3103178 G90269 1985/86 69 mot mot Motion 1985/86:69 Thorbjörn Fälldin m.fl. Motion Motion 69 0 1985-10-24 00:00:00 2014-11-04 12:39:39 2014-11-04 00:00:00 Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1) Thorbjörn Fälldin m.fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G90269/text https://data.riksdagen.se/dokument/G90269 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G90269 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Motion till riksdagen<br /> 1985/86:69</p> <p>Thorbjörn Fälldin m.fl.<br /> Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Inledning</p> <p>Centerpartiet har som grundläggande princip för det politiska arbetet att<br /> värna den enskilda människans frihet, rättssäkerhet och integritet och<br /> hennes rätt till insyn och medbestämmande. Samhället måste därför<br /> organiseras på ett sådant sätt att det ger den enskilde ökade möjligheter att<br /> påverka sin livssituation och att tillvarata sina rättigheter. Detta förutsätter<br /> enligt centerns uppfattning ett decentraliserat samhälle och en samhällsplanering<br /> som är inriktad mot att åstadkomma en decentralistisk samhällsutveckling.<br /> Detta kräver inom de ramar den representativa demokratin ger att<br /> partier och beslutsfattare måste vara lyhörda för konstruktiva krav på<br /> reformer, förändringar och förbättringar. Det är människornas upplevelse av<br /> verkligheten och deras behov och önskemål som skall styra framtidsplaneringen.</p> <p>Utmärkande för samhällsplaneringen hittills har däremot varit att man i<br /> väsentliga hänseenden stimulerat koncentrations- och centraliseringsprocessen<br /> i samhället. Det gäller såväl näringsliv, bebyggelse som samhällsförvaltning<br /> och organisationsliv. Den koncentrationsinriktade synen har i samhällsplaneringen<br /> lett till allvarliga sociala, miljömässiga och ekonomiska problem<br /> i olika delar av vårt land. Det gäller såväl avfolkningsbygder som områden<br /> med stark befolkningskoncentration. Ett övergripande syfte med den<br /> framtida planeringen måste vara att ge förutsättningar för en balanserad<br /> utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner och inom de enskilda<br /> kommunerna, dvs. att främja en decentralistisk samhällsutveckling.</p> <p>Detta innebär enligt centerns uppfattning att planeringen på riksnivå skall<br /> vara översiktlig och utgöra en resurs- och ramplanering. Den skall ge en<br /> samlad bild vad gäller möjligheter och begränsningar vid utnyttjande av<br /> naturresurser och den skall visa resursfördelningen mellan olika delar av<br /> landet. Kommunerna skall med den kommunala självstyrelsen som grund<br /> och inom ramen för den översiktliga planeringen och gällande lagstiftning<br /> besluta om närmiljöerna och om användning av mark och andra naturresurser.<br /> Ett starkt folkligt inflytande över all planering är därför nödvändig.<br /> Förtroendevalda och allmänhet måste ha goda möjligheter till insyn i och<br /> inflytande över samhällsplaneringen på ett tidigt stadium av planeringsprocessen.</p> <p>Detta synsätt innebär att den grundläggande lagstiftningen för den<br /> framtida samhällsplaneringen såväl måste stimulera ett decentraliserat</p> </div> <div class="block ml_5" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>byggande sorn ge utrymme för hänsynstagande till de olika förutsättningar<br /> som finns i skilda kommuner och i olika delar av landet. Detta kräver att<br /> gällande byggnadslagstiftning på väsentliga punkter revideras. Byggandet<br /> under 1980- och 1990-talen kommer sannolikt till stor del att bestå av<br /> ombyggnad och förnyelse av befintlig bebyggelse. Nyproduktionen kommer<br /> att vara väsentligt lägre än under de närmast föregående årtiondena. Dessa<br /> förändrade förutsättningar för den framtida bebyggelseutvecklingen måste<br /> få sätta sin prägel på en ny plan- och byggnadslagstiftning.</p> <p>Dessa krav uppfyller inte det förslag till ny plan- och bygglag som den<br /> socialdemokratiska regeringen presenterat (proposition 1985/86:1). Den<br /> föreslagna lagen har fått en utformning som riskerar att leda till både<br /> planering för dess egen skull och en omfattande detaljreglering. Detta kan<br /> centern inte acceptera. En ny plan- och bygglagstiftning måste ge den<br /> enskilde en betydande frihet och stimulera det privata initiativet. Kraven på<br /> byggnadslov kan minska speciellt när det gäller ombyggnad. Om- och<br /> tillbyggnad bör därför enligt centerns uppfattning i princip kunna ske utan<br /> bygglov. Det finns heller ingen anledning att kräva bygglov för jordbrukets<br /> och skogsbrukets ekonomibyggnader.</p> <p>Plan- och bygglagen skall vara en lagstiftning för att reglera exploatering<br /> och byggande och inte ge utrymme för att styra näringslivets utveckling.<br /> Näringslivets villkor skall styras av lagstiftning för näringen och inte av<br /> kommunala riktlinjebeslut.</p> <p>Planeringen bör ske så att det vi bygger blir miljömässigt bra med mångfald<br /> i bebyggelsen. Vi bör inte som tidigare bygga stora områden i ett sammanhang<br /> och inte heller dela upp områden så renodlat i bostadsområden,<br /> arbetsplatsområden och friluftsområden. En ökad integration ger ett trivsammare<br /> samhälle.</p> <p>Den stora uppgiften inom byggnadsverksamheten de närmaste årtiondena<br /> blir med stor sannolikhet vården av och ombyggnad av de byggnader vi redan<br /> har. Här är det viktigt att ta till vara det stora intresse som finns hos<br /> fastighetsägarna och ge förutsättningar för frivillig samverkan genom den<br /> särskilda lagstiftningen om exploateringssamverkan. Vid vården av byggnadsbeståndet<br /> är det viktigt att bevara miljöer och fastigheter. Ombyggnader<br /> bör inte göras mer omfattande än vad som ur de boendes synpunkt är<br /> berättigat och låne- och andra regler skall utformas så att de medverkar till en<br /> rimlig nivå. De boendes synpunkter på standardnivån bör beaktas.</p> <p>Sammanfattningsvis anser centern att en ny plan- och bygglagstiftning<br /> måste utgå från att</p> <p>- samhällets planering kan begränsas</p> <p>- kraven på byggnadslov kan minskas</p> <p>- näringslivets villkor skall styras av lagstiftning och inte av kommunala</p> <p>riktlinjebeslut</p> <p>- bebyggelse på landsbygden skall främjas</p> <p>- intrång skall ersättas fullt ut</p> <p>- övergångsreglerna till ny lagstiftning måste ses över ytterligare.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Grundlagsenlighet</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_4"><p>De i förslaget till plan- och bygglag (PBL) lagfästa planformerna är<br /> översiktsplan och detaljplan. Översiktsplanen skall behandla de långsiktiga,<br /> strategiska frågorna för markanvändning och byggande och närmast vara av<br /> programmässig och vägledande art. Planen skall täcka hela kommunens yta.<br /> Översiktsplanens intentioner skall kunna säkerställas med rättslig verkan<br /> genom områdesbestämmelser.</p> <p>Översiktsplanen skall enligt lagförslaget ses som en viljeinriktning som kan<br /> ändras när som helst. Den antas av kommunfullmäktige. Därav följer att den<br /> kan överklagas endast genom kommunalbesvär. Den har ingen rättsverkan<br /> men risken är att kommunala organ och då främst byggnadsnämnden<br /> behandlar den som om den hade det.</p> <p>Lagrådet har utförligt granskat den föreslagna plan- och bygglagens<br /> förenlighet med reglerna i grundlagen om normgivning och delegation av<br /> normgivningsmakt.</p> <p>Lagrådet har enhälligt funnit att de befogenheter som enligt lagförslaget<br /> ges kommunerna vad gäller antagande av översiktsplan, detaljplaner och<br /> områdesbestämmelser är att betrakta som normgivning i grundlagens<br /> mening och att direktdelegation till kommuner av normgivningsmakt på det<br /> sätt som lagförslaget innebär inte är förenligt med de regler som ges i 8 kap.<br /> regeringsformen.</p> <p>Enligt vår uppfattning kan riksdagen inte godta en lag med inslag som på<br /> detta sätt enligt lagrådets granskning står i strid med grundlagen. Vi yrkar<br /> således avslag på lagförslaget i de delar vars grundlagsenlighet ifrågasatts av<br /> lagrådet. En sakbehandling borde enligt vår mening härvidlag förutsätta en<br /> omarbetning av lagförslaget så att förenligheten med grundlagsbestämmelserna<br /> framstår som helt klar.</p> <p>Förändringar i föreslaget plansystem</p> <p>Därest riksdagen inte bifaller avslagsyrkandet och följaktligen beslutar att<br /> förslaget är förenligt med regeringsformen måste rättssäkerheten för kommunmedborgarna<br /> förbättras.</p> <p>Anvisningarna för översiktsplaneringen kan utformas på ett sådant sätt att<br /> risken för att översiktsplanen blir normerande begränsas betydligt mer än<br /> vad som gjorts i propositionen.</p> <p>Det måste för alla stå fullständigt klart att översiktsplanen inte får<br /> användas för att ge direktiv som skall tillkomma genom andra planinstrument.<br /> Att översiktsplanen inte kan överklagas i sak får inte utnyttjas för att<br /> införa bestämmelser som den enskilde inte kan få prövade i besvärsordning.<br /> Rättssäkerheten får inte äventyras för att kommunen skall få ett smidigt<br /> planinstrument.</p> <p>Enligt centerns uppfattning är det angeläget att översiktsplanens utformning<br /> anpassas efter kommunens situation. Det är självklart att i en kommun<br /> med många motstående intressen är behovet av översiktlig planering ett helt<br /> annat än i en glesbygdskommun med liten expansion.</p> <p>Ambitionsnivån i kommunen och kraven från länsmyndigheternas sida får</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>inte anpassas efter behoven i de mest komplicerade kommunerna.</p> <p>I ett antal kommuner har det bedrivits försöksverksamhet med plan- och<br /> bygglagens plansystem. I dessa kommuner har planeringen av naturliga skäl<br /> varit mycket ambitiös. Riksdagen har därför anledning att framhålla att<br /> denna ambitionsnivå inte kan användas som riktmärke i flertalet kommuner.<br /> Länsstyrelserna och sektorsmyndigheterna får därför inte ställa sådana krav<br /> att planeringen i försökskommunerna blir normgivande.</p> <p>Översiktsplaneringen skall enligt centerns uppfattning begränsas till en<br /> utvecklingsplanering som visar dels vilka områden som redan tagits i anspråk<br /> för bebyggelse, naturvård, försvar m.m., dels vilka områden som beräknas<br /> bli förändrade till något samhällsbyggnadsändamål samt slutligen de områden<br /> för vilka inga speciella restriktioner behövs. Med detta synsätt kan stora<br /> områden undantas från egentlig planering.</p> <p>Att översiktsplanen skall täcka hela kommunens yta bör därför tolkas så<br /> att kommunfullmäktige vid ett samlat tillfälle tar ställning till den översiktliga<br /> planering som behövs för kommunen. Däremot inte så att planering och<br /> riktlinjer behövs för hela kommunen.</p> <p>Syftet med översiktsplanen är att ge såväl kommunala beslutsfattare som<br /> allmänhet en översiktlig bild av kommunens strategiska målsättning för<br /> exploatering och byggande men också för att visa hur kommunen avser att<br /> tillvarata bevarandeintressen. Översiktsplanen måste då så klart som möjligt<br /> visa dessa mål och samtidigt måste läggas förslag om hur de skall säkerställas.<br /> Översiktsplanen och förslag till restriktioner måste följaktligen följas åt i<br /> beslutsprocessen.</p> <p>Att i lagen skriva in ett ovillkorligt krav på detta låter sig dock inte göras.<br /> Områdesbestämmelser kan behöva antas utan att översiktsplanen tas upp till<br /> beslut.</p> <p>När det gäller att säkerställa mark för byggande och exploatering befinner<br /> sig kommunens planering i olika stadier. Kommunens målsättning kan vara<br /> så preciserad att kommunfullmäktige är beredd att ta de ekonomiska<br /> konsekvenserna och då skall områdesbestämmelser och översiktsplan följas<br /> åt i beslutsprocessen. Är kommunen inte beredd att ta dessa konsekvenser<br /> får översiktsplanen heller inte peka ut begränsningar för den enskilde att<br /> utnyttja sin mark.</p> <p>Samma synsätt kan anläggas när det gäller bevarandeaspekter. Kommunen<br /> kan i översiktsplanen föreslå områdesbestämmelser och restriktioner<br /> enligt naturvårdslagen och då skall förslag om dessa restriktioner beredas och<br /> läggas samtidigt som översiktsplanen.</p> <p>Handlar man på detta sätt får kommunmedborgarna bättre begrepp om<br /> vad översiktsplanen verkligen innebär för dem och kommunfullmäktige får<br /> på en gång ta ställning till översiktsplanen och de ekonomiska konsekvenserna<br /> av den. Ett sådant handlingssätt borde vara till fördel både ur markägarsynpunkt<br /> och ur kommunens synpunkt.</p> <p>I försöksverksamheten med plan- och bygglagens bestämmelser har det<br /> utvecklats ett arbetssätt där för stora arealer anges samrådsskyldighet enligt<br /> skogsvårdslagens 21 §. Samrådsskyldigheten har kommit att användas där<br /> kommunen i själva verket vill tänja skogsvårdslagens naturvårdshänsyn till<br /> den gräns där pågående markanvändning avsevärt försvåras.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Man vill egentligen åstadkomma vad naturvårdslagens naturvårdsområden<br /> syftar till men vill inte precisera sina restriktioner. För markägaren är<br /> detta ett utomordentligt problematiskt förfaringssätt eftersom det är omöjligt<br /> att få ett grepp om vad översiktsplanens förslag innebär. Restriktionerna<br /> kommer sedan också i små portioner där varje del för sig kanske kan<br /> accepteras men där helheten innebär en betydande rådighetsinskränkning.<br /> Enligt centerns synsätt är detta en helt förkastlig arbetsmetod vid översiktsplaneringen.<br /> Riksdagen bör därför klargöra att lagreglerna inte bör utnyttjas<br /> på detta sätt.</p> <p>Vid beredningen av översiktsplanen är markägares och andra intressenters<br /> möjligheter att göra sin stämma hörd vid samrådsförfarande och under<br /> utställningstiden. Kraven på samråd måste därför vara stora. Nu är det krav<br /> på att samråda med vissa myndigheter. I övrigt skall ”även andra som kan ha<br /> ett väsentligt intresse av förslaget beredas tillfälle till samråd”. Detta<br /> preciseras i specialmotiveringen främst till organisationer (LRF, hyresgäströrelsen).<br /> Något formellt krav på samråd med de enskilda markägarna finns<br /> inte.</p> <p>Utställningen av planen skall kungöras på kommunens anslagstavla och i<br /> en ortstidning. Markägare skall inte underrättas. Förfarandet vållar problem<br /> framför allt för markägare bosatt på annan ort. Om samråd sker uteslutande<br /> med organisationer och utställning kungörs endast i ortstidning kan en<br /> markägare bosatt på annan ort vara helt okunnig om planen ända tills den är<br /> antagen.</p> <p>Om områdesbestämmelser och översiktsplan bereds samtidigt som översiktsplanen<br /> skulle de huvudsakliga problemen med underrättelse av markägare<br /> för översiktsplanen undanröjas eftersom fastighetsägare skall underrättas<br /> om de berörs av områdesbestämmelser.</p> <p>Översiktsplanens intentioner kan säkerställas genom områdesbestämmelser.<br /> Områdesbestämmelserna behandlas i beslutsprocessen i stort sett enligt<br /> de regler som nu gäller för att anta stadsplan. De har därmed en i huvudsak<br /> tillfredsställande juridisk status.</p> <p>Samrådet har kommit att få en allt större betydelse i beredningsprocessen.<br /> Det finns därför anledning att något mer formalisera detta.</p> <p>För detaljplan och områdesbestämmelser gäller samma förfaranderegler.<br /> För kallelse till samråd gäller att markägare kan kallas genom affischering,<br /> flygblad, annonsering e.d. Det finns alltså inga krav på att en kallelse skall nå<br /> markägarna.</p> <p>För utställningen finns det däremot krav på att markägare skall erhålla<br /> meddelande om utställningen genom brev. För kommunen torde problemet i<br /> de flesta fall vara att klara ut fastighetsägarförteckningen. Den måste man<br /> göra för utställningskallelsen. Då förefaller det riktigt att även till samrådet<br /> skall kallas enligt samma regler som för utställningen. För kommunen borde<br /> det också vara lämpligt att så tidigt som möjligt under planprocessen få in<br /> synpunkterna.</p> <p>Regler för kallelse till samråd i enlighet med förslaget bör tas in i 5 kap.<br /> 20 §.</p> <p>Enligt lagförslaget är områdesbestämmelser inte tidsbegränsade. I de fall<br /> områdesbestämmelser används för att reglera riksintressen har det inte så</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>stor betydelse. I flertalet fall har man dock anledning tro att områdesbestämmelser<br /> kommer att användas för att säkerställa planer för ett framtida<br /> byggande. Det är då inte logiskt att detaljplaner har en begränsad giltighetstid<br /> men områdesbestämmelser en obegränsad.</p> <p>En person som drabbas av områdesbestämmelser har ingen formell<br /> möjlighet att få dessa omprövade när de väl en gång är fastställda.<br /> Områdesbestämmelser bör därför vara tidsbegränsade och lämpligen ha<br /> samma giltighetstid som omdrevet för översiktsplaner, dvs. i regel sex år.</p> <p>Lagen kan dock formuleras så att områdesbestämmelser skall ha en<br /> giltighetstid på 5-15 år. Bestämmelser om detta bör införas i 5 kap.</p> <p>Nuvarande stadsplan och byggnadsplan ersätts av ett begrepp - detaljplan,<br /> för vilken i väsentliga avseenden kommer att gälla samma regler som nu<br /> gäller för stadsplan. Det viktigaste undantaget från dagens regler är att<br /> detaljplanen skall byggas inom 5-15 år. Sedan försvinner i princip byggrätten<br /> men en fastighetsägare får rätt att återuppföra en riven eller brunnen<br /> byggnad. Planen får därmed en begränsad genomförandetid.</p> <p>Den föreslagna tekniken med genomförandetid är den enda som stått sig i<br /> övervägandena om man vill slopa nybyggnadsförbuden. Rätt utnyttjad<br /> förefaller förslaget i denna del att leda till en vettig ordning. Det är viktigt att<br /> fastighetsägaren har rätt att vidmakthålla en etablerad bebyggelse enligt<br /> planen.</p> <p>Regeringen föreslår i propositionen att kommunerna ges möjlighet att<br /> begränsa bebyggelse utanför plan med hänvisning till kommunalekonomiska<br /> motiv. Detta kan utnyttjas på ett felaktigt sätt så att bebyggelse på<br /> landsbygden förhindras. Centern anser att en decentraliserad bebyggelse är<br /> eftersträvansvärd och nödvändig för en positiv landsbygdsutveckling. Denna<br /> typ av bebyggelse bör därför få komma till stånd såvida inte kommunen har<br /> ett konkret skäl för avslag. En allmän hänvisning till kommunalekonomiska<br /> konsekvenser anser vi inte utgöra ett godtagbart skäl.</p> <p>Byggnaders utformning</p> <p>Bebyggelse och närmiljöns utformning är av väsentlig betydelse för människors<br /> trivsel och välbefinnande. Det är därför nödvändigt att samhället<br /> ställer upp vissa regler för byggnader och byggnaders utformning.</p> <p>Det är dock viktigt att dessa regler inte blir sådana att de lägger en hämsko<br /> på enskilt initiativ och likaså att reglerna inte leder till onödigt fördyrade<br /> konstruktioner och utformning. Samhället har anledning att förutsätta att<br /> den som skall bo i eller nyttja en byggnad förstår vad han vill ha ut av<br /> byggnaden. Hänsyn till grannar och omgivning måste självklart vara en given<br /> förutsättning för allt byggande.</p> <p>Det är också en självklarhet att byggnader och närmiljö utformas så att<br /> tillgängligheten är stor för alla människor. Krav i detta avseende kan dock<br /> inte ställas utan att beakta de ekonomiska konsekvenserna. Samhällsekonomiska<br /> och privatekonomiska alternativ måste därför vägas in när regler för<br /> byggande utformas.</p> <p>Kraven på underhåll av byggnader utökas. För en god hushållning med<br /> naturresurser är det riktigt att byggnader underhålls inte minst vad gäller</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>åtgärder för energihushållning. Detta ligger också i ägarens intresse och<br /> normalt finns det ingen anledning för samhället att utöva en kontroll annat än<br /> vid uppenbar vanvård.</p> <p>I dag omfattas inte driftsbyggnader för jord- och skogsbruk av underhållskrav.<br /> Något sådant krav finns inte heller nu anledning att ställa. När det<br /> gäller byggnader för rörelse måste också kraven anpassas till rörelsens art och<br /> det finns ingen anledning att för sådana byggnader ställa högre krav än vad<br /> som erfordras med hänsyn till grannars trivsel. Rörelsebyggnaders hållbarhet<br /> och funktion förutsätts bevakade vid skyddsronder inom företaget och det<br /> finns därför ingen anledning att byggnadsnämnden bevakar detta särskilt.<br /> Bestämmelser i enlighet härmed bör införas i 3 kap. 13 §.</p> <p>Det har framhållits att PBL skulle medföra mindre kontroll från byggnadsnämndens<br /> sida, men i kapitlet om krav på byggnader får man inget sådant<br /> intryck. Där förutsätts i stort sett samma regelsystem som i dag även om<br /> regelsystemet på några punkter lättas, men i gengäld skärps det på andra.<br /> Man har därför anledning att fråga sig om det blir en minskad myndighetskontroll<br /> och ökat ansvar för byggherren. Denna fråga bör fortlöpande<br /> bevakas så att regelsystemet inte medför att detaljkontrollen består eller<br /> t. o. m. utökas.</p> <p>Bygglov</p> <p>Avsikten var att PBL skulle medföra minskade krav på byggnadslov men<br /> lättnaderna blev av mycket begränsad omfattning.</p> <p>Att ha en generell bygglovsplikt bör vara riktigt. Från denna bör det dock<br /> finnas väsentliga undantag. I PBL-förslaget betecknas en del mindre<br /> åtgärder på en- och tvåfamiljshus som kompletteringsåtgärder. För dessa<br /> skall man enligt förslaget kunna räkna med bygglov. Centern anser att<br /> friheten från bygglov bör kunna utsträckas väsentligt. Centern föreslår<br /> därför att om- och tillbyggnad i befintlig bebyggelse i princip skall vara fri<br /> från bygglovsplikt.</p> <p>PBL:s krav på byggnader vad gäller bärighet, energihushållning m.m. skall<br /> enligt centerns förslag uppfyllas även för icke bygglovspliktiga till- och<br /> ombyggnader. Det faller på byggherrens ansvar att tillse att han uppfyller<br /> gällande bestämmelser.</p> <p>Inom detaljplanelagt område skall sådan om- eller tillbyggnad som skall<br /> vara fri från bygglovsplikt utföras i enlighet med gällande plan och inom<br /> område som är avsett för byggnad. Hänsyn till grannar är en nödvändighet<br /> och tillbyggnad eller yttre ändring förutsätter därför grannes medgivande.<br /> Medger inte grannen åtgärden får byggnadslov sökas på samma sätt som i<br /> dag.</p> <p>Det finns givetvis bebyggelsområden såväl inom som utanför detaljplanelagt<br /> område där ändring av den befintliga bebyggelsen är känslig med tanke<br /> på kulturella värden eller ur miljösynpunkt. För sådana områden skall<br /> kommunen kunna begränsa friheten från bygglovsplikt genom detaljplanebestämmelser<br /> eller genom områdesbestämmelser. I friheten från att söka<br /> bygglov skall inte ligga en frihet att ändra ändamålet med bebyggelsen.</p> <p>För industriområden bör det i många fall vara till fyllest med en</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>lokaliseringsprövning. De begränsningar som erfordras bör kunna komma<br /> till uttryck i detaljplanen. För sådana områden bör det därför finnas<br /> möjlighet att i detaljplanen nedsätta kravet på bygglov. Yrkesinspektionens<br /> och brandmyndighetens tillstånd behöver inte samordnas genom byggnadsnämnden.<br /> Någon anledning att ändra kravet på tillstånd från dessa myndigheter<br /> finns inte.</p> <p>Som föreslagits ovan skall enligt centerns uppfattning om- och tillbyggnad i<br /> befintlig bebyggelse vara befriad från krav på bygglov. Detta gäller givetvis<br /> inte enbart bostadsbebyggelse utan även för rörelsefastigheter. Någon<br /> möjlighet för kommunen att generellt begränsa denna frihet bör inte finnas.<br /> Särskilda skäl skall krävas om friheten skall få begränsas. Kravet på tillstånd<br /> från övriga myndigheter såsom t. ex. yrkesinspektion och brandmyndighet<br /> berörs inte av den nämnda friheten från bygglov.</p> <p>Utanför detaljplan bör friheten vara större än inom detaljplanelagt<br /> område. Det finns därför över huvud taget inte någon anledning att belägga<br /> jord- och skogsbrukets driftsbyggnader med bygglovsplikt. Genom områdesbestämmelser<br /> bör även i övrigt bygglovsplikten kunna begränsas ytterligare<br /> för rörelsebyggnader.</p> <p>Centern föreslår att PBL:s 8 kap. omarbetas med utgångspunkt från<br /> ovanstående förslag.</p> <p>Byggnadsnämndens tillsyn</p> <p>Byggnadsnämndens roll och ansvar är en väsentlig fråga inte minst ur<br /> kostnadssynpunkt. I dag utför byggnadsnämnderna en betydande kontroll av<br /> själva bygget. Däremot anser man sig inte ha något ansvar gentemot<br /> byggherren för resultatet av arbetet. Dessa ansvarsförhållanden har också<br /> kritiserats av remissinstanserna.</p> <p>Enligt lagförslagets 9 kap. är byggherren odelat ansvarig för att gällande<br /> bestämmelser följs. Det anges att kommunen kan anpassa sin kontroll<br /> beroende på byggherrens fackkunskaper. Med ett sådant förfarande frånsäger<br /> sig visserligen kommunen allt ansvar gentemot byggherren men byggherren<br /> måste sannolikt låta någon annan kontrollera att byggnaden utförs enligt<br /> gällande bestämmelser. Detta kan t. ex. komma att krävas av långivande<br /> instanser. Risken är då att byggherren får betala en extern kontroll samtidigt<br /> som byggnadsnämnden inte skär ner på sin kontroll och därmed kostnad.</p> <p>Det bör vara möjligt att i anslutning till byggnadslovet precisera vilken<br /> extern kontroll byggherren låter utföra. Därmed kan också preciseras vilken<br /> kontroll byggnadsnämnden utför och därmed kan också taxesättningen<br /> anpassas efter graden av kontroll. Väljer byggherren en av byggnadsnämnden<br /> godkänd extern kontrollant kan denne vid sin kontroll svara även<br /> gentemot byggnadsnämnden. Byggherren skall då enligt centerns uppfattning<br /> vara fri från preciserade delar av byggnadsnämndens kontroll och<br /> därmed kostnad.</p> <p>Påföljdsbestämmelserna uppfattas som byråkratiska. I de föreslagna<br /> bestämmelserna är det kvar skyldighet att i byggnadsnämnden ta upp varje<br /> överträdelse. Nu föreslås visserligen en möjlighet att nedsätta byggnadsavgiften<br /> eller underlåta att ta ut avgift om överträdelsen är ringa. Vi anser</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_54"><p>9</p> </div> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>dessutom att byggnadsnämnden inte skall behöva ta upp ringa förseelser till<br /> behandling. Centern föreslår därför att i 10 kap. anges möjlighet att<br /> underlåta att ta upp ringa förseelser till frågan om påföljd eller ingripande.</p> <p>Länsstyrelsens och statens roll</p> <p>Den nuvarande statliga fastställelseprövningen av planer ersätts av ett system<br /> där länsstyrelsen på vissa specificerade grunder självmant kan ingripa och<br /> pröva vissa av de kommunala besluten.</p> <p>Länsstyrelsen skall efter ett förordnande om prövning kunna upphäva<br /> kommunala beslut om antagande av detaljplan och områdesbestämmelser<br /> endast om länsstyrelsen anser att beslutet</p> <p>- inte tillgodoser ett riksintresse</p> <p style="margin-left:12px;">- innebär att regleringen av markanvändningsfrågor som angår två eller<br /> flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt</p> <p>- inte tillgodoser kraven på skydd för människors hälsa och säkerhet</p> <p>- inte har tillkommit i laga ordning.</p> <p>Översiktsplaner skall inte kunna prövas av länsstyrelsen som dock genom<br /> ett granskningsyttrande vid utställningen skall kunna markera att planen inte<br /> är godtagbar ur statlig synpunkt. Detta innebär naturligen då att detaljplan<br /> eller områdesbestämmelser som gäller de kritiserade delarna prövas och<br /> upphävs av länsstyrelsen.</p> <p>Centern föreslår i motion angående proposition 1985/86:3 förslag till<br /> naturresurslag att jordbruk och skogsbruk skall behandlas som näringar av<br /> riksintresse i naturresurslagens mening. Detta innebär då också att länsstyrelsen<br /> prövar om kommunen tillgodosett dessa näringars intressen på ett<br /> godtagbart sätt och upphäver detaljplaner och områdesbestämmelser som<br /> inte fyller kraven.</p> <p style="margin-left:290px;">! .</p> <p>Överklagande</p> <p>Centern stöder i huvudsak de regler för överklagande som ges i lagförslaget.<br /> På några punkter föreslås dock förändringar.</p> <p>En viktig begränsning i överklagningsmöjligheten är att principfrågor om<br /> kommunens utbyggnad inte skall kunna ändras genom att få kommunala<br /> beslut överprövade. Sakägarnas besvär skall enbart kunna avse frågor som är<br /> av betydelse för dem som sakägare.</p> <p>Centern har i motion angående förslaget till naturresurslag föreslagit att<br /> det allmänna intresset skall vägas mot det enskilda intresset. Det allmänna<br /> intresset kan inte alltid ha företräde oberoende av det enskilda intressets<br /> tyngd.</p> <p>Detta ställningstagande innebär då också att den enskilde måste ha<br /> möjlighet att få denna avvägning prövad av högre instans. Det leder då i sin<br /> tur till att även principfrågor om kommunens utbyggnad måste kunna ändras<br /> genom ett överklagande när den prövande instansen anser att kommunen<br /> inte har tillmätt ett enskilt intresse tillräcklig tyngd.</p> <p>Beslut får enligt förslaget överklagas endast av den som senast under<br /> utställningen framfört synpunkter och inte fått dem tillgodosedda. Lagrådet</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_52"><p>10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>påpekar att den som nyligen förvärvat en fastighet kan komma att undandras<br /> möjligghet att bevaka sin rätt genom denna bestämmelse. Även i övrigt<br /> innebär den ett försvagande av överklagningsmöjligheten eftersom en<br /> enskild nu kan framföra synpunkter ända till länsstyrelsens fastställelseprövning.<br /> Centern avvisar därför den föreslagna begränsningen i överklagningsmöjlighet<br /> (13 kap. 5 §).</p> <p>Skyldighet att lösa mark och utge ersättning</p> <p>Samhället måste i vissa situationer kunna göra anspråk på den enskildes<br /> mark. Det är också nödvändigt att samhället i vissa fall utfärdar bestämmelser<br /> som anger att ur samhällets synpunkt får en fastighet utnyttjas endast på<br /> visst vis.</p> <p>När en enskild person äger en fastighet är det oftast hans viktigaste<br /> förmögenhetskälla. Det är här han har den största delen av sitt sparade<br /> kapital. Han har oftast lagt ner ett stort arbete i skötseln och vården av sin<br /> fastighet.</p> <p>När samhället tar mark i anspråk eller utfärdar rådighetsinskränkningar är<br /> det därför av största vikt att de regler som finns upplevs som rättvisa.<br /> Samhället har makten och resurserna. Den enskilda människan har små<br /> möjligheter att hävda sig. Vill myndigheterna ta den enskildes egendom i<br /> anspråk eller inskränka hans möjlighet att utnyttja sin egendom måste<br /> reglerna vara sådana att full ekonomisk gottgörelse utgår och den enskilde<br /> skall utan risk eller kostnad få sin rätt prövad. Bestämmelserna i förslaget till<br /> ny plan- och bygglag uppfyller inte dessa elementära krav.</p> <p>I propositionen skiljs på ersättning och inlösen utan krav på kvalificerad<br /> skada och ersättning och inlösen vid krav på kvalificerad skada. När det<br /> gäller reglerna utan krav på kvalificerad skada finns ingen erinran.</p> <p>De allvarliga problemen uppkommer när samhället ställer krav på en<br /> kvalificerad skada för att ersättning skall utgå. Samhället sätter alltså upp en<br /> tröskel där fastighetsägaren skall bära en viss skada utan att ersättning skall<br /> utgå. En sådan ersättningströskel leder till orimliga konsekvenser. Elementära<br /> ekonomiska kalkyler visar att så är förhållandet.</p> <p>I förslaget har man helt bortsett ifrån att fastigheter normalt är belånade.<br /> Att fastigheter är belånade till 80-90 % av fastighetens värde är inte särskilt<br /> ovanligt i vart fall när det gäller jordbruksfastigheter och större tätortsfastigheter.<br /> Skadan måste hela tiden bäras av ägarens egeninsats.</p> <p>Om en fastighet är belånad till 90 % av sitt värde och ersättningströskeln<br /> ligger på 7 % av fastighetens värde innebär detta att 70 % av ägarens<br /> förmögenhet i fastigheten konfiskeras genom bestämmelsen. Dessutom skall<br /> en långivare se till att lånen står i rimlig proportion till fastighetens värde. En<br /> rådighetsinskränkning kan därmed utlösa krav på extra amortering av<br /> betydande storlek. Det är inte svårt att finna exempel på fastighetsägare som<br /> kan hamna i omöjliga situationer genom de föreslagna reglerna.</p> <p>I lagrådsremissen utpekades vissa situationer där fastighetsägaren skulle<br /> bära i vissa fall 20 % av fastighetens värde och i vissa fall 10 % utan att<br /> ersättning skulle utgå. Dessa procenttal är nu borttagna men i propositionen<br /> har det i sak inte skett någon större förändring av regelsystemet.</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>11</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Nu skiljs på markreglerande bestämmelser och bebyggelsereglerande<br /> bestämmelser. För markreglerande bestämmelser gäller att byggnadslagens<br /> ersättningsregler, som i princip överensstämmer med naturvårdslagens<br /> ersättningsregler, skall tillämpas. Om en områdesbestämmelse innebär att<br /> pågående markanvändning avsevärt försvåras skall ersättning utgå - annars<br /> inte.</p> <p>Att avsevärt försvåra pågående markanvändning hade bostadsministern i<br /> lagrådsremissen definierat som att markägaren skall tåla ett intrång på 10 %<br /> utan ersättning. Lagrådet ansåg att man inte kunde dra en sådan slutsats av<br /> tillgängliga rättsfall.</p> <p>I propositionen glider bostadsministern undan från problemet att definiera<br /> vad som menas med att avsevärt försvåra pågående markanvändning. Där<br /> sägs enbart att för markreglerande bestämmelser bör de principer som<br /> beslutades 1972 gälla. Kommande domstolspraxis får då bli utslagsgivande.</p> <p>Hela skadan skall ersättas när pågående markanvändning avsevärt försvåras<br /> enligt den tolkning av rättsfall som bostadsministern gör. Han tolkar<br /> också rättsfallen så att vid markreglerande bestämmelser skall skadan<br /> relateras till hela fastigheten.</p> <p>I proposition 1972:111 bil. 2 fastlades ersättningsregeln till då ”pågående<br /> markanvändning avsevärt försvåras”. I det sammanhanget uttalade ansvarige<br /> departementschefen, dåvarande civilministern Svante Lundkvist, att en<br /> markägare fick tåla ett bagatellartat intrång utan att kunna resa krav på<br /> ersättning. Riksdagen hade ingen erinran mot detta uttalande.</p> <p>I myndigheternas tolkning av vad som menas med att avsevärt försvåra<br /> pågående markanvändning har det dock skett en betydande glidning utan att<br /> riksdagen har gett en annan mening till känna än den som var grundregeln i<br /> 1972 års beslut.</p> <p>De rättsfall som finns är mycket få och gäller dessutom synnerligen<br /> speciella förhållanden. Att dra generella slutsatser av dem är därför knappast<br /> möjligt. Det är angeläget att innebörden av en lagstiftning står klar i och med<br /> att riksdagen fattar beslut. Riksdagen har därför anledning att klargöra<br /> betydelsen av begreppet ”att avsevärt försvåra pågående markanvändning”.<br /> Enligt centerns mening kan då endast den ursprungliga betydelsen gälla att<br /> intrång som inte är bagatellartat skall leda till att ersättning skall utgå.</p> <p>Vid bedömning av vad som är bagatellartat måste också skadan relateras<br /> till berörd del av fastigheten och inte till hela fastigheten. Bostadsministern<br /> gör i propositionen med förslag till ny plan- och bygglag en övertygande<br /> argumentering för att skadan skall relateras till berörd del av fastigheten när<br /> det gäller bebyggelsereglerande bestämmelser. Argumenten har minst lika<br /> stor bärighet när det gäller markreglerande bestämmelser. Riksdagen bör ge<br /> regeringen detta till känna.</p> <p>Förslaget behandlar skada genom värdenedsättning eller annan skada. Till<br /> annan skada räknas normalt inte likviditetsproblem. Reglering som innebär<br /> likviditetsproblem berörs över huvud taget inte. Sådana problem kan t. ex.<br /> uppkomma om ett skogsbestånd inte får avverkas under några år i avvaktan<br /> på att kommunen utreder om ett område skall användas för bebyggelse.<br /> Enligt centerns uppfattning måste likviditetsaspekten beaktas.</p> <p>För bebyggelsereglerande bestämmelser ersätts den tidigare tänkta 20</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_52"><p>12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>procentiga kvalifikationsgränsen med en regel som säger att skadan skall<br /> vara betydande för att ersättning skall utgå. Vad som menas med betydande<br /> skada definieras inte men bostadsministern avvisar en kvalifikationsgräns på<br /> 10 % som lagrådet ansåg sig kunna acceptera. Betydande skada får väl därför<br /> anses ligga på en värdenedsättning någonstans mellan 10 och 20 %. Endast<br /> skador över kvalifikationsgränsen skall ersättas.</p> <p>Enligt de föreslagna ersättningsreglerna skall kvalifikationsgränsen för<br /> bebyggelsereglerande bestämmelser tillämpas i tre situationer nämligen</p> <p>1. när en byggnad inte får återuppföras efter rivning eller brand,</p> <p>2. när rivningslov vägras,</p> <p>3. när skyddsbestämmelser utfärdas för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.</p> <p>Vid bebyggelsereglerande bestämmelser skall det alltså vara en hög<br /> ersättningströskel och endast skador över tröskeln skall ersättas. Reglerna<br /> kan få en omfattande användning. Som tidigare påvisats leder dessa regler till<br /> orimliga konsekvenser. En ersättningströskel av det slag som föreslagits<br /> leder till konsekvenser som måste vara främmande för vår rättsuppfattning.<br /> De enda reglerna som har bärighet är att skador som inte är bagatellartade<br /> skall ersättas.</p> <p>14 kap. 8-10 §§ måste enligt centerns mening omarbetas i enlighet med här<br /> redovisat förslag.</p> <p>Domstolsprövning</p> <p>Har en fastighetsägare drabbats av sådana restriktioner att han anser att<br /> ersättning skall utgå får han för att bevaka sin rätt väcka talan mot<br /> kommunen vid domstol. Vinner han får han ersättning och sina rättegångskostnader<br /> täckta.</p> <p>Kommer domstolen till att ersättning inte skall utgå är huvudregeln att<br /> fastighetsägaren får betala inte bara sina egna utan även kommunens<br /> rättegångskostnader. Domstolen kan dock i sådana fall besluta att kommunen<br /> skall stå för rättegångskostnaderna om fastighetsägaren har haft skälig<br /> anledning att få sin talan prövad av domstol.</p> <p>Hur domstolen dömer vet fastighetsägaren inte när han väcker talan. Att<br /> få frågan om ersättning prövad kommer därför att innebära ett stort<br /> ekonomiskt risktagande.</p> <p>Det har rått politisk enighet om att i expropriationsmål skall fastighetsägaren<br /> ha fri rättegång i första instans. Vill en myndighet göra anspråk på en<br /> enskilds egendom har det betraktats som en självklarhet att den enskilde inte<br /> skall stå ett ekonomiskt risktagande för att få sin rätt prövad.</p> <p>Vad det här gäller är en direkt parallell till handläggningen av expropriationsärenden.<br /> Myndigheten gör visserligen inte anspråk på äganderätten till<br /> den enskildes mark men väl rådigheten över den. Att få rådigheten till sin<br /> fastighet inskränkt kan vara ett väl så stort ingrepp för den enskilde som att få<br /> en mindre del exproprierad.</p> <p>Enligt centerns uppfattning bör det vara en självklarhet att om en<br /> myndighet inskränker den enskildes rådighet över sin fastighet skall denne ha<br /> rätt att få ersättningsfrågan prövad utan att riskera att få betala vare sig sina</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_53"><p>13</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>egna eller myndighetens rättegångskostnader. Rättsreglerna bör också ha en Mot. 1985/86:69<br /> sådan konstruktion att myndigheten har anledning att eftersträva en<br /> förhandlingslösning. 15 kap. 6 § bör därför utgå.</p> <p>Övergångsfrågor</p> <p>PBL skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1987. Alla stadsplaner<br /> och byggnadsplaner skall fortsätta att gälla som detaljplaner. För nya<br /> detaljplaner skall det, som tidigare nämnts, anges en genomförandetid (5-15<br /> år) inom vilken tid bebyggelse skall ske. Det gamla systemet skall anpassas<br /> till det nya så att planer som har fastställts efter 1978 skall få en viss<br /> genomförandetid, dvs. byggrätt. Äldre planer får ingen genomförandetid.</p> <p>För planer utan genomförandetid får kommunen möjlighet att ändra eller<br /> upphäva dessa i samma utsträckning som PBL-planer.</p> <p>Förslagen leder i vissa fall till orimliga konsekvenser. Speciellt gäller detta<br /> förslaget att planer äldre än 1978 inte skall få någon genomförandetid. Vissa<br /> planer är t. ex. endast bebyggda till en del. Har man inte byggt enligt planen<br /> försvinner byggrätten och man är helt beroende av kommunens goda vilja för<br /> att få ny byggrätt. Även äldre planer måste enligt centerns uppfattning på<br /> något sätt få en genomförandetid.</p> <p>En fastighetsägare skall i vissa situationer kunna kräva att kommunen<br /> löser fastigheten om en detaljplan som inte får någon genomförandetid<br /> ändras eller upphävs. Propositionen innebär i dessa frågor en viss men inte<br /> tillräcklig förbättring jämfört med lagrådsremissen.</p> <p>Enligt propositionen är nu en förutsättning för att ekonomisk kompensation<br /> skall kunna komma i fråga att skadan är kvalificerad, att ägaren hindrats<br /> från att bygga genom långvariga nybyggnadsförbud (i princip sedan den 1<br /> januari 1979) samt att området i huvudsak är utbyggt. En plan som är helt<br /> outbyggd eller till endast begränsad del utbyggd (mindre än cirka två<br /> tredjedelar) skall inte berättiga till någon kompensation om planen inte får<br /> någon genomförandetid. Dessa kvalifikationskrav är enligt centerns uppfattning<br /> för stränga.</p> <p>Övergångsproblematiken mellan gammal och ny lagstiftning har inte lösts<br /> på ett godtagbart sätt. Detta är i och för sig mycket svårlösta frågor men den<br /> lösning som har valts tillfredsställer enbart kommunens intressen. Den<br /> enskilde fastighetsägaren är helt utlämnad till kommunen. Hans rättssäkerhet<br /> har allvarligt trätts för när.</p> <p>Övergångsproblematiken måste utredas ytterligare där såväl kommunens<br /> som den enskildes intressen beaktas.</p> <p>Vi förutsätter att vederbörande utskott utformar lagtext i enlighet med<br /> våra förslag till ändringar avseende en ny plan- och bygglag.</p> </div> <div class="block ml_52"><p>14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:69</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Med stöd av vad som ovan anförts hemställer vi</p> <p>- i första hand </p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ny plan- och bygglag<br /> och hos regeringen begär nytt förslag som är förenligt med grundlagen<br /> och beaktar de förslag som anförts i motionen,</p> <p>- i andra hand </p> <p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 13 § utformas i enlighet med vad<br /> som föreslagits i motionen så att oförändrade krav ställs på underhåll<br /> av rörelsebyggnader,</p> <p style="margin-left:30px;">3. att riksdagen beslutar att regler införs i 5 kap. 20 §, så att<br /> kallelse till samråd sker på samma sätt som till utställning,</p> <p style="margin-left:30px;">4. att riksdagen beslutar att bestämmelser om tidsbegränsning av<br /> områdesbestämmelser införs i 5 kap.,</p> <p style="margin-left:30px;">5. att riksdagen beslutar att 8 kap. förändras på så sätt att<br /> byggnadslovsplikten inskränks i enlighet med vad som anförts i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om rätten att bygga utanför<br /> detaljplan,</p> <p style="margin-left:30px;">7. att riksdagen beslutar att 9 kap. utformas så att byggnadsnämndens<br /> kontroll kan minskas på sätt som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:30px;">8. att riksdagen beslutar att bestämmelser införs i 10 kap. med<br /> innebörd att byggnadsnämnden ges möjlighet att avstå från att ta upp<br /> ringa förseelser till behandling,</p> <p style="margin-left:30px;">9. att riksdagen beslutar att 13 kap. 5 § första stycket angående<br /> inskränkningen i rätten att överklaga utgår,</p> <p style="margin-left:30px;">10. att riksdagen beslutar att 14 kap. 8-10 §§ utformas så att skada<br /> som inte är bagatellartad skall ersättas,</p> <p style="margin-left:30px;">11. att riksdagen beslutar att 15 kap. 6 § utgår med innebörd att<br /> expropriationslagens regler om ersättning av rättegångskostnader<br /> galler,</p> <p style="margin-left:30px;">12. att riksdagen beslutar att även i övrigt som sin mening ge<br /> regeringen till känna vad som anförts i motionen.</p> <p>Stockholm den 24 oktober 1985</p> <p>Thorbjörn Fälldin (c)</p> <p>Olof Johansson (c)</p> <p>Gunnel Jonäng (c)</p> <p>Bertil Fiskesjö (c)</p> <p>P.-O. Eriksson (c)</p> <p>Britta Hammarbacken (c)</p> <p>Gunnar Björk (c)<br /> i Gävle</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:7px;">Karin Söder (c)</p> <p style="margin-left:7px;">Anders Dahlgren (c)</p> <p style="margin-left:7px;">Nils G. Åsling (c)</p> <p style="margin-left:7px;">Kjell A. Mattsson (c)</p> <p style="margin-left:7px;">Gunilla André (c)</p> <p style="margin-left:7px;">Karl Erik Olsson (c)</p> <p style="text-align:right;">15</p> </div> </div> </div> 0 Thorbjörn Fälldin c 1 undertecknare 0 Olof Johansson c 2 undertecknare 0 Gunnel Jonäng c 3 undertecknare 0 Bertil Fiskesjö c 4 undertecknare 0 P.-O. Eriksson c 5 undertecknare 0 Britta Hammarbacken c 6 undertecknare 0 Gunnar Björk c 7 undertecknare 0 Karin Söder c 8 undertecknare 0 Anders Dahlgren c 9 undertecknare 0 Nils G. Åsling c 10 undertecknare 0 Kjell A. Mattsson c 11 undertecknare 0 Gunilla André c 12 undertecknare 0 Karl Erik Olsson c 13 undertecknare G90269 Thorbjörn Fälldin m.fl. mot_198586__69.pdf 286240 pdf Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1) https://data.riksdagen.se/fil/734E1486-655B-4058-BA78-1A8DC5510554