3104324 GA02K115 1986/87 K115 mot mot Motion 1986/87:K115 Anders Björck m. fl. (m) Motion Motion KU 115 0 1987-03-25 00:00:00 2014-11-04 13:05:37 2014-11-04 00:00:00 Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/ 87:99) Anders Björck m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02K115/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02K115 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02K115 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1986/87:K115</p> <p>Anders Björck m. fl. (m)</p> <p>Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/<br /> 87:99)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Inledning</p> <p>Den offentliga makten skall vara begränsad men stark. Den enskilde<br /> medborgaren skall ha goda möjligheter till insyn och kontroll av den politiska<br /> makten och myndigheternas maktutövning. Gentemot olika offentliga<br /> myndigheter skall den enskilde ha en stark och självständig ställning. Både<br /> offentliga myndigheters och enskilda medborgares rättigheter och skyldigheter<br /> skall klart framgå av lag, annars kommer den enskilde att hamna i ett<br /> underläge gentemot den offentliga maktens olika företrädare.</p> <p>Den offentliga maktutövningen skall präglas av klara och entydiga<br /> ansvarsförhållanden. Myndigheternas ansvar skall stå i en direkt relation till<br /> de uppgifter som de tilldelats av riksdagen. Det är därför av största vikt att<br /> myndigheterna inom ramen för de lagar som riksdagen fattat beslut om skall<br /> kunna fungera självständigt. Endast härigenom kan de ställas till ansvar vad<br /> gäller fullgörandet av sina uppgifter.</p> <p>Klara och entydiga ansvarsförhållanden är inte bara en förutsättning för<br /> medborgarnas kontroll och insyn — och därigenom medborgarnas demokratiska<br /> möjlighet att påverka den offentliga maktutövningen - utan också för<br /> att den offentliga makten skall kunna styras effektivt och under kompetens.</p> <p>Det är därför angeläget att det finns en klar skiljelinje mellan den politiska<br /> maktens beslutsfattande och myndighetsutövningen. Riksdagen skall styra<br /> den offentliga makten genom lagar som inte ställer krav på politiska beslut<br /> inom myndigheterna. Regeringens styrning av myndigheterna skall ske<br /> genom regeringsbeslut. Endast så skapas garantier för att medborgarna kan<br /> kontrollera den offentliga maktens utövning och inom ramen för demokratin<br /> ha en möjlighet att verka för förändringar och en annan maktutövning.</p> <p>Det är mot denna bakgrund som moderata samlingspartiet bedömer<br /> regeringens proposition om den statliga verksledningen. Den ger uttryck för<br /> en annan syn på statlig förvaltning och offentlig maktutövning än den som vi<br /> ovan redovisat. Den viktigaste skillnaden illustreras av det faktum att<br /> regeringen i princip inte ser någon gräns för den offentliga maktutövningen<br /> gentemot medborgarna och samhället i övrigt.</p> <p>Därigenom blir regeringens syn på de offentliga myndigheterna och deras<br /> roll en annan än vår. Regeringen anser att myndigheterna skall ha ett<br /> omfattande ansvar för planering och styrning av samhällslivet. Det blir<br /> därigenom mer angeläget för regeringen att föreslå olika former för<br /> medborgarinflytande - typ brukarmedverkan - än att dra gränserna mellan</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>den offentliga maktens utövning och den enskildes rätt att besluta själv. Mot. 1986/87</p> <p>Bakom kraven på brukarinflytande ligger också en insikt i att en offentlig Kl 15</p> <p>maktutövning som omfattar alla delar av samhällslivet inte kan styras av<br /> regering och riksdag. Det blir helt enkelt en för stor apparat att ha politisk<br /> kontroll över.</p> <p>Medborgarnas inflytande över den offentliga maktens innehåll minskas<br /> därmed i motsvarande mån, samtidigt som utrymmet för egna beslut<br /> minskar. Därför är det naturligt att söka finna vägar som ger den enskilde<br /> medborgaren någon typ av inflytande när han som konsument möter en<br /> myndighet för att därigenom kompensera honom för det inflytande han<br /> förlorar som medborgare genom att den offentliga makten blir alltmer<br /> svåröverskådlig.</p> <p>Det inflytande som medborgarna därigenom får över samhällsutvecklingen<br /> blir i praktiken illusoriskt och i det enskilda fallet beroende på den välvilja<br /> med vilken den enskilda myndigheten - egentligen den person som<br /> företräder myndigheten — möter honom i ett konkret ärende.</p> <p>Mot bakgrund av den roll som regeringen vill ge myndigheterna är det<br /> naturligt att föreslå dels fler ramlagar, dels en ökad politisk styrning, t. ex.<br /> genom informella samtal eller genom den tolkning av regeringsformen som<br /> görs i propositionen och som anses ge möjlighet till en ökad styrning från<br /> regeringens sida. Konsekvenserna är emellertid allvarliga.</p> <p>En sådan utveckling kommer att minska riksdagens betydelse. Därigenom<br /> minskar medborgarnas möjligheter att påverka den offentliga maktutövningen.<br /> För de olika myndigheterna blir det snarare den egna makten som bildar<br /> rätten än de lagar riksdagen stiftar.</p> <p>Som ett led i detta urholkas därigenom den enskildes rättssäkerhet.</p> <p>Förutsägbarheten i beslut fattade av en myndighet blir mindre. Den<br /> enskildes ställning gentemot myndigheterna riskerar att bli undersåtens, som<br /> kan ha inflytande genom brukarmedverkan, i stället för medborgarens som<br /> har sin rätt.</p> <p>En ökad politisering av statsförvaltningen drabbar professionalismen och<br /> kompetensen. Ett exempel på en sådan utveckling kan vi redan i dag se i form<br /> av regeringens konsekventa politisering — med få undantag — av generaldirektörstjänster.<br /> Därigenom skapas också en ökad hörsamhet mot regeringsmakten<br /> som drabbar riksdagens maktutövning och som bidrar till oklara<br /> ansvarsförhållanden.</p> <p>Det faktum att vi redan i dag ser mångfaldiga exempel på en politisering av<br /> den offentliga förvaltningen är inget argument för att bifalla de av propositionens<br /> förslag som vi i det följande tar upp till behandling. Om så skulle bli<br /> fallet kommer nämligen svensk förvaltning att ta ytterligare steg från den<br /> ämbetsmannatradition av självständig myndighetsutövning som gett Sverige<br /> en effektiv och oväldig offentlig förvaltning.</p> <p>Vi kommer nedan att redovisa vår inställning under rubriker som<br /> överensstämmer med propositionens.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>2. Konstitutionella frågor</p> <p>Enligt propositionen ger regeringsformens bestämmelser regeringen utrymme<br /> för en starkare styrning av förvaltningsmyndigheterna under regeringen<br /> än som hittills skett.</p> <p>11 kap. 7 § regeringsformen fastslår att de statliga förvaltningsmyndigheterna<br /> är tillförsäkrade en bestämd självständighet även gentemot regeringen<br /> beträffande beslut i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller<br /> mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag. För närvarande kan<br /> regeringen på olika sätt styra förvaltningen genom att meddela föreskrifter.<br /> På grund av regeringens s. k. restkompetens anses interna förvaltningsföreskrifter<br /> kunna meddelas ganska fritt. Regeringen kan också själv eller genom<br /> underordnad myndighet meddela föreskrifter till verkställighet av lag. Icke<br /> oväsentliga styrinstrument existerar alltså i dag. Såsom Uppsala universitet,<br /> juridiska faktultetsstyrelsen, i sitt remissvar gällande verksledningskommitténs<br /> betänkande framhållit finns dock viktiga begränsningar. Betydelsen av<br /> det skydd för förvaltningsmyndigheternas relativa självständighet i väsentliga<br /> avseenden som gällande grundlagsreglering utgör får enligt fakultetsstyrelsen<br /> inte nedvärderas. Styrelsen anför vidare: ”Frånvaro av ministerstyrelse,<br /> legalitetsprincipen enligt 1 kap. 1§ regeringsformen och förbudet mot<br /> inblandning i myndighetsutövning och lagtillämpning 11 kap. 7 § regeringsformen<br /> är härvidlag relevanta faktorer. Att förbudet mot direktiv till<br /> förvaltningsmyndigheterna är begränsat till handläggning av ärenden och<br /> sålunda inte avser faktiskt handlande rubbar inte betydelsen av den i 11 kap.<br /> 7§ regeringsformen fastslagna ramen.”</p> <p>Vi vill särskilt understryka att det endast är regeringen som helhet som kan<br /> styra underlydande myndigheter. Detta gäller även området utanför 11 kap.<br /> 7 § regeringsformen, det område som brukar betecknas som myndigheternas<br /> faktiska handlande. Såsom framgår av 7 kap. regeringsformen skall regeringsbeslut<br /> fattas vid formellt regeringssammanträde och ges skriftlig form.<br /> Detta möjliggör att bl. a. regeringens styrning av myndigheterna sker<br /> offentligt. Härigenom klargörs var ansvaret för skiftande beslut ligger och<br /> skapas garantier för den demokratiska kontrollen av regeringen och myndigheterna.</p> <p>Vi anser således regeringens möjlighet att styra förvaltningsmyndigheterna<br /> såsom mer begränsad än vad propositionen ger uttryck för. Detta bör<br /> riksdagen ge regeringen till känna.</p> <p>Informella kontakter</p> <p>Enligt propositionen är vidare informella kontakter mellan regeringen eller<br /> företrädare för regeringskansliet och tjänstemän hos myndigheterna viktiga<br /> och nödvändiga inslag i regeringens relationer till myndigheterna. Departementschefen<br /> menar att på sådant sätt kan viktigare regeringsbeslut närmare<br /> klargöras, preciseras och motiveras.</p> <p>Såsom framgår av remissvaren på verksledningskommitténs betänkande<br /> finns och har sedan lång tid funnits kontakter av informell natur mellan<br /> myndigheter och regeringskansli. Dessa kontakter kan exempelvis avse</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>frågor om ett verks budget. Men som ett flertal remissinstanser uttalat utgör Mot. 1986/87</p> <p>stadgandet i 11 kap. 7§ regeringsformen ett hinder för regeringen att på Kl 15</p> <p>något sätt påverka myndigheterna i ifrågavarande frågor. Domstolsverket<br /> anför i sitt remissvar bl. a.: ”Domstolsverket menar att informella kontakter i<br /> denna sorts ärenden inte alls får förekomma och att 11 kap. 7 § regeringsformen<br /> uttrycker ett förbud mot det.” Verket anför vidare att ”det är inte bara<br /> domstolarna utan också förvaltningsmyndigheterna som skyddas från påverkan<br /> i myndighetsutövningen av den politiska makten”. Liknande synpunkter<br /> har avgivits av bl. a. kammarrätten i Göteborg och kammarkollegiet, vilket<br /> för övrigt fastslår att det aktuella lagrummet i regeringsformen i verkligheten<br /> innebär ”ett kategoriskt förbud för regeringen att styra tillämpande myndighet<br /> i en aktuell situation”. Kommerskollegiet understryker att offentlighetsprincipen<br /> inte skulle kunna upprätthållas om sådana kontakter ägde rum.</p> <p>Konsekvenserna därav för medborgare och massmedia samt ur granskningsoch<br /> kontrollsynpunkt inses lätt. Den ”informella normgivningen” skulle<br /> innebära en okontrollerad maktutövning.</p> <p>Som vi ovan klargjort skall styrning av myndigheter från regeringens sida<br /> ske genom offentliga, formella regeringsbeslut. Den art av dolda regeringskontakter<br /> med myndigheter som föreslås i propositionen öppnar möjlighet<br /> för en grundlagsstridig styrning av myndigheterna.</p> <p>Vi menar att det inte kan accepteras att för utomstående okända kontakter<br /> mellan olika tjänstemän får bilda grund för beslut i regeringen underlydande<br /> myndigheter. Ansvarsfördelningen mellan regering och förvaltningsmyndigheter<br /> kommer då att suddas ut. Detta kommer att innebära en underminering<br /> av möjligheterna till demokratisk kontroll och allvarlig fara för minskad<br /> rättssäkerhet för medborgarna. Vad här anförts om informella kontakter<br /> mellan regeringen eller dess kansli och myndigheterna bör av riksdagen ges<br /> regeringen till känna.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang vidare understryka att vi förutsätter att<br /> förslagen i propositionen avseende styrning av myndigheter och åtgärder<br /> avseende myndighetschefer inte skall förändra domstolarnas självständiga<br /> ställning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.</p> <p>3. Föreskrifter</p> <p>I propositionen anges att i fortsättningen bör varje regelverk fortlöpande<br /> underkastas omprövningar liksom att utvärdering skall kunna ske av regler<br /> efter viss tid.</p> <p>Förslagen i detta avsnitt av propositionen ger uttryck för en tillfredsställande<br /> målsättning, nämligen en ökad kontroll över regelgivningen i samhället.</p> <p>En viktig orsak till den starka ökningen av antalet regler sammanhänger bl. a.<br /> med att normgivning ofta förekommer i form av s. k. ramlagstiftning. En<br /> sådan lag innehåller bl. a. allmänt hållna mål och riktlinjer, men det slutliga<br /> materiella innehållet blir tydligt först då lagen kompletterats med mer<br /> detaljerade regler i regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter eller<br /> genom praxisskapande beslut. Därför finns i själva systemet med ramlagar<br /> inbyggd en risk för detaljreglering från myndigheters sida.</p> <p style="margin-left:11px;">I motion av Carl Bildt m.fl. angående förbättrad rättssäkerhet och 16</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>fördjupad demokrati 1986/87:K206 hävdas att det finns starka skäl för att Mot. 1986/87</p> <p>använda ramlagstiftningen i betydligt mindre utsträckning i framtiden. Detta Kl 15</p> <p>underlättas genom en begränsning av det allmännas uppgifter och genom<br /> minskad regleringsiver från ansvariga politikers sida i framtiden. När<br /> lagstiftningen ändå befinns nödvändig är det väsentligt att lagarna ges en så<br /> klar utformning som möjligt, för att därigenom minska behovet av ytterligare<br /> utfyllnad från regeringens eller myndigheters sida. På motsvarande sätt bör<br /> regeringen i sina bemyndiganden till myndigheter styra dem så att behovet av<br /> ytterligare regelgivning begränsas. Härigenom beskärs utrymmet för myndigheter<br /> att fatta beslut av politisk art. Vi tar avstånd från propositionens<br /> positiva syn på att myndigheter skall svara för politiska bedömningar. Detta<br /> skall ankomma på riksdag och regering.</p> <p>Riksdagens och regeringens efterhandskontroll av normgivningen behöver<br /> vidare förbättras. Det krävs ett system inom vilket riksdagen kan granska<br /> och kontrollera den normgivning som skett i dess namn med användande av<br /> riksdagens bemyndiganden. På motsvarande sätt bör regeringen ha en<br /> fortlöpande uppsikt över hur myndigheterna använder bemyndiganden från<br /> regeringen att bruka regeringens egen normgivningskompetens. En metod är<br /> att riksdagen årligen får en redovisning av alla nya föreskrifter under närmast<br /> föregående år, vilka grundar sig på ramlagar. Detta skulle i vart fall<br /> möjliggöra för riksdagen att bedöma omfattningen av nya föreskrifter. En<br /> annan lösning - som dock icke utesluter den närmast föregående - är att ge<br /> riksdagens revisorer utökade resurser och befogenheter. I revisorernas<br /> uppgifter kan ingå att granska myndigheternas handhavande av de bemyndiganden<br /> till normgivning som de erhållit. Även andra kontrollmöjligheter är<br /> tänkbara. Denna fråga behöver utredas och vi hänvisar här till den<br /> hemställan i saken som återfinns i tidigare nämnda motion av Carl Bildt.</p> <p>5. Revision</p> <p>Vad gäller propositionens avsnitt om revision vill vi hänvisa till en motion av<br /> Lars Tobisson m. fl. angående den statliga förvaltningsrevisionen, 1986/</p> <p>87:Fi406. Motionen innehåller förslag som syftar till att riksdagen skall få<br /> ansvaret för förvaltningsrevision och statsverksamheten.</p> <p>7. Chefsförsörjning</p> <p>I propositionen finns skiftande förslag som bl. a. kan innebära att större<br /> flexibilitet och kortare perioder kan tillämpas vid bestämmande av förordnandetider<br /> för verkschefer. Denna ordning torde leda till tätare byten av<br /> verkschefer. Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att utnämningar<br /> av verkschefer inte politiseras. Det har under senare tid förmärkts klara<br /> tendenser till sådan politisering. Vi vill dock erinra om att även vid<br /> utnämningar av högre tjänster skall kraven i 11 kap. 9§ regeringsformen<br /> uppfyllas. Det innebär att avseende skall fästas endast vid sakliga grunder,<br /> såsom förtjänst och skicklighet.</p> <p>Enligt propositionen skall en myndighetschef kunna förflyttas bort från sin<br /> chefspost om det är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa. 17</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Vi menar att den föreslagna lagändringen är för allmänt utformad. Den Mot. 1986/87</p> <p>lämnar utrymme för godtyckliga beslut och öppnar därmed vägen för Kl 15</p> <p>informella påtryckningar mot myndighetschefer. Mera objektivt utformade<br /> villkor bör eftersträvas. Vidare bör en tillförlitlig metod utvecklas för att<br /> objektivt fastställa att ett förhållande föreligger som gör chefens förflyttning<br /> nödvändig med hänsyn till myndighetens bästa.</p> <p>Aktuell lagtext måste garantera att ett beslut om förflyttning grundar sig på<br /> objektivt godtagbara skäl.</p> <p>Riksdagen bör därför med avslag på motionen i denna del hos regeringen<br /> begära nytt förslag i enlighet med vad vi ovan anfört.</p> <p>8. Myndigheternas ledning</p> <p>I propositionen föreslås att lekmannainflytandet i de centrala statliga<br /> myndigheterna bör behållas. I centrala myndigheter under regeringen bör<br /> verkschefen visserligen vara den inför regeringen ansvarige. Men lekmannastyrelsen<br /> skall få besluta i vissa ärenden. Bl. a. skall således lekmannastyrelsen<br /> besluta dels om myndighetens anslagsframställning och verksamhetsberättelse,<br /> dels om de föreskrifter som myndigheten utfärdar till följd av<br /> bemyndiganden i lagar och förordningar. Slutligen skall styrelsen kunna få<br /> besluta i ärenden som regeringen bestämmer. Som exempel nämns viktiga<br /> överprövningsärenden.</p> <p>Propositionens text i detta avsnitt är mycket motsägelsefull. Departementschefen<br /> säger sig fästa avseende vid synpunkten att modellen med en<br /> enrådig verkschef bäst borgar för klara och entydiga relationer mellan<br /> regeringen och myndigheterna. Han menar vidare att de krav som styrelsemodellen<br /> ställer på lojalitet och följsamhet gentemot regeringen hos de<br /> enskilda ledamöterna kan vara svåra att förena med andra önskemål. Mot<br /> denna bakgrund föreslås att lekmannainflytandet i de flesta frågor bör<br /> utformas som rådgivande. Men samtidigt hävdas att lekmannainflytandet<br /> skall ges en reell innebörd. Styrelserna tilldelas därför beslutsbefogenhet vid<br /> de ovannämnda frågorna. Därefter förklarar departementschefen att styrelsen<br /> inte bör ha beslutsrätt vad gäller utformande av remissvar från<br /> myndigheter, eftersom ”det är inte tillfredsställande att myndigheters<br /> remissynpunkter färgas av partipolitiska eller intressemotiverade överväganden”.</p> <p>Vi menar för vår del att lekmannastyrelser endast bör ha en rådgivande<br /> funktion. För denna ståndpunkt finns ett starkt stöd i remissopinionen<br /> gällande verksledningskommitténs betänkande. De frågor som en myndighetsledning<br /> skall besluta i är av stor betydelse för myndigheternas verksamhet.<br /> Myndigheternas normgivningsmakt är ibland betydande och t. o. m. av<br /> politisk art. Myndigheternas anslagsframställningar är centraldokument som<br /> skrivs för regeringen för att senare ligga till grund för beslut i riksdagen. Det<br /> är därför olämpligt att ha styrelseledamöter, som kan antas ha olika former<br /> av bindningar till såväl politiska som andra organisationer, såsom beslutsfattare<br /> i styrelser. Enrådighetsmodellen skapar klarhet om ansvar för fattade<br /> beslut.</p> <p style="margin-left:12px;">Enligt propositionen finns det inom arbetsmarknadsområdet skäl för att 18</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>behålla nuvarande ordning. Detta betyder att nuvarande intresserepresenta- Mot. 1986/87</p> <p>tion föreslås bli kvar. Vi menar att det saknas fog för en sådan särlösning just Kl 15</p> <p>avseende arbetsmarknads- och jordbruksområdet. I likhet med vad vi ovan<br /> anförde beträffande styrelser bör enrådighetsmodellen användas. Styrelsen<br /> bör alltså endast ha en rådgivande funktion.</p> <p>När det särskilt gäller frågan om myndighetsbefattning med överprövningsärende<br /> vill vi anmäla att vi tidigare uttryckt tveksamhet till att denna<br /> beslutsrätt skall överföras från regeringen till dess underlydande verk. Detta<br /> är frågor som noggrant måste prövas från fall till fall.</p> <p>Affärsdrivande verk</p> <p>Regeringens förslag innebär att det nuvarande systemet med s. k. affärsdrivande<br /> verk som infördes 1911 kommer att bibehållas. Dessa verk har en<br /> ställning både som offentliga myndigheter och som konkurrensutsatta<br /> företag. Enligt vår mening kan detta ge upphov till problem ur konkurrenssynpunkt.<br /> De affärsdrivande verken skall visserligen förränta det statskapital<br /> som de har att förvalta, men har i gengäld också skattebefrielse. Affärsverken<br /> bedriver mycket av sin mest konkurrensutsatta verksamhet i form av<br /> dotterbolag, men även inom övrig verksamhet finns många områden där<br /> privata företag erbjuder liknande varor eller tjänster. Därvid uppstår då<br /> direkt risken för att verksamheten bedrivs på olika villkor. I vissa fall kan<br /> detta vara till affärsverkets nackdel men ofta är det till det enskilda företagets<br /> nackdel.</p> <p>Vi har tidigare understrukit att affärsverksformens nuvarande omfattning<br /> inte kan tas för givet. Det är t. ex. anmärkningsvärt att affärsverket FFV som<br /> varken har några myndighetsuppgifter eller arbetar på något monopolområde<br /> fortfarande är organiserat som affärsverk. För vår del ser vi inte något skäl<br /> att behålla FFV i statlig ägo. Senast i motion 1986/87:N150 med anledning av<br /> propositionen om näringspolitik föreslog vi att FFV bör ombildas till<br /> aktiebolag och att det därefter bör privatiseras.</p> <p>Samma förfarande bör enligt vår mening tillämpas även inom de andra<br /> affärsverken. I dessa fall kompliceras emellertid förhållandet av att dessa<br /> affärsverk för närvarande har lagstadgade monopol på vissa tjänster eller har<br /> en mycket dominerande marknadsställning. I en del fall utövar också<br /> affärsverken vissa myndighetsuppgifter.</p> <p>De nödvändiga myndighetsuppgifterna bör handläggas inom normala<br /> förvaltningsmyndigheter. Regeringen bör skapa en organisation som skiljer<br /> mellan affärsdrivande och myndighetsutövande uppgifter.</p> <p>Som vi i andra sammanhang framhållit är de flesta av dessa monopol<br /> otidsenliga och motsvarar inte längre medborgarnas krav på god service.</p> <p>Dessa statliga monopol bör därför successivt avvecklas. I samband med att en<br /> ökad konkurrens uppstår finns det inte någon anledning att långsiktigt<br /> vidmakthålla ett statligt ägande.</p> <p>Det bör vara möjligt att privatisera väsentliga delar av den verksamhet som<br /> nu bedrivs i affärsverksform. Inför en privatisering är det väsentligt att de<br /> nuvarande affärsverken bättre anpassas till de förhållande som råder på en</p> <p>konkurrensutsatt marknad. Affärsverken bör därför ombildas till aktiebo- 19</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>lag. Därefter kan staten sälja ut sitt ägarinnehav. Mot. 1986/87</p> <p>Vår ståndpunkt innebär att det i framtiden kommer att föreligga behov att Kl 15<br /> förändra de nuvarande affärsverkens ställning. De av regeringen föreslagna<br /> förändringarna beträffande styrning och kontroll av affärsverken får därvid<br /> inte ses som ett hinder att i framtiden omvandla affärsverk till aktiebolag.</p> <p>Vi kan i huvudsak instämma i de av regeringen framlagda förslagen vilka<br /> huvudsakligen baseras på verksledningskommitténs betänkande. Det finns<br /> emellertid anledning att beakta de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen,<br /> särskilt i yttrandet från Stockholms universitet, där man<br /> varnar för att affärsverken genom att varken vara normala statliga myndigheter<br /> eller aktiebolag utvecklas i ett rättsligt vakuum där varken offentligrättsliga<br /> eller aktiebolagsrättsliga kontrollfunktioner fungerar. Regeringen bör vid<br /> utarbetandet av framtida instruktioner för de olika affärsverken särskilt<br /> beakta denna fara.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:27px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om regeringens utrymme för styrning av förvaltningsmyndigheterna<br /> under regeringen,</p> <p style="margin-left:27px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om informella kontakter mellan regeringen eller<br /> dess kansli och myndigheterna,</p> <p style="margin-left:27px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om domstolarnas självständiga ställning,</p> <p style="margin-left:27px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om ramlagar,</p> <p style="margin-left:27px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om riksdagens kontrollmakt,</p> <p style="margin-left:27px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om ansvaret för förvaltningsrevision av statsverksamheten,</p> <p style="margin-left:27px;">7. att riksdagen, med avslag på propositionen såvitt gäller förflyttning<br /> av chefer, hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med de<br /> riktlinjer som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:27px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om lekmannastyrelsernas uppgift i centrala myndigheter,</p> <p style="margin-left:27px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående framtida förändringar av affärsverken,</p> </div> <div class="block ml_52"><p>20</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:29px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1986/87<br /> motionen anförts angående risken för bristande kontrollsystem för Kl 15<br /> affärsverken.</p> <p>Stockholm den 25 mars 1987<br /> Anders Björck (m)</p> <p>Hans Nyhage (m) Gunnar Hökmark (m)</p> <p>Elisabeth Fleetwood (m) Birger Hagård (m)</p> <p>Gunnar Biörck (m) Hans Dau (m)</p> <p>i Värmdö</p> </div> <div class="block ml_52"><p>21</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_12"><p>1987 12703</p> </div> <div class="block ml_36"><p> </p> </div> <div class="block ml_43"><p> </p> </div> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 0 Anders Björck m 1 undertecknare 0 Hans Nyhage m 2 undertecknare 0 Gunnar Hökmark m 3 undertecknare 0 Elisabeth Fleetwood m 4 undertecknare 0 Birger Hagård m 5 undertecknare 0 Gunnar Biörck m 6 undertecknare 0 Hans Dau m 7 undertecknare GA02K115 Anders Björck m. fl. (m) mot_198687_k_115.pdf 241539 pdf Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/ 87:99) https://data.riksdagen.se/fil/590648C7-91E4-413E-A71E-5B4B1362F63E