3105037GA02T1071986/87T107motmotMotion 1986/87:T107 Rolf Clarkson m. fl. (m)MotionMotionTU10701986-11-04 00:00:002014-11-04 13:15:392014-11-04 00:00:00Fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd tillRolf Clarkson m. fl. (m) htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GA02T107/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GA02T107https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02T107
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br />
1986/87: T107</p>
<p>Rolf Clarkson m. fl. (m)<br />
Fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till<br />
överlåtelse av fartyg (prop. 1986/87: 29)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>I propositionen föreslås fortsatt giltighet av lagen 1977:494 om tillstånd till<br />
överlåtelse av fartyg. Likartade propositioner har förelagts riksdagen vid<br />
fyra olika tillfällen alltsedan lagen trädde i kraft den 28 juni 1977.</p>
<p>Den ursprungliga lagen gällde till utgången av 1978. Därefter har lagen<br />
förlängts först t. o. m. juni 1979, därefter t. o. m. juni 1980, t. o. m. december<br />
1983 och, i det senast framlagda förslaget, t. o. m. december 1986.</p>
<p>Av lagen framgår följande.</p>
<p>Svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri får ej överlåtas utan<br />
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om<br />
skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt.</p>
<p>Vid prövning av fråga om tillstånd till överlåtelse skall särskilt beaktas<br />
hur denna påverkar effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen<br />
och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall ej lämnas, om det<br />
strider mot väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt.</p>
<p>1 fråga om överlåtelse som sker i strid med vad nu har sagts skall<br />
föreskrifterna i 4, 5 och 7 §§ lagen (1939: 299) om förbud i vissa fall mot<br />
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. äga motsvarande tillämpning.</p>
<p>I den till lagen hörande förordningen (1977: 495) om tillstånd till överlåtelse<br />
av fartyg framgår att tillståndsfrågan prövas av kommerskollegium i samråd<br />
med riksbanken (§ 1). Vid vissa speciella situationer — om ärendet har<br />
större principiell betydelse, om de ombordanställda har motsatt sig tillstånd<br />
eller om fartyget tillhör rederi som fått statligt stöd - skall kommerskollegium,<br />
med eget yttrande, underställa ärendet regeringens prövning<br />
(§ 2).</p>
<p>Alltsedan 1939 finns en lag (1939: 299, med ändring 1957:289) om förbud<br />
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. Denna lag är tillämpbar när<br />
landet befinner sig i krig eller i krigsfara. Svenskt fartyg eller andel däri får<br />
inte överlåtas till utlänning utan tillstånd av regeringen eller den som<br />
regeringen bemyndigar därtill.</p>
<p>Vid de tillfällen då 1977 års lag har förlängts har olika skäl anförts. Vid<br />
den första förlängningen 1978 anfördes att flaggfrågan måste sättas in i sitt<br />
sjöfartspolitiska sammanhang. Den sjöfartspolitiska utredningen skulle<br />
klarlägga sjöfartens samhällsekonomiska betydelse. Lagens förlängning<br />
med ett år motiverades med att man ville avvakta utredningens förslag.<br />
Dessutom ansågs frågan om bare-boat charter - uthyrning av obemannat</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44"><p style="margin-left:7px;">Mot.</p>
<p style="margin-left:7px;">1986/87</p>
<p style="margin-left:7px;">T107</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1986187. J sami. Nr TI07.</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_48" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>fartyg - ligga utflaggningsfrågan nära. Detta ärende var då föremål för Mot. 1986/87<br />
översyn inom kommunikationsdepartementet. , T107</p>
<p>Den sjöfartspolitiska utredningen hade inte hunnit avsluta sitt arbete<br />
1979. Därför förlängdes lagen ytterligare ett år.</p>
<p>1980 gjorde det föredragande statsrådet bedömningen att den s. k. flagglagen<br />
varit verkningslös för att bevara en svenskflaggad flotta av större<br />
tonnage. Däremot ansåg han att den haft stor betydelse för att få insyn i<br />
svenska rederiers försä\jning till utlandet.</p>
<p>1983 förlängdes lagen med ytterligare tre år. Det föredragande statsrådet<br />
ansåg då att det fanns skäl att överväga om inte bedömningen av frågor om<br />
direktinvestering, i form av försäljning av fartyg till utländska dotterbolag,<br />
borde överensstämma med regler för valutautförsel för inköp av fartyg till<br />
utländskt dotterbolag. Man fann därför skäl att avvakta valutakommitténs<br />
arbete. Denna beräknades vara färdig våren 1984. Valutakommittén blev<br />
klar sent på hösten 1985. Dess förslag övervägs för tillfallet inom finansdepartementet.</p>
<p>Man kan med fog konstatera att det gått slentrian i olika regeringars<br />
förslag till förlängning av ”flagglagen”. När den nuvarande regeringen<br />
föreslår en ytterligare förlängning med tre år, till utgången av 1989, är det<br />
återigen med motiveringen att vi skall avvakta en sittande utredning. 1985<br />
beslöt regeringen att låta utreda frågan om bare-boat charter över gränserna.<br />
I sina direktiv hänvisar regeringen till likheten mellan uthyrning och<br />
överlåtelse av fartyg till utlänning. Utredningen beräknas vara klar våren<br />
1987. Därefter skall betänkandet remissbehandlas och beredas inom kommunikationsdepartementet<br />
innan en eventuell proposition föreläggs riksdagen.</p>
<p>Då lagen år 1980 förlängdes skedde det trots att den dåvarande kommunikationsministern<br />
gjorde bedömningen att lagen visat sig vara verkningslös<br />
som medel att bevara en svenskflaggad flotta av större tonnage. Motivet<br />
för en förlängning angavs vara att lagen hade varit en avgörande<br />
förutsättning för insyn i svenska rederiers försäljningar till utlandet och det<br />
svenska fartygsbeståndet. Denna insyn krävdes för att kunna hävda de<br />
nationella intressena av att tillgodose dels svenska transportbehov med<br />
fartyg under svensk flagg, dels vad som är av betydelse av beredskapsskäl<br />
vid en avspärrning eller i annan kris för det svenska folkhushållet.</p>
<p>Denna insyn har varit verkningslös. Under den senaste tioårsperioden<br />
har var handelsflotta minskat med två tredjedelar, räknat i dödviktstonnage.</p>
<p>Sveriges geografiska läge medför att vår utrikeshandel är starkt beroende<br />
av sjöfart. 95 % av vår utrikeshandel, mätt i ton, går med lastfartyg eller<br />
färja.</p>
<p>Detta förhållande kommer att få en avgörande betydelse i ett kris- eller<br />
krigsläge. Endast en tredjedel av vår utrikeshandel går i dag med svenska<br />
fartyg. Av det tonnage som finns i svensk ägo går nästan två tredjedelar<br />
under utländsk flagg. Tre Qärdedelar av det svenskflaggade tonnaget går i<br />
trafik mellan utländska hamnar och är således inte omedelbart tillgängligt i<br />
ett krisläge.</p>
<p style="margin-left:12px;">I dag finns sannolikt den största delen av den svenska handelsflottan 2</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>inom redarnas utländska dotterbolag. Man kan bara konstatera att det Mot. 1986/87</p>
<p>svenska tonnaget inte på långa vägar förmår att täcka transportbehovet i T107</p>
<p>en krissituation. Inte ens från beredskapssynpunkt har således flagglagen<br />
kunnat fylla en uppgift.</p>
<p>1 den svenska debatten har utflaggning alltid ansetts vara av ondo. Och<br />
självklart hade en sådan aldrig varit nödvändig med en annorlunda och<br />
mera sjöfartsvänlig politik. I dag bidrar emellertid även utflaggade fartyg i<br />
hög grad till att hålla det svenska sjöfartsnettot uppe. Genom intäkter från<br />
utlandstonnaget kan redarna även hålla fartyg under svensk flagg. Om<br />
utflaggning inte varit möjlig hade sannolikt den svenska handelsflottan<br />
varit ännu mindre än den är i dag.</p>
<p>Långsiktigt är det nödvändigt att svenska rederier får verka under regler<br />
som möjliggör konkurrens med jämförbara länder, såsom Västtyskland,</p>
<p>Norge och Holland. Härför krävs en översyn av hela det regelsystem som<br />
styr investeringar i och drift av svenskt tonnage. Dit hör främst beskattnings-<br />
och finansieringsfrågorna. Reglerna för avsättning till och disponeringen<br />
av investeringsfonder behöver exempelvis ändras. Vi vill erinra om<br />
det frisläppande av investeringsfonderna som vi föreslagit i annat sammanhang.</p>
<p>Reglerna för sjömansbeskattningen behöver ses över. Svensk sjöfartsteknisk<br />
kompetens måste tas till vara och utvecklas. Det stämmer till<br />
eftertanke att samtidigt som den svenska rederinäringen halverats har den<br />
danska mer än fördubblats. Orsaken är, till betydande del, en annorlunda<br />
partrederilagstiftning i Sverige. Även här behövs ett nytt regelsystem.</p>
<p>”Flagglagen” utgör ännu ett exempel på en onödig regleringspolitik.</p>
<p>Lagen bör icke förlängas utan i stället upphävas. Dess syfte, att värna om<br />
svenska fartyg under svensk flagg och svensk besättning, uppnås bättre<br />
med den typ av åtgärder som vi beskrivit ovan.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med stöd av det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om fortsatt<br />
giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg,</p>
<p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om åtgärder för att utveckla svensk sjöfart och<br />
minska behovet av utflaggning.</p>
<p>Stockholm den 4 november 1986<br />
Rolf Clarkson (m)</p>
<p>Per Stenmarck (m) Görel Bohlin (m)</p>
<p>Anders Andersson (m) Per-Richard Molén (m)</p>
<p>Wiggo Komstedt (m) Jan Sandberg (m)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p style="margin-left:4px;">3</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_52"><p> </p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
</div>
0Rolf Clarksonm1undertecknare0Per Stenmarckm2undertecknare0Görel Bohlinm3undertecknare0Anders Anderssonm4undertecknare0Per-Richard Molénm5undertecknare0Wiggo Komstedtm6undertecknare0Jan Sandbergm7undertecknareGA02T107Rolf Clarkson m. fl. (m) mot_198687_t_107.pdf166125pdfFortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd tillhttps://data.riksdagen.se/fil/C4A3A53D-66A7-4CF5-866B-C207F3AD7B4E