3103767 GA02Jo120 1986/87 Jo120 mot mot Motion 1986/87:Jo120 Lars Werner m. fl. (vpk) Motion Motion JoU 120 0 1986-12-16 00:00:00 2014-11-04 12:58:27 2014-11-04 00:00:00 Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58) Lars Werner m. fl. (vpk) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/GA02Jo120/text https://data.riksdagen.se/dokument/GA02Jo120 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GA02Jo120 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1986/87: Jo 120</p> <p>Lars Werner m. fl. (vpk)</p> <p>Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I vårt land har jakten alltid haft stor betydelse, i gången tid för många att<br /> klara sitt livsuppehälle, i vår tid som rekreation. För många är jakten en del<br /> av deras liv, ett sätt att leva. Det är därför mer än ett talesätt när man på<br /> många håll i vårt land indelar tiden i före och efter älgjakten. Helt naturligt är<br /> då också frågor i och kring jakten mycket känsloladdade, särskilt när det<br /> gäller vårt högvilt, älgen. Därför finns också skilda uppfattningar om jaktens<br /> utövande samt vården om viltet.</p> <p>Det som ovan sagts har inneburit att en ständig debatt har förts om jakten<br /> och frågorna kring denna samt att jakten och viltvården varit föremål för<br /> olika utredningar och försöksverksamhet. Efter en rad olika delbetänkanden<br /> framlade jakt- och viltvårdsberedningen sitt huvudbetänkande (SOU<br /> 1983:21) Vilt och Jakt i maj 1983. Under tiden dessa utredningsarbeten<br /> gjordes har också en försöksverksamhet bedrivits om olika former för<br /> älgjaktens utövande. Sedan 1967 pågår en försöksverksamhet med reglerad<br /> älgjakt i Kronobergs och Västmanlands län samt sedan 1976 en form av<br /> samordnad älgjakt i landet i övrigt, med undantag av renskötselområdena.</p> <p>Högst märkligt och anmärkningsvärt är att denna försöksverksamhet inte i<br /> någon samlad och genomgripande form har utvärderats. Här kan frågan<br /> ställas: Till vilken nytta har denna försöksverksamhet varit, och skulle en<br /> utvärdering ha inneburit ett beslutsunderlag som inte varit önskvärt i vissa<br /> kretsar? Nu finns som beslutsunderlag dels betänkandet från jakt- och<br /> viltvårdsberedningen, dels den s. k. Kronvallska utredningen.</p> <p>När det gäller att göra rimliga bedömningar om jakt och viltvård finns<br /> också frågeställningar kring jakt- och viltvårdsberedningen och den s. k.<br /> Kronvallska utredningen (Ds Jo 1986:1). Svenska Jägareförbundet har sedan<br /> länge drivit frågan om en helt licensierad älgjakt mycket hårt. Utan att detta<br /> är någon form av anklagelse mot den ena eller andra, måste det ändå noteras<br /> att av beredningens 15 ledamöter (parlamentariskt tillsatta, sakkunniga och<br /> experter) är 11 medlemmar av förbundet och därtill har de flesta uppdrag i<br /> den högsta instansen i förbundet. Det är bara att konstatera att detta är en<br /> ren partsinlaga och får sålunda också då bedömas utifrån detta.</p> <p>I den Kronvallska utredningen har ett sådant förfaringssätt tillämpats att<br /> blanketter för undersökningen skickats til! de lokala kretsstyrelserna inom<br /> Svenska Jägareförbundet. Styrelserna för dessa har sedan lämnat uppgifter<br /> om jakt på resp. område samt om antal jägare, vilka som enbart jagar<br /> generellt samt gjort bedömningar över möjligheten att bereda plats för dessa<br /> i en framtida licensjakt.</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:7px;">Mot.</p> <p style="margin-left:7px;">1986/87</p> <p style="margin-left:7px;">Jol20-121</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1986/87. 3sami. NrJol20-l2l</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_48" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Det har framförts stark kritik mot denna utredning och på det sätt som<br /> uppgifterna har inhämtats. Bl. a. har utredningen granskats av en forskningsgrupp,<br /> där man gör den bedömningen att den enkät som gjordes om de<br /> generella jägarna företer en rad exempel på grundläggande fel och tendentiösa<br /> tolkningar. Enligt vår mening finns också skäl för denna kritik. Man borde<br /> rätteligen ha tillfrågat de närmast berörda, alltså de som jagar på generella<br /> områden. Detta hade varit tämligen enkelt när alla sådana områden finns<br /> registrerade i resp. län. Kritik kan också riktas mot de undersökningar som<br /> Jägarnas Riksförbund dels själv har gjort, dels mot dem som har skett på dess<br /> uppdrag. Även dessa undersökningar har forskningsgruppen granskat och<br /> där funnit grundläggande fel. Det är att beklaga att när nu riksdagen skall ta<br /> ställning till den framtida jakten och viltvården, saknas i många stycken ett<br /> beslutsunderlag som icke färgats av partsintressen.</p> <p>Efter dessa noteringar om en del av det underlag som ligger till grund för<br /> regeringens proposition om jaktlag, m. m. vill vi anföra följande.</p> <p>När det gäller viltvården delar vi i stort sett de synpunkter som framförs i<br /> propositionen. Vi vill här särskilt understryka vikten av att skydda vår miljö.<br /> I propositionen berörs olika åtgärder som vidtagits i detta syfte och som<br /> framdeles bör göras. Helt riktigt är att de mest angelägna uppgifterna är att<br /> minska spridningen av försurande ämnen och komma till rätta med de<br /> miljöproblem som orsakas av användningen av kemikalier. Vad som direkt<br /> påverkar livsbetingelserna för viltet är hur jord- och skogsbruket bedrivs.<br /> Trots föreskrifter och allmänna råd om den hänsyn som skall tas till viltet och<br /> naturvården, vet vi att just på detta område finns fortfarande brister. Det är<br /> ytterst angeläget att dessa brister, som finns väl dokumenterade, så långt som<br /> möjligt avhjälps.</p> <p>I propositionen föreslås: ”Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns<br /> påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den<br /> myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller<br /> minska dessa risker.”</p> <p>Förslaget till denna paragraf är inte invändningsfritt. För det första<br /> kommer myndigheter att ställas inför svåra avvägningsproblem, eftersom det<br /> inte längre skall krävas konstaterad skada. När det gäller trafiken uppstår<br /> frågan om det är till viltet eller trafiken som hänsyn skall tas. Utan att hårdra<br /> frågan infinner sig känslan av att en attitydförändring har skett i synen på<br /> viltet från s. 22 till s. 30 i propositionen.</p> <p>Inte heller då det gäller t. ex. skogsskador är problematiken så enkel som<br /> att dessa kan åtgärdas genom en avskjutning, utan risk för att viltvården<br /> försämras på stora områden. I den norra delen av landet vandrar vintertid<br /> älgen ned från fjällregionerna och dess närområden till framför allt älvdalarna.<br /> Här kan då på vissa områden uppstå skador på skogen. Om man t. ex.<br /> genom vinterjakt skulle förhindra dessa skador, kan detta innebära att stora<br /> områden varifrån älgarna har utvandrat icke skulle ha en älgstam som är<br /> möjlig att beskatta under hösten. Man måste här ha i åtanke att det är svåra<br /> bedömningar som skall göras om skadorna är acceptabla eller inte. Som<br /> bekant råder här mycket delade åsikter mellan olika intressen i fråga.</p> <p>Slutsatsen man drar av detta blir att andra lösningar måste eftersträvas och<br /> problemen åtgärdas på andra sätt, om viltvården sätts främst. Sådana</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Jo 120</p> </div> <div class="block ml_53"><p>2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>tankegångar har också på senare tid framförts i debatten om skogsskador<br /> som föranleds av vandringsälgar. Bl. a. har vid en konferens i Västerbotten<br /> under hösten framförts tanken att i dessa hårt ansatta områden försöka<br /> utfodra älgarna med hyggesavfall, alltså tallbarr, vilket är älgens huvudföda<br /> under vintern. Med tanke på vilket värde älgen utgör ur såväl ekonomisk som<br /> rekreationssynpunkt torde vissa sådana förebyggande åtgärder vara försvarbara<br /> ur flera aspekter. Det bör framhållas att det inte enbart är viltbeståndets<br /> storlek, framför allt när det gäller skogsskador på vissa håll, som är orsaken<br /> till dessa problem. Detta måste då självfallet vägas in när åtgärder avses<br /> vidtas, om hänsyn till viltet och en bra viltvård skall ges hög prioritet.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Förslag 1</p> <p>Vi föreslår därför att 7 § i jaktlagen ändras så att jakt som åtgärd endast får<br /> företas när andra möjliga åtgärder inte är till fyllest eller möjliga. Vi utgår<br /> ifrån att utskottet företar den nödvändiga förändringen i lagtexten.</p> <p>Som vi inledningsvis anför har den stora kontroversiella frågan under lång<br /> tid varit älgjaktens form och bedrivande.</p> <p>Vi vill här först framhålla att vi delar synen att så långt detta nu är möjligt<br /> skall en produktionsanpassad beskattning ske. Detta innebär då också att vi<br /> både inser och anser att det finns en gräns för de tvång och de åtgärder som<br /> måste vidtas för att uppnå en fullständig produktionsanpassning. Till stöd för<br /> detta vill vi anföra följande.</p> <p>I propositionen sägs: ”En förutsättning för att nå de mål jag har angivit för<br /> vården av landets älgstam är att jakten anpassas till älgproduktionen på den<br /> mark som står till förfogande för jakt. Om detta råder enighet. En sådan<br /> produktionsanpassad avskjutning förutsätter i sin tur att älgjakten huvudsakligen<br /> bedrivs som licensjakt inom för sådan jakt lämpliga områden." Vidare:<br /> ”Enligt min mening fyller den år 1975 beslutade försöksformen samordnad<br /> älgjakt i stor utsträckning de krav jag nyss har nämnt. Genom att<br /> licensområdena omfattar nästan all älgmark - ca 95 % - kan jakten i allt<br /> väsentligt genomföras som en produktionsanpassad avskjutning.”</p> <p>Visserligen anför departementschefen att det finns risk för en uppsplittring<br /> av licensområdena, men de citerade uttalandena väcker självklart en mängd<br /> frågeställningar. För det första, hur högt pris kan anses skäligt att betala i<br /> form av olika olägenheter och problem för en grupp människor, för att<br /> inordna de sista 5 % av marken i licensjakt? För det andra, är dessa 5 % av<br /> helt avgörande betydelse för en produktionsanpassad älgjakt? Detta är två<br /> stora frågeställningar sorn måste analyseras och ges en rimlig bedömning före<br /> ett ställningstagande. Det är utifrån sådana kriterier som vi vill anföra<br /> följande.</p> <p>Älgen är ju en fritt levande viltstam som är lovlig under viss tid av året och<br /> ”ägs” av den markägare eller jakträttsinnehavare där den vid skottillfället<br /> befinner sig. En avskjutning som är anpassad till produktionen är alltså<br /> förenad med vissa bedömningar som är häftade med felmarginaler. En<br /> svårighet vid tilldelning av djur är stammens storlek. Trots flyginventeringar<br /> och observationer visar erfarenheterna att stora svängningar i älgstammens</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Jo 120</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. NrJol20-121</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>storlek kan noteras på samma område år från år. Till en del kan detta<br /> förklaras med olika slags vädertyper som rått under en längre tid, t. ex. under<br /> torra somrar söker sig älgen till områden som är rika på vatten, men säkert<br /> finns flera faktorer här som påverkar dessa förhållanden. Årligen dödas<br /> också ett antal älgar bl. a. i trafiken både på järnväg och landsväg, en del år är<br /> vissa områden särskilt utsatta. Vad vi vet avräknas icke detta antal när olika<br /> licensområden ges sin tilldelning. En jämförelse från 1980 mellan vad som<br /> sköts under generell jakt och vad som förolyckades i trafiken visar att det<br /> under generell jakt fälldes 5 916 älgar och i trafiken dödades 4 682 älgar. Nu<br /> är dessa siffror från 1980; möjligen kan senaste årens siffror se annorlunda ut,<br /> men i stort visar nog denna jämförelse att den generella jakten inte kan vara<br /> ett hot av ett sådant mått som många gånger har hävdats i debatten.</p> <p>I debatten om en produktionsanpassad avskjutning talas det om en viss<br /> areal som föder en älg. Detta är i stort sett också riktigt. Här skall vi komma<br /> ihåg att det är den tillgängliga födan under vintern som är avgörande för hur<br /> stor älgstammen kan vara. Med detta i åtanke kan då också konstateras att<br /> det finns stora skillnader i biotopen som inte alltid är avhängiga av arealens<br /> storlek. Strukturen när det gäller de nuvarande generellområdena är väl i hög<br /> grad att dessa ligger i anslutning till bebyggelse med jordbruk och åker. Här<br /> skulle man kunna göra en jämförelse mellan t. ex. några hundra hektar<br /> impediment med kant- och randområden där det odiskutabelt finns rikligt<br /> med föda åt älgen. Nu menar vi inte att detta är genomgående riktigt, eller ett<br /> argument i sig för att behålla den generella jakten; vad vi vill anföra är att<br /> även argumentet att en viss markareal föder en älg har sina brister.</p> <p>Som redan nämnts sker i de län som har haft samordnad jakt sedan 1976<br /> licensjakt på 95 % av marken, en mycket hög siffra med tanke på att<br /> samgående och bildande av licensområden har skett på frivillig väg. Vad som<br /> saknas i underlaget för beslutet om den framtida älgjakten är en ordentlig<br /> analys av orsaken till att de återstående 5 % mark inte har anslutits eller<br /> bildat licensområden. Vi tror oss veta att det finns många orsaker till det<br /> faktiska läget. Många små markområden finns säkert i anslutning till<br /> licensområden men har förvägrats att ansluta sig, och enligt vad som nu<br /> föreslås i propositionen kommer det inte heller framdeles bli en skyldighet<br /> för redan existerande licensområden att ansluta sådana områden. Det finns<br /> också de som uteslutits ur ett större område, lika väl de som själva begärt att<br /> få lämna dessa. Också här finns säkert skilda orsaker.</p> <p>Den slutsats man kan dra är att om dessa 5 % under den tid som den<br /> samordnade jakten har tillämpats inte haft möjlighet eller velat ansluta eller<br /> bilda ett licensområde under frivilliga former, torde det skapa vissa problem<br /> att med vetskapen att mista rätten att skjuta en vuxen älg känna ett tvång att<br /> ingå i ett licensområde. Frågan är om en sådan utveckling är önskvärd och om<br /> detta får ett positivt förlopp ur jakt- och viltvårdande synpunkt.</p> <p>I propositionen föreslås, undantaget vissa övergångsbestämmelser, att all<br /> jakt efter vuxen älg skall ske genom licens. På övrig mark skall i stället en fri<br /> kalvavskjutning tillåtas. Hur detta nu kan vara i överensstämmelse med en<br /> produktionsanpassad jakt kan svårligen förstås. Eftersom det inte behövs<br /> någon som helst registrering av områdena för fri kalvjakt, skall det tydligen<br /> bli möjligt att skjuta ett obegränsat antal kalvar även på områden som inte</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1986/87<br /> Jol20</p> </div> <div class="block ml_52"><p>4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ens föder en kalv, detta enligt det synsätt som används i argumentationen<br /> mot att skjuta en vuxen älg på generella marker.</p> <p>Enligt vår mening är inte förslaget att all jakt efter vuxen älg skall ske på<br /> licens, och därtill fri kalvavskjutning på övrig mark, värt sitt pris. I stället bör<br /> andra vägar sökas för att om möjligt få till stånd ett större samarbete<br /> markägare emellan. Det är något av en för tidig uppgivenhet när man tar till<br /> tvingande åtgärder när det återstår 5 % av 100. Med utgångspunkt i de skilda<br /> förhållanden som råder och det svårberäkneliga med att anpassa avskjutningen<br /> av en fritt levande älgstam, bör vi ha råd med några få procent utanför<br /> ett licenssystem.</p> <p>Förslag 2</p> <p>Vi yrkar därför i första hand avslag på propositionen i berörd del och att<br /> berörda paragrafer i jaktlagen ändras så att samordnad älgjakt, i enlighet<br /> med gjord försöksverksamhet, införs i hela landet. Vi utgår från att utskottet<br /> utarbetar erforderlig lagtext.</p> <p>I andra hand yrkar vi avslag på propositionen i berörd del och att berörda<br /> paragrafer i jaktlagen ändras så att samordnad älgjakt införs i hela landet<br /> samt att områden som uppgår till hälften av erforderlig areal för en vuxen älg<br /> får möjlighet till 2-årslicenser samt att övriga områden registreras som<br /> generella och erhåller ett valfritt djur per år. Vi utgår från att utskottet<br /> utarbetar erforderlig lagtext.</p> <p>Utöver den kritik som riktas mot de generella områdena för att dessa inte<br /> föder en älg, kan de vara insprängda i ett licensområde, vilket har sina<br /> nackdelar. Nu sker den generella jakten endast under 2—4 dagar, och<br /> eftersom licensområdet har en jakttid på minst en månad kan nog detta<br /> förhållande ändå accepteras. Vad som däremot är en källa till irritation och<br /> som skapar allehanda problem är att det registreras licensområden av en<br /> mängd små skiften som är insprängda i ett annat licensområde. Det finns<br /> exempel där 7—8 skiften med stora avstånd emellan utgör ett licensområde<br /> och där jaktdeltagarna inte når sina skiften utan att beträda det andra<br /> områdets mark. Det är t. o. m. möjligt att få ett sådant område registrerat<br /> som licensområde fastän de olika småskiftena finns i olika län. Den stora<br /> skillnaden mellan ett sådant område och de generella områdena är att ett<br /> sådant område har lika lång jakttid som det område det är insprängt i. Det<br /> säger sig självt att nackdelarna med en sådan ordning är vida större än vad<br /> den generella jakten på vissa håll kan vara.</p> <p>Förslag 3</p> <p>Vi yrkar därför att riksdagen uttalar sig för att licensområden måste fylla<br /> vissa krav utöver det storleksmässiga, nämligen vara någorlunda sammanhängande.</p> <p>I propositionen föreslås att det bör vara en uppgift för jägarorganisationerna<br /> att utarbeta och ge spridning åt ett normsystem för jakträttsupplåtelser av<br /> det slag som jakt- och viltvårdsberedningen föreslagit. Detta anser vi nu inte<br /> vara helt till fyllest för att åtgärda de problem som prisutvecklingen på</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Jo 120</p> </div> <div class="block ml_53"><p>5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>jakträttsupplåtelser i vissa avseenden har medfört.</p> <p>I lagen (1938:274) om rätt till jakt sägs bl. a. följande: ”Jakträttsinnehavare<br /> bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt<br /> även som, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd<br /> och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt villebrådstillstånd<br /> (jaktvård).”</p> <p>Vi utgår ifrån att detta även fortsättningsvis skall vara målsättningen,<br /> nämligen att jakten inte främst inriktas på ett ekonomiskt utbyte.</p> <p>De markägare som lever upp till detta, på dem skall ingen skugga falla,<br /> men tyvärr är verkligheten på många håll en annan. De ekonomiska<br /> intressena har gjort sig alltmer gällande i den svenska jakten, till nackdel för<br /> både viltet och jägarna, det medger också departementschefen i propositionen.<br /> Prisutvecklingen har också medfört att en stark opinion framvuxit för att<br /> få till stånd en förändring, bl. a. betraktar jägarorganisationerna frågan om<br /> arrendepriserna som den största frågan under 1980-talet.</p> <p>Nu föreslås i propositionen att denna utveckling bör brytas med andra<br /> medel än en regelrätt priskontroll. Vi är medvetna om att en priskontroll kan<br /> bli svårhanterlig och att praktiska hinder föreligger mot en effektiv kontroll.<br /> Det bör därför få prövas ett normsystem i enlighet med vad som sägs i<br /> propositionen, utom när det gäller de värsta avarterna, vilka bör regleras<br /> genom lagstiftning. Det som i första hand bör komma i fråga är enligt vår<br /> mening att genom anbud arrendera ut jakt och genom förskottsbetalning ta<br /> betalt för djur som eventuellt inte kan fällas. Att genom anbud arrendera ut<br /> jaktmark innebär att de som kan betala mest, har de tjockaste plånböckerna,<br /> får arrendet. Att i förskott ta betalt för tilldelade djur är förödande för<br /> viltvården och ett mycket hårt kritiserat arrendesystem.</p> <p>Förslag 4</p> <p>Vi yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot<br /> anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark och förskottsbetalning av<br /> tilldelade djur.</p> <p>I propositionen föreslås också ett bättre besittningsskydd vid upplåtelser<br /> av jakträtt. Dessa åtgärder tillstyrker vi men vill i detta sammanhang peka på<br /> ett förhållande som också berör frågan om besittningsskydd för jakträttsupplåtelser.</p> <p>I övergångsbestämmelserna sägs att den nya lagen inte inskränker de<br /> rättigheter som avses i 8 § första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt.<br /> Vidare sägs att bestämmelserna i 8 § andra stycket samma lag skall tillämpas i<br /> fråga om servitut som innefattar jakträtten på viss fastighet och som upplåtits<br /> senast den 30 juni 1987.</p> <p>Detta innebär att sådana jakträttsupplåtelser kommer att prövas av<br /> domstol och upphävas. När nuvarande jaktlag antogs 1938 fanns i övergångsbestämmelserna<br /> följande föreskrivet: ”Denna lag träder i kraft den 1 juli<br /> 1938, dock att dels vad i 8 § andra stycket stadgas skall tillämpas jämväl å<br /> servitut, som uppkommit före den dag lagen trätt i kraft; skolande i nämnda<br /> lagrum föreskrivna tid av femtio år räknas från sagda dag ”</p> <p>Här måste framhållas att de jakträttsupplåtelser som det här är frågan om</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Jo 120</p> </div> <div class="block ml_52"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>skedde i samband med försäljning av skogsfastigheter och sålunda var en del i<br /> den ersättning som säljarna fick. Här uppkommer nu den något märkliga<br /> situationen att regeringen vill förstärka besittningsskyddet vid jakträttsupplåtelser,<br /> vilket är bra, men att samtidigt de som under en hel generation har<br /> haft jakträtt och tillika har denna inskriven i lagfart nu kommer att mista<br /> densamma. Enligt vår mening är detta oacceptabelt och strider helt mot vad<br /> som sägs i propositionen om att olika åtgärder bör vidtas som tillgodoser<br /> önskvärdheten av att ingen som nu utövar älgjakt skall behöva ställas<br /> utanför.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Förslag 5</p> <p>Vi yrkar att punkt 4 i övergångsbestämmelserna ändras så att bestämmelserna<br /> i 8 § andra stycket tillfogas en skrivning som innebär att ett upphävande av<br /> ett jaktservitut endast är möjligt när bägge parterna är ense därom. Vi utgår<br /> ifrån att utskottet företar den nödvändiga förändringen av punkt 4.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda föreslås</p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen beslutar ändra 7 § i förslaget till jaktlag i enlighet<br /> med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen beslutar införa ett jaktsystem för älg i enlighet med<br /> vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">3. att riksdagen beslutar uttala sig för att licensområden för älgjakt<br /> bör vara någorlunda sammanhängande,</p> <p style="margin-left:30px;">4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot<br /> anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark och förskottsbetalning<br /> av tilldelade djur,</p> <p style="margin-left:30px;">5. att riksdagen beslutar ändra punkt 4 i övergångsbestämmelserna i<br /> enlighet med vad som anförs i motionen.</p> <p>Stockholm den 16 december 1986<br /> Lars Werner (vpk)</p> <p>Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)</p> <p>Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)</p> <p>John Andersson (vpk) Jan Jennehag (vpk)</p> <p>Paul Lestander (vpk)</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1986/87</p> <p>Jo 120</p> </div> <div class="block ml_52"><p>7</p> </div> </div> </div> 0 Lars Werner vpk 1 undertecknare 0 Bertil Måbrink vpk 2 undertecknare 0 Nils Berndtson vpk 3 undertecknare 0 Jörn Svensson vpk 4 undertecknare 0 Inga Lantz vpk 5 undertecknare 0 John Andersson vpk 6 undertecknare 0 Jan Jennehag vpk 7 undertecknare 0 Paul Lestander vpk 8 undertecknare GA02Jo120 Lars Werner m. fl. (vpk) mot_198687_jo_120.pdf 342522 pdf Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58) https://data.riksdagen.se/fil/C0A88CE8-E2ED-4814-9298-5119902000AA