3104519 GA02N150 1986/87 N150 mot mot Motion 1986/87:N150 Erik Hovhammar m. fl. (m) Motion Motion NU 150 0 1987-03-11 00:00:00 2014-11-04 13:08:44 2014-11-04 00:00:00 Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) Erik Hovhammar m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N150/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N150 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02N150 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:N 150</p> <p>Erik Hovhammar m. fl. (m)<br /> Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Innehållsförteckning</p> <p>1 Inledning 22</p> <p>2 Situationen för det svenska</p> <p style="margin-left:23px;">näringslivet 23</p> <p>3 Näringslivets behov av kompetens</p> <p style="margin-left:23px;">och kunskap 25</p> <p style="margin-left:23px;">3.1 Utbildningsväsendet 25</p> <p style="margin-left:23px;">3.2 Företagsutbildning och fortbildning 26</p> <p style="margin-left:52px;">3.2.1 Förnyelsefonderna 26</p> <p style="margin-left:52px;">3.2.2 SIFU 27</p> <p style="margin-left:23px;">3.3 Forskning och teknisk utveckling 27</p> <p style="margin-left:52px;">3.3.1 Forskning 28</p> <p style="margin-left:52px;">3.3.2 Produkt-och produktionsutveckling 29</p> <p style="margin-left:130px;">3.3.2.1 Nationella program för informationsteknologi<br /> och mikroelektronik<br /> 29</p> <p style="margin-left:130px;">3.3.2.2 Forskning och undervisning</p> <p style="margin-left:130px;">kring EG 29</p> <p style="margin-left:88px;">3.3.2.3 Branschfrämjande åtgärder 30</p> <p>4 Småföretagen 30</p> <p>5 Avreglering och avbyråkratisering 31</p> <p style="margin-left:23px;">5.1 Avreglering 32</p> <p style="margin-left:23px;">5.2 De finansiella marknaderna 33</p> <p style="margin-left:52px;">5.2.1 Börshandel 33</p> <p style="margin-left:52px;">5.2.2 Valutareglering, m. m 33</p> <p style="margin-left:52px;">5.2.3 Företagsförvärv 34</p> <p>6 Offentliga företag, institutioner och myndigheter .. 35</p> <p style="margin-left:23px;">6.1 Statens misslyckade ägarroll 35</p> <p style="margin-left:52px;">6.1.1 Privatisering av statliga företag 36</p> <p style="margin-left:52px;">6.1.2 Bolagisering av FFV 36</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_25" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:22px;">6.2 Styrorgan 36 Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:51px;">6.2.1 Löntagarfonderna 37 N150</p> <p style="margin-left:51px;">6.2.2 Småföretagsfonden 37</p> <p style="margin-left:51px;">6.2.3 Investeringsbanken 37</p> <p style="margin-left:51px;">6.2.4 Industrifonden 38</p> <p style="margin-left:51px;">6.2.5 Utvecklingsfonderna 38</p> <p style="margin-left:22px;">6.3 Industripolitiska myndigheter 39</p> <p style="margin-left:51px;">6.3.1 SIND 39</p> <p style="margin-left:51px;">6.3.2 STU 40</p> <p style="margin-left:22px;">6.4 Kommunal näringspolitik 40</p> <p style="margin-left:22px;">6.5 Den kommunala kompetensen 40</p> <p style="margin-left:22px;">6.6 Avmonopolisering och användande av entreprenörer .... 41</p> <p style="margin-left:22px;">6.7 Privatisering av kommunala bolag 41</p> <p style="margin-left:22px;">6.8 Positiva kommuner 41</p> <p>7 Hemställan 42</p> </div> <div class="block ml_2"><p>1 Inledning</p> <p>Sveriges näringsliv utgör grunden för vårt höga välstånd. Utan effektiva och<br /> konkurrenskraftiga företag kan vi inte i framtiden bibehålla vår nuvarande<br /> ställning som ett välbärgat land.</p> <p>Förutsättningen för ett vitalt näringsliv är en fungerande marknadsekonomi.<br /> Inget annat politiskt system kan samtidigt tillfredsställa individernas<br /> behov av frihet och den moderna industrins krav på en fungerande resurstillförsel.</p> <p>Den svenska marknadsekonomin etablerades successivt under 1800-talet.</p> <p>Under de senaste decennierna har socialdemokraterna vid ett flertal tillfällen<br /> vidtagit åtgärder som undergräver marknadsekonomins funktionssätt. Det är<br /> anmärkningsvärt hur ofta de gjort detta under förevändning av att marknadsekonomin<br /> behöver förbättras.</p> <p>Under 1940-talet ville socialdemokraterna delvis bevara det regleringssamhälle<br /> som byggts upp under krigsåren. Valutaregleringen är ett exempel på en<br /> sådan ”kristidsreglering” som ännu lever vidare. Under 1960-talet inleddes<br /> den s. k. aktiva näringspolitiken, som innebar att staten engagerade sig som<br /> ägare i ett stort antal företag - företag som oftast kom att uppvisa stora<br /> förluster. Under 1980-talet har vi sett en ny fas i socialdemokraternas ambitioner<br /> att undergräva marknadsekonomin - löntagarfondssystemet. Löntagarfonderna<br /> utgör ett hot mot marknadsekonomin, eftersom en växande<br /> andel av företagen kommer att domineras av offentliga fonder i vars styrelser<br /> det sitter fackföreningsföreträdare.</p> <p>Ett annat hot mot marknadsekonomin är att rättsstaten naggas i kanten av<br /> regeringens ambition att styra företagens beteende genom informella kontakter.</p> <p>Statsmakternas uppgift måste vara att fastställa generella regler för hur<br /> enskilda individer och företag skall uppträda. Inom ramen för dessa regler 22</p> </div> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_13" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>måste sedan både individer och företag få agera fritt. Möjligheterna att lösa Mot. 1986/87</p> <p>samhällsproblem genom lagstiftning är begränsade. Moral och etik i privat- N150</p> <p>och affärslivet kan påverkas av lagstiftningen, men den kan aldrig garanteras<br /> genom politiska beslut.</p> <p>I detta perspektiv är det givet att näringspolitiken främst måste syfta till att<br /> ge företagen frihet att själva få förverkliga sina affärsidéer - en näringsfrihetspolitik.<br /> Samtidigt är det givet att många offentliga politiska beslut kan påverka<br /> näringslivets betingelser. Politikerna måste utforma sina beslut så att<br /> det skapas ett gott näringslivsklimat.</p> <p>Allt flera länder i världen har möjlighet att tillverka sådana produkter som<br /> svenska företag traditionellt kunnat exportera med framgång. Det är därför<br /> endast genom att utnyttja den bästa tekniken som svenska produkter kan<br /> vara konkurrenskraftiga. Kompetensnivån inom det svenska undervisningsväsendet<br /> och på svenska forskningsinstitutioner är av avgörande betydelse<br /> för de svenska företagens framtida konkurrenskraft.</p> <p>En avgörande faktor är också förmågan till omställning. Kraven på flexibilitet<br /> kommer att öka. Flexibilitet innebär att såväl kapital som personal i<br /> framtiden snabbt och enkelt måste kunna strömma till och från olika produktionsinriktningar.<br /> De svenska konkurrensfördelarna kommer i framtiden att i<br /> stor utsträckning bero på hur snabbt nya produkter och produktionsmetoder<br /> kan appliceras. Svenska företag måste snabbt kunna anamma ny teknik, men<br /> de måste också kunna lämna produktionsinriktningar när dessa inte längre<br /> har konkurrensfördelar.</p> <p>Skall Sverige klara framtidens krav kan den svenska ekonomin inte domineras<br /> av ett fåtal stora industrikoncerner. Det måste även finnas många<br /> mindre företag. Just genom att nya företag startar kan många nya idéer<br /> förverkligas. Därför måste regler och lagar utformas så att det är enkelt att<br /> bygga upp nya företag.</p> <p>En viktig grundförutsättning för de faktorer som nämnts ovan är att det<br /> totala skattetrycket sänks och att skattesystemet ändras.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>2 Situationen för det svenska näringslivet</p> <p>I propositionen beskrivs situationen för det svenska näringslivet i ljusa termer<br /> - särskilt när de senaste årens utveckling kontrasteras mot utvecklingen<br /> under de borgerliga regeringsåren. Den svenska ekonomin utvecklades dåligt<br /> under slutet av 1970-talet. Denna nedgång orsakades i första hand av externa<br /> faktorer - men den var även ett resultat av de svåra strukturella problem som<br /> fanns i den svenska ekonomin. De borgerliga regeringarna försökte underlätta<br /> den nödvändiga strukturomvandlingen. I efterskott vet vi att en del<br /> åtgärder borde ha vidtagits ännu snabbare, t. ex. neddragningarna vid varven.<br /> Socialdemokraterna kritiserar nu de borgerliga regeringarna för ett<br /> alltför stort inslag av selektivt industristöd - men de förslag de själva lade fram<br /> som oppositionsparti hade inneburit ojämförligt mycket större industrisubventioner.<br /> Socialdemokraterna intog vid den tiden konsekvent en inställning<br /> som hade försvårat strukturomvandlingen av det svenska näringslivet. 23</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">Under de senaste åren har den svenska industrin kunnat utvecklas något Mot. 1986/87</p> <p>mera gynnsamt. Detta har emellertid inte skett tack vare den socialdemokra- N150<br /> tiska regeringspolitiken utan snarare trots denna politik.</p> <p>Den viktigaste faktorn har varit den internationella konjunkturuppgång<br /> som under de senaste åren främjats av drastiskt sänkta råoljepriser.</p> <p>Det är givet att de devalveringar som gjordes under slutet av 1970-talet och<br /> den som den tillträdande socialdemokratiska regeringen genomförde 1982<br /> har underlättat för vissa svenska företag. Under den senaste tiden har också<br /> den sjunkande dollarkursen lett till att den svenska kronan deprecierats i<br /> förhållande till de europeiska valutorna och yenen, som ett resultat av konstruktionen<br /> av den s. k. korgen.</p> <p>Sådana valutaförändringar - vare sig de är medveten politik, som vid<br /> devalveringarna, eller mera av teknisk natur - kan emellertid inte i längden<br /> lösa de underliggande svenska problemen med en alltför snabb kostnadsutveckling.</p> <p>Resultatet av kostnadsökningarna återspeglas i att relativpriset för svenska<br /> produkter stiger. Den svenska industrin har under de senaste åren åter<br /> förlorat marknadsandelar. Trots att den är medveten om situationen förmår<br /> den socialdemokratiska regeringen inte angripa de grundläggande problemen.</p> <p>Inflationen i Sverige var under 1986 3,3%. Denna för Sverige förhållandevis<br /> låga inflation kunde emellertid endast uppnås genom att regeringen på<br /> olika sätt manipulerade prisökningarna. Under innevarande år räknar de<br /> flesta bedömare med att inflationen kommer att stiga. Regeringen har redan<br /> tillgripit vad som måste betraktas som en desperat åtgärd - prisstopp.</p> <p>Prisstopp är ingen metod att bekämpa inflation - det kan på sin höjd<br /> undertrycka symptomen under en tid. Samtidigt sätts den känsliga prismekanismen<br /> på marknaden ur spel. Priserna är det signalinstrument som förmedlar<br /> uppgifter om brister och överskott. Prisstopp kommer efter hand att leda<br /> till att vissa varor inte kommer att gå att få tag på. I andra fall kommer<br /> tillverkare att undvika prisstoppet genom att manipulera med modeller eller<br /> varunamn. Reglerade priser har aldrig fungerat.</p> <p>Kostnadsutvecklingen är huvudsakligen orsakad av de höga löneökningarna<br /> och det höga ränteläget. Realräntorna i Sverige ligger högt i förhållande<br /> till våra konkurrentländer. Detta kan återspegla en osäkerhet beträffande<br /> regeringens ekonomiska politik och främst dess förmåga att vidmakthålla<br /> växelkurspolitiken.</p> <p>Det höga ränteläget innebär problem för det svenska näringslivet. Investeringsbenägenheten<br /> sjunker - färre projekt i näringslivet kan uppfylla avkastningskraven.<br /> Under några år var avkastningen av realt och finansiellt kapital i<br /> balans, nu är det åter i genomsnitt lönsammare att låna ut pengar än att<br /> investera.</p> <p>Ett av de största problemen i den svenska ekonomin är de stora löneökningarna.<br /> I praktiskt taget varje avtalsrörelse sluts avtalen på en högre nivå än vad<br /> som motsvaras av produktivitetsutvecklingen. Den viktigaste orsaken till de<br /> höga nominella löneökningarna är de höga marginalskatterna. Lägre marginalskatter<br /> skulle också möjliggöra mindre inflationsdrivande löneavtal. Där- 24</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>för måste marginalskatterna sänkas.</p> <p>Men problemen med de svenska skatterna kan emellertid inte lösas med<br /> enbart en omläggning av skatterna - det är även nödvändigt att det totala<br /> skattetrycket sänks. Om de enskilda individerna själva kan förfoga över en<br /> större del av sina arbetsinkomster kommer incitamenten för nyskapande och<br /> initiativ att öka. Det är nödvändigt för att vi skall kunna få en långsiktig<br /> tillväxt i den svenska ekonomin.</p> <p>Våra förslag utvecklas närmare i motion 1986/87:Fi215 och 1986/87:Sk413.</p> <p>3 Näringslivets behov av kompetens och kunskap</p> <p>Sveriges framtida konkurrensmöjligheter ligger i skicklighet att utnyttja den<br /> allra senaste tekniken. Det svenska näringslivet är beroende av att så effektivt<br /> som möjligt ta till vara den kompetens och kunskap som finns i Sverige.</p> <p>Företagen måste kunna delta i den mycket snabba tekniska utvecklingen. Det<br /> kräver att vi i Sverige har forskare som, åtminstone inom en del områden, kan<br /> stå i den allra främsta världsklassen. Men det kräver också att vi har en stor<br /> mängd kompetenta och kunniga personer på snart sagt alla nivåer. Det<br /> svenska näringslivet behöver tekniker och utbildade yrkesarbetare. Det<br /> krävs också välutbildade människor inom den offentliga sektorn om väsentliga<br /> myndighetsuppgifter skall kunna klaras.</p> <p>3.1 Utbildningsväsendet</p> <p>Det svenska skolsystemet uppvisar ett flertal brister. Kunskaperna får inte stå<br /> i centrum och eleven ges inte möjlighet att utveckla sin egen förmåga maximalt.<br /> På många håll orsakar disciplinproblem så svåra störningar i undervisningen<br /> att många elever tvingas lämna skolan utan ens de viktigaste baskunskaperna.<br /> Ett sådant skolväsende utgör en alltför dålig grund både för en<br /> avancerad yrkesutbildning och för akademiska studier.</p> <p>Sverige har länge kunnat upprätthålla en hög kvalitet inom vissa avancerade<br /> utbildningar -1, ex. civilingenjörsutbildningen. Det har varit en viktig<br /> konkurrensfördel. I dag håller näringslivets struktur på att förändras. Det<br /> krävs ännu flera högt utbildade personer - civilingenjörer, fysiker, kemister,<br /> systemerare och andra.</p> <p>De skickliga yrkesarbetare som är nödvändiga i varje företag med avancerad<br /> tillverkning kunde tidigare klara sig med huvudsakligen praktiska erfarenheter.<br /> Så kommer inte att vara fallet i framtiden - vid sidan av de praktiska<br /> färdigheterna krävs också betydligt bättre teoretiska kunskaper. Redan med<br /> dagens tillverkningssystem är kvinnan eller mannen på verkstadsgolvet en<br /> självständig medarbetare i en process - hon eller han måste både kunna ta<br /> emot och sända i väg information. Detta ställer betydligt högre krav på<br /> utbildning.</p> <p>Dagens utbildningssystem är utformat med den uttalade målsättningen att<br /> ge fler elever en högkvalitativ utbildning. Resultatet har emellertid snarast<br /> blivit det motsatta. Därmed berövar vi också många unga människor möjlig- 25</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N150</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>heten att få tillräckliga kunskaper och färdigheter för att på egna meriter Mot. 1986/87</p> <p>kunna komma in på arbetsmarknaden. Med ett väl fungerade utbildningssy- N150</p> <p>stern skulle unga människor vara betydligt mera attraktiva att anställa. Vi har</p> <p>i motion 1986/87:Ub515 angående utbildningspolitiken föreslagit en lång rad</p> <p>åtgärder som skulle förbättra det svenska skolväsendets kvalitet. Vi har bl. a.</p> <p>föreslagit ett system med en modern lärlingsutbildning. Vårt förslag innebär i</p> <p>korthet att eleverna får en lärlingsanställning i ett företag samtidigt som de</p> <p>går i skolan och får undervisning i teoretiska ämnen. På så sätt skulle man</p> <p>kunna uppnå den nödvändiga samhörighetskänsla mellan företag och elev</p> <p>som krävs för att både eleven och företaget skall anstränga sig för att göra</p> <p>utbildningen så givande som möjligt.</p> <p>Det kommer i framtiden att uppstå ett ökat behov av personer med kvalificerad<br /> teknisk, ekonomisk och administrativ utbildning som inte är av akademisk<br /> karaktär. Tidigare gav de tekniska och ekonomiska gymnasierna en<br /> utbildning som med den tidens mått hade sådan karaktär. Utbildningsväsendet<br /> förmår nu inte ge denna typ av mellanutbildningar som svarar mot dagens<br /> betydligt högre krav. I den ovan nämnda utbildningspolitiska motionen föreslår<br /> vi att de nuvarande s. k. småhögskolorna skall inrikta sin undervisning på<br /> denna typ av utbildning. Inte minst ur företagens synvinkel är det väsentligt<br /> att det blir en bättre tillgång på personer med kunskaper om t. ex. teknik eller<br /> ekonomi. I vår regionalpolitiska motion 1986/87:A448 belyser vi vilka<br /> tillväxthinder som brist på välutbildad arbetskraft kan utgöra för företag.</p> <p>Därför är det väsentligt för svenskt näringsliv att de mindre högskolorna<br /> inriktar sitt utbud på utbildning av icke traditionell akademisk karaktär, som<br /> utformas i överensstämmelse med den regionala arbetsmarknadens behov.</p> <p>3.2 Företagsutbildning och fortbildning</p> <p>Den snabba omställningstakten i morgondagens näringsliv innebär att vissa<br /> kunskaper snabbt kan bli överspelade och att det blir nödvändigt för de<br /> anställda att de skaffar sig nya kunskaper. I framtiden kan man knappast<br /> räkna med att arbeta hela sitt yrkesverksamma liv med samma sorts arbetsuppgifter.<br /> Det kommer att ställas krav på de enskilda individerna att tillägna<br /> sig nya kunskaper och färdigheter. En god grundläggande utbildning är den<br /> kanske allra viktigaste faktorn för att en individ framgångsrikt skall kunna<br /> klara en sådan omställning.</p> <p>Det är både den anställde och hennes eller hans arbetsgivare som måste ta<br /> ansvar för den nödvändiga fortbildningen. Sådan utbildning har sedan flera år<br /> skett i stor skala inom det svenska näringslivet.</p> <p>3.2.1 Förnyelsefonderna</p> <p>Regeringen genomdrev 1985 de sk. förnyelsefonderna. Företagen tvingades<br /> avsätta 10% av sin vinst till dessa fonder, som har till uppgift att understödja<br /> personalutbildning och forskning. Socialdemokraternas främsta syfte var<br /> emellertid snarast att förstärka statsmakternas och fackföreningarnas inflytande<br /> över företagen. Genom att avsättningarna till förnyelsefonderna insat- 26</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>tes på ickeräntebärande konton i riksbanken utgjorde de också en form av Mot. 1986/87</p> <p>tvångsupplåning. Förnyelsefonderna gav de fackliga organisationerna ett N150</p> <p>stort inflytande över ett företags forsknings- och produktutvecklingsinriktning<br /> genom att deras godkännande är nödvändigt innan de avsatta pengarna<br /> kan disponeras.</p> <p>Erfarenheterna av hur förnyelsefonder har utnyttjats varierar, men många<br /> företag har på grund av den fackliga vetorätten inte kunnat utnyttja de avsatta<br /> medlen på sätt som skulle ha gagnat företagens utvecklingsmöjligheter. Ännu<br /> vid årsskiftet fanns fortfarande ca 4,2 miljarder kronor låsta i förnyelsefonder.<br /> Reglerna för förnyelsefonderna bör snarast förändras så att den fackliga<br /> vetorätten slopas. I framtiden måste regeringar avhålla sig från denna typ av<br /> ingrepp i företagens frihet att disponera över sina vinstmedel.</p> <p>3.2.2 SIFU</p> <p>Stiftelsen Institutet för företagsutbildning skall enligt regeringens förslag inte<br /> längre erhålla ett direkt anslag. I stället skall SIND fördela medel till SIFU. I<br /> innevarande budget erhöll SIFU 12 milj. kr. för att anordna kurser. Huvudsyftet<br /> med kursutbudet skall vara att höja kompetensen inom mindre företag.</p> <p>SIFU:s verksamhet är delvis avgiftsfinansierad. Det kursutbud som SIFU<br /> erbjuder liknar i mycket de kurser som kommersiella utbildningsföretag ger.</p> <p>Därvid kan besvärliga konkurrensförhållanden uppstå.</p> <p>Enligt vår mening bör SIFU i framtiden helt finansiera sin verksamhet med<br /> kursavgifter. I annat fall får verksamheten förändras, minskas eller avyttras.</p> <p>Några budgetmedel bör i framtiden inte utgå för SIFU:s verksamhet. Anslaget<br /> till SIFU bör ej ingå i anslaget till SIND. Riksdagen bör bemyndiga<br /> regeringen att täcka de under övergångsperioden eventuellt uppkomna kostnaderna<br /> för förändringen av SIFUts ställning.</p> <p>3.3 Forskning och teknisk utveckling</p> <p>Högt kvalificerad forskning är en nödvändighet för ett avancerat industriland.<br /> Svenska forskare kan i dag visa många imponerande resultat, som också<br /> i många fall initierat en teknisk produkt- och produktionsutveckling som de<br /> svenska företagen kunnat dra nytta av. Därför är det väsentligt att vi har ett<br /> gott forskningsklimat.</p> <p>Men Sverige är ett litet land - endast en bråkdel av den nya teknik som våra<br /> företag måste utnyttja är framtagen i Sverige. Det innebär att vi såväl vid de<br /> tekniska högskolorna som inom den svenska industrin måste ha breda kontaktytor<br /> med vad som händer inom forskningen i andra länder. På så sätt kan<br /> vi utveckla produkter som innehåller ny teknik oavsett var tekniken kommer<br /> ifrån. Ett exempel på hur företag i Sverige varit framgångsrika med att<br /> applicera teknik från utlandet är datorindustrin. Trots att svenska företag inte<br /> tillverkar några stora datorer ligger svenska företag och myndigheter långt<br /> framme när det gäller att utnyttja datorer på ett effektivt sätt.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>27</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>3.3.1 Forskning</p> <p>I den näringspolitiska propositionen påstår industriministern att en av de<br /> mera allvarliga bristerna i marknadsekonomins funktionssätt är att investeringar<br /> i forskning och utveckling tenderar att bli för små. Industriministerns<br /> uttalande är märkligt med tanke på utvecklingen av teknisk-vetenskaplig och<br /> industriell FoU i Sverige.</p> <p>Den svenska industrin har under de senaste tio åren ökat sina utgifter för<br /> FoU mycket kraftigt. Den tillverkande industrin har fördubblat sina utgifter<br /> på sju år. Det är en kraftigare ökning än i något annat industriland.</p> <p>Under samma tid som den svenska industrin kraftigt ökat sina satsningar<br /> har staten inte gjort någon motsvarande ökning av resurserna till den grundläggande<br /> tekniska forskningen för att på så sätt främja industrins långsiktiga<br /> utveckling. Omfattningen av den statligt finansierade grundläggande tekniska<br /> forskningen låg 1985 vid omkring 1 miljard kronor, vilket i fasta priser<br /> innebär en minskad volym jämfört med 1977. Tvärtemot vad industriministern<br /> påstår har alltså industrin satsat kraftigt, medan staten till och med har<br /> minskat sina anslag räknat i fasta priser.</p> <p>Industrins FoU avser emellertid i huvudsak utvecklingsarbete, dvs. att med<br /> utgångspunkt i en befintlig teknisk-vetenskaplig kunskapsbas ta fram nya<br /> eller förbättrade produkter, processer, metoder och system. Den internationella<br /> konkurrensen förutsätter att utvecklingsarbetet bygger på ny teknik. Ny<br /> teknik är i hög grad vetenskapsbaserad. Saknas den vetenskapliga basen,<br /> eller är den otillräcklig jämfört med omvärldens nivå, saknas också en väsentlig<br /> förutsättning för fortsatt industriell tillväxt och internationell konkurrenskraft.</p> <p>För att kunna utnyttja den internationella utvecklingen av nya teknologier<br /> måste en tillräcklig kompetens finnas inom vårt land. Sverige måste dessutom<br /> engagera sig i nyskapande forskning och teknikutveckling inom åtminstone<br /> några viktiga områden. Annars kommer vi att få uppleva att allt fler svenska<br /> företag flyttar sin utvecklingsverksamhet till andra länder som har en bättre<br /> teknisk-vetenskaplig miljö. Men efter en tid riskerar vi att den kvalificerade<br /> produktionen också flyttar.</p> <p>En bred forskningskompetens med en internationell kontaktyta måste<br /> upprätthållas. Det är särskilt nödvändigt eftersom den svenska industrin,<br /> jämfört med länder av motsvarande storlek, har stor bredd. Det är emellertid<br /> inte realistiskt att de svenska företagen förutom sin egen allt dyrare utveckling<br /> av ny produktionsteknik och nya produkter också skulle ta på sig ett<br /> starkt ökat ansvar för att fylla det ökande behovet av vetenskaplig underbyggnad.</p> <p>Våra förslag till forskning inom det tekniskt-naturvetenskapliga området<br /> återfinns i motion 1986/87:Ub5 om forskning som väcks samtidigt som denna<br /> motion. Där behandlas också anslagen till STU (styrelsen för teknisk utveckling).</p> <p>STU har en viktig roll att spela som finansiär av olika forskningsprojekt.<br /> Samtidigt är det väsentligt att en betydande del av forskningen vid våra<br /> universitet och tekniska högskolor inte detaljstyrs. Vi föreslår därför också<br /> inrättandet av ett tekniskt forskningsråd samt förstärkningar av basresurserna<br /> vid våra forskningsinstitutioner. Även de allmänna arbetsvillkoren för<br /> forskare måste förbättras.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>3.3.2 Produkt- och produktionsutveckling</p> <p>STU finansierar en lång rad projekt som snarast är att beteckna som produkteller<br /> produktionsutveckling. En sådan verksamhet är givetvis mycket viktig.</p> <p>Däremot är det inte på samma sätt som beträffande den rena forskningen lika<br /> givet att statsmakterna skall svara för finansiering.</p> <p>3.3.2.1 Nationella program för informationsteknologi och mikroelektronik</p> <p>Mikroelektronik och informationsteknologi är mycket viktiga forskningsoch<br /> utvecklingsområden. De är nyckelområden för stora delar av vårt näringsliv.<br /> Genom att själva bedriva forskning och utvecklingsarbete på högkvalitativ<br /> nivå inom dessa områden kan svenska forskare också förstå och<br /> utnyttja rön som görs vid utländska forskningsinstitutioner.</p> <p>Det är anmärkningsvärt att det tagit regeringen tre år att presentera dessa<br /> förslag sedan riksdagen 1983 begärde förslag till åtgärder på det informationsteknologiska<br /> området.</p> <p>Industriministerns påstående att han nu gör en miljardinsats är en grov<br /> överdrift. Efter internationell måttstock är det en synnerligen blygsam insats.</p> <p>De nytillkommande anslagen till tekniskt vetenskaplig forskning uppgår till<br /> 35 milj. kr. (24 + 11,5) för nästa år, varav huvuddelen kommer från utbildningsdepartementet.<br /> För att nå över 1 miljard räknar regeringen in dels över<br /> 500 milj. kr. som industrin förväntas lägga ut på utvecklingsarbete under tre<br /> år, dels medel för utvecklingsarbete som redan finns vid televerket och<br /> försvaret. Industriministerns satsning uppgår i själva verket till 11,5 milj. kr.<br /> för 1987/88 och för treårsperioden 84 milj. kr. Därutöver tillkommer 30 milj.<br /> kr. till den av STU initierade utvecklingsverksamheten.</p> <p>Enligt vår mening är det inte i första hand stora statliga satsningar som kan<br /> ge den svenska informationsteknologin goda betingelser. Erfarenheterna<br /> från utlandet visar att många länder utan framgång försökt ”göda” sina<br /> företag till framgång på datorområdet. I Sverige, där det statliga stödet har<br /> varit av blygsam storlek, har likväl flera företag varit förhållandevis framgångsrika.<br /> Avsikten med informationsteknologiprogrammet skall inte heller<br /> vara att genom stora statliga stöd avskärma i grunden kommersiella projekt<br /> från marknadens ekonomiska krav.</p> <p>Det är emellertid nödvändigt att förbättra den vetenskapliga delen av<br /> informationsteknologiområdet. Annars riskerar vi att de svenska högskolorna<br /> kommer att sakna kompetens att förmedla avancerad kunskap på detta<br /> område. Vi föreslår därför att ytterligare 10 milj. kr. anvisas för budgetåret<br /> 1987/88 som en allmän förstärkning av basresurserna för den informationsteknologiska<br /> forskningen. Det bör ankomma på regeringen att fördela medlen<br /> på berörda högskoleenheter.</p> <p>3.3.2.2 Forskning och undervisning kring EG</p> <p>Sveriges näringsliv måste förbereda sig inför ett närmare samarbete med<br /> EG-länderna. Sverige måste delta i det integrationsarbete som för närvarande<br /> sker inom den Europeiska gemenskapen. En intensiv utbildning i hur 29</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N150</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>företagen skall kunna dra nytta av den gemensamma inre marknaden vad Mot. 1986/87</p> <p>avser arbetsmarknad, investeringar, tekniska normer, lagstiftning, m.m. N150</p> <p>bedrivs inom EG-länderna. Det finns risk för att det svenska näringslivet får<br /> sämre möjligheter på EG-marknaden om vi inte gör motsvarande satsningar<br /> på sådana studier.</p> <p>I de största svenska företagen finns mycken EG-kunskap utvecklad och<br /> samlad, medan den är bristfällig i många andra företag. Kunskaperna är<br /> emellertid inte vetenskapligt systematiserade och sällan direkt användbara i<br /> undervisningen vid våra universitet och högskolor.</p> <p>Det är väsentligt att den vetenskapliga kompetensen på detta område<br /> snarast förstärks vid de svenska högskolorna. Detta kan sedan lägga grunden<br /> för avancerad undervisning vid olika institutioner.</p> <p>Forskningsråden bör därför initiera en sådan kompetensuppbyggnad.</p> <p>3.3.2.3 Branschfrämjande åtgärder</p> <p>Regeringen vill fortsätta att lämna stöd till den träbearbetande industrin,<br /> bl. a. för produktutveckling och exportsatsningar. Enligt vår mening finns det<br /> inom ramen för andra anslag möjligheter även för företag inom den träbearbetande<br /> industrin att erhålla viss hjälp med produktutveckling och export.</p> <p>Det är inte motiverat med särskilda medel. Programmet för allmän strukturutveckling<br /> bör enligt vår mening också avvecklas.</p> <p>Därför bör inga medel för branschfrämjande åtgärder anvisas för nästa<br /> budgetår. Den verksamhet som nu pågår bör kunna avvecklas med hjälp av<br /> de reservationer som finns på anslaget.</p> <p>4 Småföretagen</p> <p>Småföretagen utgör en omistlig del av den svenska ekonomin. Men bakom<br /> varje litet företag finns en person - mannen eller kvinnan som en gång tog<br /> initiativet till att ensam eller tillsammans med andra starta företaget. Dessa<br /> människor är omistliga om vår ekonomi skall kunna utvecklas i positiv<br /> riktning. Småföretagarna - entreprenörerna - är en grupp som socialdemokraterna<br /> numera bevärdigar med några vänliga fraser vid högtidliga tillfällen.</p> <p>Men socialdemokraterna saknar fortfarande förståelse för vilka drivkrafter<br /> som behövs för ett gott företagarklimat i vårt land.</p> <p>Det hävdas ofta att antalet företag har ökat under de senaste åren - men<br /> arbetsmarknadsstatistiken visar en minskning av de personer som uppger sig<br /> som egna företagare (även om jordbrukare exkluderas).</p> <p>Efter hand som tjänstesektorn ökar i betydelse ökar också förutsättningarna<br /> för små företag. Därför borde vi ha haft en kraftigare ökning av antalet<br /> företagare.</p> <p>En viktig faktor som avhåller individer från att bli företagare är byråkratiska<br /> bestämmelser, vilket berörs närmare nedan. En annan viktig faktor är<br /> skattereglerna. Vi anser att den skattemässiga behandlingen av småföretagarna<br /> och deras företag måste ändras på en lång rad punkter. Dessa förslag<br /> redovisas i motion 1986/87:Sk413 angående ökad tillväxt genom sänkta skat- 30</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>ter och motion 1986/87:Sk461 om mindre och medelstora företags skatte- Mot. 1986/87<br /> situation. N150</p> <p>Även på en lång rad andra områden är det väsentligt att lagar och regler<br /> förändras för att främja tillväxten bland småföretag. I motion 1986/87:N434<br /> redovisar vi en sammanställning över våra viktigaste förslag.</p> <p>Det är generella åtgärder som behövs för att skapa ett positivt klimat för<br /> småföretagare - selektivt stöd till företag bör bara tillgripas i rena undantagssituationer.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>5 Avreglering och avbyråkratisering</p> <p>Det finns två faktorer som har givit upphov till levnadsstandardtillväxten<br /> under 1800- och 1900-talen:</p> <p>o Teknisk utveckling,<br /> o Okad frihet för näringslivet.</p> <p>Ökad frihet för näringslivet har inneburit ökad konkurrens och bättre resursfördelning.<br /> Ett exempel är utrikeshandeln. Frihandel innebär att produkter<br /> oavsett var de är tillverkade kan konkurrera på lika villkor. Det medför också<br /> att produkter kommer att tillverkas där det åtgår minst resurser. Resultatet är<br /> att vi alla kan få det bättre genom att de inbesparade resurserna kan nyttjas<br /> för något annat. Alla parter vinner i längden på fri handel.</p> <p>Sverige är i mycket stor utsträckning beroende av internationell handel och<br /> av att svenska företag kan vara aktiva utomlands. Moderata samlingspartiet<br /> har i motion 1986/87:N355 deklarerat som sin målsättning att frihandeln bör<br /> utökas så långt som möjligt. Vi har samtidigt understrukit behovet av att<br /> Sverige kan nå ett så nära, varaktigt och omfattande samarbete som möjligt<br /> med EG. Vi måste sträva efter att delta i den utveckling av en gemensam inre<br /> marknad som nu pågår inom den Europeiska gemenskapen. Samtidigt är det<br /> betydelsefullt att vi även har en öppen attityd till ekonomiskt samarbete och<br /> arbetar för att undanröja handelshinder mellan Sverige och länder utanför<br /> EG.</p> <p>Också inom Sveriges gränser är det viktigt med frihandel i betydelsen fri<br /> handel. Principen måste vara att företag och individer själva skall bestämma<br /> över produkter, priser m. m. Endast i undantagsfall är det motiverat att med<br /> offentlig reglering styra företagens beteende. Ett sådant är miljöskyddsregleringen.</p> <p>Men på många andra områden finns det inte samma starka skäl för bestämmelser.<br /> I en del fall beror den offentliga regleringen på att politikerna anser<br /> att företagen inte själva förstår sitt eget bästa. I andra fall har särskilda<br /> intressegrupper i det allmänna intressets namn lyckats genomdriva bestämmelser<br /> som gynnar dem själva.</p> <p>Många av de lagar och bestämmelser som för närvarande begränsar näringslivets<br /> utvecklingsmöjligheter skapades under andra omständigheter än<br /> de som nu gäller. Det ursprungliga behovet av offentlig reglering föreligger<br /> ofta inte längre. 31</p> </div> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Även om det i en del fall kan hävdas att en reglering kan ge en del fördelar Mot. 1986/87<br /> tas då sällan hänsyn till de negativa konsekvenserna av regleringarna, bl. a. i N150</p> <p>form av ökade utgifter och felaktig resursfördelning.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>5.1 Avreglering</p> <p>Regeringen behandlar avreglering och regelförenkling i ett särskilt kapitel.</p> <p>Det är naturligtvis positivt att regeringen blivit så medveten om problemen<br /> med en alltför omfattande reglering att den ger frågan verbal uppmärksamhet,<br /> men när det gäller verkliga åtgärder blir regeringens lista tunn. Förutom<br /> en avreglering av ädelmetallkontrollen och några marginella förenklingar<br /> bl. a. i bestämmelserna för kontroll av vågar och pumpar har inte mycket<br /> hänt.</p> <p>Flera av de exempel som regeringen anför är inte alls förenklingar eller<br /> avregleringar. De miljontals deklaranter som stiftat bekantskap med den nya<br /> förenklade deklarationsprocessen tvivlar nog på förenklingens värde när de<br /> samtidigt upptäckte att deras möjligheter att dra av reskostnader i själva<br /> verket till stor del tagits bort. Ännu mindre imponerade av regleringsförenklingssträvandena<br /> är personalen vid skattemyndigheterna.</p> <p>Den nya plan- och bygglagen kan naturligtvis inte heller betraktas som ett<br /> steg mot avreglering. I själva verket öppnar denna lag stora möjligheter för en<br /> omfattande kommunal regelapparat. Beträffande den förenklade kontroll av<br /> elektrisk materiel som nu sägs handläggas i regeringskansliet är det i själva<br /> verket så att regeringen förhalar frågan, eftersom starka intressegrupper inte<br /> vill acceptera att denna typ av handelshinder undanröjs.</p> <p>Under senare tid har det kommit in flera rapporter, bl. a. från statliga<br /> organ, som påvisar de negativa effekterna av existerande reglering. I motion<br /> 1986/87:N434 refererade vi till RRV:s rapport om samordnat myndighetsutövande.<br /> Rapporten påvisade tydligt att den svenska byråkratin fungerar som<br /> en avskräckande faktor för den som vill starta ett eget företag. Sedan dess har<br /> SPK genomfört en utvärdering av regleringarnas kostnader på tre olika<br /> samhällsområden (bostadsnormer, trafikområdet och livsmedelsregler). I<br /> denna konstaterar man att det entydigt är konsumenterna som förlorar på<br /> regleringarna. Vissa privilegierade företag, en del yrkesgrupper och personalen<br /> i de kontrollerande organen kan däremot dra nytta av regleringarna.</p> <p>Dessa formar ofta effektiva påtryckningsgrupper. Socialdemokratiska politiker<br /> som inte kan falla tillbaka på någon grundläggande tro på marknadsekonomi<br /> och frihet för individerna att bestämma faller ofta till föga för den typen<br /> av påtryckningar.</p> <p>Utredningar av det slag som ovan beskrivits är väsentliga för att fästa<br /> uppmärksamheten på konsekvenserna av regleringar. På praktiskt taget alla<br /> områden finns regler och bestämmelser som orsakar större skada än nytta.</p> <p>Det är därför nödvändigt att undanröja offentlig reglering, vilket kräver ett<br /> målmedvetet arbete. Den egentligen enda effektiva åtgärden är att alla<br /> regeringsmedlemmar är medvetna om problemen och beredda att sätta sin<br /> kraft som departementschefer bakom målsättningen att avskaffa onödiga och 32</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>kostsamma regler. Det går inte att utse en avregleringsminister eller ens Mot. 1986/87</p> <p>interdepartementala avregleringsgrupper. Alla departement måste genomsy- N150</p> <p>ras av en gemensam målsättning. Därefter måste också de underlydande<br /> myndigheterna få klara direktiv, samtidigt som de utsätts för en extern<br /> utvärdering. Avreglering kommer att innebära omställningsproblem - enskilda<br /> individer och företag kan ibland uppleva avreglering som en försämring.<br /> Avregleringar kan delvis liknas vid strukturomvandlingar inom näringslivet.</p> <p>I motion 1986/87:N434 om näringspolitik har vi föreslagit en del ytterligare<br /> åtgärder för att undvika att obehövliga nya lagar och regler införs.</p> <p>5.2 De finansiella marknaderna</p> <p>De finansiella marknaderna spelar en allt större roll i det moderna samhället.</p> <p>Genom kapital- och kreditmarknaderna kan resurser omfördelas till delar av<br /> ekonomin där de har bäst förutsättningar att göra nytta. Väl fungerande<br /> finansiella marknader är en nödvändighet för ekonomisk tillväxt i den reala<br /> delen av ekonomin.</p> <p>Nya marknadsinstrument och nya företagsformer utvecklas för närvarande<br /> i snabb takt. Det är en viktig process och statsmakterna bör undvika att<br /> reglera de finansiella marknaderna mer än vad som är nödvändigt för att<br /> skydda de olika aktörerna från bedrägeri. Erfarenheterna från andra länder<br /> visar också på huvudsakligen goda erfarenheter av avreglering av de finansiella<br /> marknaderna. Även i Sverige har det skett lättnader i de tidigare hårda<br /> reglerna.</p> <p>5.2.1 Börshandel</p> <p>Värdepappershandeln håller snabbt på att internationaliseras. Svenska aktier<br /> handlas redan på flera internationella börser. Samtidigt sker en utveckling<br /> mot nya former av handel. I framtiden kommer aktiehandeln att i allt<br /> större utsträckning ske med hjälp av dataterminaler. Därmed öppnas också<br /> möjligheterna för svenska aktörer att genomföra aktieaffärer i utlandet.</p> <p>Skall denna typ av tjänster kunna behållas i Sverige är det nödvändigt att<br /> svenska fondhandlare får konkurrera på lika villkor med sina utländska<br /> kollegor. Den svenska aktieomsättningsskatten på 2% höjer kostnaderna för<br /> aktiehandel i Sverige betydligt. Omsättningsskatten bör avskaffas. I motion<br /> 1986/87:N434 utvecklas våra åsikter om börshandeln.</p> <p>5.2.2 Valutareglering, m. m.</p> <p>Den svenska valutaregleringen är snart en anakronism - praktiskt taget alla<br /> andra utvecklade industriländer har avvecklat sin valutareglering. Inskränkningarna<br /> i möjligheterna att flytta kapital in i och ut ur Sverige bidrar inte<br /> längre till att stärka den svenska ekonomin. I stället leder valutaregleringen<br /> till att den svenska valutan blir mindre attraktiv. Valutaregleringen kan, trots<br /> dess syfte, medverka till att förstärka valutautflödet och göra det svårare att<br /> upprätthålla kronans växelkurs. I motion 1986/87:Fi605 redovisas våra åsikter<br /> och förslag beträffande fria kapitalrörelser.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>5.2.3 Företagsförvärv</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N150</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Den nuvarande lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m. trädde i<br /> kraft 1983.1 grunden bygger den dock på lagstiftning från 1916 som skapades<br /> för att praktiskt taget omöjliggöra för utlänningar att köpa mark eller företag.</p> <p>Enligt vår mening är en sådan syn på utländska investeringar förlegad.<br /> Svenska företag är aktiva i praktiskt taget alla jordens länder - ofta med<br /> dotterbolag. I sådana fall borde företagen, enligt vår mening, få fungera utan<br /> hämmande byråkrati.</p> <p>Det finns numera en praxis som accepterar utländskt ägande av svenska<br /> företag, men lagarna, byråkratiska rutiner och politiska påtryckningar reser<br /> ännu hinder för utländska intressen som vill investera i svenskt näringsliv.<br /> Regeringen föreslår vissa marginella förändringar i den gällande lagstiftningen,<br /> vilka innebär att förvärv av företag med en omsättning som understiger<br /> 100 basbelopp och företag med färre än tio anställda inte behöver tillståndsprövning.<br /> Likaså förändras reglerna vid inomkoncernstransaktioner.</p> <p>Regeringens förslag innebär dock inte någon väsentlig avreglering på detta<br /> område. De praktiska problemen kring de nuvarande lagarna kan nämligen<br /> vara mycket besvärande både för förvärvande företag och för företag som<br /> skall få utländska ägare.</p> <p>Först måste en bolagsstämma besluta om ändring i det utlänningsförbehåll<br /> som finns i praktiskt taget alla bolagsordningar. Inför detta beslut måste<br /> företaget i de flesta fall genomföra MBL-förhandlingar. Därefter måste företaget<br /> inge en ansökan till länsstyrelsen om att få ta bort eller ändra utlänningsförbehållet.<br /> Därvid måste man bl. a. medsända ett revisorsintyg som utvisar<br /> företagets innehav av fastigheter.</p> <p>Handläggningen av dessa ärenden kan ta mycket lång tid.</p> <p>Sedan måste den köpande utlänningen anhålla om förvärvstillstånd. Olika<br /> länsstyrelser har olika praxis. En del accepterar resultatet av MBL-förhandlingar<br /> inom företaget, medan andra sänder varje förvärvsärende på remiss till<br /> de fackliga centralorganisationerna.</p> <p>Många får slutligen efter lång väntan förvärvstillstånd från länsstyrelsen.<br /> Men i vissa fall kan inte förvärvstillstånd erhållas utan avtal om s k. frivilliga<br /> utfästelser. I dessa fall kan det vara en rent politisk process. I utfästelserna<br /> tvingas det köpande företaget utlova t. ex. en viss sysselsättningsvolym vid de<br /> övertagna enheterna.</p> <p>När Sverige nu försöker anpassa sig till reglerna inom den gemensamma<br /> inre marknaden inom den Europeiska gemenskapen kommer det att bli<br /> nödvändigt att avskaffa praktiskt taget alla hinder för utländska företagsförvärv.<br /> Frågan är också aktuell vid de pågående GATT-förhandlingarna.</p> <p>Sverige bör därför sträva efter att snarast avskaffa dessa hinder för utländska<br /> investeringar. Vi måste förutsätta att företag i Sverige, oavsett vilken<br /> ägare de har, följer svensk lag. För ägare från övriga OECD-länder bör det<br /> normalt inte uppstå några problem. I fråga om vissa länder kan det emellertid<br /> med hänsyn till totalförsvaret eventuellt finnas en del komplikationer.</p> <p>Regeringen bör snarast låta utreda hur nuvarande hinder för utländskt<br /> ägande av svenska företag skall avvecklas.</p> <p>Intill dess resultatet av utredningen föreligger måste handläggningstiderna<br /> för förvärvstillstånd kraftigt minskas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>6 Offentliga företag, institutioner och myndigheter</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N150</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Det finns en grundläggande skillnad mellan den socialdemokratiska och den<br /> moderata näringspolitiken. Vår politik är inte en näringspolitik i traditionell<br /> betydelse - vi strävar efter att ge företagen frihet att själva utvecklas efter sina<br /> egna förutsättningar. Statsmakternas roll måste primärt vara att skapa det<br /> rätta klimatet för marknadsekonomin.</p> <p>Socialdemokraterna vill emellertid med hjälp av en lång rad instrument<br /> mer eller mindre hårdhänt styra företagens beteende. Resultaten är för det<br /> mesta avskräckande. Det är hög tid att inleda en omläggning av näringspolitiken<br /> som innebär att dessa offentliga styrinstrument avvecklas eller får betydligt<br /> minskade uppgifter.</p> <p>6.1 Statens misslyckade ägarroll</p> <p>Under 1960- och 1970-talen ökade andelen statligt ägda företag kraftigt i<br /> Sverige. Tidigare hade andelen statliga företag varit bland de lägsta i Europa.</p> <p>Den aktiva näringspolitiken, som socialdemokraterna introducerade under<br /> 1960-talet, innebar att staten skulle engagera sig som ägare i ett antal företag i<br /> olika branscher. Företagen skulle agera efter andra regler än vanliga kommersiella<br /> företag. Resultatet blev ganska snabbt att de statliga företagen<br /> uppvisade stora förlustsiffror och nedläggningar eller neddragningar blev<br /> nödvändiga på många håll.</p> <p>Numera har även socialdemokraterna - åtminstone tillfälligt - insett att<br /> företag måste få agera som företag även om de har statliga ägare. De statliga<br /> företagens ledningar har numera en betydligt större självständighet och även<br /> statliga företag förväntas gå med vinst. Det är i sig en positiv utveckling som<br /> förbättrar de statliga företagens möjligheter att överleva och utvecklas.</p> <p>De statliga företagen saknar emellertid de aktiva ägarintressenter som i<br /> längden är nödvändiga för att företagen skall kunna knyta kontakter med<br /> andra företag. Fusioner och företagsköp blir betydligt svårare att genomföra<br /> när det saknas en kompetent ägare.</p> <p>Dessutom borde inte ens socialdemokrater kunna hävda att det skulle<br /> finnas något reellt skäl att behålla dessa företag i statlig ägo, när de uppträder<br /> som vanliga företag.</p> <p>Den enda egentliga motiveringen för statligt ägda företag som förekommer<br /> i propositionen är att ”Den statliga företagsamheten har en viktig uppgift som<br /> en motvikt till ensidig privat ägarkoncentration.” Detta är fel. Den samlade<br /> statliga företagssektorn är snarast en faktor som bidrag till ägarkoncentrationen,<br /> i synnerhet i kombination med löntagarfondernas växande inflytande.</p> <p>De statliga företagen innebär snarast en belastning för staten, eftersom<br /> regeringen måste uppträda både som regering med ansvar för Sveriges intressen<br /> och som företagsägare. Det är givet att dessa dubbla roller kan ge upphov<br /> till problem. Samtidigt har de statliga företagen kommit att bli underkapitaliserade,<br /> eftersom de statliga företag som har expansionskraft har hindrats av<br /> att staten av statsfinansiella skäl inte kunnat skjuta till något nytt ägarkapital.</p> <p>Därför har också företagen försvagats. 35</p> </div> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>6.1.1 Privatisering av statliga företag</p> <p>Vi anser inte att det finns några skäl att bibehålla företag i statlig ägo. I princip<br /> kan samtliga statliga företag som inte har någon myndighetsroll säljas. I<br /> motion 1986/87:N354 om privatisering av statliga företag redovisar vi hur<br /> statliga företag bör säljas. Vi räknar med att försäljningarna ger ett tillskott<br /> till statskassan med ca 4 miljarder kronor per år under många år. När<br /> företagen säljs ut är det viktigt att man utnyttjar tillfället att öka ägarspridningen<br /> - att stimulera fler hushåll att äga aktier.</p> <p>6.1.2 Bolagisering av FFV</p> <p>Förutom de statliga aktiebolagen bedriver staten också affärsverksamhet i<br /> form av de s. k. affärsdrivande verken. I den ovan nämnda motionen föreslår<br /> vi också att delar av affärsverkens verksamhet privatiseras. I en del fall<br /> föreligger problem, eftersom affärsverken har monopol på vissa tjänster. Den<br /> tekniska utvecklingen håller på att göra en del av dessa monopol allt skadligare,<br /> samtidigt som de blir svåra att upprätthålla. Strävan bör därför vara att<br /> minska affärsverkens monopolområden.</p> <p>Bland affärsverken finns det ett som varken har hand om några monopol<br /> eller som utövar några myndighetsuppgifter - affärsverket FFV. Det är<br /> snarast en rad historiska omständigheter som gjort att FFV har affärsverksform.<br /> Det har sedan lång tid funnits förslag om att överföra FFV till aktiebolagsform.<br /> Regeringen har nu ånyo tagit ställning till frågan och bestämt sig för<br /> att bibehålla den otidsenliga affärsverksformen. Visserligen innebär regeringens<br /> förslag att FFV kan få litet större frihet jämfört med dagsläget, men<br /> likväl kommer FFV att förbli ett statligt affärsverk. Det är orimligt att ett<br /> företag som arbetar i konkurrens med privata företag skall ha status av statlig<br /> myndighet. Det är ett förhållande som också i längden skadar företagets<br /> framtidsutsikter.</p> <p>Dessvärre förefaller det som om regeringen skrämts av de uppslitande<br /> organisationsstriderna mellan olika fackförbund med åtföljande arbetskonflikter<br /> som förekom när TELI skulle överföras till bolagsformen. Sådana<br /> organisationsstrider understryker splittringen inom LO mellan de offentliganställda<br /> och privatanställda och visar att en del fackföreningsföreträdare<br /> sätter den egna organisationens inflytande och storlek före omtanken om<br /> medlemmarnas bästa.</p> <p>Det finns enligt vår mening ingen anledning att förhala frågan om att<br /> omvandla FFV till aktiebolag. När FFV blivit ett aktiebolag får företagsledningen<br /> också den nödvändiga friheten att omvandla företaget, så att det kan<br /> privatiseras. Regeringen bör därför snarast förelägga riksdagen förslag om att<br /> omvandla affärsverket FFV till aktiebolag.</p> <p>6.2 Styrorgan</p> <p>Tidigare var den svenska kredit- och kapitalmarknaden hårt reglerad. Krediter<br /> skulle beviljas utifrån kriterier som riksdag och riksbank fastställde.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Resultatet blev naturligtvis att vissa former av investeringar, såsom t. ex. Mot. 1986/87</p> <p>bostadsinvesteringar, gynnades på andras bekostnad. Kontakter och infly- N150</p> <p>tande blev betydelsefulla för företag som behövde ordna kapital. Större<br /> företag och investeringar i välkänd teknik gynnades konsekvent av bestämmelserna.<br /> För att delvis komma till rätta med en del av det alltmera uppenbara<br /> problemen för företagen tillskapades ett antal organ som syftade till att<br /> skapa nya förmedlingsvägar för kapital till expansiva företag.</p> <p>Under de borgerliga regeringarna inleddes den ovan skisserade avregleringen<br /> av kapital- och kreditmarknaderna. Under starkt tryck från den pågående<br /> internationella avregleringen inom dessa områden har också den<br /> svenska kredit- och kapitalmarknaden avsevärt förändrats under de senaste<br /> åren. Det finns därför anledning att ifrågasätta om det krävs några särskilda<br /> statliga kapitalförmedlingsorgan.</p> <p>6.2.1 Löntagarfonderna</p> <p>Löntagarfonderna leder till en smygande socialisering av det svenska näringslivet.<br /> Löntagarfonderna har utformats så att de förblir under socialdemokratisk<br /> kontroll oavsett hur riksdagsmajoriteten växlar.</p> <p>Löntagarfonderna försöker nu på olika sätt framställa sig som accepterade<br /> aktörer på den svenska aktiemarknaden. De två mest uppseendeväckande<br /> exemplen på hur fonderna försöker bli ”accepterade” är optionserbjudande<br /> till vissa befattningshavare i Handelsbanken och Pronator. Villkoren i dessa<br /> optionsavtal har delvis hemlighållits, men det finns anledning att tro att<br /> fondernas erbjudanden är politiskt motiverade. Man vill framstå som acceptabla<br /> samarbetspartner.</p> <p>De som i debatten har kritiserat dessa överenskommelser har angripits från<br /> vissa regeringsledamöters sida och blivit tillskrivna odemokratiska åsikter.</p> <p>Löntagarfonderna är ett politiskt inslag i vår ekonomi. Det är en given<br /> demokratisk rättighet att kämpa för att löntagarfonderna snarast skall avskaffas.<br /> I motion 1986/87:Fi201 kräver vi tillsammans med de andra borgerliga<br /> partierna att löntagarfonderna snarast avskaffas.</p> <p>6.2.2 Småföretagsfonden</p> <p>Ett inslag i löntagarfondssystemet är den så kallade småföretagsfonden.</p> <p>Denna disponerar för närvarande 100 milj. kr., varav man har köpt aktier,<br /> konvertibla skuldebrev m. m. i olika småföretag för mindre än halva beloppet.</p> <p>Småföretagsfonden har en av regeringen utsedd styrelse men förlitar sig för<br /> administration m. m. på Investeringsbankens resurser.</p> <p>Enligt vår mening bör även denna del av löntagarfondssystemet snarast<br /> avvecklas. Regeringens förslag att överföra ytterligare 100 milj. kr. till småföretagsfonden<br /> bör därför avvisas.</p> <p>6.2.3 Investeringsbanken</p> </div> <div class="block ml_4"><p>På dagens kapitalmarknad finns det en lång rad olika kreditinstitut som väl</p> </div> <div class="block ml_52"><p>37</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>kan svara för den kapitalförsörjning som Investeringsbanken ursprungligen Mot. 1986/87</p> <p>var avsedd att främja. Banken har också under senare år haft svårt att finna N150</p> <p>lämpliga investeringsobjekt. Vi anser därför att Investeringsbanken kan avvecklas.<br /> Låneportföljen bör avyttras och bankens kapital återföras till statskassan.</p> <p>6.2.4 Industrifonden</p> <p>Industrifonden tillskapades ursprungligen i syfte att stödja storföretags satsningar<br /> på särskilt riskfyllda projekt. Efter hand har fonden mera kommit att<br /> stödja projekt i mindre företag. Fonden har stora likvida medel, kring 350<br /> milj. kr. vid ingången av detta budgetår. Regeringen önskar därför att fonden<br /> återför 155 milj. kr. till statskassan. Därvid förutsätter regeringen att fondens<br /> styrelse kommer att följa en uppmaning från riksdagen.</p> <p>Vi kan för vår del instämma i uppmaningen att minska fondens kapital. På<br /> sikt bör hela industrifonden kunna avvecklas. Denna typ av kreditgivning bör<br /> kunna ske genom den normala kredit- och kapitalmarknaden.</p> <p>Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en successiv<br /> neddragning och avveckling av industrifondens verksamhet.</p> <p>6.2.5 Utvecklingsfonderna</p> <p>I motion 1986/87:A448 redovisar vi vår syn på regionalpolitiken. Utvecklingsfonderna<br /> är visserligen inte ett regionalpolitisk! instrument i strikt mening,<br /> men dessas betydelse är givetvis störst i svagt utvecklade regioner. Det<br /> är viktigt att utvecklingsfonderna inom sitt ansvarsområde ges möjlighet att<br /> vara en effektiv hjälp till företagarna.</p> <p>Vi har tidigare understrukit att utvecklingsfonderna inte bör ägna sig åt<br /> utlåningsverksamhet. Företagens kreditförsörjning kan ske genom de normala<br /> kanalerna på kreditmarknaden. För utveckling av vissa nya produkter<br /> finns möjlighet att erhålla stöd från STU. I de regionalpolitisk! svaga områdena<br /> kan det i en del fall vara aktuellt med regionalpolitisk! stöd. Vår politik<br /> skulle också utgöra en allmän stimulans till expansion och nyetablering i<br /> näringslivet.</p> <p>Utvecklingsfondernas huvudsakliga uppgift bör vara att svara för rådgivning<br /> och tillsammans med anslagsbeviljande myndigheter inom regionalpolitiken<br /> stödja företag med en del av den kompetens som krävs för att goda<br /> affärsidéer skall kunna genomföras och dåliga affärsprojekt inte bli en börda<br /> för företaget.</p> <p>Utvecklingsfondernas rådgivningsverksamhet bör huvudsakligen inriktas<br /> på att främja start av företag. Presumtiva företagare behöver ofta råd kring<br /> hur ett företag skall startas och drivas.</p> <p>Utvecklingsfondernas konsultverksamhet motsvarar till viss del den verksamhet<br /> som bedrivs av privata konsultföretag. Speciellt i de regionalpolitiskt<br /> svaga regionerna är det ett viktigt inslag i infrastrukturen att det finns konsultföretag.<br /> Det finns en risk att deras tillväxtmöjligheter minskas av konkurrens<br /> från utvecklingsfonderna. Därför är det väsentligt att utvecklingsfonderna i<br /> ökad utsträckning tar betalt för sina tjänster till företagen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Många utvecklingsfonder har svårt att rekrytera tillräckligt många väl Mot. 1986/87</p> <p>kvalificerade konsulter. De få konsulterna vid utvecklingsfonderna tvingas N150</p> <p>ofta handlägga frågor över ett mycket brett område. Det är givet att de inte<br /> alltid får möjlighet att utveckla en tillräckligt god kunskap på alla områden.<br /> Utvecklingsfonderna måste därför i ökad utsträckning anlita utomstående<br /> konsulter.</p> <p>Det är möjligt att fondernas kompetens och effektivitet kan ökas om man<br /> grupperar fonderna regionvis. Länsgränserna utgör inte alltid en naturlig<br /> avgränsning av olika regioner. Vid en sådan omstrukturering är det också<br /> viktigt att utvecklingsfonderna får en tydligare regionalpolitisk inriktning. I<br /> expansiva regioner finns betydligt mindre eller inget behov av fondernas<br /> tjänster.</p> <p>Utvecklingsfondernas möjligheter att fungera effektivt har försvårats genom<br /> att styrelseledamöterna tillsätts utifrån politiska meriter. En duktig<br /> politiker har inte alltid den erfarenhet som behövs för att leda en verksamhet<br /> vars uppgift är att hjälpa näringslivet att fungera i enlighet med marknadens<br /> krav. Det måste därför finnas fler personer med erfarenhet från näringslivet i<br /> utvecklingsfondernas styrelser.</p> <p>Utvecklingsfonderna har för närvarande stora likvida medel. Den ändrade<br /> inriktning som vi föreslår, vilken innebär att utlåningsverksamheten upphör,<br /> kommer att medföra att fonderna kan återbetala sitt kapital till staten. Vi<br /> förutsätter att fondernas andra huvudmän, landstingen, kommer att medverka<br /> till detta om riksdagen fattar beslut om en sådan förändrad inriktning.</p> <p>Vi räknar med att under kommande budgetår ca 125 milj. kr. kan återföras till<br /> statskassan.</p> <p>Vad som ovan föreslagits i avsnitt 3.2.2 jämte den av oss tidigare förespråkade<br /> överföringen av exportfrämjande insatser till exportrådet medför<br /> mindre kostnader under anslaget Småföretagsutveckling. Det bör även vara<br /> möjligt att göra vissa besparingar i samband med den förändrade inriktningen<br /> av utvecklingsfondernas verksamhet. Riksdagen bör därför anvisa 110 milj.<br /> kr. till småföretagsutveckling.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>6.3 Industripolitiska myndigheter</p> <p>6.3.1 SIND</p> <p>Vi motsatte oss att statens industriverk inrättades. Med ett särskilt verk för<br /> industrifrågor finns ökad risk för att politiker försöker styra företagens verksamhet<br /> och framtida inriktning. Det går inte att betrakta företag på en<br /> aggregerad nivå och utfärda rekommendationer till hela branscher.</p> <p>En del utredningsuppdrag som nu utförs av SIND på uppdrag av departementet<br /> skulle kunna läggas ut på forskningsinstitutioner och enskilda konsultföretag.<br /> Den utredningsverksamhet som nu bedrivs vid SIND kan avvecklas.</p> <p>Exportfrämjande åtgärder bör överföras till Exportrådet. Vissa frågor kan<br /> också överföras till STU. De återstående uppgifterna för SIND kommer då 39</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>att vara att fungera som central myndighet för regionalpolitiskt stöd. Genom Mot. 1986/87</p> <p>den ökade betoningen av generella stödformer, förenklade selektiva stödme- N150</p> <p>toder och en decentralisering av stödbesluten kommer arbetsuppgifterna<br /> även på detta område att minska.</p> <p>Den här skisserade minskningen av SIND bör vara färdig senast under<br /> budgetåret 1988/89. Redan inför kommande budgetår kan anslagen till SIND<br /> minska. Det särskilda anslaget till utredningsverksamhet bör utgå och anslaget<br /> till förvaltningskostnader minska till 40 milj. kr.</p> <p>6.3.2 STU</p> <p>STU har en mycket viktig uppgift i att främja teknisk forskning och utveckling.<br /> För att detta skall kunna ske krävs att det vid STU finns en god teknisk<br /> och ekonomisk kompetens. Det är emellertid väsentligt att förvaltningen vid<br /> STU inte blir alltför omfattande.</p> <p>Den av oss ovan föreslagna inriktningen för SIND innebär att STU kommer<br /> att få överta en del arbetsuppgifter. Med hänsyn till detta kan vi biträda<br /> den av regeringen föreslagna nivån för anslag till STU:s förvaltningskostnader.</p> <p>6.4 Kommunal näringspolitik</p> <p>De pågående strukturförändringarna påverkar landets kommuner i varierande<br /> grad. Det är förståeligt att politiker och allmänhet på orter där många<br /> arbetsplatser försvinner med alla medel försöker ”rädda jobben” t. o. m. när<br /> de föreslagna åtgärderna står i strid med lagen.</p> <p>Många kommuner har under de senaste åren bedrivit en egen näringspolitik<br /> genom subventioner och stöd till olönsamma företag. I längden är det<br /> orimligt att subventionera företag - det går inte att ordna varaktiga sysselsättningstillfällen<br /> på det sättet. Kommunala subventioner har t. o. m. fler skadliga<br /> effekter än statliga.</p> <p>I många kommuner satsas skattebetalarnas pengar på riskfyllda projekt projekt<br /> som ofta har så dåliga förutsättningar att det inte går att finna privata<br /> investerare. Orsakerna står dels att finna i kommunalpolitiska ambitioner att<br /> förvandla kommunen till ett expansivt område, dels i veritabla utpressningssituationer<br /> när företag som begär hjälp samtidigt ”hotar” med nedläggning<br /> eller utflyttning.</p> <p>6.5 Den kommunala kompetensen</p> <p>När kommuner ger stöd till enskilda företag bryter de ofta mot lagen. Kommunallagen<br /> anger visserligen inte uttryckligen vad en kommun har rätt att<br /> syssla med. Det har emellertid utvecklats en omfattande rättspraxis på detta<br /> område genom att kommunala beslut har överklagats. Därvid har tre principer<br /> blivit normgivande:</p> </div> <div class="block ml_4"><p>• Lokaliseringsprincipen, som innebär att de intressen som kommunen av</p> </div> <div class="block ml_52"><p>40</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>ser att tillgodose skall finnas inom den egna kommunen.</p> <p style="margin-left:12px;">• Likställighetsprincipen, vilken innebär att kommuninvånarna skall behandlas<br /> likvärdigt.</p> <p style="margin-left:12px;">• Självkostnadsprincipen, som innebär att kommunen inte skall göra någon<br /> vinst på den verksamhet den bedriver.</p> <p>Trots dessa principer är det många kommuner som engagerar sig i företag.</p> <p>Några av de mest utmanande exemplen var Söderhamns stöd till Ljusne<br /> kätting och Piteå kommuns engagemang i en målerifirma med verksamhet<br /> t. o. m. i utlandet. Även om det legala läget har varit något oklart finns det<br /> flera fall där kommuners beslut har förklarats stå i strid med kommunallagen.</p> <p>I en del fall har kommuner t. o. m. underlåtit att rätta sig efter avkunnade<br /> domar, utan har helt öppet trotsat domstolsutslagen.</p> <p>6.6 Avmonopolisering och användande av entreprenörer</p> <p>I stället för att riskera skattebetalarnas pengar genom att subventionera<br /> företag bör kommunerna aktivt arbeta för att främja ett gott näringslivsklimat.</p> <p>Det är viktigt att gynna tillväxten inom servicesektorn. Detta kan kommunerna<br /> göra genom att lägga ut väsentliga delar av den verksamhet som de<br /> själva bedriver på entreprenad till företag. Vi anser att många av de nuvarande<br /> kommunala monopolen inom serviceområdet bör ersättas med att<br /> olika företag och organisationer kan få erbjuda denna service. En sådan<br /> utveckling tillsammans med en konsekvent politik från kommunernas sida i<br /> syfte att låta entreprenörer ta hand om kommunernas tekniska servicearbete<br /> skulle bidra till ett vitalare näringsliv.</p> <p>6.7 Privatisering av kommunala bolag</p> <p>I motion 1986/87: N354 understryker vi behovet av att kommunägda företag<br /> och tillgångar säljs. Många kommuner bedriver, inom ramen för gällande<br /> lagpraxis, omfattande affärsverksamhet. I princip bör kommunerna på<br /> samma sätt som staten stå obundna i förhållande till olika företag. Därför bör<br /> kommunerna avveckla sådana engagemang. Stora och värdefulla tillgångar<br /> som nu ägs av kommuner ger ofta ingen eller ringa ekonomisk avkastning.</p> <p>Genom att sälja dessa tillgångar kan kommunerna förbättra sin ekonomiska<br /> ställning och skapa förutsättningar för skattesänkningar.</p> <p>6.8 Positiva kommuner</p> <p>Att kommunerna inte skall engagera sig som ägare, vare sig i nyetablerade<br /> eller krisdrabbade företag, innebär givetvis inte att kommunerna skall inta en<br /> passiv inställning till det lokala näringslivet. Det är kommunernas skyldighet<br /> att tillse att det finns goda utvecklingsmöjligheter för kommunens företag.</p> <p>En viktig faktor är att den kommunala byråkratin snabbt kan handlägga<br /> olika frågor och att kommunerna avstår från onödig styrning av företagens 41</p> <p>verksamhet. Det är också viktigt att främja en god infrastruktur kring företagen<br /> och deras anställda.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N150</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>7 Hemställan</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N150</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.</p> <p style="margin-left:10px;">Med stöd av ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående utbildningsväsendets betydelse för näringslivets<br /> utvecklingsmöjligheter,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för<br /> utnyttjande av förnyelsefonder vad beträffar de fackliga organisationernas<br /> vetorätt i enlighet med vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående SIFU:s framtida finansiering,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under en övergångsperiod<br /> täcka eventuella kostnader i samband med de i motionen föreslagna<br /> förändringarna av finansieringen av Stiftelsen för institutet för<br /> företagsutveckling (SIFU) i enlighet med vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1987/88 anvisa<br /> 10000000 kr. utöver regeringens förslag som allmän förstärkning av<br /> basresurserna för den informationsteknologiska forskningen att fördelas<br /> på sätt som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående forskning och undervisning kring EG,</p> <p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Branschfrämjande<br /> åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av<br /> 17000000 kr.,</p> <p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att regeringen<br /> under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/</p> <p style="margin-left:28px;">88 ej disponerade medel, får använda sammanlagt 34000000 kr. för<br /> verksamheten med branschfrämjande åtgärder,</p> <p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående behovet av avreglering,</p> <p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur nuvarande<br /> hinder för utländskt ägande av svenska företag skall avvecklas i enlighet<br /> med vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av<br /> affärsverket FFV till aktiebolag,</p> <p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i<br /> lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,</p> <p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete<br /> (industrifonden),</p> <p style="margin-left:28px;">14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående utvecklingsfonderna,</p> <p style="margin-left:28px;">15. att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1987/88<br /> anvisar ett reservationsanslag av 110000000 kr.,</p> <p style="margin-left:28px;">16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i</p> <p style="margin-left:28px;">motionen anförs angående SIND:s framtida verksamhet, 42</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:28px;">17. att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för Mot. 1986/87<br /> budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 40000000 kr., N150</p> <p style="margin-left:28px;">18. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Statens industriverk:<br /> Utredningsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag<br /> av 4500000 kr.,</p> <p style="margin-left:28px;">19. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att regeringen<br /> under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/</p> <p style="margin-left:28px;">88 ej disponerade medel, får använda sammanlagt 10000000 kr. för<br /> utredningsverksamhet vid statens industriverk,</p> <p style="margin-left:28px;">20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs angående kommunal näringspolitik.</p> <p>Stockholm den 11 mars 1987</p> <p>Erik Hovhammar (m)</p> <p>Sten Svensson (m) Per Westerberg (m)</p> <p>Per-Richard Molén (m) Lars G. Ahlström (m)</p> <p>Nic Grönvall (m) Erik Holmkvist (m)</p> <p>Karl Björzén (m) Anders G Högmark (m)</p> <p>Sonja Rembo (m)</p> </div> <div class="block ml_52"><p>43</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_34"><p>I</p> </div> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> </div> 0 Erik Hovhammar m 1 undertecknare 0 Sten Svensson m 2 undertecknare 0 Per Westerberg m 3 undertecknare 0 Per-Richard Molén m 4 undertecknare 0 Lars G. Ahlström m 5 undertecknare 0 Nic Grönvall m 6 undertecknare 0 Erik Holmkvist m 7 undertecknare 0 Karl Björzén m 8 undertecknare 0 Anders G Högmark m 9 undertecknare 0 Sonja Rembo m 10 undertecknare motgrund Motionsgrund 2014-11-21 10:05:00 motkat Motionskategori - 2014-11-21 10:05:00 tilldelat Tilldelat Näringsutskottet 2014-11-21 10:05:00 GA02N150 Erik Hovhammar m. fl. (m) mot_198687_n_150.pdf 684380 pdf Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) https://data.riksdagen.se/fil/429618A0-DFE3-439D-A080-000AAC9E1995