3076910 GA02sf110 1986/87 sf110 mot mot Motion 1986/87:sf110 Hugo Hegeland (m) Motion Motion sfu 110 0 1987-03-26 00:00:00 2014-10-13 19:40:11 2014-10-13 00:00:00 Förslag om uttag av socialavgifter på vinstandelsmedel (prop. 1986/87:107) Hugo Hegeland (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02sf110/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02sf110 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02sf110 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87: Sfi 10</p> <p>Hugo Hegeland (m)</p> <p>Förslag om uttag av socialavgifter på<br /> vinstandelsmedel (prop. 1986/87:107)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I proposition 1986/87:107 föreslår regeringen att arbetsgivaravgifter skall tas<br /> ut på de bidrag arbetsgivare lämnar till en s. k. vinstandelsstiftelse. Propositionen<br /> bygger på en uppenbar sammanblandning av begreppet vinstandel<br /> med lön. Den bör därför avslås av riksdagen.</p> <p>1. Propositionen har inte föregåtts av någon grundlig utredning, vilket kan<br /> förklara dess påtagliga brister. Statsrådet skriver att en arbetsgrupp inom<br /> regeringskansliet till chefen för finansdepartementet den 1 juli 1983 överlämnade<br /> en promemoria (Ds Fi 1983:21) vari bl. a. föreslogs att ”vissa avgiftsfria<br /> inkomster skulle belastas med en särskild grundavgift till socialförsäkringen”,<br /> nämligen ”när en arbetsgivare lämnar bidrag till en stiftelse vars<br /> ändamål är att tillgodose ekonomiska intressen hos de anställda eller tidigare<br /> anställda hos arbetsgivaren”. Detta innebär ”att bidrag som lämnas inom<br /> ramen för s. k. företagsanknutna vinstdelningssystem skulle belastas med<br /> grundavgift”.</p> <p>Promemorian sägs ha remissbehandlats. Hur omfattande denna remissbehandling<br /> varit anges ej. Efter denna, förmodligen mycket begränsade<br /> remissbehandling, har en beredning i regeringskansliet ägt rum ”med sikte<br /> på att efter lagrådsremiss förelägga riksdagen ett sådant förslag”. Under<br /> denna beredning sägs att vissa ”upplysningar och synpunkter har erhållits vid<br /> underhandskontakter med bl. a. representanter för den till Svenska Handelsbanken<br /> knutna stiftelsen Oktogonen och för Svenska bankmannaförbundet.</p> <p>I skrivelse till regeringen har bl. a. Tjänstemännens Centralorganisation<br /> lämnat synpunkter i ämnet.” (s. 10-11)</p> <p>Det torde vara unikt att en proposition i ett så genomgripande ämne<br /> föreläggs riksdagen efter en så begränsad utredning och remissbehandling.</p> <p>Förfarandet synes strida mot RF:s krav på väl utredda förslag innan de läggs<br /> på riksdagens bord. Uppgiften att ”vissa upplysningar och synpunkter<br /> erhållits vid underhandskontakter” tyder på att regeringen tagit lätt på<br /> uppgiften att grundligt utreda frågan. Detta bekräftas också av uppgiften att<br /> sedan förslaget utarbetats inom socialdepartementet har ”riksförsäkringsverket<br /> och riksskatteverket under hand fått ta del av förslaget och yttrat sig<br /> över detta”.</p> <p>2. I sin allmänna motivering till förslaget skriver statsrådet att ”i ett stort<br /> antal företag åtgärder vidtagits för att genom vinstdelning tillgodose<br /> ekonomiska intressen hos resp. företags anställda” (s. 11). Beskrivningen är</p> <p>felaktig. Det är ingalunda för att tillgodose anställdas ekonomiska intressen 1</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:17px;">&amp;</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot.<br /> 1986/87<br /> Sfi10—115</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1986187.3 sami. Nr Sfi 10-115</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_48" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>som vinstandelssystem initierats i ett antal företag. Det ankommer på den Mot. 1986/87</p> <p>enskilde och på dennes ombudsmän eller talesmän att i alla sammanhang Sfi 10</p> <p>tillgodose egna ekonomiska intressen. Företagen engagerar sig inte i den<br /> enskildes ekonomiska intressen. Vad företag kan göra är att genom extra<br /> belöningar av skilda slag visa sin erkänsla för de anställdas arbete och<br /> solidaritet med företaget. Stipendier är en sådan form av uppmuntran som<br /> rimligen inte leder någon vettig människa till tanken att påstå att företaget<br /> därigenom tillgodoser den anställdes ”ekonomiska intressen”.</p> <p>Statsrådet skriver också, men nu alldeles riktigt: ”Avsikten med sådana<br /> åtgärder har uppgivits vara att göra de anställda delaktiga av företagets<br /> resultat, öka produktiviteten, sprida det individuella ägandet i företaget och<br /> öka känslan av samhörighet med företaget” (s. 11). De anställda har<br /> självklart intresse av att företaget går bra, att företaget lämnar god<br /> avkastning och därför kan redovisa vinst. Detta intresse föreligger oavsett om<br /> vinstdelning eller ej. De anställdas främsta ekonomiska intresse är att få god<br /> lön för sitt arbete, vilket förutsätter att företaget går med vinst, såvida det<br /> inte är fråga om ett statligt företag, som kan täcka sina förluster via<br /> statsbudgeten.</p> <p>Talet om att ”tillgodose ekonomiska intressen hos resp. företags anställda”<br /> är befängt och uppenbarligen betingat av statsrådets svårigheter att<br /> argumentera för en dålig sak. Det är elementärt att de anställdas ekonomiska<br /> intressen i första hand tillvaratas av den enskilde själv, i andra hand av den<br /> enskildes intresseorganisationer och i tredje hand av stat och kommun.</p> <p>Företagens uppgift är att tillgodose företagets ekonomiska intressen. Och det<br /> kan bl. a. göras genom att vid goda vinster låta de anställda bli delaktiga i<br /> vinsten.</p> <p>Statsrådets svaga argumentering för propositionen bygger sålunda på en<br /> förvanskad framställning av faktiska förhållanden. Därför är det angeläget<br /> att riksdagen icke låter sig förledas av den vilseledande argumenteringen<br /> utan ser till fakta.</p> <p>3. I propositionen skriver statsrådet vidare:</p> <p>”De företag som använder vinstandelsstiftelser kan på ett billigare sätt<br /> knyta till sig arbetskraft än de företag som väljer att konkurrera enbart med<br /> lön och andra förmåner som i dag är belagda med arbetsgivaravgifter. På sikt<br /> kan detta leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna företag<br /> emellan.” (s. 12)</p> <p>Detta påstående är klart felaktigt. Det är ju tvärtom så att de företag som<br /> betalar vinstandelar totalt sett betalar en större summa pengar till sina<br /> anställda än de företag som inte har ett överskott som är tillgängligt för<br /> vinstdelning. Följaktligen kan inte hävdas att företag som infört vinstandelsstiftelser<br /> på ett billigare sätt knyter till sig arbetskraft. Betecknande är att<br /> statsrådet skriver ”de företag som använder vinstandelsstiftelser”. Det är<br /> inte alls fråga om att använda dessa stiftelser i konkurrenssyfte. Stiftelserna<br /> har ju tillkommit i ett givet konkurrensläge och är en följd av att man i<br /> efterhand kunnat konstatera att företaget gått bra och därför beslutat om<br /> avsättning till stiftelse.</p> <p>Lika felaktigt är påståendet att systemet med vinstandelsstiftelser ”kan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna företag emellan”.<br /> Tvärtom bör de ha effekten att leda till en bättre allokering av arbetskraften<br /> när stiftelserna väl inrättats. Då kan tänkas att ett vinstgivande företag lockar<br /> till sig mer kvalificerad arbetskraft, vilket är samhällsekonomiskt riktigt och<br /> inte någon ”snedvridning”.</p> <p>Statsrådets ohållbara argumentering för propositionens förslag framgår<br /> också av följande påstående:</p> <p>”Det är också så, att samhällets fördelningspolitik i stor utsträckning<br /> bygger på arbetsgivarnas avgifter till den allmänna försäkringen. Om allt fler<br /> företag väljer att ersätta sina anställda med avsättningar till vinstandelsstiftelser<br /> urholkas detta fördelningssystem. Risken är då stor att många<br /> människor blir utan tillräckligt stöd vid eventuell sjukdom eller efter<br /> pensionering.” (s. 12)</p> <p>Det är häpnadsväckande att ett så orimligt påstående kan framföras i en<br /> proposition förelagd Sveriges riksdag. För det första bedriver inte samhället<br /> någon fördelningspolitik. Den socialdemokratiska regeringen söker göra<br /> det, liksom LO och andra arbetstagarorganisationer. Och denna fördelningspolitik<br /> bygger självklart på de löner som överenskoms och inte på arbetsgivarnas<br /> avgifter till den allmänna försäkringen. Det är därför orimligt att påstå<br /> att fördelningssystemet urholkas genom tillkomsten av vinstandelsstiftelser.<br /> Tvärtom bör dessa stiftelser betraktas som en marknadsbetingad komplettering<br /> till den stela lönebildningen i Sverige. Samtidigt innebär stiftelserna<br /> givetvis en försvagning av den s. k. solidariska lönepolitiken, som ju<br /> motsätter sig att de anställda belönas med hänsyn till företagens lönsamhet<br /> och betalningsförmåga, dvs. med hänsyn till de faktiska förhållandena på<br /> arbetsmarknaden.</p> <p>4. Statsrådet anför ”att de anställda i lönsamma företag gynnas i förhållande<br /> till anställda i andra företag” (s. 12). Detta är givetvis obestridligt men<br /> omedelbart efter detta konstaterande anför statsrådet att ”företaget uppnår,<br /> genom att slussa ersättningarna till de anställda för utfört arbete via en<br /> vinstandelsstiftelse, omotiverade lättnader i socialavgiftshänseende”<br /> (s. 12—13). Detta påstående är fortfarande felaktigt. Vinstandelar utgår inte<br /> för utfört arbete. För utfört arbete utgår avtalsenlig lön, även om företaget<br /> gått med förlust. Vinstandelar utgår om företaget under verksamhetsåret<br /> givit vinst, vilket man inte vet något om när verksamhetsåret börjar.</p> <p>Statsrådet fortsätter emellertid sin befängda argumentering och anför:<br /> ”Vinstandelssystemen befäster orättvisorna på arbetsmarknaden, som riskerar<br /> att delas upp i företag med vinstandelssystem och företag utan. Detta<br /> drabbar framför allt de anställda i små företag med dålig lönsamhet.” (s. 13)<br /> Enligt statsrådets underliga sätt att se på arbetsmarknaden borde alla<br /> företag gå med lika stor vinst (eller förlust) för att inte orättvisor skall uppstå!<br /> Argumenteringen är naturligtvis ohållbar och avslöjar statsrådets avsikt. I<br /> varje ekonomiskt system kommer vissa företag att gå med vinst - förhoppningsvis<br /> flertalet - medan vissa företag - förhoppningsvis fåtalet - går med<br /> förlust. Det är då ett samhällsekonomiskt intresse att arbetskraften vid de<br /> förlustbringande företagen överförs till de lönsamma företagen. Detta är en<br /> grundläggande förutsättning för ekonomisk tillväxt, utveckling och omvand</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1986/87<br /> Sfi 10</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ling av näringslivet - en omvandling som socialdemokrater i andra samman- Mot. 1986/87</p> <p>hang ihärdigt säger sig eftersträva. Den solidariska lönepolitiken har för Sfi 10</p> <p>övrigt delvis åstadkommit detta genom att de olönsamma företagen ej<br /> kunnat betala de löner som därigenom överenskommits och följaktligen<br /> tvingats till nedläggning eller i konkurs. LO har också förklarat att detta varit<br /> en av avsikterna med den s. k. solidariska lönepolitiken.</p> <p>Ingenting säger att anställda i små företag skulle bli särskilt orättvist<br /> behandlade av ett system med vinstandel. Tvärtom visar den ekonomiska<br /> utvecklingen i alla marknadsekonomier att det är inom småföretagen som<br /> förutsättningarna för ekonomiskt framåtskridande skapas först. Det var<br /> också inom mindre företag som systemet med vinstandelar initierades.</p> <p>5. Statsrådets slutsats att det bidrag en arbetsgivare lämnar till vinstandelsstiftelse<br /> bör behandlas som lön, förblir, trots upprepade påståenden,<br /> ohållbart: ”Bidraget är avsett att komma de slutliga mottagarna till del på<br /> grund av anställningen och som erkänsla för arbete som utförts för<br /> arbetsgivarens räkning, dvs. det är realiter fråga om ersättning för utfört<br /> förvärvsarbete. Det förhållandet att medlen slussas över till den anställde via<br /> en juridisk person bör inte skymma bidragets egentliga innebörd” (s. 13).</p> <p>Det är inte på grund av det arbete som utförts som vinstandel kan<br /> utbetalas. Det är på grund av att företaget till följd av marknadssituationen<br /> gjort goda vinster. Och det beror dels på att produkten är efterfrågad, dels på<br /> marknadssituationen. Det arbete som den anställde utfört under ett år, är<br /> ingen som helst garanti för att företaget också kan redovisa vinst. Förutsättningen<br /> för vinst är att företaget lyckas ta ut priser som väl överstiger<br /> produktionskostnaderna, vilket i sin tur beror på marknadssituationen. Om<br /> det finns flera företag på marknaden och alla är lika produktiva, och om de<br /> anställda är lika arbetsamma, kommer inget företag att visa någon vinst och<br /> några vinstandelar kommer följaktligen inte att utbetalas.</p> <p>6. Intressant är att statsrådet i ett ögonblick av klarsyn även erkänner dessa<br /> ovan anförda, grundläggande och självklara förhållanden. Det är när<br /> statsrådet tar upp frågan om att en anställds andel i vinstandelsstiftelse bör<br /> påverka sjukpenningens storlek. Då anförs nämligen följande:</p> <p>”Man råkar emellertid i svårigheter om man vill låta en anställds andel i en<br /> vinstandelsstiftelse påverka sjukpenningens storlek. Den sjukpenninggrundande<br /> inkomsten (SGI) utgörs enligt 3 kap. 2 § AFL av den 'årliga inkomst i<br /> pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en<br /> försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete'. Beräkningen av<br /> SGI bygger således på en prognos om inkomsten av eget arbete framöver.</p> <p>Beträffande rätten till vinstandel går det knappast att göra någon motsvarande<br /> uppskattning på förhand. Den anställdes andel i vad som tillförs stiftelsen<br /> genom arbetsgivarens bidrag bestäms inte förrän efter utgången av det år<br /> som givit upphov till överföringen (vinståret). Andelen beror alltså inte på<br /> eget framtida arbete.” (s. 14)</p> <p>Statsrådet förtydligade ytterligare sin desavouering av sin tidigare argumentering<br /> genom att göra följande, helt riktiga påpekande: "Har den<br /> anställde under vinståret kvalificerat sig för andel tillgodogörs han denna<br /> oavsett senare sjukdom. Något inkomstbortfall inträffar således inte i ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>sådant fall, vilket ju är själva grunden till att sjukpenning utgår. Att göra en Mot.</p> <p>anställds andel sjukpenninggrundande strider därför mot grundtanken inom Sfi 10</p> <p>sjukförsäkringssystemet. Med hänsyn härtill anser jag att det inte är möjligt<br /> att lägga andelen till grund för SGI-beräkningen. Jag föreslår därför att<br /> förvärv av andel i vinstandelsstiftelsen inte skall grunda rätt till sjukpenningförmån.”<br /> (s. 14-15)!!</p> <p>Grundligare och mer övertygande kan statsrådet inte desavouera sin<br /> tidigare argumentering för att vinstandel skall betraktas som lön. För vore<br /> vinstandel lika med lön, skulle självfallet även sjukpenningen grundas på<br /> denna andel! Med hänsyn härtill borde det vara lätt för riksdagen att avslå<br /> propositionen med förslag om uttag av socialavgifter på vinstandelsmedel.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med åberopande av vad i motionen anförts hemställs</p> <p style="margin-left:29px;">att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1986/87:107<br /> med förslag om uttag av socialavgifter på vinstandelsmedel.</p> <p>Stockholm den 26 mars 1987<br /> Hugo Hegeland (m)</p> </div> <div class="block ml_46"><p>1986/87</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 * Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Sfi 10-115</p> </div> <div class="block ml_53"><p>5</p> </div> </div> </div> 0 Hugo Hegeland m 1 undertecknare GA02sf110 Hugo Hegeland (m) mot_198687_sf_110.pdf 201662 pdf Förslag om uttag av socialavgifter på vinstandelsmedel (prop. 1986/87:107) https://data.riksdagen.se/fil/4E75F3AE-97F2-46EB-BACF-748AF3CF3F57