3103175G902661985/8666motmotMotion 1985/86:66 Ulf Adelsohn m. fl.MotionMotion6601985-10-24 00:00:002014-11-04 12:39:372014-11-04 00:00:00Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)Ulf Adelsohn m. fl. htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G90266/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G90266https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G90266
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br />
1985/86:66</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl.<br />
Förslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Sammanfattning</p>
<p>Regeringen lämnar i proposition 1985/86:1 förslag till en ny plan- och bygglag<br />
(PBL). Lagen skall ersätta bl. a. byggnadslagen (1947:385) och byggnadsstadgan<br />
(1959:612). Den föreskriver också att ett nytt plansystem skall<br />
införas i kommunerna.</p>
<p>Förslaget präglas av synsättet att kommunernas makt skall ökas på de<br />
enskilda människornas bekostnad. Kommunerna skall upprätta översiktsplaner<br />
för att slå fast markanvändningen i hela kommunen. Dessa planer ges<br />
ingen formell rättsverkan. Kommunerna kan också reglera markanvändningen<br />
genom s. k. områdesbestämmelser, vilka bl. a. ger möjlighet att<br />
reglera ytan på fritidshus, förbjuda trädfällning m. m. I detaljplanelagt<br />
område tidsbegränsas byggrätten till 5-15 år. Har inte byggnation enligt plan<br />
under denna tid kommit till stånd ges kommunen rätt att lösa in marken.</p>
<p>Med PBL ges också kommunerna möjlighet att föreskriva att byggnation<br />
som är av kulturellt värde skall bevaras.</p>
<p>På grund av ersättningsreglernas konstruktion ökas möjligheterna för<br />
kommunerna att föreskriva inskränkningar för de enskilda människorna. En<br />
tålighetströskel på ca 10 % av fastighetsvärdet införs vid reglering av hur<br />
mark får användas. Gränsen för hur stor merkostnad en fastighetsägare<br />
måste tåla därför att hans byggnader blivit klassade som bevarandevärda är<br />
10-20 %.</p>
<p>I samband med att PBL ersätter nuvarande lagstiftning upphör enligt<br />
propositionen alla outnyttjade byggrätter i planen som är fastställda före<br />
1979. Fastighetsägarna erhåller utom i vissa särskilda fall inte någon<br />
ersättning för detta.</p>
<p>Det finns många skäl som talar emot att PBL skall antas av riksdagen.<br />
Förslaget ger alltför stor makt åt kommunerna på fastighetsägarnas bekostnad.<br />
Helt avgörande är emellertid att förslaget i väsentliga avseenden strider<br />
mot grundlagen. Enligt lagrådet torde kommunernas föreslagna möjligheter<br />
att reglera markanvändning och bebyggelse inte vara förenligt med grundlagen.<br />
Lagrådet bedömer också att det är tveksamt om delar av förslagets<br />
bestämmelser om ersättning är förenliga med Europakonventionen om<br />
mänskliga rättigheter.</p>
<p>Vi instämmer i lagrådets kritik både vad gäller förslagets grundlagsenlighet<br />
och dess förenlighet med Europakonventionen. Därtill finns det moment i<br />
förslaget som urholkar besvärsrättens innehåll. Översiktsplanerna ges större</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p>
<p style="margin-left:6px;">1985/86</p>
<p style="margin-left:6px;">66-67</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1985/86.3sami. Nr 66-67</p>
</div>
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_47" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>betydelse för detaljplaneringen men ändå ingen formell rättsverkan, varför Mot. 1985/86:66</p>
<p>deras sakinnehåll inte kan överklagas. Detta är ett brott mot svensk</p>
<p>rättstradition.</p>
<p>Det är enligt vår mening också orimligt att tålighetströsklar för fastighetsägare<br />
införs. På så sätt urholkas äganderättens innehåll. Utgångspunkten vid<br />
ingrepp i fastighetsägandet bör vara att fastighetsägaren får kompensation<br />
för detta.</p>
<p>Likaså är det orimligt att byggrätten ersätts av en tidsbegränsad nyttjanderätt.<br />
Det kan finnas ett flertal skäl till varför ingen byggnation sker under den<br />
begränsade tid det är fråga om. Vill kommunerna ändra planerna skall<br />
självfallet markägare erhålla kompensation för förluster.</p>
<p>Moderata samlingspartiet avvisar förslaget till ny plan- och bygglag och<br />
förordar i stället att nuvarande lagstiftning successivt revideras. Detta kan<br />
ske genom delreformer inom vissa angelägna områden, vilka redovisas sist i<br />
motionen.</p>
<p>Inledning</p>
<p>Moderata samlingspartiet strävar efter att så många som möjligt skall få<br />
möjlighet att bli egendomsägare. Ägandet i sig skänker oberoende och<br />
trygghet samt ger personlig tillfredsställelse. Den som äger någonting tar<br />
större ansvar för dess skötsel till fromma för såväl den enskilde som för<br />
samhället. Om ägandet av det egna hemmet stimuleras bidrar detta också till<br />
en önskvärd och nödvändig ökning av det reala sparandet samtidigt som<br />
inhemsk industri gagnas.</p>
<p>Äganderätten utgör en av den västerländska civilisationens hörnpelare. I<br />
Sverige har markägandets innehåll steg för steg urholkats. Stat och kommun<br />
bestämmer alltmer - de enskilda människorna allt mindre. PBL är bara ett i<br />
raden av förslag med denna inriktning. Nyligen beslöt riksdagens socialistiska<br />
majoritet att konfiskera fiskerätten på södra ostkusten och i de stora<br />
sjöarna. Under förra mandatperioden föreslog den socialdemokratiska<br />
regeringen att avverkningen av skog skulle styras av staten och inte av<br />
skogsägarna. Detta kan kallas funktionssocialism. Socialdemokraterna förvandlar<br />
äganderätten till en rätt att betala skatt medan stat och kommun<br />
bestämmer hur och när egendomen får utnyttjas. På så sätt behöver enligt<br />
dagens lagstiftning inte någon ersättning betalas till markägarna eftersom<br />
ägandet formellt inte upphört. Även fondsocialismens genomförande innebär<br />
konfiskation av egendom.</p>
<p>Äganderätten måste enligt vår mening innefatta bestämmanderätt över<br />
det ägda. I annat fall förlorar både friheten och tryggheten för alla<br />
egendomsägare sitt innehåll.</p>
<p>Våra grannländer Finland och Danmark har sedan länge ett starkare skydd<br />
för äganderätten i sina grundlagar än Sverige. Nödvändigheten av grundlagsskyddad<br />
egendomsrätt har accentuerats på senare tid. Europadomstolens<br />
fällande domar gentemot svenska staten i expropriationsmål visar hur<br />
allvarligt man där ser på brott mot egendomsrätten.</p>
<p>Rätten till personlig egendom och skydd för denna är grundläggande i alla<br />
västerländska demokratier. Det är viktigt att egendomsskyddet stärks i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>grundlagen. Ett sådant skydd måste ta sikte på att ge egendomsrätten inte Mot. 1985/86:66</p>
<p>bara ett formellt och principiellt skydd utan också att reellt säkerställa det.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under en följd av år krävt en grundlagsskyddad<br />
egendomsrätt, näringsfrihet och yrkesfrihet. PBL-förslaget går i precis<br />
motsatt riktning. Propositionen har föregåtts av sjutton års utredande och ett<br />
och ett halvt års granskning av lagrådet. Arbetets inriktning har varierat<br />
mellan olika regeringar. Det lagförslag som nu föreläggs riksdagen inrymmer<br />
så många ändringar jämfört med tidigare utkast att det är att betrakta som<br />
helt nytt.</p>
<p>Arbetet med PBL har sina rötter i 1960-talets våldsamma expansion.</p>
<p>Lagförslaget är därför inriktat på att reglera sådant som sammanhänger med<br />
denna tids problem. Den troliga utvecklingen framöver är dock ett jämförelsevis<br />
lågt bostadsbyggande. Byggandet kommer inte i någon större utsträckning<br />
att ske på råmark utan mer genom förtätningar i redan befintlig<br />
bebyggelse. Lagförslaget har dock utformats utan hänsynstagande till denna<br />
förändring.</p>
<p>Planlagstiftningen handlar ytterst om vem som skall ha det avgörande<br />
inflytandet på hur marken i Sverige skall få användas och vilket innehåll<br />
äganderätten till mark och byggnader skall ha.</p>
<p>Ett genomgående drag i PBL är att kommunerna skall ges ökad makt på de<br />
enskilda människornas bekostnad. Kommunerna får ett fullständigt inflytande<br />
över till vad och hur marken skall användas. Vår uppfattning är att<br />
enskilda människor inte har för mycket utan för litet att säga till om när det<br />
gäller markanvändningen. Därför kan vi inte godta förslaget.</p>
<p>PBL-förslaget och grundlagen</p>
<p>Lagrådet diskuterar i sitt yttrande de föreslagna planinstitutens rättsliga<br />
status. Till en början konstateras att bestämda och preciserade direktiv i<br />
översiktsplanen i realiteten blir bindande för de tillämpande myndigheterna<br />
trots att översiktsplanen inte har någon formell rättsverkan. Det kan därför<br />
enbart på denna grund ifrågasättas om förslaget överensstämmer med<br />
regeringsformens stadganden om normgivningsmakten, vilken riksdagen<br />
bara i vissa fall kan avhända sig (8 kap. RF).</p>
<p>Den skarpaste kritiken riktar lagrådet mot den föreslagna rätten för<br />
kommunen att reglera markanvändningen i områdesbestämmelser och<br />
detaljplan.</p>
<p>Områdesbestämmelserna skulle ge kommunerna nya möjligheter att<br />
reglera markanvändningen utanför detaljplanelagda områden. Bestämmelserna<br />
ger kommunerna rätt att reglera ”grunddragen för användningen av<br />
mark- och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder<br />
och andra jämförliga ändamål”. Konkreta exempel på vilka regler<br />
den enskilde kan råka ut för i områdesbestämmelser är:</p>
<p>- Begränsning av storleken på fritidshus.</p>
<p>- Största tillåtna tomtstorlek i fritidshusområden.</p>
<p>- Inskränkt eller utvidgad bygglovsplikt.</p>
<p>- Skyldighet att söka speciellt tillstånd (s. k. marklov) för trädfällning,</p>
<p style="margin-left:11px;">skogsplantering eller schaktning. 3</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1* Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 66-67</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>- Olika ombyggnadskrav för olika hus i ett och samma område. Mot. 1985/86:66</p>
<p>- Detaljerade regler om ”byggnaders placering, utformning och utförande”</p>
<p>för att inte försvåra jordbruksdrift.</p>
<p>Eftersom detaljplaner enligt förslaget får kort giltighetstid och nuvarande<br />
planer i princip upphör att gälla blir det troligen vanligt med ”planlösa<br />
tillstånd”. Områdesbestämmelser, som kommunerna antar på egen hand,<br />
kommer ofta att bli avgörande för hur människor behandlas. Det kan betyda<br />
både förbud och restriktioner, t. ex. krav på kostnadskrävande åtgärder för<br />
att få bygga om.</p>
<p>Områdesbestämmelserna får, som exemplen visar, stor betydelse för de<br />
enskilda människornas möjligheter att själva besluta om boende- eller<br />
arbetsmiljö, rekreation och friluftsliv. Bestämmelserna kommer naturligtvis<br />
att variera i landets olika delar. Människors möjligheter att utnyttja sin mark<br />
kan därför bli beroende av på vilken sida av kommungränsen fastigheten<br />
råkar finnas.</p>
<p>Regeringsformens 8 kap. 3 § första stycket innebär att föreskrifter om<br />
förhållandet mellan enskilda och det allmänna som avser ingrepp i enskildas<br />
personliga eller ekonomiska förhållanden skall meddelas genom lag, dvs. i<br />
föreskrifter som riksdagen beslutar om. Föreskrifter om mark- och vattenområden<br />
samt om bebyggelse är exempel på sådana områden som faller<br />
under denna paragraf. Lagrådet skriver därför i sitt yttrande att det ”nödgas<br />
konstatera att förslaget vad avser kommunernas befogenheter att i planbestämmelser<br />
reglera markanvändning och bebyggelse knappast torde vara<br />
förenligt med grundlagen”.</p>
<p>Lagrådet förklarar vidare att om regeringsformen 8 kap. 7 § första stycket<br />
3 (riksdagens möjlighet att delegera vissa ärenden till regeringen) ändras<br />
behöver ingen tvekan om grundlagsenligheten uppstå. Om PBL-förslaget<br />
skulle ändras för att uppnå en säker överensstämmelse med grundlagen krävs<br />
däremot en revision av grundläggande delar av förslaget.</p>
<p>Lagrådets yttrande är med andra ord klart och otvetydigt: regeringens<br />
förslag strider mot grundlagen. Regeringen har emellertid valt att lämna<br />
synpunkterna från lagrådet - som enligt regeringsformen skall granska bl. a.<br />
hur lagförslag förhåller sig till grundlagarna - utan beaktande. Riksdagen<br />
förväntas alltså fatta grundlagsstridiga beslut.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang aktualiserat tanken på<br />
inrättandet av en författningsdomstol. Det inträffade understryker vikten av<br />
att denna fråga skyndsamt utreds, t. ex. av den nu arbetande folkstyrelsekommittén.</p>
<p>Moderata samlingspartiet kan aldrig acceptera förslag som innebär<br />
kringgående av de regler som utgör själva grundvalen för det svenska<br />
rättssamhället. Propositionen bör därför avslås i sin helhet.</p>
<p>Enskilda och allmänna intressen</p>
<p>Avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen är i PBL oklart<br />
utformad. 11:5 § anges: ”Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både<br />
allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.”</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Lagtexten kompletteras emellertid med bl. a. följande uttalanden i<br />
motivtexten: ”Enskilda intressen bör inte få hindra en utveckling som från<br />
allmän synvinkel bedöms betydelsefull.” ”Redan i första instans, dvs. i den<br />
kommunala handläggningen, skall det således precis som i dag ske en<br />
nyanserad avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Man kommer<br />
naturligtvis aldrig ifrån att kommunen har den besvärliga dubbla rollen av<br />
beslutsfattare och intressent.”</p>
<p>Enligt PBL kommer kommunernas roll som intresseavvägare och partisk<br />
intressent att förstärkas. Detta innebär att enskilda intressen i högre grad<br />
kommer att missgynnas. Detta är oacceptabelt. Den enskilda människan och<br />
hennes intressen måste enligt vår mening i stället tillmätas ökad betydelse.</p>
<p>Plansystemet</p>
<p>Lagförslaget innebär att hela Sveriges yta skall ges ”planstatus” genom att<br />
översiktsplanerna görs obligatoriska för alla kommuner och för dessas hela<br />
yta.</p>
<p>Detta är, enligt vår mening, en överloppsgärning. Den översiktliga<br />
planeringen skall vara frivillig och ta sikte på ökad flexibilitet. En översiktsplan<br />
skall vara ett utredningsmaterial, där olika utvecklingsalternativ<br />
skisseras.</p>
<p>I propositionen föreslås att kommunerna skall kunna använda ytterligare<br />
planinstitut i form av s. k. områdesbestämmelser. Dessa skall användas när<br />
kommunerna vill detaljreglera markanvändningen utanför detaljplanelagt<br />
område. Områdesbestämmelser hanteras av byggnadsnämnderna. De markägare<br />
som på grund av områdesbestämmelser får användningsmöjligheterna<br />
av sin mark inskränkta skall inte kunna få sin mark inlöst. De kan på detta<br />
sätt få stora arealer mark med begränsad nyttjanderätt. Förslaget är därför<br />
oacceptabelt.</p>
<p>Kommunerna bör, enligt vår mening, även fortsättningsvis ha ett avgörande<br />
inflytande över bebyggelseutvecklingen. Framför allt gäller detta i<br />
tätorter men även i miljöer som är speciellt känsliga från miljömässig eller<br />
kulturell synpunkt. Flur byggandet här skall ske bör regleras i detaljplan.<br />
Denna kan med fördel antas av kommunen, under förutsättning att en reell<br />
överklagandemöjlighet ända upp till regeringen föreligger. Staten skall inte<br />
kunna avsvära sig det slutliga ansvaret. En av statens huvuduppgifter är att<br />
skapa klarhet i tvister mellan olika intressenter och mellan olika individer.<br />
Staten sviker sin uppgift om det inte ges någon möjlighet att få sin sak prövad<br />
och överprövad.</p>
<p>Bygglovsplikten för begränsade ombyggnads- och tillbyggnadsåtgärder<br />
bör slopas utom i speciellt känsliga miljöer.</p>
<p>Byggande på landsbygden måste underlättas och skall i princip vara fritt.<br />
För att kunna vägra byggnadslov skall en kommun på övertygande sätt kunna<br />
motivera varför byggandet inte kan accepteras.</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Övergångsregler</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">För rätten att bygga spelar det i PBL stor roll vilket år nu gällande stads- och<br />
byggnadsplaner är fastställda. Är dessa fastställda före 1979 blir det ingen<br />
genomförandetid alls, dvs. eventuella byggrätter försvinner när PBL träder i<br />
kraft den 1 januari 1987.</p>
<p style="margin-left:3px;">För att fastighetsägaren skall få rätt till någon kompensation om byggrätten<br />
gått förlorad, skall en rad olika villkor vara uppfyllda. För det första<br />
måste det ha varit ett långvarigt nybyggnadsförbud (minst åtta år). Har<br />
fastighetsägaren haft möjlighet att bygga innan byggnadsförbudet lades är<br />
det ändå inte säkert att han får någon ersättning. Regeringen säger nämligen i<br />
propositionen:</p>
<p style="margin-left:3px;">”Långt ifrån alltid är det nybyggnadsförbudet som har avhållit fastighetsägaren<br />
från att bygga. Som jag antydde tidigare beror det många gånger på<br />
fastighetsägaren själv att bebyggelse inte har kommit till stånd. Att medge<br />
kompensation i sådana fall anser jag inte bör komma i fråga.”</p>
<p style="margin-left:3px;">Vidare anförs:</p>
<p style="margin-left:3px;">”1 allmänhet har det nämligen dröjt mer än tio år efter planens<br />
fastställande innan ett nybyggnadsförbud har meddelats. Den utsträckning i<br />
vilken området har blivit utbyggt bör därför kunna vara ett mått på<br />
fastighetsägarnas intresse att genomföra planen.”</p>
<p style="margin-left:3px;">Den som inte haft tid eller råd att bygga tidigare straffas med andra ord<br />
med konfiskation av byggrätten. Detta strider mot rättssamhällets grundvalar.<br />
Det gör det också omöjligt för fastighetsägaren att avsätta en tomt för<br />
t. ex. barn och barnbarn.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett ytterligare villkor för ersättning är att fastighetsägaren inte får bygga<br />
något alls på tomten, eller att byggrätten kraftigt begränsas. Fastighetsägaren<br />
måste drabbas ”oskäligt hårt”. ”Det gäller t. ex. inte om kommunen för<br />
att undvika olämplig permanentbosättning sänker den tidigare medgivna<br />
byggrätten.” För att ersättning skall kunna utgå måste området dessutom<br />
vara i huvudsak bebyggt i enlighet med planen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Om planen i ett område är fastställd mellan 1979 och 1987 får den en tioårig<br />
genomförandetid. Det innebär att byggrätten i en plan som är fastställd 1979<br />
försvinner 1989. Om PBL skulle träda i kraft 1987 har fastighetsägarna med<br />
andra ord bara två år på sig att bygga.</p>
<p style="margin-left:3px;">De enskildas intressen beaktas endast till ringa del. Reglerna är skrivna för<br />
att stärka det offentligas makt på de enskilda människornas bekostnad.<br />
Förslaget innebär en ren konfiskation av byggrätter.</p>
<p style="margin-left:3px;">PBL-förslaget och Europakonventionen</p>
<p style="margin-left:3px;">Enligt lagförslaget skall, som tidigare nämnts, dagens byggrätter förvandlas<br />
till tidsbegränsade nyttjanderätter. Detaljplaner får en genomförandetid<br />
under vilken fastighetsägaren får bygga enligt den rätt som har givits i planen.<br />
Efter genomförandetiden kan kommunen ändra eller upphäva planen utan<br />
att ta hänsyn till enskilda intressen: ”Ett annat exempel är reglerna om<br />
ändring eller upphävande av detaljplaner efter genomförandetidens slut.<br />
Någon avvägning mot enskilda intressen skall inte göras i dessa fall.”</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:11px;">Att den enskilde kan hävda sin rätt under den begränsade tidsperiod som Mot. 1985/86:66</p>
<p>planen gäller tycks i regeringens ögon rättfärdiga att alla givna rättigheter<br />
utan ersättning kan tas bort vid en senare tidpunkt.</p>
<p>Förslaget om tidsbegränsade detaljplaner motiveras med att de långvariga<br />
byggnadsförbud som i dag ligger över stora områden på det här viset skulle<br />
försvinna. Byggnadsförbuden utgör ett stort problem för de fastighetsägare<br />
som år efter år hindras från att bygga på sina fastigheter. De långvariga<br />
byggnadsförbuden måste därför bort. Att tidsbegränsa planerna är emellertid<br />
en skenlösning av problemet. Det blir inte fritt att bygga om byggnadsförbuden<br />
försvinner enligt PBL:s modell. I stället får kommunen frihet att<br />
upphäva gällande plan och lägga en helt ny plan med nya förutsättningar för<br />
fastighetsägarna. Kommunen kan också låta bli att lägga en ny plan och<br />
skapa ett ”planlöst tillstånd” utan några givna rättigheter alls. Genom<br />
ändringar i planen kan kommunen helt förändra villkoren för byggandet.</p>
<p>Trots att besluten kan beröva någon en värdefull byggrätt, behöver<br />
kommunen efter genomförandetidens utgång inte betala ersättning för detta.</p>
<p>Förslaget kommenteras av lagrådet, som konstaterar att svenska staten i<br />
Europadomstolen dömts i ett mål som gällde långvariga expropriationstillstånd<br />
och byggnadsförbud. Lagrådet skriver: ” med hänsyn till rättsutvecklingen<br />
i Europadomstolen är det enligt lagrådets mening tveksamt om<br />
regeln, i den mån den innebär att en plan ändras eller upphävs utan ersättning<br />
till fastighetsägaren, kan komma att bedömas som förenlig med Europakonventionen.”</p>
<p>Vi anser att en lag som medför risk att befästa den enligt Europakonventionen<br />
felaktiga behandling av enskilda som i flera fall skett i Sverige självklart<br />
måste avvisas.</p>
<p>Ersättningsbestämmelser</p>
<p>Det allmännas inflytande över hur viss mark används kan säkerställas genom<br />
begränsningar i ägarnas möjligheter att använda sin mark eller genom att<br />
äganderätten till marken övergår till det allmänna. Markägarna har i sådana<br />
fall i princip erhållit kompensation för sina förluster. Ersättningsgrunden har<br />
hittills varit den värdeminskning eller den fördyring markägarna råkat ut för.</p>
<p>Ersättningsbeloppen har gjort det möjligt för stat och kommun att ställa<br />
nyttan av ett ingrepp mot kostnaderna för det. Har nyttan överstigit<br />
kostnaderna har ingrepp gjorts. I annat fall inte.</p>
<p>De ersättningsbestämmelser som föreslås i PBL urholkar markägarnas rätt<br />
till ersättning vid intrång. Förslaget genomsyras av tanken att det offentliga<br />
har bestämmanderätt över all fast egendom. Tydligast framkommer detta<br />
när regeringen diskuterar ersättningsfrågorna.</p>
<p>Enligt förslaget skall markägarens ställning vara stark under den tid som<br />
planen och den s. k. genomförandetiden gäller. I realiteten begränsas<br />
byggrätten kraftigt. Genomförandetiden innebär att rätten att bygga begränsas<br />
till 5-15 år. Endast under denna tid skall markägaren kunna få ersättning<br />
om planerna ändras. I propositionen uttrycks detta sålunda: ”Från ersättningssynpunkt<br />
är det således intressant att studera endast de fall då planen<br />
ändras eller upphävs före utgången av genomförandetiden.”</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Markägaren får därmed en avsevärt svagare position än i dag. Som påbröd Mot. 1985/86:66<br />
läggs dessutom kommunens rätt att efter genomförandetidens utgång<br />
expropriera de fastigheter som av olika skäl, t. ex. ändrade ekonomiska<br />
förutsättningar, inte hunnit bli bebyggda enligt plan. Ersättningsbeloppen<br />
kan i dessa fall bli låga, eftersom planen upphör att gälla och värdet av den<br />
obebyggda fastigheten då drastiskt minskar. Det är bl. a. denna möjlighet för<br />
kommunerna att till en billig penning lägga under sig mark som gör att man<br />
kan kalla propositionen det största marksocialiseringsförslaget någonsin.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår att fastighetsägarna i vissa fall skall tåla en viss skada<br />
innan ersättning utgår. Det gäller dels markreglerande bestämmelser, dels<br />
bebyggelsereglerande bestämmelser.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vad gäller de markreglerande bestämmelsernas kvalifikationsgräns (dvs.<br />
den skada som måste tålas innan man blir ersättningsberättigad) föreslås att<br />
nuvarande regler i byggnadslagen i sak skall föras över till PBL.</p>
<p style="margin-left:3px;">Om den markanvändning som är hävdvunnen, s. k. pågående markanvändning,<br />
avsevärt försvåras får fastighetsägarna rätt till ersättning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Översiktsplanen kan däremot komma att radikalt inskränka innebörden<br />
av begreppet pågående markanvändning för av planen berörd fastighetsägare.<br />
Detta är negativt framför allt för lantbruks- och skogsbruksnäringarna,<br />
icke minst eftersom PBL:s ersättningsregler kopplas direkt till begreppet<br />
pågående markanvändning. En kommun kan genom att anta en översiktsplan<br />
därmed undanröja möjligheterna för en fastighetsägare att få full<br />
ersättning för intrång i vad som i dag är pågående markanvändning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vad gäller de bebyggelsereglerande bestämmelserna föreslås ingen definitiv<br />
kvalifikationsgräns. I stället skall en bedömning göras från fall till fall.</p>
<p style="margin-left:3px;">Detta kan komma att leda till en betydande skönsmässighet i behandlingen<br />
av olika fall. Olikheter mellan kommunerna blir legio.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringens förslag innebär också att om kvalifikationsgränsen nås skall<br />
skador därunder inte ersättas. Det införs på så sätt ett slags självriskresonemang<br />
i fastighetsägandet.</p>
<p style="margin-left:3px;">I dag kan länsantikvarien kulturmärka byggnader av särskilt kulturhistoriskt<br />
värde. De merkostnader detta kan förorsaka fastighetsägaren, om dessa<br />
inte är bagatellartade, bärs då av det allmänna i viss omfattning.</p>
<p style="margin-left:3px;">I PBL föreslås att kommunerna skall kunna k-märka ytterligare byggnader<br />
som de anser kulturhistoriskt och miljömässigt intressanta att bevara.</p>
<p style="margin-left:3px;">Givetvis finns fler byggnader i varje kommun som är unika om man bara ser<br />
det från kommunal synpunkt och inte från rikssynpunkt. Genom att PBL<br />
lägger en stor del av kostnadsansvaret för att bevara denna typ av byggnader<br />
på ägarna ökar risken för att politikerna betraktar även byggnader som från<br />
nationella kulturhistoriska eller miljömässiga utgångspunkter är mindre<br />
intressanta som bevarandevärda. För att få ersättning måste merkostnaden<br />
vid t. ex. ombyggnad och underhåll för ägarna vara minst 10 %. Antalet<br />
människor som drabbas av inskränkningar och kostnadsökningar på grund av<br />
detta riskerar på så sätt att kraftigt öka. Enligt vår mening skall kmärkningen<br />
ses i ett nationellt perspektiv. Nu gällande regler är därför att<br />
föredra. Fastighetsägaren skall erhålla kompensation för eventuella merkostnader.</p>
<p style="margin-left:13px;">PBL:s ersättningsregler är synnerligen komplicerade. Fastighetsägaren 8</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>torde svårligen kunna ta ställning till sin ersättningsrätt utan hjälp av juridisk Mot. 1985/86:66<br />
expertis. Enligt 15 kap. 1 § PBL skall om kommun för talan i inlösenmål<br />
expropriationslagens rättegångskostnadsregler tillämpas. Om fastighetsägaren<br />
för talan om inlösen eller ersättning skall däremot enligt 15 kap. 6 §<br />
rättegångskostnadsregler i tvistemål gälla, dvs. fastighetsägaren får vid<br />
ogillande svara både för egna och kommunens kostnader. Viss möjlighet till<br />
jämkning föreligger i det fall fastighetsägaren haft skälig anledning att få sin<br />
talan prövad av domstolen.</p>
<p>Oklarheten avseende kvalifikationsgränsen för ersättningsrätt, ackumulering<br />
av skada, värderingsfrågor m. m. kan emellertid medföra att fastighetsägaren<br />
på grund av rättegångskostnadsskäl avstår från att pröva sin rätt.</p>
<p>Möjlighet till statlig rättshjälp föreligger inte. Reglerna om fastighetsägarens<br />
kostnadsansvar har sitt ursprung i BL. Med hänsyn till att PBL jämfört med<br />
BL är betydligt mer vittomfattande och ger kommunerna en exklusiv roll är<br />
detta orimligt. Expropriationslagens rättegångskostnadsregler borde därför<br />
tillämpas.</p>
<p>Enligt moderata samlingspartiets mening skall givna byggrätter liksom<br />
hittills gälla tills planer ändras. Utgångspunkten vid planändring skall vara<br />
att full ersättning för förluster skall ges.</p>
<p>Svåra planeringssituationer med t. ex. gamla och stora byggrätter i bl. a.<br />
områden med kostnadskrävande problem kan ofta lösas med exploateringssamverkan.<br />
Med en flitig användning av exploateringsavtal kan byggprocessen<br />
också påskyndas och påverkas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt.</p>
<p>Besvärsrätt</p>
<p>I Sverige har sedan urminnes tider befolkningen haft besvärsrätt över<br />
myndighetsbeslut. Man har kunnat ”gå till kungs” med sina klagomål.</p>
<p>Besvären har inte gällt om besluten fattats på formellt oriktig väg utan dess<br />
sakliga innehåll. Denna rättstradition är viktig att bevara. I förslaget till ny<br />
plan- och bygglag finns moment som urholkar besvärsrättens innehåll.</p>
<p>Kommunala översiktsplaner kommer att ligga till grund för alla beslut om<br />
markanvändning. Men dess sakinnehåll får inte överklagas. Planerna ges inte<br />
någon rättsverkan utan anses fungera som ”rekommendationer som kan<br />
bilda underlag för senare beslut”. Översiktsplanerna kommer i praktiken att<br />
styra både detaljplaner och tillståndsgivning. Den kommunala inställningen<br />
till ett visst projekt ”cementeras” i översiktsplanen och riktlinjerna påverkar<br />
på så vis alla markanvändningsbeslut i området.</p>
<p>I motivtexten visas att översiktsplanen, beroende på detaljeringsgraden, i<br />
stor utsträckning kan påverka tillståndsärendena.</p>
<p>”Även om översiktsplanen inte är bindande vare sig för myndigheten eller<br />
enskilda måste man konstatera - som jag också nämnde tidigare - att ett<br />
dokument av översiktsplanens karaktär som redovisar den planerade<br />
utvecklingen i kommunen och som har antagits av kommunens beslutande<br />
församling, i praktiken får stor betydelse vid beslut i markanvändningsfrågor.”</p>
<p>Att en kommunal plan som i praktiken påverkar beslut i enskilda ärenden<br />
inte får överklagas till högre instans är från rättssäkerhetssynpunkt helt 9</p>
<p>oacceptabelt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>När det gäller detaljplaner får sakägare visserligen besvära sig över<br />
innehållet. Men besvärsrätten gäller inte förbehållslöst: ”En vidsträckt<br />
besvärsrätt öppnar möjligheter till ett ökat statligt inflytande som kan<br />
förändra de kommunalpolitiska bedömningarna. Detta går inte särskilt väl<br />
ihop med en av de grundläggande principerna för reformen, nämligen<br />
decentralisering av beslutsfattande.” Denna inskränkta besvärsrätt är ytterligare<br />
ett exempel på hur kommunens makt utökas på den enskildes<br />
bekostnad.</p>
<p>Enligt vår mening skall det naturligtvis gå att klaga fullt ut på detaljplanerna.<br />
Bebyggelsens huvudsakliga utformning påverkar ju i hög grad miljön för<br />
de människor som bor i området.</p>
<p>En annan viktig fråga är vem som avgör vilka förhållanden i en detaljplan<br />
som skall få överklagas. Vilka besvär kommer kommunen att awisa med<br />
motiveringen att det statliga inflytandet inte skall få påverka de egna<br />
bedömningarna? Här finns uppenbarligen ett stort utrymme för olika<br />
kommunala tolkningar. Den enskildes möjligheter att hävda sitt eget intresse<br />
mot kommunen kommer att drastiskt minska.</p>
<p>Ägarintresset urholkas i PBL också genom att sakägarbegreppet ges ett<br />
annat innehåll än vad det hittills haft. Boende och organisation av hyresgäster,<br />
dvs. hyresgästföreningarna, får i många fall vid planändring lika stor rätt<br />
som de fastighetsägare som berörs av planen. Risken med en utökad<br />
sakägarkrets är att de tidigare sakägarnas intressen får en minskad tyngd vid<br />
intresseavvägningar. Bygglovsärenden, även mindre sådana, kan genom den<br />
utökade sakägarkretsen ta avsevärt längre tid än i dag. PBL stärker här också<br />
ett kollektiv - hyresgästföreningarna - på de enskildas - hyresgästernas bekostnad.<br />
De sistnämndas besvärsrätt upphör om hyresgästintyg utfärdats.<br />
Detta innebär att en hyresgäst inte kan överklaga ett beslut om ombyggnad<br />
när hyresgästföreningen godkänt den.</p>
<p>Ägandet medför i sig ett ekonomiskt ansvar. Inte bara miljön utan även<br />
ekonomin kan förändras vid en planändring. Det hindrar dock inte att även<br />
hyresgäster har ett legitimt intresse av att påverka den miljö de bor i. Detta<br />
bör dock kunna tillgodoses genom att information ges i god tid före<br />
planändringar och genom att de berörda får lämna synpunkter. Själva<br />
sakägarbegreppet bör liksom hittills vara förbehållet dem som har direkta<br />
ägarintressen.</p>
<p>PBL och de areella näringarna</p>
<p>Genom att hela kommunens yta enligt förslaget skall obligatoriskt ges någon<br />
form av planmässig status ändras förutsättningarna för jord- och skogsbruket.<br />
Med hjälp av PBL och de aviserade ändringarna i naturvårdslagen<br />
skapas förutsättningar för kommunerna att tillämpa den föreslagna naturresurslagen<br />
på sådant sätt att de areella näringarna allvarligt skadas.</p>
<p>Jord- och skogsbruk är beroende av att kunna planera långsiktigt. I stora<br />
delar av Sverige tar det 100 år eller mer mellan plantering av skog och<br />
avverkning. Det säger sig självt att det med en så lång planeringshorisont inte<br />
är tilltalande att förutsättningarna kan ändras efter varje kommunalval.</p>
<p>Med det tänkta lagstiftningskomplexet kan betydande arealer komma att</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>10</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>få restriktioner för hur de får brukas. Detta aktualiserar ersättningsfrågorna. Mot. 1985/86:66</p>
<p>I dag skall markägarna tåla bagatellartade intrång. Förutsatt att skadan</p>
<p>verkligen är bagatellartad kan detta tyckas rimligt. Det finns dock exempel</p>
<p>på att skador för tiotusentals kronor bedömts som bagatellartade. För jord</p>
<p>eller skogsbrukare, som normalt sett har låga inkomster, kan sådana</p>
<p>bedömningar betyda att en stor del av årsinkomsten försvinner. Detta är inte</p>
<p>acceptabelt.</p>
<p>I PBL föreslår regeringen att ersättning för s. k. markreglerande åtgärder<br />
skall utgå först när pågående markanvändning avsevärt försvåras. Detta kan<br />
enligt regeringen betyda att intrång till uppemot 10 % av värdet på<br />
fastigheten skall tolereras utan att ersättning ges. Det kan betyda att två<br />
markägare som utsätts för precis samma ingrepp kommer att behandlas olika<br />
från ersättningssynpunkt om de har olika stora fastigheter. Tolkningen av<br />
begreppet ”avsevärt försvåras” kan också komma att variera från kommun<br />
till kommun.</p>
<p>Enligt vår mening är det oskäligt att lägga en stor del av kostnaderna för<br />
naturvård m. m. hos markägaren. Naturligtvis skall stat och kommun ha<br />
möjlighet att avsätta markområden för specifika ändamål i enlighet med de<br />
regler som i dag gäller. Utgångspunkten måste då vara att markägaren skall<br />
hållas skadeslös.</p>
<p>Jord- och skogsbruk kan komma att drabbas orimligt hårt av de bestämmelser<br />
som ger kommunerna rätt att föreskriva vissa byggnader som<br />
kulturellt värdefulla. Fastigheter som har riksintressanta byggnader har<br />
redan i dag ett lägre marknadsvärde än motsvarande fastighet utan sådana<br />
byggnader. Det kan röra sig om betydande belopp. Nu riskerar ett stort antal<br />
fastigheter att råka ut för samma sak grundat på kommunala bedömningar.</p>
<p>Regeringen anför att fördyrat underhåll ofta motverkas av att fastigheten får<br />
ett ökat värde. Tvärtemot vad som sker i verkligheten.</p>
<p>Lantbrukarnas ekonomibyggnader är en viktig del av deras produktionsmedel.<br />
Restriktioner vid ombyggnad eller nybyggnad kan försvåra deras<br />
utnyttjande och leda till direkta inkomstbortfall för den drabbade brukaren.</p>
<p>Detta diskuteras över huvud taget inte i propositionen.</p>
<p>Enligt regeringen skall kommunerna kunna föreskriva bygglovsplikt för<br />
lantbrukets ekonomibyggnader om det föreligger särskilda skäl. Vilka dessa<br />
skäl är berör man inte. Detta lämnar stort spelrum för olika behandling i<br />
skilda kommuner. Det kan dock finnas motiv för en prövning av ekonomibyggnadernas<br />
exteriör i kulturellt känsliga miljöer. Det bör klargöras att det<br />
är just detta som menas och inget annat.</p>
<p>Byråkrati</p>
<p>Propositionen innebär på många punkter en utökad byråkrati. Några<br />
exempel på hur byråkratin ökar ges nedan.</p>
<p>- Planverkets starka ställning består och byggs ut. Verket skall ha den</p>
<p>allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet. Detta leder till</p>
<p>fortsatt byråkrati och godtycke.</p>
<p>- Ersättningsreglerna blir så komplicerade att varken den enskilde eller</p>
<p style="margin-left:12px;">myndigheterna enkelt kan bedöma om ett beslut följer lagen eller på vilka 11</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:12px;">grunder beslutet kommit till.</p>
<p style="margin-left:12px;">- Sakägarbegreppet kommer också att omfatta även hyresgäster och hyresgäströrelsen.<br />
Kretsen blir så stor att varje tidigare enskild sakägare<br />
kommer att ges mindre intresse. Administrationen växer och beslutsprocessen<br />
förlängs.</p>
<p style="margin-left:12px;">- Underhållskraven blir mer omfattande än de nuvarande. Detta kan<br />
illustreras med följande citat ur propositionens motivtext: ”Kravet innebär<br />
t. ex. att materialval och färgsättning skall anpassas till byggnadens värde,<br />
karaktären på omgivningen och till lokala traditioner.” I vissa enstaka fall<br />
är det naturligtvis nödvändigt att kommunen avgör, men hur generellt<br />
skall dylika regler få tillämpas?</p>
<p style="margin-left:12px;">- Kravet på översiktsplan för hela kommunen betyder att varje kvadratmeter<br />
skall ges någon planadministrativ tillhörighet. Detta betyder bedömningar<br />
och utredningar som naturvård, kulturvård, riksintressen m.m.,<br />
vilket kostar pengar oavsett hur detaljerade bestämmelser det sedan blir i<br />
den översiktliga planen.</p>
<p style="margin-left:12px;">- Kommunen får möjlighet att förbjuda eller begränsa näringsverksamhet.<br />
Kommunen får möjlighet att bestämma vad som är en ”ändamålsenlig<br />
handelsstruktur”.</p>
<p style="margin-left:12px;">”Inom kategorin detaljhandel kan livsmedelshandeln i vissa lägen behöva<br />
begränsas eller helt förbjudas med hänsyn till kravet på en lämplig<br />
samhällsutveckling. Som exempel kan nämnas stormarknader eller bensinstationer.”</p>
<p style="margin-left:12px;">Detaljreglerna blir alltmer detaljerade; reglering av varusortiment och i<br />
praktiken etableringskontroll är några resultat. Ambitionen att förenkla<br />
och förkorta tiden för planarbetet saknas.</p>
<p style="margin-left:12px;">- Kommunen får möjlighet att reglera fritidshus till både yta och volym i<br />
områdesbestämmelser och detaljplan.</p>
<p style="margin-left:12px;">- Kommunen får större möjligheter än i dag att fördyra ombyggnaden för att<br />
häva bevarandekrav på husägarens bekostnad. Byggnaden behöver inte<br />
längre vara av byggnadsminnesklass.</p>
<p style="margin-left:12px;">”Ett tillräckligt motiv för att bevara byggnader eller bebyggelse kan vara<br />
att de är representativa för tidigare samhälleliga eller estetiska ideal eller<br />
att de ger en god uppfattning om tidigare sociala villkor för en viss<br />
samhällsgrupp.”</p>
<p style="margin-left:12px;">- Detaljplanernas korta genomförandetider (5-15 år) innebär att kommunerna<br />
blir tvingade att lägga ner mer arbete på planeringsarbete än i dag.<br />
Utredningar, planbedömningar, revisioner och nya planer blir en ständigt<br />
återkommande uppgift och måste göras oftare än i dag. Detta leder till<br />
ökad byråkrati och ökade kostnader för både kommun och enskilda.<br />
Alternativet är att planer upphävs och övergår i planlösa tillstånd - ungefär<br />
som dagens byggnadsförbud, men ännu värre för den enskilde, därför att<br />
hans rätt mot kommunen alldeles upphör.</p>
<p style="margin-left:12px;">- Kommunerna får både inskränka och utvidga bygglovsplikten. Det<br />
innebär att det blir svårare för den som vill bygga att veta vilka regler som<br />
gäller. Kommunen får fria händer att variera bygglovsplikten från fall till<br />
fall. Bygglovskrånglet och risken för godtycke består.</p>
<p style="margin-left:12px;">Plan- och bygglagförslaget kan inte ses helt fristående från dagens</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>byggnormer. Den detaljstyrning av byggandet som dagens normsystem<br />
föreskriver är olycklig. Moderata samlingspartiet har länge förespråkat ett<br />
system med färre normer. De kan reduceras till enkla funktionskrav. Om<br />
dessa krav inte uppfylls måste ansvaret åvila byggherren.</p>
<p>Gatukostnader</p>
<p>I decennier har det varit svårt att klara s. k. förnyelse för äldre villa- och<br />
fritidshusområden. Det har bl. a. berott på att kommuner prioriterat<br />
exploatering av råmark och därmed lagt nybyggnadsförbud över de äldre<br />
områdena. De kommuner där man försökt förnya de äldre områdena har<br />
också haft svårt att finansiera investeringar i gator m. m. Gällande regler har<br />
inte givit möjlighet att ta ut full ersättning av fastighetsägarna för kommunens<br />
investeringskostnader. Därmed har nybyggnadsförbuden blivit fler och<br />
varat över längre tid.</p>
<p>De långvariga nybyggnadsförbuden började ifrågasättas av trepartiregeringen<br />
1979-1981, då flera förbud hävdes.</p>
<p>Gatukostnadsreglerna ansågs dock omedelbart behöva reformeras för att<br />
inte gamla områden skulle förslummas. De nya regler som antogs av<br />
riksdagen 1982 ger möjlighet att ta ut hela investeringskostnaden av de<br />
berörda fastighetsägarna. Detta förutsätter dock att de vidtagna åtgärderna<br />
är till fördel för de fastighetsägare som skall betala ersättning. Således bör en<br />
fastighetsägare bära investeringskostnad genom ersättning för ny eller<br />
förbättrad gata om ett område därmed genom stadsplaneändring kan<br />
förnyas, kompletteringsbebyggelse komma till och avstyckning ske.</p>
<p>Riksdagen var enig i sitt beslut om nya gatukostnadsregler. Riksdagen<br />
uttalade i samband med beslutet att kommunerna måste vara återhållsamma<br />
med standarden på gator m. m. Vidare underströks att kommunerna måste ta<br />
rimlig hänsyn till fastighetsägarnas möjlighet att betala avgifterna. Således<br />
nämndes uppskov med betalning till försäljning av fastighet eller avstyckning,<br />
pantförskrivning eller långa amorteringslån. Ersättningsbeloppen kan<br />
jämkas så att kostnaderna fördelas ”efter skälig och rättvis grund”.</p>
<p>Sedan lagen trätt i kraft har det uppstått problem med tillämpningen. Vi<br />
anser att följande principer skall gälla för användningen av gatukostnadsbestämmelserna.</p>
<p>o Fördelningen av kostnader för gator och andra anläggningar skall endast<br />
omfatta de fastigheter som får särskild nytta av åtgärderna. Fördelningen<br />
skall också ta hänsyn till att befintliga fastigheter som regel har betalat<br />
ersättning för de äldre gatorna. Endast fastigheter som ligger i anslutning<br />
till de nya gatorna skall drabbas av avgifter. Om anläggningsarbetena<br />
utförs enbart för att möjliggöra delning av ett antal fastigheter skall<br />
kostnaderna endast bäras av dessa,<br />
o Kommunerna skall ha samrådsskyldighet beträffande utredningar om<br />
gatukostnadsersättning. Om fastighetsägare motsätter sig föreslagen<br />
standard hänskjuts frågan till samtliga berörda fastighetsägare. Kommunen<br />
skall inte kunna fatta beslut som går emot majoriteten av dessa<br />
fastighetsägare.</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>13</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">o De möjligheter som finns i lagen att jämka betalningsvillkoren skall<br />
tillämpas generöst. Detta bör innebära att fastighetsägarna erbjuds lån,<br />
borgen för lån, långa amorteringstider eller anstånd med betalning i<br />
avvaktan på att fastighet säljs eller delas.</p>
<p>Riksdagen beslöt i våras att statliga lån kan erhållas för finansiering av<br />
gatukostnader. Denna möjlighet bör behållas.</p>
<p>Naturresurslagen (NRL)</p>
<p>Regeringen lägger samtidgt med PBL fram ett förslag till lag om hushållning<br />
med naturresurser m. m. Det är tänkt att vara en lagreglering av den fysiska<br />
riksplaneringen (FRP).</p>
<p>Den svenska naturen är en tillgång för alla. Vi måste värna om och vårda<br />
de miljövärden den representerar.</p>
<p>Dagens natur- och kulturmiljö är resultatet av generationers mänskliga<br />
påverkan. Utan sådan påverkan blir följden stagnering. Under de sekler som<br />
gått har enskilda människor i regel visat sig vara de bästa miljövårdarna.<br />
Även fortsättningsvis kommer de att ta sitt ansvar för miljön utan att<br />
myndigheterna påbjuder detta. Vissa naturtyper, t. ex. hagmarker och<br />
strandängar, hotas dock om inte det allmänna vidtar åtgärder för att bevara<br />
dem.</p>
<p>NRL är tänkt att vara en grund för en avvägning mellan konkurrerande<br />
intressen. Den är dock så vagt skriven att den blir ett ringa stöd för<br />
beslutsfattarna. Den konstruktion av lagreglering som regeringen valt<br />
möjliggör emellertid fler och hårdare restriktioner än vad riktlinjerna i den<br />
fysiska riksplaneringen medger.</p>
<p>”Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en<br />
från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning<br />
främjas”, lyder den s. k. målsättningsparagrafen. Det finns knappast någon<br />
verksamhet som inte kan motiveras eller stoppas med hjälp av denna<br />
paragraf.</p>
<p>I NRL räknas upp ett antal verksamheter som det skall tas hänsyn till vid<br />
planeringen. Det är jordbruk, skogsbruk, rennäring, vattenbruk, fiske,<br />
natur, kultur, friluftsliv, fyndigheter av ämnen eller mineral, industri,<br />
energidistribution, kommunikation, vattenförsörjning, avfallshantering<br />
samt totalförsvar.</p>
<p>Hur slutligen tolkningen skall göras bestäms i kommunerna. De har att<br />
tillämpa NRL i den planering som skall ske enligt PBL. Tolkningen kan<br />
variera avsevärt från kommun till kommun eller t. o. m. inom samma<br />
kommun vid skiftande politiska majoriteter. Detta är inte tillfredsställande.<br />
För t. ex. en sådan näringsgren som skogsbruk, vilken till sin natur är mycket<br />
långsiktig, kan en ryckighet i förutsättningarna verka förlamande.</p>
<p>I NRL görs också en mycket lång uppräkning av områden som bedöms av<br />
riksintresse. Områdena har utökats jämfört med FRP. I NRL har de s. k.<br />
primära rekreationsområdena också bedömts vara av riksintresse. Huvudorsaken<br />
till att dessa områden tillkommit är regionalpolitiska - inte att<br />
människor spontant söker sig dit. Vittgående restriktioner för markanvändningen<br />
kan bli följden inom dessa områden. Sammantaget utgör områden</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>14</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>sorn på ett eller annat sätt är riksintressanta uppemot en tredjedel av landets<br />
yta. Till detta kan läggas de områden som ur kommunal och regional<br />
synvinkel är intressanta att bevara oförändrade.</p>
<p>På grund av lagförslagets oklara och vida formuleringar har det kritiserats<br />
från olika utgångspunkter och från skilda håll. Skogsbruket, LRF och<br />
skogsindustrin har kritiserat NRL därför att skogsbruket riskerar att få stora<br />
restriktioner för hur skogen får brukas. Man anser att detta kommer att leda<br />
till en avsevärt minskad skogsproduktion.</p>
<p>Sveriges naturskyddsförening kritiserar från sina utgångspunkter NRL för<br />
att inte ge ett tillräckligt skydd för naturvårdsintressena. Den anför bl. a.:<br />
”Vissa nya formuleringar öppnar t.o.m. dörren för en omprövning av<br />
existerande skydd enligt naturvårdslagen </p>
<p>Det kan inte uteslutas att bådas farhågor kan komma att besannas. En<br />
lagtext som är så utformad att man kan tolka den på så olika sätt är inte<br />
acceptabel.</p>
<p>Genom att väldiga arealer är riksintressanta minskar effektiviteten av det<br />
skydd man eftersträvar. Det går helt enkelt inte att undanta stora delar av<br />
Sverige från ett framtida utnyttjande av våra naturtillgångar.</p>
<p>I stället bör de skyddsvärda områdena begränsas och ges ett effektivt<br />
skydd. För moderata samlingspartiet är det t. ex. en självklarhet att inga<br />
ingrepp skall göras i våra nationalparker. För detta krävs dock ingen ny<br />
lagstiftning. Bevarandeintressena kan i stället tillgodoses med bl. a. miljöskyddslagen<br />
och naturvårdslagen. De bevarandevärda områden som i dag<br />
inte har tillräckligt starkt skydd, t. ex. de fyra orörda älvarna, bör få detta.<br />
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag härom.</p>
<p>Att även skogsindustrins farhågor för vittgående ingrepp är berättigade<br />
framgår av att konkurrerande intressen, främst friluftslivet, i propositionen<br />
har fått en starkare ställning än jord- och skogsbruk. Ett av motiven för</p>
<p>ingrepp är enligt propositionen att ” de jaktliga och faunistiska</p>
<p>intressena får ett skydd som är välbehövligt”.</p>
<p>Den praxis som utvecklades under andra hälften av 1970-talet visar att<br />
riktlinjerna i FRP fungerade effektivt som beslutsunderlag vid planläggning<br />
och exploatering. Beslut har kunnat fattas efter lämplighetsbedömningar.<br />
Har FRP-riktlinjerna inte följts har detta i sig varit en grund för överklagande<br />
av besluten. Detta talar för att riktlinjerna i FRP endast behöver ges en<br />
formell koppling till annan redan befintlig lagstiftning. Regeringen bör<br />
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.</p>
<p>NRL innehåller också ett kapitel om tillåtlighetsprövning av industrianläggningar<br />
m. m., vilket skall ersätta 136 a § i byggnadslagen. Förslaget<br />
innebär att regeringen alltid skall pröva lokaliseringen av vissa anläggningar<br />
men också att det kommunala vetot i vissa fall inskränks.</p>
<p>Vi tillstyrker förslaget om inskränkningar i det kommunala vetot. Ändringarna<br />
bör införas i bygglagen. Det bör ankomma på utskottet att utforma<br />
erforderlig lagtext.</p>
<p>Vad gäller prövningsordningen vore det emellertid mer rationellt att<br />
koncessionsnämnden för miljöskydd först prövade anläggningarna efter<br />
miljöskyddslagen. Vissa ärenden kunde underställas regeringen för slutligt<br />
beslut.</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>15</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Det moderata alternativet</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:66</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Moderata samlingspartiet slår vakt om den enskilda äganderätten till mark<br />
och vatten. Enskilt ägande bör underlättas, inte minst för att medverka till ett<br />
spritt ägande och stimulera sparande i realkapital.</p>
<p>Fastighetsägaren skall i princip ha rätt att bebygga sin mark. Denna<br />
byggrätt skall inte vara tidsbegränsad. I ägandet ligger rätten att disponera<br />
sin fastighet inom givna ramar.</p>
<p>Rättssäkerhet och rättvisa måste vara utgångspunkter för markpolitiken.<br />
Rättssäkerheten är ovillkorlig och får inte kränkas. Fastighetsägare som<br />
utsätts för tvångsingripanden och värdeminskande lagändringar från det<br />
offentligas sida drabbas direkt av brister i rättsstaten: de vägras ersättning för<br />
uppkomna förluster eller tillerkänns en starkt reducerad ersättning, som inte<br />
grundas på fastighetens verkliga värde. Samtidigt tas detta värde till<br />
utgångspunkt för olika former av beskattning.</p>
<p>Moderata samlingspartiet tillbakavisar förslaget till ny plan- och bygglag<br />
och förordar i stället att plan- och byggnadslagstiftningen successivt revideras.<br />
Detta kan ske genom delreformer inom vissa angelägna områden:</p>
<p>Plansystemet. Generalplanen avskaffas och ersätts med en frivillig översiktsplan.<br />
Översiktsplanen skall inte vara styrande utan i stället utgöra ett<br />
beslutsunderlag, i vilket olika utvecklingsalternativ skisseras. Snabbhet och<br />
flexibilitet i planprocessen eftersträvas.</p>
<p>Kommunerna skall själva fastställa detaljplanerna eftersom de har bättre<br />
detaljkännedom än den statliga myndigheten.</p>
<p>Alla planer med rättsverkan skall kunna överklagas.</p>
<p>Ersättningsbestämmelser. Vid planändringar skall utgångspunkten vara att<br />
full ersättning för förluster skall ges. Vid intrång och andra markreglerande<br />
åtgärder skall markägarna hållas skadeslösa. Om byggnader bedöms vara av<br />
sådant kulturhistoriskt värde att de skall bevaras skall fastighetsägarna<br />
erhålla kompensation för fördyringar som drabbar dem på grund av detta.</p>
<p>Byggnadsförbuden. Det skall inte vara möjligt för kommuner att år efter år<br />
låta byggnadsförbud ligga över stora områden. Temporära nybyggnadsförbud<br />
måste dock kunna tillgripas vid planändringar. Kommunerna måste i en<br />
sådan situation kunna visa att de verkligen arbetar med en detaljplan för att<br />
få ha kvar byggnadsförbuden.</p>
<p>Plangenomförandet. Det måste ges positiva incitament till plangenomförande<br />
i stället för de negativa som begränsade byggrätter innebär. Det<br />
behövs andra och effektivare metoder för att garantera ett plangenomförande.<br />
Exploateringssamverkan är ett exempel på sådana metoder.</p>
<p>Naturresurslagen. Naturresurslagen (NRL) är obehövlig. Det lagskydd<br />
som är nödvändigt för en förnuftig hushållning med Sveriges naturresurser<br />
och för ett bevarande av värdefulla naturområden kan inrymmas i byggnadslagstiftningen<br />
och angränsande lagar, t. ex. naturvårdslagen och miljöskyddslagen.</p>
<p>Byggande utanför plan. Det räcker med att detaljplaner läggs för<br />
tättbebyggda områden. Byggande utanför planlagt område bör, där inte<br />
speciella restriktioner gäller, bli föremål för en lämplighetsbedömning, i<br />
vilken enskilda och allmänna intressen vägs mot varandra. Ett avslag på</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>ansökan om byggande utanför plan skall motiveras i sak. Mot. 1985/86:66</p>
<p>För fritidshus kan byggnadslovsgranskningen ersättas med en anmälningsplikt<br />
för enklare fritidshus som inte står i konflikt med viktiga natur- eller<br />
kulturvårdsintressen. Områden där ett sådant förenklat förfarande kan<br />
användas skall anges i översiktsplanen.</p>
<p>Minskat byggkrångel. Reglerna i byggnadsstadgan och Svensk byggnorm<br />
måste förenklas och detaljeringsgraden minskas. Bygglovsplikten för ombyggnads-<br />
och tillbyggnadsåtgärder bör slopas utom i speciellt känsliga<br />
områden. Därmed minskas också byråkratin i byggandet. Har inte byggnadsnämnden<br />
reagerat på anmälan inom tre månader får detta betraktas som att<br />
byggnadslov beviljats.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Hemställan</p>
<p>Mot bakgrund av ovanstående hemställs</p>
<p style="margin-left:29px;">1. att riksdagen avslår förslaget till plan- och bygglag (proposition<br />
1985/86:1),</p>
<p style="margin-left:29px;">2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reformerad planoch<br />
bygglagstiftning med den inriktning som i motionen föreslås.</p>
<p>Stockholm den 24 oktober 1985</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Ulf Adelsohn (m)</p>
<p>Lars Tobisson (m)</p>
<p>Ingrid Sundberg (m)</p>
<p>Carl Bildt (m)</p>
<p>Nils Carls hamre (m)</p>
<p>Rolf Dahlberg (m)</p>
<p>L. Arne Andersson (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>Ingegerd Troedsson (m)<br />
Anders Björck (m)</p>
<p>Staffan Burenstam Linder (m)<br />
Rolf Clarkson (m)</p>
<p>Sonja Rembo (m)</p>
<p>Per-Olof Strindberg (m)</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>17</p>
</div>
</div>
</div>
0Ulf Adelsohnm1undertecknare0Lars Tobissonm2undertecknare0Ingrid Sundbergm3undertecknare0Carl Bildtm4undertecknare0Nils Carls hamrem5undertecknare0Rolf Dahlbergm6undertecknare0L. Arne Anderssonm7undertecknare0Ingegerd Troedssonm8undertecknare0Anders Björckm9undertecknare0Staffan Burenstam Linderm10undertecknare0Rolf Clarksonm11undertecknare0Sonja Rembom12undertecknare0Per-Olof Strindbergm13undertecknareG90266Ulf Adelsohn m. fl. mot_198586__66.pdf412752pdfFörslag till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1)https://data.riksdagen.se/fil/4125DB31-0351-4031-9C21-3014298FF6D8