3105516 GA02Ub5 1986/87 Ub5 mot mot Motion 1986/87:Ub5 Carl Bildt m. fl. (m) Motion Motion UbU 5 0 1987-03-11 00:00:00 2014-11-04 13:21:36 2014-11-04 00:00:00 Forskning (prop. 1986/87:80) Carl Bildt m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02Ub5/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02Ub5 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02Ub5 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:Ub5</p> <p>Carl Bildt m. fl. (m)<br /> Forskning (prop. 1986/87:80)</p> </div> <div class="block ml_2"><p>1. Inledning</p> <p>Människans historia är förknippad med ett ständigt sökande efter ny<br /> kunskap. Nya generationer bygger vidare på föregångarnas förvärvade<br /> kunskaper. Det kända utsätts hela tiden för kritisk granskning och omvärderas<br /> stundom. Det okända lockar till avslöjanden.</p> <p>En fri forskning är en vital del av vårt samhälle. Vi kan motivera forskning<br /> med att den på olika sätt är nyttig, att den ger oss handlingsberedskap för<br /> framtiden m. m. Nyfikenheten att få veta mer är emellertid i sig ett fullt<br /> tillräckligt skäl för forskning.</p> <p>God forskning kan inte kommenderas fram. Den förs inte av administrativa<br /> rutiner. Forskningsresultaten bygger på enskilda individers begåvning och<br /> hängivna arbete.</p> <p>Om Sverige skall kunna hävda sig som forskningsnation krävs det att våra<br /> universitet och högskolor förmår locka till sig dem som har goda förutsättningar<br /> för forskningsarbete. Förbättringar i termer av ny tjänsteorganisation,<br /> bättre beslutsorganisation, arbetsmiljö m. m. har givetvis betydelse för<br /> forskningens effektivitet. Helt avgörande är emellertid att forskningsverksamhet<br /> betraktas som så attraktiv att rätt personer kan rekryteras till den.</p> <p>Regeringens forskningspolitiska proposition tyder på insikter i forskningens<br /> mycket specifika villkor. Förslagen tar fasta på att stärka högskolans<br /> basorganisation och att förbättra doktorandernas villkor. Detta är, som vi ser<br /> det, en positiv sinnesförändring hos den socialdemokakratiska regeringen.<br /> Därmed ansluter sig regeringen också till några av de krav som vi moderater<br /> länge drivit med stor kraft.</p> <p>Regeringens förståelse för vikten av att stötta högskolans obundna<br /> forskning är emellertid mer verbal än faktisk om vi ser till de konkreta<br /> förslagen. Vi har framför allt två invändningar av principiell natur mot<br /> regeringens förslag.</p> <p>Den första gäller sambandet mellan grundläggande utbildning och forskning.<br /> Propositionen andas förståelse för att forskning kräver stor kunskap<br /> och kompetens. Kravet på att forskningsresultat och avhandlingar skall vara<br /> av god kvalitet betonas gärna. Rekryteringen av forskningsbegåvningar<br /> kräver emellertid att uppskattningen av kunskap och kompetens får sätta sin<br /> prägel på hela det underliggnde utbildningsväsendet, vilket inte är fallet i<br /> dag. Regeringen lägger inte heller fram några förslag i detta hänseende.</p> <p>Det finns också praktiskt-ekonomiska aspekter på forskningens samband</p> </div> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p> <p style="margin-left:6px;">1986/87: Ub5</p> </div> <div class="block ml_2"><p>1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Ub5</p> </div> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_46" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>med den grundläggande högskoleutbildningen. Institutionernas uppgifter Mot. 1986/87</p> <p>gäller såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning. Grundut- Ub5</p> <p>bildningens omfattning avgör exempelvis hur många lärare som kan vara<br /> anställda, vilket i sin tur påverkar hur många doktorander som kan handledas<br /> och därför kan antas till forskarutbildning. Insititutionens olika verksamheter<br /> utgör kommunicerande kärl. Otillräckliga resurser för grundutbildningen<br /> skadar också forskningen.</p> <p>Mot denna bakgrund anser vi det vara till nackdel för hela högskoleverksamheten<br /> att riksdagen behandlar forskning och grundläggande högskoleutbildning<br /> var för sig som åtskilda verksamheter.</p> <p>Vår andra invändning gäller regeringens bristande vilja att slå vakt om den<br /> fria, obundna forskningen. Den stora andel FoU-resurser som finns inom<br /> den sektoriella forskningen innebär påfrestningar på högskolesystemet. Vi<br /> ser mycket allvarligt på den politiska styrning av högskolans verksamhet som<br /> sektoriell uppdragsforskning kan innebära. Denna styrning blir knappast<br /> mindre av att sektorsorganen nu föreslås ”ta ansvar” också för den sektoriellt<br /> motiverade långsiktiga kunskapsuppbyggnaden.</p> <p>Det är givetvis positivt om näringslivet och andra intressenter donerar<br /> medel för obunden och fri forskning eller när tillämpad forskning av<br /> betydelse för högskolans kompetensuppbyggnad kan finansieras med externa<br /> medel. Regeringens återkommande uttalanden om vikten av att näringslivet<br /> skall överta statsmakternas ansvar för finansieringen av viss grundforskning<br /> inger emellertid oro för högskolans självständighet. Det är förvånande<br /> att regeringen kan tala om forskningens oberoende samtidigt som den<br /> föreslår eller uppmuntrar en finansiering av högskolan som leder till ett<br /> större beroende av externa intressenter.</p> <p>I det följande utvecklar vi vår syn på vilka insatser som följer av<br /> statsmakternas ansvar för den fria, obundna forskningen.</p> <p>2. Positivt klimat för kunskap och kompetens</p> <p>Olika länder har av tradition skilda sätt att organisera forsknings- och<br /> utvecklingsarbete (Foll). Det som är karakteristiskt för Sverige är att nästan<br /> all grundforskning (ca 90 %) bedrivs vid universitet och högskolor. Staten<br /> har med andra ord tagit på sig ansvaret för att den fria, obundna forskningen<br /> skall kunna verka under gynnsamma omständigheter samt även ansvaret för<br /> återväxten av forskare.</p> <p>Den senare uppgiften innebär att de universitet och högskolor som<br /> bedriver forskning inte bara ger forskarutbildning utan också som ett<br /> naturligt led i verksamheten erbjuder grundläggande högskoleutbildning<br /> inom resp. forskningsämnen. Följaktligen är forskningen beroende av<br /> kvaliteten hos och inriktningen av de underliggande delarna av utbildningsväsendet.<br /> Det är exempelvis oundvikligt att rekryteringsbasen till forskarutbildningen<br /> inriktas på de kunskaper och färdigheter som behövs för en viss<br /> yrkesverksamhet, när tillträdessystemet ger meritpoäng för arbete i stället<br /> för goda studieinsatser, osv.</p> <p>När socialdemokraterna i missriktad jämlikhetsnit genomdrev en studieorganisation<br /> baserad på yrkesutbildningssektorer och ett tillträdessystem som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>premierar grupptillhörighet i stället för goda förutsättningar för högre studier Mot. 1986/87</p> <p>försämrade de också förutsättningarna för svensk forskning i stort. Ub5</p> <p>Vi vill - i motsats till socialdemokraterna - främja forskning genom att<br /> skapa möjligheter för att rätt personer - oavsett social eller annan bakgrund med<br /> sin speciella begåvning skall kunna bidra till att kunskapsmassan<br /> ständigt utvidgas. Det betyder att samhället i alla dess delar måste bidra med<br /> ett positivt klimat för kunskap och kompetens.</p> <p>Denna inställning måste genomsyra hela utbildningsväsendet. Så är det<br /> inte i dag. Det bristande intresset för vilka resultat som grundskolans elever<br /> egentligen når tar sig bl. a. uttryck i att det finns få, om ens några, uppgifter<br /> för hela årskullar om kunskapsstandarden i enskilda ämnen. Hur många<br /> skolstyrelser vet i dag hur stor andel av eleverna som inte kan läsa<br /> tillfredsställande när de lämnar lågstadiet?</p> <p>Ett av flera angelägna motiv för att moderata samlingspartiet föreslår att<br /> skolan skall ge betyg oftare och redan vid utgången från lågstadiet är just att<br /> ge de ansvariga skolmyndigheterna ett bättre underlag för en utvärdering av<br /> skolans arbete. Ett annat - och ännu viktigare - motiv är att skolan i och med<br /> att betyg sätts ger eleven en tydlig signal om att det är bra att skaffa sig<br /> kunskaper.</p> <p>I syfte att markera vikten av goda kunskaper har vi också föreslagit att det<br /> skall uppställas vissa krav för att komma in på de olika linjerna i<br /> gymnasieskolan. Det är, hävdar vi, ärligare gentemot eleven att redan från<br /> början säga att det behövs goda matematikkunskaper för att klara N-linjen i<br /> stället för att låta eleven själv upptäcka att en tvåa inte räckte, ofta med ett<br /> studieavbrott som oundviklig följd.</p> <p>Av samma skäl måste tillträdessystemet till högskolan premiera goda<br /> studieinsatser i stället för taktikläsande. Reglerna måste också innebära att<br /> förkunskapskraven sätts tillräckligt högt. Det får inte vara så att högskolan<br /> måste lita till att ett högt sökandetryck håller intagningspoängen på en sådan<br /> nivå att de studenter som kommer in verkligen klarar av utbildningen i fråga.</p> <p>Inför samtliga de moderata förslag som här har givits som exempel på ökad<br /> respekt för kunskap och kompetens har socialdemokraterna ställt sig mycket<br /> kallsinniga. Regeringen visar dock i denna forskningspolitiska proposition åtminstone<br /> i allmänna ordalag - förståelse för de villkor som direkt berör<br /> forskningen. Däremot har regeringen ännu inte insett att det inte går att ha en<br /> inställning till kvalitet, kunskap och kompetens i vad gäller forskningsverksamheten<br /> men snarast den motsatta i vad gäller de stadier som föregår<br /> forskningsnivån. Begåvningar kan inte plötsligt blomma den dag de antas till<br /> forskarutbildning, om de inte stimulerats att utveckla denna begåvning långt<br /> tidigare.</p> <p>En positiv inställning till kunskap och kompetens måste också ta sig uttryck<br /> i uppskattning av den som väljer forskarbanan. Doktorsexamen skall också<br /> ge ett materiellt utbyte. De senaste avtalsrörelsernas trendbrott i vad gäller<br /> universitets- och högskoleanställdas löner måste fullföljas i kommande avtal.</p> <p>Systemet med lönefält lägger ett stort ansvar på både den lokala arbetsgivaren<br /> och de lokala fackliga organisationerna när det gäller att verkligen<br /> premiera de personer som gör särskilt stora insatser.</p> <p>Statsmakterna måste också visa att de har tillit till och förtroende för dem</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>som verkar inom universitet och högskolor. Regeringens förslag om att Mot. 1986/87</p> <p>bisysslor alltid skall rapporteras är ett exempel på motsatsen. Förslaget är Ub5</p> <p>dåligt av flera skäl. För det första finns det redan regler som ger möjligheter<br /> att stävja eventuellt missbruk av rätten att inneha bisysslor. För det andra<br /> kommer förslaget att innebära ett uppgiftssamlande med ytterligare administration<br /> som följd, vilket högskolan knappast behöver mer av. För det<br /> tredje - och det viktigaste - innebär förslaget om rapporteringstvång att<br /> regeringen inte har den tillit till ”högskolelärarna” som dessa har rätt att<br /> kräva. Det bör även påpekas att det FRN-förslag som regeringen bygger på<br /> inte var enhälligt. Riksdagen bör uttala att rapportering om s. k. ämnesanknutna<br /> bisysslor är obehövlig.</p> <p>Ett mycket viktigt instrument för att visa uppskattning är meritvärderingen<br /> av akademisk utbildning. Vissa förbättringar har skett de senaste åren.</p> <p>Exempelvis kan den som har doktorsexamen tillgodoräkna sig fyra år i<br /> förtjänsthänseende vid ansökan till statlig tjänst. Där tänker emellertid<br /> regeringen sätta punkt. Ytterligare förbättring av meritvärdet anses överflödig.<br /> Regeringen vill ”avvisa tanken på att införa doktorsexamen som formellt<br /> behörighetskrav för andra befattningar än för dem som nu har det”.</p> <p>Vi anser att regeringen gör en felbedömning. Det är betydelsefullt att<br /> staten i egenskap av arbetsgivare i detta fall går före och sätter normen. Fler<br /> statliga tjänster bör, enligt vår mening, ha doktorsexamen som behörighetskrav.<br /> Vi föreslår därför att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter att<br /> göra en inventering av för vilka tjänster doktorsexamen bör vara behörighetsvillkor.<br /> I samband med 1988 års budgetproposition bör regeringen<br /> redovisa vilka förändringar som på grundval av denna genomgång har gjorts.</p> <p>Vi vill även framhålla vikten av att lektorstjänsterna i gymnasieskolan<br /> besätts med kompetenta sökande. Lektorerna har med sitt djupa ämneskunnande<br /> och vetenskapliga synsätt betytt åtskilligt för att hos gymnasieeleverna<br /> väcka intresse för fortsatta studier. Svårigheterna att fylla lektorstjänsterna<br /> med behöriga innehavare beror på flera faktorer. En är att det inte finns<br /> någon lämplig pedagogisk utbildning för personer med doktorsexamen. En<br /> annan utgörs av det ringa ekonomiska utbyte som en lektorstjänst ger i<br /> förhållande till andra lärartjänster eller andra alternativa tjänster. Regeringen<br /> bör skyndsamt vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa den svaga<br /> rekryteringen till lektorstjänster i gymnasieskolan.</p> <p>3. Fritt kunskapssökande</p> <p>Det enda som i förväg kan sägas om god forskning är att det inte går att<br /> förutsäga dess resultat. Forskaren skall inte bara söka efter ny kunskap utan<br /> ständigt vara beredd att ifrågasätta det som människan nu tror sig veta. Att<br /> våga bryta mot etablerade föreställningar kräver en säker och samtidigt<br /> obunden position. I statens ansvar för den grundläggande forskningen ligger,<br /> enligt vår uppfattning, också att ställa resurserna till förfogande med minsta<br /> möjliga styrning.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Styrd forskning Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:338px;">XJb5</p> <p>Den styrning av forskningen som oftast uppmärksammas och kritiseras är<br /> den av näringslivet betalade uppdragsforskningen. ”Kommersiella krafter”<br /> anses styra forskarna mot uppgifter som inte är särskilt intressanta eller<br /> adekvata mätt med inomvetenskapligt mått. Studenter och högskoleanställda<br /> ser också en fara i de försök som görs att belägga forskning och<br /> examensarbeten med sekretess.</p> <p>Den ökade politiska styrningen har rönt mindre uppmärksamhet. Med<br /> politisk styrning avser vi de uppdrag som departement eller av departementen<br /> särskilt skapade delegationer samt myndigheter lägger ut på universitet<br /> och högskolor. Enligt UHÄ är de totala resurserna till sektors-FoU numera<br /> ungefär lika stora som de totala resurserna till universitets- och högskolesektorn,<br /> drygt 6 miljarder kronor per år. Ca 1 miljard kronor av dessa medel<br /> destineras till högskolan. De sektorsmedel som kommer högskolan till del<br /> utgörs oftast av mycket avgränsade uppdrag som skall slutföras inom relativt<br /> kort tid. I den förra forskningspolitiska propositionen uppmanades sektorsorganen<br /> att ta ett större ansvar för den långsiktiga kompetensuppbyggnaden,<br /> t. ex. genom att finansiera doktorandtjänster. Enligt UHÄ är den sammantagna<br /> bilden att mycket litet har hänt sedan 1984.</p> <p>De åtgärder som bl. a. regeringen och UHÄ har föreslagit beträffande<br /> sektorsorganen har haft sin utgångspunkt i den ojämna resursfördelningen,<br /> balansproblemet. En mer långsiktig satsning från sektorsorganens sida<br /> innebär i och för sig att institutionerna kan planera sin verksamhet något<br /> bättre. Däremot kvarstår det enligt vår mening allvarligaste problemet,<br /> nämligen att sektorsorganen genom sina val av insatsområden styr inriktning<br /> och omfattning av högskolans forskning.</p> <p>Socialdemokraterna har länge förespråkat relativa förstärkningar av den<br /> politiskt styrda forskningen i form av sektoriell forskning. I föreliggande<br /> proposition framhålls: ”1 dag utgör resultaten från den sektoriellt finansierade<br /> forskningen en stor och omistlig del av samhällets ökande kunskapsmassa.”<br /> De som uttalat sin betänksamhet inför den ”områdesorienterade<br /> forskningen” anses ha ”missförstått samspelet mellan forskningen och<br /> samhällets behov av säker kunskap och analytisk skärpa”. Den socialdemokratiska<br /> regeringen ser uppenbarligen inga problem i den politiska styrningen.<br /> Däremot önskar man en högre vetenskaplig kvalitet på denna forskning,<br /> vilket bl. a. skall åstadskommas genom att den i större utsträckning bedrivs<br /> inom högskolan.</p> <p>Också näringslivets medverkan i högskolan är enligt den forskningspolitiska<br /> propositionen angelägen. Det gäller då inte bara resurser till utrustning,<br /> till vilket affärsbankerna enligt propositionen ”erbjudit sig” att avsätta 200<br /> milj. kr. per år i tre år. I jordbruksdepartementets bilaga (s. 8) uttalar sig<br /> regeringen för en direkt näringslivsmedverkan i grundforskningen:</p> <p>En utökad samverkan mellan näringslivet och den statliga forskningsverksamheten<br /> bör också avse verksamhet som har mer karaktär av grundforskning.<br /> Av särskilt intresse i sammanhanget är växtförädlingsföretagens<br /> medverkan i uppbyggandet av det genetiska centrum i Ultuna, som jag<br /> tidigare berört.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>En samverkan med näringslivet bör fortsätta och utvecklas också inom Mot. 1986/87</p> <p>livsmedelsforskningen. Även i bostadsdepartementets bilaga (s. 51) finns Ub5</p> <p>liknande tongångar:</p> <p>På sikt är det önskvärt och troligt att även intressenterna i ökande<br /> utsträckning stöder den mer långsiktiga kunskapsuppbyggnaden.</p> <p>Det är uppenbart att regeringen i ett ansträngt statsfinansiellt läge ser<br /> näringslivet som en användbar mjölkko för de resursbehov högskolan har.</p> <p>Regeringen talar gärna om grundforskningens betydelse: ”Denna forskning<br /> måste stå fri från såväl politisk styrning som krav från marknaden, men måste<br /> självfallet respektera samhällets normsystem.” I den praktiska politiken<br /> visar regeringen emellertid att den accepterar och t. o. m. uppmuntrar både<br /> politisk styrning via sektorsforskningsorganen samt ett betydande inflöde av<br /> resurser för långsiktig kunskapsuppbyggnad - och en därmed förenad risk för<br /> styrning - också från näringslivet.</p> <p>I detta sammanhang bör också uppmärksammas det oblyga försök till<br /> styrning som återfinns i justitiedepartementets bilaga. Där räknar departementschefen<br /> upp en hel rad forskningsområden som är i behov av forskningsinsatser.<br /> Därefter förklarar han att vad han sagt ”självfallet inte (skall)<br /> uppfattas som direktiv för den juridiska forskningen”.</p> <p>Moderata samlingspartiet avvisar regeringens syn på styrning av forskning.</p> <p>Enligt vår mening måste staten tillförsäkra universitet och högskolor de<br /> resurser som krävs för att en omfattande grundforskning skall kunna<br /> bedrivas oberoende av anvisningar från statsmakterna, näringslivet eller<br /> andra intressen. Val av forskningsområden och forskningsmetodik måste ske<br /> helt på inomvetenskapliga grunder. Därutöver skall beställd forskning kunna<br /> bedrivas. Det måste dock alltid vara universitetet eller högskolan som fattar<br /> beslut om sådan forskning, och den får aldrig bli av en sådan omfattning att<br /> den inkräktar på den fria och obundna forskning som är universitetens och<br /> högskolornas huvuduppgift.</p> <p>Sektorsorganens omfattande FoU-verksamhet medför, enligt vår uppfattning,<br /> framför allt två problem. Det ena gäller styrning av högskolan, vilket vi<br /> har beskrivit ovan. Det andra gäller tillkomsten av offentliga FoU-organ<br /> utanför högskolesystemet. Dessa har tillkommit bl. a. för att det ansågs att<br /> universitet och högskolor inte kunde klara den oftast ämnesövergripande<br /> forskning som uppdragsgivarna ansåg vara nödvändig för att få vissa problem<br /> belysta.</p> <p>Kvaliteten på den forskning som bedrivs av sektorsorgan varierar. Vi<br /> hävdar t. ex. i vår motion med anledning av 1984 års forskningspolitiska<br /> proposition att arbetslivscentrums verksamhet dittills inte präglats av<br /> vetenskaplig kvalitet. Denna uppfattning får stöd i riksrevisionsverkets<br /> (RRV) granskningsrapport. RRV föreslår bl. a. att den vetenskapliga<br /> ledningen för centrumet bör förstärkas.</p> <p>Vi anser att kvaliteten på den forskning som bl. a. skall utgöra beslutsunderlag<br /> för departement och myndigheter skulle vinna på att sektorsorganen<br /> bekostar forskningsverksamhet vid högskolans institutioner i stället för att<br /> utveckla egna forskningsorganisationer.</p> <p style="margin-left:11px;">Skulle beställarna finna att högskoleorganisationen saknar kompetens 6</p> <p>inom något viktigt område, bör de, enligt vår mening, påvisa detta behov för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>forskningsråden. Dessa har ju bl. a. till uppgift att stödja nya forskningsin- Mot. 1986/87</p> <p>riktningar. Visar det sig att behovet av kompetensuppbyggnad är av mer Ub5</p> <p>permanent natur, att traditionell ämnesindelning inte täcker det aktuella<br /> området, att forskningsarbetet utvecklar egen vetenskaplig metodik m. m.<br /> kommer så småningom också nya institutioner att inrättas.</p> <p>I och med att forskningsråden föreslås ta ansvaret för sådan kompetensuppbyggnad<br /> kommer vetenskapliga kriterier att styra utvecklingen. Kompetensuppbyggnaden<br /> kan äga rum i en god forskningsmiljö, där forskarna kan<br /> berikas av kontakter med andra ämnen. Samma gynnsamma miljö kan<br /> knappast skapas inom separata institut med ett begränsat forskningsområde.</p> <p>UHÄ föreslår att 30—35 % av en sektorsmyndighets FoU-resurser bör<br /> avsättas för långsiktig kunskapsuppbyggnad. Departementen avsatte (exkl.<br /> utbildnings- och försvarsdepartementen) budgetåret 1985/86 sammanlagt<br /> 5 012 000 000 kr. för FoU-verksamhet. Med UHÄ:s förslag borde således<br /> mellan 1 503 600 000 kr. och 2 506 000 000 kr. avsättas för långsiktig<br /> kunskapsuppbyggnad. Jämfört med den ca 1 miljard kronor som i dag anslås<br /> från sektorsorganen för projekt m.m. inom högskolan skulle den satsning<br /> UHÄ föreslår innebära en väsentlig förstärkning av högskolans verksamhet.</p> <p>Vi föreslår att - som en första etapp - ca 30 % av fackdepartementens<br /> medel för sektoriell FoU successivt förs över till berörda fakultetsanslag,<br /> forskningsråden samt till riksbankens jubileumsfond, varav huvuddelen<br /> under den kommande treårsperioden. Regeringen bör få i uppdrag att<br /> fördela summan mellan de olika departementen resp. forskningsråden.</p> <p>I samband med resursöverföringen bör också övervägas att avveckla vissa<br /> sektorsforskningsorgan. UHÄ har pekat på exempelvis följande områden<br /> där organisationsformer och ansvarsförhållanden är oklara och en överföring<br /> till högskolan skulle vara till fördel för forskningen: informations- och<br /> masskommunikation, samhällsmedicin, miljömedicin och kultur. Vi kommer<br /> i det följande att förorda att följande sektorsfinansierade forskningsorgan<br /> avvecklas: delegationen för social forskning, statens institut för byggnadsforskning,<br /> statens råd för byggnadsforskning samt arbetarskyddsstyrelsens<br /> forskningsavdelning. Därutöver bör övervägas att avveckla även<br /> transportforskningsberedningen.</p> <p>För att främja forskning om den offentliga sektorn inrättades i december<br /> 1984 delegationen för forskning inom den offentliga sektorn. Regeringen<br /> föreslår att delegationen bör tillföras ytterligare medel för den kommande<br /> treårsperioden, dock bör staten inte ensam bära hela kostnaden. Därför<br /> begär regeringen bemyndigande att sluta en överenskommelse med kommun-<br /> och landstingsförbunden om att dessa skall tillskjuta lika mycket som<br /> staten.</p> <p>Vi kan instämma i att det finns behov av forskning om den offentliga<br /> sektorn. Det finns därför skäl att uppmuntra sådan forskning via forskningsråden,<br /> företrädesvis HSFR och FRN, samt riksbankens jubileumsfond.</p> <p>Vi avvisade däremot inrättandet av en särskild delegation för sådan<br /> forskning. De medel som via civildepartementets huvudtitel avsätts för<br /> delegationens verksamhet bör successivt överföras till högskolan och forskningsråden.<br /> Det finns inte heller några skäl, enligt vår mening, att ingå ett<br /> särskilt avtal med kommun- och landstingsförbunden. I den mån förbunden</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>anser att forskningsinsatser behövs, förutsätter vi att de vänder sig direkt till Mot. 1986/87<br /> universitet och högskolor med uppdrag om sådan forskning. Ub5</p> <p>På samma sätt bör den forskningsverksamhet som bedrivs vid och<br /> finansieras av olika statliga organisationer i ökad grad föras över till<br /> högskolans institutioner. Sålunda bör finanseringen av det forsknings- och<br /> utvecklingsarbete inom barn- och ungdomsområdet som bedrivs av statens<br /> ungdomsråd och statens kulturråd föras över till forskningsråden.</p> <p>Vi anser att högskolan i större utsträckning än i dag bör ges möjlighet att<br /> biträda statsmakterna med utredningsverksamhet och uppdragsforskning.</p> <p>Högskolan skulle då ha ansvaret för den vetenskapliga kvalitetskontrollen av<br /> de givna uppdragen. Ett konkret exempel är statliga utredningar. Sekreterare<br /> i sådana utredningar hämtas alltför ofta från tjänstemannakadern inom<br /> resp. departement. Kvaliteten och integriteten i det statliga utredningsväsendet<br /> skulle enligt vår mening förbättras avsevärt genom att forskare från<br /> högskolan i större omfattning engagerades i offentlig utredningsverksamhet.</p> <p>För att höja kvaliteten på sektorsorganens FoU-verksamhet behöver<br /> också dessas beställarkompetens förbättras. Utsikterna att projektet skall ge<br /> resultat ökar givetvis om beställarna kan upprätta ett fruktbart samspel med<br /> högskolans forskare redan i uppläggningen av projekt.</p> <p>Garantier för en obunden forskning</p> <p>En fri, obunden forskning ges bättre förutsättningar om institutionerna har<br /> den ekonomiska bas som behövs för att säga nej till uppdrag som inte ligger i<br /> linje med institutionens forskningsinriktning. En permanent överföring av<br /> resurser från sektors-FoU skulle därför bidra till att ge den inomvetenskapligt<br /> motiverade forskningen större utrymme, samtidgt som den politiska<br /> styrningen minskar.</p> <p>Staten styr i dag inriktning och omfattning av forskningen genom dels<br /> fakultetsanslagen, dels inrättandet och omprövningen av professurer. Fakultetsanslagens<br /> storlek anger exempelvis att staten anser att resurserna för de<br /> medicinska fakulteterna (540,5 milj. kr.) behöver vara nästan 26 gånger<br /> större än de resurser som juridsk forskning (21,1 milj. kr.) kräver. Riksdagen<br /> avgör också fördelningen av medel mellan de olika universiteten och<br /> högskolorna. Inrättandet av professurer kan göras mer eller mindre styrande<br /> beroende på vilka ämnesbeskrivningar som väljs. Vi anser att statens ansvar<br /> för den obundna forskningen kräver vida ämnesbeskrivningar.</p> <p>Statens möjlighet att garantera en obunden forskning förutsätter, enligt<br /> vår uppfattning, styrmedel som tillgodoser två delvis motsatta krav, nämligen<br /> stabilitet å ena sidan och rörlighet å andra sidan. Stabiliteten kräver<br /> anslag och regler som garanterar existens och viss bredd för ett ämne under<br /> jämförelsevis lång tid. Rörligheten kräver tillgång till en obunden resurs som<br /> exempelvis kan användas för att snabbt inrätta tjänster till personer som<br /> behöver knytas till institutionen. Rörliga resurser behövs också för att kunna<br /> satsa på personer som ägnar sig åt nya forskningsinriktningar.</p> <p>I dag är det professurerna med dess kringresurser som ger den ekonomiska<br /> garantin för lång tid. Professurerna har därigenom en stor symbolisk</p> <p>betydelse. UHÄ har föreslagit att fakultetsprogram skall kunna ha samma 8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>funktion och även att försöksverksamhet med ett sådant program skall Mot. 1986/87</p> <p>bedrivas under en treårsperiod inom matematisk-naturvetenskaplig samt Ub5</p> <p>teknisk fakultet. Försöket innebär att dessa fakulteter föreslås få beslutanderätten<br /> för både omprövning och inrättande av professurer. Regeringen har<br /> dock inte accepterat detta förslag om försöksverksamhet.</p> <p>Både fakultetsprogram och ämnesbeskrivningar för professurer öppnar<br /> möjligheter till styrning av forskningen genom att de kan ges alltför långt<br /> gångna detaljbeskrivningar. Enligt UHÄ:s egna formuleringar skall fakultetsprogrammet<br /> ge statsmakterna möjlighet till målstyrning av forskningen.</p> <p>Det är dock oklart vari målet består. Däremot sägs att målstyrningen skall<br /> ersätta den ”brist på styrning” som nu finns för vissa delar av forskningen.</p> <p>Det är vår bestämda uppfattning att den statliga styrningen av universitetsforskningen<br /> skall minimieras till förmån för inomvetenskapligt grundade<br /> avgöranden. Enligt vår bedömning kan fakultetsprogram utnyttjas för en<br /> mycket hårdare styrning än vad inrättandet av professurer innebär. Genom<br /> att inrätta professurer har riksdagen i stället för att ge anslagen för ett<br /> budgetår i taget i praktiken garanterat medel fram till det att tjänstinnehavaren<br /> går i pension.</p> <p>Företrädare för konkurrensutsatta ämnesinstitutioner har sett stora problem<br /> i att inte tillräckligt snabbt kunna erbjuda topptjänster åt duktiga<br /> forskare i och med att inrättande och omprövning av professurer är processer<br /> som sträcker sig över flera år. Vi tror inte att detta problem i första hand löses<br /> genom att den uppgiften läggs på fakulteterna. Det är i stället bristen på<br /> rörliga medel som hindrar institutionerna att fånga upp de personer man vill<br /> behålla med exempelvis de extra professurer som kan inrättas lokalt. Det är<br /> bl. a. mot denna bakgrund som vi ser det som så angeläget att öka<br /> basresurserna.</p> <p>Vår slutsats blir såldes att den stabilitet som en obunden forskning kräver<br /> bäst garanteras av att riksdag resp. regering inrättar och omprövar professurer.<br /> Den rörliga resurs som också behövs skall utgöras av fakultetsanslag och<br /> anslagen till forskningsråden.</p> <p>I syfte att utröna om UHÄ:s förslag till lokalt beslutsfattande kan bidra till<br /> bättre förutsättningar för den obundna forskningen föreslår vi att riksdagen<br /> medger en sådan försöksverksamhet. Vi anser dock att UFfÄ-förslaget måste<br /> modifieras på vissa punkter. Således skall de föreslagna fakultetsprogrammen<br /> inte utgöra underlag för riksdagens beslut. Riksdagen bör överlåta till<br /> forskarna att på inomvetenskapliga grunder fatta beslut om exempelvis vilka<br /> nya satsningar som bör göras. För att försöksverksamheten skall ge mer<br /> realistiska resultat bör den pågå under en sexårsperiod. Rätten att ompröva,<br /> inrätta och tillsätta professurer bör inte gälla ämnen med endast en professur.</p> <p>Med dessa förändringar anser vi att en försöksverksamhet skulle kunna ge<br /> värdefull kunskap om styrning av forskningen.</p> <p>En positiv utveckling av högskoleforskningen kräver att inomvetenskapligt<br /> grundade bedömningar får största möjliga utslag i de beslut som rör<br /> resursfördelning, tillsättning av tjänster m. m. Därför bör bl. a. tjänsteförslagsnämndernas<br /> sammansättning förändras. Tjänsteförslagsnämnderna är<br /> något olika till sin sammansättning beroende på om det är fråga om en</p> <p>professur eller ett lektorat som skall tillsättas. I båda fallen har företrädare 9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 * Riksdagen /986/87. 3 sami Nr Ub5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>för personalen och de studerande rätt att ingå i sådana nämnder. Personalens Mot. 1986/87</p> <p>och studenternas synpunkter bör, enligt vår mening, kunna inhämtas på Ub5</p> <p>annat sätt än genom rösträtt i tjänsteförslagsnämnderna. Personalen har<br /> exempelvis MBL-instrumentet att tillgå. Vi anser därför att högskoleförordningen<br /> bör ändras på denna punkt. Riksdagen bör även uttala vikten av att<br /> företrädare för andra universitet och högskolor regelmässigt ingår i dessa<br /> nämnder.</p> <p>Andra nödvändiga förändringar följer av behovet av en stärkt institutionsledning.<br /> Vi återkommer till den frågan under avsnittet 4, Kreativ miljö.</p> <p>4. Kreativ miljö</p> <p>Stort intresse för ett ämne är för de flesta det bärande motivet för att vilja<br /> ägna sig åt den speciella verksamhet som universitet och högskolor erbjuder.</p> <p>Att nå utökad och fördjupad kunskap inom ämnet samt att kunna bidra till<br /> dess utveckling ger tillfredsställelse i arbetet. Detta sker genom undervisning<br /> i grundutbildning, egen forskning, deltagande i internationella symposier,<br /> handledning av forskarstuderande m. m. En institutions möjlighet att<br /> erbjuda lärarna/forskarna stor frihet att ägna mycken tid åt och goda redskap<br /> för att utveckla det egna ämnesområdet är avgörande i konkurrensen om<br /> begåvningarna.</p> <p>Kritiken mot byråkrati och sammanträdande har sin grund i att tiden inte<br /> räcker till för arbetet med det som en gång gjorde att man valde universitetet.</p> <p>Svårigheterna att rekrytera de mest lovande begåvningarna till en universitetskarriär<br /> är naturligtvis en lönefråga, men också ett resultat av diffusa<br /> besked om vad som kan erbjudas efter doktorsexamen samt den ringa<br /> lockelse som ett arbete präglat av stora brister i utrustning och lokaler kan<br /> utöva.</p> <p>Universiteten måste få bättre förutsättningar att erbjuda en kreativ miljö.</p> <p>Regeringen vill lägga hela ansvaret för forskningsmiljön på den lokala nivån<br /> med UHÄ som åskådare. Vi anser att staten måste ta sitt ansvar för att<br /> åstadkomma förbättringar på följande centrala punkter:</p> <p>- Förstärkning av ämnenas ställning.</p> <p>- Utrustning och lokaler.</p> <p>- Stärkt institutionsledning.</p> <p>- Lärare som forskar.</p> <p>Ämnesstudiernas ställning</p> <p>Den inomvetenskapliga utvecklingen av ämnena har hämmats av de<br /> förändringar som den s. k. högskolereformen medförde för den grundläggande<br /> högskoleutbildningen. I och med att merparten av grundutbildningen<br /> skall ges i form av arbetsmarknadsinriktade utbildningslinjer är dessa<br /> styrande på två sätt:</p> <p style="margin-left:11px;">- Institutionerna måste producera kurser som mer styrs av linjens yrkesinriktning<br /> än de vetenskapliga kvalitetetskraven.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">- Den stora resursströmmen går till linjerna - inte till institutionerna. För de Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:11px;">institutioner som har få eller inga kurser på linjer återstår att ansöka om Ub5</p> <p style="margin-left:11px;">medel från regionstyrelserna.</p> <p style="margin-left:3px;">Institutionerna måste återigen ges möjlighet att på eget ”programansvar”<br /> utifrån inomvetenskapliga kritierier utveckla sitt ämne. Vi har i vår<br /> partimotion om utbildningspolitiken (1986/87:Ub812) redovisat de förändringar<br /> som vi anser är nödvändiga för att stärka ämnenas ställning. För en<br /> bättre rekrytering är det exempelvis helt nödvändigt att institutionerna kan<br /> erbjuda ämneskurser på både grundläggande nivå och på påbyggnadsnivå.</p> <p style="margin-left:3px;">Som en åtgärd på kort sikt har vi därför föreslagit en kraftig ökning av<br /> anslaget till enstaka kurser.</p> <p style="margin-left:3px;">På något längre sikt bör många av de linjer som nu finns inom f. d.<br /> filosofisk fakultet ersättas med ämnesstudier som leder fram till en fil.<br /> kand.-examen. Ett annat för institutionerna betydelsefullt krav är att de<br /> medel som rör grundutbildningen skall samlas i ett anslag som går direkt till<br /> högskolorna.</p> <p style="margin-left:3px;">Utrustning och lokaler</p> <p style="margin-left:3px;">Den satsning regeringen gör på utrustning ugörs helt av de 600 milj. kr. som<br /> affärsbankerna utlovat enligt en överenskommelse med regeringen. Förstärkningen<br /> över statsbudgeten inskränker sig till höjningar motsvarande<br /> prisomräkningar. I vad gäller insatser för utrustning efter den treårsperiod<br /> som den forskningspolitiska propositionen omfattar hänvisas till tidigare<br /> uttalanden om vissa riktlinjer för myndigheternas omprioriteringsarbete för<br /> att få fram medel till ersättningsanskaffning. Regeringens handläggning av<br /> utrustningsfrågor är inte imponerande!</p> <p style="margin-left:3px;">UHÄ har i sin anslagsframställan angivit att ca 300 milj. kr. årligen<br /> erfordras enbart för ersättningsanskaffning. Regeringen har tidigare uttalat<br /> tvekan inför UHÄ:s sätt att beräkna dessa kostnader, bl. a. därför att<br /> beloppet baseras på befintlig utrustning som finansierats från flera anslagskällor,<br /> t. ex. donationer. I proposition 1984/85:100, bil. 10, drar regeringen<br /> följande slutsats:</p> <p style="margin-left:3px;">Eftersom den befintliga nivån har uppnåtts delvis med externa medel är det<br /> nödvändigt att externa finansiärer även i fortsättningen medverkar vid<br /> anskaffningar av utrustning och därmed vid den nödvändiga förnyelsen av<br /> denna. Jag utgår ifrån att så kommer att ske.</p> <p style="margin-left:3px;">Även om det exakta behovet av medel för både nyanskaffning och ersättning<br /> av utrustning är svårberäknat, är det lätt att konstatera stora brister. Vi anser<br /> att staten har ansvaret för att garantera utbildning och forskning en<br /> tillräckligt stor och kvalitativt högtstående basorganisation. En fruktbärande<br /> samverkan mellan näringsliv och högskola kan gå förlorad om regeringen<br /> försöker skjuta över det finansiella ansvaret för utbildnings- och forskningsverksamheten<br /> på näringslivet.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår mot denna bakgrund att anslaget I 3. Inredning och utrustning<br /> av lokaler vid högskoleenheterna m. m. räknas upp med 150 milj. kr. utöver<br /> regeringens förslag. j]</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Universitetens möjligheter att tillgodogöra sig de förstärkningar som Mot. 1986/87</p> <p>föreslås beror i den praktiska verkligheten mycket på om lokalfrågan kan Ub5</p> <p>lösas för nya medarbetare, ny utrustning m. m. I årets budgetproposition<br /> utlovar regeringen att frågan om lokaler skall behandlas i en kommande<br /> proposition om bl. a. förändringar i anslagssystemet.</p> <p>Vi utgår från att regeringen kommer att föreslå att varje högskola får ett<br /> större ansvar för sina lokaler. Vi anser att det borde vara möjligt att föra över<br /> ansvaret för högskolans byggnader från byggnadsstyrelsen till de lokala<br /> högskolorna. Det är oundgängligen nödvändigt att anslagsramen för högskolans<br /> lokaler utökas. Dragiga rum med droppande tak och dålig belysning är<br /> inget positivt konkurrensmedel.</p> <p>Stärkt institutionsledning</p> <p>Uppdraget som prefekt är inte tillräckligt attraktivt. Det anses inkräkta på<br /> möjligheterna till egen forskning och medför oftast omfattande administrativa<br /> uppgifter.</p> <p>Att leda och fördela arbetet vid en institution borde vara ett av de<br /> viktigaste värven inom högskolan. Uppdraget blir än mer betydelsefullt i den<br /> nya lärartjänst- och arbetsorganisationen. Vid forskande institutioner borde<br /> det vara en självklarhet att institutionsledningen utövas av en högt vetenskapligt<br /> kompetent person, i normalfallet professorn/ämnesföreträdaren.</p> <p>Detta borde vara till gagn för en kvalitativt högtstående forskning.</p> <p>För att öka intresset för prefektsysslan krävs att den som åtar sig uppdraget<br /> får ett arvode som står i relation till uppdragets ansvar och arbetsuppgifter.</p> <p>Prefekten bör också garanteras sammanhängande tid för forskning för att<br /> säkerställa dennes möjligheter att vidmakthålla sin forskningskompetens.</p> <p>Dessa förslag har vi framfört i vår partimotion (1986/87:Ub812) angående<br /> utbildningspolitiken.</p> <p>Lärare som forskar</p> <p>Sedan den 1 juli 1986 införs nu successivt den nya tjänsteorganisation som<br /> föreslogs av Lärartjänstutredningen (LÄTU). Ett av de viktigaste inslagen i<br /> den reformen är tanken att högskolans lärare skall både undervisa och<br /> forska. Detta är den ordning som är vanlig utomlands.</p> <p>För tjänstekategorin universitetslektorer blir det möjligt att ansöka om<br /> medel ur en rörlig resurs. Denna tillskapas av de medel för forskning som<br /> ligger i de gamla docenttjänsterna, vilka nu avvecklas i takt med att<br /> förordnandena löper ut.</p> <p>I samband med att riksdagen fattade beslut om en ny tjänsteorganisation<br /> hösten 1984 markerade vi i ett särskilt yttrande till utbildningsutskottets<br /> betänkande vikten av att den rörliga resursen tillförs medel. Annars<br /> omintetgörs hela syftet med den nya tjänsteorganisationen. Regeringen har<br /> inte lagt något sådant förslag i den forskningspolitiska propositionen. De för<br /> forskning meriterade universitetslektorernas möjlighet att forska är emellertid<br /> så väsentlig för bl. a. grundutbildningens kvalitet att vi anser en<br /> förstärkning av den rörliga resursen helt nödvändig. Vi föreslår därför att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>riksdagen för budgetåret 1987/88 anslår 10 milj. kr. utöver regeringens Mot. 1986/87<br /> förslag. Ub5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>5. Forskarutbildningen</p> <p>I den forskningspolitiska propositionen anges att såväl antalet nybörjare som<br /> antalet avlagda examina har ökat de senaste åren. Av UHÄ:s anslagsframställning<br /> framgår emellertid att den stora ökningen av examina så gott som<br /> uteslutande gäller de som är 35 år och däröver (UHÄ-rapport 1986:14,<br /> s. 55). För samtliga fakulteter utom medicinsk fakultet minskar antalet<br /> examina för åldergruppen ”högst 34 år”. Vidare har sedan läsåret 1982/83<br /> antalet nybörjare under 30 år minskat vid samtliga fakulteter utom matematisk-naturvetenskaplig<br /> fakultet.</p> <p>Kungliga vetenskapsakademien (KVA) har i en rapport från hösten 1985<br /> beskrivit hur allt färre studerande läser kurser på fördjupningsnivå. I<br /> rapporten konstateras att den procentuella andel studerande som läser på<br /> nivåerna 41 —80 poäng är ”anmärkningsvärt” låg. Vidare är det ”uppseendeväckande”<br /> få studenter som avlägger högskoleexamen inom de allmänna<br /> utbildningslinjerna.</p> <p>Den sammanlagda bilden av utvecklingen inom grundutbildningen och<br /> rekryteringen till forskarutbildningen inger stor oro. Konkurrensen om dem<br /> som skulle kunna fortsätta till forskarutbildning ökar i takt med att<br /> ungdomskullarrna minskar, samtidigt som arbetsmarknadens efterfrågan på<br /> kvalificerad personal ökar.</p> <p>För att forskarutbildningen skall kunna rekrytera rätt personer krävs<br /> förändringar på flera plan: inom grundutbildningen, villkoren under forskarutbildningen<br /> samt karriärmöjligheter efter doktorsexamen.</p> <p>Grundutbildningen: Behörighetskravet till forskarutbildning är som regel<br /> studier omfattande 60 poäng i ämnet. För medicinsk och teknisk fakultet<br /> gäller något annorlunda regler. Utbudet av ämneskurser på både grundnivå<br /> och påbyggnadsnivå behöver ökas i enlighet med vad vi förordat i tidigare<br /> avsnitt. Återinförandet av fil. kand.- examen utgör otvivelaktigt en stimulans<br /> för att välja ämnesstudier i stället för en linjeutbildning.</p> <p>Kontakten med forskande lärare redan under grundutbildningen är viktig<br /> för rekryteringen. Den s. k. LÄTU-reformen innebär att det skall bli<br /> vanligare med lärare som också forskar. Förutsättningen är att den rörliga<br /> resursen får en sådan storlek att detta också kan bli praktisk verklighet.</p> <p>Villkoren under forskarutbildningen: Propositionen innehåller vissa förslag<br /> och uttalanden som enligt vår mening är betydelsefulla för att forskarutbildningen<br /> skall bli av bättre kvalitet. Det gäller exempelvis uttalandet att<br /> institutionerna skall anta forskarstuderande i förhållande till handledarresurserna.<br /> En sådan spärr måste emellertid vara kombinerad med möjlighet att<br /> disputera som privatist.</p> <p>Det är också glädjande att regeringen nu förordar individuella studieplaner,<br /> vilket vi föreslog med anledning av 1984 års forskningspolitiska<br /> proposition.</p> <p>För att antas till forskarutbildning krävs sedan 1979 att man uppfyller dels<br /> allmän behörighet (linje om minst 80 poäng), dels särskild behörighet (oftast</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>60 poäng i det aktuella ämnet). Enligt vår uppfattning är förkunskapskraven Mot. 1986/87</p> <p>för lågt satta. Ub5</p> <p>Forskarutbildning kräver ämnesfördjupning, nödvändig bredd och utblick<br /> över besläktade ämnen. Vi föreslår därför att förkunskapskraven inom det<br /> förutvarande filosofiska fakultetsområdet skall utgöras av en fullständig<br /> grundexamen om minst 120 poäng med minst 60 poäng i aktuellt ämne. Inom<br /> t. ex. medicinsk och teknisk fakultet uppfylls kravet på ämnesfördjupning på<br /> annat sätt. För de utbildningslinjer som inte omfattar 120 poäng bör det nu<br /> befintliga utbudet av överbryggande kurser utökas så att motsvarande nivå<br /> kan uppnås. Riksdagen bör besluta att reglerna för allmän och särskild<br /> behörighet skall förändras i enlighet härmed.</p> <p>För att bättre kunna upprätthålla kvaliteten på doktorsavhandlingarna bör<br /> reglerna för betygsättningen ändras. Vi föreslår att avhandlingen betygsätts<br /> som underkänd, godkänd eller väl godkänd. Fakultetsopponent och betygsnämndens<br /> ledamöter skall ha rätt att i ett protokoll anmäla avvikande<br /> mening samt skälen för sina ställningstaganden.</p> <p>Studiefinanseringen måste stå i rimlig proportion till vad marknaden kan<br /> erbjuda den som är klar med sin grundutbildning, om en positiv rekrytering<br /> skall bli möjlig. Riksdagens uttalande att doktorandtjänster successivt skall<br /> bli den normala finansieringsformen liksom att regeringen nu avsätter<br /> resurser för att påskynda omvandlingen är förslag i positiv riktning.</p> <p>Vi föreslår att omvandlingen från utbildningsbidrag till doktorandtjänster<br /> påskyndas ytterligare genom att riksdagen som sin mening ger regeringen till<br /> känna att nya utbildningsbidrag inte skall utdelas efter läsåret 1990/91. För<br /> att få en god rekrytering är det enligt vår mening bättre med ett något färre<br /> antal studiestöd än ett dåligt stöd till flera doktorander. Regeringen bör<br /> återkomma till riksdagen i den mån medel behövs för att ytterligare<br /> underlätta en sådan omvandling.</p> <p>I doktorandtjänsten kan ingå tjänstgöring med högst två femtedelar av full<br /> arbetstid. Tjänstgöringen varierar beroende på institutionernas behov, men<br /> den kan exempelvis utgöras av undervisning i grundutbildningen. I samband<br /> med LÄTU-reformen gjorde riksdagen ett uttalande om ett högsta uttag av<br /> undervisning för de tre tjänstetyperna. Detta är uttryckt i ett visst antal<br /> lektionstimmar per år. Något sådant tak finns inte fastställt för doktorandtjänsterna.<br /> Vi föreslår att ett tak också skall sättas för doktorandtjänsterna,<br /> så att institutioner med exempelvis stor lärarbrist inte frestas att utnyttja<br /> doktoranderna så att deras egen forskarutbildning blir lidande.</p> <p>Karriärmöjligheter: En god arbetsmarknad efter examen är ett utomordentligt<br /> betydelsefullt incitament för att påbörja och fullfölja forskarutbildningen.<br /> Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har i en rapport om behovet<br /> av civilingenjörer framhållit att industrin kommer att behöva anställa fler<br /> doktorer i takt med att produktionen blir alltmer kunskapsintensiv. Den som<br /> söker till statlig tjänst och har doktorsexamen kan numera tillgodoräkna sig<br /> fyra år som förtjänst. Också karriärmöjligheten inom högskolan kommer att<br /> förbättras i och med att antalet forskarassistenttjänster utökas.</p> <p>Förbättringar - om än små sådana - kan alltså skönjas i vad gäller en<br /> fortsatt karriär för den som disputerat. Till skillnad från regeringen anser<br /> emellertid inte vi att allt som bör göras nu är gjort. Vi har därför i det tidigare</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>upprepat vårt krav om en inventering av vilka statliga tjänster som bör ha Mot. 1986/87</p> <p>doktorsexamen som behörighetskrav. Det har stor psykologisk betydelse att Ub5</p> <p>staten själv som arbetsgivare värderar doktorsexamen högt.</p> <p>Nyrekryteringsbehovet till tjänsterna inom högskolan kommer att vara<br /> stort långt in på 2000-talet. Vi utgår därför från att regeringen fortsätter att<br /> följa utvecklingen i vad gäller rekryteringsbehovet samt återkommer till<br /> riksdagen med förslag om ytterligare meriteringstjänster.</p> <p>6. Förstärkning av högskoleforskningen</p> <p>Vårt samhälles ökade behov av kunskap är ett oomtvistat faktum. Detta tar<br /> sig uttryck i en höjd utbildningsnivå och i att en större andel av Sveriges<br /> samanlagda resurser används i FoU-verksamhet. Mätt i andel av BNP är<br /> Sveriges FoU-satsning större än den som många jämförbara länder gör.</p> <p>Det är näringslivet som svarar för den största delen av Sveriges FoUresurser.<br /> Ökningen av industrins FoU-insatser är fyra å fem gånger större än<br /> ökningen av statens egna FoU-anslag till bl. a. universitet och högskolor.</p> <p>Skillnaden i ökningstakt kan på sikt bli allvarlig, eftersom näringslivets<br /> FoU-satsning har betoningen lagd på utvecklingsarbete och tillämpad<br /> forskning. Näringslivet måste därför kunna repliera på högskolans mer<br /> grundforskningsinriktade verksamhet.</p> <p>Regeringen föreslår i årets forskningspolitiska proposition ökningar av<br /> anslagen till universitet och högskolor. Detta är givetvis en mycket positiv<br /> överraskning för de högskoleanställda, som inte är bortskämda med<br /> uppskattning från sina uppdragsgivare. Vi kan således instämma i att ökade<br /> resurser är nödvändiga liksom att basresurser (bl. a. forskarassistenttjänster)<br /> och doktorandernas studiefinansiering är poster som måste prioriteras.</p> <p>De 121 milj. kr. som under treårsperioden skall förstärka basorganisationen<br /> verkar emellertid vara en outsinlig källa med tanke på allt regeringen<br /> föreställer sig att de skall räcka till:</p> <p>- 226 forskarassistenttjänster,</p> <p>- kvalitetshöjning av den grundläggande utbildningen,</p> <p style="margin-left:12px;">- förbättrad arbetssituation för doktorander och yngre lärare vad gäller<br /> utrustning, resor, deltagande i konferenser och inbjudan av gästföreläsare,</p> <p style="margin-left:12px;">- eventuella kringresurser för professurer som inrättas år två och tre under<br /> kommande treårsperiod,</p> <p>- förstärkning av biblioteken,</p> <p>- forskning för högskolelektorer,</p> <p style="margin-left:12px;">- förbättrad arbetsmiljö genom mer biträdespersonal som kan avlasta<br /> forskarna, tillgång till böcker, utrustning och förbrukningsmaterial,</p> <p style="margin-left:12px;">- eventuella ökade lokalkostnader samt kostnader i samband med kliniska<br /> tjänster,</p> <p>- internationellt samarbete,</p> <p style="margin-left:12px;">- kompensation för att prisomräkningen på litteratur endast görs med 9,5 %<br /> i stället för 10,4 %,</p> <p style="margin-left:12px;">- medverka till uppbyggnaden av bioteknisk forskning, informationsteknologiforskning<br /> och satsningen på kulturvetenskaperna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">Listan på allt gott som 121 milj. kr. förväntas åstadkomma är som synes Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:3px;">lång. Den ljusa bilden av ett stort tillskott blir också mindre uppmuntrande Ub5</p> <p style="margin-left:3px;">om hänsyn även tas till att löne- och prisomräkningen inte är tillräcklig. Det<br /> verkliga utfallet av prisutvecklingen har under 1980-talets början legat över<br /> den löne- och prisomräkning som budgetpropositionerna har medgett. Det<br /> finns därmed ett ackumulerat underskott inom högskolan. Samtidigt står<br /> högskolan i färd med att datoriseras, vilket är mycket kostnadskrävande.</p> <p style="margin-left:3px;">Datoriseringen innebär ingen ekonomisk rationalisering; den ersätter oftast<br /> inte något utan är ett moment som tillkommer i forskning och undervisning.</p> <p style="margin-left:3px;">Både prisomräkningen och kompensationen för löneutvecklingen grundas<br /> på komplicerade beräkningar. För att åskådliggöra den bristande kompensationen<br /> för höjda löner kan nämnas att avtal som ger betydande lokal<br /> flexibilitet inte alls kompenseras. Samma sak gäller den avtalsenliga uppflyttningen<br /> i ålderstilläggsklass. Intervallet för uppfattning ändrades för två år<br /> sedan från arton till tolv månader - utan kompensation.</p> <p style="margin-left:3px;">Det bör även påpekas att vissa kostnadsökningar inte påverkar konsumentprisindex.<br /> Som exempel kan nämnas ändrade rabattregler hos flyget,<br /> televerkets ändrade debiteringsnormer och ökade systemkostnader för<br /> ekonomiadministrationen.</p> <p style="margin-left:3px;">Under den senaste tioårsperioden har de statliga FoU-anslagen i praktiken<br /> legat nästan stilla. Det nivålyft som nu föreslås av regeringen innebär att det<br /> ackumulerade behovet minskar något. En fortsatt satsning på statens<br /> FoU-anslag torde emellertid bli nödvändig.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi har ovan pekat på regeringens uppseendeväckande försök att förmå<br /> näringslivet att finansiera högskolans verksamhet. I vad gäller affärsbankernas<br /> "erbjudande” om 200 milj. kr. per år under tre år måste invändningar på<br /> rent principiella grunder göras.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är oklart huruvida det var regeringen eller bankerna som tog initiativet<br /> till överenskommelsen om de senares stöd till forskning. De kontakter som<br /> förevar mellan parterna ägde emellertid rum samtidigt som regeringen förde<br /> fram sitt förslag om pensionsskatt. Det kan inte uteslutas att bankerna<br /> befarat - även om detta inte klart uttalats från regeringens sida - att en<br /> liknande engångsskatt skulle kunna drabba bankväsendet. Man kan därför<br /> ifrågasätta bankföreningens utfästelser om stöd till forskningen verkligen<br /> grundas på frivillighet. Val av ordförande för en bankstyrelse skall godkännas<br /> av regeringen. Denna kan utan att ange skäl vägra sådant godkännande.</p> <p style="margin-left:3px;">Det ligger i sakens natur att även denna aspekt kan ha tillmätts betydelse då<br /> bankerna har haft att ta ställning till regeringens förslag om stöd till<br /> forskningen.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringens agerande förefaller anmärkningsvärt. Det finns därför starka<br /> skäl för den prövning som skall göras av regeringens handläggning i<br /> riksdagens konstitutionsutskott.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är enligt vår uppfattning statens uppgift att förse högskolan med de<br /> resurser som behövs för att bl. a. kunna bedriva en obunden forskning av hög<br /> kvalitet. I den mån stiftelser m.fl. donerar medel som kan användas i<br /> enlighet med högskolans eget önskemål är sådana bidrag givetvis välkomna<br /> förstärkningar. Om t. ex. enskilda banker eller flera banker gemensamt vill<br /> stödja svensk forskning genom att donera medel till stiftelser, är detta 16</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>givetvis positivt. Statsmakterna bör pröva instiftandet av sådana privata Mot. 1986/87<br /> stiftelser i positiv anda. Ub5</p> <p>För att staten skall kunna leva upp till sitt ansvar för högre utbildning<br /> krävs, enligt vår uppfattning, ytterligare ekonomiska satsningar på några<br /> områden. Våra förslag i denna motion innebär följande förstärkningar:</p> <p style="margin-left:11px;">- 150 milj. kr. till inredning och utrustning,</p> <p style="margin-left:11px;">- 10 milj. kr. till högskolelektorernas forskning, dvs. den rörliga resursen,</p> <p style="margin-left:11px;">- 10 milj. kr. för en förstärkning av högskolans basresurser inom informationsteknologiområdet,</p> <p style="margin-left:11px;">- en snabbare omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster,</p> <p style="margin-left:11px;">- en överföring av 30 % av de medel som i dag anslås till sektorsorganen att<br /> fördelas mellan högskolan och forskningsråden,</p> <p style="margin-left:11px;">- 2 milj. kr. till universitetet i Umeå för molekylärbiologisk forskning,</p> <p style="margin-left:11px;">- en ny professur i säkerhetspolitisk forskning.</p> <p style="margin-left:11px;">Utrikesdepartementet</p> <p>Vid Sveriges fem universitet finns för närvarande tolv professurer i statsvetenskap,<br /> varav tre i fredsforskning. För närvarande bedriver bara två<br /> professorer forskning inom området internationell politik. Det finns ingen<br /> professur med inriktning exklusivt på säkerhetspolitisk forskning.</p> <p>Sveriges tre professurer i freds- och konfliktforskning har sedan 1980<br /> inrättats vid universiteten i Lund, Uppsala och Göteborg. Professuren i<br /> Göteborg har fått speciell inriktning på humanekologi och Nord-Sydkonflikten.<br /> Den säkerhetspolitiska forskningen inom samhällsvetenskaperna<br /> bör enligt vår mening stärkas.</p> <p>Nuvarande fördelning av professurerna i vad gäller ämnesinriktningen är<br /> enligt vår mening olycklig.</p> <p>Som propositionen visar finns ett stort behov av forskning på området<br /> säkerhets- och utrikespolitik. Vi kan instämma i den beskrivning propositionen<br /> ger beträffande forskning av säkerhetspolitiskt intresse. Den svenska<br /> alliansfria politiken gör det särskilt viktigt att vi har möjligheter att bygga<br /> säkerhetspolitiska ställningstaganden även på forskningsmaterial som tagits<br /> fram inom vårt land. En inhemsk forskning kan också i större utsträckning<br /> förväntas intressera sig för frågor av speciell vikt för vår egen säkerhets- och<br /> försvarspolitik. Propositionen innehåller dock inga förslag om hur den<br /> säkerhetspolitiska forskningen skall förstärkas.</p> <p>Även om enskilda forskare inom det statsvetenskapliga området, vid<br /> försvarets forskningsanstalt eller utrikespolitiska institutet gör goda insatser,<br /> har den säkerhetspolitiska forskningen och utbildningen, i vad gäller bredd<br /> och organisation, en svag ställning.</p> <p>Vi föreslår inrättandet av en professur i säkerhetspolitisk forskning knuten<br /> till Stockholms universitet men placerad vid utrikespolitiska institutet. Visst<br /> utrymme för kringresurser behöver också tillgodoses. Enligt vår mening<br /> skulle detta dels innebära en välkommen resursförstärkning till det utrikespolitiska<br /> institutet, dels genom knytningen till universitetet erbjuda de</p> </div> <div class="block ml_52"><p>17</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>fördelar som inordningen i en organisation med naturliga rekryteringsmöjligheter<br /> för forskarstuderande och doktorander medför.</p> <p>Även vid andra svenska universitet finns viss säkerhetspolitisk forskning.<br /> Samhällsvetenskapliga forskningsrådet bör därför uppmärksamma möjligheter<br /> att vid dessa universitet stödja projekt med säkerhetspolitiskt<br /> relevant inriktning.</p> <p>Socialdepartementet</p> <p>I propositionen görs entydigt klart vikten av den långsiktiga kompetensuppbyggnaden<br /> och att detta förutsätter en förstärkning av högskolornas och<br /> universitetens forskningsresurser. För detta ändamål anmanas sektorsforskningen<br /> att i ökad utsträckning göra sådana långsiktiga åtaganden som t. ex.<br /> att finansiera tjänster inom universitet och högskolor.</p> <p>Under den senaste treårsperioden har från socialhuvudtitelns anslag för<br /> forsknings- och utvecklingsarbete medel avsatts för stipendier för sju<br /> forskare, fjorton forskarassistenter och femton doktorander. Därutöver har<br /> medel tillförts institutionerna för socialt arbete i syfte att förbättra forskarhandledningen.</p> <p>Delegationen för social forskning (DSF) har funnit satsningen på den<br /> högskoleanslutna forskningen angelägen och vill fortsätta att stödja denna.<br /> Man har emellertid inte dragit den enligt vår mening följdriktiga slutsatsen<br /> att även det forskningsansvar som nu ligger hos sektorsforskningen bör föras<br /> över till universitet och högskolor.</p> <p>Vi föreslår således att ansvaret för den forskning som initieras av DSF förs<br /> över till högskolan. Delvis kan detta ske genom en förstärkning av<br /> fakultetsanslagen. På så vis får resp. fakultet det direkta ansvaret för de<br /> nödvändiga prioriteringarna. Övriga resurser bör överföras till berörda<br /> forskningsråd.</p> <p>Delegationen bör lämpligen avvecklas under en sexårsperiod räknat från<br /> instundande budgetårsskifte.</p> <p>Regeringen föreslår en ökning av anslaget till medicinska forskningsrådet<br /> (MFR) med drygt 24 milj. kr. Denna ökning skall räcka också för de<br /> ytterligare forskningsinsatser som MFR anser behöver göras om aids och<br /> HIV-infektioner. Vi har i en motion (1986/87:So257) förslagit en höjning av<br /> anslaget till sådan forskning med 5 milj. kr. utöver regeringens förslag i<br /> budgetpropositionen. Vårt förslag innebär att sammanlagt drygt 10 milj. kr.<br /> anslås för att få till stånd vad vi anser vara ett minimum av den forskning som<br /> är absolut nödvändig för att Sverige på ett positivt sätt skall kunna medverka<br /> till en lösning av aids-gåtan.</p> <p>Utbildningsdepartementet</p> <p>Vi har inledningsvis diskuterat den allmänna inriktningen av regeringens<br /> forskningspolitiska proposition. Frågor av större principiell vikt som i vissa<br /> fall är behandlade i utbildningsdepartementets bilaga finns således redovisade<br /> i de inledande avsnitten.</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1986/87<br /> Ub5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>TEMA-forskningen</p> <p>Uppbyggnaden av ytterligare ett tema, Barn, skall enligt regeringens förslag<br /> finansieras inom ramen för universitetets egna resurser och med de generella<br /> förstärkningar av basresurserna som också föreslås för detta anslag.</p> <p>Det kan emellertid ifrågasättas om det är möjligt att klara en uppbyggnad<br /> av ett helt nytt tema genom omprioriteringar. Förslaget är märkligt då<br /> befintliga teman ännu inte har byggts ut enligt det beslut som riksdagen<br /> fattade våren 1982.</p> <p>Under åren 1985 och 1986 gjordes en utvärdering av TEMA-forskningen.<br /> Utvärderarna kommenterar i sin rapport att beslutet inte har fullföljts och att<br /> utbyggnaden därmed avstannade. Detta betyder, enligt utvärderarna, betydande<br /> svagheter inom de enskilda temana i och med att basen är alltför liten.</p> <p>Om barn-temat inrättas, ökar anspråken på medlen för forskarutbildning.<br /> Några medel för fler utbildningsbidrag föreslås inte. Redan för några år<br /> sedan måste man övergå till vartannatårsintagning. Med bibehållen ambitionsnivå<br /> för hur doktoranderna skall tas om hand, vilken för övrigt lovordas<br /> i propositionen, kan intagningen bli ändå glesare.</p> <p>Temarådet vid Linköpings universitet har själv framhållit att omsorgen om<br /> den vetenskapliga kvaliteten i en ännu långt ifrån utbyggd forskning måste<br /> väga tyngre än önskan att bredda verksamheten till ett nytt område. Mot<br /> denna bakgrund anser vi att riksdagen på nytt skall uttala att TEMA skall<br /> byggas ut i enlighet med 1982 års riksdagsbeslut.</p> <p>Stöd till forskning vid mindre högskoleenheter</p> <p>Riksdagen har beslutat att de fasta forskningsresurserna inte skall spridas<br /> ytterligare utan koncentreras till de elva högskoleenheter som finns i<br /> Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping, Umeå och Luleå.</p> <p>I propositionen understryks detta beslut och att det nu gäller att skapa så<br /> starka forskningsmiljöer att de kan konkurrera med de bästa internationella<br /> centrumen. Samtidigt hävdas att forsknings- och högskolepolitiken på olika<br /> sätt bör förbättra möjligheterna för forskningsverksamhet också vid högskoleenheter<br /> utan fasta forskningsresurser. Stödet till forskningsverksamheten<br /> vid de mindre högskolorna föreslås följaktligen öka ”kraftigt”.</p> <p>Det ena förslaget gäller vilken tillgång de 550 universitetslektorerna vid de<br /> mindre högskolorna skall ha till den s. k. rörliga resursen. Med det menas de<br /> medel som i och med att LÄTU-reformen trädde i kraft den 1 juli 1986 skall<br /> användas till högskolelektorers forskning. Regeringen förordar att en viss<br /> andel av den rörliga resursen skall öronmärkas för de högskolelektorer som<br /> finns vid högskolor utan fasta forskningsresurser. Detta skall gälla under en<br /> övergångstid, vars längd dock inte preciseras.</p> <p>Vi anser att en sådan ordning på ett olyckligt sätt skulle dela upp<br /> högskolelektorerna i ett A- och ett B-lag. Förslaget ger intryck av att B-laget<br /> vid de mindre högskolorna inte klarar konkurrensen från de andra högskolelektorerna,<br /> eftersom de måste ha en egen pott om de någonsin skall få en<br /> chans att forska. Den princip, som regeringen själv säger sig hylla, nämligen<br /> att alla ansökningar om forskningsmedel måste vägas mot varandra på lika</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>villkor, måste gälla hela den rörliga resursen. Riksdagen bör därför besluta Mot. 1986/87</p> <p>att någon öronmärkning av den rörliga resursen inte skall ske. Ub5</p> <p>Det andra förslaget gäller en ökning med 7 milj. kr. till verksamheten med<br /> kontaktsekreterare. Syftet är att permanenta den kontaktorganisation som<br /> börjat byggas upp vid några mindre högskoleenheter och att starta sådan<br /> verksamhet vid de övriga enheterna. Därutöver skall medlen användas ”sorn<br /> stöd i lärarnas arbete med att utarbeta slagkraftiga ansökningar till fakultetsnämnder,<br /> forskningsråd och sektorsorgan genom att exempelvis anordna<br /> seminarier, konferenser och speciell handledning i anslutning till projekt”.</p> <p>Enligt högskolelagen har varje högskola till uppgift att sprida kännedom<br /> om forskning och utvecklingsarbete samt om hur kunskaper skall kunna<br /> tillämpas. Denna skyldighet skall högskolan fullgöra inom sina ordinarie<br /> anslag.</p> <p>Med stöd från bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) byggdes s. k.<br /> kontaktsekretariat upp vid till att börja med de tekniska högskolorna.</p> <p>Verksamheten riktade sig främst mot näringslivet för att kunna hjälpa<br /> företagare med att beställa forskning, examensarbeten m. m. av högskolans<br /> lärare och studenter. Erfarenheterna hittills har visat att kontaktsekretariaten<br /> - med rätt person på platsen - har fyllt en viktig funktion.</p> <p>Det kan diskuteras om de mindre högskolorna skall behöva extra resurser<br /> för sin informationsverksamhet. Vi delar dock uppfattningen att kontaktsekreterare<br /> placerade vid mindre högskolor kan vara till hjälp för regionens<br /> näringsliv genom att länka uppdrag av olika slag vidare till högskolor med<br /> fasta forskningsresurser. Vi tillstyrker att de föreslagna medlen används till<br /> en utbyggnad av verksamheten med kontaktsekreterare.</p> <p>Den del av förslaget som gäller stöd till att utforma s. k. slagkraftiga<br /> ansökningar om forskningsmedel avvisas däremot. Också det förslaget andas<br /> en överbeskyddande och ringaktande inställning till högskolelektorerna vid<br /> mindre högskolor</p> <p>Umeå högskoleregion</p> <p>Vi har i föregående avsnitt kritiserat regeringen för att den inte har<br /> uppmärksammat behovet av samordning - både vad gäller synsätt och<br /> faktiska åtgärder - mellan forskningen och utbildningsväsendet som helhet.</p> <p>För den framtida rekryteringen till forskarutbildningen är det mycket<br /> allvarligt att skolan inte ges tillräckliga möjligheter att uppmuntra kunskap<br /> och kompetens. Dimensioneringen av den grundläggande högskoleutbildningen<br /> görs i huvudsak med sikte på de förväntade behov som arbetsmarknaden<br /> utanför högskolan har.</p> <p>Som exempel på dålig samordning mellan grundutbildning och forskning<br /> kan nämnas dimensioneringen av kemistlinjen vid Umeå universitet. För<br /> budgetåret 1987/88 föreslås linjen få 24 nybörjarplatser. Förutsatt att alla<br /> som tas in också fullföljer utbildningen skall dessa studenter dels bidra till att<br /> fylla arbetsmarknadens behov av kemister, dels utgöra underlag för rekrytering<br /> av högskolans eget behov av lärare. På kemiinstitutionen finns för<br /> närvarande fem professurer och ett tjugotal lektors-docenttjänster.</p> <p>Rekryteringsunderlaget är osäkrare än så, i och med att en påfallande liten</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">andel av de studerande skaffar sig tillräckliga förkunskaper i ett ämne för att Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:3px;">kunna antas till forskarutbildning. Till detta kommer problemet med den Ub5</p> <p style="margin-left:3px;">demografiska utvecklingen som innebär att ungdomskullarna blir mindre.</p> <p style="margin-left:3px;">Vad gäller den demografiska utvecklingen utgör den norra högskoleregionen<br /> ett särskilt problem. Regionens befolkning är redan liten och dessutom<br /> minskar den snabbare än genomsnittet för övriga riket.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen har i propositionen uppmärksammat rekryteringen till lärartjänster<br /> inom högskolan. Bl. a. framhålls vikten av att personalplaneringen<br /> inom universitet och högskolor görs mer långsiktig. I detta kan vi instämma,<br /> men vi anser att problemen i Umeå högskoleregion kräver särskilda insatser<br /> redan nu.</p> <p style="margin-left:3px;">Förutsättningen för att exempelvis Umeå universitet skall kunna rekrytera<br /> ett tillräckligt antal studerande är att universitetet har materiella och<br /> -personella resurser för att kunna ge utbildning av hög kvalitet inom<br /> åtminstone några specifika områden. Med en satsning på utbildningar inom<br /> de områden där Umeå har särskild kompetens skulle universitetet också ges<br /> förutsättningar att bli riksrekyterande.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår därför att regeringen inför arbetet med den kommande<br /> budgetpropositionen gör kvalitetssatsningar på vissa nyckelutbildningar,<br /> nämligen kemistlinjen, biologlinjen samt datavetenskaplig linje. Vad gäller<br /> läkarlinjen har vi i vår motion Bättre hälso- och sjukvård (1986/87:So426)<br /> förslagit att regeringen prövar möjligheten att utöka antalet nybörjarplatser<br /> på läkarlinjen med 20. Vad gäller dimensioneringen av den grundläggande<br /> utbildningen bör även kemist- och biologlinjen utökas.</p> <p style="margin-left:3px;">En långsiktig satsning kräver även att insatta resurser utnyttjas effektivt.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är därför angeläget att riktlinjer för arbetsfördelningen mellan Luleå,</p> <p style="margin-left:3px;">Umeå, Östersund och Sundsvall läggs fast. Det är t. ex., enligt vår mening,<br /> klokare att göra civilingenjörsutbildningen i Luleå ändå bättre, heller än att<br /> satsa på sådan utbildning också i Umeå.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår att ytterligare medel utöver regeringens förslag anslås till två<br /> områden där Umeå universitet har förutsättningar att bygga upp en specifik<br /> kompetens, nämligen inom området informationsteknologi samt molekylärbiologisk<br /> forskning.</p> <p style="margin-left:3px;">Av de tio miljoner kronor som vi föreslår till förstärkning av basresurser<br /> inom området informationsteknologi föreslår vi att tre miljoner kronor går<br /> till universitetet i Umeå. Till universitetet bör även anslås två miljoner<br /> kronor för molekylärbiologisk forskning. En sådan satsning förutsätter,<br /> enligt vår mening, att samarbetet mellan universitetet, Skogshögskolan och<br /> FOA förstärks.</p> <p style="margin-left:3px;">Jordbruksdepartementet</p> <p style="margin-left:3px;">I propositionen ställer sig regeringen bakom ett program för livsmedelsforskning<br /> som utarbetats av SJFR. Programmet innehåller flera programområden.<br /> Några av dessa är utpräglat naturvetenskapliga, andra har en sociologisk<br /> inriktning.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är tveksamt om programområdena ”Maten och samhället”, ”Människan<br /> och maten” samt ”Smak och upplevelse" kommer att medföra en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>kunskapsökning. Vi avvisar dessa programområden. Eftersom stora behov Mot. 1986/87</p> <p>av ökad kunskap inom bl. a. växtnäringsområdet föreligger, torde SJFR inte Ub5</p> <p>ha några svårigheter att fördela de medel som på detta sätt frigörs.</p> <p>Som tidigare nämnts har myndigheter intresse av att införskaffa tillfredsställande<br /> beslutsunderlag. För detta kan krävas att viss definierad forskning<br /> utförs med hjälp av myndighetsanslag. Annan mer grundläggande forskning<br /> bör bedrivas vid universitet och högskolor och med medel som fördelas<br /> därifrån.</p> <p>I propositionen föreslås att skogsstyrelsen skall fördela medel till skogsföryngringsforskning,<br /> skogsproduktionsforskning och luftföroreningsforskning.<br /> Ansvaret för samtliga dessa områden bör enligt vår mening ligga vid<br /> lantbruksuniversitetet. En anslagsökning till dessa forskningsområden sägs<br /> finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Skogsvårdsavgiften är en skatt som<br /> moderata samlingspartiet vill avveckla. Den ökade forskningsvolymen vid<br /> lantbruksuniversitetet bör därför finansieras på annat sätt.</p> <p>Enligt regeringen är det angeläget att näringslivet i större utsträckning än<br /> hittills medverkar i forsknings- och utvecklingsarbete. Enligt vår mening<br /> måste varje företag självt få bedöma vilket forsknings- och utvecklingsarbete<br /> det vill delta i. Till grund för näringslivets agerande måste ligga en<br /> lönsamhetsbedömning av varje projekt. Staten bör inte med direkta eller<br /> indirekta hot eller på annat sätt tvinga fram en ökad forskningssatsning från<br /> näringslivet.</p> <p>För att uppfylla regeringens mål om en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen<br /> föreslås att ett antal åtgärder vidtas. En del av dem är väl<br /> motiverade och helt i linje med vår uppfattning, t. ex. en förbättrad<br /> rådgivning. Vem som skall vara huvudman för prognos- och varningsverksamheten<br /> kan diskuteras. Vi kan inte godkänna förslaget om att kemikalieinspektionen<br /> vid registrering av bekämpningsmedel skall göra en risknyttoanalys.<br /> Dess verksamhet skall inskränka sig till en riskvärdering.</p> <p>Nyttovärderingen blir då varje presumtiv användares uppgift. Endast på<br /> detta sätt - genom att i praktiken pröva värdet av varje produkt - kommer<br /> den ”nyttigaste” att överleva.</p> <p>Arbetsmarknadsdepartementet</p> <p>Arbetsmarknadspolitisk forskning</p> <p>Den trendmässigt växande arbetslösheten har bl. a. fått till följd att den<br /> arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen ökat under en lång följd av år.</p> <p>Dess inriktning har främst varit att inom ramen för AMS verksamhet<br /> kompensera den reguljära arbetsmarknadens bristande förmåga att tillgodose<br /> behovet av arbetstillfällen. Detta har skett utan att de underliggande<br /> orsakerna till den ökande arbetslösheten i tillräcklig utsträckning har<br /> beaktats.</p> <p>Arbetsmarknadspolitiken har präglats av motstridiga politiska ambitioner.<br /> Dålig samordning och uppföljning har också medverkat till en bristande<br /> verklighetsförankring.</p> <p style="margin-left:12px;">Många inslag i arbetsmarknadspolitiken har kommit att motverka varand- 22</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>ra, och det finns mycket som talar för att det på grund härav har uppstått Mot. 1986/87<br /> allvarliga störningar i arbetsmarknadens funktionssätt. Ub5</p> <p>En effektiv och rätt avvägd arbetsmarknadspolitik kan inte utformas utan<br /> kunskap om arbetsmarknadens förutsättningar och funktionssätt liksom om<br /> olika åtgärders effekter. Regeringens förslag om ökade ambitioner i fråga om<br /> forskningen på detta område är därför tillfredsställande.</p> <p>I likhet med vad vi anfört i tidigare sammanhang måste den arbetsmarknadspolitiska<br /> forskningen bedrivas i samma former som och på likvärdiga<br /> villkor med annan samhällsvetenskaplig forskning. Stora delar av den<br /> arbetsmarknadspolitiska forskningen sker emellertid i dag i former och på<br /> villkor som innebär att forskningsresultaten inte blir tillgängliga för offentligheten.<br /> Den direkta koppling som nu finns mellan delegationen för arbetsmarknadsforskning<br /> - EFA - och arbetsmarknadsdepartementet har exempelvis<br /> visat sig starkt bidra till alltför liten öppenhet i vad gäller tillgången till<br /> uppnådda forskningsresultat och därmed också begränsade möjligheter för<br /> utomstående att delta i debatten kring arbetsmarknadspolitikens utformning.</p> <p>Detsamma gäller i än högre grad den forskning som bedrivs av enskilda<br /> organisationer. Vi vill därför ifrågasätta det lämpliga i utökade statsbidrag till<br /> löntagarorganisationerna för forskningsändamål. Löntagarorganisationernas<br /> kunskaper och erfarenheter bör lika väl kunna tillvaratas inom ramen för<br /> den sedvanliga forskningen.</p> <p>Vi har föreslagit att en del av departementens medel för forskning och<br /> utredningsverksamhet skall överföras till fakultetsanslagen. Detta bör även<br /> gälla arbetsmarknadsdepartementet.</p> <p>Det är också väsentligt att de forskningsresultat som initieras genom<br /> regeringens delegation för arbetsmarknadspolitisk forskning - EFA - i<br /> ograverat skick blir tillgängliga även utanför departementet.</p> <p>Arbetslivscentrum</p> <p>Riksrevisionsverkets granskning av arbetslivscentrum visar en påtaglig<br /> diskrepans mellan förväntningarna på verksamheten och det sätt på vilken<br /> den bedrivs. Arbetslivscentrum, som huvudsakligen bedriver verksamhet<br /> inom det samhällsvetenskapliga området, har uppenbarligen haft svårigheter<br /> att finna lämpliga arbetsformer och arbetsuppgifter. Vi har tidigare ifrågasatt<br /> huruvida arbetslivscentrum skall bestå i nuvarande former och omfattning.</p> <p>Det finns anledning anta att arbetslivsforskningen skulle gynnas av att<br /> forskningen vid universitet och högskolor får en ökad tyngd. Därmed skulle<br /> verksamheten vid arbetslivscentrum kunna avvecklas eller i varje fall starkt<br /> begränsas.</p> <p>Arbetsmilj öforskning</p> <p>Med hänvisning till att fakulteternas ansvar för forskningen måste öka kan vi<br /> inte biträda förslaget att arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning skall<br /> ombildas till ett fristående institut för arbetsmiljöforskning.</p> <p>Däremot anser vi att den forskning som nu bedrivs vid forskningsavdel</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>ningen - inte sällan i samarbete med universitet och högskolor - bör föras Mot. 1986/87<br /> över till högskolan och att avdelningen i takt med att detta sker avvecklas. Ub5<br /> Enligt vår mening är sex år, räknat från budgetårsskiftet, en lämplig<br /> avvecklingsperiod.</p> <p>Fakultetsanslagen bör därvid kunna förstärkas och resurser överföras till<br /> berörda forskningsråd. Anställda vid forskningsavdelningen bör i stället<br /> kunna beredas anställning inom högskolan.</p> <p>Bostadsdepartementet</p> <p>Innebörden av regeringens förslag under bostadsdepartementets område är<br /> att anslagen minskar. Det är mot denna bakgrund man skall se regeringens<br /> anmodan till företagen inom byggbranschen att öka FoU-verksamheten.</p> <p>Byggbranschen satsar mindre på forskning och utveckling än andra<br /> branscher. Statens pris- och kartellnämnd har som orsak till detta i rapporten<br /> "Regleringen inom bostads-, livsmedels- och transportområdena” angivit att<br /> i en genomreglerad marknad som bostadsmarknaden minskar företagens<br /> behov och nytta av FoU-verksamhet, varför den inte kommer till stånd. Med<br /> färre regleringar och styråtgärder skulle således även byggbranschen tvingas<br /> till en marknadsorienterad produktutveckling - inte som i dag en låneorienterad.</p> <p>Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år krävt att<br /> byggforskningsrådet (BFR) skall avvecklas. Ansvaret för relevant verksamhet<br /> skall flyttas över på andra huvudmän - övrig verksamhet skall läggas ned.</p> <p>Universitetet och högskolor bör ges ett ökat inflytande över byggforskningen.<br /> Huvuddelen av byggforskningsrådets medel kan efter en övergångsperiod<br /> överföras till fakultetsanslagen. Enligt vår mening äger dessa våra krav<br /> fortsatt aktualitet. Forskning inom byggsektorn behöver inte något speciellt<br /> organ för att fördela pengar. För att möjliggöra att slutföra pågående projekt<br /> och ge möjlighet för en smidig övergång till en ny forskningsorganisation bör<br /> BFR successivt avvecklas. Avvecklingen bör vara slutförd den 1 juli 1990. I<br /> vår motion 1986/87:Bo246 har vi preliminärt anvisat 122 milj. kr. till BFR.</p> <p>Anslagen bör de följande åren avpassas efter avvecklingstakten.</p> <p>Vidare anvisade vi i samma motion preliminärt 27 milj. kr. till experimentbyggande.<br /> Med de förändringar i bostadslånesystemet som vi föreslår i<br /> motion 1986/87:Bo413 skulle även experimentbyggande kunna finansieras<br /> på gängse sätt. Strängt taget behövs inget särskilt anslag till detta ändamål<br /> när vårt system är genomfört. I avvaktan på detta vidhåller vi vårt tidigare<br /> anslagsförslag.</p> <p>Moderata samlingspartiet har också under flera år krävt att statens institut<br /> för byggnadsforskning (SIB) skall läggas ned. Den relevanta verksamheten<br /> kan integreras med t. ex. de tekniska högskolorna eller organiseras i<br /> aktiebolagsform.</p> <p>I viss mån kan ansvaret för den samhällsvetenskapliga forskning som<br /> bedrivs inom SIB läggas på det humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet.<br /> Bytet av huvudmän för SIB:s verksamhet betyder inte att gjorda<br /> investeringar i Gävle inte skall utnyttjas. Liksom BFR bör SIB vara avvecklat</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>till den 1 juli 1990. Detta ställningstagande betyder att vi motsätter oss Mot. 1986/87<br /> förslaget om inrättande av speciella professurer på SIB. (Jb5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Industridepartementet</p> <p>Sveriges välstånd har till stor del skapats av att svenska företag på ett skickligt<br /> sätt kunnat utnyttja kvalificerad teknik. De nuvarande storföretagen skapades<br /> i de flesta fall kring en uppfinning. Företagens styrka har sedan varit att<br /> de i stor utsträckning har lyckats utnyttja ny teknik på ett effektivt sätt.</p> <p>Även i framtiden kommer företagens förmåga att utveckla och tillgodogöra<br /> sig modern teknologi att vara avgörande för Sveriges välstånd. Därför är<br /> det väsentligt att den tekniska och naturvetenskapliga forskningen får ökade<br /> resurser. Föreliggande proposition innebär dessvärre inte något ordentligt<br /> tillskott av medel. Som ovan nämnts innebär den långsamma ökningen av<br /> forskningsresurserna inom högskolesystemet i jämförelse med näringslivets<br /> ökade FoU-resurser ett problem.</p> <p>Detta avspeglar sig i bl. a. svårigheten att behålla de kvalificerade forskare<br /> som inte bara är nödvändiga för högkvalitativa forskningsresultat men som<br /> också krävs för att forskarutbildningen skall kunna fungera.</p> <p>Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har under de senaste åren kommit<br /> att spela en allt viktigare roll som finansiär av olika forskningsprojekt som<br /> bedrivs vid de tekniska högskolorna. Det arbete som STU ansvarar för är i<br /> många avseenden bra - många av projekten håller även i internationell<br /> jämförelse en hög kvalitet. STU svarar inom den tekniska sektorn för den<br /> funktion som för andra vetenskapsområden åvilar forskningsråden om man<br /> ser till den tillämpade forskningen. Vad som tidigare anförts om överföring<br /> av sektorsmedel till högskolan har därför inte samma relevans för STU.</p> <p>Enligt regeringens förslag kommer 316 milj. kr. att anvisas till det<br /> STU-program som kallas ”ny kunskap”. Anslagen under detta program<br /> fördelas på bl. a. ett trettiotal s. k. ramprogram, där olika forskare och<br /> forskargrupper kan få möjlighet att delta med sina projekt. Svensk forskning<br /> kan inte täcka alla delar av det teknisk-naturvetenskapliga forskningsfältet.<br /> Det är därför väsentligt att den kompetens som finns inom vissa forskningsområden<br /> utnyttjas; de s. k. ramprogrammen bör därför utväljas med hänsyn<br /> till förutsättningarna för vetenskaplig framgång.</p> <p>Det är emellertid nödvändigt att hänsyn tas även till goda forskningsprojekt<br /> som ligger utanför de av STU utvalda områdena. Inom det naturvetenskapliga<br /> området kan NFR svara för finansieringen.</p> <p>Det är viktigt för forskningens frihet att forskare kan erhålla stöd ur<br /> offentliga medel för goda forskningsprojekt. Även om forskningen på det<br /> tekniska området ofta är inriktad mot konkreta och omedelbart tillämpbara<br /> resultat är det väsentligt även inom den tekniska fakulteten att projekt kan<br /> genomföras som inte är direkt relaterade till de av STU utvalda prioriterade<br /> områdena.</p> <p>För närvarande finns det en s. k. teknisk forskningsrådsfunktion vid STU<br /> (STUF). Vi har tidigare föreslagit att det i stället skall skapas ett teknisktvetenskapligt<br /> forskningsråd som har samma ställning och finansiering som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>övriga forskningsråd. De 25 milj. kr. som regeringen beräknar till STUF bör Mot. 1986/87</p> <p>därför överföras till utbildningsdepartementets huvudtitel. Totalt föreslår vi Ub5</p> <p>att detta nyinrättade tekniska forskningsråd erhåller ett anslag av 35 milj. kr.</p> <p>för kommande budgetår för att därefter stegvis öka till 65 milj. kr. budgetåret</p> <p>1989/90.</p> <p>Under programmet ”ny teknik” föreslås stöd till kollektivforskningsorganen.<br /> Industrin svarar för närvarande för ca 60 % av kostnaderna. Enligt vår<br /> mening bör industrin successivt öka sin finansieringsandel av kollektivforskningsprojekten.<br /> Regeringen försöker på flera olika områden ordna medel<br /> från näringslivet för att finansiera forskningsverksamhet inom högskolesystemet.<br /> Det är naturligtvis bra om företagen anser att de kan dra fördel av<br /> forskningsverksamheten och därför är beredda att stå för en del av<br /> kostnaderna. Vi finner det dock naturligt att företagen i första hand själva<br /> står för en större andel av kostnaderna för kollektivforskningsorganen.</p> <p>Under programmet ”ny produktion” utgår stöd till teknikupphandling.</p> <p>Att en avnämare själv medverkar vid utformningen av den produkt han<br /> senare skall nyttja är givetvis positivt. Det hjälper företaget eller myndigheten<br /> att erhålla en högteknologisk produkt som passar dess egna behov.</p> <p>Leverantören får möjlighet att ta fram en kundanpassad produkt som senare<br /> kan bilda underlag för annan produktion.</p> <p>Det är emellertid väsentligt att understryka att teknikupphandlingen<br /> måste motsvaras av ett verkligt behov hos beställaren.</p> <p>I motion 1986/87:N150 angående näringspolitiken inför 1990-talet berör vi<br /> närmare regeringens förslag till satsningar på informationsteknologiområdet.<br /> Sammanfattningsvis kan man vid en närmare granskning av industriministerns<br /> närmast bombastiska uttalanden om miljardsatsningar konstatera<br /> att dessa till stor del består av antingen privata medel eller offentliga anslag<br /> som redan finns.</p> <p>Det europeiska samarbetet inom forskningsrådet blir allt starkare. Det är<br /> mycket väsentligt att vi kan delta som jämbördig partner i detta arbete. Det<br /> europeiska forskningssamarbetet behandlas delvis i motion 1986/87:Ub807.</p> <p>Energi- och miljödepartementet</p> <p>Energiforskningsinsatserna ökade kraftigt vid den första oljekrisen och har<br /> sedan budgetåret 1975/76 uppgått till sammanlagt 3,8 miljarder kronor i<br /> löpande priser. För innevarande treårsperiod har det anslagits sammanlagt<br /> 1 191 milj. kr. till energiforskning. Nu föreslår regeringen en viss minskning,<br /> men likväl ligger anslaget på ca 300 milj. kr. per år. Detta är givetvis en<br /> mycket stor summa i förhållande till anslagen för den totala tekniska<br /> forskningen.</p> <p>Den framtida energiforskningens utformning har utretts av energiforskningsutredningen<br /> (EFU). Dessvärre har utredningen inte förutsättningslöst<br /> prövat frågan om Sverige skall bibehålla ett speciellt energiforskningsprogram<br /> som är särskilt från annan teknisk forskning.</p> <p>Vi anser att energiforskningsanslagen under den kommande treårsperioden<br /> bör inordnas i andra forskningsanslag. Energiteknisk forskning såväl i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>vad gäller användarteknik som energitillförsel kan då, under förutsättning att Mot. 1986/87<br /> forskningsprojekten håller en tillräckligt hög kvalitet, erhålla stöd dels Ub5<br /> genom det av oss föreslagna tekniska forskningsrådet, dels genom STU. En<br /> sådan omorganisation bör ske successivt genom att anslagen som är speciellt<br /> ställda till energiforskning minskar, samtidigt som högskolorna, det tekniska<br /> forskningsrådet och STU tar ett ökat ansvar. Regeringen bör återkomma till<br /> riksdagen med förslag om en sådan förändring.</p> <p>Enligt vår mening bör redan inför kommande budgetår anslaget till<br /> energiforskning minska med 93 milj. kr. Det bör ankomma på regeringen att<br /> bestämma fördelningen av medlen till energiforskning.</p> <p>Denna förändring möjliggör en nödvändig ökning av anslaget till utrustning<br /> inom teknisk och naturvetenskaplig fakultet. På många håll saknar<br /> forskningsinstitutioner väsentlig modern utrustning.</p> <p>I det energiforskningsprogram som kommer att finnas under det närmaste<br /> budgetåret är det enligt vår mening givet att även projekt inom ny kärnteknik<br /> skall kunna erhålla stöd.</p> <p>Regeringen bör åter låta utreda energiforskningsnämndens framtid.</p> <p>Regeringen bör i avvaktan på denna tillse att det tillsätts en ordförande i<br /> nämnden som står obunden i förhållande till andra myndigheter som för<br /> närvarande handhar energiforskning.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om ett positivt klimat för kunskap och kompetens,</p> <p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående rapportering om s. k. ämnesanknutna<br /> bisysslor,</p> <p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående doktorsexamen som behörighetsvillkor<br /> för vissa statliga tjänster,</p> <p style="margin-left:31px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående åtgärder för att avhjälpa den svaga<br /> rekryteringen till gymnasieskolans lektorstjänster,</p> <p style="margin-left:31px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående styrning av forskning,</p> <p style="margin-left:31px;">6. att riksdagen beslutar att som en första etapp överföra ca 30 % av<br /> medlen för sektoriell FoU till fakultetsanslag och forskningsråd i<br /> enlighet med vad som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:31px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående avvecklingen av sektorsforskningsorgan i<br /> samband med den i motionen föreslagna resursöverföringen,</p> <p style="margin-left:31px;">8. att riksdagen beslutar att avskaffa delegationen för social forskning,<br /> statens institut för byggnadsforskning, statens råd för byggnadsforskning,<br /> delegationen för forskning om den offentliga sektorn samt<br /> arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning i enlighet med vad som i<br /> motionen anförts,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:12px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1986/87</p> <p>motionen anförts om avvecklingen av transportforskningsbered- Ub5</p> <p>ningen,</p> <p>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående kvalitet och integritet i det statliga<br /> utredningsväsendet,</p> <p>11. att riksdagen begär att regeringen skall besluta att försöksverksamhet<br /> med lokalt beslutsfattande i vad gäller omprövning, inrättande<br /> och tillsättning av professurer skall bedrivas vid matematisk-naturvetenskaplig<br /> och teknisk fakultet under sex år i enlighet med vad som i<br /> motionen anförts,</p> <p>12. att riksdagen begär att regeringen skall besluta att företrädare<br /> för personalen och de studerande inte skall ha rätt att ingå i<br /> tjänsteförslagsnämnderna,</p> <p>13. att riksdagen beslutar att till I 3. Inredning och utrustning av<br /> lokaler vid högskoleenheterna m. m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett<br /> reservationsanslag av ett i förhållande till regeringens förslag med<br /> 150 000 000 kr. höjt belopp,</p> <p>14. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning<br /> av inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m.<br /> inom en i förhållande till regeringens förslag med 150 000 000 kr. per<br /> budgetår förhöjd kostnadsram,</p> <p>15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vadsom i<br /> motionen anförts angående ansvaret för högskolans byggnader,</p> <p>16. att riksdagen beslutar att till den rörliga resursen under<br /> fakultetsanslagen för budgetåret 1987/88 anslå sammanlagt ytterligare<br /> 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag samt att bemyndiga regeringen<br /> att fördela medlen mellan fakulteterna,</p> <p>17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående möjlighet att disputera som ”privatist”,</p> <p>18. att riksdagen begär att regeringen skall besluta att reglerna för<br /> allmän och särskild behörighet för forskarutbildning ändras i enlighet<br /> med vad som i motionen anförts,</p> <p>19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående bedömning av doktorsavhandling,</p> <p>20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående nya utbildningsbidrag efter läsåret 1990/</p> <p>91,</p> <p>21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående att ett tak för högsta uttag av undervisning<br /> bör sättas för doktorandtjänster,</p> <p>22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående positiv prövning av stiftelser med syfte att<br /> stödja högskolans forskning,</p> <p>23. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en professur i<br /> säkerhetspolitisk forskning vid Stockholms universitet i enlighet med<br /> vad som i motionen anförts,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_7"><p>24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utbyggnad av Mot. 1986/87<br /> TEMA-forskningen i enlighet med 1982 års riksdagsbeslut, Ub5</p> <p>25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att öronmärka en<br /> viss andel av den rörliga resursen till lärare vid högskoleenheter utan<br /> fasta forskningsresurser,</p> <p>26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om riktlinjer för arbetsfördelningen mellan högskolorna<br /> i Umeå högskoleregion,</p> <p>27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående användningen av 7 000 000 kr. som<br /> regeringen föreslår för stöd till forskningsverksamheten vid de mindre<br /> högskoleenheterna,</p> <p>28. att riksdagen hos regeringen till kommande budgetproposition<br /> begär förslag till kvalitetssatsningar på vissa nyckelutbildningar vid<br /> Umeå universitet i enlighet med vad som i motionen anförts,</p> <p>29. att riksdagen beslutar att till molekylärbiologisk forskning vid<br /> universitetet i Umeå anslå 2 000 000 kr. utöver regeringens förslag<br /> genom motsvarande höjning av anslaget D 23. Matematisk-naturvetenskapliga<br /> fakulteterna,</p> <p>30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående områdena ”Maten och samhället”, ”Människan<br /> och maten” samt ”Smak och upplevelse” inom programmet för<br /> livsmedelsforskning,</p> <p>31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående huvudmannaskap för skogsforskning,</p> <p>32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående användningen av skogsvårdsavgiftsmedel,</p> <p>33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om att kemikalieinspektionen inte skall göra<br /> nyttobedömningar av bekämpningsmedel,</p> <p>34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående den arbetsmarknadspolitiska forskningen,</p> <p>35. att riksdagen avslår regeringens förslag angående inrättande av<br /> en fristående myndighet för arbetsmiljöforskning samt inrättandet av<br /> en ordinarie tjänst som chef för denna myndighet med beteckningen p,</p> <p>36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående organisationen av den framtida byggforskningen,</p> <p>37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående ett fristående tekniskt forskningsråd,</p> <p>38. att riksdagen till tekniskt-vetenskapligt forskningsråd (nytt<br /> anslag) för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av<br /> 35 000 000 kr.,</p> <p>39. att riksdagen beslutar att till Styrelsen för teknisk utveckling:</p> <p>Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1987/88 anvisa ett<br /> reservationsanslag av 691 800 000 kr.,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:39px;">40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:30px;">motionen anförts angående den framtida finansieringen av kollektiv- Ub5</p> <p style="margin-left:30px;">forskningsorganen,</p> <p style="margin-left:30px;">41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående teknikupphandling,</p> <p style="margin-left:30px;">42. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till<br /> förändring av energiforskningsanslagen i enlighet med vad som i<br /> motionen anförts,</p> <p style="margin-left:30px;">43. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att det under<br /> budgetåren 1987/88-1989/90 får användas 882 464 000 kr. utöver de<br /> medel som inte disponerats för budgetåret 1986/87 för Huvudprogram<br /> Energiforskning,</p> <p style="margin-left:30px;">44. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret<br /> 1987/88 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till<br /> forskning och utveckling inom energiområdet som, med beaktande av<br /> redan fattat beslut, innebär åtaganden om 100 000 000 kr. för<br /> budgetåret 1988/89,50 000 000 kr. för budgetåret 1989/90, 25 000 000<br /> kr. för budgetåret 1990/91 samt 5 000 000 kr. för budgetåret 1991/92,</p> <p style="margin-left:30px;">45. att riksdagen till Energiforskning för budgetåret 1987/88 anvisar<br /> ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:30px;">46. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående energiforskningsnämndens<br /> framtid i enlighet med vad som i motionen<br /> anförts.</p> <p>Stockholm den 11 mars 1987</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Carl Bildt (m)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Arne Andersson (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Lars Tobisson (m)<br /> Anders Björck (m)<br /> Nils Carlshamre (m)<br /> Rolf Dahlberg (m)<br /> Bo Lundgren (m)</p> </div> <div class="block ml_22"><p>Ingegerd Troedsson (m)<br /> Ingrid Sundberg (m)<br /> Rolf Clarkson (m)<br /> Ann-Cathrine Haglund (m)<br /> Sonja Rembo (m)<br /> Per-Olof Strindberg (m)</p> </div> <div class="block ml_51"><p>30</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Innehållsförteckning Mot. 1986/87</p> <p>1. Inledning 1 Ub5</p> <p>2. Positivt klimat för kunskap och kompetens 2</p> <p>3. Fritt kunskapssökande 4</p> <p style="margin-left:51px;">Styrd forskning 5</p> <p style="margin-left:51px;">Garantier för en obunden forskning 8</p> <p>4. Kreativ miljö 10</p> <p style="margin-left:51px;">Ämnesstudiernas ställning 10</p> <p style="margin-left:51px;">Utrustning och lokaler 11</p> <p style="margin-left:51px;">Stärkt institutionsledning 12</p> <p style="margin-left:51px;">Lärare som forskar 12</p> <p>5. Forskarutbildningen 13</p> <p>6. Förstärkning av högskoleforskningen 16</p> <p style="margin-left:22px;">Utrikesdepartementet 17</p> <p style="margin-left:22px;">Socialdepartementet 18</p> <p style="margin-left:22px;">Utbildningsdepartementet 18</p> <p style="margin-left:51px;">TEMA-forskningen 19</p> <p style="margin-left:51px;">Stöd till forskning vid mindre högskoleenheter 19</p> <p style="margin-left:51px;">Umeåhögskoleregion 20</p> <p style="margin-left:22px;">Jordbruksdepartementet 21</p> <p style="margin-left:22px;">Arbetsmarknadsdepartementet 22</p> <p style="margin-left:51px;">Arbetsmarknadspolitisk forskning 22</p> <p style="margin-left:51px;">Arbetslivscentrum 23</p> <p style="margin-left:51px;">Arbetsmiljöforskning 23</p> <p style="margin-left:22px;">Bostadsdepartementet 24</p> <p style="margin-left:22px;">Industridepartementet 25</p> <p style="margin-left:22px;">Energi-och miljödepartementet 26</p> <p style="margin-left:22px;">Hemställan 27</p> </div> <div class="block ml_53"><p>31</p> </div> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_12" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>gotab Stockholm 1987 12588</p> </div> </div> </div> 0 Carl Bildt m 1 undertecknare 0 Arne Andersson m 2 undertecknare 0 Lars Tobisson m 3 undertecknare 0 Anders Björck m 4 undertecknare 0 Nils Carlshamre m 5 undertecknare 0 Rolf Dahlberg m 6 undertecknare 0 Bo Lundgren m 7 undertecknare 0 Ingegerd Troedsson m 8 undertecknare 0 Ingrid Sundberg m 9 undertecknare 0 Rolf Clarkson m 10 undertecknare 0 Ann-Cathrine Haglund m 11 undertecknare 0 Sonja Rembo m 12 undertecknare 0 Per-Olof Strindberg m 13 undertecknare GA02Ub5 Carl Bildt m. fl. (m) mot_198687_ub_5.pdf 766915 pdf Forskning (prop. 1986/87:80) https://data.riksdagen.se/fil/F2B707E5-0BA9-4159-9B0C-776EEDF3A040