<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3103187</hangar_id>
 <dok_id>G90277</dok_id>
 <rm>1985/86</rm>
 <beteckning>77</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1985/86:77 Margareta Persson och Bo Nilsson</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>77</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1985-10-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-04 12:39:46</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-04 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)</titel>
 <subtitel>Margareta Persson och Bo Nilsson</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G90277/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G90277</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G90277</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Motion till riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Margareta Persson och Bo Nilsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44"&gt;&lt;p style="margin-left:86px;"&gt;Mot.&lt;br /&gt; 
1985/86&lt;br /&gt; 
77-80&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;En förutsättning för att människor med olika former av funktionsnedsättningar&lt;br /&gt;
skall kunna fungera i samhället är att bostäder, offentlig miljö,&lt;br /&gt; 
arbetsplatser och utemiljö är tillgängliga. Utan tillgänglighet blir människors&lt;br /&gt; 
funktionsnedsättningar till stora handikapp. Isolering, ensamhet och ett stort&lt;br /&gt; 
beroende av andra människor blir då den oundvikliga följden. För de&lt;br /&gt; 
enskilda människorna får det tragiska följder. Än mer tragiskt blir det när&lt;br /&gt; 
denna isolering och detta hjälpbehov är framkallat av samhällets bristande&lt;br /&gt; 
vilja till anpassning. Men det är också ur samhällets synpunkt ett oerhört&lt;br /&gt; 
slöseri med både mänskliga och ekonomiska resurser. Många exempel har&lt;br /&gt; 
visat hur dyrt för samhällsekonomin det kan bli med institutionsvistelser,&lt;br /&gt; 
något som blir den oundvikliga följden om miljön inte är anpassad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya förslaget till plan- och bygglag finns i de teoretiska avsnitten detta&lt;br /&gt; 
synsätt väl utvecklat. När det gäller den yttre miljön står det t. ex. i den&lt;br /&gt; 
allmänna motiveringen i 11.1.2: ”Bestämmelser om anpassning av den yttre&lt;br /&gt; 
miljön utanför den egna tomten bör enligt min mening införas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen till 2 kap. 4 § i punkt 5 står det att bebyggelsemiljön&lt;br /&gt; 
skall utformas med hänsyn till möjligheterna för personer med nedsatt&lt;br /&gt; 
rörelse- och orienteringsförmåga att använda området. Men sedan följs detta&lt;br /&gt; 
krav inte upp med konkreta bestämmelser. Man säger att varje kommun&lt;br /&gt; 
skall anförtros huvudansvaret för att utformningen av bebyggelsemiljön&lt;br /&gt; 
målmedvetet styrs i denna riktning. Det står: ”Med denna utgångspunkt bör&lt;br /&gt; 
det inte utfärdas föreskrifter i förordning eller myndighetsförfattning till&lt;br /&gt; 
bestämmelserna i denna paragraf.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att nästan all handikappanpassning i vårt samhälle i stort&lt;br /&gt; 
sett skett genom föreskrifter och bindande krav, så inger denna övertro på&lt;br /&gt; 
den goda viljan farhågor. Det var när 42 a § skärptes, fick föreskrifter och&lt;br /&gt; 
blev av med ”i skälig omfattning” som det blev fart på handikappanpassningen.&lt;br /&gt;
Det finns många andra exempel. Det bör sålunda utformas föreskrifter&lt;br /&gt; 
till bestämmelserna i 2 kap. 4 § punkt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt fler människor får allergiska reaktioner. Det är det moderna&lt;br /&gt; 
samhällets användning av en mängd nya material som utlöser allergiska&lt;br /&gt; 
reaktioner hos många människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 5 § behandlas kraven på en god hygien i bostäderna. I&lt;br /&gt; 
motiveringen sägs bl. a. att krav kan ställas på att de i byggnaden ingående&lt;br /&gt; 
byggnadsmaterialen inte skall medföra hygieniska olägenheter därför att de&lt;br /&gt; 
t. ex. avger formaldehyd, strålningsfarliga partiklar eller elak lukt. Man skall&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_54"&gt;&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1 Riksdagen 1985186.3 sami. Nr 77-80&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_44" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_48" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;vid bedömningen ta hänsyn till människor som är något känsligare än&lt;br /&gt; 
”normalt”. Sedan står det: ”Om material används som kan väntas medföra&lt;br /&gt; 
besvär för vissa personer, men tekniskt eller ekonomiskt likvärdigt ersättningsmaterial&lt;br /&gt;
inte finns, bör sådana material anbringas så att de är lätta att&lt;br /&gt; 
byta ut.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett alldeles för lågt ställt krav att säga att bara om det finns&lt;br /&gt; 
”ekonomiskt likvärdiga material” så skall dessa användas. I stället måste&lt;br /&gt; 
man ställa krav på att använda andra material, om det är tekniskt möjligt,&lt;br /&gt; 
även om dessa material är något dyrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf måste därför skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 7 § regleras att byggnader skall vara tillgängliga och kunna&lt;br /&gt; 
användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I&lt;br /&gt; 
motiveringen nämns att i 42 a § i byggnadsstadgan finns uppräknat faktorer&lt;br /&gt; 
som kan medföra funktionsnedsättningar. Men man menar nu att det är utan&lt;br /&gt; 
intresse att relatera handikappbegreppet till en definition av orsakerna till&lt;br /&gt; 
funktionsnedsättningarna. Denna uppräkning finns därför inte med i 7 §.&lt;br /&gt; 
Sedan står det: ”Den innebär t. ex. att personer med hörselskador också&lt;br /&gt; 
omfattas av bestämmelserna. Praxis har också utvecklats i denna riktning,&lt;br /&gt; 
men då viss tveksamhet alltjämt tycks föreligga anser jag det vara på sin plats&lt;br /&gt; 
att detta kommer till tydligare uttryck i PBL.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men när det gäller personer med allergi så har tveksamheten varit minst&lt;br /&gt; 
lika utbredd om 42 a § skulle kunna tillämpas. Hörselskada har med viss&lt;br /&gt; 
tvekan passat in i paragrafens beskrivning av ”nedsatt orienteringsförmåga”.&lt;br /&gt; 
När det gäller allergiska personer kan man inte lika enkelt säga att de har&lt;br /&gt; 
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Men deras förmåga att vistas i&lt;br /&gt; 
lokaler som är olämpliga ur allergisynpunkt kan vara lika obefintlig som för&lt;br /&gt; 
en rörelsehindrad att gå utför en trappa. Ett förtydligande måste därför göras&lt;br /&gt; 
i tolkningen av ”nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga” så att det också&lt;br /&gt; 
gäller allergiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 9 § föreslås att fritidshus skall få uppföras med undantag av de&lt;br /&gt; 
tillgänglighetskrav som annars ställs. Det är endast på anläggningar av&lt;br /&gt; 
fritidshus som hyrs ut på sådant sätt att tillstånd för hotellrörelse erfordras&lt;br /&gt; 
som tillgänglighetskraven ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det finns många fritidshus som hyrs ut på andra sätt, genom olika&lt;br /&gt; 
former av stugförmedling, företagsfritidshus m. m. Det är också synnerligen&lt;br /&gt; 
tveksamt om fritidshus som byggs i grupp till försäljning skall bli undantagna&lt;br /&gt; 
från tillgänglighetskraven. Paragrafen bör därför skärpas något, så att det&lt;br /&gt; 
blir fler hus än de som omfattas av hotellrörelse som skall göras tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör också uppmärksammas att många fritidshus görs&lt;br /&gt; 
om till permanentbostäder; ofta är det äldre människor som bosätter sig i&lt;br /&gt; 
fritidshuset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla fritidshus bör uppfylla vissa minimikrav på tillgänglighet, t. ex.&lt;br /&gt; 
minidörrbredd på 80 cm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stora problemet ur tillgänglighetssynpunkt uppstår vid ombyggnad. 13&lt;br /&gt; 
kap. 10 § talas det om en områdessyn som utgår från att bebyggelsen som&lt;br /&gt; 
helhet skall få långsiktigt godtagbar standard och att det kan vara möjligt att i&lt;br /&gt; 
vissa avseenden ställa lägre krav på byggnaderna än om de prövas var för sig.&lt;br /&gt; 
Kommunerna får med den här bestämmelsen en stor frihet att avgöra vilken&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_43"&gt;&lt;p style="margin-left:6px;"&gt;Mot. 1985/86:77&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_53"&gt;&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;standardnivå man vill uppnå för bebyggelsen som helhet inom ett område. Mot. 1985/86:77&lt;br /&gt; 
Om kommunen antagit områdesbestämmelser eller detaljplan för förnyelsen&lt;br /&gt; 
inom ett visst område skall de antagna bestämmelserna gälla i stället för&lt;br /&gt; 
ombyggnadsföreskrifter i motsvarande delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändå ställer ju ombyggnadsföreskrifterna krav på t. ex. installation av hiss&lt;br /&gt; 
bara där det är skäligt. Men nu skall kommunerna få en möjlighet att befria&lt;br /&gt; 
även dessa hus - där det egentligen är skäligt - från krav på hiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från de senaste åren visar ju att antalet dispenser vad avser&lt;br /&gt; 
hissinstallation i tre- och fyravåningshus blivit det ”normala”. Det känns&lt;br /&gt; 
därför mycket oroande att kommunerna nu ytterligare skall få göra avsteg&lt;br /&gt; 
från ombyggnadsföreskrifter om det finns en detaljplan. Avsnittet som&lt;br /&gt; 
handlar om dessa frågor är oklart skrivet och det finns stora risker att&lt;br /&gt; 
tillgänglighetsaspekterna inte kommer att tillgodoses. I förslaget sägs att&lt;br /&gt; 
människor skall kunna bo kvar inom sitt bostadsområde eller sin stadsdel&lt;br /&gt; 
även efter sjukdom och olyckor. Men hur stor bedömer man då att stadsdelen&lt;br /&gt; 
får vara?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När områdesplaner upprättas som innebär att inte alla hus blir tillgängliga,&lt;br /&gt; 
så måste dessa planer brytas ned kvartersvis. Det skall vara möjligt att bo&lt;br /&gt; 
kvar i det egna kvarteret, även om man måste flytta några portar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också andra formuleringar som inger oro i motiveringen. Man&lt;br /&gt; 
säger: ”Även i detaljplan eller områdesbestämmelser antaget lägre krav kan&lt;br /&gt; 
jämkas ytterligare av byggnadsnämnderna.” I klartext betyder det att först&lt;br /&gt; 
finns det möjlighet att inte uppfylla de tillgänglighetskrav som egentligen&lt;br /&gt; 
ställs i ombyggnadsföreskrifterna, om det inte bedöms skäligt. Sedan kan&lt;br /&gt; 
kommunen i sin områdesplan ytterligare sänka kraven på tillgänglighet. I&lt;br /&gt; 
sista instans kan så byggnadsnämnden ännu en gång sänka kraven på&lt;br /&gt; 
tillgänglighet. Då måste man fråga sig: Kommer verkligen de allmänt ställda&lt;br /&gt; 
målen om tillgänglighet vid ombyggnad att genomföras i praktiken? Blir inte&lt;br /&gt; 
undantagen det som kommer att bli det normala? 10 § måste skärpas i kraven&lt;br /&gt; 
på tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall måste också fastighetsägare av kommunen kunna åläggas att&lt;br /&gt; 
utföra åtgärder för en förbättrad tillgänglighet, även om detta kan te sig&lt;br /&gt; 
oskäligt dyrt för den enskilda fastigheten. Kommunen måste ibland kunna&lt;br /&gt; 
ställa krav på att t. ex. hiss installeras, för att uppnå nödvändig tillgänglighet&lt;br /&gt; 
totalt sett i ett område. I sådana fall skall kommunen kunna ersätta&lt;br /&gt; 
fastighetsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 14 § sägs att åskådarplatser i lämplig omfattning görs tillgängliga&lt;br /&gt; 
för handikappade. Detta är alltför vagt formulerat. Åskådarplatser, omklädningsrum,&lt;br /&gt;
duschar och liknande utrymmen på idrottsplatser och campingplatser&lt;br /&gt;
skall vara tillgängliga. Ett sådant absolut krav betyder därför inte att&lt;br /&gt; 
varje åskådarplats skall vara tillgänglig. Men den nuvarande formuleringen i&lt;br /&gt; 
motiveringen är alltför vag och kan innebära en mycket snäv tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rätten att anföra besvär behövs en precisering av vad som&lt;br /&gt; 
avses. Under punkt 17.5.2 anförs i propositionen att det är fullt tillräckligt&lt;br /&gt; 
från rättssäkerhetssynpunkt med den utvidgade krets som har rätt att angripa&lt;br /&gt; 
besluten med förvaltningsbesvär - däribland alla boende i området och&lt;br /&gt; 
hyresgästorganisationer. Tidigare under punkt 17.3 sägs: ”Jag anser t. ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte att det är nödvändigt att i lagtexten exakt ange vilka som är besvärsberät- 3&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr 77-80&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;tigade i olika situationer.” I vissa situationer måste det vara möjligt för en Mot. 1985/86:77&lt;br /&gt; 
handikapporganisation på orten att överklaga ett ärende ur allmän tillgänglighetssynpunkt,&lt;br /&gt;
t. ex. till allmänna byggnader. En precisering av att så kan&lt;br /&gt; 
vara möjligt är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till ovanstående hemställs&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;1. att riksdagen beslutar att föreskrifter utfärdas till 2 kap. 4 § punkt&lt;br /&gt; 
5 för handikappanpassning av den yttre miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 5 § skärps vad avser att likvärdiga&lt;br /&gt; 
material som är bättre ur allergisynpunkt skall användas,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;3. att riksdagen beslutar att tolkningen av 3 kap. 7 § också skall&lt;br /&gt; 
gälla personer med allergi,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;4. att riksdagen beslutar att 3 kap. 9 § skärps, så att fler hus än&lt;br /&gt; 
enbart de som är avsedda för hotellrörelse blir tillgängliga ur&lt;br /&gt; 
handikappsynpunkt samt att vissa minimikrav på tillgänglighet skall&lt;br /&gt; 
gälla alla fritidshus,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;5. att riksdagen beslutar att 3 kap. 10 § ändras så att tillgänglighetsaspekterna&lt;br /&gt;
beaktas i högre utsträckning,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;6. att riksdagen beslutar att vid upprättande av områdesplan denna&lt;br /&gt; 
bryts ned kvartersvis, för att inte avsteg från tillgänglighet skall kunna&lt;br /&gt; 
göras i för stora områden,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;7. att riksdagen beslutar att fastighetsägare skall kunna ersättas av&lt;br /&gt; 
kommunen om det blir uppenbart oskäliga kostnader vid krav på&lt;br /&gt; 
handikappanpassning,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;8. att riksdagen beslutar att en precisering görs av 3 kap. 14 § vad&lt;br /&gt; 
avser tillgänglighet av idrottsplatser och liknande,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:29px;"&gt;9. att riksdagen beslutar att handikapporganisationerna på orten i&lt;br /&gt; 
vissa fall skall ha möjlighet att anföra besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 oktober 1985&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margareta Persson (s) Bo Nilsson (s)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_53"&gt;&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Margareta Persson</namn>
<partibet>s</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>Bo Nilsson</namn>
<partibet>s</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G90277</dok_id>
<subtitel>Margareta Persson och Bo Nilsson</subtitel>
<filnamn>mot_198586__77.pdf</filnamn>
<filstorlek>144890</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/3F808AD4-69EE-462D-BADD-9F15865BBA60</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>