<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3076611</hangar_id>
 <dok_id>GA02ju113</dok_id>
 <rm>1986/87</rm>
 <beteckning>ju113</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1986/87:ju113 Allan Ekström (m)</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>juu</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>113</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1987-03-31 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-10-13 19:32:46</systemdatum>
 <publicerad>2014-10-13 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändring i brottsbalken m. m. (s. k. kontraktsvård  m. m.) (prop. 1986/87:106)</titel>
 <subtitel>Allan Ekström (m)</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GA02ju113/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GA02ju113</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02ju113</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Motion till riksdagen&lt;br /&gt; 
1986/87 :Jull3&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Allan Ekström (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring i brottsbalken m. m. (s. k. kontraktsvård&lt;br /&gt; 
m. m.) (prop. 1986/87:106)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Laglösheten tilltar. Den enskilde känner allt större vanmakt då det gäller att&lt;br /&gt; 
skydda sig själv och sin egendom från angrepp utifrån. Grundläggande&lt;br /&gt; 
etiska normer har anfrätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättssamhället måste därför försvara sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgångsrik brottsbekämpning måste bygga på de beprövade och i&lt;br /&gt; 
rättsmedvetandet förankrade principerna&lt;br /&gt; 
o att på brott skall följa straff,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att straffets ändamål är att avhålla andra från att begå brott,&lt;br /&gt; 
o att straffet skall innehålla ett mått av obehag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att straffet skall vara rättvist eller annorlunda uttryckt att det skall råda&lt;br /&gt; 
proportionalitet mellan brott och straff,&lt;br /&gt; 
o samt att straffet har en moralbildande eller moralförstärkande verkan&lt;br /&gt; 
(jfr. min motion om Brott och straff; 1985/86:Ju601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet i sig är inte det primära — det bör understrykas — utan det är hotet&lt;br /&gt; 
om straff. Om hotet i sin tur icke förverkligas i tillräcklig omfattning, upphör&lt;br /&gt;
emellertid (dess värre) hotet att fungera som hot. Straffet förlorar då sin&lt;br /&gt; 
verkan av avskräckning; straffhotet får icke vara tomt (allmänprevention).&lt;br /&gt; 
Av fundamental betydelse är samtidigt att lagföringen kommer till stånd så&lt;br /&gt; 
fort det över huvud taget är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens kriminalpolitik bygger däremot — i strid med nyssnämnda&lt;br /&gt; 
grundsatser — på den individualpreventiva ståndpunkten, som utgår från&lt;br /&gt; 
den (deterministiska) föreställningen att lagbrytaren inte begått brott av fri&lt;br /&gt; 
vilja utan på grund av att han varit mer eller mindre sjuk. Den laglydiga&lt;br /&gt; 
människan antas alltså — det är utgångspunkten — vara i grunden god,&lt;br /&gt; 
varför det kriminella beteendet beror på en felaktig utveckling hos henne.&lt;br /&gt; 
Straffets ändamål skall därför vara att genom behandling, vård, befria henne&lt;br /&gt;
från hennes dåliga egenskaper och böjelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundvalarna för dagens kriminalpolitik — rapporteftergift, åtalsunderlåtelse,&lt;br /&gt;
överlämnande till särskild vård, hälftenfrigivning, villkorlig dom&lt;br /&gt; 
och skyddstillsyn — har rämnat. Denna uppfattning torde omfattas av det&lt;br /&gt; 
stora flertalet svenskar. Sedan år 1950 har antalet polisanmälda brott ökat&lt;br /&gt; 
med mer än fem gånger, från 195 000 till över en miljon; regeringens skrivelse&lt;br /&gt;
1986/87:21. Om verkligheten icke skulle duga som bevis, finns stöd i&lt;br /&gt; 
bl. a. två skrifter från brottsförebyggande rådet (BRÅ) — Nytt straffsystem&lt;br /&gt; 
och Brottsutvecklingen 1985 — samt i uppsatsen Allmänprevention och&lt;br /&gt; 
individualprevention av professorn Eckart Kuhlhorn i SOU 1986:15.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Ur skriften Brottsutvecklingen 1985 vill jag sammanfattningsvis återge&lt;br /&gt; 
följande rader av dåvarande överdirektören vid BRÅ Bo Svensson (s. 139):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 begreppet rättvisa ligger också att lika fall skall behandlas lika. 1 rättssystem&lt;br /&gt;
som lägger tonvikten vid den dömdes sociala anpassning är det risk att&lt;br /&gt; 
lika brott föranleder olika påföljder beroende på att de dömda lever under&lt;br /&gt; 
olika villkor och har olika "behandlingsbehov”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del är den diskussionen inte längre lika aktuell. Bl. a. har en&lt;br /&gt; 
omfattande behandlingsforskning såväl i vårt land som utomlands visat att&lt;br /&gt; 
möjligheterna att förebygga återfall i brott med olika former av kriminaloch&lt;br /&gt;
annan vård är mycket begränsade. Det tycks inte spela någon roll för&lt;br /&gt; 
återfallsfrekvensen vilken påföljd man väljer. Behandlingsideologin har&lt;br /&gt; 
därför i Sverige och i många andra länder i västvärlden trängts tillbaka. För&lt;br /&gt; 
egen del menar jag också att analogin mellan kriminalitet och sjukdom är&lt;br /&gt; 
falsk. Rättsskipningen syftar inte till att diagnositicera och behandla individer&lt;br /&gt;
som uppvisar symptom på social avvikelse (kriminalitet) utan att tydliggöra&lt;br /&gt;
lagstiftarens budskap att vissa handlingar inte är tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Jag har redan sagt att jag anser analogin mellan kriminalitet och sjukdom&lt;br /&gt; 
vara falsk och att det i dag inte Finns något vetenskapligt stöd för uppfattningen&lt;br /&gt;
att man med olika former av behandling — dödsstraff och möjligen&lt;br /&gt; 
kastrering undantaget — kan påverka återfallsrisken. Men jag tror inte på&lt;br /&gt; 
en utveckling mot extremt individualiserade påföljder också av ett annat&lt;br /&gt; 
skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fritidsfängelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt allvarlig är — som framhållits i motion Ju410 — bristen på sanktionsmedel&lt;br /&gt;
i fråga om att komma till rätta med brott som begås av ungdomar.&lt;br /&gt;
Om man då bortser från de olika slag av påföljder som innebär att&lt;br /&gt; 
brott KÅeskall eller behöver beivras, kommer böter närmast i blickpunkten.&lt;br /&gt; 
Böter uppfattas emellertid som verkningslösa och saknar därmed allmänpreventiv&lt;br /&gt;
betydelse. Inställningen hos ungdomar till socialtjänstlagen är&lt;br /&gt; 
densamma. Det är följaktligen nödvändigt att ge domstolarna möjlighet att&lt;br /&gt; 
tillrättaföra ungdomar på ett mera handfast sätt i de situationer då traditionellt&lt;br /&gt;
fängelse icke bör komma i fråga. Som ett enda exempel må nämnas&lt;br /&gt; 
den helt meningslösa vandalisering av t. ex. tunnelbanan som fått sådan&lt;br /&gt; 
våldsam spridning. Det krävs — det är den ovederläggliga slutsatsen — att&lt;br /&gt; 
påföljden riktar sig mot den unge i form av något slags tvång och inskränkning&lt;br /&gt;
i hans frihet; straffet måste innehålla ett mått av obehag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan påföljd skulle kunna vara fritidsfängelse i form av nattfängelse&lt;br /&gt; 
och veckoslutsfängelse. Nattfängelse innebär att den dömde på kvällar och&lt;br /&gt; 
nätter är intagen i anstalt men vistas ute i samhället under dagtid. Veckoslutsfängelse&lt;br /&gt;
innebär, vilket namnet avslöjar, att frihetsberövande äger rum&lt;br /&gt; 
endast under veckosluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna påföljd avvisas emellertid i propositionen (s. 18). Allt skall tydligen&lt;br /&gt;
förbli vid det gamla. Dagens oefterrättliga ordning skall tillåtas bestå.&lt;br /&gt; 
Rättsstaten avstår även för framtiden från att sätta kraft bakom orden.&lt;br /&gt; 
Vilka förödande konsekvenser måste icke en sådan inställning från samhällets&lt;br /&gt;
sida i längden få, då det gäller att hos ungdomen inprägla respekt för&lt;br /&gt; 
och hänsyn till andra människor och deras egendom.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_43"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jul 13&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_53"&gt;&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_6"&gt;&lt;p&gt;I likhet med Svea hovrätt och säkerligen med brett stöd från allmänheten&lt;br /&gt; 
gör jag för min del gällande, att fritidsfängelse skulle ha god allmänpreventiv&lt;br /&gt;
verkan och att denna form av straff för den skull bör prövas utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör således snarast framlägga förslag om fritidsfängelse såsom&lt;br /&gt;
ett sätt att anpassa påföljdssystemet till verkligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontraktsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhålls att kontraktsvård skall anses utgöra ”en ny typ av&lt;br /&gt; 
kvalificerad föreskrift vid skyddstillsyn” som skall ha till ändamål att ersätta&lt;br /&gt;
fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan — det av Bo Svensson anmärkta — förhållandet, att möjligheterna&lt;br /&gt;
att genom vård och behandling förebygga återfall i brott är mycket&lt;br /&gt; 
nedslående, talar emot förslaget i propositionen. 1 det till grund för propositionen&lt;br /&gt;
liggande betänkandet (SOU 1984:32) hänvisas dessutom till att amerikanska&lt;br /&gt;
erfarenheter av kontraktsvård (civil commitment) ej är uppmuntrande&lt;br /&gt;
och till att den under åren 1979—1983 bedrivna försöksverksamheten&lt;br /&gt; 
vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala brottades med stora svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min avgörande invändning ligger emellertid på ett annat plan. Förslaget&lt;br /&gt; 
är helt oförenligt med de grundsatser som bör känneteckna bekämpandet av&lt;br /&gt; 
brott (allmänprevention). Det skulle sålunda till en början stå i strid med det&lt;br /&gt; 
självklara kravet på rättvisa att lika brott kunde leda till så vitt skilda påföljder,&lt;br /&gt;
kontraktsvård eller fängelse. Verkställigheten av en brottspåföljd —&lt;br /&gt; 
kontraktsvård —, sanktioner vid misskötsamhet och användning av tvångsmedel&lt;br /&gt;
skulle vidare utan närmare reglering överlämnas till enskilda institutioner&lt;br /&gt;
och hem som inte står under särskild tillsyn och kontroll från samhällets&lt;br /&gt;
sida. Kriterierna på de situationer då påföljden skall användas är till&lt;br /&gt; 
yttermera visso häpnadsväckande vaga eller motsägelsefullt beskrivna i&lt;br /&gt; 
propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kriterierna kan inhämtas följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å ena sidan är kontraktsvård avsedd för missbrukare av alkohol eller&lt;br /&gt; 
narkotika. Å andra sidan talar ”både principiella och praktiska skäl enligt&lt;br /&gt; 
min (= departementschefens) mening mot tanken att utesluta kontraktsvårdsarrangemang&lt;br /&gt;
för andra fall där förhållandena påkallar vård eller annan&lt;br /&gt;
behandling”. Ett psykiskt insufficienstillstånd får emellertid inte vara&lt;br /&gt; 
så allvarligt att sluten psykiatrisk vård kommer i fråga (s. 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å ena sidan får de aktuella problemen inte vara av tillfällig och övergående&lt;br /&gt;
natur. Å andra sidan kan det vid exempelvis mycket avancerade former&lt;br /&gt; 
av alkoholism ibland föreligga så stora svårigheter att planera och genomföra&lt;br /&gt;
kontraktsvård att sådan inte är en ändamålsenlig påföljd (s. 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å ena sidan ställer departementschefen sig mycket tveksam till att deltaljreglera&lt;br /&gt;
den vård som kan bli aktuell genom kontraktsvård, som anges kunna&lt;br /&gt;
ske i form av öppen poliklinisk vård, vård på olika hem för vård eller&lt;br /&gt; 
boende eller familjevård (s. 46). Å andra sidan har domstolen vid prövningen&lt;br /&gt;
av frågan huruvida kontraktsvård skall kunna ersätta fängelse ”naturligtvis&lt;br /&gt;
(att) beakta hur den tilltänkta kontraktsvården är utformad i fråga&lt;br /&gt; 
om vårdtid, regler och behandlingsinnehåll”. Och vid denna prövning har&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_45"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jul 13&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_55"&gt;&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;det betydelse, huruvida kriminaliteten är ”lindrig” eller ”tämligen grov”&lt;br /&gt; 
(s. 47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till yttermera visso gör departementschefen i sammanhanget det uttalandet&lt;br /&gt;
att valet av kontraktsvård kan komma att bero på tillgången på behandlingsplatser&lt;br /&gt;
och i vissa fall på den tilltalades bostadsort. Några möjligheter&lt;br /&gt; 
för domstolarna att framtvinga ett kontraktsvårdsarrangemang bör inte&lt;br /&gt; 
lämpligen tillskapas (s. 47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen har slutligen ”svårt att acceptera tanken på en fixerad&lt;br /&gt;
straffvärdegräns i lagen”, vilket innebär att kontraktsvård formellt kan&lt;br /&gt; 
bli tillämplig för alla brott, även de allra grövsta (s. 36). Rattfylleri anges&lt;br /&gt; 
som en typ av brott där kontraktsvård avses bli aktuellt (s. 58). Som exempel&lt;br /&gt; 
på andra brott för vilka kontraktsvård kan ersätta fängelse nämnes i propositionen&lt;br /&gt;
kleptomani, exhibitionism och vissa former av incest (s. 35). Våldsbrott&lt;br /&gt;
undantas ej (s. 68). Det enda kriterium som uppställs är att det skall&lt;br /&gt; 
finnas ”en koppling mellan missbruket och den aktuella brottsligheten”&lt;br /&gt; 
(s. 36). För att inte begränsa kontraktsvården till missbruksfallen tillägger&lt;br /&gt; 
emellertid departementschefen: ”Även när det gäller andra förhållanden&lt;br /&gt; 
som påkallar vård eller behandling än missbruk bör enligt min mening&lt;br /&gt; 
förutsättas (!) ett samband mellan vårdbehovet och brottsligheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de åberopade omständigheterna kan icke dragas annan slutsats än att&lt;br /&gt; 
förslaget om kontraktsvård icke uppfyller elementära krav på rättvisa, likformighet&lt;br /&gt;
och förutsebarhet. Strängt taget borde det kunna räcka med att&lt;br /&gt; 
hänvisa till departementschefens uppseendeväckande uttalande av innebörd&lt;br /&gt;
att den tilltalades bostadsort kan bli avgörande för valet av påföljd.&lt;br /&gt; 
Bor man på rätt plats, kan man komma i åtnjutande av kontraktsvård. Bor&lt;br /&gt; 
man på fel plats, blir straffet fängelse. Otroligt men sant. En av domarreglerna&lt;br /&gt;
infinner sig osökt i minnet: "Lika brott kräver lika straff, och därföre&lt;br /&gt; 
skall man icke se därefter, att en är fattig eller rik, utan straffa den ena som&lt;br /&gt; 
den andra, där lika brott a&amp;gt;o”(nr 21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om kontraktsvård bör — det är slutsatsen — förkastas av riksdagen.&lt;br /&gt;
Förslaget står helt i strid med beprövade och i rättsmedvetandet&lt;br /&gt; 
förankrade grundsatser för brottsbekämpning. Förslaget ligger på sitt sätt i&lt;br /&gt; 
linje med den för några decennier sedan lanserade tanken på att dela upp&lt;br /&gt; 
straffprocessen i två led. Domaren skulle först avgöra skuldfrågan, varefter&lt;br /&gt; 
ett behandlingslag av läkare, psykologer och andra specialister — vid ett&lt;br /&gt; 
runt domarebord — skulle bestämma påföljden som enbart skulle syfta till&lt;br /&gt; 
att anpassa den dömde till samhället. Se Bo Svensson BRÅ APROPÅ 1984&lt;br /&gt; 
s. 20. Denna vårdideologi är som framgått emellertid på återtåg i de flesta&lt;br /&gt; 
länderna i västvärlden, något som emellertid synes ha undgått justitieministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För något år sedan ville regeringen begränsa bruket av frihetsstraff ytterligare&lt;br /&gt;
för främst rattfylleribrott. Förslag härom väckte emellertid sådant&lt;br /&gt; 
allvarligt motstånd att propositionen i ämnet återtogs. Nu återkommer förslaget&lt;br /&gt;
närmast i annan förklädnad. Det är icke värt annat öde än det tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angelägen vård kan komma till stånd inom ramen för verkställighet av&lt;br /&gt; 
fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jul 13&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_54"&gt;&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning til! det anförda hemställer jag&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av fritidsfängelse&lt;br /&gt;
i enlighet med vad motionen närmare innehåller,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;2. att riksdagen avslår förslaget om kontraktsvård som alternativ&lt;br /&gt; 
till fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 31 mars 1987&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jul 13&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Allan Ekström (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Allan Ekström</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GA02ju113</dok_id>
<subtitel>Allan Ekström (m)</subtitel>
<filnamn>mot_198687_ju_113.pdf</filnamn>
<filstorlek>241369</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ändring i brottsbalken m. m. (s. k. kontraktsvård  m. m.) (prop. 1986/87:106)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/E349B9E3-AB67-4B15-8662-17E3D146A1AD</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>