3076779 GA02l102 1986/87 l102 mot mot Motion 1986/87:l102 Allan Ekström (m) Motion Motion lu 102 0 1986-11-06 00:00:00 2014-10-13 19:38:44 2014-10-13 00:00:00 Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1) Allan Ekström (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02l102/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02l102 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02l102 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:L102</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Allan Ekström (m)<br /> Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Lagverket är av central betydelse. Detta ställer särskilda krav på både form<br /> och innehåll.</p> <p>Språket</p> <p>Språket saknar rytm och spänst. Till en del beror detta på det urskillningslösa<br /> och störande bruket av ”en” och "ett” framför obestämda substantiv: en<br /> kvinna, en man, en bodelning, en dom eller ett avtal om underhåll osv.1 Här<br /> må hänvisas till följande uttalande av Svea hovrätt (bilagedelen s. 252):</p> <p>Den nya lagstiftningstekniken leder till att äktenskapsparterna i 1 kap. 1 §<br /> äktenskapsbalken betecknas som ”en man och en kvinna”. Tekniken innebär<br /> normalt att ordet ”en” bara skall uppfattas som obestämd artikel, men<br /> det faller genast i ögonen att de just här också kan ses som räkneord. Detta<br /> skulle innebära att bestämmelsen fastslår, att det svenska äktenskapet är<br /> monogamt. Denna som det kunde tyckas slumpmässiga följd av en — med<br /> rätta ofta kritiserad — teknik visar sig emellertid i detta fall enligt vad som<br /> sägs i specialmotiveringen vara helt avsiktlig.</p> <p>Naturligtvis finns det i och för sig ingenting att invända emot att det ges<br /> uttryck åt uppfattningen att äktenskapet bör vara monogamt. Detta har<br /> emellertid i den europeiska kulturkretsen ansetts vara en självklarhet, och<br /> det framstår därför som inte bara obehövligt utan som något förvånande,<br /> kanske till och med löjeväckande, om man nu fastställer detta i lag. Man bör<br /> därför enligt hovrättens mening undvika en lagtext som på angivet sätt är<br /> både dubbeltydig och truistisk.</p> <p>I likhet med hovrätten finner jag det från kulturella och etiska synpunkter<br /> stötande att nu i portalparagrafen uttrycka förbud mot månggifte. Att äktenskapet<br /> i vårt land är monogamt klargörs för övrigt med tillräcklig tydlighet<br /> i 2 kap. 4 § med dess förbud mot tvegifte.</p> <p>Förfarandet att ändra ordningsföljden från det invanda och traditionella<br /> begreppsparet ”man och kvinna” eller ”man och hustru” till "en kvinna och<br /> en man” eller ”kvinnan och mannen” kan ej uppfattas annat än som uttryck<br /> för jämlikhetsklåfingrighet.2 All anledning saknas att frångå gällande ordning.</p> <p>1 Som exempel kan följande jämförelse göras (6 kap. 7 § ärvdabalken). Gällande</p> <p>lydelse: Vad make av sitt giftorättsgods givit styvbarn eller dess avkomling .</p> <p>Nyspråklig formulering: Vad en make av sitt giftorättsgods har gett åt ett styvbarn<br /> eller en avkomling till styvbarn .</p> <p>- 1 kap. I § giftermålsbalken: Trolovning är sluten då man och kvinna med vittnen,<br /> ringväxling eller annorledes överenskommit att ingå äktenskap med varandra (kapitlet<br /> upphävt år 1973). 5 kap. 1 § giftermålsbalken: Man och hustru är skyldiga varandra<br /> trohet och bistånd.</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">I sin iver att inte beteckna make enbart med ”han” — förslaget upptog Mot. 1986/87</p> <p>ursprungligen ”han eller hon” — har lagskrivaren använt ordet ”denne”. I L102</p> <p>11 kap. 2 § giftermålsbalken stadgas: Vill endast en av makarna att äktenskapet<br /> skall upplösas, har han rätt till äktenskapsskillnad efter betänketid. I<br /> nyspråklig tappning uttrycks detta på följande sätt (5 kap. 2 §): Vill bara en<br /> av makarna att äktenskapet skall upplösas, har denne rätt till äktenskapsskillnad<br /> endast efter betänketid. Ordet ”denne” syftar emellertid enligt vårdat<br /> språkbruk icke på subjektet i föregående sats (Wellander, Riktig svenska<br /> 1982 s. 114). ”Denne” är för övrigt ej ett könsneutralt ord utan ett fullvärdigt<br /> maskulint sådant, varför lagskrivaren ändå ej uppnått vad han åsyftat.</p> <p>Ett annat exempel på ersättandet av ”hans eller hennes” med ”dennes”<br /> lämnas i 8 kap. 3 § av förslaget till äktenskapsbalk. Ytterligare exempel kan<br /> hämtas från 6 kap. (om underhåll).</p> <p>Lagskrivaren har emellertid icke varit konsekvent i sitt eftersträvade val<br /> av könsneutrala ord, i det att andra begrepp, vilka kan avse såväl man som<br /> kvinna, ersätts uteslutande med pronomenet ”han”. I 7 kap. 3 § ärvdabalken<br /> stadgas sålunda att bröstarvinge kan påkalla jämkning av testamente<br /> ”genom att giva testamentstagaren sitt anspråk till känna eller genom att<br /> väcka talan mot honom”. Även beträffande begreppet arvinge gäller samma<br /> förhållande. I 20 kap. 3 § ärvdabalken står att läsa: ”Arvinge skall anges<br /> även om han är utesluten från del i kvarlåtenskapen.”</p> <p>Det får ankomma på utskottet att göra den översyn av språket som är<br /> erforderlig och att i övrigt vidta de åtgärder till vilka det anförda föranleder.</p> <p>All anledning saknas att ”modernisera” språket i de fall bestämmelser överflyttas<br /> från giftermålsbalken utan att undergå någon som helst ändring i<br /> sak.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Makes arvsrätt</p> <p>Det är naturligt att den efterlevande maken — oftast hustrun — får sitta<br /> kvar i orubbat bo vid den andre makens död. Strävan i propositionen att<br /> stärka den efterlevandes — änkans — rätt är därför lovvärd.</p> <p>1 propositionen anvisas först den rättigheten för änkan att behålla hela<br /> sitt eget giftorättsgods vid bodelningen. Bestämmelsen (12 kap. 2 §) får samma<br /> verkan som om änkans egendom vore enskild till sin karaktär. Denna<br /> nya rättsregel måste tillmätas stor betydelse i sammanhanget. Vidare skall<br /> änkan, liksom hittills, vara berättigad att erhålla så mycket av den andres<br /> egendom att hon kommer att minst äga egendom motsvarande fyra basbelopp<br /> (ca 100 000 kr.); så skall gälla även om mannen efterlämnar barn under<br /> 16 år som ej samtidigt är änkans. Utöver detta föreslås änkan få arvsrätt till<br /> mannens kvarlåtenskap även då mannen efterlämnar bröstarvinge. Att efterlevande<br /> make skall äga rätt till arv framför bröstarvinge är en sensationell<br /> nyhet i svensk rätt.</p> <p>Frågan är om icke de föreslagna reglerna sammantagna går vida utöver<br /> det av departementschefen angivna syftet, att möjliggöra för änkan att ”sitta<br /> i orubbat bo” (s. 82). Från en annan utgångspunkt blir frågan, om det är</p> <p>rimligt att barnen skall behöva vänta på att utfå sitt arv efter den döde 11</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>(rätten till farsarv) ända till dess att den efterlevande (mamman) dör, även Mot. 1986/87</p> <p>om hon skulle gifta om sig eller inleda ett samboförhållande. L102</p> <p>Anta att mannen efterlämnar en förmögenhet om t. ex. 200 000 kr. och att<br /> änkan har eget kapital om t. ex. 500 000 kr. plus ej obetydlig familjepension;<br /> hon uppbär tillika inkomst av eget arbete. Barnen kan i en sådan<br /> situation icke antas finna något godtagbart skäl varför de skulle behöva<br /> vänta på sitt fadersarv under en längre tid; än mer stötande skulle de anse<br /> den nya arvsregeln vara, om deras fader efterlämnat 1 000 000 kr.</p> <p>Som framgår kommer den föreslagna regleringen i många fall att gå vida<br /> längre än vad som behövs för att tillgodose den efterlevande makens intresse<br /> av att kunna kvarsitta i bostad och bohag liksom att bibehålla oförändrad<br /> levnadsstandard. De rörliga tillgångar som härutöver kan finnas i boet bör<br /> därför övergå till barnen där de ofta kommer till störst praktisk nytta;<br /> barnen kan ha behov av pengar för egen familjebildning, anskaffande av<br /> bostad eller liknande. Det kan visserligen invändas att föräldrarna kommer<br /> att ha rätt att — på den andres bekostnad — tillgodose barnen genom<br /> testamente; den efterlevande tillerkänns nämligen ej något "laglottsskydd”<br /> till förmån för sin arvsrätt. Denna möjlighet kommer dock sannolikt inte att<br /> utnyttjas särskilt ofta, särskilt som ett dylikt testamente skulle gå i motsatt<br /> riktning mot vad som hittills varit fallet.</p> <p>Ett sätt att lösa avvägningen mellan änkans och barnens motstående<br /> intressen är att icke införa någon arvsrätt för den efterlevande. Så bör utan<br /> vidare vara möjligt då den efterlevandes eget giftorättsgods — såsom i exemplet<br /> ovan — är av tillräcklig storlek; hon harju rätt att behålla detta utan<br /> delning. Skulle däremot mannen men ej hon själv ha mera betydande giftorättsgods,<br /> kommer sedvanlig delning att tillföra henne hälften av mannens<br /> nettoförmögenhet. Basbeloppsregeln — som i så fall kunde höjas till sex<br /> basbelopp — kan ävenledes komma att bli tillämplig till änkans fördel.</p> <p>Skulle mannen slutligen ha huvudsakligen enskild egenom, borde detta<br /> kunna uppfattas som liktydigt med ett testamentariskt förordnande till förmån<br /> för barnen. Till det sagda kan läggas att makarna självfallet — vid<br /> avvisande av tanken på arvsrätt — bör behålla nuvarande frihet att genom<br /> inbördes testamente gynna varandra på barnens bekostnad.</p> <p>Det anförda utmynnar i ståndpunkten att förslaget om arvsrätt för den<br /> efterlevande icke bör genomföras i befintligt skick.</p> <p>Sambor</p> <p>Enligt vår rättstradition är äktenskapet den naturliga samlevnadsformen.</p> <p>Äktenskapet har också sedan årtusenden varit den grundläggande formen<br /> för familjebildning. Denna för mig självklara värdering kommer dessutom<br /> till uttryck i Europakonventionen (artiklarna 8 och 12) där den familjebildning<br /> som sker i äktenskapets form getts en framskjuten plats. Det är från<br /> etisk och nationell synpunkt angeläget att lagstiftaren håller fast vid grundåskådningen<br /> att äktenskapet är den form för familjesamlevnad som samhället<br /> anvisar och för vilken ett normsystem tillhandahålls. Vill de som<br /> önskar leva tillsammans undvika äktenskapets särskilda rättsverkningar,<br /> får de självfallet göra det. Men de har då medvetet ställt sig utanför den 12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>reglering av samlevnaden och av övriga därav betingade förhållanden som Mot. 1986/87<br /> ingående av äktenskap ger upphov till. L102</p> <p>Någon lag om sambors gemensamma förhållanden (”äktenskap av andra<br /> klass”) bör följaktligen icke stiftas.</p> <p>1 dag råder visserligen den ordningen att gifta och icke-gifta sammanboende<br /> (sambor) i stor utsträckning behandlas lika. Så är fallet främst inom<br /> social- och skatterätten. Än så länge förutsätter dock likabehandlingen som<br /> regel att parterna har barn tillsammans. Det är naturligen då lättast att<br /> avgöra, att samboendet är ”äktenskapsliknande”. Full likställdhet råder<br /> emellertid ej ens om parterna har barn med varandra, ett förhållande varpå<br /> villkoren för erhållande av änkepension enligt ATP-systemet får utgöra<br /> bevis.</p> <p>Om de samboende saknar barn, sker jämställandet med gifta i betydligt<br /> mindre omfattning. De jämställs sålunda ej enligt skattelagarna. De kan<br /> vidare till skillnad från gifta uppbära full folkpension. Full jämställdhet<br /> råder däremot enligt reglerna om bostadsbidrag.</p> <p>I fråga om det inbördes förhållandet mellan sambor har utgångspunkten<br /> varit den motsatta, nämligen att de icke skall rättsligen behandlas som gifta.</p> <p>Rättsläget är som framgår svåröverskådligt och oenhetligt. Till det anförda<br /> kommer den rent juridisk-tekniska svårighet som ligger i att avgöra när<br /> ett äktenskapsliknande samboende uppstår (lagrådet s. 371 — 372). Parterna<br /> själva kan för övrigt ha olika uppfattning om karaktären av samlevnaden.</p> <p>Från utomståendes sida föreligger det ofta fullt legitimt behov av att få<br /> klarlagt huruvida samboendet uppfyller lagens krav. Enligt vad som framgått<br /> kan de samboende nämligen många gånger vara betjänta av att uppträda<br /> med ett Janus-ansikte utåt, beroende på om det skulle medföra ekonomiska<br /> fördelar att vara sambor eller ej. Att döljande av samboförhållande<br /> kan vara fördelaktigt är t. ex. fallet för uppnående av högre bostadsbidrag<br /> eller av lägre daghemsavgift. Frågor från myndigheters sida i detta syfte kan<br /> då å andra sidan — vilket skett — uppfattas som kränkning av den personliga<br /> integriteten.</p> <p>Enligt propositionen skapas regler för sambor — med vilket begrepp<br /> förstås samboende av ”en3 ogift kvinna och en ogift man” — endast i den<br /> omfattning som ”från praktisk synpunkt framstår som oundgängligt” (s.</p> <p>99). Lagen tar därför sikte allenast på gemensam bostad och bohag, vartill<br /> kommer ett begränsat efterlevandeskydd om två basbelopp. Ej ens inom<br /> detta område är skyddet för den ”svagare" emellertid fullständigt (16 §). Att<br /> märka är även att som samboförhållande räknas icke samlevnad där endera<br /> parten är gift med någon annan. För många sambor är lagen därför otillräcklig<br /> och bräcklig, något som departementschefen är fullt medveten om.</p> <p>Flan riktar t. o. m. den uppmaningen till berörda parter att ”själva genom<br /> inbördes avtal, testamente och försäkringar skapa ett ömsesidigt skydd, om<br /> de väljer att stå utanför det av samhället reglerade äktenskapssystemet” (s.</p> <p>99).</p> </div> <div class="block ml_4"><p>’ Det framgår ej av propositionen huruvida ordet "en” här har karaktär av obestämd<br /> artikel eller räkneord.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Det torde emellertid vara ogörligt att genom avtal sig emellan åstadkom- Mot. 1986/87</p> <p>ma de lösningar på en rad olika rättsliga frågor som äktenskapet tillhanda- L102</p> <p>håller, direkt eller indirekt. Det må räcka att här peka på sådana frågor som<br /> änkepension, arv, delning av förmögenhetstillväxt i allmänhet och rätt till<br /> underhåll efter separation.</p> <p>Slutsatsen kan sålunda från rent rättsliga synpunkter icke bli annan än<br /> den att fritt samboende egentligen endast medför nackdelar.</p> <p>Den föreslagna lagen måste slutligen bygga på det antagandet att de<br /> framlagda reglerna är till fördel för de samboende. Det torde emellertid<br /> finnas många sambor som vill undvika all ekonomisk gemenskap. För<br /> deras del måste det vara principiellt oriktigt att delning av värdet av bostad<br /> och bohag skall ske, om parterna icke träffat skriftligt avtal om annat.</p> <p>Underlåtenhet att ingå sådant avtal kan nämligen vid samboförhållandets<br /> upplösning föranleda krav från den ekonomiskt svagare parten på att erhålla<br /> del av den andres egendom, vilket kan te sig orimligt för den andre. Det<br /> samboende men ogifta paret måste med andra ord skriftligen avtala sig ut ur<br /> — och inte in under — lagen. En anledning till att något avtal ej ingåtts kan<br /> naturligtvis ha varit uppfattningen att samlevnaden inte varit av den mera<br /> allvarliga eller beständiga karaktär som förknippas med ”äktenskapsliknande<br /> förhållanden”.</p> <p>Sammanfattningsvis talar även rättsliga skäl med styrka mot den föreslagna<br /> lagen rörande sambor. Propositionen bör således avslås i denna del.</p> <p>En följd av denna ståndpunkt är att rättsfiguren sambo icke heller kan<br /> påräkna rättsligt erkännande i ärvdabalken på sätt föreslagits i olika stadganden<br /> där, t. ex. i 18 kap. 1 § rörande dödsbodelägarskap. Det får ankomma<br /> på utskottet att rensa ut samboinstitutet ur berörda lagrum (t. ex. 3:7,</p> <p>18:1,20:4 och 6 samt 23:1 ÄB).</p> <p>Avtal mellan makar</p> <p>Propositionen inskränker avtalsfriheten mellan makar genom att frånkänna<br /> avtal om enskild egendom rättsverkan i vissa situationer. Förslaget att<br /> låta övertaganderätt och rådighetsinskränkningar avseende gemensam bostad<br /> och gemensamt bohag gälla, oavsett vad makarna kan ha avtalat om<br /> egendomen och om dess behandling vid en framtida bodelning, innebär —<br /> som JK framhållit (bilagedelen s. 193) — ett radikalt ingrepp i avtalsfriheten.<br /> De sociala skäl som anförts för förslaget har i varje fall i dag icke<br /> tillnärmelsevis den tyngd att lagstiftaren bör hindra makar från att, i enlighet<br /> med principen om avtalsfrihet för självständiga individer, komma överens<br /> om fullständig egendomsskillnad i äktenskapet.</p> <p>Den tvingande inskränkning i makes rätt att förfoga över sin enskilda<br /> egendom som är inskriven i dels 7 kap. 5 §, dels 11 kap. 8 § äktenskapsbalken<br /> bör därför utgå ur förslaget. Nuvarande regler om makars gemensamma<br /> bostad bör vid angivna förhållanden bestå, låt vara att dessa omfattar<br /> bostad som är enskild egendom i vad avser hyres- eller bostadsrätt.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1986/87<br /> L102</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställer jag</p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen antar 7 kap. 5 § och 11 kap. 8 § förslaget till äktenskapsbalk<br /> med den ändring som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen beslutar att i äktenskapsbalken införa krav på<br /> bevittning av äktenskapsförord och bodelningshandling samt avslår<br /> 23 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i ärvdabalken,</p> <p style="margin-left:30px;">3. att riksdagen antar 3 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i<br /> ärvdabalken med den ändring som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">4. att riksdagen antar förslaget till äktenskapsbalk i övrigt med de<br /> språkliga förändringar som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">5. att riksdagen avslår förslaget till lag om sambors gemensamma<br /> hem.</p> <p>Stockholm den 6 november 1986</p> <p>Allan Ekström (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Bevittning</p> <p>Propositionen avskaffar nuvarande vittneskrav vid äktenskapsförord, bodelning<br /> och arvskifte. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet<br /> uttalar tveksamhet på denna punkt. Enligt nämnden är betänkligheterna<br /> mot att upphäva kravet på bevittning särskilt stora i fråga om äktenskapsförord.<br /> Denna rättshandling kommer nämligen ofta att tillämpas först lång<br /> tid efter dess tillblivelse. Likheten med testamente blir därmed så mycket<br /> mer påtaglig som dessa båda handlingar ofta upprättas samtidigt.</p> <p>Ytterligare talar till förmån för bibehållande av gällande rätt att medverkan<br /> av vittnen skapar en viss högtidlighet kring rättshandlingen (solennitetsvittnen)<br /> och därigenom motverkar förhastande eller påverkan av den<br /> andra parten. Det vore därför olyckligt att avskaffa denna skyddsregel till<br /> förmån för en kanske obetänksam part.</p> <p>Kravet på bevittning bör därför fortfarande gälla. Föreskrift härom bör<br /> införas i äktenskapsbalken varjämte föreslagen ändring av 23 kap. 4 § ärvdabalken<br /> bör utgå.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>15</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_3" /> </div> </div> 0 Allan Ekström m 1 undertecknare GA02l102 Allan Ekström (m) mot_198687_l_102.pdf 234494 pdf Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1) https://data.riksdagen.se/fil/3A13D08E-A692-463C-9F28-62761573BBCC