3105775 GA02Ub91 1986/87 Ub91 mot mot Motion 1986/87:Ub91 Birgitta Rydle m. fl. (m) Motion Motion UbU 91 0 1987-04-21 00:00:00 2014-11-04 13:24:53 2014-11-04 00:00:00 Fortsatt decentralisering inom högskolan (prop. 1986/87:127) Birgitta Rydle m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02Ub91/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02Ub91 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02Ub91 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:Ub91</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Birgitta Rydle m. fl. (m)</p> <p>Fortsatt decentralisering inom högskolan<br /> (prop. 1986/87:127)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Inledning</p> <p>Nuvarande högskoleorganisation är resultatet av de tankar som vägledde<br /> 1968 års utbildningsutredning (U 68). Utredningen ansåg bl. a. att högre<br /> utbildning är en samhällsverksamhet som kräver ett stort mått av offentlig<br /> styrning. Den betonade att en av högskoleutbildningens viktigaste uppgifter<br /> skulle vara att förbereda för yrkesverksamma i så preciserade termer som<br /> möjligt. Frågan om anknytningen till arbetslivet ansågs därför vara central. I<br /> de överväganen som U 68 gör för den institutionella organisationen anförs<br /> bl. a. följande:</p> <p>Det är överhuvudtaget inte möjligt att behandla vissa frågor rörande högskoleväsendets<br /> verksamhet och utveckling utan att detta sker i ett vidare samhällsperspektiv.<br /> Den övergripande planeringen av högskoleutbildningen förutsätter<br /> således en samverkan med samhällets planering inom andra<br /> områden.</p> <p>Med denna utgångspunkt ansåg U 68 det vara konsekvent att företrädare för<br /> s. k. allmänna intressen inte bara ingick utan också skulle utgöra majoritet i<br /> de nya högskolestyrelserna. Detta förslag avvisade remissinstanserna mycket<br /> bestämt. Det principbeslut som riksdagen tog våren 1975 innebar en kompromiss<br /> mellan U 68:s förslag och den dåvarande ordningen genom att endast 1/3<br /> av styrelsen skulle utgöras av allmänföreträdare, medan resterande 2/3 av<br /> ledamöterna skulle hämtas bland lärare och studenter.</p> <p>Ett annat syfte med de nya beslutsorganen och dessas sammansättning var<br /> att decentralisera beslutsfattandet. Före den s. k. högskolereformens införande<br /> år 1977 utövade riksdag och regering en tämligen detaljerad styrning av<br /> högskolans verksamhet dels via anslagssystemet, dels genom inrättandet av<br /> såväl professurer som universitetslektorat. Däremot var det endast företrädare<br /> för verksamheten som ingick i universitetsstyrelserna/konsistorierna.</p> <p>Efter år 1977 gjordes anslagssystemet mindre styrande. Vidare decentraliserades<br /> många beslut från central nivå men i vissa fall bara till den nya,<br /> regionala beslutsnivån, benämnd regionstyrelser. På denna nivå ansågs<br /> ”samhällsintresset” vara så starkt att två tredjedelar av regionstyrelsen borde<br /> utgöras av företrädare för allmänna intressen.</p> <p>I föreliggande proposition föreslår regeringen en ytterligare decentralisering<br /> av besluten i och med att regionstyrelserna föreslås bli avskaffade. Detta<br /> förutsätter, enligt regeringen, att allmänföreträdare ges majoritet i högskole</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>styrelserna. Regeringen återvänder med andra ord till U 68:s förslag. Cirkeln Mot. 1986/87<br /> är sluten. Ub91</p> <p>Regeringens argument för att avskaffa regionstyrelserna är att anslaget till<br /> lokala och individuella linjer samt enstaka kurser (LIE-anslaget) i fortsättningen<br /> föreslås fördelas direkt till högskolorna. Därmed bortfaller regionstyrelsernas<br /> viktigaste uppgift. Resonemanget är, enligt vår mening, logiskt och<br /> riktigt. Även andra, mer principiella, skäl borde emellertid ha anförts. Regionstyrelserna<br /> är i sig en onödig och byråkratisk mellaninstans, som försvårar<br /> och fördröjer kontakterna mellan de vid högskolorna verksamma och de<br /> centrala myndigheterna och statsmakterna.</p> <p>Styrelsernas avskaffande leder regeringen till slutsatsen att högskolestyrelsernas<br /> sammansättning måste ändras så att de får en på politiska grunder<br /> utsedd majoritet. Högskolestyrelsernas sammansättning har enligt vår mening<br /> inget att göra med regionstyrelsemas vara eller inte vara. Vi avvisar<br /> regeringens förslag. Våra skäl redovisas mer detaljerat i det följande.</p> <p>Som rubrik för propositionen har regeringen valt ”Fortsatt decentralisering<br /> inom högskolan”. Förutom att LIE-anslaget skall fördelas direkt till<br /> högskolorna innehåller propositionen inga besked om anslagssystemet i<br /> övrigt. Effekterna för ansvarsfördelningen mellan central, regional och lokal<br /> nivå av att ta bort regionstyrelserna behandlas ofullständigt, särskilt vad<br /> gäller UHÄ:s roll. Fakulteternas regionala anknytning berörs inte. Vidare<br /> finns det bara antydningar om vad de nya högskolestyrelserna egentligen<br /> skall besluta om, liksom deras relation till rektorsämbetet. Några synpunkter<br /> på de mindre högskolornas roll lämnas inte. I raden av ofullständigheter<br /> måste också nämnas att propositionen inte innehåller några riktlinjer för hur<br /> nomineringen av företrädarna för allmänna intressen skall gå till.</p> <p>Universitetens och högskolornas styrelser</p> <p>Den forskning som bedrivs inom högskolan skall enligt högskolelagen syfta<br /> till att vinna ytterligare kunskaper och till att finna vetenskaplig grund för<br /> utbildning och annan verksamhet. Förutsättningen för att högskolan skall<br /> kunna fullgöra denna uppgift är att forskaren har full frihet i ämnes- och<br /> metodval samt att publicera sina resultat. Forskning innebär ett ständigt<br /> ifrågasättande av det som vid varje tidpunkt anses vara erkänd kunskap, ja<br /> själva konfrontationen med etablerade föreställningar är en nödvändighet.</p> <p>En sådan obunden och ifrågasättande forskning kan bara förekomma om<br /> universitet och högskolor tillåts stå fria från styrning.</p> <p>I Sverige har staten det finansiella ansvaret för högre utbildning, forskarutbildning<br /> och forskning. Detta ansvar skall staten, enligt vår uppfattning,<br /> endast ha om den samtidigt utfäster sig att styra högskolan så litet som möjligt<br /> till förmån för en inom vetenskaplig bedömning av verksamheten. Högskolans<br /> mycket specifika verksamhet kräver följaktligen ett styrsystem med ökat<br /> inflytande för de verksamma inom universitet och högskolor, dvs. en utveckling<br /> i rakt motsatt riktning den som regeringen föreslår.</p> <p>Regeringens förslag till förändring av högskolestyrelsernas sammansättning<br /> grundas såvitt vi förstår inte på en allmänt utbredd uppfattning om att 15</p> </div> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>nuvarande högskolestyrelser fungerar dåligt. Även om högskolornas och Mot. 1986/87</p> <p>universitetens erfarenheter av företrädarna för allmänna intressen är blan- Ub91</p> <p>dadé, har de flesta accepterat principen att ingen i styrelsen ingående grupp<br /> skall ha egen majoritet.</p> <p>Det föreliggande förslaget har inte varit föremål för sedvanlig remissbehandling.<br /> Endast den s. k. rektorskonferensen har informerats om utbildningsdepartementets<br /> planer. Vi anser det vara anmärkningsvärt nonchalant<br /> att en helt ny princip för styrningen av högskolan föreslås utan att regeringen<br /> inhämtar synpunkter från bl. a. dem som är verksamma inom högskolan.</p> <p>Regeringens huvudsakliga argument för att styrelsemajoriteten skall utgöras<br /> av allmänföreträdare är att högskolan behöver starka styrelser. Företrädare<br /> för verksamheten anses inte klara uppgiften att omfördela resurser<br /> mellan högskolans olika verksamheter, något som bedöms bli alltmer nödvändigt<br /> för att åstadkomma förnyelse då ständiga tillskott av nya medel inte anses<br /> realistiska. Regeringen hävdar också att den ökade omfattningen av externfinansiering<br /> är ett motiv för en förändrad styrelsesammansättning.</p> <p>Utöver nödvändigheten att företa prioriteringar inom den egna verksamheten<br /> anser regeringen att en styrelse med politiskt tillsatt majoritet innebär att<br /> den ”egna högskolans självständighet förstärks”. Vidare hävdar regeringen<br /> att en styrelse med ”god förankring” i myndigheter, näringsliv och andra<br /> delar av samhällslivet i kraft därav ”kan slå vakt om högskolans integritet”.</p> <p>Vi kan inte instämma i regeringens uppfattning att verksamhetens företrädare<br /> inte skulle klara att göra omprioriteringar. Vi vill i detta sammanhang<br /> gärna påminna om vad som anfördes mot ett likartat förslag i en departementspromemoria<br /> så sent som år 1983. I promemorian föreslogs i två av tre<br /> olika alternativ en knapp majoritet av företrädare för allmänna intressen. I<br /> proposition 1983/84:52 sammanfattas remissinstansernas inställning på följande<br /> sätt:</p> <p>En majoritet av remissinstanserna inom högskolan avstyrker förslaget att<br /> företrädare för allmänna intressen skall utgöra en knapp majoritet. Ett ökat<br /> antal allmänföreträdare skulle kanske stärka förankringen i det omgivande<br /> samhället men det förefaller enligt UHÄ föga sannolikt att besparingar skulle<br /> bli lättare att genomföra med en majoritet av troligtvis lokala politiker i<br /> styrelserna. Universiteten i Lund och Göteborg, högskolan i Karlstad,</p> <p>SACO/SR och SFS anför, att de inte kan instämma i att ett stärkt samhällsinflytande<br /> i styrelserna skulle öka högskolans effektivitet eller att företrädare<br /> för verksamheten själva är oförmögna att organisera högskolan i resursknappa<br /> situationer.</p> <p>Den gången valde den socialdemokratiska regeringen att ta hänsyn till<br /> remissopinionen:</p> <p>Det är av stor vikt för högskolestyrelsens auktoritet och beslutsförmåga att<br /> principerna för dess sammansättning är förankrade inom högskoleenheten. I<br /> likhet med bl. a. UHÄ har jag tagit fasta på den breda uppslutning kring de<br /> nuvarande styrelserna som kommit till uttryck vid remissbehandlingen.</p> <p>Denna uppslutning är ett avgörande skäl för att jag inte förordar någon annan<br /> förändring av högskolestyrelsernas sammansättning än den som rör förvaltningschefens<br /> ställning.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Så sent som i februari innevarande år uttalade regeringen i den forskningspo- Mot. 1986/87</p> <p>litiska propositionen (1986/87:80, s. 28-29) sin respekt för dem som är verk- Ub91</p> <p>samma i högskolan:</p> <p>I strävan efter bättre fungerande enheter måste alltid kravet på demokrati<br /> och medinflytande från alla berörda parter ligga fast.</p> <p>Men det (att skapa livaktiga och stabila forskningsmiljöer) är, vill jag<br /> samtidigt erinra om, en uppgift som fordrar ett samspel mellan statsmakterna<br /> och forskarsamhället; ett samspel som bygger på ett ömsesidigt förtroende.</p> <p>Det berättigade kravet på demokrati och medinflytande över högskolans<br /> verksamhet gäller uppenbarligen inte dem som är verksamma i högskolan,<br /> eftersom regeringen föreslår att deras representation skall tas bort i högskolestyrelserna.<br /> Hur skall ett sådant förslag kunna uppfattas som ett exempel på<br /> ”ömsesidigt förtroende”?</p> <p>Tanken att just styrelsemajoriteten av allmänföreträdare skulle slå vakt om<br /> högskolans integritet är en orimlighet. Mot vem skall de vakta högskolans<br /> intressen? Är det mot den politiska makt som har utsett dem? Är det mot de<br /> myndigheter, kommuner, fackliga eller ideella organisationer som har nominerat<br /> dem? Enligt vår mening är det snarast så att den ökade omfattningen av<br /> externfinansiering av högskolans verksamhet i dag ställer större krav på<br /> inomvetenskapliga bedömningar och vetenskaplig integritet och kompetens i<br /> högskolestyrelserna än tidigare.</p> <p>I regeringens förslag till styrelsesammansättning finns det inte ens garanti<br /> för att en enda person har dokumenterad vetenskaplig kompetens. Givetvis<br /> kan de fackliga organisationernas företrädare också ha vetenskapliga meriter,<br /> men deras uppgift är ju huvudsakligen att bevaka personalens intressen<br /> och inte kvaliteten på forskning och undervisning. Regeringen har därför<br /> dragit slutsatsen att högskolestyrelsen inte skall besluta i ärenden som gäller<br /> tillsättning av tjänster, eftersom den uppgiften ”förutsätter vetenskapliga<br /> bedömningar”.</p> <p>Av den i övrigt mycket knapphändiga beskrivningen av vad styrelsen skall<br /> göra kan utläsas att uppgiften består i ”ett allt större ansvar för den egna<br /> högskolans verksamhet, såväl vad gäller dess inriktning som i fråga om dess<br /> ekonomi. Prioriteringsfrågorna blir centrala”. Av detta bör troligen förstås<br /> att högskolestyrelserna även fortsättningsvis skall avge anslagsframställning<br /> och besluta om budget. Vad sådana dokument i själva verket innehåller är<br /> avvägningar mellan forskningsområden och utbildningsinriktningar, vilket i<br /> sak ”förutsätter vetenskapliga bedömningar”. Vår slutsats måste bli att en<br /> styrelse som inte klarar vetenskapliga bedömningar för tjänstetillsättningar<br /> inte heller klarar de prioriteringar som anslagsäskande och budgetbeslut<br /> kräver.</p> <p>För att markera att styrelser med annan majoritet än verksamhetsföreträdare<br /> inte är något onormalt pekar regeringen på exemplet Handelshögskolan<br /> i Stockholm. Det är visserligen sant att Handelshögskolans majoritet utgörs<br /> av externa personer. Däremot är inte samtliga dessa utsedda av regeringen.</p> <p>Fyra ledamöter utses av huvudmannen, dvs. Handelshögskoleföreningen.</p> <p>Vidare har Stockholms kommun rätt att utse en ledamot. Regeringen utser 17</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>endast ordföranden och ytterligare en ledamot. Regeringens sätt att argu- Mot. 1986/87</p> <p>mentera för en styrelsemajoritet av allmänföreträdare tyder på att regeringen Ub91</p> <p>vill påskina att det inte spelar någon särskild roll att majoriteten är politiskt<br /> utsedd.</p> <p>Den tidigare nämnda propositionen 1983/84:52 resulterade i att riksdagen<br /> gav universitet och högskolor större frihet att ordna den lokala beslutsorganisationen.<br /> Vi anser att det hade varit naturligt att nu gå vidare i samma<br /> riktning, dvs. att ge högskolorna ett större inflytande också över det lokala<br /> högsta beslutande organet, högskolestyrelsen.</p> <p>All postgymnasial utbildning finns nu samlad i ett enda högskolebegrepp<br /> med följden att högskoleenheterna är mycket olika till form och innehåll. En<br /> logisk konsekvens av detta förhållande borde vara att också styrelsernas<br /> sammansättning skulle kunna variera. De tekniska högskolorna skulle t. ex.<br /> kunna dra nytta av företrädare för industrin i sina styrelser. För universitet<br /> med samhällsvetenskaplig forskning är det direkt olämpligt med ett dominerande<br /> inslag av politiker och ”representanter” för olika intresseorganisationer.<br /> De nya högskolorna skulle kanske föredra att ha personer med stark<br /> lokal förankring i sina styrelser.</p> <p>Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till hur högskolornas<br /> styrelser skall vara sammansatta och hur de skall utses. Utgångspunkten för<br /> ett sådant förslag skall vara att högskolan själv får avgöra vilken sammansättning<br /> styrelsen bör ha och hur styrelsens ledamöter skall utses.</p> <p>I avvaktan på ett sådant förslag bör nuvarande styrelsesammansättning<br /> bibehållas med undantag för följande två förändringar. Vi föreslår för det<br /> första att företrädare för personalen fr. o. m. den 1 juli 1987 skall ha närvarooch<br /> yttranderätt men inte beslutanderätt i styrelsen. En sådan förändring<br /> ligger i linje med förslagen i verksledningspropositionen (1986/87:99). Med<br /> hänvisning till att högskolans arbetsgemenskap är internationell anser emellertid<br /> regeringen att denna princip inte skall gälla högskolan. Vi hävdar att<br /> det vore till fördel för personalorganisationerna om deras uppgifter renodlades<br /> och anser därför att de inte skall delta i styrelsebeslut om exempelvis<br /> inriktning av verksamheten. Högskolelagens 18 § bör ändras i enlighet härmed.</p> <p>För det andra bör högskolorna själva nominera de sex personer som skall<br /> företräda allmänna intressen. Detta kan förslagsvis ske genom en elektorsförsamling.</p> <p>Vad gäller de studerande anser vi att deras representation bör bibehållas i<br /> och med att de bör betraktas som företrädare för verksamheten snarare än<br /> som ”personalorganisation”.</p> <p>Regionstyrelserna</p> <p>Regeringen föreslår att regionstyrelserna upphör fr. o. m. den 1 juli 1988. Vi<br /> tillstyrker detta förslag, som är helt i linje med vad moderata samlingspartiet<br /> arbetat för sedan regionstyrelserna infördes.</p> <p>Ett starkt motiv för att ta bort regionstyrelserna är att de ökat byråkratin i<br /> högskolan. Regionstyrelserna har infordrat yttranden, förslag, redovisningar 18</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>m. m. från högskolorna, vilket givetvis ökat ärendehanteringen på både lokal Mot. 1986/87</p> <p>och central nivå. Ub91</p> <p>Ursprungligen förutsattes att de enstaka kurser som regionstyrelserna<br /> skulle besluta om huvudsakligen gällde fort- och vidareutbildning. I själva<br /> verket kom LIE-anslaget att finansiera en stor del av de humanistiska och<br /> samhällsvetenskapliga ämnenas fasta lärartjänster. Detta förhållande har<br /> varit till stor nackdel för dessa ämnens utveckling och beror helt enkelt på att<br /> dessa inte har inordnats i linjeutbildning, vilket U 68-reformatörerna förutsatte.</p> <p>Den lösning som regeringen valt för LIE-anslaget hjälper emellertid inte<br /> högskolorna med detta problem. LIE-anslaget föreslås även fortsättningsvis<br /> utgöra ett eget anslag i stället för att medlen ingår i sektorsanslagen. Statsmakterna<br /> kan därmed inom ramen för anslaget göra regionalpolitiska avvägningar<br /> mellan olika län.</p> <p>Det innebär att om regeringen inom ramen för oförändrade resurser väljer<br /> att öka någon högskolas LIE-anslag av regionalpolitiska skäl kommer någon<br /> annan högskolas LIE-anslag att minskas i motsvarande mån. Detta innebär<br /> att humanistisk och samhällsvetenskaplig ämnesutbildning även fortsättningsvis<br /> kommer att vägas mot regionalpolitiska hänsyn. Detta är enligt vår<br /> mening en oacceptabel konsekvens. LIE-anslaget bör därför delas upp på<br /> högskolornas sektorsanslag så att högskolorna själva kan göra avvägningar<br /> mellan ämnesutbildning och olika former av linjeutbildning.</p> <p>Regionalstyrelsen har i uppgift att planera och samordna den grundläggande<br /> högskoleutbildningen inom sin region. Dessa uppgifter skall enligt<br /> regeringsförslaget fördelas på högskoleenheterna och i viss mån på länsstyrelserna.<br /> Vad gäller ansvaret för att högskoleutbildning planeras och blir tillgänglig<br /> för så många som möjligt vill vi anföra följande.</p> <p>Inom den högre utbildningen kan olika former av utbildning urskiljas. Vi<br /> anser att det finns huvudsakligen två olika former. Den ena utgörs av forskarförberedande<br /> utbildning. Denna ges i form av påbyggbara ämneskurser men<br /> också flera utbildningslinjer ger behörighet till forskarutbildning, t. ex. läkarlinjen<br /> och civilingenjörslinjerna. Den andra formen är postgymnasial yrkesutbildning<br /> i form av kortare linjer, ofta 80 poäng, men också i form av kortare<br /> kurser.</p> <p>Vi anser att universitet och högskolor med fasta forskningsresurser samt<br /> högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro skall ha huvudansvaret för all<br /> forskningsförberedande utbildning. I detta ansvar ligger också, enligt vår<br /> mening, ett åliggande att decentralisera sådan utbildning till orter där önskemål<br /> och behov av utbildningen finns. Den geografiska fördelningen av detta<br /> ansvar att decentraliserat bedriva forskarförberedande utbildning bör berörda<br /> universitet och högskolor göra upp sig emellan.</p> <p>De nya högskolornas huvuduppgift skall vara att förse sin region med en<br /> kvalificerad, postgymnasial yrkesutbildning. Tillgången till lärare, utrustning<br /> m. m. innebär dock att dessa högskolor inte kan ha en alltför stor bredd i sitt<br /> utbildningsutbud. Skall en tillräcklig kvalitet kunna upprätthållas på utbildningen<br /> måste de nya högskolorna välj a att satsa på sådana områden där de har<br /> särskilda förutsättningar - de bör med andra ord profilera sitt utbildningsut</p> </div> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>bud. Sådana specifika utbildningar bör vara riksrekryterande, vilket också är Mot. 1986/87<br /> nödvändigt med tanke på att de minskande ungdomskullarna gör att rekryte- Ub91</p> <p>ringsunderlaget minskar. Vi utgår från att det är sådan utbildning som t. ex.<br /> den ”enhetliga ledningen” av högskoleutbildningen i Blekinge skall administrera.</p> <p>I den mån enskilda, myndigheter och företag framställer önskemål om<br /> ämneskurser av traditionell akademisk, dvs. forskarförberedande karaktär,<br /> kan detta lämpligen tillgodoses i samarbete med något av universiteten. Vi<br /> förutsätter vidare att lärare med forskarkompetens vid de nya högskolorna<br /> kommer att tillhöra en fakultet vid universitet eller högskola.</p> <p>Med den ansvarsfördelning vi här har skisserat bortfaller behovet av den<br /> starka koppling till län som regeringen föreslår att högskolorna skall ha.</p> <p>Regeringen argumenterar själv vältaligt för att nuvarande regionindelning<br /> skall avskaffas. Ett motiv är att regionindelningen inte alltid har svarat mot de<br /> naturliga samarbetsområdena. Att då välja en ny administrativ gräns för<br /> högskolans ansvar vittnar bara om regeringens överdrivna tro på planering.</p> <p>Det är enligt vår mening olämpligt att ersätta nuvarande regionindelning med<br /> ett strikt länsansvar. Högskolornas naturliga omland varierar med kommunikationer<br /> och näringslivsstruktur. Det bör vara en uppgift för UHÄ att tillse<br /> att högskolornas profilering görs på ett sådant sätt att önskad bredd i högskolornas<br /> samlade utbildningsutbud kan tillgodoses.</p> <p>Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderliga lagändringar.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny sammansättning av<br /> högskolestyrelserna,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny sammansättning<br /> av högskolestyrelserna i enlighet med vad som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen beslutar att företrädare för personalen skall ha<br /> närvaro- och yttranderätt men inte beslutanderätt i högskolestyrelserna,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående högskolornas nominering av de sex företrädarna<br /> för allmänna intressen,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen beslutar att nuvarande anslag för lokala och individuella<br /> linjer samt enstaka kurser skall fördelas på resp. högskolors<br /> sektorsanslag i enlighet med vad som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående ansvaret för all forskningsförberedande</p> <p style="margin-left:28px;">utbildning, 20</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:10px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad sorn i Mot. 1986/87</p> <p>motionen anförts angående de nya högskolornas ansvar för postgym- Ub91</p> <p>nasial yrkesutbildning.</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Stockholm den 21 april 1987</p> <p>Birgitta Rydle (m)</p> <p>Göran Allmér (m)</p> <p>Birger Hagård (m)</p> <p>Hans Dau (m)</p> <p>Anders G. Högmark (m)<br /> Rune Rydén (m)</p> </div> <div class="block ml_22"><p>Ingela Gardner (m)</p> <p>Lars Ahlmark (m)<br /> Ann-Cathrine Haglund (m)<br /> Hans Nyhage (m)</p> <p>Elisabeth Fleetwood (m)</p> </div> <div class="block ml_51"><p>21</p> </div> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_49"><p>*</p> </div> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> </div> 0 Birgitta Rydle m 1 undertecknare 0 Göran Allmér m 2 undertecknare 0 Birger Hagård m 3 undertecknare 0 Hans Dau m 4 undertecknare 0 Anders G. Högmark m 5 undertecknare 0 Rune Rydén m 6 undertecknare 0 Ingela Gardner m 7 undertecknare 0 Lars Ahlmark m 8 undertecknare 0 Ann-Cathrine Haglund m 9 undertecknare 0 Hans Nyhage m 10 undertecknare 0 Elisabeth Fleetwood m 11 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-19 15:42:41 motkat Motionskategori - 2014-11-19 15:42:41 tilldelat Tilldelat Utbildningsutskottet 2014-11-19 15:42:41 GA02Ub91 Birgitta Rydle m. fl. (m) mot_198687_ub_91.pdf 234972 pdf Fortsatt decentralisering inom högskolan (prop. 1986/87:127) https://data.riksdagen.se/fil/5DA58A7F-B7C7-4795-BB15-EA34022A9AC5