3104748 GA02So109 1986/87 So109 mot mot Motion 1986/87:So109 Hugo Hegeland (m) Motion Motion SoU 109 0 1987-02-17 00:00:00 2014-11-04 13:11:50 2014-11-04 00:00:00 Förslag till lag om dödens inträde, m. m. Hugo Hegeland (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02So109/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02So109 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02So109 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:Sol09</p> <p>Hugo Hegeland (m)<br /> Förslag till lag om dödens inträde, m. m.<br /> (prop. 1986/87:79)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Innehållsförteckning</p> <p>Inledning 3</p> <p>Propositionens lagförslag 3</p> <p>Dödsbegreppet - semantik och dialektik 4</p> <p>Svårbegriplig definition av dödens inträde 6</p> <p>Tjuvstart med döden 7</p> <p>Efter dödens inträde 8</p> <p>Transnationellatransplantationer 9</p> <p>Födda levande eller döende? 9</p> <p>Avslutning 10</p> <p>Hemställan 11</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_10" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:38px;text-align:right;">Nascentes morimur finisque ab<br /> origine pendet.</p> <p style="text-align:right;">MANILIUS</p> <p style="margin-left:38px;text-align:right;">(Födas och dö är vår lott och<br /> slutet kommer av början.)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1. Inledning</p> <p>På jorden har hittills omkring 75 miljarder människor dött. De har nästan alla<br /> dödförklarats utan stöd i någon lag om dödens inträde. Ingen har upplevt<br /> detta som ett problem. Den enskilda människan har lätt kunnat konstatera<br /> dödsfallet genom att blott lyssna till hjärtats upphörande slag, till sista<br /> andetaget vid någon nära anhörigs bortgång eller med blotta ögat kunnat<br /> konstatera att livsviktiga funktioner upphört, t. ex. vid stridskamraters<br /> våldsamma död på något av världens många blodiga slagfält.</p> <p>Under den allra senaste tiden i mänsklighetens historia har emellertid<br /> tekniken så utvecklats att man i vissa länder infört ett i lag grundat<br /> dödsbegrepp. Det är framför allt den revolutionerande transplantationstekniken<br /> sorn pockat på precisering. Detta teknikbaserade dödsbegrepp kan<br /> konstateras blott av läkare med hjälp av röntgen. Härigenom berövas den<br /> enskilda människan möjlighet att själv vid nära släktingars och vänners<br /> bortgång konstatera dödens inträde. Från att ha varit lätt att känna igen,<br /> förvandlas dödens inträde till ett av fackmannen med hjälp av modernaste<br /> teknik specialiserat område. Döden anonymiseras. Detta måste självklart av<br /> den enskilde erfaras som ett hot mot den personliga integriteten. Därför finns<br /> all anledning att närmare granska regeringens förslag till lag om dödens<br /> inträde m. m.</p> <p>2. Propositionens lagförslag</p> <p>1 § Vid tillämpning av bestämmelser i lag eller annan författning som<br /> tillskriver en människas död rättslig betydelse skall gälla att en människa är<br /> död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort.</p> <p>2 § Det ankommer på läkare att i överensstämmelse med vetenskap och<br /> beprövad erfarenhet fastställa att döden inträtt.</p> <p>Detta skall ske, om andning och blodcirkulation upphört och stillestånd<br /> varat så lång tid att det med säkerhet kan avgöras att hjärnans samtliga<br /> funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort.</p> <p>Upprätthålls andning och blodcirkulation på konstgjord väg, skall dödens<br /> inträde i stället fastställas, om en undersökning av hjärnan med säkerhet<br /> visar att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort.</p> <p>3 § Om dödförklaring i vissa fall finns bestämmelser i 25 kap. ärvdabalken.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.</p> <p>1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. NrSol08-lll</p> <p>Rättelse: S. 3 rad 1 Står: morimun Rättat till: morimur</p> <p style="text-align:right;">S. 4 rad 16 Står: hjärntransplantationer Rättat till: hjärttransplantationer</p> <p style="margin-left:38px;">S. 5 rad 27 Står: faktumeliggande Rättat till: faktum. föreliggande</p> <p style="margin-left:38px;">S. 12 rad 6 Står: en Rättat till: den rad 24 Står: för Rättat till: föra</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1986/87</p> <p>So 109</p> </div> <div class="block ml_52"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_1" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Av propositionens allmänna motivering framgår klart att lagförslaget<br /> tillkommit med anledning av transplantationsteknikens framsteg. Inledningsvis<br /> konstateras sålunda att i medicinsk praxis har det ansetts ”att en<br /> människa är död när hennes hjärt- och andningsverksamhet har upphört<br /> varaktigt”, varefter statsrådet fortsätter:</p> <p>”Framstegen inom intensivvården har dock under de senaste årtiondena<br /> lett till en situation där hjärtrelaterade dödskriterier inte längre är användbara<br /> i alla lägen. Det är i dessa fall som det kan bli aktuellt att fastställa</p> <p>dödens inträde genom en undersökning av hjärnan som med säkerhet visar<br /> att alla hjärnfunktioner upphört”(s. 6).</p> <p>Redan denna argumentering är ohållbar. Det finns i och för sig ingen<br /> anledning att till följd av transplantationsteknikens framsteg ändra på hittills<br /> gällande dödskriterier. Förutsättningen för all transplantation av livsviktiga<br /> organ är nämligen att människan inte är död! Transplantation innebär ju att<br /> man tar organ från levande människor och överför dem till andra, levande<br /> människor. Att då påstå att hjärttransplantationer förutsätter ett nytt<br /> dödsbegrepp, är en contradictio in adjecto.</p> <p>Svensk transplantationsteknik har också, med hänsyn till biologiska fakta,<br /> arbetat utan något konstlat begrepp om dödens inträde eller något särskilt<br /> slags dödskriterium. Som propositionen påpekar: "I socialstyrelsens cirkulär<br /> (MF 1973:29) om prognos och behandling vid oåterkalleligt bortfall av<br /> hjärnfunktionerna - ändrat och kompletterat genom kungörelsen (SOF (M)<br /> 1982:57) om ändring i nämnda cirkulär - sägs att vidare behandling av<br /> patienten kan avbrytas när diagnosen totalt och oåterkalleligt bortfall av<br /> hjärnfunktionerna har ställts” (s. 6). Vad som krävs är endast att patienten<br /> tidigare medgivit att vid ett sådant inträtt tillstånd organ får utnyttjas för<br /> transplantation. Därför förklarade riksdagens socialutskott i sina betänkanden<br /> 1974:31 och 1975:8 helt riktigt att någon ändring av det dödsbegrepp,<br /> som sedan länge knutits till hjärta och andning, inte borde komma i fråga<br /> framför allt av juridiska och psykologiska skäl.</p> <p>Socialutskottet förklarade också, lika obestridligt riktigt, att ett i lag<br /> fastställt dödsbegrepp skulle kunna få svåröverblickbara juridiska konsekvenser<br /> och att utskottet därför var tveksamt till om en ny innebörd av<br /> dödsbegreppet skulle delas av en vidsträckt opinion. Utskottet underströk<br /> särskilt att allmänhetens inställning måste tillmätas stor betydelse i sammanhanget.<br /> Därför är det förvånande att regeringen inte redovisar någon<br /> undersökning om allmänhetens inställning till det nya lagförslaget utan blott<br /> återger en rad yttranden från officiella remissinstanser, vilka inte kan sägas<br /> representera allmänhetens inställning.</p> <p>3. Dödsbegreppet-semantik och dialektik</p> <p>Propositionens lagförslag att en människa är död när hjärnans samtliga<br /> funktioner totalt och oåterkalleligt fallit bort, är naturligtvis omöjligt att<br /> acceptera för varje kritiskt tänkande. Människan är ju inte död när hjärnan är<br /> död. Däremot är det riktigt att påstå att människan är döende när hjärnan<br /> dött. Det kan vara fråga om timmar; med respiratorhjälp kan döendet</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p> <p>So 109</p> </div> <div class="block ml_53"><p>4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>förlängas till 2—3 veckor. I Japan har forskare lyckats förlänga döendet till 54<br /> dagar. Fortsatt medicinsk-teknisk utveckling kommer med all sannolikhet att<br /> ytterligare kunna förlänga döendet, vilket torde vara av särskilt intresse från<br /> forsknings- och experimentsynpunkt.</p> <p>En människa är naturligtvis inte död förrän alla livsviktiga funktioner dött.<br /> Detta sedan urminnes tid kända faktum vill regeringen kringgå genom att nu<br /> föreslå ett nytt dödsbegrepp. Att dödsbegreppet, som påpekas i propositionen,<br /> ”i Sverige aldrig tidigare utretts i hela sin vidd” beror naturligtvis på att<br /> det ej funnits någon anledning härtill och fortfarande inte finns. I propositionen<br /> läser man emellertid: ”Skälet till att frågan nu blivit aktuell är främst<br /> utvecklingen inom den medicinska intensivvården. De tidigare tillämpade<br /> dödskriterierna är inte längre allmängiltiga” (s. 8-9).</p> <p>Det är i och för sig positivt att regeringen erkänner att det är utvecklingen<br /> inom den medicinska intensivvården som aktualiserat frågan. Men därmed<br /> är inte sagt att de tidigare tillämpade dödskriterierna inte längre är<br /> allmängiltiga. Problemet är att regeringen inte längre vill acceptera vad som<br /> är allmänt tillämpligt! Hänvisningen till att utredningen om dödsbegreppet<br /> hävdar att den nya definitionen överensstämmer med en allmän uppfattning<br /> om vad det innebär att dö (s. 9) är av föga värde, eftersom utredningen inte<br /> ger något belägg för att detta skulle vara en allmän uppfattning. Tvärtom har<br /> pågått och pågår en intensiv debatt om olika dödsbegrepp, vilket visar att<br /> förslaget till ett nytt dödskriterium inte alls omfattas av allmänheten.</p> <p>”Även om vissa fysiska funktioner fortfarande finns kvar är en människa<br /> död om all förmåga till samordning av kroppens funktioner har fallit bort”,<br /> står det i propositionen (s. 9) under hänvisning till utredningen. Detta<br /> påstående är emellertid helt obevisat och endast en subjektivt uttryck<br /> uppfattning, oaktat att den framställs som ett ofrånkomligt faktum. Det enda<br /> som kan sägas i föreliggande fall är att en människa som saknar all förmåga<br /> till samordning är döende.</p> <p>Nu söker statsrådet i sin skrivning att trösta alla oroade människor med<br /> upplysningen att för det stora flertalet människor, som varje år avlider i vårt<br /> land, kommer dödens inträde att fastställas på samma sätt som tidigare, vid<br /> ”oåterkalleligt upphörd andnings- och hjärtverksamhet” (s. 10). Om däremot<br /> en människa vårdas i respirator, måste man ”genom en undersökning<br /> av hjärnan fastställa om döden inträtt. Det är således här som en viss<br /> förändring föreslås” (s. 10).</p> <p>Konstaterandet torde komma att framstå som ett av årets understatements!<br /> Det är ju inte alls fråga om en ”viss förändring” utan om en<br /> genomgripande förändring, som naturligt nog givit upphov till en allt<br /> intensivare debatt, nämligen att härigenom dödförklaras en levande men<br /> döende människa sedan man med hjälp av röntgen konstaterat att hjärnan är<br /> totalt och oåterkalleligen död! Med anledning härav är det obegripligt hur<br /> utredningen om dödsbegreppet - återgivet i propositionen (s. 11-12) - kan<br /> hävda: ”För frågan om dödens inträde är det ointressant om respiratorbehandling<br /> fortgår efter denna tidpunkt”, dvs. när hjärnfunktionerna upphört,<br /> eftersom det just är respiratorbehandlingen som möjliggör fortsatt liv.</p> <p>I propositionen vänder sig statsrådet mot uppfattningen ”att vi kan behålla<br /> hjärtrelaterade dödskriterier men ändå acceptera sådana transplantationer<br /> som förutsätter att blodcirkulationen hålls igång, t. ex. hjärttransplantatio</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1986/87</p> <p>So 109</p> </div> <div class="block ml_53"><p>5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">ner” (s. 12). Det skulle nämligen då vara tillräckligt med en ändring av<br /> transplantationslagen. Enligt statsrådet kan ett sådant förslag inte ”accepteras<br /> från vare sig rättslig eller etisk synpunkt. Det innebär, som jag ser det, att<br /> hjärtat tas från en i juridisk mening levande människa och att livet därigenom<br /> släcks” (s. 12).</p> <p style="margin-left:3px;">Men människan är ju lika mycket levande i de fall när kroppen<br /> dödförklaras med stöd av ett hjärnrelaterat dödsbegrepp! Inte heller gör det<br /> någon skillnad ur etisk synpunkt. Nu föreslår statsrådet att man får ta hjärnan<br /> från en i juridisk mening död person, trots att människa inte är död. Den<br /> grundläggande förutsättningen för transplantation är ju att ett livsviktigt<br /> organ är levande. Semantik och dialektik ändrar inte på detta faktum.</p> <p style="margin-left:3px;">Avgörandet i denna fråga måste ankomma på den enskilda människan, om<br /> hon tidigare har medgivit att man får utnyttja livsviktiga organ när hon råkat<br /> ut för total hjärndöd, eftersom hon i en sådan situation betraktar fortsatt liv<br /> som meningslöst. Detta skall självklart den enskilda människan ha oinskränkt<br /> rätt att avgöra och inte riksdagen genom antagandet av en lag som<br /> kallar en levande människa för juridiskt död när hjärnfunktionerna totalt har<br /> upphört. Ett politiskt bestämt dödsbegrepp måste med kraft avvisas. Det är<br /> något av en s. k. bordläggningsdöd man här söker införa.</p> <p style="margin-left:3px;">Författaren Werner Aspenström kritiserar i sin artikel Döden i riksdagen<br /> (Expressen den 30 dec. 1986) förslaget om ett nytt dödskriterium och<br /> påpekar att det är som att dödförklara ett ännu icke utbrunnet men<br /> flämtande och dödsdömt ljus innan det har slocknat: ”Nu skall vi alltså med<br /> riksdagsmajoritetens hjälp lära oss att tänka och säga att det obönhörligt<br /> flämtande ljuset redan slocknat ”.</p> <p style="margin-left:3px;">4. Svårbegriplig definition av dödens inträde</p> <p style="margin-left:3px;">Påståendet att en person är död när enbart hjärnan, utgörande blott ca 5<br /> procent av den totala kroppsvikten, är död är ingalunda självklart och ställer,<br /> som statens rättsläkarstation i Linköping framhåller, stora krav på motiveringen<br /> (s. 57 i prop.). Talet om att en människa är död när hon totalt och<br /> oåterkalleligen förlorat all förmåga att förena och samordna kroppens<br /> funktioner - fysiska och psykiska - till en fungerande enhet är svårbegripligt<br /> redan för personer med medicinsk fackkunskap. Att en sådan definition är<br /> mycket svår att förstå för den stora allmänheten är också uppenbart.<br /> Påståendet innebär nämligen inte att kroppens fysiska och psykiska funktioner<br /> skall ha upphört. Det innebär endast att de ej längre anses samordnade,<br /> vad det nu egentligen skall betyda. Begreppet samordning är nämligen<br /> ganska diffust. Man frågar sig: Är sjukdomar en form av upphävd samordning?<br /> I viss utsträckning måste så vara fallet. Men då blir slutsatsen att<br /> sjukdom innebär att en människa är döende såvida inte framgångsrika<br /> motåtgärder sätts in.</p> <p style="margin-left:3px;">Det hjärnrelaterade dödsbegreppet ger heller ingen grund för påståendet<br /> att kroppen totalt förlorat förmågan att samordna sina funktioner. Vissa<br /> funktioner är, som rättsläkarstationen i Linköping påpekar, intakta och<br /> samordnade. Det är den enkla förklaringen till att kroppen kan hållas vid liv i<br /> dagar och veckor - ja, ända upp till 54 dagar om understödjande behandling<br /> ges.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>So 109</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>I utredningen om dödsbegreppet sägs på s. 145, sista stycket, som<br /> argument mot cirkulationsrelaterade dödskriterier, att det inte är lämpligt att<br /> definiera döden med utgångspunkt i enbart bortfall av funktioner hos något<br /> eller några av människans organ. Bortfallet av sådana funktioner är nämligen<br /> inte liktydigt med döden, endast med att det kan leda till döden. Hade<br /> utredningen varit konsekvent i sin argumentering, hade den följaktligen inte<br /> kunnat föreslå det hjärnrelaterade dödsbegreppet. Ändå accepterar statsrådet<br /> denna definition, trots utredningens motsägelsefullhet.</p> <p>Regeringens förslag innebär att vi gör döden osynlig. Endast ett fåtal<br /> experter med tillgång till avancerad utrustning anses kunna med säkerhet<br /> fastställa huruvida döden inträtt. Detta är ingalunda någon följd av att döden<br /> sedan 1987 på något sätt blivit annorlunda än under alla tusentals föregående<br /> år. Det är i stället en följd av att regeringen föreslår riksdagen att riksdagen<br /> skall besluta om en ny definition av dödens inträde. Och huvudanledningen<br /> till denna nya definition av dödens inträde är att man vill bevara liv! nämligen<br /> hos de livsviktiga organ hos den dödförklarade patienten vilka kan<br /> användas för transplantation.</p> <p>5. Tjuvstart med döden</p> <p>Propositionens förslag att införa ett hjärnrelaterat dödsbegrepp innebär i<br /> realiteten att man sanktionerar tjuvstart med döden. En sådan tidigareläggning<br /> av döden har endast ett syfte - att möjliggöra transplantationer av<br /> livsviktiga organ från en levande människa.</p> <p>Detta uppenbara förhållande söker statsrådet bortförklara i den nu<br /> framlagda propositionen. Sålunda hävdas att om ”hjärnrelaterade dödskriterier<br /> tillämpas och döden alltså fastställs med direkta kriterier, inträder döden<br /> vid den tidpunkt då hjärnans samtliga funktioner fallit bort totalt och<br /> oåterkalleligt. Fortsatta respiratorinsatser ändrar inte dödstidpunkten. Den<br /> tidsskillnad som det här kan röra sig om är någon eller några dagar och som<br /> mest upp till ett par veckor” (s. 14-15).</p> <p>I det cirkelprat som här återges, säger statsrådet blott att om tidpunkten<br /> för en människas död definieras som det tillfälle när hjärnans funktioner<br /> totalt upphört att fungera, inträder en människas död när dessa funktioner<br /> upphört. Denna tautologiska argumentering är naturligtvis helt ointressant.<br /> Lika ointressant är påpekandet att fortsatta respiratorinsatser inte ändrar<br /> dödstidpunkten. Eftersom dödens inträde definieras alldeles oavsett respiratorinsatser,<br /> är det självklart att dessa åtgärder saknar betydelse i sammanhanget.<br /> Däremot är uppgiften att den tidsskillnad som det här kan röra sig<br /> om, någon eller några dagar och som mest upp till ett par veckor, felaktig.<br /> Som nämnts har man i Japan kunnat hålla en människa levande i 54 dagar<br /> efter hjärnfunktionernas totala upphörande. Allt talar för att den medicinsktekniska<br /> forskningen kommer att successivt kunna förlänga denna tid,<br /> varigenom det hjärnrelaterade dödsbegreppet blir alltmer makabert. Det är<br /> en oundviklig följd av ett teknikbaserat dödsbegrepp i ett samhälle där<br /> teknikens utveckling sker i ett accelererande tempo.</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1986/87</p> <p>So 109</p> </div> <div class="block ml_52"><p>7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>6. Efter dödens inträde</p> <p>I propositionen skriver statsrådet (s. 21): ”Alla medicinska insatser bör<br /> upphöra när döden inträtt. Undantag härifrån får göras under en kortare tid<br /> för att</p> <p>1. behålla organ i funktionsdugligt skick i avvaktan på transplationsingrepp,</p> <p>2. rädda livet på ett väntat barn.”</p> <p>Hur kan man tala om medicinska insatser på en död kropp? Medicin<br /> betyder ju läkarvetenskap, läkekonst och omfattar hälso- och sjukvård.<br /> Förklaringen måste vara att man bygger på ett hjärnrelaterat dödsbegrepp,<br /> innebärande att andra livsviktiga organ fortfarande är funktionsdugliga.</p> <p>Jag vill än en gång understryka hur egendomligt det är att införa ett<br /> dödsbegrepp i ett sammanhang som förutsätter att man tar levande,<br /> livsviktiga organ från en människa och överför dem till en annan, levande<br /> människa. Förutsättningen för att transplantationen skall lyckas är nämligen,<br /> som också statsrådet påpekar, större om blodcirkulationen har bibehållits<br /> tills organet opererats ut (s. 22). Det är ju, som framhållits i debatten,<br /> framför allt blodomloppet som gör kroppen till en funktionell helhet.</p> <p>Makabert är också att ett accepterande av det hjärnrelaterade dödsbegreppet<br /> innebär att en död kvinna kan föda ett levande barn. För att komma förbi<br /> denna motsägelse tvingas statsrådet föreslå undantag från det egendomliga<br /> påbudet att alla medicinska insatser bör upphöra när döden inträtt. Att<br /> förlossningen sker med kejsarsnitt kan omöjligen, som statsrådet hävdar,<br /> vara ett argument för att acceptera den makabra situationen.</p> <p>Som statsrådet påpekar i propositionen möjliggör ett hjärnrelaterat<br /> dödsbegrepp att obduktion kan påbörjas medan den avlidnes blodcirkulation<br /> är bevarad och respiratorinsatserna fortsätter (s. 24). Här inser emellertid<br /> statrådet hur orimligt detta vore och anser därför att obduktion inte bör få<br /> ske under sådana förhållanden, trots att utredningen föreslår att ett<br /> begränsat utrymme bör finnas att fortsätta medicinska insatser även för<br /> forsknings- och utbildningsändamål.</p> <p>Men vilka garantier har den enskilde för att inte de nämnda ingreppsmöjligheterna<br /> tillåts i framtiden? I och med att dödsbegreppet bestämts genom<br /> ett politiskt beslut, finns ingenting som hindrar riksdagen att i en framtid låta<br /> sig övertalas att för den medicinska forskningens och utbildningens skull<br /> tillåta obduktioner även i sådana fall. Har man väl öppnat en möjlighet för<br /> manipulering i gränsområdena mellan liv och död, talar sannolikheten för att<br /> dessa möjligheter i framtiden också kommer att utnyttjas. Det är en lärdom<br /> som mänsklighetens historia mer än väl bekräftar: när man brutit igenom<br /> vissa spärrar i tillåtet handlande, har man mycket svårt att motstå framtida<br /> krav på längre gående medgivanden.</p> <p>7. Transnationella transplantationer</p> <p>Ett argument för ett hjärnrelaterat dödsbegrepp är att ett bibehållet<br /> hjärtdödsbegrepp kommer att medföra konsekvenser för transplantationskirurgin.<br /> Svenska medborgare kan inte ens i utlandet erhålla ett nytt hjärta</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>So 109</p> </div> <div class="block ml_53"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>eftersom de i vårt land efter vår lag måste betecknas som anstiftare till mord,<br /> skriver Värmlands läns landsting, enligt propositionen (s. 60), i sitt remissyttrande.<br /> Detta är naturligtvis fel eftersom anstiftan till självmord inte är<br /> straffbelagt. Och något nytt dödsbegrepp krävs inte för att ge den enskilde<br /> full rätt att bestämma över sitt eget liv - även utanför landets gränser.</p> <p>Enligt utredningen måste man räkna med att det kan uppstå rättsliga<br /> konsekvenser av att olika länder tillämpar skilda dödskriterier. Sålunda<br /> anförs att tvekan kan uppstå om t. ex. en svensk medborgare som drabbats av<br /> total hjärninfarkt i Norge är att anse som död eller levande så länge<br /> respiratorinsatserna pågår (s. 44). Argumentet är föga hållbart. Det finns<br /> räder av skillnader i lagstiftning mellan olika länder. Naturligtvis försvårar<br /> dessa skillnader transaktioner, överenskommelser och beslut i resp. land,<br /> dock utan att omöjliggöra dem. Nämnas kan att socialstyrelsens föreskrift<br /> om två timmars intervall mellan två undersökningar om bortfall av hjärnfunktioner<br /> i andra länder bedöms som otillräcklig. I Västtyskland rekommenderas<br /> sålunda en observationstid på 24 timmar som minimum och i<br /> Mexico krävs en observationstid på 48 timmar. Till skillnad från Sverige<br /> kräver många länder protokoll jämte garantier för oväld, kompetens och<br /> erfarenhet hos tjänsteförrättande läkare vid diagnos av hjärndöd, såsom i<br /> t. ex. Frankrike, Västtyskland, Israel, Italien, Storbritannien och Ungern. I<br /> Norge krävs minst två läkare, av vilka ingen får vara inblandad i transplantationsprocessen.</p> <p>Uppfattningen att ett i lag definierat dödsbegrepp är av allmänt intresse<br /> och har intet samband med transplantationskirurgin är ohållbar. Alla förstår<br /> och vet att huvudsyftet med ett i lag preciserat dödsbegrepp främst syftar till<br /> att möjliggöra hjärttransplantationer även i Sverige. Det är ett försök att<br /> komma ifrån vår officiella dubbelmoral, vilken tillåter oss att sända svenska<br /> patienter till utlandet för hjärtbyte, medan vi inte tar emot utlänningar med<br /> motsvarande behov.</p> <p>Att ett hjärnrelaterat dödskriterium möjliggör transnationella transplantationer<br /> är uppenbart. Möjligheten kan dock uppnås genom det betydligt<br /> enklare förfarandet att medgivande tidigare erhållits från berörd patient.<br /> Som påpekas av Riksförbundet för njursjuka (RNJ) är det förvånande att<br /> utredningen inte tagit upp frågan om organdonation under livstiden (s. 92).<br /> Och Gotlands kommun anser ”att det kanske hade varit renhårigare att inte<br /> frikoppla transplantationsfrågan på det sätt som utredningen gjort” (s. 88).</p> <p>8. Födda levande eller döende?</p> <p>Fastställandet av ett enhetligt dödsbegrepp har föranlett vissa remissinstanser<br /> att ingående diskutera var gränsen mellan levande och döende egentligen<br /> går. Svenska kyrkans centralstyrelse anför att döden som en biologisk<br /> process börjar mycket tidigt i människans liv och fortgår hela livet samt att<br /> insikten om detta är ur den kristna trons synpunkt viktig. Döden är därför,<br /> som existentiellt fenomen, inte punktuell utan ett fortgående. Man citerar<br /> t. o. m. den latinska satsen morientes nascimur (vi föds döende, s. 58).</p> <p>Så långt går inte statsrådet i sitt försvar av det hjärnrelaterade dödsbegrep</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Sol09</p> </div> <div class="block ml_52"><p>9</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>pet, men det påpekas att döden, biologiskt sett, ofta är ”en utdragen process,<br /> under vilken organismens olika celler successivt går under” (s. 37). Från<br /> praktisk synpunkt, erinras dock, måste döden beskrivas som en händelse,<br /> inträffande vid en bestämd tidpunkt.</p> <p>Uppfattningen av döden som en utdragen process anförs dock som ett<br /> argument mot kritikerna av det hjärnrelaterade dödsbegreppet. Utredningen<br /> anför sålunda att även efter det att alla livsviktiga organ totalt upphört att<br /> fungera, fortsätter vissa kroppsliga organ att växa, såsom hår och naglar. En<br /> konsekvent uppfattning skulle följaktligen, underförstått, vara att döden<br /> inträtt först sedan alla mänskliga organ är livlösa. Undantaget är, som<br /> bekant, hjärncellerna. Att en outnyttjad hjärna efter födelsen börjar<br /> användas, är givetvis inte liktydigt med att en dödsprocess inletts.</p> <p>Att vissa delar av människokroppen fortsätter att växa efter den traditionellt<br /> uppfattade dödens inträde, är därför inget hållbart argument för ett<br /> hjärnrelaterat dödsbegrepp. Avgörande är givetvis att livsviktiga organ har<br /> totalt och varaktigt upphört att fungera.</p> <p>Ett problem är dock, som Svenska läkarsällskapet påpekar, att en möjlig<br /> konflikt kan föreligga mellan den nya dödsdefinitionen och nuvarande praxis<br /> vid klassifikationen av barn som föds med vissa livstecken, vilka - trots<br /> upplivningsförsök - snart upphör (s. 62). Dessa barn registreras nämligen<br /> enligt WHO:s rekommendationer som levande födda. Med anledning av<br /> regeringens förslag om hjärnrelaterat dödsbegrepp bör sålunda frågan om<br /> hjärnrelaterad dödsdiagnostik i nyföddsperioden ytterligare utredas.</p> <p>9. Avslutning</p> <p>Om alla människor doge en naturlig död skulle det över huvud taget inte<br /> finnas anledning att i lag precisera dödens inträde. Inte heller skulle det<br /> föreligga någon efterfrågan på unga och friska hjärtan. Men världen är, som<br /> bekant, annorlunda.</p> <p>Sverige är nu ett av de sista europeiska länderna som står i begrepp att<br /> utvidga sitt dödsbegrepp. Den främsta anledningen till vår ändrade inställning<br /> är att vi drivit ett dubbelmoraliskt spel genom att skicka svenska<br /> patienter till hjärttransplantationer utomlands och även tillåtit transplantationer<br /> med importerade hjärtan i vårt eget land. Vi vill i fortsättningen<br /> utnyttja de internationella organbankerna måste vi ändra eller utvidga vårt<br /> dödsbegrepp, hävdas det.</p> <p>En sådan förändring har även en annan moralisk aspekt. Hjärtan är en<br /> bristvara och bristen är särskilt stor i de ekonomiskt utvecklade länderna.<br /> Den grundläggande förutsättningen för hjärttransplantationer är att unga,<br /> friska människor även i fortsättningen dör en våldsam död, vanligtvis genom<br /> trafikolyckor. En dödförklarad hjärna är då tillräckligt för att frigöra ett<br /> levande hjärta att levereras till en på hjärttransplantation väntande patient.</p> <p>Efterfrågan på hjärtan kommer dock att sannolikt öka i de rika länderna.<br /> Den ökade efterfrågan kommer att riktas mot de fattiga länderna. En sådan<br /> utveckling kan knappast anses önskvärd, allra minst om hjärndöda kroppar<br /> blir alltmer efterfrågade i forsknings- och utbildningssyfte.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Sol09</p> </div> <div class="block ml_52"><p>10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Frågan om dödens inträde borde över huvud taget inte vara föremål för<br /> politiskt beslut. Någon partipolitisk fråga är det inte heller och inget<br /> riksdagsparti väntas framlägga någon partimotion eller kommittémotion.<br /> Döden har i alla tider varit så naturlig, så självklar att ingen människa krävt<br /> att vi också måste i lag genom beslut i vår parlamentariska församling<br /> definiera dödens inträde. Vid ovisshet om dödens inträde har alltid läkare,<br /> medicinmän eller kloka gummor kunnat tillfrågas.</p> <p>I dag ankommer det i vårt land på läkaren att fastställa dödens inträde.<br /> Enligt min uppfattning borde detta vara helt tillräckligt och förbli så även i<br /> fortsättningen, varför jag yrkar avslag på regeringens proposition med<br /> förslag till lag om dödens inträde, m. m.</p> <p>10. Hemställan</p> <p>Med åberopande av vad i motionen anförts hemställs</p> <p style="margin-left:30px;">att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1986/87:79 med<br /> förslag till lag om dödens inträde, m. m.</p> <p>Stockholm den 17 februari 1987<br /> Hugo Hege land (m)</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Sol09</p> </div> <div class="block ml_53"><p>11</p> </div> </div> </div> 0 Hugo Hegeland m 1 undertecknare 0 Hugo Hege land m 2 undertecknare GA02So109 Hugo Hegeland (m) mot_198687_so_109.pdf 296575 pdf Förslag till lag om dödens inträde, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/62F38665-1CD6-44F1-BC2E-FA71C989D6CC