3103191 G90280 1985/86 80 mot mot Motion 1985/86:80 Bengt Westerberg m. fl. Motion Motion 80 0 1985-10-24 00:00:00 2014-11-04 12:39:49 2014-11-04 00:00:00 Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1) Bengt Westerberg m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G90280/text https://data.riksdagen.se/dokument/G90280 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G90280 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1985/86:80</p> <p>Bengt Westerberg m. fl.</p> <p>Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motionens förslag i sammanfattning</p> <p>Folkpartiet anser att förslaget till plan- och bygglag {PBL) bör avslås av<br /> riksdagen. Motivet till detta är bl. a. att det är tveksamt om PBL:s plansystem<br /> står i överensstämmelse med grundlagen. Om PBL genomförs kommer det<br /> att uppstå osäkerhet om planer är giltiga eller inte.</p> <p>Folkpartiet för också fram en rad kritiska synpunkter på innehållet i PBL.<br /> Utgångspunkten för de förslag som folkpartiet lägger fram är att den<br /> enskildes ställning skall stärkas gentemot stat och kommun.</p> <p>Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer med ett förslag<br /> som innebär att det står helt klart att PBL är förenligt med grundlagen och<br /> dessutom tillgodoser de krav på förbättringar som folkpartiet för fram.</p> <p>o Den enskildes ställning bör framhävas tydligare i lagen. I gällande lag och<br /> PBL sägs att mark får bebyggas om det är lämpligt ur allmän synpunkt.<br /> Folkpartiet föreslår att paragrafen utformas så att det finns en rätt att<br /> bygga men att den kan inskränkas beroende på allmänna intressen.<br /> Härigenom utformas också lagen i enlighet med Europarådskonventionen<br /> för mänskliga rättigheter som Sverige har skrivit under,<br /> o Det är angeläget att inte ställa för höga krav på innehållet i översiktsplanerna.<br /> Införandet av en översiktsplan får inte leda till ett kostsamt och<br /> omfattande planeringsarbete i kommunerna,<br /> o I normalfallet skall genomförandetiden för en plan sättas till 15 år. Om det<br /> finns särskilda skäl skall kommunen kunna sänka genomförandetiden till<br /> 10 år. Någon maximitid för genomförandetiderna bör inte anges i lagen,<br /> o Kommunen skall inte ges möjlighet att utan normalt expropriationsförfarande<br /> lösa in mark som inte har bebyggts sedan genomförandetiden i en<br /> plan har gått ut.</p> <p>o Möjligheterna för kommunerna att besluta att åtgärder får vidtas utan<br /> krav på bygglov bör utökas väsentligt. Det skall t. ex. alltid vara möjligt att<br /> besluta att garage, förråd, bastu osv. skall få byggas utan lov.<br /> o Alla skall ha rätt att göra mindre tillbyggnader eller mindre ombyggnader<br /> även om åtgärderna strider mot en detaljplan eller andra bestämmelser,<br /> o Avskaffandet av det s. k. tätbebyggelseförbudet måste innebära att det<br /> blir lättare att få bygglov i områden som inte är detaljplanerade,<br /> o Kommunen skall inte kunna vägra bygglov i mer än två år med hänvisning<br /> till att kommunen avser att upprätta en detaljplan för ett område,<br /> o Kommunens beslut om förhandsbesked om rätt att bygga skall gälla i<br /> minst ett år.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 • * Riksdagen 1985186.3 sami. Nr 77-80</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>o Det skall inte vara möjligt att i detaljplan reglera utvecklingen av handeln. Mot. 1985/86:80<br /> o Organisationer som berörs av en plan, t. ex. miljögrupper, naturvårdsföreningar<br /> och köpmannaföreningar skall ha möjligheter att påverka planarbetet<br /> och rätt att överklaga beslut,<br /> o Hyresgästerna skall kunna överklaga ett beslut om bygglov även om<br /> hyresgästföreningen tillstyrkt bygglovet enligt bostadssaneringslagen.<br /> o Ersättningen till fastighetsägare för vissa bebyggelsereglerande åtgärder<br /> som t. ex. att vägra rivningslov och skydd för kulturhistoriskt värdefulla<br /> fastigheter måste vara förmånligare än vad regeringen föreslår,<br /> o Planer som är fastställda efter 1978 skall ges en genomförandetid på tio år<br /> efter PBL:s ikraftträdande. Det bör övervägas att även ge vissa äldre<br /> planer en genomförandetid. Ersättningsreglerna till markägare i områden<br /> med äldre planer med nybyggnadsförbud måste bli generösare än i det<br /> liggande förslaget.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Innehållsförteckning</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1. Inledning </p> <p>2. Normgivningen, grundlagsfrågan </p> <p>3. Avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen</p> <p>4. Plansystemet i PBL </p> <p>5. Nybyggnadsförbuden och genomförandetiden </p> <p>6. Bygglov </p> <p>7. Reglering av byggnaders användning </p> <p>8. Sakägare </p> <p>9. Ersättningsvillkor </p> <p>10. Övergångsbestämmelser </p> <p>11. Hemställan </p> </div> <div class="block ml_41"><p style="margin-left:10px;">9</p> <p style="margin-left:6px;">10</p> <p style="margin-left:6px;">12</p> <p style="margin-left:6px;">13</p> <p style="margin-left:6px;">14<br /> 17</p> <p style="margin-left:6px;">19</p> <p style="margin-left:6px;">20<br /> 21</p> <p style="margin-left:6px;">23</p> <p style="margin-left:6px;">24</p> </div> <div class="block ml_53"><p>8</p> </div> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_13" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>1 Inledning</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Propositionens förslag</p> <p>Propositionens förslag bygger i väsentliga delar på principerna i gällande rätt<br /> men innebär en genomgripande omarbetning av dagens lagstiftning.</p> <p>Alla kommuner skall ha en översiktsplan som omfattar kommunens hela<br /> yta. Områdesbestämmelse skall kunna antas, om kommunen vill säkerställa<br /> syftet med översiktsplanen inom visst område. Dagens stadsplan och<br /> byggnadsplan ersätts av en enda plan, som kallas detaljplan. Den skall ha en<br /> genomförandetid som begränsar byggrätten i tiden.</p> <p>Nybyggnadsförbuden avvecklas. En principiell rätt införs att återuppföra<br /> byggnader som har rivits eller brunnit ned. Vidare får fastighetsägare rätt att<br /> göra både utvändiga och invändiga ändringar av byggnader, även om<br /> ändringarna strider mot detaljplanen. En rätt att få bygglov till kompletteringsåtgärder<br /> införs beträffande en- eller tvåbostadshus utanför område med<br /> detaljplan.</p> <p>Länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopas. Länsstyrelsen skall<br /> ha möjlighet att i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser.</p> <p>Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillstånd skall, liksom<br /> hyresgästernas organisationer, ha samma ställning som sakägarna.</p> <p>Tillstånd till byggande m. m. lämnas i form av bygglov, rivningslov och<br /> marklov. Förhandsbesked kan lämnas till åtgärder som kräver bygglov.<br /> Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommunala beslut.<br /> PBL föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.</p> <p>Dagens plansystem</p> <p>I gröva drag ser dagens plansystem ut på följande sätt. Generalplan skall<br /> ange grunddragen för markens användning till olika ändamål, t. ex. i<br /> tätbebyggelser, friluftsliv, viktigare trafikleder och andra allmänna platser.<br /> På framställning av kommunen kan generalplanen fastställas av länsstyrelsen.<br /> Den får då vissa rättsverkningar som inte finns hos en generalplan som<br /> bara är antagen av kommunen.</p> <p>Stadsplan skall upprättas i den mån det genom kommunens utveckling<br /> behövs för den närmare regleringen av bebyggelsen. Kommunerna har<br /> ansvaret för att gator byggs och underhålls inom området med stadsplan. Om<br /> tätbebyggelse har uppkommit eller om sådan bebyggelse kan väntas uppkomma<br /> i ett område och stadsplan inte anses böra upprättas skall byggnadsplan<br /> upprättas i den mån sådan plan anses behövlig för reglering av<br /> bebyggelsen.</p> <p>Inom områden med byggnadsplan är det de enskilda fastighetsägarna som<br /> ansvarar för plangenomförandet. Både stadsplan och byggnadsplan skall för<br /> att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Båda planformerna ger en s. k.<br /> byggrätt, dvs. åtgärder i enlighet med planen kan i princip inte vägras.</p> </div> <div class="block ml_53"><p>9</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Brister med nuvarande ordning</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Den nuvarande byggnadslagstiftningen är svåröverskådlig. I byggnadsstadgan<br /> återfinns en mängd regler som borde finnas i en förordning. Lagstiftningen<br /> är också inaktuell bl. a. för att det inte nämns något i lagen om den<br /> översiktliga planering som nästan alla kommuner bedriver. Det saknas t. ex.<br /> lagregler för medborgarinflytande över denna planering.</p> <p>Många fastigheter har kommit att beläggas med nybyggnadsförbud.<br /> Nybyggnadsförbuden är ett resultat av att planerna har en obegränsad<br /> giltighetstid. Detta har medfört att det finns många byggrätter som samhällsutvecklingen<br /> gjort mycket olämpliga. Då kommunerna har saknat resurser<br /> att upprätta och genomföra nya planer och i samband med det ge ersättning<br /> till fastighetsägare med byggrätter har de i stället valt att lägga nybyggnadsförbud.</p> <p>Behovet av att reformera lagstiftning</p> <p>Byggnadslagstiftningen berör i hög grad den enskildes intressen. Det<br /> understryker ytterligare vikten av en enkel lagstiftning som är lätt att<br /> överblicka. Det får inte råda några oklarheter om t. ex. vilka åtgärder som<br /> kräver bygglov. I dessa avseenden är PBL en förbättring t. ex. genom att det i<br /> lagen införs en rätt att erhålla förhandsbesked vid ansökan om bygglov och<br /> genom att skyddet för pågående markanvändning förstärks.</p> <p>En av grunderna för planläggning och beslut om bygglov i PBL är den lag<br /> om hushållning med naturresurser (NRL) som föreslås i proposition<br /> 1985/86:3. Folkpartiet har länge verkat för en konkretisering och lagreglering<br /> av den fysiska riksplaneringen vilket sker genom den föreslagna naturresurslagen.<br /> I en särskild motion för vi fram förslag till förbättringar i naturresurslagen.</p> <p>2 Normgivningen, grundlagsfrågan</p> <p>Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till PBL skrivit: ”Lagrådet nödgas<br /> konstatera att förslaget i vad avser kommunernas befogenheter att i<br /> planbestämmelser reglera markanvändning och bebyggelse knappast torde<br /> vara förenligt med grundlagen.”</p> <p>Lagrådet har vid sin granskning på sedvanligt sätt bedömt om lagförslaget<br /> är förenligt med bestämmelserna i regeringsformen om normgivning.<br /> Lagrådet anser inte att så är fallet och motiverar detta på följande sätt:</p> <p>Områdesbestämmelser av det slag som nu har nämnts kan komma att bli<br /> hindrande för ett stort antal fastighetsägare samt få betydelse för många<br /> människors boende och arbetsmiljö och deras möjligheter till rekreation och<br /> friluftsliv. Lagrådet ifrågasätter om de - även om deras betydelse självfallet<br /> inte avser andra frågor än markanvändning och bebyggelse - likväl inte<br /> uppfyller de krav på generell giltighet som kännetecknar föreskrifter i RF:s<br /> mening. Vad som nu har sagts om områdesbestämmelsernas normativa<br /> karaktär får anses gälla även beträffande detaljplaner till den del de används<br /> för reglering av markanvändning och bebyggelse inom sådana relativt stora<br /> områden som har angivits i lagrådsremissen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Lagrådet anser att även översiktsplanen har en normativ karaktär.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Någon tvekan om förslagets grundlagsenlighet har inte behövt uppkomma<br /> om 8 kap. 7 § stycke 3 i regeringsformen ändrats så att bemyndigandet enligt<br /> lagrummet kommit att avse föreskrifter om markanvändning och byggnadsföreskrifter<br /> av annat än detaljbetonat slag samt om kommunernas kompetens<br /> på området reglerats i överensstämmelse med delegationsföreskrifterna<br /> i 8 kap.</p> <p>Gentemot lagrådets resonemang invänder departementschefen bl. a. att<br /> översiktsplanen enligt hans mening inte blir bindande för de kommunala<br /> beslutsfattarna och därför inte får karaktär av föreskrifter i den mening som<br /> ordet används i 8 kap. RF. Enligt departementschefen är beslut om planer<br /> inte att betrakta som normgivning utan som en form av rättstillämpning.</p> <p>Han hävdar vidare att PBL när det gäller plansystem inte avviker så<br /> väsentligt från dagens byggnadslagstiftning att dess konstitutionella karaktär<br /> förändrats. Enligt departementschefen är det rimligt att utgå från att dagens<br /> byggnadslagstiftning är förenlig med grundlagen och att PBL därmed också<br /> är det.</p> <p>Något slutligt svar huruvida PBL är förenlig med grundlagen eller inte<br /> torde erhållas först vid en domstolsprövning av ett aktuellt ärende sedan<br /> lagen väl antagits och börjat tillämpas. Med hänsyn till lagrådets ställningstagande<br /> är det sannolikt att någon enskild skulle komma att överklaga ett<br /> planbeslut med hänvisning till att beslutet om planen fattas i en ordning som<br /> strider mot grundlagen.</p> <p>Oavsett vad statsrådet har anfört i detta sammanhang och oavsett vad<br /> riksdagen kan komma att besluta kan en domstol därvid finna att planen är<br /> utan rättskraft. Det finns således en risk att, om PBL antas i föreliggande<br /> skick, det kan inträffa att en domstol finner en områdesbestämmelse vara en<br /> bindande föreskrift som dock saknar verkan eftersom den meddelats av<br /> kommunen utan vederbörligt bemyndigande.</p> <p>Föreskriften kan t. ex. gälla markanvändning vilket ligger utanför det<br /> enligt grundlagen delegeringsbara området. Föreskrift som tillkommer i<br /> grundlagsstridig ordning skall enligt 8 kap. 14 § RF inte tillämpas. Om t. ex.<br /> ett beslut om byggnadslov bygger på en viss områdesbestämmelse kan<br /> regeringsrätten som slutinstans dela lagrådets bedömning och dra slutsatsen<br /> att bestämmelsen är en föreskrift utanför det delegeringsbara området. Då<br /> skall regeringsrätten i sin dom anse områdesbestämmelsen såsom icke giltig.</p> <p>Risken att en rad planbestämmelser meddelade av kommun på detta sätt<br /> kommer att underkännas i enskilda ärenden torde vara uppenbar. PBL:s<br /> tillämpning skulle på så vis snabbt undermineras.</p> <p>Rättsosäkerhet kommer att uppstå då medborgarna inte med säkerhet kan<br /> veta om t. ex. en områdesbestämmelse har karaktär av föreskrift och ligger<br /> inom det delegeringsbara området eller om den faller utanför och ej är<br /> gällande.</p> <p>Vi anser att det är lämpligt att kommunerna har möjlighet att fatta beslut<br /> om översiktsplaner, områdesbestämmelser och detaljplaner. Det är självfallet<br /> inte önskvärt att riksdagen fattar beslut i dessa frågor. Regeringsformen<br /> bör därför vara utformad så att det inte kan råda någon oklarhet om att<br /> kommunen har möjlighet att fatta sådana beslut.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Riksdagen bör bl. a. därför avslå propositionen. Det bör därefter ankomma<br /> på regeringen att återkomma med förslag som innebär att det står helt<br /> klart att PBL är förenlig med grundlagen.</p> <p>Därutöver har vi åtskilliga invändningar mot lagförslaget, oavsett grundlagsenligheten.<br /> Även detta motiverar ”återremiss” och omarbetning. Våra<br /> viktigaste åsikter redovisas i det följande. Dessa bör ges regeringen till<br /> känna. Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag där dessa synpunkter<br /> beaktats.</p> <p>3 Avvägningen mellan enskilda och allmänna<br /> intressen</p> <p>Alltsedan 1972 års ändringar av byggnadslagen har enligt 5 § nämnda lag<br /> gällt att för att mark skall få användas till bebyggelse den skall vara från<br /> allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Bedömningen av om marken är från<br /> allmän synpunkt lämplig görs av myndighet. Innebörden av stadgandet är att<br /> den enskilde markägaren inte anses ha någon självständig rätt att bebygga sin<br /> mark utan sådan rätt uppkommer först om offentlig myndighet befinner den<br /> från allmän synpunkt lämplig att bebyggas. En bestämmelse av denna lydelse<br /> har i förslaget till PBL införts i 1 kap. 6 §.</p> <p>Bestämmelserna finns således redan i gällande rätt. Det finns ändå<br /> anledning att ompröva stadgandets lydelse med hänsyn till Europadomstolens<br /> tolkning 1983 av artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen<br /> angående skydd för mänskliga rättigheter. Enligt denna artikel<br /> stadgas som huvudregel att envars rätt till sin egendom skall lämnas okränkt.</p> <p>Lagrådet sammanfattar domstolens uttolkning av denna artikel i domen i<br /> Sporrong- och Lönnrothmålet så att denna artikel, liksom konventionen i<br /> dess helhet, bygger på förutsättningen att en rimlig avvägning skall göras<br /> mellan samhällets intressen och kravet på skydd för den enskildes grundläggande<br /> rättigheter.</p> <p>Äganderätten utgör som framgår av den nämnda artikeln en av de<br /> grundläggande rättigheterna i Europakonventionens rättighetssystem.<br /> ”Äganderätten till mark har som de två främsta komponenterna rätten att<br /> bruka marken t. ex. för odlingsändamål och rätten att använda den för<br /> bebyggelse.” Det är bl. a. denna senare rätt som enligt artikel 1 till första<br /> tilläggsprotokollet skall lämnas okränkt. Dock är inskränkningar i det<br /> allmännas intresse möjliga enligt artikeln.</p> <p>Med hänsyn till att Sverige ratificerat tilläggsprotokollet synes utformningen<br /> av regeln i 1 kap. 6 § PBL mindre lycklig. Den framhåller nämligen det<br /> allmänna intresset som den enda avgörande faktorn för markägarens rätt att<br /> begagna mark för bebyggelse. Tilläggsprotokollets syn är mera nyanserad:<br /> Den rätt att bebygga marken som ingår i äganderätten kan inskränkas eller<br /> helt borttas om ett allmänt intresse så fordrar.</p> <p>Mot denna bakgrund anser vi att paragrafen bör formuleras om så att den<br /> bringas i bättre överensstämmelse med synsättet i det av Sverige ratificerade<br /> tilläggsprotokollet. En sådan omformulering kan ske utan att det materiella<br /> innehållet i stadgandet förändras.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_53"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>1 kap. 6 § i PBL bör därför få följande lydelse: ”Rätten att använda mark<br /> för bebyggelse kan av hänsyn till allmänt intresse inskränkas eller helt<br /> bortfalla. Erforderlig intresseavvägning sker vid planläggning eller i ärenden<br /> om bygglov eller förhandsbesked.”</p> <p>Förutom den anpassning till Europarådskonventionen som vårt förslag<br /> innebär betonas på ett klarare sätt vikten av att enskilda intressen vägs på ett<br /> likvärdigt sätt gentemot allmänna.</p> <p>4 Plansystemet i PBL</p> <p>Det plansystem som föreslås i propositionen innebär i huvudsak en anpassning<br /> till den praxis som råder i kommunerna. Enligt förslaget skall varje<br /> kommun ha en översiktsplan. I denna skall dels anges hur kommunerna avser<br /> att tillgodose riksintressen enligt NRL, dels grunddragen i den framtida<br /> markanvändningen.</p> <p>I den gällande byggnadslagstiftningen finns inga regler om att kommunen<br /> skall upprätta planer för markanvändningen i hela kommunen. Den översiktliga<br /> plan som anges i byggnadslagen är generalplanen. Praktiskt taget alla<br /> kommuner har dock antagit s.k. kommunöversikter. Dessa tillkom under<br /> 1970-talet som en följd av den fysiska riksplaneringen.</p> <p>Den föreslagna översiktsplanen skall omfatta hela kommunen. Detta<br /> innebär dock inte att särskilda riktlinjer måste anges för alla områden. I de<br /> flesta kommuner finns områden där inga särskilda riktlinjer behövs. I dessa<br /> fall anges i planen endast att de allmänna reglerna i PBL gäller.</p> <p>Översiktsplanen fastställs av kommunfullmäktige. Innan den antas skall<br /> samråd ske med länsstyrelsen och andra som har ett väsentligt intresse av<br /> planen. Förslaget till översiktsplan skall också ställas ut under minst två<br /> månader. Genom att översiktsplanen skrivs in i byggnadslagstiftningen<br /> skapas således garantier för en bred debatt kring planens innehåll.</p> <p>I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen som finns i olika<br /> delar av kommunen. Den utgör därmed ett underlag för beslut om bygglov<br /> och fortsatt planering. Översiktsplanen har dock ingen bindande verkan vid<br /> beslut om bygglov eller för den fortsatta planeringen.</p> <p>I PBL döps den nuvarande stadsplanen och byggnadsplanen om till<br /> detaljplan. Denna har en bindande verkan och innebär i princip att endast<br /> åtgärder som stämmer överens med planen får genomföras. Kommunen har<br /> också möjlighet att anta särskilda områdesbestämmelser för områden som<br /> inte är detaljplanerade. Dessa områdesbestämmelser är också bindande<br /> gentemot den enskilde.</p> <p>Vid beslut om områdesbestämmelser, detaljplan eller bygglov skall en<br /> avvägning mellan allmänna och enskilda intressen företas. Länsstyrelsens<br /> fastställelse av planer föreslås avskaffas men besluten skall kunna överklagas<br /> till länsstyrelsen, varvid länsstyrelsen prövar att denna avvägning skett på ett<br /> sätt som är tillfredsställande för den enskilde.</p> <p>Länsstyrelsen ges dessutom möjlighet att upphäva en detaljplan eller en<br /> områdesbestämmelse om vissa villkor inte är uppfyllda. Detta kan således<br /> ske om riksintressen enligt NRL inte tillgodosetts, om fråga som rör flera<br /> kommuner inte har samordnats tillfredsställande eller om bebyggelsen är</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_53"><p>13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>olämplig med hänsyn till hälsa eller liknande. Mot. 1985/86:80</p> <p>Vi är positiva till att kommunerna fortsättningsvis får fastställa planerna.</p> <p>Det innebär en önskvärd decentralisering och avbyråkratisering. Den<br /> enskildes intresse tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom möjligheten<br /> att överklaga. Självklart skall den enskilde ges goda möjligheter att påverka<br /> planarbetet även före fastställandet. Detta föreslås i PBL bl. a. ske genom<br /> samråd och därefter genom utställning. Som framgår av avsnitt 7 i motionen<br /> utvidgas rätten att överklaga beslut enligt PBL och vi föreslår också en<br /> ytterligare utvidgning av den krets som ges möjlighet att påverka planer bl. a.<br /> genom att överklaga.</p> <p>Riksintressena enligt NRL ges också ett tillfredsställande skydd genom att<br /> länsstyrelsen på eget initiativ kan besluta att en plan eller del därav inte skall<br /> gälla.</p> <p>Kommunerna skall ha antagit en översiktsplan senast den 1 januari 1990.1<br /> propositionen säger föredragande statsråd att ”kommunerna i sin översiktliga<br /> planläggning enligt PBL bör kunna i stor utsträckning bygga vidare på det<br /> planmaterial som redan finns. Alltför höga krav bör inte ställas i det</p> <p>inledande skedet . I de flesta fall bör det emellertid vara tillräckligt att</p> <p>lägga kommunöversikten och aktuella områdesplaner till grund för översiktsplanen”<br /> (s. 128).</p> <p>I propositionen konstateras vidare att de flesta kommuner redan bedriver<br /> en kontinuerlig fysisk översiktsplanering som i stora delar uppfyller de krav<br /> som ställs i PBL.</p> <p>Översiktsplanen är inte bindande vare sig för myndigheter eller enskilda.</p> <p>Den kommer dock, liksom befintliga kommunöversikter, områdesplaner<br /> m. m. i praktiken att få en stor betydelse för kommande beslut. Detta har<br /> också framhållits av lagrådet. I propositionen konstateras också att den ”i<br /> praktiken får stor betydelse vid beslut i markanvändningsfrågor”.</p> <p>När det gäller utformningen av översiktsplanen konstateras i propositionen<br /> att det ”knappast (är) möjligt att, utöver det obligatoriska innehållet,<br /> förutse hur översiktsplanerna kommer att utformas” (s. 451).</p> <p>Statskontoret har utvärderat de administrativa kostnaderna för en planoch<br /> bygglag (rapport 1985:46) och då konstaterat att den knappast medför<br /> ökade krav på administrativa resurser för kommunerna.</p> <p>Vi anser att det är angeläget att inte ställa alltför höga krav på innehållet i<br /> översiktsplanerna. De formuleringar som återfinns i propositionen om att<br /> kraven på den första översiktsplanen inte behöver vara så höga kan tolkas<br /> som att kraven kan ställas högre i framtiden. Så bör inte bli fallet. Kraven på<br /> innehållet i översiktsplanen bör vara relativt lågt ställda. Införandet av<br /> översiktsplanen får inte leda till att ett omfattande och kostsamt planeringsarbete<br /> påbörjas i kommunerna. Detta bör i en ny proposition klart utsägas.</p> <p>5 Nybyggnadsförbuden och genomförandetiden</p> <p>I propositionen föreslås att de nuvarande nybyggnadsförbuden skall avvecklas.<br /> Nybyggnadsförbuden är ytterst ett bevis på det nuvarande plansystemets<br /> brister. Genom en plan försöker samhället reglera markens användning men</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>inte sällan har samhällsutvecklingen på skilda områden kommit att visa att Mot. 1985/86:80<br /> planerna är olämpliga att genomföra.</p> <p>I stället för att ändra planerna vilket hade inneburit en ersättningsskyldighet<br /> gentemot fastighetsägarna hade kommunerna valt att utfärda ett<br /> nybyggnadsförbud. Eftersom ”nybyggnad” i detta sammanhang har kommit<br /> att omfatta i praktiken all form av bebyggelse och kommunikationsleder har<br /> en ”död hand” lagts över enskilda fastigheter eller hela områden.</p> <p>Från att ursprungligen varit avsedda att gälla något eller några år har<br /> nybyggnadsförbuden i många fall gällt under 10-20 år. Under denna tid har<br /> alltså samhället hindrat fastighetsägaren att uppföra nybyggnader på fastigheten<br /> men också åtgärder som har inneburit förändringar av befintliga<br /> byggnader.</p> <p>För att bereda samhället handlingsfrihet har den enskilde tvingats att göra<br /> betydande uppoffringar. Nybyggnadsförbuden har därmed i realiteten<br /> kommit att bli en kränkning av den enskildes äganderätt. I propositionen<br /> föreslås nu möjlighet att begränsa giltigheten av detaljplanen. Detta skall ske<br /> genom att kommunen bestämmer en tid inom vilken lov till de i planen<br /> medgivna åtgärderna skall sökas. Denna tid kallas genomförandetid. Genomförandetiden<br /> föreslås bestämmas till minst 5 och högst 15 år.</p> <p>Under genomförandetiden skall fastighetsägaren ha stark ställning och i de<br /> fall när planen under tiden upphävs eller ändras till fastighetsägarens nackdel<br /> skall fastighetsägaren vara berättigad till ersättning för värdet av förlorad<br /> byggrätt. Efter det att genomförandetiden har löpt ut skall kommunen kunna<br /> upphäva eller ändra planen utan att rättigheter som har uppkommit genom<br /> planen beaktas. I sådana fall skall kommunen inte ha någon skyldighet att<br /> betala ersättning till fastighetsägarna.</p> <p>Vidare föreslås kommunen efter genomförandetidens utgång ha rätt att<br /> lösa in fastigheter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse<br /> med planen. Kommunen skall inte behöva fatta något nytt beslut om planen<br /> om den fortfarande är aktuell efter genomförandetidens utgång. Planerna<br /> anger i sådana fall den reglering av bebyggelsen i området som kommunen<br /> avser att tillämpa när någon ansöker om lov.</p> <p>Genom att genomförandetiden införs förutsätter propositionen att förutsättningarna<br /> för planerna inte skall hinna bli så förändrade att planerna inte<br /> skall kunna genomföras. En plan ”hinner inte bli gammal”. Därmed kommer<br /> det inte heller att behövas några nybyggnadsförbud.</p> <p>Det kan från principiella synpunkter riktas kritik mot genomförandetider.</p> <p>Detaljplanen, som i sig är en inskränkning i fastighetsägarens möjligheter att<br /> disponera sin egendom, ger fastighetsägaren en rätt att använda marken på<br /> ett visst sätt. När denna rätt väl är given har det hittills, såvida nybyggnadsförbudet<br /> inte har utnyttjats, varit möjligt för fastighetsägaren att utnyttja<br /> möjligheterna som ges i planen eller att inte utnyttja dem. Han har därmed<br /> inom ramen för planen haft en fri disposition av fastigheten. Skulle planen<br /> komma att ändras har han haft rätt att få ersättning för detta.</p> <p>I jämförelse med den ordning som hittills har gällt innebär förslaget om<br /> genomförandetider en ytterligare inskränkning i fastighetsägarens rätt att<br /> förfoga över sin egendom. Byggrätten är helt skyddad endast under själva<br /> genomförandetiden. 15</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">Därefter skall kommunen kunna upphäva eller ändra planen utan att Mot. 1985/86:80</p> <p>rättighet som har uppkommit genom planen beaktas och utan att ersättning<br /> för detta utgår. Visserligen kvarstår äganderätten men möjligheten att<br /> utnyttja den kan de facto komma att bli mindre.</p> <p>Mot de principiella nackdelarna med genomförandetider står nödvändigheten<br /> att avskaffa nybyggnadsförbudet. Även nybyggnadsförbuden innebär<br /> som tidigare påpekats en inskränkning i den enskildes möjligheter att förfoga<br /> över sin egendom. Vi anser därför att det framstår som mycket angeläget att<br /> få bort nybyggnadsförbuden. Att göra detta och samtidigt behålla en ordning<br /> där samhället påverkar markens användning genom planer är inte möjligt om<br /> man inte är beredd att acceptera en tidsbegränsning av planerna.</p> <p>Det angelägna i att avskaffa nybyggnadsförbudet leder därför till slutsatsen<br /> att en ordning med genomförandetid för detaljplaner bör genomföras. Vi<br /> finner det emellertid inte acceptabelt att genomförandetiderna kan begränsas<br /> till fem år. Fem år kan för många fastighetsägare visa sig vara en orimligt<br /> kort tid för att genomföra framför allt större byggprojekt.</p> <p>Vi finner det heller inte motiverat att utgå ifrån att genomförandetiderna<br /> skall vara desamma oavsett vilken typ av bebyggelse som planen reglerar.</p> <p>Detaljplaner för bostadsområden bör därför kunna åsättas en betydligt<br /> längre tid än vad regeringen har föreslagit. Det är inte ovanligt att människor<br /> har planer för sina fastigheter som sträcker sig över två generationer syftande<br /> till att t. ex. stycka en tomt för att både barn och föräldrar skall kunna bo på<br /> samma fastighet.</p> <p>I normalfallet bör den minsta tiden under vilken man har rätt att<br /> genomföra en sådan plan inte sättas lägre än 15 år. Någon övre gräns finner vi<br /> det inte motiverat att över huvud taget tillämpa. Det skall vara möjligt för<br /> kommunerna att åsätta längre genomförandetider eller i vissa fall tidsobegränsade<br /> byggrätter som hittills. Genomförandetiden bör enligt vår uppfattning<br /> vara minst 10 år. Denna minimigräns bör dock endast utnyttjas för<br /> sådana planer för vilka det finns särskilda skäl för att få ett snabbt<br /> genomförande.</p> <p style="margin-left:12px;">Regeringen bör därför också i denna del omarbeta propositionen.</p> <p>Regeringen bör därvid i enlighet med vad vi här anfört utgå från att kortaste<br /> genomförandetid i normalfallet skall uppgå till 15 år men att undantagsvis en<br /> minimitid om 10 år skall vara möjlig att åsätta sådana planer för vilka det<br /> finns särskilda skäl att få snabbt förverkligade. Bestämmelserna bör vidare<br /> innebära att genomförandetider för detaljplaner i bostadsområden skall bli<br /> längre än för sådana planer som reglerar annan mark. Slutligen skall det vara<br /> möjligt för kommunerna att besluta att en plan inte skall åsättas någon<br /> genomförandetid.</p> <p>Inlösen efter genomförandetidens utgång</p> <p>Sorn framgick av redogörelsen ovan skall kommunen enligt propositionens<br /> förslag efter genomförandetidens utgång ha rätt att lösa in fastigheter som<br /> inte har bebyggts i enlighet med planen.</p> <p>Vi motsätter oss att kommunerna ges denna möjlighet. Att en fastighet<br /> inte bebyggts i överensstämmelse med planen kan bl. a. bero på att planen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>varit så utformad att den varit svår för fastighetsägaren att uppfylla. Det är då Mot. 1985/86:80<br /> inte rimligt att kommunen utan särskild prövning skall få lösa in fastigheten.</p> <p>Genom expropriation har kommunen alltid möjlighet att förvärva mark.</p> <p>Expropriation skiljer sig dock från inlösenförfarandet genom att expropriation<br /> endast kan ske för att tillgodose vissa särskilda ändamål. Detta ger enligt<br /> vår mening ett bättre skydd för den enskilde än vad ett förfarande med<br /> inlösen enligt PBL innebär.</p> <p>6 Bygglov</p> <p>I propositionen föreslås att bygglovsplikten normalt skall vara ungefär<br /> densamma som enligt den gällande lagstiftningen. Den viktigaste förändringen<br /> i PBL är att kommunerna föreslås få en betydande frihet att bestämma<br /> vilka åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov. Kommunen<br /> föreslås också få vissa möjligheter att besluta om utökad skyldighet att söka<br /> bygglov.</p> <p>Den generella bygglovsplikten omfattar i PBL bl. a. uppförande av nya<br /> byggnader, anläggningar, tillbyggnader, vissa invändiga ändringar och<br /> ändrat användningsområde. För egna hem föreslås de nuvarande undantagen<br /> från bygglov som bl. a. gäller ommålning, byggandet av uteplats och<br /> ”Friggebod” fortsätta att gälla. Vissa ytterligare lättnader föreslås också.</p> <p>I lagrådsremissen föreslog regeringen att det skulle krävas bygglov även<br /> för jordbrukets ekonomibyggnader. Detta innebar en kraftig försämring<br /> jämfört med dagsläget. I propositionen föreslås dock att bygglov normalt inte<br /> skall krävas för dessa byggnader. Vi delar den uppfattningen.</p> <p>Utgångspunkten för lagstiftningen bör enligt vår mening vara att den<br /> enskilde skall ges ökade möjligheter att bygga utan bygglov. Det är självfallet<br /> ett allmänt intresse att bebyggelse är lämpligt lokaliserad och utförd. Det<br /> finns dock ett betydande område där den enskilde bör kunna vidta åtgärder<br /> utan bygglov. Detta område bör vara mer omfattande än vad som föreslås i<br /> propositionen.</p> <p>Regeringen föreslår i 8 kap. 5-7 §§ att kommunen i områdesbestämmelser<br /> kan medge undantag bl. a. för att uppföra komplementbyggnader och göra<br /> mindre tillbyggnader. I detaljplan kan kommunen besluta att enklare<br /> fritidshus, kolonistuga eller liknande får byggas, byggas till eller ändras utan<br /> bygglov.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör de undantag som föreslås kunna införas i<br /> områdesbestämmelser också kunna införas i detaljplan. Det bör således även<br /> i områden med detaljplan vara möjligt att införa en rätt att bygga<br /> komplementbyggnader, t. ex. garage, bastu och förråd utan bygglov liksom<br /> mindre tillbyggnader och inre ändringar av fastigheten.</p> <p>I propositionen föreslås vidare att i områden som utgör en värdefull miljö<br /> skall bygglov kunna krävas för åtgärder som normalt kan utföras utan lov.</p> <p>Det rör sig bl. a. om ommålning, underhåll och uppförande av ekonomibyggnader.<br /> Detta skall kunna införas för byggnader som är av större värde från<br /> historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt eller ingår i en samlad<br /> bebyggelse av denna karaktär. I propositionen nämns fiskelägen, kyrkbyar,<br /> brukssamhällen och fäbodar som exempel på sådana miljöer. Vi delar</p> </div> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>uppfattningen att det i dessa särskilda fall skall vara möjligt att skärpa kraven<br /> på bygglov.</p> <p>Ökat skydd för pågående markanvändning</p> <p>I PBL ges fastighetsägaren ett ökat skydd för att ändra och förbättra sin<br /> fastighet även om den strider mot en antagen detaljplan. Behovet av ett<br /> sådant skydd torde öka något då planerna åsätts en viss genomförandetid och<br /> kan ändras efter genomförandetidens slut utan att ersättning utgår.</p> <p>I områden med detaljplan föreslås att vissa inre åtgärder skall få göras även<br /> om detta strider mot planen. I områden som inte är detaljplanerade skall<br /> vissa kompletteringsåtgärder såsom att uppföra komplementbyggnader och<br /> göra mindre tillbyggnader praktiskt taget alltid få göras. I dessa fall skall<br /> således ingen prövning av åtgärden göras. De generella krav på bebyggelse<br /> som finns i PBL måste givetvis följas. Denna rätt till kompletteringsåtgärder<br /> föreslås dock inte gälla för fritidsbyggnader utan endast för en- och<br /> tvåbostadshus.</p> <p>PBL-utredningen hade föreslagit att denna rätt till kompletteringsåtgärder<br /> skulle finnas även i områden med detaljplan. I propositionen säger föredragande<br /> statsråd att han ”i princip delar utredningens grundtanke att samhällets<br /> osäkerhet när det gäller tidpunkten för genomförandet av den nya planen<br /> inte alltför hårt bör drabba den fastighetsägare som hellre vill fullfölja och<br /> komplettera den pågående verksamheten”.</p> <p>Trots detta föreslås i propositionen inte någon garanterad rätt till<br /> kompletteringsåtgärder i områden med detaljplan. Det motiv som anges för<br /> propositionens förslag är enligt vår uppfattning inte hållbart. Motivet anges<br /> nämligen vara att en rätt till kompletteringsåtgärder skulle göra det svårt att<br /> förutse utvecklingen inom planområdet. Vi har svårt att inse att byggandet av<br /> ett garage, ett förråd eller en smärre tillbyggnad på något avgörande sätt<br /> skulle påverka förhållandena inom planområdet.</p> <p>8 kap. 12 § i PBL bör därför ändras så att rätten till kompletteringsåtgärder<br /> för en- och tvåbostadshus även gäller inom områden med detaljplan.</p> <p>Tätbebyggelseförbudet</p> <p>I den gällande byggnadslagstiftningen finns begreppen tätbebyggelse och<br /> glesbebyggelse. Begreppen är svårförståeliga och återfinns inte i förslaget till<br /> PBL. Många områden har nämligen betraktats som tätbebyggelse trots att de<br /> i allmänhet inte har uppfattats som sådan.</p> <p>I den gällande lagstiftningen finns ett förbud mot tätbebyggelse i områden<br /> som inte är detaljplanerade. För att få bygga är den sökande tvungen att söka<br /> dispens för förbudet och åberopa särskilda skäl för detta.</p> <p>I PBL föreslås i stället att ny bebyggelse skall lämplighetsprövas utifrån de<br /> allmänna grunder som anges i lagen. I områden utan detaljplan eller<br /> områdesbestämmelser innebär detta att bygglov skall beviljas om de<br /> generella krav som anges i PBL är uppfyllda. Detta är en önskvärd<br /> förändring. Utgångspunkten förändras nämligen från ett förbud mot bebyggelse<br /> till att bygglov skall beviljas såvida inte skäl däremot föreligger. Beslut</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_52"><p>18</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>att inte bevilja bygglov skall motiveras och kan överklagas. Detta bör i<br /> praktiken medföra att det blir lättare att få bygglov i områden som inte är<br /> detaljplanerade.</p> <p>I propositionen föreslås dock att bygglov skall kunna vägras även om<br /> marken i och för sig är lämplig för bebyggelse och de allmänna kraven i PBL<br /> är uppfyllda. Kommunen föreslås nämligen kunna avslå ansökan om bygglov<br /> med hänvisning till att detaljplanering bör föregå byggandet. Detta krav är i<br /> och för sig rimligt.</p> <p>Det är dock en uppenbar brist att det i PBL saknas krav på när denna<br /> planläggning skall ske. Detta kan leda till att ansökningar om bygglov avslås i<br /> avvaktan på en detaljplanering som kanske aldrig äger rum. Detta skapar en<br /> stor osäkerhet för den enskilde. Vi anser därför att garantier måste skapas för<br /> att planläggning skall ske inom en icke alltför avlägsen tidsrymd, förslagsvis<br /> två år, om bygglov vägrats av detta skäl. Om någon plan inte har upprättats<br /> inom två år skall ansökan om bygglov prövas enligt de allmänna regler som<br /> gäller.</p> <p>En nyhet i PBL är att möjligheten till förhandsbesked införs. Genom ett<br /> sådant kan kommunen ge besked huruvida en åtgärd som kräver bygglov har<br /> förutsättningar att beviljas. Det är bra att denna möjlighet införs i lagen. I<br /> propositionen sägs att ett förhandsbesked kan gälla i högst två år. Det bör<br /> enligt vår mening även finnas en regel som anger att ett förhandsbesked minst<br /> gäller ett år. 8 kap. 34 § i PBL bör därför kompletteras så att det framgår att<br /> förhandsbesked gäller i minst ett år.</p> <p>7 Reglering av byggnaders användning</p> <p>I 5 kap. 7 § 3 p. i PBL föreslås att byggnaders användning skall kunna<br /> regleras i detaljplan. I specialmotiveringen sägs ”att det i vissa fall kan finnas<br /> behov av en mer preciserad angivelse av byggnaders användning än som sker<br /> idag” (s. 576). Längre fram sägs att ”konkurrensen (bör) ges så fritt spelrum<br /> som möjligt för att hålla priserna nere och öka företagens effektivitet till<br /> konsumenternas fördel”.</p> <p>De regleringsmöjligheter som PBL föreslås ge riskerar dock att få motsatt<br /> effekt. I planen skall kunna anges en huvudsaklig användning av kvartersmark<br /> för partihandel eller för detaljhandel. Gränsen mellan dessa är i<br /> verkligheten flytande och detta kan därför i realiteten skapa inskränkningar i<br /> etableringsrätten.</p> <p>I propositionen sägs också att det skall vara möjligt att reglera vilket slags<br /> detaljhandel som skall få förekomma. Vissa varuslag sägs medföra särskilda<br /> planproblem och därför behöva regleras. Vidare hävdas att ”inom kategorin<br /> detaljhandel kan livsmedelshandeln i vissa lägen behöva begränsas eller helt<br /> förbjudas med hänsyn till kravet på en lämplig samhällsutveckling. Som<br /> exempel kan nämnas stormarknader eller bensinstationer.” Dessa begränsningar<br /> skall kunna vidtas om de ”är nödvändiga för en totalt sett ändamålsenlig<br /> handelsstruktur”.</p> <p>Näringsfrihetsombudsmannen har de senaste åren behandlat ett flertal fall<br /> där kommuner med olika metoder sökt begränsa konkurrensen. Det är<br /> angeläget att kommunerna inte ges större möjligheter att styra detaljhan</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_54"><p>19</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>delns utveckling. Vid beslut om bygglov skall självfallet hänsyn kunna tas till<br /> om den planerade verksamheten är lämplig t. ex. med hänsyn till den trafik<br /> som alstras.</p> <p>Etableringsfrihet, konkurrens och näringsfrihet ingår i den marknadsekonomi<br /> som vi eftersträvar. Etableringar av det slag som omnämns i propositionen<br /> föregås ofta av ganska ingående marknadsundersökningar och det är<br /> först i efterhand som det kan konstateras om en etablering varit riktig eller<br /> inte. Måttstocken är då huruvida konsumenterna använt sig av de tjänster<br /> som erbjudits.</p> <p>Det är med andra ord konsumenterna som enligt vår uppfattning skall<br /> avgöra vad som är en lämplig samhällsutveckling vad gäller omfattning och<br /> lokalisering av handeln. Kommunerna bör inte genom detaljplaner kunna<br /> styra utvecklingen av handeln på det sätt som anges i propositionen.</p> <p>8 Sakägare</p> <p>Enligt förslaget i propositionen sägs att som sakägare räknas i första hand<br /> ägare av fast egendom och innehavare av annan särskild rätt än bostadsrätt. I<br /> propositionen sägs dock att även bostadsrättshavare, hyresgäster och boende<br /> samt hyresgästorganisation skall ges samma ställning som sakägarna. Ställning<br /> som sakägare innebär bl. a. rätt till samråd angående bl. a. detaljplaner<br /> och möjlighet att överklaga beslut om fastställelse till länsstyrelsen.</p> <p>Lagrådet har berört frågan om vilka som skall ha rätt att överklaga och<br /> konstaterat att ”de beslut enligt PBL där det kan vara vanskligt att avgöra<br /> kretsen besvärsberättigade är beslut i planärenden. Här ger emellertid<br /> bestämmelser om förfarandet god vägledning.” I den berörda paragrafen<br /> sägs att beslut om att fastställa plan bl. a. skall meddelas sakägare,<br /> bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt hyresgästorganisation.</p> <p>Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att begränsa besvärsrätten<br /> när det gäller organisationer till att endast omfatta hyresgästorganisation. I<br /> PBL anges att samråd angående detaljplan även skall ske med ”de<br /> myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt<br /> intresse av förslaget” (5 kap. 20 § PBL). Övriga sammanslutningar som har<br /> ett intresse kan t. ex. vara miljögrupper, naturvårdsföreningar, köpmannaföreningar<br /> och villaägarföreningar.</p> <p>Lagen bör därför ändras så att de som enligt PBL skall beredas tillfälle till<br /> samråd också ges rätt att överklaga. Det finns då inte heller någon anledning<br /> att endast hyresgästorganisation skall underrättas om utställning av planförslaget.<br /> 5 kap. 25 § bör därför utformas så att underrättelse skall delges dem<br /> som omfattas av samrådsskyldigheten.</p> <p>113 kap. 6 § PBL sägs att de boende i en fastighet inte har rätt att överklaga<br /> ett beslut om bygglov som hyresgästorganisation enligt bostadssaneringslagen<br /> har tillstyrkt. Folkpartiet har tidigare kritiserat att hyresgästorganisation<br /> ges rätt att meddela sådant godkännande oavsett hur representativ organisationen<br /> är för hyresgästerna i den berörda fastigheten. Då något krav på att<br /> hyresgästförening skall vara representativ inte finns bör denna paragraf utgå<br /> ur PBL.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_52"><p>20</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>9 Ersättningsvillkor</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vid beslut om planer, bygglov, rivningslov, marklov m. m. skall avvägning<br /> göras mellan allmänna och enskilda intressen. För att säkerställa de enskilda<br /> intressena kan beslut i dessa frågor överklagas. Hävdande av allmänna<br /> intressen kan ibland innebära ekonomisk skada för den enskilde. Detta kan<br /> även ske enligt beslut i flera andra lagar.</p> <p>Genomgående i den svenska lagstiftningen är i många fall att ersättning<br /> endast utgår när pågående markanvändning avsevärt försvåras. Det är t. ex.<br /> inte möjligt för en markägare att erhålla ersättning för att han hindras från att<br /> exploatera fastigheten på ett annat sätt än för närvarande, t. ex. att anlägga<br /> ett hotell på en vacker badstrand.</p> <p>Många krav anses som självklara, t. ex. de allmänna krav som anges i<br /> byggnadslagstiftningen på att byggnader skall vara tillgängliga för handikappade,<br /> ge skydd mot olycksfall osv. Dessa krav får bäras av fastighetsägaren<br /> utan någon rätt till ersättning.</p> <p>I förslaget till PBL behandlas en rad ersättningssituationer. I vissa fall<br /> föreslås full ersättning utgå. Kommunen är t. ex. skyldig att lösa mark som<br /> enligt planen skall användas för annat än enskilt byggande om fastighetsägaren<br /> begär detta. Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens<br /> slut har fastighetsägaren också rätt till full ersättning och kan kräva<br /> inlösen om användningsområdet ändras väsentligt.</p> <p>I vissa andra fall föreslås en begränsad ersättning. 114 kap. 8 § anges fem<br /> olika fall. De är i sammanfattning följande:</p> <p>1. att bygglov vägras för att ersätta en riven eller på annat sätt förstörd<br /> byggnad,</p> <p>2. att rivningslov vägras då byggnaden bör bevaras t. ex. därför att den är<br /> kulturhistoriskt värdefull,</p> <p>3. att skyddsbestämmelser ges för bl. a. kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,</p> <p>4. att föreskrifter lämnas om vegetation m. m. för områden som är avsedda<br /> för bebyggelse eller ligger i närheten av flygplatser, försvarsanläggningar<br /> eller liknande,</p> <p>5. att marklov, dvs. tillstånd för schaktning, fyllning, trädfällning eller<br /> trädplantering, vägras därför att det förhindrar eller försvårar områdets<br /> användning för bebyggelse eller medför olägenhet för försvarsanläggningar<br /> eller liknande.</p> <p>I lagrådsremissen fanns ytterligare ett fall omnämnt. Detta innebar att<br /> kommunen med stöd av områdesbestämmelser skulle kunna avsätta mark<br /> som friluftsområde och att marklovsplikt skulle kunna införas i dessa. Detta<br /> väckte berättigad kritik. I propositionen återfinns inte denna möjlighet att<br /> använda områdesbestämmelserna.</p> <p>Regeringen aviserar i stället en ändring i naturvårdslagen som ger<br /> kommunerna möjlighet att skapa lokala friluftsområden med stöd av<br /> naturvårdslagen. Ändringen i naturvårdslagen sägs innebära att kommunerna<br /> med stöd av delegation från länsstyrelserna skall kunna fatta beslut om</p> <p>naturvårdsområden enligt de regler som redan gäller för länsstyrelsens beslut 21</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>i sådana frågor. Skillnaden är alltså att kommunen i stället för länsstyrelsen<br /> avses få fatta sådana beslut. Vi återkommer till detta förslag när det föreläggs<br /> riksdagen.</p> <p>I lagrådsremissen föreslogs att ersättning i de fem fall som nämns ovan<br /> endast skulle utgå då skadan motsvarar minst en femtedel av den berörda<br /> delen av fastigheten dvs. en kvalifikationsgräns på 20 %. Ersättningen skulle<br /> beräknas som skillnaden mellan marknadsvärdet före och efter beslutet som<br /> medfört skadan. Ersättningen skulle sedan minskas med en femtedel av<br /> värdet av den berörda delen av fastigheten.</p> <p>Lagrådet kritiserade detta förslag hårt och anförde bl. a.</p> <p>Sedan länge finns både i byggnadslagstiftningen och i naturvårdslagstiftningen<br /> bestämmelser som innebär att det skall vara fråga om ett någorlunda<br /> kvalificerat intrång för att ersättning skall utgå. Ersättning skall, heter det i<br /> dessa författningar, utgå endast om pågående markanvändning avsevärt<br /> försvåras. När dessa ersättningsprinciper beslutades år 1972 uttalade departementschefen<br /> (prop 1972:11, bil 2 s 335) att det var naturligt att någon<br /> kvalifikation måste uppställas. Envar måste vara beredd att underkasta sig<br /> visst intrång av hänsyn till allmänna intressen. Ett bagatellartat intrång,<br /> framhöll han, bör inte grunda någon ersättningsrätt mot det allmänna.</p> <p>Det finns inga entydiga rättsfall som anger hur stort intrånget måste vara<br /> för att den pågående markanvändningen skall anses ha avsevärt försvårats.</p> <p>Förslaget om en kvalifikationsgräns på 20 procent av den berörda delen av<br /> fastigheten vinner inte stöd vare sig i de uttalanden som gjordes när 1972 års<br /> ersättningsprinciper beslutades eller - vilket inte heller departementschefen<br /> synes vilja göra gällande - i praxis. Förslaget innebär enligt lagrådets<br /> uppfattning en betydande skärpning gentemot fastighetsägaren.</p> <p>Lagrådet påpekade vidare att förslaget i lagrådsremissen innebar att det<br /> blir olika ersättningsregler i PBL och naturvårdslagen.</p> <p>Utredningen har (SOU 1979:66 s 575) funnit en rimlig avvägning mellan<br /> allmänna och enskilda intressen vara att den enskilde utan rätt till kompensation<br /> bör tåla en ekonomisk skada som motsvarar ca tio procent av<br /> fastighetens eller fastighetsdelens värde vid sådana rådighetsinskränkningar<br /> varom är fråga. Mindre förändringar i värdet kan i praktiken ofta vara svåra<br /> att påvisa, anför utredningen som också framhåller att den med sitt förslag<br /> inte åsyftat någon förändring av gällande praxis. Lagrådet finner för sin del<br /> att en kvalifikationsgräns på tio procent i de skadesituationer varom är fråga<br /> inte kan anses oförenlig med vad som tidigare i lagstiftning och praxis ansetts<br /> godtagbart.</p> <p>I propositionen vidhålls inte kravet på en kvalifikationsgräns på 20 %.<br /> Lagrådets förslag om en kvalifikationsgräns på 10 % accepteras emellertid</p> <p>inte heller i propositionen. I stället sägs att ”• kvalifikationsgränsen ifråga</p> <p>om ingrepp i användningen av marken för annat ändamål än bebyggelse<br /> (bör) ligga på en lägre nivå än gränsen för bebyggelsereglerande ingrepp”.<br /> Av de fem fall av ingrepp som är aktuella och redovisats ovan, handlar de tre<br /> första om bebyggelse och de två sista om ingrepp i markanvändningen.</p> <p>När det gäller ingrepp i markanvändningen (punkterna 4-5 ovan) föreslås<br /> nu i propositionen samma regler som gäller i nuvarande byggnadslagstiftning<br /> och i naturvårdslagen. Detta innebär att markägaren har rätt till ersättning<br /> om den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Om ersättning</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_52"><p>22</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>utgår beräknas den till hela skillnaden mellan marknadsvärdet före och efter<br /> beslutet.</p> <p>När det gäller de bebyggelsereglerande åtgärderna (punkterna 1-3 ovan)<br /> föreslås ersättning utgå om skadan är betydande i förhållande till värdet av<br /> berörda delar av fastigheten. Ersättningen skall minskas med det belopp som<br /> motsvarar det intrång som skall tålas utan ersättning. I propositionen<br /> utvecklas detta på följande sätt:</p> <p>Jag kan som jag tidigare nämnde inte ansluta mig till lagrådets förslag i denna<br /> del (dvs. en kvalifikationsgräns på 10 %). Ett genomförande av förslaget<br /> skulle försvåra arbetet med bevarande av miljömässigt eller kulturhistoriskt<br /> värdefull bebyggelse och försämra möjligheterna att efter rivning kräva att<br /> ny bebyggelse anpassas till den befintliga miljön. Jag är emellertid beredd att<br /> något jämka mitt förslag i lagrådsremissen och ansluta mig till lagrådets tanke<br /> om en särskild kvalifikationsgräns för de bebyggelsereglerande bestämmelserna.<br /> (s. 391)</p> <p>Vidare anförs att ”vägledande för bedömningen av vad som skall anses<br /> utgöra en betydande skada skall alltså vara vad fastighetsägaren enligt<br /> dagens praxis anses skyldig att tåla när det gäller begränsningar i byggrätten”.</p> <p>Statsrådets uttalanden att en kvalifikationsgräns på 10 % skulle försvåra<br /> arbetet med att skydda värdefull bebyggelse kan tolkas som om statsrådet<br /> anser att praxis innebär att fastighetsägaren skall få tåla ingrepp som minskar<br /> värdet av fastigheten med mer än 10 %.</p> <p>Detta är enligt vår mening inte acceptabelt. En minskning av fastighetsvärdet<br /> med mer än 10 % kan i många fall innebära betydande belopp. För en<br /> ägare av ett eget hem, som ofta är högt belånat, kan en minskning av<br /> fastighetens värde med t. ex. 15 % innebära att en stor del av kontantinsatsen<br /> går förlorad. Även om fastighetens värde minskar så mycket att ersättning<br /> utgår så utgår ingen ersättning för den skada som fastighetsägaren anses vara<br /> tvungen att tåla utan ersättning.</p> <p>Det är rimligt att sätta upp en kvalifikationsgräns för när ersättning för<br /> dessa bebyggelsereglerande ingrepp (punkterna 1-3 ovan) skall utgå.<br /> Ersättningsreglerna bör dock omarbetas så att ersättning utgår när intrånget<br /> är mer än bagatellartat.</p> <p>10 Övergångsbestämmelser</p> <p>Enligt propositionens förslag skall nuvarande stadsplaner och byggnadsplaner<br /> övergå till att gälla som detaljplaner enligt PBL. Därvid kommer de<br /> stadsplaner och byggnadsplaner som har fastställts efter utgången av år 1978<br /> att få en viss genomförandetid, medan äldre planer inte får någon genomförandetid.</p> <p>När PBL träder i kraft försvinner praktiskt taget alla nybyggnadsförbud.<br /> Om en kommun då ändrar eller upphäver en plan som inte åsatts en<br /> genomförandetid har fastighetsägaren rätt att under vissa förhållanden kräva<br /> att kommunen löser marken. Denna rätt finns om marken inte har kunnat<br /> bebyggas i enlighet med planen på grund av ett långvarigt nybyggnadsförbud.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_53"><p>23</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Marken skall också vara belägen i ett område som i huvudsak är bebyggt<br /> enligt planen och det är uppenbart oskäligt att tomten inte får bebyggas enligt<br /> den ursprungliga planen.</p> <p>Vi har tidigare med vissa förslag till förändringar accepterat principen med<br /> genomförandeplaner. En förutsättning för detta är emellertid att övergången<br /> från det nuvarande plansystemet utformas på ett lämpligt sätt.</p> <p>I propositionen föreslås att stadsplaner och byggnadsplaner som har<br /> fastställts efter utgången av 1978 skall få en genomförandetid på tio år räknat<br /> från den tidpunkt då planen fastställts. Detta innebär i realiteten att många<br /> planer får en mycket kort genomförandetid. Vi anser att alla planer som<br /> fastställts efter utgången av år 1978 skall ges en genomförandetid på tio år<br /> räknat från tiden för PBL:s ikraftträdande.</p> <p>Det finns också anledning att närmare överväga om inte vissa planer som<br /> är antagna före 1978 också bör ges en viss genomförandetid. Vi anser vidare<br /> att de ersättningsregler som finns för äldre stadsplaner är för restriktivt<br /> utformade. Vid den fortsatta beredningen av PBL bör dessa regler förändras<br /> så att markägare i områden med gamla stadsplaner ges ett ökat skydd.</p> <p>11 Hemställan</p> <p>Med stöd av det ovan anförda hemställs</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1985/86:1,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag som innebär<br /> att PBL är förenlig med grundlagen,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br /> förslaget till PBL bör omarbetas i enlighet med de yrkanden som<br /> redovisas nedan</p> <p style="margin-left:28px;">a) att 1 kap. 6 § i PBL ges lydelsen:</p> <p>Rätten att använda mark för bebyggelse kan av hänsyn till allmänt intresse<br /> inskränkas eller helt bortfalla. Erforderlig intresseavvägning sker vid planläggning<br /> eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.</p> <p style="margin-left:28px;">b) att innehållet i översiktsplanerna bör begränsas,</p> <p style="margin-left:28px;">c) att 5 kap. 5 § ändras så att genomförandetiden normalt blir 15 år<br /> och om särskilda skäl föreligger kan kommunen besluta att genomförandetiden<br /> skall vara 10 år; någon övre gräns för längden på<br /> genomförandetiden skall inte finnas,</p> <p style="margin-left:28px;">d) att 6 kap. 24 § ändras så att kommun inte har ovillkorlig rätt att<br /> efter genomförandetidens slut lösa mark som inte har bebyggts i<br /> huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen,</p> <p style="margin-left:28px;">e) att 8 kap. 5 § ändras så att kommunen även i detaljplan kan<br /> besluta om de undantag från krav på bygglov som kommunen ges<br /> möjlighet att införa i områdesbestämmelse,</p> <p style="margin-left:28px;">f) att den rätt till kompletteringsåtgärder som föreslås i 8 kap. 12 §<br /> skall finnas även i områden med detaljplan,</p> <p style="margin-left:28px;">g) att avskaffandet av det s. k. tätbebyggelseförbudet bör medföra<br /> att det blir lättare att få bygglov,</p> <p style="margin-left:28px;">h) att 8 kap. 12 § ändras så att ansökan om bygglov skall upptas till</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:80</p> </div> <div class="block ml_53"><p>24</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:28px;">behandling om detaljplaneläggning inte har påbörjats inom två år Mot. 1985/86:80<br /> efter att ansökan om bygglov inkommit,</p> <p style="margin-left:28px;">i) att 8 kap. 34 § kompletteras så att beslut om förhandsbesked<br /> gäller i minst ett år,</p> <p style="margin-left:28px;">j) att detaljplaner inte får användas till att styra utvecklingen av<br /> handeln på det sätt som anges i proposition 1985/86:1,<br /> k) att 5 kap. 25 § ändras så att underrättelse skall delges dem som<br /> omfattas av samrådsskyldigheten i 5 kap. 20 §,</p> <p style="margin-left:28px;">1) att 13 kap. 6 § utgår,</p> <p style="margin-left:28px;">m) att kvalifikationsgräns för ersättning för de bebyggelsereglerande<br /> ingrepp som nämns i 14 kap. 8 § p. 1-3 ändras enligt vad som anförs<br /> i motionen,</p> <p style="margin-left:28px;">n) att stads- och byggnadsplaner som antagits efter 1978 skall ges en<br /> genomförandetid på 10 år efter lagens ikraftträdande,</p> <p style="margin-left:28px;">o) att möjligheten att bevilja äldre planer genomförandetid och<br /> ersättningsvillkor för fastigheter som drabbats av nybyggnadsförbud<br /> utökas enligt vad som anförs i motionen.</p> <p>Stockholm den 24 oktober 1985<br /> Bengt Westerberg (fp)</p> <p>Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)</p> <p>Björn Molin (fp) Birgit Friggebo (fp)</p> <p>Jan-Erik Wikström (fp) Jörgen Ullenhag (fp)</p> </div> <div class="block ml_52"><p>25</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_37"><p> </p> </div> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_26" /> </div> </div> 0 knappast är 1 undertecknare 0 konkurrensen bör 2 undertecknare 0 Bengt Westerberg fp 3 undertecknare 0 Ingemar Eliasson fp 4 undertecknare 0 Kerstin Ekman fp 5 undertecknare 0 Björn Molin fp 6 undertecknare 0 Birgit Friggebo fp 7 undertecknare 0 Jan-Erik Wikström fp 8 undertecknare 0 Jörgen Ullenhag fp 9 undertecknare G90280 Bengt Westerberg m. fl. mot_198586__80.pdf 450014 pdf Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1) https://data.riksdagen.se/fil/AB926D87-18A8-46A5-9C21-355D31296814