<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3104318</hangar_id>
 <dok_id>GA02K109</dok_id>
 <rm>1986/87</rm>
 <beteckning>K109</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1986/87:K109 Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp)</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>KU</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>109</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1987-03-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-04 13:05:32</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-04 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/  87:99)</titel>
 <subtitel>Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp)</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GA02K109/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GA02K109</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02K109</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Motion till riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1986/87:K109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/&lt;br /&gt; 
87:99)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;I propositionen hemställs att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för&lt;br /&gt; 
förnyelse av förvaltningen som framläggs i propositionen beträffande&lt;br /&gt; 
föreskrifter. Dessa riktlinjer återfinns på s. 28—33 i propositionen. Här skall&lt;br /&gt; 
särskilt vad som sägs om myndigheternas föreskrifter tas upp till granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först är angeläget att fastslå att en regeringen underordnad myndighets&lt;br /&gt; 
normgivningsmakt alltid beror på att myndigheten från regeringen fått till sig&lt;br /&gt; 
delegerad befogenhet att meddela föreskrifter. Ingen myndighet har i sig&lt;br /&gt; 
någon egen sådan kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas kompetens är av tre helt olika slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Riksdagen kan i lag ha bemyndigat regeringen att lämna vidare till ofta i&lt;br /&gt; 
lagen angiven förvaltningsmyndighet rätten att meddela föreskrifter i visst i&lt;br /&gt; 
lagen angivet hänseende. Det ankommer sedan på regeringen att begagna sig&lt;br /&gt; 
av riksdagens bemyndigande och delegera normgivningsmakt vidare till&lt;br /&gt; 
vederbörande myndighet. Det sker normalt genom förordning. Regeringen&lt;br /&gt; 
kan själv bestämma vilken kompetens som skall delegeras till myndigheter.&lt;br /&gt; 
Det är då fråga om tillämpning av 8 kap. 7 och 11 §§ RF. I den mån en&lt;br /&gt; 
myndighet får ”riksdags”-kompetens, har myndigheten samma frihet att&lt;br /&gt; 
lagstifta som riksdagen har på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Myndighetens normgivningskompetens kan också härröra från att&lt;br /&gt; 
regeringen delegerat bort en del av sin egen normgivningskompetens enligt 8&lt;br /&gt; 
kap. 13 § RF. I sådant fall finns ytterligare möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vanligt är att regeringen delegerar till den för sakområdet behöriga&lt;br /&gt; 
myndigheten att meddela s. k. föreskrifter till verkställighet av lag. I dessa&lt;br /&gt; 
fall sträcker sig kompetensen inte längre än till att myndigheten får utge vad&lt;br /&gt; 
som förr kallades tillämpningsföreskrifter till lagen. Det får aldrig innebära&lt;br /&gt; 
att enskild eller kommun åläggs något nytt som de inte redan är eller har varit&lt;br /&gt; 
skyldiga att göra enligt lagen. I och för sig råder stor osäkerhet om hur&lt;br /&gt; 
mycket reell normgivningsmakt som får ske enligt denna regel. I vart fall är&lt;br /&gt; 
den starkt begränsad. Det gäller i främsta rummet att fylla ut lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Regeringen har också sin s. k. restkompetens, dvs. rätten att utfärda&lt;br /&gt; 
normer, i den mån normgivningsmakten icke är förbehållen annan. Paragrafen&lt;br /&gt;
anses ge regeringen rätt att utfärda normer om förfarandefrågor, om&lt;br /&gt; 
myndigheternas organisation och om deras inre arbete. Inom det område det&lt;br /&gt; 
nu är fråga om drar regeringens normgivningskompetens i väg till dess den&lt;br /&gt; 
stöter på riksdagens främst i 8 kap. 2 och 3 §§ RF närmare bestämda&lt;br /&gt; 
kompetens. Denna kompetens kan lämnas över till underordnad myndighet,&lt;br /&gt; 
t. ex. genom en regel i myndighetens instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p style="margin-left:13px;"&gt;Till en början kan således konstateras att myndighetens normgivnings- Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompetens alltid är beroende av erhållna regeringsbemyndiganden. Hittills K109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har regeringen lagt ned föga möda på att utforma dessa bemyndiganden. Om&lt;br /&gt; 
regeringen i ökad grad vill styra förvaltningen kan det — såvitt gäller&lt;br /&gt; 
förvaltningens normgivande verksamhet — ske genom att regeringen från&lt;br /&gt; 
början tänker igenom vad det är regeringen vill att förvaltningen skall göra&lt;br /&gt; 
och därefter utformar bemyndigandena. Det finns anledning redan för&lt;br /&gt; 
riksdagen att — såvitt gäller delegering av riksdagens egen normgivningskompetens&lt;br /&gt;
- noga genomtänka i vilken utsträckning subdelegation från&lt;br /&gt; 
regeringen till myndigheten skall få äga rum. Regeringen bör i sin tur styra&lt;br /&gt; 
myndighetens blivande normgivning genom bemyndigandets utformning,&lt;br /&gt; 
allt i syfte att riksdagens intentioner med lagstiftningen blir tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är anmärkningsvärt att regeringen inte själv synes ha någon riktig&lt;br /&gt; 
överblick över i vad mån den vidaredelegerat normgivningsmakt. I propositionen&lt;br /&gt;
sägs att regeringen nu skall företa en kartläggning härav. Det måste&lt;br /&gt; 
ställas bestämda krav på regeringen att noga överväga sina delegationsbeslut&lt;br /&gt; 
och att alltid ha en bestämd vilja om vad som skall uppnås när myndigheten&lt;br /&gt; 
börjar meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när regeringen delegerar kompetens till myndighet att meddela&lt;br /&gt; 
verkställighetsföreskrifter till lag eller när delegationen gäller regeringens&lt;br /&gt; 
s. k. restkompetens, bör regeringen i delegationsstadgandet noga ange i vilka&lt;br /&gt; 
ämnen myndigheten skall ge föreskrifter, syftet med dessa och vilken&lt;br /&gt; 
inriktning normerna skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsaspekterna är givetvis av stor betydelse. Begränsningskungörelsen&lt;br /&gt;
har inte visat sig vara effektiv, när det gäller att förhindra att&lt;br /&gt; 
myndigheterna utfärdar föreskrifter som vållar enskilda, företag och kommuner&lt;br /&gt;
kostnader som inte kan anses nödvändiga. Begränsningskungörelsen&lt;br /&gt; 
är nu under översyn. Vi vill understryka regeringens ansvar för att den&lt;br /&gt; 
normgivningsmakt som tilldelas myndigheterna brukas på sådant sätt att icke&lt;br /&gt; 
onödiga kostnader uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att regeringen lägger sig vinn om att styra myndigheternas&lt;br /&gt; 
normgivning redan från början. Vid den inventering som gjordes per den&lt;br /&gt; 
1 juli 1986 av verkens då gällande normer visade det sig att det fanns över&lt;br /&gt; 
20000 olika författningar härrörande från myndigheterna som innehöll för&lt;br /&gt; 
enskilda bindande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också all anledning understryka vad i propositionen sägs om&lt;br /&gt; 
behovet av att regering och riksdag följer upp den normgivning som försiggår&lt;br /&gt; 
på myndighetsnivå. En efterföljande utvärdering av normerna är viktig. I&lt;br /&gt; 
första hand torde det vara den myndighet som utfärdat föreskrifterna som&lt;br /&gt; 
bör skaffa sig en bild av hur dessa föreskrifter verkat. Men det måste&lt;br /&gt; 
ankomma på regeringen att känna ansvar härför. Någon form för regelbunden&lt;br /&gt;
kontroll bör införas. Denna bör inte vara avhängig av att myndigheten&lt;br /&gt; 
själv initierar några kritiska kommentarer. Det kan befaras att, i de fall då&lt;br /&gt; 
resultatet av granskningen ej är så gott och myndigheten själv är ansvarig för&lt;br /&gt; 
bristerna, myndigheten ej är särskilt angelägen att föra saken vidare till&lt;br /&gt; 
regeringen. Det måste därför vara regeringen som har ansvaret i sista hand&lt;br /&gt; 
för att denna regelbundet återkommande omprövning verkligen kommer till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd och blir effektiv. 8&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;Regeringen kan redan i bemyndigandet ålägga myndigheten att inom t. ex. Mot. 1986/87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tre år redovisa hur den erhållna normgivningskompetensen begagnats och K109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka erfarenheterna är i praktiska livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst när det gäller verkställighetsföreskrifter måste regeringen ha ett&lt;br /&gt; 
klart ansvar för att myndigheten ej utnyttjar denna möjlighet till att meddela&lt;br /&gt; 
föreskrifter som ligger tydligt utanför vad som kan normeras denna väg. På&lt;br /&gt; 
vissa områden inbjuder vagt utformade lagregler till en utfyllnad med&lt;br /&gt; 
verkställighetsföreskrifter, som går vida utöver vad som är konstitutionellt&lt;br /&gt; 
möjligt. Exempel på detta finns från olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen måste ta ett mer bestämt ansvar än nu för hur den underordnade&lt;br /&gt;
myndigheten utnyttjar den normgivningsmakt som regeringen delegerat&lt;br /&gt; 
till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiet har i en partimotion till detta riksmöte (1986/87:K229) tagit&lt;br /&gt; 
upp frågan om riksdagens kontroll över den statliga förvaltningen. Vi har i&lt;br /&gt; 
det sammanhanget yrkat att en översyn skall göras av riksdagens kontrollmakt.&lt;br /&gt;
Vi har också understrukit det angelägna i att riksdagens revisorer får&lt;br /&gt; 
ökade resurser för att de bättre skall kunna fullgöra sin granskningsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i detta sammanhang skäl att också beröra frågan om riksdagens&lt;br /&gt; 
kontroll av regeringen. Det finns enligt vår uppfattning skäl att pröva en&lt;br /&gt; 
ordning där riksdagens utskott tar mer aktiv del i uppföljning och kontroll av&lt;br /&gt; 
de generella normer som utfärdas med stöd av riksdagens bemyndiganden.&lt;br /&gt; 
Folkstyrelsekommittén har i sitt betänkande föreslagit att riksdagen skall&lt;br /&gt; 
ägna mindre arbete åt behandlingen av budgetpropositionen. Om detta&lt;br /&gt; 
förslag så småningom kommer att bli verklighet kommer det ätt finnas&lt;br /&gt; 
utrymme för utskotten att i större utsträckning granska förvaltningen och i&lt;br /&gt; 
det sammanhanget också skapa sig en bild av hur skilda riksdagsbeslut har&lt;br /&gt; 
verkställts och kommit att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett stöd för riksdagen i denna mer aktiva bevakning av regering och&lt;br /&gt; 
förvaltning bör man överväga att införa en ordning där regeringen rutinmässigt&lt;br /&gt;
tillställer resp. utskott såväl sina egna författningar som de generella&lt;br /&gt; 
normer som myndigheterna utfärdat med stöd av bemyndiganden från&lt;br /&gt; 
riksdag och regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till ovanstående hemställer vi&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:30px;"&gt;1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad vi i motionen har anfört angående riktlinjer för förvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:30px;"&gt;2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna&lt;br /&gt; 
vad vi i motionen har anfört angående riksdagens kontroll av&lt;br /&gt; 
förvaltningen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 mars 1987&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lennart Alsén (fp) Lars Ernestam (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_54"&gt;&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Lennart Alsén</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Lars Ernestam</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GA02K109</dok_id>
<subtitel>Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp)</subtitel>
<filnamn>mot_198687_k_109.pdf</filnamn>
<filstorlek>118552</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/  87:99)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/E40F129A-E44B-4D01-9481-DB6839D2F06B</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>