm)</p> <p>Rolf Clarkson fm)<br /> Ann-Cathrine Haglund fm)<br /> Sonja Rembo fm)</p> <p>Per-Olof Strindberg fm)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Nils Carlsbamre fm)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Rolf Dahlberg fm)<br /> Bo Lundgren (m)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>L Arne Andersson (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_52"><p>19</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Innehållsförteckning Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:341px;">Fil 2</p> <p>1 Sammanfattning 7</p> <p>2 Den internationella utvecklingen 8</p> <p>3 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 9</p> <p>4 Regeringens förslag till ekonomisk-politiska åtgärder 11</p> <p>5 Det moderata alternativet 15</p> <p>6 Hemställan 17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Svenskt Tryck Stockholm 1987</p> </div> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_11" /> </div> </div> INL Inlämning 1987-11-25 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1987-11-26 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1987-11-27 00:00:00 inträffat 2 0 enligt m 1 undertecknare 0 Anders Björck m 2 undertecknare 0 Bo Lundgren m 3 undertecknare 0 L Arne Andersson m 4 undertecknare motgrund Motionsgrund Proposition 1987/88:60 2014-11-22 06:09:11 motkat Motionskategori - 2014-11-22 06:09:11 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02Fi12 2019-05-28 12:10:20 tilldelat Tilldelat Finansutskottet 2014-11-22 06:09:11 GB02Fi12 av Carl Bildt m. fl. (m) mot_198788_fi_12.pdf 488009 pdf med anledning av prop. 1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/F2AC5269-8CF2-42FD-8D49-8A2228BDC196