3104773 GA02So134 1986/87 So134 mot mot Motion 1986/87:So134 Daniel Tarschys m. fl. (fp) Motion Motion SoU 134 0 1987-03-27 00:00:00 2014-11-04 13:12:13 2014-11-04 00:00:00 En särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för att öka operationskapaciteten inom sjukvården (prop. 1986/87:114) Daniel Tarschys m. fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02So134/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02So134 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02So134 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Motion till riksdagen 1986/87:Sol34 Daniel Tarschys m. fl. (fp) En särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för att öka operationskapaciteten inom sjukvården (prop. 1986/87:114) </div> <div class="block ml_5">Tiotusentals patienter i Sverige tvingas vänta alltför länge på att få vård. Detta skapar både mänskligt lidande och samhällsekonomiska förluster. Folkpartiet har länge påtalat detta allvarliga samhällsproblem och föreslagit en rad konkreta åtgärder för att minska och eliminera väntetiderna i vården, senast i motion So 423 av Bengt Westerberg m. fl. Regeringens hittillsvarande insatser på detta område kan dessvärre inte ges något högt betyg. Passiviteten har tvärtom varit anmärkningsvärd. Socialministern har i skilda sammanhang, bl. a. i en DN-artikel sommaren 1986, klagat över att regeringens befogenheter är alltför begränsade, men dessa ursäkter kan inte accepteras. För det första framgår det klart av hälso- och sjukvårdslagen att staten har ett övergripande ansvar för hälso- och sjukvårdens omfattning och inriktning. ”Medborgarna utkräver politiskt ansvar när det gäller rätten till en god hälso- och sjukvård av sina förtroendevalda i första hand i landstingen men även i riksdagen”, heter det också i proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården m. m. För det andra är det uppenbart att regeringen inte ens har utnyttjat de befogenheter den har enligt hälso- och sjukvårdslagen. Tillsynen är bristfällig- som exempel kan nämnas att de särskilda tjänster som tillskapats för att i någon mån kompensera bortfallet av länsläkarorganisationen trots påstötningar från riksdagen ännu har lämnats obesatta. För det tredje har regeringen inte reagerat på de kostnadshöjningar som sjukvårdsköerna vållar i andra delar av det sociala trygghetssystemet. Främst gäller detta sjukförsäkringen, vars finansiella ställning under de senaste åren genomgått en dramatisk försvagning utan att regeringen har vidtagit effektiva motåtgärder. Sjukförsäkringens ackumulerade överskott, närmare 8 miljarder kronor vid utgången av 1982, håller nu på försvinna. För det fjärde har regeringens negativa hållning till de enskilda initiativen bidragit till att skärpa köproblemet. Antalet fritidspraktiker har halverats. Privata alternativ har motarbetats. En rad initiativ för att motverka de långa väntetiderna har avvisats av regeringen. Det gäller t. o. m. vårt krav på en kartläggning av kösituationen. På denna punkt har regeringen nu sent omsider ändrat sig, men uppgifter om kösituationen i olika län har ännu inte redovisats för riksdagen. Ytterst anmärkningsvärd är regeringens befattning med det s. k. Bohusförsöket. Projektet, som stöds av samtliga politiska partier i Göteborgs kom </div> <div class="block ml_5" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">mun och i Bohuslandstinget samt av berörda försäkringskassor, skulle innebära såväl minskat mänskligt lidande som en besparing för sjukförsäkringssystemet. Socialministern har hösten 1986 försvarat regeringens avvisande hållning till detta försök med att det vore principiellt fel att öppna en ”andra kanal” av statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen vid sidan om den överföring som sker på grundval av den s. k. Dagmaröverenskommelsen. Just en sådan ”andra kanal” föreslås emllertid i den nu föreliggande propositionen, vari regeringen begär att 70 milj. kr. skall ställas till dess förfogande för att öka genomströmningen vid gråstarroperationer, operationer för nya höftleder och hjärtkärlsoperationer. Ersättningen skall enligt föredraganden betalas efter riktlinjer som utarbetas av en särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet med representanter för bl. a. socialstyrelsen och landstingsförbundet. Att regeringen bryter sin långvariga passivitet inför köproblemet är bra. Den valda formen är emellertid märklig. Den normala ordningen är att de förslag om nya anslag som regeringen förelägger riksdagen har föregåtts av en beredning inom regeringskansliet innan propositionen avlåts till riksdagen. Här är emellertid proceduren den omvända: först när riksdagen har fattat sitt beslut skall en arbetsgrupp inom departementet utarbeta riktlinjer för hur anslaget skall disponeras. Vissa förutsättningar skisseras dock i propositionen. Ett villkor skall således vara att hela landet skall göras till upptagningsområde för de tre angivna operationstyperna. Därutöver skall preciseras ”vilka indikationer som skall gälla för att en patient skall komma ifråga för operation och hur prioriteringarna skall göras”. Vidare bör närmare övervägas hur patienternas frihet att välja vilken klinik och vilket sjukhus som skall utföra operationen skall kunna ökas. En vidgad valfrihet för patienterna är ett mål som väl överensstämmer med folkpartiets ambitioner för hälso- och sjukvården och som bör främjas även i fråga om andra åkommor än dem som nämns i propositionen. Inför de andra villkor som regeringen föreslår ställer vi oss dock mer tveksamma. Innebörden i tanken att hela landet skall vara ett enda upptagningsområde är svår att tolka. Kravet på enhetliga indikationer för att en patient skall komma i fråga för operation förefaller vidare betänkligt. Är det regeringens avsikt att inkräkta på de bedömningar som hittills ankommit på läkare och patienter? Vi värjer oss bestämt mot tanken att operationer endast skall kunna utföras efter det att det fastställts att vissa nationellt enhetliga kriterier är uppfyllda. Med en sådan centralstyrning av sjukvården riskerar vi att få en ny form av köer bestående av patienter som inte endast måste vänta på operation utan därtill nödgas köa för att få plats i den allmänna rikskön. Vi kan alltså inte acceptera de riktlinjer som regeringen föreslår. Hade problemet varit mindre brännande hade det därför och mot bakgrund av den mycket begränsade beredning som föregått regeringens beslut om denna proposition varit naturligt att yrka på avslag och begära ett bättre underbyggt förslag. Eftersom värdefull tid redan gått till spillo anser vi dock att ytterligare dröjsmål med aktiva insatser mot sjukvårdsköerna inte kan accepteras. Vi är därför beredda att tillstyrka regeringens förslag under förut </div> <div class="block ml_42">Mot. So 134 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">sättning att frågan om de närmare villkoren för fördelning av anslaget överlåts åt en parlamentarisk beredning. Denna bör ersätta den i propositionen föreslagna särskilda arbetsgruppen inom socialdepartementet. Beredningen bör även ges i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder för att minska köproblemen inom sjukvården. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställer vi att riksdagen till Bidrag för viss operationsverksamhet inom allmän sjukvård för budgetåret 1987/88 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr., att användas under de förutsättningar som anges i motionen. Stockholm den 27 mars 1987 Daniel Tarschys (fp) Per-Arne Aglert (fp) Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Lennart Alsén (fp) Kjell-Arne Welin (fp) </div> <div class="block ml_44">Mot. 1986/87 So 134 </div> <div class="block ml_53">8 </div> </div> </div> 0 Daniel Tarschys fp 1 undertecknare 0 Per-Arne Aglert fp 2 undertecknare 0 Ingrid Ronne-Björkqvist fp 3 undertecknare 0 Lennart Alsén fp 4 undertecknare 0 Kjell-Arne Welin fp 5 undertecknare GA02So134 Daniel Tarschys m. fl. (fp) mot_198687_so_134.pdf 129610 pdf En särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för att öka operationskapaciteten inom sjukvården (prop. 1986/87:114) https://data.riksdagen.se/fil/25CE23FB-A15A-418D-BDEA-EF9DB62F4529