3104812GA02So2151986/87So215motmotMotion 1986/87:So215 Bengt Westerberg m. fl. (fp)MotionMotionSoU21501987-01-20 00:00:002014-11-04 13:12:462014-11-04 00:00:00Åtgärder mot missbruk W86/87:So215Bengt Westerberg m. fl. (fp)htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/GA02So215/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GA02So215https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02So215
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br />
1986/87 :So215</p>
<p>Bengt Westerberg m. fl. (fp)</p>
<p>Åtgärder mot missbruk W86/87:So215</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Drogmissbruket för med sig ett enormt lidande, fysiskt och psykiskt, för den<br />
enskilde missbrukaren och hans omgivning. Därtill kommer att mycket<br />
betydande kostnader inom socialtjänsten, sjukvården och rättsapparaten är<br />
direkt eller indirekt betingade av drogmissbruket.</p>
<p>Ingen accepterar drogmissbruk men ändå har vi vant oss så vid denna<br />
företeelse, att det är svårt att föreställa sig vilket lidande och vilka kostnader<br />
vi skulle besparas om drogmissbruket radikalt minskade. Vi skulle få resurser<br />
att utveckla välfärden. Vi skulle kunna minska köerna till t. ex. höftleds- och<br />
ögonoperationer, om inte så många sjuksängar upptogs av skador eller<br />
sjukdomar som var direkt eller indirekt orsakade av alkohol och/eller<br />
narkotika. Vi skulle behöva färre poliser och kunna riva några fängelser. Vi<br />
skulle få ett samhälle som var tryggare, där fler kvinnor skulle slippa känna<br />
ångest inför varje helg, där fler barn kunde känna harmoni i hemmen och där<br />
äldre inte behövde känna rädsla för att vistas ute efter mörkrets inbrott.<br />
Minskar vi drogmissbruket får vi ett bättre samhälle.</p>
<p>Alkohol</p>
<p>Efter en lång följd av år med ständigt stigande alkoholkonsumtion bröts<br />
utvecklingen i slutet av 1970-talet. Sedan 1976 har den registrerade försäljningen<br />
sjunkit med ca 20%. Den största delen av konsumtionsminskningen<br />
inträffade dock under perioden fram t. o. m. 1981. Förändringarna sedan<br />
dess har varit små. Under 1986 steg Systembolagets försäljning, vilket kan<br />
förklaras bl. a. med att priserna inte höjdes i takt med inflationen.</p>
<p>Många faktorer torde ha medverkat till utgången, inte minst den ekonomiska<br />
utvecklingen. Mycket talar emellertid för att en annan viktig del av<br />
förklaringen till trendbrottet är att de alkoholpolitiska beslut som riksdagen<br />
fattade 1977 gav avsedd effekt i minskad totalkonsumtion. Det delbeslut som<br />
i första hand kan förmodas ha bidragit till konsumtionsminskningen är den<br />
aktivare prispolitik som genomfördes med början 1977. Så långt man vet är<br />
priset på alkohol ett av de effektivaste instrument som står till förfogande för<br />
att påverka konsumtionsnivån.</p>
<p>Det finns också vetenskapliga belägg för att mellanölets avskaffande klart<br />
minskade den totala alkoholkonsumtionen.</p>
<p>De alkoholpolitiska besluten 1977 innehöll också andra inslag som kan ha<br />
bidragit till sänkt totalkonsumtion. Särskilt bör uppmärksammas betydelsen<br />
av att den med statsmedel stödda informationen i alkoholfrågor enligt</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_5"><p>1 Riksdagen 1986187.3 sami. NrSo215</p>
</div>
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_48" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>riksdagens beslut klarare än tidigare skall framhålla de risker som är<br />
förknippade med allt bruk av alkohol, inte bara med missbruk.</p>
<p>Troligen har också riksdagsbeslutets betoning av vikten av påverkan och<br />
förändringar i den allmänna inställningen till alkoholbruk — främst kanske<br />
framhållandet av helnykterhetens värde och kravet på att vissa sektorer av<br />
samhällslivet under alla förhållanden måste hållas fria från alkohol - bidragit<br />
till den förändrade inställning till alkoholproblemen i stort i vårt samhälle<br />
som kunnat konstateras under de senaste åren. Ett faktum är i alla händelser<br />
att alkoholproblemen under de sista åren av 1970-talet och särskilt de första<br />
åren av 1980-talet på ett markant sätt ägnats större uppmärksamhet än vad<br />
som tidigare varit vanligt.</p>
<p>Tyvärr har en viss avmattning av intresset för alkoholfrågor i den allmänna<br />
debatten noterats under de senaste åren. Det är också allvarligt att<br />
ungdomars attityder till alkohol tycks bli mer positiva. För några år sedan<br />
gick utvecklingen i motsatt riktning.</p>
<p>Samband bruk-missbruk</p>
<p>Det finns starka humanitära, sociala och ekonomiska skäl att fortsätta pressa<br />
tillbaka totalkonsumtionen. Det finns ett klart samband mellan bruket av<br />
alkohol och missbruket. En lägre totalkonsumtion leder till färre alkoholskadade.<br />
Omvänt innebär en höjd totalkonsumtion en acceleration av missbruk<br />
och skador.</p>
<p>Av naturliga skäl sker minskningen av missbruk och alkoholskador med<br />
viss eftersläpning. Ett lägre antal alkoholskadade kommer att bli uppenbart<br />
först några år efter det att totalkonsumtionen gått ned. Att sambandet finns<br />
är dock ostridigt.</p>
<p>I en rapport till hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting<br />
konstaterar Ingvar Andersson, Anders Romelsjö och Gunnar Ågren att den<br />
alkoholrelaterade vårdkonsumtionen liksom den alkoholrelaterade dödligheten<br />
är betydande. Utredarna konstaterar dock att såväl den alkoholrelaterade<br />
vårdkonsumtionen som dödligheten minskat under senare år samtidigt<br />
som Systembolagets försäljning av alkohol minskat. Det finns även andra<br />
undersökningar som tyder på att omfattningen av en del alkoholskador har<br />
minskat sedan mitten v 1970-talet. Detta gäller t. ex. dödligheten i skrumplever.<br />
Den typ av alkoholskador som mest drabbar dem som har den allra<br />
högsta konsumtionen tycks dock inte ha minskat påtagligt.</p>
<p>Internationell alkoholforskning har slagit fast att om den totala alkoholkonsumtionen<br />
ökar så ökar också antalet storkonsumenter. Om den totala<br />
alkoholkonsumtionen fördubblas leder detta till att antalet storkonsumenter<br />
fyrdubblas.</p>
<p>Någon liknande formel för minskningen av antalet storkonsumenter när<br />
totalkonsumtionen minskar har alkoholforskarna inte preciserat. Det finns<br />
dock skäl att anta att minskningen går avsevärt långsammare än ökningen av<br />
storkonsumenter. Det stora tryck på sjukvården som alkoholskadorna utgör<br />
kan antas vara effekter av den höga alkoholkonsumtionen under 1960-talet<br />
och början av 1970-talet i kombination med alkoholdebut vid låg ålder.</p>
<p>Några säkra vetenskapliga undersökningar om hur lång tid det tar innan ett</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>2</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>alkoholberoende utvecklas finns inte. Normalt talar man om att det tar<br />
mellan tio och femton år att grundlägga ett alkoholberoende.</p>
<p>När det gäller skolungdom har skolläkare påvisat att ett beroende kan<br />
utvecklas under betydligt kortare tid. Om man använder tio år som riktmärke<br />
innebär detta att vi fortfarande under några år kommer att få behålla ett<br />
kraftigt tryck på sjukvården som en följd av den höga alkoholkonsumtionen<br />
under början på 1970-talet och som kulminerade 1976.</p>
<p>I detta sammanhang kan noteras att det är en utbredd uppfattning i Sverige<br />
att vi skulle ha större alkoholproblem än länder där det är betydligt enklare<br />
att komma över alkoholdrycker. Detta är dock en myt. I typiska vinländer<br />
som t. ex. Frankrike, Spanien och Italien är genomsnittskonsumtionen<br />
ungefär dubbelt så hög som i Sverige. I Danmark är konsumtionen ca 50 %<br />
högre.</p>
<p>Undersökningar visar också att skador som t. ex. skrumplever är betydligt<br />
vanligare i dessa länder. Alkoholskadornas belastning på t. ex. den franska<br />
sjukvården har bedömts vara betydligt högre än i Sverige. På senare tid har<br />
forskarrapporter om alkoholskador givit upphov till en ökad debatt även i<br />
Danmark.</p>
<p>Restriktioner och förebyggande åtgärder</p>
<p>Uppgifterna om hembränningens omfattning varierar starkt. Det är angeläget<br />
att söka få ett bättre grepp om denna fråga. Ansvariga myndigheter bör<br />
vidare i olika sammanhang göra klart att hembränning är ett allvarligt brott<br />
och att allt görs för att beivra förekomsten. Regeringen bör överväga vilka<br />
åtgärder som bör vidtas för att skärpa övervakningen av och påföljderna för<br />
olovlig tillverkning av alkoholdrycker.</p>
<p>I den allmänna debatten hävdas ofta att hembränning ökar då den<br />
registrerade alkoholkonsumtionen sjunker. Även om det inte finns någon<br />
saklig grund för att tro att den oregistrerade konsumtionen stiger i samma<br />
grad som den registrerade sjunker, vore det önskvärt med en ökad kunskap<br />
om den oregistrerade konsumtionens utveckling. Detta är angeläget både för<br />
att upprätthålla alkoholpolitikens trovärdighet hos allmänheten och dess<br />
effektivitet för att minska totalkonsumtionen.</p>
<p>Även den starkt expanderande handeln med snabbviner utgör ett alkoholpolitiskt<br />
problem. Den totala alkoholmängd som framställs genom hemtillverkat<br />
vin torde ligga i samma storleksordning som för hembränningen.<br />
Riksdagen som vid upprepade tillfällen behandlat frågan har också avvisat<br />
förslag till lagstadgat förbud mot försäljning. Regeringen bör därför överväga<br />
andra åtgärder som är ägnade att stävja de problem som är förknippade<br />
med snabbvinsatser. En tänkbar åtgärd är att införa reklam- och marknadsföringsförbud<br />
mot snabbvinsatser.</p>
<p>Ett växande problem synes också försäljningen av teknisk sprit vara.<br />
Enkäter som gjorts inom RI A-byråernas verksamhet har gett vid handen att<br />
konsumtionen av T-sprit har ökat kraftigt. Det är naturligtvis oacceptabelt<br />
från många utgångspunkter att dessa produkter används som berusningsmedel.<br />
Regeringen bör därför i samråd med producenterna söka få till stånd en</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1* Riksdagen 1986/87.3 sami. NrSo2l5</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>produktutveckling, som gör den tekniska spriten som säljs vid bl. a.<br />
bensinstationer oanvändbar som berusningsmedel.</p>
<p>Avvägningen i alkoholpolitiken mellan restriktioner och förebyggande<br />
åtgärder är mycket viktig. En allmän strävan bör vara att i största<br />
utsträckning koncentrera åtgärderna till förebyggande insatser.</p>
<p>Åtgärder av restriktionskaraktär bör ses som uttryck för en önskan att<br />
alkoholpolitiken skall genomföras med konsekvens och inte så att vissa inslag<br />
i den motverkar dess huvudsakliga inriktning. Också dessa åtgärder har till<br />
främsta uppgift att förebygga en sådan alkoholkonsumtion som direkt bidrar<br />
till att öka missbruk och skador.</p>
<p>De alkoholpolitiska instrument som står till förfogande bör användas med<br />
större konsekvens än hittills. Skulle det efter någon tid av sådan mera<br />
konsekvent tillämpning av den beslutade alkoholpolitiken visa sig att<br />
resultatet inte blir en avsevärd bestående minskning av den nuvarande alltför<br />
höga alkoholkonsumtionen, bör mer långtgående åtgärder kunna sättas in.</p>
<p>Sådana åtgärder skall även de syfta till att effektivt begränsa langningen<br />
och försvåra inköp för personer som behöver hjälp och vård att undkomma<br />
sitt alkoholberoende.</p>
<p>Det finns också skäl att erinra om att en avgörande orsak till de allvarliga<br />
medicinska skadorna är den mycket stora snedfördelningen av alkoholkonsumtionen.</p>
<p>Ungefär 10 % av konsumenterna svarar för cirka halva alkoholkonsumtionen.<br />
De som inte längre kan kontrollera sin alkoholkonsumtion måste få<br />
hjälp med sitt problem. En sådan åtgärd är att minska tillgängligheten.<br />
Restriktioner som kan kännas besvärande för normalkonsumenten är alltså<br />
ett sätt att solidariskt ställa upp för missbrukaren.</p>
<p>Förståelsen från allmänhetens sida för åtgärder i syfte att minska<br />
totalkonsumtionen och därmed förebygga både missbruk och skador har<br />
ökat. Som exempel på detta kan nämnas uppslutningen kring de kampanjer<br />
som genomförts under ledning från socialdepartementet och medverkan från<br />
ett mycket stort antal frivilliga organisationer och folkrörelser. Detta gäller<br />
såväl kampanjen mot langning till ungdom som den mer brett upplagda<br />
antidrogkampanj som följde på denna.</p>
<p>Under de senaste åren har tanken på mer långtgående åtgärder för att<br />
begränsa alkoholkonsumtionen aktualiserats, bl. a. genom en speciell kampanj<br />
för ransonering av alla alkoholinköp. Regeringen lät år 1981 utreda de<br />
tekniska förutsättningarna för registrering och ransonering (Ds S 1981:22).<br />
Denna utredning visade att det är möjligt att utan alltför tekniskt komplicerade<br />
system till rimliga kostnader åstadkomma såväl registrering som ransonering.<br />
Detta synes kunna ske utan att problem avseende den personliga<br />
integriteten behöver uppstå.</p>
<p>Om samhället med nuvarande instrument inte lyckas bryta alkoholberoendet<br />
i denna socialt och medicinskt utsatta grupp måste statsmakterna vara<br />
beredda att pröva också andra åtgärder.</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>4</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Preciserat mål</p>
<p>Riksdagsbeslutet om alkoholpolitiken 1977 innebar att samhället för första<br />
gången formulerade en målsättning för den svenska alkoholpolitiken.<br />
Målsättningen innebar att den totala alkoholkonsumtionen skall minskas och<br />
att samhället skall söka komma till rätta med missbruket.</p>
<p>Om medlen i alkoholpolitiken skall bli så effektiva som möjligt måste de<br />
kunna relateras till ett bestämt mål. Annars riskerar man att förlora<br />
orienteringen. En allmän oprecis sänkning av konsumtionen har varit det mål<br />
som gällt.</p>
<p>Den främsta invändningen mot att fixera ett mål har varit att man inte<br />
känner till den totala konsumtionen.</p>
<p>Folkpartiet anser givetvis att ansträngningar för att minska alkoholkonsumtionen<br />
inte skall ske till priset av ökad hembränning, smuggling osv. Det<br />
sunda förnuftet skall inte kopplas bort endast därför att arbetet bedrivs<br />
målmedvetet.</p>
<p>Fördelen med ett kvantifierat mål är att medlen kan rangordnas och<br />
relateras utifrån hur effektivt de leder till målet. Målet i sig självt gör ingen<br />
nykter. Men medlen inom nykterhetsvård och alkoholpolitik skulle kunna<br />
utvärderas med större säkerhet.</p>
<p>I regeringens proposition Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården<br />
m.m. (prop. 1984/85:181, SoU 28, rskr. 400) redovisades bl. a. Världshälsoorganisationens<br />
(WFIO) hälsostrategi för Europa, vilken antogs av medlemsstaterna<br />
år 1984. Ett av målen för denna är att minska alkoholkonsumtionen<br />
med 25 % till år 2000. Föredragande statsrådet anförde i propositionen<br />
(s. 69) att det för Sveriges vidkommande skulle innebära en sänkning<br />
från nuvarande genomsnittliga ca 6 liter ren alkohol (vilket motsvarar 15 liter<br />
starksprit, eller 50 liter vin) per invånare över 15 år till ca 4 liter (detta<br />
motsvarar 10 liter starksprit, eller 33 liter vin). Statsrådet ansåg detta vara en<br />
angelägen målsättning. Hon anförde vidare att om man lyckas sänka<br />
alkoholkonsumtionen till denna nivå skulle det innebära stora välfärds- och<br />
hälsomässiga vinster samtidigt som hälso- och sjukvården kunde minska de<br />
vårdinsatser man nu måste göra för dem som drabbas av alkoholrelaterade<br />
sjukdomar. Något formellt förslag beträffande målsättningen för alkoholpolitiken<br />
framlades dock inte i propositionen.</p>
<p>Riksdagen bör följa Världshälsoorganisationens rekommendation och<br />
fatta beslut om en minskning av alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000<br />
som mål för alkoholpolitiken.</p>
<p>Prisinstrumentet</p>
<p>Riksdagen beslutade 1977 att prisinstrumentet skall användas mer aktivt än<br />
tidigare i syfte att minska den alltför höga konsumtionen av alkohol. Detta<br />
har ansetts innebära att de prishöjningar som genomförs skall vara större än<br />
vad som motiveras enbart av en önskan att låta alkoholpriserna följa<br />
konsumentprisindex.</p>
<p>Förutsättningarna för att priset på alkohol skall bevaras tillräckligt högt för<br />
att vid varje tidpunkt främja en minskad konsumtion är emellertid att<br />
prishöjningarna sker med relativt korta mellanrum. Den senaste prishöjning</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>5</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">en beslutades i december 1986. Dessförinnan hade två år gått sedan<br />
föregående höjning. Detta är en alltför lång tid om man anser att prisinstrumentet<br />
skall användas aktivt. Skall riksdagens intentioner fullföljas måste<br />
prishöjningarna dessutom vara något större än vad som motiveras av<br />
förändringarna av konsumentprisindex. Genomförs inte prishöjningarna<br />
efter dessa riktlinjer, sjunker i stället alkoholens relativa pris, och syftet att<br />
främja en minskad konsumtion motverkas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alkoholpriser och konsumentprisindex</p>
<p style="margin-left:3px;">När prispolitiken i fråga om alkoholdrycker övervägs, finns det anledning att<br />
också ägna uppmärksamhet åt frågan vilken betydelse det har att alkoholpriserna<br />
ingår i underlaget för konsumentprisindex. En höjning av konsumentprisindex<br />
utlöser i vissa lägen höjningar av pensioner, och i 1986 års<br />
avtalsrörelse gjordes en koppling mellan KPI och rätt till nya förhandlingar.<br />
Detta samband mellan alkoholpriserna och konsumentprisindex kan bidra<br />
till att benägenheten att höja alkoholpriserna minskar: en höjning som ter sig<br />
alkoholpolitiskt motiverad kan utebli därför att man av andra skäl vill<br />
motverka en höjning av konsumentprisindex.</p>
<p style="margin-left:3px;">Möjligheten att eliminera effekterna av det nämnda sambandet bör därför<br />
prövas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Genom ett speciellt index som utnyttjades i olika sammanhang kunde det<br />
speciella problem som vi har sett under de senaste åren undvikas. Statistiska<br />
Centralbyrån kan redan nu ta fram ett sådant index och såväl socialutskottet<br />
som skatteutskottet har uttalat sig positivt i ärendet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett dylikt index bör därför tas fram och användas för att underlätta en<br />
förnuftig alkoholpolitik.</p>
<p style="margin-left:3px;">Beskattning av alkohol</p>
<p style="margin-left:3px;">Enligt folkpartiet borde alkoholskatten ha en helt annan utformning än i dag<br />
för att priserna mer effektivt skulle kunna påverka konsumtionen. Alkoholskatten<br />
bör utformas så att i första hand starksprit drabbas hårdare. Detta<br />
uppnås genom att skatten på vin och starksprit utgår efter alkoholstyrka.</p>
<p style="margin-left:3px;">Eftersom det är konsumtionen av alkohol som skall minska är det naturligt<br />
att skatten som skall dämpa konsumtionen träffar just alkoholen. Ett<br />
beskattningssystem som utgår efter alkoholstyrka bör därför införas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Information i alkoholfrågan</p>
<p style="margin-left:3px;">Efter de alkoholpolitiska besluten 1977 har ansvaret för den med statliga<br />
medel stödda informationen om alkoholskador under lång tid legat på<br />
folkrörelser och ideella organisationer. Den direkt statliga alkoholinformationen<br />
skall visserligen också utgå från insikten att en minskad totalkonsumtion<br />
effektivt bidrar till att minska missbruk och skador som betingas av<br />
alkoholbruk. Denna information skall också framhålla helnykterhetens<br />
värde och hävda kravet på att vissa sektorer av samhällslivet hålls helt fria<br />
från alkohol. Men huvudansvaret för den del av informationen, som präglas<br />
av bestämda värderingar om olika livsstilar, har enligt 1977 års beslut</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>6</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>överlåtits åt de ideella folkrörelserna och övriga sammanslutningar vilkas<br />
verksamhet styrs av medvetna och uttalade idéer. Det finns också goda skäl<br />
att i stort sett bibehålla denna rollfördelning: medborgarnas värderingar och<br />
attityder formas i stor utsträckning av folkrörelser och ideella organisationer.<br />
Denna attitydbildning kan självfallet underlättas och förstärkas, om den<br />
direkta statliga informationen pekar i samma riktning som folkrörelsernas.</p>
<p>Det är därför viktigt att de sammanslutningar som är beredda att ge<br />
betydande utrymme åt en värdebestämd information i alkoholfrågan uppmuntras<br />
och ges stöd.</p>
<p>Knappheten på ekonomiska resurser gör det svårt att nu öka bidragen till<br />
de ideella organisationerna och deras informationsverksamhet. Det är inte<br />
heller säkert att effekten av denna verksamhet i alla lägen bäst främjas av<br />
ökade statliga bidrag.</p>
<p>Följande krav måste ställas på informationens innehåll för att den skall<br />
svara mot de fattade principbesluten, och det framstår med de gångna årens<br />
erfarenheter som bakgrund som särskilt viktigt att detta nu betonas starkare<br />
än hittills.</p>
<p style="margin-left:23px;">1. Informationen om alkohol måste samordnas med upplysningsverksamhet<br />
om hasch och annan narkotika. Biandmissbruk är inte ovanligt. Det<br />
är viktigt att informationen riktas mot hela berusningskulturen. Alkoholens<br />
roll som inkörsport till narkotikabruk måste betonas.</p>
<p style="margin-left:23px;">2. Informationen måste utformas så att också de som anser sig vara<br />
”vanliga alkoholkonsumenter” tar emot den. Den måste ta sikte på de<br />
risker som är förknippade med allt bruk av alkohol, inte bara med<br />
missbruk.</p>
<p style="margin-left:23px;">3. Informationen måste ta sikte på föräldrarnas alkoholmissbruk, inte<br />
bara ungdomens. Det är viktigt att samverka med föräldra- och<br />
elevorganisationerna.</p>
<p style="margin-left:23px;">4. Invandrarna får inte glömmas bort — varken vuxna eller ungdomar. De<br />
får inte förledas att tro att anpassningen till svensk livsstil innebär att<br />
man tar över de svenska berusningssederna.</p>
<p style="margin-left:23px;">5. Informationen i alkoholfrågor skall innehålla direkt kritik av de<br />
alkoholseder som innebär påtryckning att bli eller förbli alkoholkonsument.</p>
<p>Det är en viktig uppgift att stödja människor som genom att de har<br />
alkoholproblem befinner sig i en utsatt situation. Här är kravet på att vissa<br />
perioder av livet och bestämda sektorer av samhällslivet skall hållas fria från<br />
alkohol till hjälp. Det gäller ungdomsåren och havandeskapsperioder. Det<br />
gäller trafiken och arbetslivet i dess helhet.</p>
<p>En adekvat information i alkoholfrågor måste understryka det klara<br />
sambandet mellan totalkonsumtionen, missbruket och de alkoholbetingade<br />
skadorna. Det är därvid naturligt att uppmärksamheten kommer att fästas<br />
vid sådana brister i tillämpningen av alkoholpolitikens grundprinciper som<br />
kan motverka det övergripande syftet, att minska totalkonsumtionen för att<br />
därmed minska också missbruket och skadorna.</p>
<p>För att främja en gynnsam utveckling och bidra till lösningen av<br />
alkoholproblemen är det angeläget att sådana brister snabbt och effektivt</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>7</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">avhjälps. Ofta är det jämförelsevis begränsade och administrativt enkla<br />
åtgärder som skulle kunna bidra till en utveckling mot de mål som fastställts<br />
för samhällets alkoholpolitik.</p>
<p style="margin-left:3px;">Stopp för langning</p>
<p style="margin-left:3px;">Den kampanj mot langning av alkohol till ungdom som genomfördes 1981<br />
hade två viktiga effekter: den fäste uppmärksamheten på att olovlig<br />
överlåtelse av alkohol till ungdom förekommer i betydande omfattning och<br />
den bidrog till att förstärka opinionen mot sådan överlåtelse. Kampanjer<br />
med liknande innehåll bör återkomma även i framtiden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kvinnor och alkohol</p>
<p style="margin-left:3px;">Allt fler kvinnor dricker alkohol i Sverige i dag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Fortfarande är andelen som inte dricker högre bland kvinnor och andelen<br />
storkonsumenter högre bland män. Denna skillnad har emellertid minskat<br />
under senare år. Fler kvinnor i vuxen ålder dricker i dag alkohol jämfört med<br />
bara för några decennier sedan. Bland vuxna kvinnor har alkoholkonsumtionen<br />
ökat mest i åldersgruppen 30—50 år. 65 % av kvinnorna i åldersgruppen<br />
20—25 år använde alkohol 1947. Motsvarande siffra är i dag 90%.</p>
<p style="margin-left:3px;">Skolöverstyrelsen har sedan 1971 följt utvecklingen av skolungdomars<br />
alkoholvanor, varför vi vet en del om de yngsta kvinnornas alkoholvanor.<br />
Enligt 1983 års undersökning var ca 80% av flickorna i åldern 15-16 år<br />
(årskurs 9) alkoholkonsumenter.</p>
<p style="margin-left:3px;">En exakt jämförelse bakåt i tiden är svår att göra men man vet att 1947<br />
använde 42% av flickorna i åldersgruppen 15-17 år alkohol.</p>
<p style="margin-left:3px;">Bland 15—16-åringarna är ungefär 80% alkoholkonsumenter både bland<br />
flickor och pojkar. Könsskillnaden är mycket liten.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alkohol är vidare en av de viktigaste kända faktorerna bakom fosterskador.<br />
Omkring 200 barn föds varje år i Sverige med skador som beror på att<br />
modern druckit alkohol under havandeskapstiden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Denna utveckling har många orsaker. Könsrollerna har förändrats, vilket<br />
inneburit att det har blivit mer acceptabelt för kvinnor att dricka alkohol. Allt<br />
fler kvinnor förvärvsarbetar, ekonomin blir då bättre, vilket i sin tur ökar<br />
konsumtionsutrymmet. Förvärvsarbetet har också lett till en ökad kontakt<br />
med alkoholsederna.</p>
<p style="margin-left:3px;">En ytterligare orsak till ökningen av missbruket hos kvinnor är att<br />
konsumtionstillfällena har förändrats. Förr förekom alkohol mest vid<br />
festligare tillfällen. Numera har den gjort sitt intåg i hemmen och vardagen.<br />
Detta har bidragit till det ökade missbruket bland kvinnor. Den större delen<br />
av unga kvinnors konsumtion av alkohol består av vin och är förlagd till<br />
vardagsmåltider och hemmakvällar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Trots att det numera är vanligt att kvinnor dricker alkohol är vaksamheten<br />
mot kvinnligt alkoholmissbruk betydligt lägre än mot manligt. Kvinnorna är<br />
ofta också bättre på att dölja sitt missbruk, vilket gör att det kan pågå under<br />
lång tid utan att det upptäcks. Information om det kvinnliga alkoholmissbruket<br />
måste därför spridas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Program för män med alkoholproblem, anställda inom industrin, har visat</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_53"><p>8</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>sig verkningsfulla. Några liknande projekt inom kvinnodominerade yrken<br />
finns inte. En ökande forskning just om alkoholproblem bland kvinnor måste<br />
ske och metoder för behandling av kvinnliga alkoholister, typ EWAprojektet<br />
vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, utvecklas. Inom socialdepartementets<br />
anslag till utveckling och försöksverksamhet bör 3 milj. kr.<br />
avsättas för försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med alkoholproblem.<br />
Mödravårdscentralerna måste ge en väl genomtänkt och pedagogiskt<br />
utformad upplysning om risken för fosterskador till följd av alkohol.</p>
<p>Trafik och alkohol</p>
<p>Det råder enighet om att trafiken är en av de sektorer i samhället som måste<br />
hållas fria från alkohol. Ändå utgör de alkoholbetingade trafikolyckorna ett<br />
mycket allvarligt problem, som leder till många tragedier och ett stort<br />
mänskligt lidande.</p>
<p>En betydande del av de personer som döms för rattfylleri är alkoholproblematiker.<br />
För vissa av dessa personer är det därför inte första gången de döms<br />
till ansvar för onykterhet i trafiken. För att förbättra individualpreventionen<br />
och se till att överträdelsen inte upprepas bör man erbjuda kontraktsvård<br />
som alternativ till fängelsestraff. Kontraktsvård som alternativ påföljd vid<br />
andra brott behandlas längre fram i motionen.</p>
<p>Sankta promillegränser vid bilkörning</p>
<p>Nuvarande påföljdsregler för trafiknykterhetsbrott innebär att bilförare,<br />
vilka anträffas med en alkoholkoncentration i blodet som uppgår till 0,5 men<br />
ej till 1,5 promille, döms för rattonykterhet till böter eller fängelse, i praxis<br />
nästan uteslutande böter. Uppgår alkoholkoncentrationen till 1,5 promille<br />
eller mer döms för rattfylleri i normalfallet till fängelse.</p>
<p>I den proposition angående trafiknykterhetsbrotten som justitieminister<br />
Wickbom presenterade hösten 1984 föreslogs bl. a. att den nedre straffbarhetsgränsen<br />
skulle sänkas från 0,5 till 0,4 promille. Denna del av förslaget<br />
accepterades av folkpartiet. Propositionen kom emellertid aldrig att bli<br />
behandlad av riksdagen då regeringen drog tillbaka den. Det visade sig redan<br />
vid motionstidens utgång att propositionens övriga förslag, vilka var att<br />
betrakta som en liberalisering av påföljdssystemet, inte fick majoritet i<br />
riksdagen.</p>
<p>Därefter har frågan om lägsta promillegräns inte blivit föremål för något<br />
nytt ställningstagande av riksdagen. Däremot har debatten fortsatt om vilket<br />
promilletal som bör utgöra lägsta gräns.</p>
<p>Folkpartiet var alltså berett att redan 1984 ställa sig bakom en sänkning av<br />
gränsen till 0,4 promille. Vi stödjer oss därvid på några undersökningar som<br />
gjorts.</p>
<p>Sålunda har i en svensk undersökning från år 1970 den kritiska nivån i<br />
risksituationer beräknats ligga mellan 0,2 och 0,4 promille, medan den i<br />
situationer som inte är lika krävande har uppskattats ligga vid 0,4-0,5<br />
promille. Vidare har vi tagit del av en fältstudie beträffande effekterna av<br />
små alkoholdoser på förarprestationer i kritiska situationer som genomfördes<br />
år 1975 av statens väg- och trafikinstitut på uppdrag av trafiksäkerhets</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>9</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>verket. Vid undersökningen tilldelades ett antal försökspersoner föraruppgifter<br />
som bestod i olika manöverprov, varvid en signifikant skillnad mellan<br />
nyktert och alkoholpåverkat körbeteende kunde konstateras. Resultatet<br />
visade entydigt en försämrad körprestation när den genomsnittliga blodalkoholhalten<br />
var 0,42 promille.</p>
<p>Genom vad som framkommit av dessa undersökningar kan det ifrågasättas<br />
om inte också gränsen 0,4 promille är för hög. Det är angeläget att<br />
understryka att vi anser att al! alkoholförtäring i samband med bilkörning<br />
skall vara förbjuden. Den nedre gräns som måste finnas skall inte vara satt<br />
med hänsyn till att lagstiftaren skall ”bjuda på ett glas vin eller en flaska<br />
starköl”.</p>
<p>Riksdagen bör nu ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen<br />
med ett förslag till ny lägsta promillegräns.</p>
<p style="margin-left:14px;">Förbättrad alkoholstatistik m. m.</p>
<p>Alkoholfrågan har länge ägnats stor uppmärksamhet av politiker och<br />
myndigheter. I många avseenden är Sverige ett internationellt föregångsland.<br />
Trots att vi har en ambitiös alkoholforskning och en allmänt sett<br />
välutbyggd statistik finns det också anmärkningsvärda brister. Vi vet helt<br />
enkelt för litet om alkoholskadornas effekter. Genom ökad kunskap skulle<br />
politiken kunna bli effektivare och - förhoppningsvis — mindre kontroversiell,<br />
genom att olika vanföreställningar om alkoholen skulle försvinna.<br />
Några exempel på brister i statistik och alkoholforskning är:</p>
<p style="margin-left:14px;">□ Kännedom om hembränningens omfattning är ytterst bristfällig.</p>
<p style="margin-left:16px;">□ Det bedrivs i Sverige alltför liten forskning om effekter av olika<br />
alkoholpolitiska åtgärder.</p>
<p style="margin-left:16px;">□ Statistiken har under de senaste årtiondena i flera avseenden försämrats.<br />
Domstolarna registrerar inte längre alkohol i samband med brott. Genom<br />
att nykterhetsvården har integrerats i socialtjänsten har ytterligare<br />
kunskap försvunnit. Det är t. ex. anmärkningsvärt att knappast någon<br />
forskning har gjorts under senare år om alkoholproblemens betydelse<br />
inom socialtjänsten. Andra områden där det behövs ökad forskning är<br />
arbetsvärden, sjukvården, sjukfrånvaron och kriminalvården.</p>
<p style="margin-left:14px;">o Då det gäller dödsfall, trafikolyckor, sjukskrivning och förtidspensionering<br />
finns viss registrering av alkoholorsaker. Underdiagnostiseringen är<br />
emellertid så kraftig, att dessa typer av statistik snarare är desinformativa.<br />
I en dödlighetsundersökning från Malmö fann man t. ex. att alkoholdödligheten<br />
var åtminstone sex till åtta gånger så stor som vad den officiella<br />
statistiken visade.</p>
<p style="margin-left:14px;">□ Den alkoholpolitiska utredningen (APU) ansåg, att ekonomisk alkoholforskning<br />
borde ges högsta prioritet. Föga har dock gjorts. Sedan andra<br />
världskriget har färre än tio vetenskapliga alkoholekonomiska undersökningar<br />
presenterats. Därför är det angeläget att CAN ges möjligheter att<br />
analysera och åtgärda kunskapsbrister av den typ som har nämnts ovan.</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>10</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Forskning</p>
<p>En viktig fråga för den framtida alkoholpolitiken är om vi på alla punkter har<br />
tillräckliga kunskaper för att kunna hantera alkoholproblemen. Visserligen<br />
finns det ett omfattande kunskapsmaterial som visar alkoholens skadliga<br />
verkningar på den mänskliga organismen. Det finns också forskningsresultat<br />
som visar sambandet mellan alkoholmissbruk och våld, kriminalitet och<br />
sociala svårigheter av olika slag. Inte desto mindre behövs en förstärkt<br />
alkoholforskning och en systematisk utvärdering och uppföljning av alkoholpolitiken<br />
för att ge bättre underlag för samhällets åtgärder. Bl. a. behövs en<br />
kartläggning av alkoholmissbrukets sociala och ekonomiska skadeverkningar<br />
för missbrukarnas familjer och omgivning. Särskilt viktigt är att få till stånd<br />
en undersökning av förhållandena för barn i missbrukarfamiljer.</p>
<p>Narkotika<br />
Narkotikan ett hot</p>
<p>Narkotikamissbruket har blivit en del av vår vardag, ett hot som berör många<br />
människor. Narkotikan är inte längre något som bara finns i storstäder bland<br />
de mest utslagna. Narkotikan finns över hela landet och missbruk förekommer<br />
i alla socialgrupper.</p>
<p>Narkotikan är ett allvarligt hot. Den påskyndar utslagning och ökar<br />
otryggheten för den enskilda människan, både som ett hot mot liv och<br />
egendom till följd av den kriminalitet och det våld som följer i knarkets spår<br />
och som en rädsla för att ens anhöriga och vänner skall bli fast i missbruk.</p>
<p>Varför blir man knarkare?</p>
<p>Det finns inget enkelt svar på frågan varför någon börjar knarka. För<br />
ungdomar är det ofta ren nyfikenhet och kamrattryck som lockar dem att<br />
"pröva”. Svårigheterna att få jobb och känslan av att framtiden är osäker<br />
skapar också grogrund för den ”flumkultur” som narkotikan är en del av.</p>
<p>Sociala svårigheter är ofta bakgrunden till missbruket. Alkoholism,<br />
arbetslöshet och kriminalitet utgör förhållanden som minskar den enskildes<br />
motstånd mot knark.</p>
<p>Aven om en personlig kris kan vara en förklaring till ett missbruk får det<br />
aldrig utgöra ett försvar för att fortsätta knarka. Inte heller får det storskaliga<br />
samhällets avigsidor bli en ursäkt för missbrukaren att fortsätta. I arbetet<br />
med att få en missbrukare att sluta knarka kan samhället ställa upp ända fram<br />
till den avgörande punkten: beslutet att sluta. Det måste missbrukaren själv<br />
fatta.</p>
<p>Det skall vara förbjudet att knarka</p>
<p>Nuvarande narkotikalagstiftning innebär att allt innehav av narkotika är<br />
kriminaliserat. Genom en dom i Högsta Domstolen år 1983 klargjordes att<br />
innehav i samband med själva konsumtionen av narkotikan inte omfattas av<br />
det kriminaliserade innehavet. Narkotika som förvaras exempelvis i fickan</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>11</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">utgör ett straffbart innehav, men om motsvarande narkotika i stället finns i en<br />
haschpipa eller i en injektionsspruta föreligger inget brott. Det är detta<br />
orimliga förhållande som motiverar påståendet att det i rent juridisk mening<br />
inte är olagligt att knarka.</p>
<p style="margin-left:3px;">Folkpartiet har under en följd av år krävt en ändring i lagen som innebär att<br />
all icke-medicinsk befattning med narkotika kriminaliseras. Fram till alldeles<br />
nyligen har socialdemokraterna energiskt motsatt sig en sådan ändring.<br />
Hösten 1986 presenterade emellertid justitiedepartementet en promemoria<br />
”Förslag till ändring i narkotikastrafflagen” (DsJU 1986:8). Förslaget i<br />
promemorian avviker från regeringens hittills förda politik. Vi återkommer<br />
till detta förslag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Samhället måste med fasthet och konsekvens ta avstånd från allt narkotikabruk.<br />
De straffrättsliga åtgärderna i sig är inte av avgörande betydelse,<br />
men de är nödvändiga som redskap. Det är därför som folkpartiet inte<br />
accepterar en lagstiftning som visserligen straffbelägger praktiskt taget alla<br />
former av handhavande av narkotika, men som ändå lämnar konsumtionen<br />
straffri. Konsumtionen är ju den yttersta förutsättningen för all narkotikabrottslighet.<br />
Finns det inga knarkkunder finns det heller inga knarkförsäljare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Folkpartiet anser att det skall finnas starka skäl för att införa förbud. Att<br />
använda narkotika är ett bra exempel på en aktivitet som helt ska vara<br />
förbjuden. Det vilar något tragikomiskt över ett samhälle där det är<br />
förbjudet att cykla utan reflexer och att plocka vissa blommor men där det<br />
inte är förbjudet att knarka.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett klart besked ”Det är förbjudet att knarka” är viktigt för framför allt<br />
ungdomar. Ingen enda ung människa skall lockas att pröva narkotika med<br />
argumentet ”det är i alla fall inte förbjudet". Argumenten mot narkotika får<br />
en helt annan tyngd och trovärdighet om de bärs upp av ett förbud i lag än om<br />
lagstiftaren -fullt avsiktligt —underlåtit att införa ett sådant förbud. Det får<br />
en viktig psykologisk betydelse för att motverka att ungdomar blir missbrukare.<br />
Detta synsätt har lett till att narkotikabruket har kriminaliserats i<br />
Finland och Norge.</p>
<p style="margin-left:3px;">Som vi redovisade ovan har justitiedepartementet nyligen presenterat en<br />
promemoria med förslag till ändringar i narkotikastrafflagen. Förslaget<br />
innebär att olovlig befattning med narkotika skall bli en straffbar gärning,<br />
men att fängelse skall vara uteslutet som påföljd. Vidare föreslås en<br />
straffrihetsbestämmelse för de fall där missbrukaren sökt vård för sitt<br />
missbruk innan polis eller åklagare inlett förundersökning om brott avseende<br />
olovlig befattning med narkotika.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är utmärkt att regeringen har ändrat uppfattning i den viktiga<br />
principfrågan huruvida konsumtionen skall vara kriminaliserad. Däremot<br />
kan vi inte acceptera den del av förslaget som innebär att fängelse utesluts ur<br />
strafflagen eller den särskilda straffrihetsbestämmelsen. Enligt vår uppfattning<br />
skall konsumtion av narkotika jämställas med övriga narkotikabrott.<br />
Påföljden för ”den som innehar eller har annan befattning med narkotika”<br />
skall därmed vara den samma som för olovligt innehav, dvs böter eller<br />
fängelse i högst sex månader.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi skall här närmare utveckla vår uppfattning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förslaget om att införa en ny straffbar gärning avseende narkotika, olovlig</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>12</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>befattning, motsvarar i huvudsak det förslag som har lagts fram i de<br />
borgerliga partiernas reservationer i riksdagen. Med den beskrivning som<br />
”olovlig befattning” fått i promemorian täcks huvudsakligen hela det i dag<br />
straffria området kring konsumtion av narkotika. Undantag görs i promemorian<br />
för att bli tillförd narkotikainjektioner, vilket också i fortsättningen<br />
kommer att vara straffritt. Vi anser att även denna möjlighet att få i sig<br />
narkotika bör straffbeläggas. Missbrukaren spelar i dessa fall en pådrivande<br />
roll, och om han eller hon aktivt motsätter sig att bli tillförd narkotika kan<br />
detta ej ske utan våld. Missbrukarens medverkan framstår därmed som<br />
straffvärd. I specialmotiveringen bör därför anges att det även skall räknas in<br />
under olovlig befattning att bli tillförd narkotikainjektioner. Med en sådan<br />
åtgärd kan lagstiftaren förhindra att narkotikamarknaden anpassar sina<br />
handelsmetoder för att komma runt lagstiftningen och att vi i vårt land får<br />
uppleva framväxten av s. k. pumpstationer. Åtskilliga sådana finns i bl. a.<br />
New York. Vid dem kan missbrukare bli tillförda narkotika intravenöst utan<br />
att själva behöva ta befattning med drogen eller injektioneringsapparaten.</p>
<p>Påföljden för olovlig befattning ”avseende endast eget bruk av narkotika”<br />
föreslås i promemorian bli endast böter. Detta är enligt vår uppfattning inte<br />
acceptabelt. Genom att utesluta fängelse ur straffskalan anger lagstiftaren att<br />
han anser att det nya brottet är att betrakta som mindre allvarligt än övriga<br />
narkotikabrott. En sådan signal motverkar det mål som vi anser att<br />
kriminaliseringen har, att ange att samhället tar avstånd från alla former av<br />
befattning med narkotika.</p>
<p>Påföljden för olovlig befattning bör därför vara den samma som för<br />
olovligt innehav, alltså böter eller fängelse i högst sex månader. Därmed får<br />
domstolarna också möjligheter att anpassa påföljden efter de omständigheter<br />
som framkommer vid personundersökningen. En form av påföljd som<br />
visat sig ändamålsenlig för missbrukare är villkorlig dom med skyddstillsyn<br />
och föreskrifter. I de senare kan ingå att fortsätta vårdkontakter, varför<br />
samhällsingripandet mot missbruket — som hävdats från vissa håll - inte<br />
behöver leda till något avbrott i vårdkontakterna eller störa dessa. Tvärtom<br />
kan domstolens beslut om föreskrifter för många missbrukare att upprätthålla<br />
en inledd vårdkontakt ge ett extra stöd för dem i de lägen då deras egen<br />
behandlingsmotivation vacklar.</p>
<p>En annan nackdel med den föreslagna begränsningen av påföljden för<br />
olovligt innehav till böter är att polisen inte kan använda urinprov eller<br />
liknande bevismedel. Eftersom det är erkänt svårt, även för sakkunniga,<br />
t. ex. psykiatriker, att ställa en korrekt diagnos vid drogpåverkan endast på<br />
grund av en yttre besiktning, kommer därmed i många fall uppgift att stå mot<br />
uppgift om vad som förevarit i en misstänkt missbrukssituation. Det måste<br />
från rättssäkerhetssynpunkt anses bättre att först få klarhet i sakfrågan och<br />
därefter vid domstolens val av påföljd bedöma vilken påföljd som kan vara<br />
lämplig.</p>
<p>Den föreslagna straffrihetsbestämmelsen för de fall där en missbrukare<br />
sökt vård efter att ha konsumerat narkotika men innan polis eller åklagare<br />
inlett förundersökning om brott innebär att lagstiftaren skapar en möjlighet<br />
till ”efterhandsalibi”. Ansvaret för en gärning bestäms därmed inte längre av<br />
gärningen och omständigheterna kring den utan av vad gärningsmannen</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_55"><p>13</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>sedermera har gjort i ett helt annat sammanhang. Bestämmelsen kan, om<br />
den genomförs, innebära att missbrukare väljer att bli kända på någon<br />
sjukhusklinik eller social servicecentral. Men dessa behandlingskontakter<br />
kan bli till intet förpliktande, eftersom socialtjänsten inte kan ingripa med<br />
styrande eller tvingande åtgärder med mindre än att indikationerna i lagen<br />
om vård av missbrukare (LVM) är uppfyllda. I praktiken fordrar LVM att en<br />
missbrukare skall ha ådragit sig mycket allvarliga skador eller utgöra ett<br />
påtagligt hot mot andra innan tvångsvård kan tillgripas. Med den föreslagna<br />
straffrihetsbestämmelsen i narkotikastrafflagen kommer det även i fortsättningen<br />
att saknas laglig grund för att ingripa mot många missbrukares<br />
konsumtion av narkotika. Nya gränsdragningsproblem kring det som är<br />
tillåtet, och det som är straffbart, kommer att uppstå. Uppenbarligen blir det<br />
tillåtet och straffritt i betydelsen att det ej kan leda till påföljd eller andra<br />
ingripanden att fortsätta sitt missbruk under förutsättning att detta sker<br />
under kontakt med någon behandlingsinstitution. Reformen av narkotikastrafflagen,<br />
som avsåg att undanröja hittillsvarande tveksamheter och<br />
gränsdragningsproblem, förfelar därmed sin verkan.</p>
<p>I dag finns möjligheter för domstolarna att vid valet av påföljd ta hänsyn till<br />
om en missbrukare har allvarligt menade vårdkontakter. De möjligheterna<br />
bör utnyttjas även i fortsättningen. Den lucka som den i regeringens<br />
promemoria föreslagna straffrihetsbestämmelsen avsett att lämna kan därför<br />
utan men för missbrukarens pågående vårdkontakter täppas till genom att<br />
denna bestämmelse undanröjs.</p>
<p>Som har framgått ovan syftar vårt förslag att kriminalisera själva konsumtionen<br />
i första hand till att vara en signal från lagstiftaren att all befattning<br />
med narkotika skall vara förbjuden.</p>
<p>Det finns däremot inget egenvärde i att döma ett stort antal narkotikamissbrukare<br />
till fängelse. Detta kommer inte heller bli fallet även om vårt förslag<br />
att fängelse skall ingå i straffskalan också vid konsumtion genomförs. I det<br />
fall som en person står åtalad för att ha konsumerat narkotika, kommer detta<br />
i övervägande antalet fall som blir aktuella att röra sig om så små mängder<br />
narkotika att fängelse inte är aktuell som påföljd. På motsvarande sätt som<br />
innehav av små mängder narkotika i dag resulterar i ett bötesstraff eller<br />
villkorlig dom kommer konsumtion av motsvarande mängder att leda till en<br />
icke frihetsberövande påföljd.</p>
<p>Det förhållandet att konsumtionen kommer att rendera straff som bara i<br />
sällsynta fall innebär fängelse innebär i sin tur att en person som söker vård<br />
för sitt missbruk inte behöver känna sig ängslig för att han därmed anger sig<br />
för ett brott. Enligt sekretesslagen (14 kap., 2§, 3st.) är nämligen brott för<br />
vilket är föreskrivet fängelse under två år som kommer till sjukvårdens<br />
kännedom sekretesskyddat i förhållande till polisen.</p>
<p>Narkotikafria fängelser</p>
<p>Sedan lång tid har ansträngningar gjorts för att komma till rätta med det<br />
omfattande narkotikamissbruk som förekommer på fängelserna. Med tanke<br />
på att 42 % (1985/86) av de intagna på fängelserna är narkotikamissbrukare</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>14</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>är detta arbete svårgenomförbart. Hittillsvarande ansträngningar har heller<br />
inte visat sig ge mer än marginella framsteg.</p>
<p>Enligt vår mening måste arbetet med att få kriminalvårdsanstalterna fria<br />
från narkotika därför intensifieras. Ett åtgärdsprogram för att komma till<br />
rätta med narkotikaproblemen inom kriminalvårdsanstalterna måste utan<br />
dröjsmål arbetas fram. Ett sådant program måste ta sikte både på lagstiftningsåtgärder<br />
och på budgetmässiga och organisatoriska förbättringar. Ett<br />
element i ett sådant program är verkningsfulla åtgärder för att skära av<br />
tillförseln av narkotika till anstalterna. Det angelägna i att så sker är enligt<br />
vår mening uppenbarligen så framträdande att intresset av att de intagna helt<br />
garanteras personlig integritet måste ge vika.</p>
<p>Detta måste i förekommande fall även gälla för besökande och andra som i<br />
sammanhanget kan komma i beröring med narkotika.</p>
<p>Vi vill vidare slå fast att det inte är tillräckligt att som för närvarande ha<br />
narkotikafria avdelningar endast på vissa anstalter; det är en självklarhet att<br />
alla avdelningar skall vara narkotikafria. Satsningarna på en differentiering<br />
av de olika kategorierna intagna på olika avdelningar och olika anstalter i<br />
kombination med inrättande av mindre avdelningar måste fortsätta. Inriktningen<br />
av och tidsplaneringen för detta arbete bör läggas fast i programmet.<br />
Även andra insatser för att komma till rätta med narkotikan inom anstalterna<br />
bör prövas vid utarbetandet av åtgärdsprogrammet.</p>
<p>För att kampen mot narkotikan skall lyckas är det ett oavvisligt krav att<br />
kriminalvårdsanstalterna snabbt blir narkotikafria. Åtgärdsprogrammet bör<br />
därför snarast arbetas fram och redovisas för riksdagen i lämpligt sammanhang.</p>
<p>Vård av missbrukare<br />
Vård och behandling</p>
<p>Behandlingen av missbrukare bör ske i samarbete med missbrukaren. En<br />
fungerande vård måste byggas upp i samverkan mellan polis, socialtjänst och<br />
hälso- och sjukvård. Vårdresurserna måste utökas.</p>
<p>Det är angeläget att en rad olika metoder för vård och förebyggande<br />
behandling av missbruksproblem prövas. Särskilt angeläget är att utveckla<br />
åtgärder som leder till tidig upptäckt. En metodutveckling bör ske så att bl. a.<br />
företagshälsovården och primärvården blir effektivare i att upptäcka och<br />
åtgärda.</p>
<p>Det måste först och främst finnas tillräckligt med vårdplatser för alla<br />
missbrukare som frivilligt vill ha vård. Med hänsyn till att narkomaner utgör<br />
en av riskgrupperna för aids har detta självklara krav fått än större betydelse<br />
än tidigare.</p>
<p>Det är också nödvändigt att fördomsfritt ompröva regleringar och<br />
bestämmelser som försvårar eller förhindrar lämpligt omhändertagande. En<br />
sådan bestämmelse är att sjukpenning vid institutionsvistelse bara utgår om<br />
den som vårdas kommit dit genom socialtjänsten. Missbrukare som önskar<br />
vara anonyma och få vård utan socialtjänstens försorg får svårigheter att<br />
klara detta ekonomiskt. Risken är då stor att insatser mot missbruket<br />
fördröjs tills problemen har förvärrats.</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Att arbeta med missbrukare ställer stora krav på personalen. Det krävs en<br />
klart uttalad vårdfilosofi, en bestämdhet att inte släppa individen förrän han<br />
eller hon mår bra och en arbetsorganisation där personalen får stöd av<br />
varandra. Olika personalgrupper bör jobba i arbetslag och ansvara för ett<br />
bestämt antal klienter. Missbrukaren måste motiveras till förtroende och<br />
fortsatt vård. Framför allt måste arbete kunna ordnas för dem som också<br />
genomgår en behandling.</p>
<p>Samhällets insatser efter vården måste förbättras. Bostad och arbete eller<br />
utbildning är oftast en förutsättning för att vårdtiden inte skall vara<br />
bortkastad. Det måste finnas utrymme för olika vårdformer. Rädslan för att<br />
ett projekt skall misslyckas får inte skrämma oss från att pröva nya metoder.</p>
<p>Den missbruksvård som drivs i ideell regi har i flera fall kunnat uppvisa<br />
mycket goda resultat. Det sammanhänger sannolikt med den tillämpade<br />
vårdfilosofin som oftast förutsätter en total sinnes- och attitydförändring hos<br />
missbrukaren samt att också dennes familj och nära omgivning tas med i<br />
behandlingen. Det är därför angeläget att ge den verksamhet som bedrivs av<br />
bl. a. LP-stiftelsen och RIA-byråerna gynnsamma arbetsvillkor, exempelvis<br />
genom att kommunerna ger dem tillgång till lokaler. Det finns också skäl att<br />
stödja tillkomsten av behandlingsanläggningar med liknande vårdfilosofi,<br />
t. ex. den s. k. Hazelden-metoden.</p>
<p>Primärvård och företagshälsovård</p>
<p>Primärvården kommer årligen i kontakt med en stor del av befolkningen.<br />
Personer med missbruksproblem är överrepresenterade bland patienterna<br />
på vårdcentraler. Genom att samma person ofta söker flera gånger och<br />
läkaren ofta träffar även familjen har läkaren goda förutsättningar att skaffa<br />
kunskaper om patientens situation och kan även behandla patienten i en tidig<br />
fas av missbruket.</p>
<p>Företagshälsovården har speciella förutsättningar att göra en insats för att<br />
få bukt med missbruket. Problemen löses bäst genom preventiva åtgärder<br />
och en tidig upptäckt. Tillsammans med arbetsgivaren och fackliga organisationer<br />
kan FHV här spela en betydande roll. Fördelarna är att man når ut till<br />
en stor del av befolkningen. Arbetsplatsen är en neutral plats att samtala på,<br />
arbetsanpassnings- och missbruksproblem är ofta sammankopplade varför<br />
de måste lösas tillsammans, FHV kan påverka arbetsmiljön som kan ha<br />
framkallat besvären, vänner arbetar kanske inom företaget och FHV kan då<br />
ta kontakt med dem. Trivseln i arbetet/arbetsglädjen och kontakten med<br />
arbetskamrater kan utnyttjas i rehabiliteringsprocessen. FHV kan ha en<br />
kontinuitet i kontakten.</p>
<p>FHV-åtgärder kan också kombineras med kamratstödjande verksamhet<br />
inom företaget. Kamratstödet bör kombineras med utbildning, information<br />
och handledning av arbetsledare, chefer och fackliga förtroendepersoner.</p>
<p>Kontraktsvård som alternativ till fängelse</p>
<p>Med kontraktsvård avses i detta sammanhang att en missbrukare som döms<br />
för brott frivilligt kan underkasta sig vård för sitt missbruk enligt en särskild<br />
vårdplan i stället för ett vanligt straff. Frivårdskommittén har i sitt</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>16</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>betänkande ”Nya alternativ till frihetsstraff” föreslagit att kontraktsvård<br />
införs i påföljdssystemet i form av villkorligt fängelse.</p>
<p>Förslaget innebär att tingsrätten skall få möjlighet att bestämma att ett<br />
utdömt fängelsestraff inte skall verkställas om den som blivit dömd:</p>
<p style="margin-left:22px;">1. Vanemässigt missbrukar alkohol eller narkotika och är i behov av vård<br />
för sitt missbruk.</p>
<p style="margin-left:22px;">2. Har förklarat sig villig att undergå sådan vård enligt ett särskilt<br />
vårdavtal.</p>
<p>3. Bedöms som lämpad för vården.</p>
<p>En proposition med anledning av detta betänkande var aviserad redan våren<br />
1986. Vi beklagar att regeringen ännu inte slutfört detta arbete. Vi anser att<br />
det är angeläget att en ordning med kontraktsvård som alternativ till fängelse<br />
snarast kan införas i det svenska påföljdssystemet.</p>
<p>Frivillig kontraktsvård</p>
<p>Frivillig kontraktsvård bör införas som ett komplement och alternativ till<br />
tvångsvård. Det innebär att man med missbrukaren kommer överens om<br />
innehållet i ett vårdprogram, som han eller hon accepterar, t. ex. genom att<br />
skriva på en förbindelse att delta i vården. Om missbrukaren sedan avviker<br />
från vårdinstitutionen skall han/hon kunna återföras med tvång.</p>
<p>Folkpartiregeringen uppdrog 1979 åt en särskild utredning att framlägga<br />
förslag om kontraktsvård inom socialtjänsten. Utredningen framlade 1980<br />
ett förslag som nu bör genomföras.</p>
<p>Vårdtvång</p>
<p>Trots stora insatser kommer många narkomaner inte att acceptera erbjudanden<br />
om frivillig vård. Därför måste samhället kunna tillgripa tvångsvård.</p>
<p>För ungdomar med missbruksproblem samt vuxna missbrukare av alkohol<br />
eller narkotika finns därför vissa möjligheter att besluta om vård enligt lagen<br />
om vård av unga (LVU) resp. lagen om vård av missbrukare (LVM).</p>
<p>Vården kan behöva pågå under lång tid men kan med stöd av LVM pågå<br />
endast under fyra månader. Missbrukaren måste därefter förmås att fortsätta<br />
vården frivilligt. Någon kvarhållningsrätt finns inte.</p>
<p>Socialberedningen överväger f. n. om det finns skäl att ändra de regler som<br />
gäller tvångsvård av missbrukare. Folkpartiet utesluter inte att de nuvarande<br />
tidsgränserna visar sig vara för korta och måste förlängas. Vi vill emellertid<br />
avvakta socialberedningens förslag.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till ovanstående hemställer vi</p>
<p style="margin-left:31px;">[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen sägs om restriktioner och förebyggande åtgärder,1]</p>
<p style="margin-left:31px;">[att riksdagen begär att regeringen överväger åtgärder som är<br />
ägnade att stävja de problem som är förknippade med<br />
snabbvinsatserna,2]</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>17</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen sägs om åtgärder för att få den tekniska spriten oanvändbar<br />
som berusningsmedel,1]</p>
<p>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige<br />
skall följa WHO:s rekommendation och uppsätta målet att minska<br />
alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000,</p>
<p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförs om regelbundna höjningar av alkoholpriset,1]</p>
<p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts beträffande utarbetande av ett nytt index,1]</p>
<p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning av vin<br />
och starksprit efter alkoholstyrka,1]</p>
<p>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförs beträffande återkommande kampanjer mot langning,</p>
<p>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförs beträffande kvinnor och missbruk,</p>
<p>4. att riksdagen beslutar att inom anslaget H 4 avsätta 3 milj . kr. för<br />
försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med alkoholproblem,</p>
<p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny lägsta<br />
promillegräns vid vilken ansvar för trafikonykterhet inträder,3]</p>
<p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag om kontraktsvård<br />
som påföljd för vissa trafiknykterhetsbrott,3]</p>
<p>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts beträffande en förbättrad alkoholstatistik,</p>
<p>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen har anförts om en kartläggning av alkoholmissbrukets<br />
sociala och ekonomiska skadeverkningar för missbrukarnas familjer<br />
och omgivning,</p>
<p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av<br />
narkotikastrafflagen så att allt icke medicinskt bruk av narkotika<br />
kriminaliseras genom att den som ”innehar eller har annan befattning<br />
med narkotika” döms för narkotikabrott,3]</p>
<p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram<br />
för att skära av tillförseln av narkotika till<br />
kriminalvårdsanstalterna,3]</p>
<p>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförs beträffande sjukpenning vid institutionsvistelse för<br />
missbruk,4]</p>
<p>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts beträffande stöd till olika vårdformer,</p>
<p>[att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som<br />
möjliggör kontraktsvård i form av villkorligt fängelse,3]</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p>
<p>So215</p>
</div>
<div class="block ml_51"><p>18</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kontraktsvård som<br />
ett frivilligt alternativ till tvångsvård.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 20 januari 1987<br />
Bengt Westerberg (fp)<br />
Ingemar Eliasson (fp)<br />
Karin Ahrland (fp)<br />
Anne Wibble (fp)</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>Kerstin Ekman (fp)<br />
Birgit Friggebo (fp)<br />
Jan-Erik Wikström (fp)</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1 1986/87:Sk809.</p>
<p>2 1986/87:L703.</p>
<p>3 1986/87:Ju612.</p>
<p>4 1986/87:Sf236.</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot.</p>
<p>So215</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
</div>
0Bengt Westerbergfp1undertecknare0Ingemar Eliassonfp2undertecknare0Karin Ahrlandfp3undertecknare0Anne Wibblefp4undertecknare0Kerstin Ekmanfp5undertecknare0Birgit Friggebofp6undertecknare0Jan-Erik Wikströmfp7undertecknareGA02So215Bengt Westerberg m. fl. (fp)mot_198687_so_215.pdf679742pdfÅtgärder mot missbruk W86/87:So215https://data.riksdagen.se/fil/3A63487F-5A79-4CBD-8EA3-B674C04CD3EC