3109710 GB02A4 1987/88 A4 mot mot Motion 1987/88:A4 av Stig Gustafsson m. fl. (s) Motion Motion AU 4 0 1987-10-21 00:00:00 2014-11-04 17:47:49 2014-11-04 00:00:00 med anledning av proposition 1987/88:2 om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs av Stig Gustafsson m. fl. (s) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GB02A4/text https://data.riksdagen.se/dokument/GB02A4 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GB02A4 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1987/88:A4</p> <p>av Stig Gustafsson m. fl. (s)</p> <p>med anledning av proposition 1987/88:2 om<br /> ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti<br /> vid konkurs</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Betänkandet (SOU 1986:9) Ny lönegarantilag lämnades av lönegarantiutredningen<br /> i mars 1986. I betänkandet behandlades i första hand förfarandet<br /> kring lönegarantisystemet. I huvudsak gick utredningsförslaget i den delen<br /> ut på att tillskapa en enhetligare ordning för handläggningen av lönegarantiärenden.<br /> Avsikten var också att anpassa lönegarantiförfarandet bättre till<br /> arbetslivets förhållanden. Utredningen föreslog - i överensstämmelse med<br /> uttalanden i direktiven - att den prövning av lönegarantianspråk som kronofogdemyndigheterna<br /> nu gör flyttas till konkursförvaltarna. Dessa skulle<br /> därigenom komma att pröva arbetstagarnas löneanspråk i samtliga konkurser.<br /> Enligt utredningen skulle fordringarna på det sättet kunna utredas<br /> snabbare och säkrare vilket i sin tur borde medföra att arbetstagarna tidigare<br /> än vad fallet för närvarande är får lyfta de lönegarantimedel som de är<br /> berättigade till. Förvaltarnas och kronofogdemyndigheternas dubbelarbete<br /> vid prövningen av lönefordringar i de här aktuella konkurserna skulle också<br /> upphöra vilket medför besparingar för statsverket. Till komplettering av sitt<br /> förslag ansåg utredningen att den granskning av förvaltarnas lönegarantihantering<br /> som utövas av tillsynsmyndigheterna i konkurs skulle effektiviseras.</p> <p>Utredningens förslag godtogs av de flesta remissinstanserna. Bakom förslaget<br /> står därför sådana i sammanhanget betydelsefulla remissinstanser<br /> som LO, TCO, riksskatteverket (som är centralmyndighet för tillsynsmyndigheterna),<br /> Sveriges advokatsamfund, Svenska arbetsgivareföreningen och<br /> det stora flertalet kronofogdemyndigheter. Trots detta förordar regeringen i<br /> proposition 1987/88:2 en lösning som innebär att kronofogdemyndigheterna<br /> får prövningsansvaret för lönegarantianspråken i alla konkurser. Denna lösning<br /> slår i princip igenom redan den 1 januari 1988 eller när den nya konkurslagen<br /> enligt riksdagens beslut skall träda i kraft. Den nya konkurslagen<br /> innebär nämligen att den hittillsvarande uppdelningen av konkurserna i två<br /> handläggningsformer, ordinär och mindre konkurs, ersätts av en enda. Följden<br /> härav blir att kronofogdemyndigheterna får prövningsansvaret i alla<br /> konkurser utom i sådana där tingsrätten på förvaltarens begäran beslutar<br /> om ett bevakningsförfarande. Det har antagits att ett bevakningsförfarande<br /> inte behövs i andra fall än då oprioriterade fordringar beräknas kunna få utdelning.<br /> För övrigt kan lön ha behövt betalas till de anställda redan när<br /> tingsrätten meddelar sitt beslut om bevakningsförfarande.</p> <p>Enligt vår mening är utredningsförslaget såväl ur arbetstagarnas som ur<br /> samhällets synvinkel en bättre lösning än den som förordas i propositionen.</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Det finns i dag mångårig erfarenhet av hur förvaltare (ordinär konkurs) Mot. 1987/88</p> <p>och kronofogdemyndigheter (mindre konkurs) hanterar lönegarantian- A4</p> <p>språk. Visserligen handläggs drygt 90% av alla konkurser som mindre konkurs.<br /> Räknat på antalet anställda i konkursdrabbade företag rör det sig<br /> dock om en avsevärt mera jämn fördelning. Sålunda uppgår antalet ”årspersoner”<br /> som lyft lönegarantimedel i ordinär och mindre konkurs år 1985<br /> till 10662 resp. 8559 och år 1986 till 7704 resp. 8930.</p> <p>Med regeringsförslaget kommer kronofogdemyndigheterna att få prövningsansvaret<br /> i uppskattningsvis 98% av alla konkurser. Räknat på antalet<br /> anställda i konkursdrabbade företag innebär detta en stor förändring i förhållande<br /> till nuläget.</p> <p>Som lönegarantiutredningen funnit har det inte framkommit någon särskild<br /> kritik mot förfarandet i ordinär konkurs. Erfarenheterna från kronofogdemyndigheternas<br /> lönegarantihandläggning är dock på flera punkter negativa.</p> <p>Valet mellan förvaltare eller kronofogdemyndighet var lönegarantiutredningens<br /> huvudfråga i betänkandet. Som sakkunniga och experter medverkade<br /> i utredningen representanter för arbetsmarknadens parter. Advokatsamfundet,<br /> Ackordscentralen, kronofogdemyndigheterna och riksskatteverket.<br /> Utredningen var enhällig. Lönegarantiutredningens förslag<br /> speglar därför en djupgående kännedom om hur lönegarantihanteringen<br /> fungerar i det praktiska arbetslivet.</p> <p>Lönegarantilagen är en social skyddslagstiftning. Vi vill starkt understryka<br /> att utformningen av reglerna för lönegaranti måste ske med beaktande<br /> av det starka sociala syfte som ligger bakom hela lagstiftningen.</p> <p>Ur arbetstagarsynpunkt är det omvittnat att konkursförvaltarens utredningar<br /> framstår som smidigare än kronofogdemyndigheternas. Kontakterna<br /> mellan förvaltaren och de anställda eller deras fackliga organisationer är naturliga<br /> och enkla. Det ges goda möjligheter att klara ut eventuella missförstånd<br /> under utredningen av lönegarantianspråk. Mot detta skall ställas kronofogdemyndigheternas<br /> prövning enligt gängse myndighetsmodell. I de<br /> flesta fall är förfarandet skriftligt och för arbetstagarna slutet. Det finns då<br /> risk för att relevant utredningsmaterial inte kommer fram hos kronofogdemyndigheten<br /> och att myndigheten under ett alltför tidigt skede av handläggningen<br /> t. ex. meddelar ett avslagsbeslut. Förfarandet hos konkursförvaltaren<br /> är även betydligt snabbare än hos kronofogdemyndigheten.</p> <p>Lönetvister löses i allmänhet inom det tvisteförhandlingssystem som parterna<br /> på arbetsmarknaden byggt upp. Det är endast i undantagsfall som lönetvister<br /> inte kan lösas utom rätta. Om förvaltarna får ansvaret för lönegarantihanteringen<br /> åstadkoms en ordning som avsevärt bättre överensstämmer<br /> med det system som i övrigt gäller på arbetsmarknaden.</p> <p>Förvaltaren kommer genast efter konkursutbrottet i kontakt med såväl<br /> gäldenären som de anställda och deras fackliga organisationer. Det åligger<br /> förvaltaren att så snart det kan ske efter konkursutbrottet undersöka om det<br /> finns några anställda och om det bedrivs någon verksamhet. Förvaltaren får<br /> ta ställning till om någon arbetstagare skall sägas upp och om verksamheten<br /> skall fortsättas. Förhandlingar skall upptas med de fackliga organisationer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>na. Förvaltarens anskaffande av uppgifter om lönegarantianspråk knyter på Mot. 1987/88</p> <p>ett naturligt sätt an till de uppgifter förvaltaren redan har i konkursen. A4</p> <p>I realiteten bygger också flera kronofogdemyndigheter i dag sin prövning<br /> på den utredning som förvaltaren gör. Detta har i sin tur medfört att den<br /> handläggande personalen på dessa myndigheter inte fått tillfälle att skaffa<br /> sig erforderlig rutin. Härtill kommer att tillströmningen av ärenden till de<br /> olika myndigheterna varierat mycket. Som lönegarantiutredningen redovisat<br /> finns det ett inte obetydligt antal myndigheter som får färre än 25 nya<br /> ärenden per år. Några myndigheter saknar till och med vissa år nya lönegarantiärenden.<br /> Många handläggare har därför inte den förtrogenhet med arbetsuppgifterna<br /> som är önskvärd.</p> <p>För förvaltarnas vidkommande är situationen däremot den motsatta. 1<br /> och med de ändringar i konkurslagen som trädde i kraft den 1 januari 1980<br /> har kraven på konkursförvaltarnas kvalifikationer avsevärt skärpts. Avsikten<br /> är att förvaltaruppdragen skall koncentreras till personer som specialiserat<br /> sig på konkursförvaltning. Även om reformen ännu inte på alla håll<br /> fått full genomslagskraft är det vår uppfattning att flertalet förvaltare i dag<br /> är väl förtrogna med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor. I<br /> sammanhanget är det av betydelse att konkursdomare och tillsynsmyndigheter<br /> ser till att förvaltaruppdrag i komplicerade konkurser och i konkurser<br /> med anställda anförtros för uppgifterna särskilt kompetenta advokater.</p> <p>Med propositionens förslag måste kraven på förvaltarnas kompetens bibehållas.<br /> Samma kompetens måste också finnas hos kronofogdemyndigheterna.<br /> Samtidigt gäller att tillsynsmyndigheterna - som inte ens är omnämnda<br /> i propositionen - måste ha jämförbar kompetens.</p> <p>Detta innebär att dubbla kompetenser skall finnas för samma sak. Kraven<br /> på utbildningsinsatser blir därför stora. Detta medför ökade kostnader för<br /> samhället utan någon motsvarande samhällsnytta.</p> <p>Risk för dubbelarbete finns med propositionens förslag också i ett annat<br /> avseende. Förvaltaren kommer inte att som i dag kunna förhandla med<br /> t. ex. en arbetstagarorganisation och träffa en uppgörelse. För detta kommer<br /> att krävas ytterligare kontakter med kronofogdemyndigheten som ju<br /> har den yttersta beslutsrätten. Arbetstagarna och deras organisationer får<br /> med denna ordning inte en utan två motparter.</p> <p>Riskerna för tidsutdräkt, byråkrati och krångel ökar med den i propositionen<br /> föreslagna ordningen samtidigt som samhällets kostnader också<br /> ökar.</p> <p>Erfarenhetsmässigt är det färre tvister som går till rättegång i ordinär konkurs.<br /> Ordningen med förlikningssammanträde överensstämmer väl med<br /> förfarandet i övrigt på arbetsmarknaden där det enligt förhandlingsordningar<br /> i kollektivavtal och den arbetsrättsliga lagstiftningen (4 kap. 7 § lagen<br /> om rättegången i arbetstvister) förutsätts att exempelvis lönetvister i första<br /> hand skall lösas genom förhandlingar utom rätta. Omvänt går en väsentligt<br /> större del av tvisterna i mindre konkurs till rättegång. Också detta föranleder<br /> naturligtvis ökade kostnader för samhället.</p> <p>Det kan i sammanhanget tilläggas att överklaganden av kronofogdemyndigheternas<br /> beslut till hovrätterna på senare tid ökat kraftigt. Kronofog</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>demyndigheternas bedömningar underkänns av hovrätterna i en anmärk- Mot. 1987/88</p> <p>ningsvärd omfattning, enligt uppgift i ca 40% av alla överklagade mål. A4</p> <p>Vidare har riksdagen beslutat om ändringar av den nuvarande organisationen<br /> för kronofogdemyndigheterna. Den nya organisationen träder i kraft<br /> först den 1 juli 1988 då landets 81 kronofogdemyndigheter ombildas till 24<br /> myndigheter, en i varje län. Att dessförinnan till den nuvarande kronofogdeorganisationen<br /> överföra de arbetsuppgifter som propositionen ålägger<br /> dem är ytterst olämpligt eftersom myndigheterna inte är rustade för detta.</p> <p>De skäl som i propositionen (s. 8 f.) åberopas till stöd för regeringsförslaget<br /> är i huvudsak fyra.</p> <p style="margin-left:13px;">1. Prövningsfunktionen, som är en central uppgift i lönegarantisystemet<br /> och som innefattar myndighetsutövning, bör ligga hos en myndighet.</p> <p style="margin-left:26px;">- Om detta är till en början att säga att prövningsfunktionen i ordinär<br /> konkurs sedan lönegarantilagens tillkomst i början av 1970-talet legat<br /> hos konkursförvaltarna. Till detta kommer att JK i sitt remissyttrande<br /> över lönegarantiutredningens förslag bl. a. uttalat att en delegation av<br /> myndighetsutövning till ett privaträttsligt subjekt är möjlig om den,<br /> som i detta fall, sker genom reglering i lag.</p> <p style="margin-left:13px;">2. Staten bör ges betydligt bättre möjligheter än vad utredningen föreslagit<br /> att kontrollera förvaltarens beslut i varje enskilt ärende.</p> <p style="margin-left:26px;">- Enligt vår mening finns det inte något behov av en kontroll i varje enskilt<br /> ärende. I stället bör, som lönegarantiutredningen föreslagit, tillsynsmyndigheternas<br /> granskning av förvaltarnas lönegarantihantering<br /> effektiviseras. Enligt utredningen bör tillsynsmyndigheterna bl. a. göra<br /> förvaltarna uppmärksamma på sådana fall där det finns särskild anledning<br /> att befara missbruk.</p> <p style="margin-left:13px;">3. Utredningsförslaget medför risk för större kostnader i fråga om såväl<br /> själva lönegarantin som ersättningen till förvaltarna.</p> <p style="margin-left:26px;">- Härom är att säga att propositionen måste förutsätta, om det skall vara<br /> meningsfullt, att kronofogdemyndigheterna ges ökade resurser. Detta<br /> innebär att propositionens förslag totalt sett blir dyrare för samhället<br /> än utredningsförslaget. Om, å andra sidan, kronofogdemyndigheterna<br /> inte får särskilda resurser för prövningen av lönegarantifall förfelas<br /> propositionens förslag.</p> <p style="margin-left:13px;">4. Det skadeståndsrättsliga ansvaret för den myndighetsutövning som enligt<br /> utredningsförslaget skall utföras av konkursförvaltarna kommer att<br /> åvila staten.</p> <p style="margin-left:26px;">- Detta har varit fallet i ordinär konkurs allt sedan lönegarantilagens tillkomst.<br /> I det förut åberopade remissyttrandet av JK har för övrigt understrukits<br /> att konkursförvaltarna i fråga om prövningsfunktionen redan<br /> i dag står under tillsyn av JK och riksdagens ombudsmän.</p> <p>När det gäller kostnaderna för lönegarantin pekades redan i direktiven till<br /> lönegarantiutredningen på att utbetalningarna från garantin ökat anmärkningsvärt<br /> under de senaste åren. från 19,5 milj. kr. budgetåret 1971/72 till<br /> 654 milj. kr. budgetåret 1984/85. Det har påståtts att de ökade utbe</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>talningarna skulle bero på att det genom direkta oegentligheter och bristan- Mot. 1987/88</p> <p>de kontroll skulle förekomma felaktiga utbetalningar från garantin. I direk- A4<br /> tiven nämndes särskilt konstruerandet av s. k. personalbolag och anställning<br /> av närstående på mycket förmånliga villkor. Utredningen fick i uppdrag att<br /> klargöra och analysera de bakomliggande orsakerna till ökningen i utbetalningarna<br /> från lönegarantin för att därigenom möjliggöra bedömningar<br /> om kontrollen behövde göras effektivare.</p> <p>Det finns flera orsaker till denna ökning. Antalet konkurser har ökat väsentligt<br /> under årens lopp (se t. ex. SIND:s rapport 1985:7 Konkursutredningen),<br /> liksom antalet anställda i konkursdrabbade företag. Införandet av<br /> anställningsskyddslagen 1974 med ett starkt förbättrat uppsägningsskydd<br /> för arbetstagarna har haft den största betydelsen eftersom mellan 50 och<br /> 60% av utbetalningarna enligt garantin avser fordringar på uppsägningslön.</p> <p>Stor betydelse hade givetvis också ändringen i förmånsrättslagen den 1 januari<br /> 1976 som innebar att löne- och pensionsfordringar i förmånsrättshänseende<br /> placerades efter fordringar med säkerhet av företagshypotek och<br /> skattefordringar. Härtill kommer att lönegarantilagens maximibelopp höjts<br /> från tre basbelopp 1971 till 12 basbelopp den 1 januari 1976.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang erinra om att lönegarantin finansieras genom<br /> en särskild arbetsgivaravgift - lönegarantiavgiften - som i dag uppgår till ca<br /> 0,2% av lönesumman. Medlen är sålunda inte skattemedel i vanlig mening.<br /> Lönegarantiavgifterna förs till den s. k. lönegarantifonden som i dag är balanserad.</p> <p>Det är ställt utom allt tvivel att lönegarantin bidrar till att göra konkurs<br /> till en förmånligare åtgärd för rekonstruktion av ett företag än andra alternativ,<br /> t. ex. ackord. Däremot har lönegarantiutredningen, bl. a. genom en<br /> enkät till samtliga länsstyrelser och kronofogdemyndigheter i landet, konstaterat<br /> att missbruk av garantin är av mycket begränsad omfattning och<br /> därför inte någon förklaring av ökningen av utbetalningarna.</p> <p>Enligt den nya konkurslagen, som träder i kraft den 1 januari 1988, skall<br /> domstol besluta att bevakningsförfarande skall äga rum i konkurs. Tanken<br /> är att bevakning skall förekomma endast om fordringar utan förmånsrätt<br /> kan antas erhålla utdelning i konkursen. Vi anser att möjligheten för domstol<br /> att föranstalta om bevakning bör utvidgas. Denna utvidgning bör i första<br /> hand ta sikte på sådana situationer där ett smidigare förfarande är betydelsefullt<br /> för arbetstagarna. Som exempel kan nämnas särskilt stora konkurser<br /> med många anställda. Ett annat exempel är småföretag där<br /> löneutredningen i praktiken ofta är mera komplicerad. Detta bör komma<br /> till uttryck genom att 9 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) får följande ändrade<br /> lydelse:</p> <p>Rätten får efter framställning från förvaltaren besluta att bevakningsförfarande<br /> skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum om fordringar<br /> utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen eller om det finns<br /> skäl till det med hänsyn till arbetstagarnas fordran på lön eller ersättning.</p> <p>Regeringen bör även i det fortsatta översynsarbetet av lönegarantilagen<br /> beakta vad i motionen anförts.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Hemställan Mot. 1987/88</p> <p style="margin-left:339px;">A4</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:29px;">att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad som<br /> anförs i motionen bör beaktas vid det fortsatta arbetet med en översyn<br /> av lönegarantilagen.</p> <p>Stockholm den 21 oktober 1987</p> <p>Stig Gustafsson (s)</p> <p>Jarl Lander (s) Ulla Johansson (s)</p> <p>Kaj Larsson (s)</p> </div> <div class="block ml_52"><p>9</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> </div> INL Inlämning 1987-10-21 00:00:00 inträffat 13 B Bordläggning 1987-10-22 00:00:00 inträffat 1 HÄN Hänvisning 1987-10-23 00:00:00 inträffat 2 0 Stig Gustafsson s 1 undertecknare 0 Jarl Lander s 2 undertecknare 0 Ulla Johansson s 3 undertecknare 0 Kaj Larsson s 4 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-19 15:45:45 motkat Motionskategori - 2014-11-19 15:45:45 statustext statustext Ärendet är avslutat GB02A4 2019-05-28 12:09:42 tilldelat Tilldelat Arbetsmarknadsutskottet 2014-11-19 15:45:45 GB02A4 av Stig Gustafsson m. fl. (s) mot_198788_a_4.pdf 195330 pdf med anledning av proposition 1987/88:2 om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs https://data.riksdagen.se/fil/E0564CA9-8FC8-4772-9723-090A9E7C0C46