<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3104321</hangar_id>
 <dok_id>GA02K112</dok_id>
 <rm>1986/87</rm>
 <beteckning>K112</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1986/87:K112 Lars Werner m. fl. (vpk)</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>KU</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>112</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1987-03-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-04 13:05:34</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-04 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/  87:99)</titel>
 <subtitel>Lars Werner m. fl. (vpk)</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GA02K112/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GA02K112</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02K112</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Motion till riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1986/87:K112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Werner m. fl. (vpk)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/&lt;br /&gt; 
87:99)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_43"&gt;&lt;p style="margin-left:7px;"&gt;Mot.&lt;br /&gt; 
1986/87&lt;br /&gt; 
K112—115&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Inledande sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga och kommunala verksamheter bildar en central del av det moderna&lt;br /&gt; 
svenska samhället och dess ekonomi. De utgör den sektor, inom vilken det&lt;br /&gt; 
medborgerliga och demokratiska fri- och rättighetssystemet har många av&lt;br /&gt; 
sina viktigaste baser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika borgerliga krafters strävan att rasera eller urholka offentliga&lt;br /&gt; 
verksamheter får därför alltid negativ verkan för demokratin. I detta läge blir&lt;br /&gt; 
det av särskild betydelse, att det offentliga möter situationen med en offensiv&lt;br /&gt; 
reformpolitik, som utvecklar dess potential av skapande krafter. En viktig&lt;br /&gt; 
faktor är därvid, att sektorns ekonomiska ramar inte av föregivna finanspolitiska&lt;br /&gt;
skäl görs så snäva att det skadar funktion och innehåll i verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition om ledning av statsförvaltningen berör även vissa&lt;br /&gt; 
allmänna tankar än som ryms i själva rubriken. I en del av dessa kan vi&lt;br /&gt; 
instämma. Dock finner vi framställningen i viktiga delar vara alltför diffus&lt;br /&gt; 
och i behov av mer klart definierade ställningstaganden. Beträffande en rad&lt;br /&gt; 
frågor har vi en annan uppfattning än propositionen - det gäller bl. a.&lt;br /&gt; 
förvaltningarnas effektivitet, ledningsfilosofi, chefsbefogenheter och lekmannastyrelser&lt;br /&gt;
samt fackliga relationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill betona, att det under en kort motionstid inte är möjligt att penetrera&lt;br /&gt; 
alla de ofta komplicerade frågor, som berörs i propositionen. Till svårigheten&lt;br /&gt; 
bidrar, att vårt parti inte varit representerat i utredningsarbetet på området.&lt;br /&gt; 
Vi har alltså i denna motion måst begränsa oss och förbehåller oss rätten att&lt;br /&gt; 
under utskottsbehandlingen utveckla ståndpunkter även i andra delar än som&lt;br /&gt; 
berörs i motionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens inledningsavsnitt s. 11 —22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avsnitt understryks vissa allmänna principer, bl. a. förbättrad&lt;br /&gt; 
styrbarhet genom centralmaktens inriktning på översiktliga mål och uppföljning&lt;br /&gt;
av dessa, utvecklandet av förvaltningens självständighet, medborgarinflytande&lt;br /&gt;
inom den kommunala sektorn samt beslutsmodell i statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin allmänt hållna form framstår flera av dessa principer som nog så&lt;br /&gt; 
sympatiska. De är emellertid alltför litet utvecklade. De rymmer en&lt;br /&gt; 
mångtydig problematik och måste därför behandlas mindre ytligt.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Kl 12-115&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_43" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_43" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_48" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;Å ena sidan säger propositionen, att man vill garantera riksdagens och Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens övergripande ansvar. Å andra sidan vänder man sig emot Kl 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialdestinerade statsbidrag. Detta är oförenliga ståndpunkter. De specialdestinerade&lt;br /&gt;
bidragen är mycket viktiga styrinstrument. Genomförandet av&lt;br /&gt; 
betydelsefulla reformer beror i hög grad därav. Vi är därför bestämda&lt;br /&gt; 
motståndare till att minska specialdestineringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen tar också upp det s. k. frikommunförsöket. Liksom frågan&lt;br /&gt; 
om statsbidragen berör detta ett större principiellt problem; graden av&lt;br /&gt; 
nationell integration och genomslagskraften hos en övergripande nationell&lt;br /&gt; 
reformpolitik. Vi är motståndare till frikommunförsök, om dessa används till&lt;br /&gt; 
att luckra upp en klar och genomgående ansvarsfördelning i kommunerna&lt;br /&gt; 
och om processen leder till ökade olikheter kommuner emellan. För&lt;br /&gt; 
rättssäkerhetens skull måste det råda en någorlunda genomgående och&lt;br /&gt; 
igenkännlig ansvarsfördelning och organisation. För den regionala rättvisans&lt;br /&gt; 
skull måste det råda någorlunda lika standard och likartad inriktning på&lt;br /&gt; 
övergripande nationella mål. Det vore orimligt om vissa kommuner skulle ha&lt;br /&gt; 
frihet att aktivt sabotera t. ex. en reform av äldreomsorgen genom att&lt;br /&gt; 
konservera gamla typer av institutioner. Att kommunala instanser skulle ges&lt;br /&gt; 
rätt att luckra upp nationella mål är inte en acceptabel tanke. Däremot kan&lt;br /&gt; 
man inom målens ramar skapa större öppenhet, liksom bredare och mer&lt;br /&gt; 
direkta former för demokratisk påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi håller gärna med om att svensk arbetarrörelse länge haft en viss&lt;br /&gt; 
”étatistisk” slagsida (dvs. övertro på staten) i sitt politiska tänkande. Men&lt;br /&gt; 
detta är inget man åtgärdar genom en allmän federalisering eller sönderstyckande&lt;br /&gt;
av den nationella politiken. Det åtgärdas snarare genom att göra&lt;br /&gt; 
medborgare och kommuner mer delaktiga i den övergripande politikens&lt;br /&gt; 
utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser vi, att propositionen förenklar frågan om det direkta&lt;br /&gt; 
medborgarinflytandet. Det låter sig lätt sägas, att brukare och personal bör&lt;br /&gt; 
ha mer inflytande, och förvisso ligger en värdefull potential i deras initiativ&lt;br /&gt; 
och erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är dock mer komplicerad än så. Man kan inte bara överföra&lt;br /&gt; 
befogenheter till ett odefinierat kollektiv av medborgare. Vi lever i ett&lt;br /&gt; 
klassamhälle. Sådana experiment riskerar lätt att gynna begränsade grupper,&lt;br /&gt; 
som genom utbildning och verbal överlägsenhet har ett försteg och lätt att&lt;br /&gt; 
göra sig gällande. Demokratisering betyder däremot att söka aktivera de&lt;br /&gt; 
hittills tillbakaträngda och underlägsna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokratisering får inte innebära en oreflekterad romantisering av&lt;br /&gt; 
lekmannaskap som sådant och ett förakt för politiskt medvetande och&lt;br /&gt; 
yrkesmässig professionalitet. Demokratisk aktivitet kräver utveckling av ett&lt;br /&gt; 
politiskt medvetande. Friheten är inte kravlös - dess utövande skall&lt;br /&gt; 
stimulera medborgerlig kunskap och överblick, annars resulterar den i&lt;br /&gt; 
populistiska trender eller odefinierat politikförakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot håller vi gärna med om resonemanget att styrbarhet i de stora&lt;br /&gt; 
linjerna mycket väl kan förenas med frihet och initiativ nedifrån basen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrbarheten har naturligtvis ett samband med att den förmår utgå från&lt;br /&gt; 
överblick över helheten och inte förlorar sig i detaljer.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;Vi är också överens om att man på sikt måste låta folksuveränitetsprinci&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;pen vinna ökat utrymme på den gamla maktdelningsprincipens delvisa&lt;br /&gt; 
bekostnad. Detta är en konsekvens av parlamentarismen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till frågan om parlamentariskt sammansatta organ i förvaltningen återkommer&lt;br /&gt;
vi nedan i samband med övriga ledningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens avsnitt 2-3, s. 23—33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de konstitutionella frågorna vill vi något ifrågasätta den vidsträckta&lt;br /&gt; 
tolkningen av den s. k. begränsningsregeln i RF 11:7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungligen (i 1809 års grundlag) avsåg begränsningen, att lagstiftaren&lt;br /&gt; 
inte fick besluta i enskilda rättsärenden - en självklar princip. Det har dock&lt;br /&gt; 
hela tiden funnits en benägenhet, inte minst från förvaltningshåll, att vidga&lt;br /&gt; 
tolkningen därhän, att lagstiftaren uteslöts från all tillämpning. Detta är en&lt;br /&gt; 
orimlig övertolkning. Lagstiftaren har rätt att medelst hur utförliga yttranden&lt;br /&gt; 
som helst styra tillämpningen, så länge yttrandena är generella. Riksdagens&lt;br /&gt; 
makt att i utskottsutlåtanden tillkännage sina avsikter och ge riktlinjer kan&lt;br /&gt; 
inte sättas i fråga, så länge den inte går in på enskilda fall. Att hävda att&lt;br /&gt; 
domstolar och förvaltning har ensamrätt till praxis, är en orimlighet. Deras&lt;br /&gt; 
ensamrätt gäller endast avgöranden av enskilda fall. Tillämpningsprinciperna&lt;br /&gt;
blir deras ensak, endast i den mån riksdagen inte formulerat några sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså upp till riksdagen att avgöra hur stort utrymme man vid olika&lt;br /&gt; 
beslut vill ge myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis talar många skäl för att man på olika områden bör nöja sig&lt;br /&gt; 
med ramlagstiftning. Det är ett sätt att stimulera till initiativ och ansvar från&lt;br /&gt; 
dem som arbetar i förvaltningen. Ramlagarna får dock inte vara så lösliga, att&lt;br /&gt; 
de ger upphov till oklarhet beträffande lagens allmänna värdepremisser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör vara vaksam mot risken för en sönderfallande och oenhetlig praxis,&lt;br /&gt; 
för det fall man låter ramlagstiftning gå parallellt med begränsningar i&lt;br /&gt; 
medborgarnas överklagningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens avsnitt 4, s. 33-40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att bedömning av effektivitet och produktivitet kräver speciellt&lt;br /&gt; 
utformade kriterier i statliga verksamheter, särskilt i förvaltningen, men&lt;br /&gt; 
även i affärsdrivande verk med ”public-service”-roll. Det går inte att&lt;br /&gt; 
överföra kommersiella företags kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är målet för offentlig förvaltning av kvalitativt annat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatmätning kan inte baseras på finansiella kriterier. Förhållandet&lt;br /&gt; 
insats-resultat är av annan typ och måste dessutom definieras olika för olika&lt;br /&gt; 
verksamheter. För det andra är effekterna av förvaltningens verksamhet i&lt;br /&gt; 
hög grad externa — detta gäller även affärsverken. Man måste därför gå&lt;br /&gt; 
utöver konventionella resultatmätningars ram. För det tredje är förvaltningens&lt;br /&gt;
syften mer långsiktiga än vad som gäller för kommersiella verksamheter,&lt;br /&gt; 
vilket i sin mån förändrar utgångsläget för resultatmätningen. Det behövs&lt;br /&gt; 
alltså mätmetoder och effektivitetsmål, som är speciellt formulerade. Att&lt;br /&gt; 
hyra in konsulter med rent kommersiella synsätt är därför inte bara missriktat&lt;br /&gt; 
utan närmast destruktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:12px;"&gt;Beträffande inre organisation vill vi varna för att ge chefer och förvalt- 3&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44"&gt;&lt;p style="margin-left:6px;"&gt;Mot. 1986/87&lt;br /&gt; 
K112&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;ningsledningar alltför vidsträckta möjligheter att ingripa i ansvarsordning Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och organisation. Lika väl som i större företag behövs i förvaltningen en Kl 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klarhet i fördelning av ansvar och befogenheter. Oklarhet och godtycke är av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ondo. Ökat spelrum för cheferna i dessa avseenden leder erfarenhetsmässigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till manipulativa beteenden styrda av chefens personliga föreställningar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oftast ägnade att skapa konflikter och osäkerhet bland de anställda. Fasthet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och klarhet i organisation och ansvar utesluter på intet sätt att reformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomförs, när dessa syftar till att mobilisera de anställdas kunnande på bred&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;front och stimulera deras initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens avsnitt 7, s. 62—82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande chefsfunktion och chefsrekrytering vill vi varna för att man i&lt;br /&gt; 
förvaltning och affärsverk kopierar modeller, som för närvarande dominerar&lt;br /&gt; 
i privatkommersiella företag. Det finns en romantisering och övertro på den&lt;br /&gt; 
”starka” chefen av näringslivsmodell såsom den effektiva lösningen. Just&lt;br /&gt; 
denna typ av chefsroll är i dag föremål för växande kritik i professionella&lt;br /&gt; 
kretsar — så bland experter i bl. a. USA (se t. ex. Hayes &amp;amp; Wheelwrights eller&lt;br /&gt; 
J. Deardens aktuella arbeten). Kritiken riktar sig såväl mot chefernas brist på&lt;br /&gt; 
förankring i verksamhetspraktik och linjeorganisation, som mot att de&lt;br /&gt; 
representerar en ytlig uppfattning i effektivitetsfrågor och att de har för&lt;br /&gt; 
kortsiktiga perspektiv. Det senare är föranlett av benägenheten att i&lt;br /&gt; 
chefskarriärer flytta från topptjänst till topptjänst med korta mellanrum i&lt;br /&gt; 
stället för att ägna sig åt långsiktigt, fördjupat utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare vill vi betona vikten av att chefer i offentliga verksamheter följer en&lt;br /&gt; 
demokratisk ledningsfilosofi. Detta har flera viktiga aspekter; chefen bör&lt;br /&gt; 
aktivt samarbeta med lekmannastyrelsen och tillgodogöra sig dess politiska&lt;br /&gt; 
erfarenhet i verksamheten. Chefen bör också ha inriktningen att mobilisera&lt;br /&gt; 
verkets anställda till initiativ och delgivande av erfarenheter. Chefen bör&lt;br /&gt; 
kunna stimulera till medvetande om verksamhetens mål och ”publicservice”-uppgift.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens avsnitt 8, s. 82-103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om myndigheters ledning är vi anhängare av den parlamentariska&lt;br /&gt; 
lekmannastyrelsens princip. Vi avvisar tanken på intresseföreträdare (t. ex.&lt;br /&gt; 
företrädare för bilindustrin eller åkerinäringen i vägverkets styrelse). Den&lt;br /&gt; 
parlamentariska lekmannastyrelsen är enligt vår mening bäst skickad som&lt;br /&gt; 
form för politisk insyn och för att garantera uppföljningen av riksdagens och&lt;br /&gt; 
regeringens beslut. Förstärkt aktivitet och ställning för sådana styrelser ser vi&lt;br /&gt; 
som en lämplig balansering av en minskad detaljstyrning av verksamheten&lt;br /&gt; 
från den centrala statsmakten. Självständighet förenad med parlamentarisk&lt;br /&gt; 
insyn är en god kombination. Vi anser det lämpligt att lekmannastyrelsen får&lt;br /&gt; 
ta beslutsansvar i viktiga övergripande frågor. Vi delar propositionens&lt;br /&gt; 
uppfattning om ett bättre klarläggande av lekmannarepresentanternas roll&lt;br /&gt; 
och information om vad som förväntas därav.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1 Beträffande utnämningar på chefsplanet se under avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_53"&gt;&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;Vi finner det inte generellt nödvändigt att representanter för de anställda Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har beslutanderätt - vi föredrar här den konsekventa parlamentariska Kl 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;representationen då det gäller myndigheters styrelser. Däremot är det&lt;br /&gt; 
lämpligt att ha representation för de anställda, som innefattar närvaro- och&lt;br /&gt; 
yttranderätt. Detta är betydelsefullt inte minst med tanke på att chefstjänstemännen&lt;br /&gt;
har sina självklara kanaler till styrelsen genom verkschef och&lt;br /&gt; 
föredragande - det är då rimligt att styrelsen också kan ta del av de breda&lt;br /&gt; 
personalskiktens uppfattningar i förekommande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den dåliga kvinnorepresentationen i verks och myndigheters&lt;br /&gt; 
styrelser menar vi, att två åtgärder kan åstadkomma en förbättring, även på&lt;br /&gt; 
kortare sikt; övergång till en konsekvent parlamentarisk representation har i&lt;br /&gt; 
sig effekten att fler kvinnor nomineras. Man vänder sig då till partierna, som&lt;br /&gt; 
normalt har fler aktiva kvinnor än näringsliv och intresseorganisationer. För&lt;br /&gt; 
det andra är det nödvändigt att regeringen ger direkta föreskrifter om att&lt;br /&gt; 
partierna skall nominera lika många kvinnor som män. Detta är med&lt;br /&gt; 
nuvarande ordning inget formellt problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommenterar här inte särskilt ledningsfrågan vid länsstyrelserna, då vi&lt;br /&gt; 
under året får tillfälle härtill i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens avsnitt 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga affärsdrivande verken är en väsentlig del av landets ”publicservice”-funktioner.&lt;br /&gt;
Detta måste återspeglas såväl i deras mål som i deras&lt;br /&gt; 
organisation och funktion. Det medför, att man också här måste ta hänsyn till&lt;br /&gt; 
att effektiviteten är kopplad till verkens förmåga att ge bestämda externa&lt;br /&gt; 
effekter på det övriga samhället och att främja angelägna samhälleliga mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sätta upp klokt och väl definierade kriterier för produktivitet är&lt;br /&gt; 
välmotiverat. Men att låta dessa följa de grova och konventionella normer,&lt;br /&gt; 
som råder i kommersiell verksamhet, leder fel. Resultatet blir en urholkning&lt;br /&gt; 
av viktiga samhällsfunktioner och ett hinder för uppnående av väsentliga&lt;br /&gt; 
reformpolitiska mål. Följderna av genomslaget för sådana synsätt är redan&lt;br /&gt; 
iakttagbara; de leder till anpassning efter betalningskraftiga avnämares&lt;br /&gt; 
intressen och önskemål. Enligt vår mening skall man utveckla de affärsdrivande&lt;br /&gt;
verken utifrån en väl definierad syn på ”public service”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna utgångspunkt motsätter vi oss en ytterligare omformning av&lt;br /&gt; 
affärsverkens aktiviteter till bolag. Vi anser heller inte att man bör ge&lt;br /&gt; 
styrelser rätt att ensamma utse chefer, eller chefer rätt att utse befattningshavare&lt;br /&gt;
närmast under sig. Vår uppfattning är likartad JO:s, som hävdar att&lt;br /&gt; 
regeringen måste ta ansvar för utnämningen av topptjänstemän. Vi hävdar&lt;br /&gt; 
samma princip vad gäller hela den statliga förvaltningen. Självständighet och&lt;br /&gt; 
ansvar hos denna kategori högre tjänstemän gynnas bäst av att deras&lt;br /&gt; 
utnämning inte är resultatet av en verkschefs personliga handplockning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För affärsverkens del kan samma synpunkter åberopas som för förvaltningen.&lt;br /&gt;
Att imitera privatföretags ledningsfilosofi leder till förlust av&lt;br /&gt; 
väsentliga kvaliteter och till undanskymmande av de samhälleliga målen och&lt;br /&gt; 
”public service”-aspekten. Verken bör satsa på en demokratisk ledningsfunktion,&lt;br /&gt;
som förmår tillgodogöra sig de anställdas kapacitet och utvecklingsmöjligheter&lt;br /&gt;
i verksamheten. Också den medborgerliga insynen fyller en 5&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1* Riksdagen im/H7.3sami. NrK112-ll3&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;viktig funktion, vilket talar emot att man genom bolagsbildning söker minska Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insynen och det offentliga ansvaret. Det är felaktigt, när man hävdar att inte K112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en öppen och enligt ”public service”-principer fungerande verksamhet också&lt;br /&gt; 
kan vara smidig och innefatta spridning av ansvar och initiativ i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vänder oss slutligen bestämt mot att låta affärsverken och deras&lt;br /&gt; 
tilltänkta bolagiserade verksamheter bli ett stridsfält mellan stat och de&lt;br /&gt; 
anställdas fackliga organisationer. Att den statliga sektorn uppträder enhetligt&lt;br /&gt;
då det gäller tillhörighet till arbetsgivarorganisation, är enligt vår mening&lt;br /&gt; 
en lämplig ordning. Det är direkt destruktivt att genom att vissa verk skulle&lt;br /&gt; 
byta arbetsgivarorganisation förändra viktiga avtalsförhållanden. Detta&lt;br /&gt; 
riskerar inte bara att leda till försämrade förmåner för grupper av anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skapar också en helt onödig konflikt i ett läge när den statliga sektorn&lt;br /&gt; 
behöver mobilisera sina anställdas kunnande, initiativ och goda vilja till&lt;br /&gt; 
förmån för viktiga verksamhetsmål. Det kan också skapa en helt meningslös&lt;br /&gt; 
gränsdragningsstrid mellan fackliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det här anförda föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om specialdestinerade statsbidrag,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om frikommunförsökens problematik,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om räckvidden av den s. k. begränsningsregeln,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs rörande effektivitet och produktivitet i&lt;br /&gt; 
förvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om inre organisation,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om chefsfunktion och ledningsfilosofi,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om parlamentariska lekmannastyrelser,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om kvinnorepresentation i verksstyrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad som i motionen anförs om tillsättning av vissa chefstjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till&lt;br /&gt; 
känna vad som i motionen anförs om bolagisering,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:28px;"&gt;11. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag rörande arbetsgivarorganisation&lt;br /&gt;
för delar av den statliga sektorn,&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_53"&gt;&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_2"&gt;&lt;p style="margin-left:39px;"&gt;12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;känna vad som i motionen anförs om fackliga relationer. Kl 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 mars 1987&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Werner (vpk)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Lars Werner</namn>
<partibet>vpk</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Bertil Måbrink</namn>
<partibet>vpk</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Nils Berndtson</namn>
<partibet>vpk</partibet>
<ordning>3</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Jörn Svensson</namn>
<partibet>vpk</partibet>
<ordning>4</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Inga Lantz</namn>
<partibet>vpk</partibet>
<ordning>5</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>motgrund</kod>
<namn>Motionsgrund</namn>
<text> </text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-19 15:40:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>motkat</kod>
<namn>Motionskategori</namn>
<text>-</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-19 15:40:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-19 15:40:47</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GA02K112</dok_id>
<subtitel>Lars Werner m. fl. (vpk)</subtitel>
<filnamn>mot_198687_k_112.pdf</filnamn>
<filstorlek>213898</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/  87:99)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/50383B22-F8F8-47A0-8507-CCAC15A7EEE8</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>