3104489 GA02N122 1986/87 N122 mot mot Motion 1986/87:N122 Erik Hovhammar m. fl. (m) Motion Motion NU 122 0 1986-11-10 00:00:00 2014-11-04 13:08:20 2014-11-04 00:00:00 Ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12) Erik Hovhammar m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N122/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02N122 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02N122 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87:N122</p> <p>Erik Hovhammar m. fl. (m)<br /> Ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Inledning</p> <p>Regeringen har i föreliggande proposition presenterat omfattande lagförslag<br /> i syfte att ersätta lagstiftningen från 1955 och 1956 om bankrörelse, om<br /> sparbanker samt om jordbrukskasserörelsen. Under de ca 30 år som den<br /> nuvarande lagstiftningen har varit i kraft har omfattande förändringar<br /> inom det svenska bankväsendet skett. I synnerhet under de senaste åren har<br /> en lång rad finansiella instrument och nya finansiella institutioner uppstått.<br /> Detta har ställt starkt ökade krav på bankerna att ge sina kunder bästa<br /> möjliga service.</p> <p>En nödvändig avreglering av de finansiella marknaderna har också inletts.<br /> Ett steg i denna väsentliga process är att utländska banker numera får<br /> etablera sig i Sverige. Detta är naturligtvis en faktor som bidrar till att<br /> förändra den svenska bankmarknaden. Under det senaste året har också<br /> några fusioner skett bland de s. k. provinsbankerna. De strukturella förändringarna<br /> bland sparbankerna har varit mycket mera märkbara. Sparbanker<br /> har i stor utsträckning fusionerats och de största sparbankerna är i dag<br /> större än flera affärsbanker.</p> <p>Även jordbrukskasserörelsen har genomgått omfattande förändringar,<br /> något som inte minst avspeglas av att de numera uppträder under namnet<br /> föreningsbankerna.</p> <p>De skilda regler som föreskrevs i 1955—1956 års lagstiftning för de olika<br /> bankformernas verksamhet har successivt avskaffats. Bankrörelse kan i<br /> dag, oavsett ägar- och organisationsformen, bedrivas på i huvudsak lika<br /> villkor. Detta är en positiv utveckling.</p> <p>2 Regeringens förslag</p> <p>Regeringens förslag till en ny lagstiftning är omfattande. Förslagets huvuddelar<br /> har vid remissbehandlingen accepterats av de flesta remissinstanser.<br /> Det finns dess värre en del inslag i förslaget som liksom i den nuvarande<br /> lagstiftningen avspeglar regeringens socialistiska ambitioner. Därför bör<br /> riksdagen ej acceptera regeringens förslag att de nu gällande bestämmelserna<br /> om godkännande av ordförandena i affärsbankernas styrelser och om<br /> politiskt tillsatta styrelseledamöter i affärsbanksstyrelserna.</p> <p>Vi anser också att lagförslaget i en del andra delar inte är helt tillfredsställande,<br /> men med hänsyn till behovet att snarast få en ny banklagstiftning</p> </div> <div class="block ml_3" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>anser vi att riksdagen bör bifalla det av regeringen framlagda förslaget i Mot. 1986/87</p> <p>dessa delar samtidigt som riksdagen hos regeringen begär förslag till för- NI22</p> <p>ändringar på en del punkter.</p> <p>2.1 Banklagstiftningens disposition</p> <p>I banklagsutredningens betänkande föreslogs att bankernas verksamhet i<br /> huvudsak skulle regleras genom fyra lagar: bankrörelselagen, bankaktiebolagslagen,<br /> sparbankslagen och föreningsbankslagen. Utredningen ansåg att<br /> den förstnämnda lagen endast skulle innehålla ett fåtal övergripande bestämmelser.<br /> Vid remissbehandlingen påpekades att ett stort antal bestämmelser<br /> rörande bankernas verksamhet i själva verket var gemensamma för<br /> de olika organisationsformerna och att det därför vore onödigt att dessa<br /> bestämmelser upprepades i tre olika parallella lagar. Regeringen tog delvis<br /> fasta på denna kritik och i dess förslag till bankrörelselag innehåller denna<br /> ett stort antal gemensamma bestämmelser. Man har dock valt att dessutom<br /> bibehålla separata lagar för de tre olika organisationsformerna. Detta kan<br /> ha vissa praktiska fördelar, så till vida att för enskilda befattningshavare i<br /> de olika bankerna det kan vara lättare att läsa lagbestämmelser som endast<br /> hänför sig till den egna bankens organisationsform. På sikt bör emellertid<br /> skillnaden mellan de tre organisationsformerna ytterligare minska. Det är<br /> inte heller omöjligt att vi i Sverige, liksom i andra länder, kommer att se<br /> direkt samarbete mellan banker med olika organisationsformer. Det hade<br /> därför enligt vår mening varit bättre om regeringen försökt inarbeta bestämmelserna<br /> i en enda gemensam lag om bankrörelse.</p> <p>Vi anser emellertid det inte motiverat att för närvarande begära att regeringen<br /> skall lägga fram förslag till sådana omfattande förändringar.</p> <p>2.2 Behovsprövning vid etablering av banker</p> <p>I 2 kap. 3 § tredje stycket BAL, 2 kap. 3 § tredje stycket SBL samt i 2 kap. 2 §<br /> tredje stycket FBL beskrivs: ”Om regeringen finnér den planerade rörelsen<br /> vara nyttig för det allmänna stadfäster samt beviljar oktroj.” Rege</p> <p>ringen anser således att man även fortsättningsvis skall bibehålla behovsprövningen<br /> för banker. 1 specialmotiveringen hänvisar regeringen till att<br /> frågan är under övervägande i kreditmarknadskommittén. Man har därför<br /> inte velat göra några avsteg från den nu gällande lagstiftningen vare sig när<br /> det gäller behovsprövningen eller vad gäller oktroj-tiden för bankaktiebolag,<br /> vilken föreslås vara tio år liksom för närvarande.</p> <p>1 sitt remissvar har näringsfrihetsombudsmannen (NO) ifrågasatt om inte<br /> tiden är mogen att slopa behovsprövningen vid etablering av banker på<br /> samma sätt som redan skett beträffande försäkringsbolag.</p> <p>Det finns enligt vår mening knappast någon anledning att behålla behovsprövningen.<br /> Påståenden om att det skulle kunna uppstå en osund etablering<br /> bygger på uppfattningen att statsmakterna skulle kunna fastställa<br /> den lämpliga konkurrens- och servicenivån inom branschen. Enligt vår<br /> mening måste statsmakternas uppgift på detta område inskränka sig till att<br /> kontrollera att de finansiella institutioner som arbetar under benämningen<br /> bank också uppfyller högt ställda krav på säkerhet för dess kunder. Givetvis</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>skall banketablering inte tillåtas om man har anledning att misstänka att Mot. 1986/87</p> <p>banken saknar finansiella förutsättningar. Däremot finns det inte från nå- NI22</p> <p>gon annan synpunkt anledning att förhindra en banketablering.</p> <p>Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till förändringar<br /> i dessa avseenden.</p> <p>2.3 Sparbankernas verksamhetsområden</p> <p>I 1 kap. 1 § andra stycket SBL föreskrivs: ”En sparbanksrörelse skall avse<br /> främst ett visst verksamhetsområde.” Detta kan ge intrycket att lagstiftningen<br /> sanktionerar den form av geografisk uppdelning av landet som sparbankerna<br /> har gjort. Det bör noteras att en sådan uppdelning, där varje sparbank<br /> är ensam sparbank inom sitt område, är en förhållandevis ny företeelse.<br /> Innan sparbanksfusionerna på 1960-talet var det inte ovanligt att flera<br /> sparbanker uppträdde inom samma område. Även i dag finns det exempel<br /> på att sparbanker etablerat kontor inom områden som traditionellt ansetts<br /> vara inom andra sparbankers verksamhetsområde.</p> <p>Bankinspektionen har i sitt remissyttrande dess värre anslutit sig till åsikten<br /> att sparbanker normalt inte bör konkurrera inom samma geografiska<br /> område. Enligt vår mening kan det inte anses vara något fel att olika sparbanker<br /> konkurrerar inom samma geografiska område. Om detta skall ske<br /> bör vara en fråga som avgörs av de enskilda sparbankerna.</p> <p>Det är därför olyckligt att lagens utformning kan vara ett stöd för åsikten<br /> att sparbanker inte skall konkurrera med varandra. Lagen bör därför i detta<br /> avseende förändras.</p> <p>2.4 Samarbete mellan svenska och utländska banker</p> <p>Sedan den 1 juni 1985 är etablering av utlandsägda banker tillåten i Sverige.</p> <p>Vid behandlingen av proposition 1984/85:191 kritiserade vi i motion 1984/</p> <p>85:3185 regeringen för att den trots sin acceptans av utländska banketableringar<br /> omöjliggjorde gemensamt ägda banker mellan svenskar och utlänningar.<br /> I det nya förslaget till lagstiftning bibehålls dessa inskränkningar. I<br /> 3 kap. 4 § första och andra styckena BAL stadgas: ”Aktier i ett bankaktiebolag<br /> får inte genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländska medborgare<br /> och andra utländska rättssubjekt eller av svenska bolag och föreningar<br /> som är kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv<br /> av svenska företag m. m.</p> <p>Första stycket gäller inte aktier i ett bankaktiebolag som är bildat av<br /> utländskt bankaktiebolag.” I 2 kap. 5 § andra stycket BRL stadgas: ”Ett<br /> bankaktiebolag som har bildats av utländska bankföretag får dock inte<br /> överta en svenskägd bankrörelse.” I 2 kap. 1 § andra stycket första meningen<br /> samt tredje stycket stadgas i BAL: ”Stiftarna skall vara svenska medborgare<br /> och bosatta i Sverige.” samt ”Utan hinder av andra stycket får ett<br /> bankaktiebolag bildas av ett eller flera utländska bankföretag som stiftare.”</p> <p>Det är rimligt att även tillåta utländskt ägande i de svenska bankerna. Det<br /> nuvarande förbudet omöjliggör t. ex. att samarbete mellan nordiska banker<br /> förstärks genom ägarsamband. Likaså bör det vara möjligt för svenska och<br /> utländska banker eller företag att gemensamt bilda banker som skall verka i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Sverige. Vi anser att det bör vara möjligt för utländska banker att köpa Mot. 1986/87</p> <p>aktier i svenska banker eller att tillsammans med svenska banker eller NI22</p> <p>svenska medborgare bilda nya gemensamt ägda bankaktiebolag.</p> <p>Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till ändrad lagstiftning.</p> <p>2.5 Utländska bankers filialer i Sverige</p> <p>En väsentlig nyhet i de framlagda lagförslagen är att svenska banker skall<br /> kunna etablera filialer utomlands. Hittills har det endast varit möjligt för<br /> svenska banker att bilda dotterbolag, s. k. dotterbanker, i utlandet. Att öppna<br /> filialer kan ha flera fördelar för svenska banker. Det bör noteras att dessa<br /> filialer givetvis skall arbeta inom ramen för i verksamhetslandet gällande<br /> lagar och bestämmelser, samtidigt som de måste uppfylla reglerna för bankverksamhet<br /> i Sverige.</p> <p>I 1 kap. 4§ andra stycket BRL stadgas: ”Ett bankaktiebolag får efter<br /> tillstånd av regeringen — inrätta filial i utlandet.”</p> <p>Det är beklagligt att regeringen inte i sitt förslag givit motsvarande möjligheter<br /> till sparbanker. Några av de stora sparbanker som skapats genom<br /> de senaste årens fusioner är redan involverade i omfattande verksamhet i<br /> utlandet. Om en sparbank vill expandera i utlandet, och detta kan ske utan<br /> fara för banken finns det ingen anledning att behandla sparbanker på annat<br /> sätt än bankaktiebolag. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen<br /> med förslag till förändring i detta avseende.</p> <p>Inom internationell handel, speciellt tjänstehandel, är reciprocitetsprincipen<br /> mycket väsentlig. Den innebär att länder ger motsvarande fria rättigheter<br /> vid företagsetableringar till varandras företag. Bestämmelserna att<br /> svenska banker får driva filialer utomlands medan utländska banker inte<br /> får driva filialer i Sverige strider mot denna reciprocitetsprincip. Regeringen<br /> är i och för sig medveten om detta, men hävdar att reciprocitetsprincipen<br /> i detta avseende inte är särskilt väsentlig. Vidare understryker man att det<br /> med hänsyn till den svenska valutaregleringen skulle vara mycket svårt att<br /> acceptera utländska bankfilialer i Sverige.</p> <p>Det är väsentligt att leva upp till reciprocitetsprinciperna inom tjänstehandeln.<br /> På längre sikt bör Sverige enbart vinna på en liberalisering av<br /> utbyte såväl av varor som av tjänster över gränserna. Banketableringar i<br /> utlandet inger ett väsentligt inslag i denna nya bytesverksamhet.</p> <p>Den svenska valutaregleringen framstår alltmera som ett anakronistiskt<br /> inslag i Västeuropa. De flesta andra västeuropeiska länder har vid det här<br /> laget avskaffat de olika formerna av valutaregleringen. Valutaregleringens<br /> ursprungliga syfte var att förbättra Sveriges möjligheter att driva en självständig<br /> ekonomisk politik och stärka förtroendet för den svenska valutan,<br /> har i dag fått snarast en motsatt verkan. Existensen av valutareglering kan<br /> sägas utgöra en belastning för förtroendet för den svenska ekonomin och<br /> bidrar till att öka osäkerheten kring den svenska valutan. Fria valutarörelser<br /> över gränserna skulle stärka den finanspolitiska och penningpolitiska<br /> disciplinen i landet och ökar förtroendet för den svenska valutan såväl<br /> bland svenska företag som utländska.</p> <p>Från moderat sida har vi därför under ett flertal år krävt att valutaregleringen<br /> snarast bör avskaffas. Riksbanken har under senare år successivt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>lättat på tillämpningen av gällande lagstiftning. Detta är i sig en positiv Mot. 1986/87</p> <p>utveckling men valutaregleringen finns likväl kvar på väsentliga områden. N 122</p> <p>Regeringen bör därför snarast vidta åtgärder i denna riktning. Därmed</p> <p>kommer också en stor del av invändningarna mot etablering av utländska</p> <p>filialbanker i Sverige att falla. Regeringen bör därför lägga fram förslag till</p> <p>ändrad lagstiftning så att utländska bankfilialer tillåts i Sverige.</p> <p>2.6 Bankernas verksamhet</p> <p>1 2 kap. 1 och 2 §§ föreskrivs vilken verksamhet bankerna får bedriva.</p> <p>1 1 § sägs: ”En bank får bedriva in- och utlåning av pengar samt, med den<br /> inskränkning som följer av 2 §, driva annan verksamhet som har samband<br /> därmed .”</p> <p>2 §: ”En bank får för egen räkning förvärva och driva handel med endast<br /> mynt, sedlar, växlar, checkar och anvisningar samt obligationer, förlagsbevis,<br /> förlagsandelsbevis och andra fordringsbevis som är avsedda för den<br /> allmänna marknaden. Därutöver får en bank för egen räkning förvärva<br /> egendom som anges i 3 —8 §§.”</p> <p>I de flesta västliga industriländer sker i dag en avreglering av bankernas<br /> verksamhet. Det gäller t. ex. den tidigare starkt reglerade amerikanska<br /> bankmarknaden men också ett flertal andra länder. Med tanke på den snabba<br /> innovationstakten inom de finansiella marknaderna finns det risk att<br /> den verksamhetsbeskrivning som ges i paragraferna snabbt framstår som<br /> omodern. Det måste också ifrågasättas huruvida det är ändamålsenligt att<br /> förbjuda bankerna att i dotterbolagsform bedriva olika typer av verksamhet,<br /> som i sig inte kan innefattas i bankbegreppet, men som likväl kan anses<br /> ha samband med denna verksamhet. Den sittande kreditmarknadskommittén<br /> har bl. a. till uppgift att även granska bankernas verksamhetsområde<br /> och deras möjlighet att äga dotterbolag.</p> <p>Enligt vår mening bör man på detta område sträva efter att skapa största<br /> möjliga avreglering. En möjlig form av lagstiftning som skulle underlätta<br /> för bankerna att snabbt dra nytta av innovationer på de finansiella marknaderna<br /> vore om man i lagstiftningen nöjde sig med att definiera vad en bank<br /> inte får syssla med, snarare än vad den får syssla med. Regeringen bör, vid<br /> sin behandling av kreditmarknadskommitténs kommande betänkande och<br /> när den överväger förslag till förändringar av den lagstiftning som nu kan<br /> förväntas antas av riksdagen, uppmärksamma denna möjlighet till avreglering.</p> <p>2.7 Offentliga styrelserepresentanter och regeringens<br /> godkännande av ordförande</p> <p>I 7 kap. 11 § andra och tredje styckena BAL sägs:</p> <p>Valet av ordförande skall utan dröjsmål underställas regeringen för godkännande.<br /> Regeringen skall godkänna valet, om den valde kan förväntas<br /> verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten.<br /> Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en annan ledamot<br /> av styrelsen till ordförande.</p> <p style="margin-left:13px;">Regeringens godkännande enligt andra stycket gäller tills vidare. Vid 11</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>omval av en ordförande som tidigare har godkänts av regeringen krävs inte Mot. 1986/87</p> <p>ny underställning. Regeringen får återkalla sitt godkännande, om ordfö- NI22</p> <p>randen inte uppfyller de villkor för godkännande som anges i andra stycket.</p> <p>Om regeringen har utsett ordföranden får uppdraget återkallas när som<br /> helst.</p> <p>I 7 kap. 1 § andra stycket BAL föreskrivs:</p> <p> Regeringen får dock utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentliga<br /> styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen<br /> beaktas i bolagets verksamhet.</p> <p>Bestämmelsen om regeringens godkännande av ordförande i affärsbank<br /> infördes i 77 § BL så sent som den 1 januari 1985 (SFS 1984:1035). Det var<br /> regeringens sätt att kompromissa med den radikala opinionen inom socialdemokratin<br /> som tidigare krävt förstatligande av bankerna. Som vi då framhöll<br /> i motion 1984/85:141 med anledning av proposition 1984/85:35 är en<br /> sådan bestämmelse oacceptabel. I realiteten innbär bestämmelsen att regeringen<br /> när som helst kan avsätta en ordförande i en affärsbank, inte på<br /> grund av att denne förfarit på något sätt som stridit mot lagen, utan för att<br /> regeringen inte längre har förtroende för denne. Att ge regeringen en sådan<br /> politisk utpressningsmakt strider mot de principer som bör råda i en rättsstat.<br /> Vi motsatte oss kraftigt denna bestämmelses införande och riksdagen<br /> bör ändra i föreliggande lagförslag så att regeringen förlorar denna möjlighet.</p> <p>Vi har även tidigare kritiserat systemet med offentliga styrelserepresentanter<br /> i bankerna. Statens kontroll och inflytande över bankerna bör ske<br /> genom banklagstiftningen och genom det tillsynsorgan, bankinspektionen,<br /> som regeringen har till sitt förfogande. Därför finns det ingen anledning att<br /> ha ett system med s. k. styrelserepresentanter. Dessa finnér ingen reell funktion<br /> utan är bara en manifestering av socialdemokraternas strävan att utsträcka<br /> den politiska maktens inflytande till allt större delar av samhällslivet.</p> <p>Det föreliggande förslaget till lagstiftning bör därför ändras på följande<br /> sätt: I 7 kap. 1 § andra stycket BAL bör andra meningen utgå, liksom 7 kap.</p> <p>II § andra—femte styckena. Det bör ankomma på utskottet att göra de<br /> redaktionella förändringar i övriga paragrafer som därmed nödvändiggörs.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>3 Hemställan</p> <p>Med stöd av vad som i motionen anförts hemställs</p> <p style="margin-left:29px;">1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 2 kap.<br /> 3 § tredje stycket bankaktiebolagslagen, 2 kap. 3 § tredje stycket sparbankslagen<br /> samt 2 kap. 2 § tredje stycket föreningsbankslagen, med<br /> avseende på behovsprövning vid etablering av banker, i enlighet med<br /> vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:29px;">2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av 1<br /> kap. 1 § andra stycket sparbankslagen angående sparbanks verksamhetsområde,<br /> i enlighet med vad som i motionen anförs,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar i<br /> bankaktiebolagslagen så att utländskt ägande av aktier i svenska<br /> bankaktiebolag möjliggörs, i enlighet med vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 1 kap.<br /> 4 § andra stycket bankrörelselagen så att sparbanker får möjlighet att<br /> etablera filialer i utlandet, i enlighet med vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av bankrörelselagen<br /> så att utländska banker får möjlighet att inrätta filialer i<br /> Sverige, i enlighet med vad som i motionen anförs,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförs angående lagreglering av bankernas verksamhet,</p> <p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen beslutar att val av ordförande i styrelse för bankaktiebolag<br /> inte skall underställas regeringen för godkännande och<br /> att därmed 7 kap. 11 § andra och tredje styckena i förslaget till bankaktiebolagslag<br /> utgår,</p> <p style="margin-left:28px;">8. att riksdagen beslutar att regeringen inte skall äga rätt att utse<br /> offentliga ledamöter i bankaktiebolags styrelser och att därmed 7<br /> kap. 1 § andra stycket i förslaget till bankaktiebolagslag utgår.</p> <p>Stockholm den 10 november 1986</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Erik Hovhammar (m)<br /> Slen Svensson (m)<br /> Per-Richard Molén (m)<br /> Nic Grönvall (m)</p> <p>Karl Björzén (m)</p> <p>Sonja Rembo (m)</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Per Westerberg (m)</p> <p>Lars G. Ahlström (m)<br /> Erik Holmkvist (m)<br /> Anders G Högmark (m)</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1986/87<br /> NI 22</p> </div> <div class="block ml_52"><p>13</p> </div> </div> </div> 0 Erik Hovhammar m 1 undertecknare 0 Slen Svensson m 2 undertecknare 0 Per-Richard Molén m 3 undertecknare 0 Nic Grönvall m 4 undertecknare 0 Karl Björzén m 5 undertecknare 0 Sonja Rembo m 6 undertecknare 0 Per Westerberg m 7 undertecknare 0 Lars G. Ahlström m 8 undertecknare 0 Erik Holmkvist m 9 undertecknare 0 Anders G Högmark m 10 undertecknare GA02N122 Erik Hovhammar m. fl. (m) mot_198687_n_122.pdf 213525 pdf Ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12) https://data.riksdagen.se/fil/1FF8EA94-74AA-4F85-937F-FC0E1E8B7712