3076905 GA02sf105 1986/87 sf105 mot mot Motion 1986/87:sf105 Nils Carlshamre m. fl. (m) Motion Motion sfu 105 0 1987-01-26 00:00:00 2014-10-13 19:40:07 2014-10-13 00:00:00 Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn (prop. 1986/87:69) Nils Carlshamre m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02sf105/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02sf105 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02sf105 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Motion till riksdagen 1986/87:Sfl05 Nils Carlshamre m. fl. (m) Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn (prop. 1986/87:69) </div> <div class="block ml_3">Sjukpenningförsäkringen, som är avsedd att ersätta 90 % av inkomstbortfall vid sjukdom, ger vid korta sjukfall mycket dålig kompensation för stora grupper, framför allt timavlönade, skiftarbetande och deltidsarbetande med s. k. koncentrerad deltid. De erhåller i många fall endast hälften eller mindre än hälften av den avsedda kompensationen. Moderata samlingspartiet har tidigare föreslagit radikala förbättringar av sjukpenningförsäkringen för dessa grupper. Förslagen har hittills avvisats av riksdagsmajoriteten, främst med motiveringen att en sådan reform skulle bli alltför kostnadskrävande. Då riksdagen senast avslog moderata förslag med denna inriktning var det nästan på dagen samtidigt som de stora arbetsmarknadsorganisationerna enades om att hos statsmakterna begära just en sådan reform. Den beställningen anammades strax av regeringen, som tillsatte en arbetsgrupp för att utarbeta förslag i ärendet. Självfallet är vi mycket tillfredsställda över att våra förslag vinner gehör, och vi såg med förväntan fram mot ett förslag från regeringen, som äntligen skulle lösa problemet och undanröja gamla orättvisor. Desto mer beklagligt är det att nu nödgas konstatera, att det föreliggande förslaget är så bristfälligt, att det inte kan genomföras i föreliggande skick. Vi ser oss nödsakade att hemställa, att riksdagen avslår proposition 1986/87:69 och hos regeringen begär ett nytt, bättre genomarbetat förslag. Sjukpenning för insjuknandedagen Förslaget till förbättrad kompensation vid korta sjukfall består av två huvuddelar. Mot den första, att avskaffa regeln att sjukpenning ej utgår för insjuknandedagen (i praktiken den dag sjukfallet anmäls till försäkringskassan) har vi ingen erinran. Det är en nödvändig åtgärd för att alls komma till rätta med den dåliga kompensationen för de avsedda grupperna. Moderata samlingspartiet har visserligen alltid hävdat att en viss självrisk bör finnas i sjukpenningförsäkringen, men det betyder inte att vi försvarar en karensdag med innebörd att sjukpenning inte skall utgå för insjuknandedagen. Den regeln är orättvis och drabbar endast en del av dem som sjukanmäler sig. Bl. a. kan ju alla som vill med sjukpenning finansiera några dagars ledighet av annat skäl än sjukdom - t. ex. en stridsåtgärd vid arbetstvist - alltid gardera sig genom att anmäla sig kvällen innan, medan den som vaknar en morgon och är sjuk ovillkorligen går miste om ersättningen för första sjukdagen. </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">I det nya läge som uppkommer, då kompensationen skall förbättras för Mot. 1986/87 hittills missgynnade grupper, kan självrisken i stället utformas som en för alla Sf 105 lika, något lägre kompensation den första tiden, lämpligen 80 i stället för 90 % de första 90 sjukdagarna. Därigenom erhålls också, i solidaritet mellan alla sjukförsäkrade, en icke föraktlig delfinansiering av den aktuella, kostnadskrävande reformen. Timsjukpenningen Om alltså den första huvuddelen av den föreslagna sjukpenningreformen är jämförelsevis problemfri, och måhända oomtvistad, så ter sig den andra delen, den s. k. timsjukpenningen, desto mer komplicerad. Förslaget är illa utformat, förbigår många förutsebara svårigheter i tillämpningen och skulle, om det genomfördes, skapa nya orättvisor i stället för de gamla. Remissinstanserna, av vilka de flesta liksom vi tillstyrker förslaget till syfte och huvudinriktning, riktar många vägande invändningar mot viktiga detaljer, invändningar som i mycket ringa mån fått påverka den slutliga utformningen i propositionen. Riksförsäkringsverket säger sig ämna ta initiativ till en arbetsgrupp med företrädare för arbetsmarknadens parter för att ”analysera och lösa” de många kvarstående problemen. Departementschefen hänvisar på en rad punkter till denna arbetsgrupp och räknar uppenbarligen med att den skall klara ut alla de svårigheter som lämnats olösta eller över huvud taget inte observerats under beredningsarbetet. Det torde vara nästan unikt att förslag till en omfattande, komplicerad och viktig reform föreläggs riksdagen med upplysning att väsentliga delar av det nödvändiga utredningsarbetet skall göras efter beslut och ikraftträdande. Riksdagen har rätt att kräva, att beredningen av ett viktigt ärende är avslutad innan proposition avlämnas. Olösta problem Några exempel på remissinstansernas invändningar och farhågor (exempelsamlingen kan lätt göras längre): Landstingsförbundet, Kommunförbundet och statens arbetsgivarverk förutser stora administrativa kostnader och problem. Arbetsgivarverket bedömer dessa svårigheter som så svåra, att verket avstyrker hela förslaget. Riksförsäkringsverket räknar med stora problem, då det gäller att fastställa årsarbetstiden för ett flertal kategorier anställda. Det är i detta sammanhang verket talar om att tillsätta en arbetsgrupp för att ”analysera och lösa” dessa problem. Flertalet remissinstanser uttrycker farhågor för hur ersättningsbar arbetstid och sjukpenningens storlek skall kunna fastställas. Några remissinstanser föreslår att det nya systemet med timsjukpenning skall tillämpas endast för de grupper som kan ha mest nytta av det, medan det stora kollektivet anställda skulle stå kvar i nuvarande ordning. Detta för att det nya systemet anses så svårhanterligt, att man hellre accepterar de svårigheter och kostnader som följer med att tillämpa två skilda system </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">parallellt än inför det nya, otympliga systemet för hela försäkringskollek- Mot. 1986/87 tivet. Sfl05 Ett särskilt problem gäller systemets tillämpning på s. k. uppdragstagare. Försäkringsrätten för södra Sverige befarar här så stora tillämpningssvårigheter, att rätten ifrågasätter om denna kategori försäkrade alls skall omfattas. Centrala studiestödsnämnden och Sveriges förenade studentkårer önskar längre timberäkningsperiod än föreslagna 14 dagar. Vi delar departementschefens uppfattning att en längre period med timsjukpenning skulle vara förenad med betydande nackdelar. Men samtidigt är det ofrånkomligt att det föreslagna systemet kommer att medföra förluster för anställda som har sin arbetstid utlagd med två eller flera friveckor i följd. Antalet anställda med sådan arbetstid uppskattas visserligen till mindre än 0,5 % men är ändå bortåt 20 000 försäkrade. Dit hör t. ex. lärare som inte tillhör förmånsklass A. De har visserligen lön under ferietid, men om de inte sjukanmäler sig vid sjukdom under denna tid går de miste om den rätt till semester på annan tid som de annars har om de på grund av sjukdom inte kan tillgodogöra sig ferieledigheten. Och om de sjukskriver sig får de ingen sjukpenning de första 14 dagarna, enligt huvudregeln att sjukpenning endast kan utgå för dag då den försäkrade skulle ha arbetat om han inte varit sjuk. Reform i etapper olämplig Sorn framgått av ovanstående är det förslaget om timsjukpenning som är så bristfälligt, att det inte kan genomföras, medan avskaffandet av regeln att sjukpenning inte utgår för insjuknandedagen ter sig föga problematiskt. Man kunde då överväga att genomföra reformen i två etapper på så sätt att karensdagen avskaffas vid föreslagen tidpunkt den 1 december 1987, medan övergången till timsjukpenning får anstå tills ett nytt och bättre genomarbetat förslag hunnit framläggas. Vi anser emellertid olägenheterna med två genomgripande reformer inom sjukförsäkringen på kort tid så stora, att vi, trots angelägenheten av snabba förbättringar för missgynnade grupper, föredrar ett uppskov med hela reformen. Även om den föreliggande propositionens kvalitet kan inge farhågor om motsatsen, vågar man väl ändå förmoda, att så mycket utredningsarbete är gjort, att den nödvändiga översynen och kompletteringen inte behöver ta alltför lång tid. Vi anser att regeringen bör förelägga riksdagen nytt förslag så snart, att hela reformen kan träda i kraft senast den 1 juli 1988. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs 1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:69, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag till reformering av sjukpenningförsäkringen med beaktande av vad som anförts i motionen, 5 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_8">3. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, beslutar Mot. 1986/87 avslå förslaget till höjning av sjukförsäkringsavgifterna i 2 kap. 1 § och Sfl05 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. </div> <div class="block ml_5">Stockholm den 26 januari 1987 Nils Carls hamre (m) Göte Jonsson (m) Göran Ericsson (m) Ann-Cathrine Haglund (m) Gullan Lindblad (m) Jerry Martinger (m) Karl-Gösta Svenson (m) Gunnar Biörck (m) i Värmdö </div> <div class="block ml_25">Görel Bohlin (m) Ingvar Eriksson (m) Siri Häggmark (m) Blenda Littmarck (m) Ewy Möller (m) Ingegerd Troedsson (m) Sten Andersson (m) i Malmö </div> <div class="block ml_54">6 </div> </div> </div> 0 Nils Carls hamre m 1 undertecknare 0 Göte Jonsson m 2 undertecknare 0 Göran Ericsson m 3 undertecknare 0 Ann-Cathrine Haglund m 4 undertecknare 0 Gullan Lindblad m 5 undertecknare 0 Jerry Martinger m 6 undertecknare 0 Karl-Gösta Svenson m 7 undertecknare 0 Gunnar Biörck m 8 undertecknare 0 Görel Bohlin m 9 undertecknare 0 Ingvar Eriksson m 10 undertecknare 0 Siri Häggmark m 11 undertecknare 0 Blenda Littmarck m 12 undertecknare 0 Ewy Möller m 13 undertecknare 0 Ingegerd Troedsson m 14 undertecknare 0 Sten Andersson m 15 undertecknare GA02sf105 Nils Carlshamre m. fl. (m) mot_198687_sf_105.pdf 131433 pdf Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn (prop. 1986/87:69) https://data.riksdagen.se/fil/3E2FBFFF-35E6-4DA0-83C8-838C25AB6025