3104518 GA02N149 1986/87 N149 mot mot Motion 1986/87:N149 Christer Eirefelt m. fl. (fp) Motion Motion NU 149 0 1987-03-11 00:00:00 2014-11-04 13:08:43 2014-11-04 00:00:00 Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) Christer Eirefelt m. fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N149/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N149 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02N149 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:N 149</p> <p>Christer Eirefelt m. fl. (fp)</p> <p>Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringens proposition 1986/87:74, Näringspolitik inför 1990-talet, försöker<br /> ge läsaren sken av att det bedrivs en politik som är offensiv, näringslivsvänlig,<br /> tillväxtbefrämjande m. m. Sedan regeringsskiftet har, enligt föredragande<br /> statsrådet, näringspolitiken omlagts från defensiva satsningar till offensiva<br /> satsningar. Mot statsrådets beskrivning av såväl den aktuella som den tidigare<br /> näringspolitiken finns många invändningar att göra.</p> <p>Folkpartiet har i en rad motioner utvecklat sin syn på näringspolitiken.<br /> Våra förslag till reformer på de finansiella marknaderna presenteras i vår<br /> partimotion om aktiemarknaden. I motionen Livskraftiga småföretag ger vi<br /> förslag till åtgärder för att stimulera nyföretagandet och skapa bättre betingelser<br /> för ett fritt företagande. Vår syn på statligt företagande tar vi upp i<br /> motionen Statliga företag och vår övergripande syn på näringspolitiken presenteras<br /> i partimotionen En liberal näringspolitik. Vi kommer således i det<br /> följande inte att upprepa samtliga principiella och praktiska ställningstaganden<br /> utan hänvisar till dessa motioner.</p> <p>Regeringens ekonomiska politik</p> <p>För att ekonomin skall växa fordras investeringar. Dessa fordrar i sin tur<br /> sparande. En av hörnstenarna i den s. k. Tredje vägens politik var att genom<br /> devalveringen 1982 lyfta upp lönsamheten inom industrin. Därefter skulle ett<br /> konsolideringsskede inledas med återerövringar av marknadsandelar såväl<br /> på hemma- som världsmarknaden. I ett senare skede skulle industrins vinster<br /> användas till kapacitetsutbyggnad. Tillväxten skulle fortsättningsvis genereras<br /> av en ökande kapitalbildning.</p> <p>Resultatet har blivit något helt annat. Såväl sparande som investeringar<br /> ligger kvar på en låg nivå och tillväxten är till största delen konsumtionsledd.<br /> På sikt är detta en ohållbar utveckling. Desto mer anmärkningsvärt är att<br /> regeringen inte tycks vara kapabel att lägga om sin ekonomiska politik.</p> <p>I regeringens proposition 1986/87:74 uppmärksammas visserligen problemet<br /> med ett fallande hushållssparande, den alltför snabba pris- och löneutvecklingen,<br /> förlorade marknadsandelar etc. Men på det stora hela tycks man<br /> vara till freds med den nuvarande utvecklingen.</p> <p>Efter en längre inledning räknar man upp en rad områden som betydelsefulla<br /> för näringslivets utveckling. Den första av dessa gäller näringslivets<br /> kapitalförsörjning. Föredraganden ser positivt på avregleringen av penningoch<br /> kapitalmarknaderna som skapat möjligheter till en god allokering av<br /> riskvilligt kapital. Han konstaterar också att ”sammantaget kan detta inne</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>bära att behovet av särskilda åtgärder för att tillförsäkra t. ex. småföretag Mot. 1986/87</p> <p>eller företag i vissa regioner tillgång till krediter inte längre är lika stort som N149</p> <p>tidigare”. Från folkpartiets sida har vi sedan länge konstaterat att det inte<br /> längre existerar behov av en rad av de institutioner som tillkom under kreditransoneringens<br /> år. Det finns således skäl att nu se över en rad av de statliga<br /> kreditinstitutens verksamhet då deras fortsatta existens knappast gagnar<br /> marknadens funktionsduglighet, utan snarare leder till konkurrenssnedvridningar.<br /> I årets näringspolitiska proposition lyser reformförslagen inom de<br /> finansiella områdena med sin frånvaro. Vi återkommer med våra förslag till<br /> avreglering av de finansiella marknaderna under avsnittet Forcerad avreglering.</p> <p>Företagsbeskattningen</p> <p>I propositionen berörs även företagsbeskattningen. Statsrådet konstaterar att<br /> nuvarande skattesystem leder till att vinster låses in i historiskt framgångsrika<br /> företag. Med andra ord, investeringarna sker framför allt i företag med en<br /> framgångsrik historia, snarare än i företag med goda framtidsutsikter. Regeringen<br /> hoppas att företagsbeskattningskommittén kommer att lösa detta problem.</p> <p>Den viktigaste enskilda skattepolitiska åtgärden som kan vidtas för att<br /> skapa mera gynnsamma förutsättningar för småföretagen och småföretagarna<br /> är en sänkning av marginalskatten. Dagens höga marginalskatter verkar<br /> starkt hämmande på expansionslust och expansionsförmåga hos många småföretagare.<br /> Det har i ett flertal undersökningar framkommit att den ökning<br /> efter skatt som uppkommer efter en eventuell utökning av verksamheten inte<br /> alls är jämförbar med den ökade arbetsbelastning och det ökade ansvar som<br /> expansionen skapar.</p> <p>För att rätta till detta problem krävs dels marginalskattesänkningar så att<br /> nästan alla inkomsttagare får behålla åtminstone hälften av en inkomstökning,<br /> dels omfattande lagförenklingar och avregleringar.</p> <p>Vi har i vår partimotion En liberal skattepolitik utförligt beskrivit vilka<br /> reformer vi anser nödvändiga inom skatteområdet. I detta sammanhang vill<br /> vi dock betona vikten av att förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffas.<br /> Det är inte rimligt att på detta sätt straffbeskatta kapital som skapar<br /> arbetstillfällen och stimulerar tillväxt.</p> <p>I samband med vår skattereform skall även investeringsfonderna generellt<br /> släppas fria under en treårsperiod. Efter denna period bör eventuellt återstående<br /> medel återföras till beskattning.</p> <p>Avreglering och regelförenkling</p> <p>Enligt regeringsformen 8 kap. kan riksdagen till förvaltningsmyndigheter<br /> delegera rätt att utfärda tillämpningsbestämmelser.</p> <p>Riksdagen har under årens lopp flitigt utnyttjat denna befogenhet och i dag<br /> har ca 40 statliga myndigheter rätt att meddela föreskrifter. Ytterligare 160<br /> statliga myndigheter har beviljats rätt att inhämta uppgifter för statistiska<br /> ändamål. 11</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">Allt detta medför stora förvaltningskostnader för såväl myndigheter som Mot. 1986/87</p> <p>näringsliv. Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD) har uppskattat före- N149</p> <p>tagens direkta kostnader i samband med kontroll, tillstånd och statistik till<br /> 8-16 miljarder kronor per år. Myndigheternas förvaltningskostnader kan<br /> uppskattas till ca 9 miljarder kronor per år, exkl. kostnader för kontroll. Tar<br /> man dessutom hänsyn till de indirekta kostnaderna torde de sammanlagda<br /> kostnaderna för rådande regleringssystem bli avsevärt högre.</p> <p>Sedan slutet av 1970-talet pågår olika arbeten som syftar till att nå begränsningar<br /> och förenklingar i myndigheternas föreskrifter och uppgiftskrav.</p> <p>Dessa är numera skyldiga att samråda med företagens uppgiftslämnardelegation<br /> innan de beslutar om att införa nya eller utvidgade uppgiftskrav. Ytterligare<br /> ett exempel är den s. k. begränsningskungörelsen (kungörelsen 1980:641<br /> om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller<br /> råd), i vilken det föreskrivs att myndighet inte får utfärda nya eller ändrade<br /> föreskrifter som kan leda till inte oväsentliga direkta eller indirekta kostnadsökningar<br /> för berörd verksamhet utan att frågan riksdagsbehandlats.</p> <p>Vi anser det positivt att regeringen äntligen börjat visa vilja att lätta på<br /> vissa normer och anvisningar, även om resultaten hittills varit blygsamma. Vi<br /> menar att det redan finns ett antal områden där fortsatt avreglering omedelbart<br /> kan ske, t. ex. inom transport- och bostadssektorn, penning- och kapitalmarknaden<br /> etc.</p> <p>Den s. k. normgruppen - ett beredningsorgan inom industridepartementet<br /> - tillsattes i syfte att gå igenom regleringar och uppgiftskrav som i onödan<br /> fördyrar produkter och processer, som indirekt höjer näringslivets kostnader,<br /> försvårar strukturomställningar eller verkar konkurrensbegränsande. Tanken<br /> är att gruppen skall undersöka och lämna förslag i vilka avseenden<br /> berörda författningar kan ändras. Tyvärr har gruppens arbete hittills givit litet<br /> resultat. Detta innebär inte att gruppens arbete är oväsentligt, utan beror<br /> snarare på att gruppens utformning och befogenheter är begränsade. Till<br /> skillnad från regeringen önskar vi inte att normgruppen på sikt skall försvinna.<br /> Vi vill i stället ge gruppen ökat handlingsutrymme och större befogenheter<br /> än den för närvarande har. Först då kan gruppens arbete ge resultat.</p> <p>I praktiken begränsas normgruppens handlingsförmåga genom att dess<br /> verksamhet inte får omfatta målsättningen av den aktuella lagstiftningen.</p> <p>Således tillåts gruppen endast ägna sig åt teknisk-juridisk granskning av<br /> existerande lagstiftning.</p> <p>För att hejda regleringskomplexets fortsatta expansion måste normgruppen<br /> mera förutsättningslöst tillåtas att granska såväl existerande som föreslagna<br /> regler.</p> <p>Vidare bör normgruppen permanentas, så att man kan fungera som ett<br /> organ till vilket näringsidkare kan vända sig med frågor om avreglering och<br /> förenklingar.</p> <p>För att skapa en bättre förståelse för näringslivets situation bör representanter<br /> från näringslivet ingå i gruppen. Gruppens huvuduppgift skall vara att<br /> fortlöpande följa hur myndigheterna utnyttjar sina normgivningsfullmakter.</p> <p>Gruppen skall vid ingrepp basera sitt beslut på samhällsekonomiska kostnads-<br /> och intäktskalkyler. Om gruppen finner att en myndighet föreslår 12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>föreskrifter eller ställer uppgiftskrav vars samhällsekonomiska kostnader Mot. 1986/87</p> <p>överstiger den samhällsekonomiska nyttan, skall gruppen tillåtas att dels N149</p> <p>utarbeta egna förslag till ändringar, dels meddela och lämna sina analyser till<br /> riksrevisionsverket och regeringskansliet.</p> <p>Självfallet skall normgruppen fortsätta att lämna förslag till förenklingar av<br /> rådande lagstiftning, men gruppens huvuduppgift bör vara att på eget initiativ<br /> undersöka om det inom olika områden verkligen finns behov av statlig<br /> styrning eller ej.</p> <p>På litet längre sikt är det framför allt viktigt att grunderna för relationerna<br /> mellan myndigheter och företag kan förändras. I flera myndigheter finns<br /> säkert en insikt om att detta är nödvändigt och ett arbete i rätt riktning har<br /> påbörjats.</p> <p>Myndigheternas agerande gentemot småföretagaren måste mera än i dag<br /> präglas av servicekänsla och en positiv attityd. Det finns tyvärr alltför många<br /> exempel på hur ett negativt näringslivsklimat t. ex. på en ort eller i en<br /> förvaltning fått företagare att låta bli att utveckla en idé eller t.o. m. att<br /> upphöra med sitt företag.</p> <p>Forcerad avreglering</p> <p>Ett decentraliserat ekonomiskt system förutsätter ett fungerande signalsystem.<br /> I en marknadsekonomi spelar priserna, lönerna och vinsterna denna<br /> roll. Hela detta signalsystem - prisbildningen - påverkas av olika politiska<br /> ingrepp: skatter, regleringar, obligatoriska fonderingar av vinstmedel osv. Vi<br /> kan av andra hänsyn inte helt avvara sådana ingrepp men det har på många<br /> områden gått för långt. Till skillnad från regeringen menar vi att det finns en<br /> rad områden inom vilka avregleringar borde påbörjas eller påskyndas.</p> <p>Folkpartiet anser att pris- och importregleringar bör successivt avskaffas.</p> <p>Sådana ingrepp leder endast till att prismekanismen sätts ur spel. Priserna<br /> förlorar sin signalfunktion med åtföljande välfärdsförluster. Vad beträffar<br /> importregleringar drabbas konsumenterna dessutom direkt av högre priser<br /> än vad som varit fallet vid en friare utrikeshandel.</p> <p>Regeringens förkärlek att tillgripa prisreglering framgår av att man nu för<br /> fjärde gången sedan 1982 infört allmänt prisstopp, trots att all erfarenhet visar<br /> att prisstopp inte löser några underliggande problem. Under stora delar av<br /> åren 1983-1985 utnyttjades prisregleringar i försöken att dämpa inflationen.</p> <p>Den faktiska utvecklingen visar att detta inte lyckades. Problemet med den<br /> alltför snabba prisutvecklingen kan inte lösas genom återinförda regleringar<br /> utan måste angripas med mer grundläggande åtgärder.</p> <p>Det är vidare angeläget att bryta upp de offentliga monopolen inom<br /> tjänsteproduktionen, t. ex. sjukvård, barnomsorg, åldringsvård och utbildning.</p> <p>Ytterligare en hårt reglerad och därmed dåligt fungerande marknad utgör<br /> bostadssektorn. Bland de statliga och kommunala styrinstrumenten kan<br /> bl. a. nämnas bostadslångivningen, förvärvs- och förköpslagstiftningen,<br /> markvillkoret och bostadsanvisningslagen. Då regelsystemet är omfattande<br /> och svåröverskådligt är det svårt att få en tillfredsställande överblick. Mins- 13</p> </div> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>kade subventioner och en avbyråkratisering skulle kunna utgöra åtgärder för Mot. 1986/87<br /> att revitalisera denna marknad. N149</p> <p>De styrmedel som hittills dominerat inom miljöpolitiken är administrativa<br /> regler. Det finns dock andra, njera marknadsanpassade styrmedel som är<br /> nödvändiga som komplement. Ett exempel på ett sådant styrmedel är utsläppsavgifter.<br /> Myndigheterna kan då fastställa en övre gräns för utsläppen.</p> <p>Därefter får företagen själva avgöra vilka reningsåtgärder som blir fördelaktigast.<br /> Förorenaren får betala.</p> <p>Det finns fortfarande en rad områden inom kredit- och kapitalmarknaderna<br /> som är kringgärdade av regleringar som med fördel borde kunna<br /> avskaffas. De flesta av dessa tillkom under lågräntepolitikens regleringsår<br /> och fyller inte längre någon funktion. Andra har spelat ut sin roll till följd av<br /> att nya instrument av försäkringskaraktär har introducerats på marknaden.</p> <p>1980 genomförde den borgerliga trepartiregeringen en regeländring som<br /> bl. a. gjorde det möjligt för utländska investerare att placera riskkapital på<br /> Stockholmsbörsen. Denna reform fick stor effekt. Under de följande åren flöt<br /> utländskt riskkapital in till Sverige. Bara under 1985 svarade utländskt kapital<br /> för en femtedel av allt nytt riskkapital.</p> <p>Det stora utländska intresset för svenska värdepapper beror framför allt på<br /> en strävan hos placerare att minska risken genom internationell diversifiering.<br /> Genom förvärv av aktier från utländska börser med en låg eller negativ<br /> samvariation med inhemska börssvängningar skulle även svenska placerare<br /> kunna minska sitt risktagande. Valutaregleringen förbjuder dock detta. Därigenom<br /> tvingas svenska portföljförvaltare att bära en större risk än vad som är<br /> nödvändigt. Detta leder till att de nödgas ställa högre avkastningskrav än vad<br /> som annars skulle vara fallet. I slutändan betyder detta att svenska företags<br /> kapitalkostnader blir onödigt höga. Det är bl. a. av denna anledning folkpartiet<br /> önskar avskaffa valutaregleringen.</p> <p>Ränteläget i Sverige är i ett internationellt perspektiv högt. Det finns<br /> därför anledning att anta att utländska placerare skulle vara intresserade av<br /> att köpa svenska statsobligationer om så vore möjligt. Det är emellertid<br /> förbjudet i dag. Vi anser att valutaregleringen bör avskaffas även för sådana<br /> ingående valutaflöden. (I dagsläget har liberaliseringen skett huvudsakligen<br /> för utgående flöden.)</p> <p>En sådan liberalisering skulle verka dämpande på den svenska räntenivån,<br /> vilket skulle stimulera kapitalbildningen. En avreglering skulle därmed ge ett<br /> angeläget bidrag till tillväxten.</p> <p>Ytterligare ett område som måste ses över är banklagen. Vår grundläggande<br /> kritik av nuvarande lagstiftning är att man valt att fastställa vilken<br /> verksamhet som banker skall tillåtas bedriva. Vi anser att den mycket snabba<br /> utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden snarare motiverar en lag<br /> som tar sikte på att föreskriva den typ av verksamhet som en bank inte får<br /> bedriva. Man kan i dagsläget inte förutsäga vilka instrument som kommer att<br /> introduceras i framtiden. Man vet ej heller hur marknaden i övrigt kommer<br /> att gestalta sig. Då den lagstiftning som berör penning- och kapitalmarknaden<br /> har en tendens att släpa några år efter i utvecklingen, ställs krav på<br /> återkommande revideringar vilket kan leda till att önskvärda förändringar 14</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>fördröjs. Vi har i annat sammanhang föreslagit att banklagen utformas på ett Mot. 1986/87</p> <p>sätt som är mer robust för framtida strukturförändringar inom bank- och N149</p> <p>kreditsystemet.</p> <p>De omedelbara förändringar som vi önskar i banklagen är bl. a. slopandet<br /> av oktroj förfarandet, att dispensreglerna vid nyemissioner utvidgas, slopandet<br /> åv reglerna för krediters löptid, avskaffande av förbud för utländsk bank<br /> att öppna filial i Sverige m. m. Vi vill även upphäva etableringskontrollen av<br /> försäkringsbolag och fondkommissionsrörelser. Vidare bör Stockholms fondbörs<br /> monopol upphävas.</p> <p>I propositionen påpekas att tillgången till en god infrastruktur blivit en allt<br /> viktigare strategisk resurs för svenskt näringslivs konkurrenskraft. Mera konkret<br /> föreslås förbättringar av vägnätets bärighet, en upprustning av järnvägarna<br /> m. m. I övrigt utgår industriministern ifrån att nuvarande transportsystem<br /> i stort sett fungerar bra.</p> <p>Vi anser att även trafiksektorn måste avregleras. I praktiken råder t. ex.<br /> inte näringsfrihet för den yrkesmässiga biltrafiken.</p> <p>Ett av de mest flagranta exemplen på den nuvarande yrkestrafiklagstiftningens<br /> negativa effekter är förhållandena inom taxinäringen. Den socialdemokratiska<br /> regeringen har nu uppmärksammat en del av de problem som<br /> existerar inom denna bransch. Det synes inte otroligt att en friare konkurrens<br /> kommer att prövas i våra större städer, vilket vi självfallet välkomnar. Men<br /> regeringens förslag är otillräckliga.</p> <p>I en nyligen publicerad rapport, Regleringar inom bostads-, livsmedelsoch<br /> transportområdena, redogör statens pris- och kartellnämnd för regleringskostnader<br /> inom bl. a. taxitrafiken. Enligt SPK kan länsstyrelsernas<br /> administrationskostnader för behandlingen av taxitillstånd uppskattas till 6-7<br /> milj. kr. Man har även gjort en uppskattning av de kostnader som de långa<br /> taxiköerna i Stockholm, Malmö och Göteborg förorsakar. Enligt SPK kan<br /> kostnaden för varje vänteminut som drabbar företag och enskilda uppskattas<br /> till 7 milj. kr. SPK menar dessutom att bristen på konkurrens möjliggjort en<br /> högre lönestegringstakt inom taxinäringen än inom jämförbara sektorer. I<br /> slutändan är det konsumenter och skattebetalare som får bära dessa kostnader.</p> <p>Folkpartiet har vid upprepade tillfällen krävt att taxinäringen avregleras,<br /> främst genom att behovsprövningen avskaffas och att kravet på att tillhöra en<br /> beställningscentral upphör. Det är genom en ökad konkurrens inom taxinäringen<br /> som effektiviteten kan höjas och servicen till kunderna förbättras.</p> <p>Folkpartiet har länge krävt att yrkestrafiklagstiftningen skall liberaliseras.</p> <p>Den behovs- och lämplighetsprövning som i dag sker i samband med att en<br /> ansökan om trafiktillstånd behandlas bör inskränkas till att endast omfatta en<br /> prövning av sökandes lämplighet med hänsyn till trafiksäkerheten. Nyligen<br /> avskaffades behovsprövningen vid meddelande av tillstånd för transportförmedling<br /> och godslinjetrafik. Detta är ett steg i rätt riktning men inte ett<br /> tillräckligt steg för att det skall råda näringsfrihet inom transportsektorn.</p> <p>RRV har vid ett flertal tillfällen framfört att lagen om transportförmedling<br /> saknar betydelse för transportörer och konsumenter men likväl kan utgöra en<br /> konkurrensbegränsning för transportförmedlingsföretag. Vår åsikt är följakt- 15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1*** Riksdagen 1986187. 3 sami. N144-150</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ligen att lagen om transportförmedling skall avskaffas. Mot. 1986/87</p> <p>1985 gavs länshuvudmännen i realiteten monopol på den regionala och N149<br /> lokala busstrafiken. Då bristande konkurrens alltid leder till ineffektivitet<br /> och samhällsekonomiska förluster vill vi avskaffa lagen om rätt att bedriva<br /> viss linjetrafik.</p> <p>Rådande luftfartspolitik innebär att det inom den nordiska flygtrafiken<br /> inte existerar nämnvärd konkurrens eller fri prissättning. Resultatet har blivit<br /> att priserna på vissa sträckor i Norden ligger avsevärt över motsvarande<br /> sträckor i t. ex. USA, vilket också påpekas i SPK:s rapport. Även jämfört<br /> med inrikes flygresor är priserna på flygningar mellan de nordiska länderna<br /> oproportionerligt höga.</p> <p>SAS agerar således från en monopolskyddad hemmamarknad i en omvärld<br /> som präglas av en tilltagande och hälsosam konkurrens. SAS har dock under<br /> senare år byggt upp en finansiell styrka som möjliggör för företaget att<br /> utnyttja fördelarna av den avreglering som uppenbarligen tagit fart i Europa.</p> <p>Det finns skäl att tro att kraven på likabehandling kommer att bli allt starkare<br /> i framtiden.</p> <p>Huvudargumentet för en avreglering av den nordiska flygtrafiken är dock<br /> de positiva effekter detta skulle få för prissättning och service på flygresor<br /> inom Norden. På sikt är det viktigt att SAS koncessioner upphör.</p> <p>Statliga företag</p> <p>Vi har i tidigare kommittémotioner utvecklat vår inställning till statligt företagande.<br /> I vår motion om de statliga företagen gick vi igenom de skäl som<br /> kunde tänkas motivera statlig inblandning och fann att det nästan alltid<br /> existerade marknadskonforma lösningar som var att föredra.</p> <p>Det existerar således få argument som motiverar nuvarande omfattning av<br /> den statliga varu- och tjänsteproduktionen. Förändringar i omvärlden gör det<br /> dessutom nödvändigt att se över de motiv som ursprungligen låg bakom<br /> statsingripandet. Man bör således fortlöpande uppskatta och jämföra kostnaderna<br /> inom de bägge systemen och välja den institution och modell som för<br /> det aktuella syftet är mest effektiv.</p> <p>Det finns däremot stora faror med statlig affärsverksamhet. Ofta står<br /> statens roll som företagsägare i konflikt med statens huvudsakliga uppgifter i<br /> samhället. Resultatet blir en sammanblandning mellan statens olika roller<br /> vilket i allmänhet har en menlig inverkan på de statliga företagens skötsel.</p> <p>Dessutom leder ofullständigt definierade avkastningskrav och tillgång till<br /> ”artificiellt” billig finansiering ofta till konkurrenssnedvridning och samhällsekonomiska<br /> förluster.</p> <p>I propositionen är tankegångarna diametralt motsatta. Statligt ägande ses<br /> som ett viktigt inslag i den svenska biandekonomin. I vilket avseende staten<br /> skulle framstå som en lämpligare ägare än privata intressenter framgår inte.</p> <p>Det är hög tid att se över floran av statliga företag.</p> <p>Det statliga budgetunderskottet motiverar en utförsäljning av statliga företag.<br /> En sanering av statens skuldbörda minskar statens upplåningsbehov,<br /> vilket lättar trycket på penningmarknaden. Resultatet blir lägre räntor och en<br /> högre investeringsnivå.</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>FFV Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:340px;">N149</p> <p>I propositionen tas frågan om förändrad företagsform för affärsverket FFV<br /> upp. Det konstateras att FFV är det verk som är mest kommersiellt inriktat,<br /> vilket enligt föredragande statsrådet skulle motivera ett självständigare agerande<br /> för FFV vad beträffar ekonomiska och finansiella frågor. I övrigt skall<br /> verket fungera som tidigare.</p> <p>FFV har utvecklats till en modern industrikoncern som verkar i hård<br /> konkurrens såväl i Sverige som internationellt. Den nuvarande organisationen<br /> leder till en rad problem. Till skillnad från aktiebolag har affärsverk<br /> ingen juridisk självständighet och verksamheten lyder under offentlighetsprincipen<br /> vilket gör det svårt att skydda affärshemligheter. När det gäller<br /> ekonomi och finansiering existerar också betydande svårigheter. För att FFV<br /> skall kunna uppträda som andra företag på marknaden är det enligt min<br /> uppfattning nödvändigt att man får verka som aktiebolag.</p> <p>Småföretags- och industrifonden</p> <p>Småföretagsfonden inrättades 1984. Fonden skall genom förvärv av aktier i<br /> investment- och utvecklingsbolag skaffa sig kontroll över småföretag. I propositionen<br /> aviseras att 100 milj. kr. skall överföras från AP-fonden till småföretagsfonden.</p> <p>Folkpartiet har alltid förespråkat enskilt ägande framför kollektivt. Löntagarfonder<br /> och småföretagsfonder leder till en sammanblandningsekonomi<br /> och skadar marknadsekonomins funktionsduglighet. Det är inte genom centrala<br /> beslut som nyföretagande genereras. Vi kommer därför att yrka avslag på<br /> regeringens propå.</p> <p>Industrifondens uppgift är att stödja ”potentiellt lönsamma men riskbetonade<br /> utvecklingsprojekt”. Våren 1984 beslutade riksdagens socialistiska majoritet<br /> att tillföra fonden 200 milj. kr. per år under en treårsperiod. Detta<br /> ingick som en ”offensiv” satsning i den tredje vägens politik. Vi har inget<br /> emot regeringens förslag att reducera fondens kapital med 155 milj. kr.</p> <p>Snarare visar detta att vår kritik mot 1984 års ”offensiva” satsning på industrifonderna<br /> var berättigad. Regeringen borde ta lärdom av detta och fortsätta<br /> neddragningen av medel avsatta i diverse andra statliga fonder.</p> <p>Utbildningsfrågor</p> <p>I propositionen föreslås att SIND skall fördela och samordna de statliga<br /> resurserna till SIFU och annan småföretagsinriktad utbildning. Vi anser att<br /> SIFU:s självständighet skall bevaras och avvisar därmed regeringens förslag i<br /> detta avseende.</p> <p>SIFU verkar i konkurrens med en rad privata utbildningsorganisationer<br /> vilka inte erhåller statsbidrag. Såväl RRV som NO har uttalat sig kritiskt om<br /> statens subventionering av SIFU:s verksamhet. NO menar att det statliga<br /> stödet till SIFU snedvrider konkurrensen på marknaden. På sikt bör statens<br /> subventioner till SIFU upphöra. Verksamheten får då avgiftsfinansieras.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>17</p> </div> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Utländska investeringar och stabila spelregler</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N149</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Inför investeringsbeslut gör företagen en marknadsmässig bedömning av<br /> förutsättningarna. Man går igenom riskerna med projektet och försöker så<br /> långt som möjligt förutse t. ex. hur kunder och konkurrenter reagerar. Det<br /> hör till spelets regler att en sådan bedömning aldrig kan bli helt säker.<br /> Marknadsrisker måste med andra ord ett företag leva med.</p> <p>När det däremot gäller lagar, regler, skatter och avgifter, dvs. de förutsättningar<br /> som statsmakterna ger för verksamheten, har företagen berättigade<br /> krav på stabilitet och långsiktighet. Det är oacceptabelt att nya skatter eller<br /> förordningar tillåts påverka beslut som redan tagits och kullkasta företagens<br /> investeringskalkyler. Samma förhållande gäller för hushållens sparandebeslut.</p> <p>Ryckigheten i den ekonomiska politiken och socialdemokraternas nonchalans<br /> inför hushållens och näringslivets krav på stabila spelregler illustreras<br /> med den s. k. engångsskatten. Även regeringens ändring av räntan på allemansspar<br /> (den 1 juli 1986) hade karaktären av en retroaktiv försämring av<br /> sparandevillkoren. För industrin är kanske energiskatterna det område som<br /> ställer till störst problem.</p> <p>Regeringens politik har således ökat hushållens och näringslivets osäkerhet.<br /> Risken är att hushåll och industri kommer att kräva en extra premie för<br /> politisk risk vid sparande och investeringsbeslut. Det verkar inte osannolikt<br /> att de senaste årens kraftiga uppgång av svenska företags investeringar utomlands<br /> delvis kan förklaras av att risken för diskretionära politiska ingrepp i<br /> Sverige ökat. Under perioden 1982-1985 uppgick de svenska företagens<br /> investeringar i utlandet till 40-45 % av investeringar i byggnader och maskiner<br /> i Sverige.</p> <p>Det är visserligen naturligt att ett land med många multinationella företag<br /> och en alltför snabb löneökningstakt exporterar kapital. Önskar regeringen<br /> bryta denna trend krävs att den alltför snabba lönekostnadsökningen bryts<br /> samt en mer näringslivsvänlig miljö och respekt för företagandets villkor.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi i grunden har en positiv inställning<br /> till utlandsinvesteringar. Utländska företagsförvärv kan komplettera den<br /> svenska produktionen, skapa inträde till nya marknader och förstärka en<br /> koncerns internationella konkurrenskraft.</p> <p>I propositionen uppmärksammas ökningen av utlandsinvesteringarna.<br /> Med hänvisning till den s. k. direktinvesteringskommitténs förslag önskar<br /> man ”ta initiativ till att förbättra statistiken om utlandsinvesteringar” samt<br /> samtal med de multinationella företagens ledningar.</p> <p>Vad beträffar statistikinsamlandet bör det påpekas att statistik om svenska<br /> företags utlandsinvesteringar sedan 1965 regelbundet insamlats av Industrins<br /> utredningsinstitut och att en uppdatering av detta material för närvarande<br /> pågår. För att undvika dubbelarbete torde regeringen kunna vända sig till IUI<br /> för att få tillgång till detta material.</p> <p>Beträffande de aviserade överläggningarna med de stora svenska företagen<br /> är vår uppfattning att de inte fyller något syfte. De föreslagna åtgärderna<br /> kommer snarare att leda till en ytterligare byråkratisering som tar tid och<br /> kostnader i anspråk för båda parterna utan nytta för samhällsekonomin.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Utländska investeringar i Sverige försvåras Mot. 1986/87</p> <p style="margin-left:339px;">N149</p> <p>I propositionen föreslås vissa förändringar i företagsförvärvslagen (1982:617).</p> <p>Förslaget innebär att utländska förvärv av mindre svenska företag undantas<br /> helt från den nu gällande tillståndsplikten. Vi välkomnar denna förändring.</p> <p>Men förslaget är inte tillräckligt långtgående.</p> <p>Industriförbundet har tidigare påpekat att utländska förvärv ofta försvåras<br /> eller förhindras till föjd av långa handläggningstider eller omfattande krav på<br /> diverse åtaganden från det förvärvande företagets sida. Enligt Industriförbundet<br /> är handläggningstiderna i flertalet fall längre än fyra månader och i<br /> flera fall längre än ett år.</p> <p>Även från utländskt håll har kritik mot gällande lagstiftning framförts.</p> <p>Lagen uppfattas som diskriminerande och protektionistisk. Liknande kritik<br /> har även framförts vid bilaterala kontakter på regeringsnivå. Förutom att<br /> lagen skadar vår trovärdighet i internationella handelspolitiska diskussioner,<br /> dämpar den med största sannolikhet även utlänningars vilja att investera i<br /> Sverige. Det är uppenbart att lagen används alltför restriktivt. Enligt vår<br /> mening bör lagen endast tillgripas då säkerhets- och beredskapspolitiska<br /> intressen står på spel.</p> <p>Anslagsfrågor</p> <p>Vi anser att administrationen vid statens industriverk bör kunna reduceras<br /> med ca 6 milj. kr. t. ex. genom att antalet och omfattningen av branschvisa<br /> utredningar begränsas. Även anslaget för SIND:s utredningsverksamhet bör<br /> kunna minskas med 2,5 milj. kr.</p> <p>Vad beträffar anslaget B 4. Åtgärder för att främja industridesign anser vi<br /> att detta anslag bör slopas. Design Center har under en uppbyggnadsperiod<br /> erhållit ganska stora anslag från industriverket. Centret måste nu drivas på<br /> marknadsmässiga villkor. Även insatserna för att främja design i enskilda<br /> företag bör upphöra då det kan leda till konkurrenssnedvridningar.</p> <p>Inom anslaget Branschfrämjande åtgärder pågår för närvarande två program,<br /> för den träarbetande industrin och för s. k. övriga industrisektorer.</p> <p>Denna typ av understödsverksamhet ger näringslivet felaktiga resursfördelningssignaler.<br /> Programmet för struktur och utvecklingsprogram för övriga<br /> industrisektorer har vi aldrig accepterat och anser fortfarande att det snarast<br /> bör avslutas. Vi anslår tillsammans 6 milj. kr. för redan gjorda åtaganden.</p> <p>På anslaget Småföretagsutveckling betalas kostnader för de regionala utvecklingsfonderna<br /> och ett antal mer eller mindre opreciserade verksamheter.</p> <p>Vi anser att anslaget enbart bör belastas med kostnader för de regionala<br /> utvecklingsfondernas företagsservice och administration m. m. Vi beräknar<br /> att en reducering kan göras med 50 milj. kr. utan att detta påverkar utvecklingsfonderna.</p> <p>Anslaget Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag infördes 1984.</p> <p>Vi motsatte oss detta av flera skäl. Vi välkomnar således regeringens förslag<br /> att slopa detta anslag.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>19</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Hemställan</p> </div> <div class="block ml_45"><p>Mot. 1986/87</p> <p>N149</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs beträffande normgruppen,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om forcerad avreglering inom bostadssektorn, transportsektorn,<br /> penning- och kapitalmarknaden och den offentliga tjänsteproduktionen,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen sägs om behovet av kraftigt sänkta marginalskatter,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förmögenhetsskatten<br /> på arbetande kapital bör avskaffas,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen sägs om stabilitet och långsiktighet i lagar, regler, avgifter<br /> och skatter,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om en liberalare tillämpning av företagsförvärvslagen,</p> <p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,</p> <p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om FFV:s organisation,</p> <p style="margin-left:28px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om SIFU,</p> <p style="margin-left:28px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om en utförsäljning av statliga företag,</p> <p style="margin-left:28px;">11. att riksdagen beslutar att minska anslaget B 1. Statens industriverk<br /> med 6 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,</p> <p style="margin-left:28px;">12. att riksdagen beslutar att minska anslaget B 2. Statens industriverk:<br /> Utredningsverksamhet med 2,5 milj. kr. i förhållande till regeringens<br /> förslag,</p> <p style="margin-left:28px;">13. att riksdagen avslår regeringens förslag om 5 milj. kr. på anslaget<br /> B 4. Åtgärder för att främja industridesign,</p> <p style="margin-left:28px;">14. att riksdagen beslutar att minska anslaget B 11. Branschfrämjande<br /> åtgärder med 11 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,</p> <p style="margin-left:28px;">15. att riksdagen beslutar att minska anslaget B 12. Småföretagsutveckling<br /> med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.</p> <p>Stockholm den 11 mars 1987</p> <p>Christer Eirefelt (fp)</p> <p>Gudrun Norberg (fp) Kjell-Arne Welin (fp)</p> <p>Hadar Cars (fp)</p> </div> <div class="block ml_54"><p>20</p> </div> </div> </div> 0 Christer Eirefelt fp 1 undertecknare 0 Gudrun Norberg fp 2 undertecknare 0 Kjell-Arne Welin fp 3 undertecknare 0 Hadar Cars fp 4 undertecknare GA02N149 Christer Eirefelt m. fl. (fp) mot_198687_n_149.pdf 319630 pdf Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) https://data.riksdagen.se/fil/79E063CD-9063-4AEA-8655-615FBDE776C0