3104513 GA02N144 1986/87 N144 mot mot Motion 1986/87:N144 Magnus Persson m. fl. (s) Motion Motion NU 144 0 1987-03-11 00:00:00 2014-11-04 13:08:39 2014-11-04 00:00:00 Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) 1986/87 Magnus Persson m. fl. (s) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N144/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N144 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02N144 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:N 144</p> <p>Magnus Persson m. fl. (s)</p> <p>Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) 1986/87</p> <p style="text-align:right;">N144-150</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Berggrunden i Värmlands län omfattar tre regioner av starkt skiftande geologisk<br /> karaktär, en liten längst i öster, en i mitten och en i sydväst. Den<br /> mellersta regionen har en oregelbunden och delvis otydlig gräns mot den<br /> östra men en skarp om än ganska bred fog, mot den sydvästra.</p> <p>De vanligaste bergarterna är graniter och gnejser, men i den östra regionen,<br /> en utlöpare från Bergslagen, har bergarter av vulkaniskt och sedimentärt<br /> ursprung en mycket stor utbredning. Detta gäller även delar av sydvästra<br /> Värmland, medan inslaget av sådana bergarter är litet i mellersta Värmland.<br /> De har en högre ålder än graniterna och gnejserna. Därför har de omvandlats<br /> starkt, särskilt i sydväst, där deras ursprungliga karaktär sällan kan fastställas.</p> <p>Gnejserna utgör till största delen omvandlade graniter, i vilka mineralen<br /> helt eller delvis har omorienterats så att bergartsmassan blivit folierad till<br /> skiffrig, eller stänglig. Foliation och skiffrighet är plana strukturer, som<br /> innebär en mer eller mindre stark klyvbarhet till skivor, medan stänglighet<br /> utgör en strimmig struktur av sinsemellan parallella, stavformade mineralaggregat,<br /> som gör bergarten seg och svårspräckt. Stänglighet är väl så vanlig<br /> som skiffrighet i Värmlands omvandlade graniter.</p> <p>Gnejser har i Värmland också bildats genom omvandling av vulkaniska<br /> och sedimentära bergarter. Särskilt när det gäller de sistnämnda har omvandlingen<br /> i många fall gått så långt att uppsmältning och nykristallisationer ägt<br /> rum. Så har skett även med förgnejsade graniter inom länet, främst i sydväst.<br /> På detta sätt har vad man kallar slir- och ådergnejser uppkommit.</p> <p>Både uppsmältningar i samband med gnejsbildning och intrusioner av<br /> magma i berggrunden, särskilt kiselsyrafattiga smältor med ursprung från<br /> stora djup, skapar förutsättningar för malmbildning. Härtill kommer sådana<br /> malmmineralisationer, som betingas av vulkaniska och sedimentära processer.<br /> I huvudsak har de olika slagen av malmbildningar orsakats av gaser och<br /> lösningar.</p> <p>All malmbildning utom sedimentär och i viss utsträckning vulkanisk styrs<br /> av strukturer och bergartsbeskaffenhet i jordskorpan. Zoner där berggrunden<br /> förskiffrats eller krossats genom rörelser kan liksom sprickor dra till sig<br /> malmbildande gaser och lösningar. Så kan även reaktionskänsliga och permeabla,<br /> genomsläppliga bergarter.</p> <p>Värmlands östligaste del utgör en trasig liten utkant av den stora Bergslagsregionen.<br /> Inom Filipstads kommun ryms det mesta av denna randzon. Här<br /> finns alla Bergslagens viktigare bildningar av vulkaniskt och sedimentärt</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr N144-150</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_47" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>ursprung: hälleflintor, leptiter, omvandlande basalt, konglomerat, kvartsit, Mot. 1986/87<br /> skiffrar, marmorartad kristallinisk kalksten och dolomit, järnmalm, mangan- N144<br /> malm och sulfidmalmer av växlande sammansättning. Här finns också regionens<br /> massivgrönstenar och helt eller delvis förgnejsade graniter. Bergarternas<br /> ålder sträcker sig från ca 1840 till ca 2000 miljoner år.</p> <p>Mellan ungefär 1400 och 1780 miljoner år tillbaka i tiden bildades huvudmassan<br /> av de bergarter som fyller mellersta Värmland: gnejser, graniter och<br /> diabasbesläktad, kiselsyrafattig hyperit. Spridda inslag av vulkaniska och<br /> sedimentära bergarter har åldrar som i vissa fall synes kunna nå upp till<br /> 2 miljarder år. Inslagen har då tolkats som losslitna partier av Bergslagsregionen.<br /> Gnejserna utgör graniter som omvandlats genom tryck och rörelser i<br /> berggrunden. De bevarade graniterna är samlade i öster, och deras magmor<br /> har på sina ställen trängt långt in i Bergslagsregionen.</p> <p>Den bergyta vi i dag kan studera låg vid tiden för graniternas bildning flera<br /> kilometer djupt. Graniterna kristalliserade följaktligen sakta ur sina magmor<br /> och framträder företrädesvis i form av ganska grovt korniga bergarter. I<br /> Värmland gäller detta främst i fråga om den grå till gråröda Filipstadsgraniten,<br /> medan den övervägande röda och tillika något yngre Hagforsgraniten<br /> snarare tenderar mot medelkornighet. Det är de båda nu nämnda bergarterna<br /> som man brukar sammanfatta under namnet Värmlandsgraniter, en<br /> benämning som dock är missvisande eftersom länet innehåller åtskilliga<br /> andra graniter.</p> <p>Mellersta Värmlands berggrund saknar hittills kända malmmineraliseringar<br /> av betydelse trots ett rikligt uppträdande av den kiselsyrafattiga berg<br /> arten hyperit i form av slingrande och sönderslitna sprickfyllnader. Kiselsyrafattiga<br /> magmor ger annars ofta upphov till betydande malmmineraliseringar.</p> <p>Icke ens de spridda inneslutningarna av vulkaniska och sedimentära bergarter<br /> v högre ålder än omgivande berggrund innehåller några malmmineral av<br /> större betydelse annat än söder om Gumhöjden mellan Hagfors och Filipstad.</p> <p>Malmrikare och långt mera omväxlande i sin bergbyggnad än mellersta<br /> Värmland är länets sydvästra del. Här möter man en berggrund som delvis<br /> påminner något om Bergslagsregionen. Inslag av ieptitliknande omvandlingsprodukter<br /> av vulkaniter samt några små förekomster av marmorartad<br /> kalksten och järnmalm förekommer sålunda. Men i det stora hela är dock<br /> skillnaderna större än likheterna.</p> <p>Sydvästra Värmland ingår i en region som skils från berggrunden i öster<br /> genom en upp till 5 km bred rörelsezon av starkt förskiffrade och stråkvis helt<br /> nedkrossade bergarter. De senare har omvandlats till flintlikt hård, ytterst<br /> finkornig mylonit. Rörelserna har inneburit att Sydvästvärmland skjutits upp<br /> i förhållande till länets mellersta del. Skjuvplanen är många och komplicerade.<br /> Långt öster och väster om den stora rörelsezonen, som kallas Mylonitzonen,<br /> finns smalare, mer eller mindre parallella rörelsezoner. Så långt<br /> österut som i trakten av Kolsva, mellersta Västmanland, har sådana zoner<br /> iakttagits, och i östra Värmlands Filipstads- och Hagforsgraniter är antalet<br /> stort.</p> <p>Vissa rörelsezoner har väglett malmbildande lösningar och därigenom<br /> blivit säten för mineraliseringar, exempelvis väster om Kymmen och Rott- 2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>nen. Ytterligare malmer har i sydvästra Värmland anlagts längs yngre Mot. 1986/87</p> <p>sprickor, som öppnats till bredder mellan några millimeter och ett par meter. N144</p> <p>Malmmineral har också kristalliserat mera utspritt, som impregnationer, ur<br /> restlösningar från granitmagmor. Sådana magmor har tid efter annan trängt<br /> upp genom vad som i dag är sydvästra Värmland och i sådan mängd att olika<br /> slag av granit mestadels förhärskar i berggrunden. Äldst är den grå relativt<br /> kiselsyrafattiga Åmålgraniten med en bildningstid av åtminstone 1650 miljoner<br /> år. Lägsta åldern har den rödgrå till grå, kiselsyrarika Blomskogsgraniten,<br /> knappt 900 miljoner år. Högst 100 miljoner år tidigare upphörde de<br /> rörelser i berggrunden som ledde till bl. a. Mylonitzonens bildning. Den med<br /> Sydnorges ställvis rikt molybdenmineraliserande granit nära besläktade<br /> Blomskogsgraniten är följaktligen den enda kiselsyrarika eruptivbergart av<br /> betydelse som i sydvästra Värmland undgått förgnejsning. Dock saknas<br /> tillfredsställande geologiska kartunderlag i de flesta fall, liksom delvis även<br /> flygmagnetiska kartor.</p> <p>Prospekteringen har hittills omfattat fältrekognoseringar, blockletning,<br /> geokemiska undersökningar främst av bäcktorv samt kärnborrning. Den<br /> största insatsen har hittills skett genom Sveriges geologiska undersökning<br /> (SGU) och, under de senaste åren, Sveriges Geologiska AB (SGAB). Prospekteringen<br /> har innefattat även vissa delar av sydvästra Värmland. Vidare har<br /> Boliden Mineral undersökt det kopparmalmförande stråket mellan Kyrkskogen<br /> och Ängen norr om Arvika.</p> <p>Mineraliseringar i tektoniska zoner, stråk där berggrunden rört sig längs<br /> uthålliga sprickor, förekommer allmänt i Värmland. Kopparn mellan Kyrkåsen<br /> och Ängen utgör en sådan mineralisering. Andra exempel är Skackelåsen<br /> norr om Ekshärads kyrka och Bygrävlan nordväst om Sunne kyrka.</p> <p>Även dessa båda områden har undersökts malmgeologiskt, dock utan nämnvärd<br /> framgång. Det intressantaste fyndet är en kiselsyrafattig form av granit,<br /> en tonalit, från trakten av Bygrävlan med 0,15% volfram.</p> <p>Hittills har allt letande efter brytvärda sulfidmineraliseringar i Värmland<br /> varit resultatlöst ur ekonomisk synpunkt, men undersökningarna har nästan<br /> uteslutande varit inriktade på berggrundens ytligare delar. Därför kan betydande<br /> malmer finnas på djupet, under nivån - 500 m. Guldfynden i länet visar<br /> dock att även fortsatta undersökningar i markytan erbjuder möjligheter till<br /> nya uppslag. Kan relativt korta sprickor som de i Glava innehålla kopparmineral<br /> med höga halter av silver och guld, bör också de talrika långa sprick- och<br /> rörelsezonerna genom Värmland kunna ge uppslag av värde. De hittills<br /> undersökta och redan redovisade mineraliseringarna i sådana zoner har<br /> visserligen, med undantag för guldet i Södra Bottengruvan i Långserud, visat<br /> sig vara värdelösa när det gäller sulfidmalmer. Emellertid rör det sig blott om<br /> några få zoner, i vilka dessutom icke någon djupprospektering utförts. Nu när<br /> kartläggningen av berggrunden i Värmlands län kommit nära sin fullbordan,<br /> är tiden inne för en systematisk malmgeologisk genomgång av alla de sprickoch<br /> rörelsezoner som lokaliserats under arbetets gång.</p> <p>Parallellt med en sådan undersökning bör den pågående inventeringen av<br /> mineraliseringar knutna till Saxåområdet längst i öster fortsätta och vidgas<br /> genom djupprospektering, liksom studierna av Filipstads- och Hagforsgrani</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. NI 44-150</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ternas närmaste omgivning. De redovisade fynden av guld i Änggruvefältet Mot. 1986/87</p> <p>och Hornkullen nära Filipstad utgör tillräckliga skäl för detta. N144</p> <p>Utbredningen i berggrunden, arean, av de guldförande mineraliseringarna<br /> synes vara betydande i Filipstads bergslag. Snitthalterna ligger dock i regel<br /> under 10 gram per ton. Däremot är arean starkt begränsad i västra Värmlands<br /> fyndigheter. Några av mineraliseringarna i Arvika och Säffle kommuner<br /> (Glava, Nysäter) visar emellertid mycket höga guldhalter i de högst 1 m<br /> breda sprickornas sulfidmineral, kring 65 gram per ton. Här har föreslagits<br /> undersökningar av sprickfrekvensen och malmernas djupgåenden, men ännu<br /> har inga medel beviljats för ändamålet.</p> <p>Inom Filipstads bergslag har genom NSG såväl fysikaliska mätningar som<br /> diamantbergborrningar kommit till utförande, och undersökningarna fortsätter.<br /> Det är viktigt att NSG:s påbörjade arbeten ges hög prioritet i den fortsatta<br /> mineraljakten i Värmlands län.</p> <p>Uppslagen inom västra och östligaste delarna av Värmlands län är i sin<br /> helhet så lovande att en intensifiering av aktiviteterna bör ske med det allra<br /> snaraste. Den bör icke minst av detta skäl få ett väsentligt starkare ekonomiskt<br /> stöd än hittills. Den pågående kartläggningen av länets berggrund<br /> genom SGU måste slutföras inom den närmaste tiden. I det fortsatta arbetet<br /> måste särskilt beaktas olika nyttigheter i berggrunden, ej blott malmer och<br /> ädla metaller utan även industrimineral och natursten. Värdefulla initiativ<br /> har tagits med stöd av bl. a. NSG och länets FoU-råd. Ytterligare analys- och<br /> borrningskapacitet måste till för en närmare bedömning av aktuella fyndigheter.<br /> Mineraljakten i Värmlands län har startat betydligt senare än i många<br /> andra län, exempelvis Norr- och Västerbotten. De senaste två årens mineraljakt<br /> har ändå glädjande nog gett många värdefulla uppslag i olika delar av<br /> länet. Mineraljakten i länet har lett till upptäckt av de nu inregistrerade<br /> gulduppslagen.</p> <p>Mineraljaktens målsättning i stort är att den med allmänhetens hjälp skall<br /> främja prospekteringen efter och försörjningen med mineralråvaror. Mineraljakten<br /> syftar därvid till att stimulera allmänheten att söka efter nya uppslag<br /> till mineralfyndigheter, främst malm och industrimineral. Mineraljakten har<br /> också till ändamål att öka kännedomen om länets mineralogi och geologi.</p> <p>I syfte att uppmuntra och sporra allmänheten att delta i mineraljakten sker<br /> den i form av en årlig pristävling för de bästa fynden. Priserna utdelas i form<br /> av penningpriser.</p> <p>Det är ytterst angeläget att mineraljaktens arbetsgrupp bereds möjligheter<br /> att snabbt utföra erforderliga metallanalyser och bergborrningar. Analyserna<br /> kan ske i Filipstad sedan upprustning av laboratoriet vid Bergsskolan i<br /> Filipstad genomförts. Utrustning finns redan, men denna måste enligt uppgift<br /> trimmas och kompletteras för att snabbt kunna klara exempelvis guldanalyser.<br /> Bergborrningarna utförs lämpligen medelst den av Craelius i Märsta<br /> nykonstruerade, portabla maskinen för hål ned till 200 m djup. Anskaffningskostnaderna<br /> för nämnda maskinutrustning ligger förhållandevis lågt och ger<br /> samtidigt en betydligt utökad kapacitet för snabba provtagningar.</p> <p>Inmutningarna av malmfyndigheter har ökat markant under det senaste<br /> året, vilket framgår av följande statistik: 4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Fram till utgången av år 1986 hade inom loppet av 20 månader ej mindre än Mot. 1986/87<br /> 17 inmutningar gällande guld eller guldhaltiga mineraler registrerats av läns- N144<br /> styrelsen i Värmlands län. Fynden är lokaliserade till främst Filipstads kommun<br /> (9 inmutningar) och Säffle kommun (5 inmutningar). Inom Filipstads<br /> kommun har guldet påträffats i gamla gruvområden, medan det i Säffle<br /> kommun rör sig om sprickmineraliseringar vilka tidigare antingen varit<br /> okända eller brutits blott i mycket begränsad omfattning. Samma gäller för<br /> tre fyndigheter i Eda och Arvika kommuner. Störst har verksamheten varit i<br /> Glava kopparfält, Arvika kommun. Under de båda första månaderna år 1987<br /> har ytterligare fem inmutningar tillkommit.</p> <p>Sammanfattningsvis vill vi motionärer framhålla vikten av att jakten på<br /> länets ”slumrande” mineralfyndigheter bedrivs med all kraft. NSG och<br /> SGAB bör ges i uppdrag att intensifiera prospekterings-, analys- och borrningsarbeten<br /> på alla nivåer och i skilda delar av länet. De mest intressanta<br /> påträffade fynden bör i första hand bearbetas och analyseras för närmare<br /> studium. Resurser bör tillföras NSG och SGAB så att dessa kan öka prospektering<br /> och borrningsarbeten i Värmlands län. Arbetet med att slutföra den<br /> s. k. berggrundskartan för Värmlands län har fördröjts. Det är av största vikt<br /> att en forcering sker av återstående kompletteringar inom nämnda bergartskarta.<br /> Enligt uppgift återstår endast viss bearbetning och slutjustering innan<br /> tryckning av bergartskartan kan ske. Det är angeläget att bergartskartan för<br /> Värmlands län snarast åtgärdas, med därtill hörande tryckning av densamma<br /> och utarbetande av en beskrivning.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med åberopande av ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om åtgärder för att främja geologisk kartering,<br /> prospektering och borrning samt utvidgad mineraljakt i Värmlands<br /> län,</p> <p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om upprustning av laboratoriedelen vid Bergsskolan<br /> i Filipstad.</p> <p>Stockholm den 11 mars 1987</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Magnus Persson (s)<br /> Erik Janson (s)<br /> Hans Rosengren (s)</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:7px;">Kristina Svensson (s)<br /> Jarl Lander (s)</p> </div> </div> </div> 0 Magnus Persson s 1 undertecknare 0 Erik Janson s 2 undertecknare 0 Hans Rosengren s 3 undertecknare 0 Kristina Svensson s 4 undertecknare 0 Jarl Lander s 5 undertecknare GA02N144 Magnus Persson m. fl. (s) mot_198687_n_144.pdf 179228 pdf Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) 1986/87 https://data.riksdagen.se/fil/8370F026-99E8-4996-AD20-52327E9FA47C