3076778GA02l1011986/87l101motmotMotion 1986/87:l101 Martin Olsson m. fl. (c)MotionMotionlu10101986-11-06 00:00:002014-10-13 19:38:432014-10-13 00:00:00Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)Martin Olsson m. fl. (c) htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GA02l101/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GA02l101https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02l101
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br />
1986/87:L101</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_4"><p>Martin Olsson m. fl. (c)<br />
Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p style="margin-left:4px;">Mot.<br />
1986/87<br />
L101 —102</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Familjelagstiftningens och arvsreglernas utformning är av största betydelse<br />
för alla som enskilda individer och som familjemedlemmar och för familjer<br />
och för hela samhället.</p>
<p>Även om det moderna samhället skall tillförsäkra alla en materiell trygghet<br />
har familjen alltjämt, och torde i framtiden fortsätta att ha, en avgörande<br />
betydelse för den enskildes trygghet och trivsel såväl under uppväxtåren<br />
som därefter. Ur hela samhällets synpunkt har också stabila familjeförhållanden<br />
avgörande betydelse bl. a. för begränsning av sociala och ekonomiska<br />
problem samt för barnens situation.</p>
<p>Lagstiftningen om familjerätt och arv — liksom annan lagstiftning —<br />
måste utformas så att den verkar till så trygga och stabila familjeförhållanden<br />
som möjligt.</p>
<p>Eftersom familje- och arvslagstiftningen berör direkt de allra flesta människor,<br />
är det viktigt att eventuella nya regler om ekonomiska relationer och<br />
arvsrätt m. m. mellan makar, ogifta samboende samt mellan föräldrar och<br />
barn upplevs som rättvisa och som svarande mot de värderingar som den<br />
stora majoriteten i vårt land har.</p>
<p>När riksdagen 1973 beslöt om vissa ändringar av giftermålsbalken, som<br />
en etapp i förnyelsen av äktenskapslagstiftningen, framhöll centerpartiets<br />
ledamöter i lagutskottet, angående det fortsatta reformarbetet, i ett särskilt<br />
yttrande som fogats till betänkandet LU 1973:20 bl. a.:</p>
<p>En utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet på familjerättens område<br />
måste vara att familjelivet skall främjas och att äktenskapet kommer att<br />
bestå som en för det stora flertalet lämplig samlevnadsform.</p>
<p>Den rättsliga regleringen av samlevnad i äktenskapets form bidrar till att<br />
skydda den svagare parten och till att skapa en ökad stabilitet i familjelivet.<br />
Denna stabilitet har ett grundläggande värde för både den enskilda människan<br />
och för samhället.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Sammanfattning av motionen</p>
<p>Mot bakgrund av centerpartiets principiella syn på familjelagstiftningen<br />
och äktenskapets ställning samt de olika förslag som framkommit i familjelagssakkunnigas<br />
betänkande, remissinstansernas synpunkter och förslag<br />
och uttalanden i propositionen ställer vi oss positiva till regeringens princip<br />
om stärkande av den efterlevandes ställning genom rätt att överta hela<br />
kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1986/87. 3 sami Nr LIOI —102</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_48" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Förslaget går dock ut över de gemensamma barnen, och för att stärka Mot. 1986/87</p>
<p>deras ställning jämfört med regeringens förslag föreslår vi dels att den av- L101</p>
<p>lidnes enskilda egendom skall tillfalla bröstarvingarna, dels att bröstarvingarna<br />
skall ha rätt att begära skifte om den efterlevande maken gifter om</p>
<p>sig.</p>
<p>Med utgångspunkt från att ingångna avtal skall hållas kräver vi att bostad<br />
och bohag som är en makes enskilda egendom inte — såsom regeringen<br />
föreslår — mot dennes vilja skall kunna övergå till den andre maken.</p>
<p>Vad gäller möjlighet till jämkning av äktenskapsförord godtar vi en lagtext<br />
motsvarande avtalslagen, men kräver att lagutskottet gör ett uttalande<br />
om att jämkningsmöjligheterna skall tillämpas mycket restriktivt.</p>
<p>Med hänsyn till att begreppet sambo förekommer i många olika lagar bör<br />
det göras en översyn av sambobegreppet så att det — så långt möjligt — blir<br />
samma kriterier för sambor i de olika lagarna, för att underlätta för alla<br />
berörda att bedöma vilka rättigheter och skyldigheter soom gäller.</p>
<p>Eftersom de föreslagna ändringarna av regler för äktenskapets ekonomiska<br />
rättsverkningar och arvsreglerna, liksom den föreslagna lagen om<br />
sambors gemensamma hem, kommer att bli av stor betydelse för praktiskt<br />
taget aila och eftersom lagarna har retroaktiv verkan har samhället speciella<br />
skyldigheter att informera om de nya reglerna så att ingen på grund av brist<br />
på information lider rättsförlust eller blir obehagligt överraskad i framtiden<br />
om han/hon först då upptäcker nya regler. Vi begär därför att riksdagen gör<br />
ett uttalande till regeringen om vikten av allsidig, effektiv och heltäckande<br />
information.</p>
<p>Propositionen</p>
<p>Proposition 1986/87:1 bygger på familjelagssakkunnigas huvudbetänkande,<br />
Äktenskapsbalk (SOU 1981:85), vars viktigaste förslag var dels begränsning<br />
av barns arvsrätt och avskaffande av deras rätt till laglott i syfte att<br />
stärka den efterlevande makens ställning, dels begränsning av effekterna av<br />
enskild egendom, dels också särskilda bestämmelser om ogifta samboendes<br />
bostad och bohag.</p>
<p>Vad gäller stärkande av den efterlevandes ställning föreslog majoriteten<br />
av de sakkunniga att efterlevande make skall få sitta i oskiftat bo med fri<br />
förfoganderätt till hela kvarlåtenskapen. Om bröstarvingen begär att få ut<br />
sitt arv efter den avlidne skall detta arv begränsas. Som nämnts föreslogs att<br />
barns rätt till laglott skulle avskaffas. Minoriteten bland de sakkunniga (c<br />
och m) föreslog i stället att barns arvsrätt skulle behållas men att basbeloppsregeln<br />
skulle ökas från fyra till minst sex basbelopp (det värde den<br />
efterlevande får innan barnen får ärva något). Detta för att stärka den efterlevandes<br />
ställning och för att ge goda förutsättningar för den efterlevande<br />
att behålla det gemensamma hemmet. Tre reservanter (c, m och fp) krävde<br />
att rätten till laglott skulle bestå liksom i övriga nordiska länder.</p>
<p>Därest majoritetens förslag skulle genomföras krävde reservanterna (c<br />
och m) att barn som ej fått ut sitt arv skulle ha rätt att begära skifte om den<br />
efterlevande maken gifter om sig. Det senare motsvarar reglerna i Norge</p>
<p>och Danmark. Förslaget att med bibehållen arvsrätt för barnen öka den 2</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>efterlevandes möjligheter att behålla det gemensamma hemmet motsvarar Mot. 1986/87<br />
reglerna i Finland. L101</p>
<p>Regeringen har när det gäller efterlevandes ställning och barns arvsrätt<br />
valt lösningen att om någon avlider och efterlämnar make och bröstarvingar<br />
skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande med fri förfoganderätt.</p>
<p>Gemensamma barn får inte ut arv efter föräldrarna förrän båda har avlidit.</p>
<p>I enlighet med reservanternas förslag och en enhällig remissopinion föreslår<br />
regeringen att barns rätt till laglott bibehålls.</p>
<p>Även när det gäller reglerna om enskild egendom har regeringen på en<br />
viktig punkt följt reservanterna (c, m och fp) nämligen att vad som ”trätt i<br />
stället för enskild egendom skall vara enskild om inte annat har föreskrivits<br />
genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild”.</p>
<p>Regeringen har också, liksom de tre reservanterna och en enhällig remissopinion<br />
krävt, föreslagit att ogifta samboende skall ha rätt att avtala<br />
om att de särskilda reglerna om bodelning av bostad och bohag som förvärvats<br />
för gemensamt begagnande inte skall gälla i deras fall.</p>
<p>På ytterligare en punkt har regeringen frångått utredningsmajoritetens<br />
förslag, nämligen dess förslag om att för makar utan barn den först avlidne<br />
makens arvingar i andra arvsklassen (föräldrar och syskon samt deras avkomlingar)<br />
skulle förlora sin arvsrätt om den efterlevande maken gifter om<br />
sig eller får barn med ny partner. En enhällig remissopinion avstyrker bestämt<br />
detta förslag. Reservationen av tre av de sakkunniga (c, m och fp) för<br />
bibehållande av nuvarande arvsregler i detta fall Fick alltså ett stort stöd av<br />
remissinstanserna och nu även av regeringen.</p>
<p>Vi vill även notera vår tillfredsställelse över att regeringen inte funnit skäl<br />
ändra arvsrätten för arvingar i tredje arvsklassen. 1 ett särskilt yttrande av<br />
familjelagssakkunnigas tre socialdemokratiska ledamöter framhölls att<br />
kretsen av arvsberättigade borde inskränkas. Den socialistiska majoriteten i<br />
lagutskottet och i riksdagen (LU 1982/83:32) begärde 1983 att regeringen på<br />
nytt skulle överväga en sådan begränsning av arvsrätten. De icke-socialistiska<br />
ledamöterna i utskottet motsatte sig i en reservation med kraft majoritetens<br />
hemställan eftersom i de få fall denna arvsrätt föreligger är det just<br />
dessa arvsberättigade släktingar (far- och morföräldrar och deras barn) som<br />
är den avlidnes närmaste anhöriga.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Respekt för ingångna avtal om enskild egendom</p>
<p>Liksom när det gäller andra typer av avtal måste grundprincipen vara att<br />
ingångna avtal mellan makar om enskild egendom skall respekteras. Äktenskapet<br />
är i vår tid i högre grad än tidigare en förening av två ekonomiskt<br />
självständiga parter. Det måste enligt vår mening vara helt tillåtet och möjligt<br />
för makar att, i enlighet med principen om avtalsfrihet, kunna komma<br />
överens om en fullständig eller partiell egendomsskillnad i äktenskapet. De<br />
måste också kunna lita på att ingångna avtal härom respekteras och får de<br />
rättsverkningar som avsetts. Även egendom som någon fått som gåva eller<br />
arv eller på grund av testamente med villkor att den skall vara mottagarens</p>
<p>enskilda måste på samma sätt respekteras. 3</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">Jämfört med majoritetens i familjelagssakkunniga förslag innebär re- Mot. 1986/87</p>
<p>geringens förslag såsom tidigare nämnts en förbättring eftersom egendom L101</p>
<p>som trätt i stället för enskild egendom även i fortsättningen blir enskild.</p>
<p>När det gäller makes rätt att vid separation överta andra makens bostad<br />
och bohag föreslås i propositionen en utvidgning till att gälla även viss<br />
enskild egendom. Lagen (1959:157) med särskilda bestämmelserom makars<br />
gemensamma bostad föreslås inarbetas i 11 kap. äktenskapsbalken. Den<br />
nuvarande regeln om rätt för make ”sorn bäst behöver makarnas gemensamma<br />
bostad och bohag” utvidgas enligt propositionen till att även gälla<br />
egendom som till följd av äktenskapsförord är makes enskilda egendom.</p>
<p>Övertaganderätten kommer även att gälla enskild egendom som trätt i stället<br />
för egendom som är enskild på grund av villkor för gåva, arv eller enligt<br />
testamente.</p>
<p>Undantagen är alltså i fortsättningen, vad gäller denna rätt till övertagande,<br />
endast egendom som är enskild enligt villkor för gåva eller arv eller<br />
enligt testamente.</p>
<p>Med den föreslagna förändringen kan en skilsmässa och vårdnadstvist<br />
leda till att en make, sedan vederbörande förlorat vårdnaden om barnet<br />
eller barnen, även tvingas avstå från den fastighet som är vederbörande<br />
makes enskilda egendom.</p>
<p>Vi anser att avtal mellan makar om enskild egendom skall respekteras<br />
även i nämnda fall liksom all övrig annan enskild egendom skall. Vi avvisar<br />
därför regeringens förslag till utvidgning av reglerna om makes rätt till<br />
övertagande av bostad och bohag. Vi förordar att i 11 kap. 8 § ÄktB all<br />
enskild egendom undantas, vilket lättast torde ske genom uteslutande i<br />
första stycket av punkterna ”2 — 4”.</p>
<p>Ett annat förslag i propositionen, som minskar förutsättningarna för att<br />
kunna lita på att ingångna avtal om äktenskapsförord hålls, är möjligheterna<br />
till jämkning av äktenskapsförord som föreslås i 12 kap. 3 § ÄktB.</p>
<p>Enligt vår mening kan det finnas skäl att införa jämkningsregler gällande<br />
äktenskapsförord motsvarande 36 § avtalslagen. Däremot finnér vi att departementschefens<br />
uttalande i specialmotiveringen (s. 193—194) kan leda<br />
till en alltför generös tillämpning av den föreslagna lagparagrafen. Eftersom<br />
avtal skall hållas om inte alldeles speciella skäl talar däremot förvånar<br />
det att statsrådet uttalar att en jämkning bör ske ”om egendom i större<br />
utsträckning gjorts till enskild och detta leder till en påtaglig snedfördelning<br />
av makarnas samlade egendom”. Det är ju en rättighet att ha enskild egendom<br />
i äktenskapet så att giftorätt ej gäller i hela eller delar av makars egendom.<br />
Det är därför även förvånande att statsrådet vidare anför att om makarna<br />
har ”en mycket god ekonomi, kan den enskilda egendomen tillåtas<br />
uppgå till större belopp utan att man för den skull anser att den ojämna<br />
fördelningen dem emellan är oskälig ”. Uttrycket ”kan — till</p>
<p>låtas” leder tanken till att det är samhället som skall ha ett avgörande om ett<br />
äktenskapsförord skall gälla, trots att det borde vara självklart att det skall<br />
vara alldeles speciella förhållanden — och inte en genom äktenskapsförord<br />
kanske avsedd ”ojämn fördelning” — som skall medföra jämkning.</p>
<p>Vi anser att jämkningsmöjligheterna skall utnyttjas mycket restriktivt och<br />
att utgångspunkten skall vara att ett äktenskapsförord är ett uttryck för 4</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">makarnas gemensamma vilja vid äktenskapets ingående eller senare och att Mot. 1986/87</p>
<p style="margin-left:3px;">jämkning därför endast skall förekomma undantagsvis och när alldeles L101</p>
<p style="margin-left:3px;">speciella skäl föreligger.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utan ändring av den föreslagna lydelsen av 12 kap. 3 § ÄktB bör lagutskottet<br />
enligt vår mening genom ett uttalande i sitt betänkande, i överensstämmelse<br />
med de principer vi anfört, ange hur nämnda paragraf om jämkning<br />
av äktenskapsförord bör tillämpas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Stärkande av den efterlevandes ställning kontra barns<br />
arvsrätt</p>
<p style="margin-left:3px;">1 syfte att stärka efterlevande makes ställning föreslås i propositionen att<br />
den efterlevande får överta hela kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt<br />
och att de gemensamma barnen endast får en rätt till efterarv, alltså får ut<br />
sitt arv när även den andre föräldern avlidit. Regeringens förslag bör ses<br />
som en vidareutveckling av det förslag som majoriteten i familjelagssakkunniga<br />
lade fram. Som tidigare nämnts följer regeringens förslag reservanternas<br />
synpunkter när det gäller bibehållande av bröstarvingars rätt till<br />
laglott. Regeringens förslag innebär därför att svensk rätt i princip kommer<br />
att överensstämma med dansk, norsk och isländsk.</p>
<p style="margin-left:3px;">Minoritetens i familjelagssakkunniga förslag om behållande av barns<br />
arvsrätt och förstärkning av basbeloppsregeln, vilket motsvarar de finska<br />
reglerna, fick stöd av flera remissinstanser. Majoritetsförslaget om införande<br />
av en särskild arvsrätt för efterlevande make, även när bröstarvingar<br />
finns, har under remissbehandling "mött stark kritik” (enligt prop. s. 81).</p>
<p style="margin-left:3px;">Tyvärr kommenteras eller analyseras inte i propositionen reservanternas<br />
förslag till lösning av frågan om stärkande av den efterlevandes ställning<br />
vilket hade varit mycket värdefullt om det skett. En sådan analys skulle ha<br />
varit värdefull med olika lösningar som underlag för bedömning av dessa<br />
frågor, som får så ingripande både rättsliga och ekonomiska konsekvenser,<br />
efter make/förälders bortgång.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vad gäller valet av remissinstanser är det anmärkningsvärt att varken<br />
LRF eller någon organisation av egenföretagare inom industri och hantverk<br />
ingår bland dem som fått tillfälle att yttra sig. Bland egenföretagarna är<br />
som bekant förutsättningarna för generationsskiften av mycket stor vikt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Arvsreglerna blir för dessa grupper av stor betydelse, liksom reglerna om<br />
enskild egendom och testamenten. Det hade därför varit av speciellt intresse<br />
att i detta lagstiftningsärende ha synpunkterna och bedömningarna från<br />
representanter för hundratusentals familjer med egna företag.</p>
<p style="margin-left:3px;">I propositionen föreslås att det nuvarande boskillnadsinstitutet ersätts av<br />
möjlighet till bodelning, vilken inte får samma rättsverkningar som boskillnad.<br />
Eftersom många småföretagarfamiljer funnit det värdefullt att utnyttja<br />
rätten till boskillnad, är det viktigt att få klarlagt vilka konsekvenser de nya<br />
reglerna får för främst dessa familjer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi förutsätter därför att lagutskottet vid sin beredning av ärendet genom<br />
remissförfarande eller genom hearings låter representanter för LRF och<br />
företagarorganisationer inom hantverk och mindre industri ge sina synpunkter<br />
på lagförslagen. 5</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">Vid behandling av propositionen måste kunna bedömas om det finns Mot. 1986/87</p>
<p>tillräckligt starka skäl för stärkande av den efterlevandes ställning i så hög L101</p>
<p>grad att gemensamma bröstarvingars hittills alltid gällande rätt till arv efter<br />
den först avlidne föräldern avskaffas.</p>
<p>En svaghet i förslaget är självklart att det går ut över de gemensamma<br />
barnen och att dessutom barn arvsrättsligt får en starkare ställning om deras<br />
föräldrar lever samman utan att vara gifta med varandra eller om de är<br />
skilda eller av andra anledningar ej lever samman än om föräldrarna är<br />
gifta med varandra. För de gemensamma barnen kommer inte bara utfående<br />
av arvet efter den först avlidne föräldern att försenas utan det uppstår<br />
också risk för att det mer eller mindre kan ha förbrukats av den efterlevande<br />
eventuellt tillsammans med ny make eller sambo.</p>
<p>Bankföreningen har i sitt remissyttrande sett på frågan ur helt andra<br />
perspektiv och angett ett annat skäl till tveksamhet till de föreslagna arvsreglerna,<br />
nämligen att ”en sådan bestämmelse kan få till följd att egendom i<br />
högre grad än f. n. kan komma att stanna i en äldre generation”. Bankföreningen<br />
framhåller att det visserligen är angeläget att efterlevande make<br />
tillgodoses i ekonomiskt hänseende men att det ”finns andra synpunkter<br />
som torde böra beaktas. Det kan sålunda vara värdefullt för samhället och<br />
de enskilda att egendom tillförs de yngre generationerna medan de ännu är<br />
i aktiv ålder.”</p>
<p>Eftersom det enligt vår uppfattning finns starka skäl för att efterlevande<br />
skall få en sådan stärkt ställning, att det i vart fall inte innebär problem att<br />
bibehålla det gemensamma hemmet även om det är en värdefull bostad, kan<br />
vi ansluta oss till regeringens förslag vad gäller rätten för efterlevande att<br />
med fri förfoganderätt behålla hela kvarlåtenskapen.</p>
<p>Två väsentliga ändringar måste dock göras jämfört med regeringsförslaget.<br />
Det gäller dels barns rätt att ärva den avlidnes enskilda egendom, dels<br />
barns rätt att kräva skifte av boet om den efterlevande maken gifter om sig.</p>
<p>Båda dessa krav framfördes i reservationer fogade till familjelagssakkunnigas<br />
huvudbetänkande.</p>
<p>Som vi framhållit i föregående avsnitt i denna motion skall huvudregeln<br />
vara att ingångna avtal respekteras innebärande att äktenskapsförord skall<br />
följas om inte alldeles speciella skäl talar däremot, liksom att även övrig<br />
enskild egendom skall respekteras. I linje härmed är det helt följdriktigt att<br />
den egendom som genom äktenskapsförord eller på andra grunder är enskild,<br />
inte skall tillfalla den efterlevande, eftersom egendom oftast är enskildjust<br />
för att den ej skall övergå till maken när ett äktenskap upplöses. I<br />
propositionen avfärdas detta krav med att ”någon anledning att göra skillnad<br />
mellan enskild egendom och giftorättsgods i den avlidnes kvarlåten</p>
<p>skap finns inte ”. Sedan påpekas att någon sådan skillnad inte görs</p>
<p>”när det gäller de nuvarande reglerna om makes arvsrätt och rätt till efterarv<br />
för arvingar i andra arvsklassen” (föräldrar och syskon samt deras avkomlingar).</p>
<p>Vi motsätter oss bestämt detta synsätt och denna jämförelse mellan bröstarvingars<br />
och mer avlägsna släktingars arvsrätt. Vi yrkar därför att riksdagen<br />
beslutar att den avlidnes enskilda egendom oavkortat skall ärvas av<br />
bröstarvingar om dessa inte avstår från sin rätt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">De skäl som finns för att den efterlevande med fri förfoganderätt skall få Mot. 1986/87</p>
<p>behålla hela kvarlåtenskapen kan inte med samma styrka hävdas om veder- L101</p>
<p>börande gifter om sig. Hon/han får då hushålls- och mer eller mindre egendomsgemenskap<br />
med en ny make vilket bör göra det lättare för henne/<br />
honom att ”avstå” den avlidnes del av kvarlåtenskapen till sina barn. För<br />
barnen gäller att deras möjligheter att en gång få ut arv efter den först<br />
avlidne föräldern kan minska när den efterlevande föräldern har en ny<br />
make, särskilt med de nya ekonomiska rättsverkningar som äktenskapet<br />
föreslås få.</p>
<p>Vi yrkar därför att riksdagen beslutar att bröstarvinge — liksom i Norge<br />
och Danmark — får rätt att begära skifte när den efterlevande maken gifter<br />
om sig. Såsom föreslås i reservation 6 i familjelagssakkunnigas huvudbetänkande<br />
bör bröstarvinge lämpligen ha denna rätt att begära skifte inom sex<br />
månader efter den efterlevandes omgifte.</p>
<p>Sambolagen</p>
<p>Med det ogifta samboendets stora omfattning, ca 20 % är samboende, och<br />
med hänsyn till att nära hälften (44,6 % 1984) av barnen för närvarande föds<br />
av ogifta kvinnor, varav de allra flesta torde vara samboende, finns tillräckliga<br />
skäl för att genomföra en begränsad lagreglering gällande ogifta samboende<br />
i syfte att vara en hjälp och ett stöd främst för den svagare parten i<br />
ett samboförhållande när förhållandet upplöses.</p>
<p>Det är att märka att denna lagstiftning ej är helt ny eftersom vi alltsedan<br />
1974 haft en lag om ogifta samboendes gemensamma bostad. Denna lag ger<br />
den sambo som bäst behöver bostaden rätt att överta den när samboendet<br />
upphör om det gäller en bostad som innehas med hyres- eller bostadsrätt.</p>
<p>Dessa regler inarbetas nu i den föreslagna sambolagen.</p>
<p>Av remissyttrandena framgår att flertalet remissinstanser utifrån de skilda<br />
utgångspunkter de kan ha har tillstyrkt förslaget om en begränsad lagreglering<br />
av sambors förhållanden, men att samtliga remissinstanser krävt<br />
frihet att avtala sig bort från de nya reglerna.</p>
<p>Vad gäller definitionen av sambor noterar vi med tillfredsställelse att<br />
regeringen i 1 § anger att med sambor avses ”en ogift kvinna och en ogift<br />
man”. Därigenom sker en viktig begränsning jämfört med familjelagssakkunnigas<br />
förslag att ”med sambor avses de som utan att vara makar</p>
<p> ” inom vilket begrepp även skulle kunna inrymmas personer som är</p>
<p>gifta med annan än sambon samt två personer av samma kön.</p>
<p>Som tidigare framhållits i denna motion har regeringen föreslagit att<br />
sambor skall ha rätt att avtala om att de särskilda reglerna om bodelning av<br />
bostad och bohag som förvärvats för gemensamt begagnande ej skall gälla i<br />
deras fall. Denna avtalsfrihet överensstämmer med reservanternas krav i<br />
familjelagssakkunniga och en enhällig remissopinion. Eftersom denna avtalsfrihet<br />
gällande praktiskt taget allt, utom reglerna från den hittillsvarande<br />
lagen om rätt att överta bostad, införts i lagförslaget kan vi i princip<br />
godta den.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Översyn för att få enhetligt sambobegrepp</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1986/87<br />
L101</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Ogifta som sammanlever under äktenskapsliknande former jämställs inom<br />
olika lagar med äkta makar. Det gäller såsom lagrådet påpekat t. ex. inom<br />
utsökningsrätten, skatterätten, försäkringsrätten och sociallagstiftningen<br />
liksom beträffande lagen om handel med värdepappeer. Olika kriterier för<br />
ogift samboende förekommer i olika lagar.</p>
<p>Flera remissinstanser har i sina yttranden över förslaget till sambolagstiftning<br />
påpekat att det vore önskvärt att samma kriterier för sambor borde<br />
gälla inom de olika lagstiftningsområdena.</p>
<p>Enligt vår mening finns nu, när samboförhållanden får ökad betydelse<br />
och rättsverkan om riksdagen antar förslaget till sambolag, anledning att se<br />
över kriterierna för sambor med syfte att — så långt det är möjligt — få<br />
enhetligt sambobegrepp i all lagstiftning.</p>
<p>Enhetliga kriterier skulle främst göra det lättare för sambor att säkert veta<br />
om de betraktas som samboende med de rättigheter och skyldigheter detta<br />
medför enligt olika lagar. Ett enhetligt sambobegrepp skulle även underlätta<br />
för alla dem som har affärs- och motsvarande kontakter med sambor så<br />
att de med säkerhet vet vilka regler som gäller. På motsvarande sätt skulle<br />
det underlätta för myndigheterna om de i samtliga — eller åtminstone i de<br />
allra flesta — ärenden har att tillämpa samma sambobegrepp.</p>
<p>Vi anser att riksdagen genom ett tillkännagivande bör uttala att en översyn<br />
av sambobegreppet bör göras i syfte att — så långt möjligt — få samma<br />
kriterier för sambor i olika lagar.</p>
<p>Information om de nya reglerna måste nå alla</p>
<p>Om de i propositionen framlagda förslagen till ny äktenskapsbalk och förslaget<br />
om ändringar i ärvdabalken i huvudsak antas av riksdagen innebär<br />
det mycket betydelsefulla förändringar av traditionella arvsregler m. m.<br />
som torde vara väl förankrade och väl kända av de allra flesta. Den arvsrättsliga<br />
ställningen för barn vars föräldrar är gifta med varandra förändras<br />
radikalt. Ändrade regler för enskild egendom och äktenskapsförord förändrar<br />
situationen såväl för makarnas ekonomiska förhållanden till varandra<br />
både under äktenskapet och när detta upplöses på grund av dödsfall<br />
eller skilsmässa.</p>
<p>Även den föreslagna lagregleringen gällande ogifta samboendes gemensamma<br />
bostad och bohag ändrar situationen och följderna av ett samboendeförhållande<br />
främst när detta upplöses.</p>
<p>De ingripande förändringarna i regelsystemet kommer att bli av mycket<br />
stor betydelse för de allra flesta. Detta fordrar att alla får kännedom om de<br />
nya reglerna så att de — om de så önskar — kan träffa avtal eller skriva<br />
testamente eller vidta andra åtgärder för att, så långt de nya reglerna medger,<br />
påverka sin egen och sina närmastes situation på det sätt vederbörande<br />
eftersträvar.</p>
<p>En allsidig information som når alla i vårt land är därför nödvändig.<br />
Eftersom denna lagstiftning får retroaktiv verkan har samhället speciella<br />
skyldigheter att informera så att inte personer av bristande kännedom om<br />
de nya reglerna lider rättsförluster.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Hur informationen bäst skall utformas för att bli allsidig, effektiv och Mot. 1986/87</p>
<p>heltäckande bör det ankomma på regeringen att fastställa. Om extra anslag L101</p>
<p>fordras för denna informationsinsats bör regeringen återkomma till riksdagen<br />
med förslag härom.</p>
<p>Riksdagen bör enligt vår mening genom ett uttalande ge regeringen till<br />
känna nödvändigheten av allsidiga, effektiva och heltäckande informationsinsatser<br />
om förändringarna i familjelagstiftningen.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen med ändring av det i proposition 1986/87:1 framlagda<br />
förslaget till utformning av 11 kap. 8 § ÄktB beslutar att all<br />
enskild egendom skall vara undantagen från övertaganderätt,</p>
<p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen i anledning av det i proposition 1986/87:1 framlagda<br />
förslaget om möjlighet till jämkning av äktenskapsförord enligt<br />
12 kap. 3 § ÄktB uttalar att utgångspunkten skall vara att ingångna<br />
avtal skall respekteras och att jämkningsmöjligheterna skall tilllämpas<br />
mycket restriktivt,</p>
<p style="margin-left:30px;">3. att riksdagen — vid bifall till det i proposition 1986/87:1 framlagda<br />
förslaget om ändring av 3 kap. ÄktB innebärande att kvarlåtenskapen<br />
skall tillfalla efterlevande make — beslutar</p>
<p style="margin-left:54px;">a) att den avlidnes enskilda egendom skall tillfalla bröstarvingarna,</p>
<p style="margin-left:54px;">b) att bröstarvinge har rätt att begära skifte om den efterlevande<br />
maken gifter om sig,</p>
<p style="margin-left:30px;">4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om behovet av översyn av sambobegreppet<br />
i syfte att få — så långt möjligt — enhetliga kriterier för<br />
begreppet sambo i olika lagar,</p>
<p style="margin-left:30px;">5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om vikten av allsidig information om<br />
de nya äktenskaps-, arvs- och samboreglerna.</p>
<p>Stockholm den 6 november 1986</p>
<p>Martin Olsson (c)</p>
<p>Marianne Karlsson (c)</p>
<p>Kart Boo (c)</p>
<p>Kersti Johansson (c)</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">Elving Andersson (c)<br />
Ingbritt Irhammar (c)</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_58" />
</div>
</div>
0Martin Olssonc1undertecknare0Marianne Karlssonc2undertecknare0Kart Booc3undertecknare0Kersti Johanssonc4undertecknare0Elving Anderssonc5undertecknare0Ingbritt Irhammarc6undertecknareGA02l101Martin Olsson m. fl. (c) mot_198687_l_101.pdf255811pdfÄktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)https://data.riksdagen.se/fil/5C1D9286-C513-4DFA-BE1F-E6CEE6810CE0