3103084G9025651985/86565motmotMotion 1985/86:565 Ulf Adelsohn m. fl. (m)MotionMotion56501986-05-13 00:00:002014-11-04 12:38:512014-11-04 00:00:00Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåretUlf Adelsohn m. fl. (m) htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G902565/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G902565https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G902565
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br />
1985/86:565</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl. (m)<br />
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret<br />
1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)<br />
(prop. 1985/86:150)</p>
</div>
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:4px;">Mot.</p>
<p style="margin-left:4px;">1985/86:565</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Utsikterna för 1986</p>
<p>1.1 Internationella perspektiv</p>
<p>Internationellt har den ekonomiska utvecklingen förbättrats markant under<br />
de senaste månaderna. Det kraftiga fallet i oljepriset har i kombination med<br />
den allmänna räntenedgången skapat förutsättningar för en snabbare ekonomisk<br />
tillväxt och lägre inflationstakt. Tillväxten, som i fjol blev 2,8% i hela<br />
OECD, beräknas i år öka till 3,25%.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 1</p>
<p>Bruttonationalproduktens utveckling 1986 i viktigare OECD-länder</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Årlig procentuell<br />
utveckling</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">1986</p>
<p style="margin-left:107px;">(prognos)</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">1. Canada</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">4,25</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">2. Västtyskland</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">3,75</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">3.Japan</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">3,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">4. USA</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">3,25</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">5. Italien</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">3,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">6. Schweiz</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">3,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">7. Storbritannien</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">8. Frankrike</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">9. Danmark</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">10. Norge</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">11. Österrike</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">12. Nederländerna</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">13. Finland</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">14. Sverige</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">15. Belgien</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">1,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">OECD Europa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">2,75</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">OECD Totalt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:107px;">3,25</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Källa: OECD.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>De sjunkande oljepriserna får en positiv effekt på hela världsekonomin.<br />
Inflationen dämpas, vilket ökar den inhemska efterfrågan och därmed tillväxten.<br />
Bytesbalanserna för alla västländer utom Norge och Storbritannien<br />
förbättras. Därtill kommer att investeringarna stimuleras av lägre räntor och<br />
ett högre kapacitetsutnyttjande. Stimulanseffekten från oljeprisfallet förstärks<br />
av att lönekostnaderna i flera länder dämpas och att tilltron till fortsatt<br />
tillväxt ökar. Både OECD:s och regeringens egna beräkningar visar dock att<br />
Sverige i år hamnar i botten av den internationella tillväxtligan. Den svenska<br />
tillväxten beräknas, till skillnad från OECD:s, bli lägre än i fjol.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 565</p>
</div>
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_48" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>InflationstaktenpåårsbasisinomOECD-områdetärförnärvarande3,8%. Mot. 1985/86: 565<br />
Prisstegringen förväntas avta ytterligare under året. En del länder som Västtyskland,<br />
Japan, Schweiz och Nederländerna kommer sannolikt att ha en<br />
inflationstakt på strax över 0% i slutet av året, dvs. i praktiken en stabil<br />
prisnivå. Denna utveckling skärper kraven på inflationsbekämpningen i<br />
Sverige.</p>
<p>Den mycket låga internationella inflationstakten beror inte enbart på<br />
fallande oljepriser och lägre räntenivåer. Den normalisering av vinstnivån<br />
som skett i flera industriländer under senare år är också en förklaring till<br />
framgångarna i inflationsbekämpningen. Denna anpassning har tillsammans<br />
med den minskade tilltron till s. k. aktiv konjunkturpolitik lagt en bra grund<br />
för en stabil och uthållig tillväxt i Västeuropa.</p>
<p>Prisfallet på olja medför att handeln mellan OECD-ländema väntas öka<br />
med 6,7% i år, vilket är betydligt bättre än vad som förutsågs i början av året.</p>
<p>Sveriges marknadsandelar av bearbetade varor beräknas dock fortsätta att<br />
minska med nästan 1 % i år.</p>
<p>Den tillväxt som väntas kommer inte att vara tillräckligt stark för att<br />
arbetslöshetsproblemen i Västeuropa skall minska i någon nämnvärd omfattning.<br />
I några få länder som Västtyskland och Danmark förutses dock en<br />
ljusning.</p>
<p>I de oljeproducerande länderna blir inkomstbortfallet betydande i år. För<br />
en del av länderna med betydande skuldsättning kan situationen bli mycket<br />
svår och leda till påfrestningar på det internationella finansiella systemet.</p>
<p>Andra osäkerhetsfaktorer i världsekonomin är utvecklingen av USA:s budget-<br />
och bytesbalansunderskott. Av allt att döma är den växelkursanpassning<br />
som hittills kommit till stånd inte tillräcklig för att eliminera det amerikanska<br />
bytesbalansunderskottet. En snabb dollardepreciering är inte heller önskvärd<br />
med tanke på den inflation och de höga räntor en sådan nedgång skulle<br />
framkalla.</p>
<p>Bytesbalansunderskottet i USA har lett till en långvarig diskussion i kongressen<br />
om protektionistiska åtgärder för att skydda den amerikanska industrin.<br />
Om USA tillgriper importrestriktioner, skulle detta kunna utlösa allvarliga<br />
motåtgärder från andra länder och därmed få starkt negativa<br />
konsekvenser på världshandeln.</p>
<p>Även om stor osäkerhet fortfarande råder om oljeprisutvecklingen talar<br />
utbuds- och efterfrågeförhållandena det kommande året för att priset förblir<br />
lågt. Tillväxten fortsätter därmed att stimuleras i hela OECD-området.</p>
<p>1.2 Den svenska ekonomin</p>
<p>1.2.1 Effekter av oljeprisfallet</p>
<p>Oljeprissänkningen och den internationella uppgången har förbättrat det<br />
ekonomiska läget även i Sverige. Det sänkta oljepriset innebär att vår oljenota<br />
minskar med 15 miljarder kronor i år, vilket motsvarar nästan 2% av<br />
BNP. Effekten blir att tillväxten ökar, inflationen avtar, bytesbalansen förbättras<br />
och budgetunderskottet minskar.</p>
<p style="margin-left:12px;">Det är i själva verket överraskande att den svenska ekonomin inte påverkas 2</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>mer positivt av den mycket goda internationella utvecklingen. Tillväxten i Mot. 1985/86: 565<br />
Sverige 1986, som av regeringen i januari beräknades till 1,6%, skrivs i<br />
kompletteringspropositionen upp med endast 4%c till 2,0%. Trots de gynnsamma<br />
internationella faktorerna avtar den svenska tillväxten i år jämfört<br />
med 1985. Bland OECD-länderna är det som framgår av tabell 1 endast<br />
Belgien som beräknas få en lägre tillväxt än Sverige. Genomsnittet i OECDområdet<br />
ligger på 3,25%.</p>
<p>Regeringen räknar med att bytesbalansöverskottet blir 3,4 miljarder kronor<br />
i år. Det är ett alltför litet överskott mot bakgrund av att Sverige jämfört<br />
med 1985 beräknas få en ”inkomstöverföring” från OPEC-länderna på ca 15<br />
miljarder kronor. Nästa år väntas bytesbalansöverskottet försvinna igen.</p>
<p>Enligt vår mening borde Sverige i den här situationen ha ett rejält överskott i<br />
bytesbalansen och börja betala tillbaka på de utlandslån vi tog upp när<br />
oljepriset steg.</p>
<p>De lättnader som uppstår för den svenska ekonomin i år är tillfälliga och<br />
sammahänger med oljeprisfallet. Situationen ger oss möjligheter att långsiktigt<br />
skapa förutsättningar för ökad tillväxt. En sådan politik präglar större<br />
delen av västvärldens länder som nu avreglerar näringslivet och stimulerar<br />
privata initiativ. Även Sverige kan få bestående positiva effekter av det<br />
gynnsamma internationella läget, om vi utnyttjar tillfället till att minska den<br />
svenska pris- och kostnadsstegringstakten, sänka marginalskatterna och<br />
skapa förutsättningar för ökad tillväxt i den privata tjänstesektorn.</p>
<p>Konjunkturuppgången under 1983 och 1984 var helt och hållet hänförlig till<br />
en kraftig exporttillväxt. På denna punkt skedde en ändring i fjol, då den<br />
inhemska efterfrågan höll uppe tillväxten. Även i år räknar regeringen med<br />
att den inhemska efterfrågan, i första hand konsumtionen, skall ligga bakom<br />
tillväxten. Enligt moderata samlingspartiets mening vore det önskvärt om<br />
produktionsökningen i år i större utsträckning kunde hållas uppe genom<br />
ökade investeringar och i mindre utsträckning av konsumtion. En lägre total<br />
konsumtion skulle öka bytesbalansöverskottet och göra det möjligt att sänka<br />
räntenivån. Därmed skulle investeringarna stimuleras.</p>
<p>1.2.2 Priser, löner och konkurrenskraft</p>
<p>Pris- och lönekostnadsökningarna har efter 1982 varit högre i Sverige än i<br />
övriga OECD-länder. En del av devalveringsvinsterna har därmed gått förlorade.<br />
Till följd av oljeprisfallet och den internationella räntenedgången har<br />
emellertid inflationen dämpats de senaste månaderna. I mars var inflationstakten<br />
4,3% och regeringen räknar med att den i slutet av 1986 blir knappt<br />
2,5%. Inflationen avtar mellertid även i våra konkurrentländer, varför priskonkurrensen<br />
skärps på de internationella marknaderna.</p>
<p>I OECD beräknas lönerna öka med i genomsnitt 4,5% i år. Inflationen<br />
väntas i våra större konkurrentländer bli 0-3%.</p>
<p>Timlönerna i den svenska industrin beräknas enligt regeringen öka med ca<br />
6%. Mycket tyder på att detta antagande kommer att visa sig vara för lågt.</p>
<p>Eftersom produktiviteten i Sverige ökar långsammare än i t. ex. Västtyskland,<br />
kommer kostnaden per producerad enhet att öka betydligt snabbare hos<br />
oss. Årets löneökningar innebär därför inget trendbrott. Att vi ändå klarar 3</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>priskonkurrensen gentemot Europa i år utan alltför stora marknadsandelsför- Mot. 1985/86: 565</p>
<p>luster beror på att den svenska kronan har devalverats gentemot den västtyska<br />
D-marken med nästan 5% till följd av dollarfallet.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tabell 2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Sveriges konkurrensutveckling jämfört med viktigare konkurrentländer 1986</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Löneökning</p>
<p style="margin-left:47px;">(%)</p>
</td>
<td><p>Produktivitetsökning<br />
i<br />
industrin (%)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Inflation</p>
<p style="margin-left:7px;">(%)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sverige</p>
</td>
<td><p style="margin-left:47px;">6-7</p>
</td>
<td><p>2,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">3,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Viktigare kon</p>
</td>
<td><p style="margin-left:31px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:17px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>kurrentländer</p>
</td>
<td><p style="margin-left:47px;">ca 4</p>
</td>
<td><p>3-4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">0-3</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Genom en misslyckad hantering av tidigare års avtalsrörelser har det inom<br />
den offentliga sektom byggts upp ett s. k. löneöverhäng på drygt 6 procentenheter.<br />
Förutsättningarna är därför mycket ogynnsamma för en samhällsekonomiskt<br />
gynnsam löneutveckling inom detta avtalsområde. För den offentliga<br />
sektom bygger regeringens kalkyler på att det gällande löneavtalet skall<br />
prolongeras. Även om en förlängning av de offentliga avtalen av samhällsekonomiska<br />
skäl är önskvärd finns det för närvarande ingenting som tyder på<br />
att resultatet av förhandlingarna skulle bli 0%. Om dessa resulterar i en<br />
nivåhöjning med ytterligare 3 % innebär det att de svenska lönekostnaderna i<br />
genomsnitt ökar med minst 3 procentenheter mer än i omvärlden. Gentemot<br />
våra viktigare konkurrentländer skulle gapet bli ännu större.</p>
<p>Både konjunkturinstitutet och kommerskollegium räknar med att Sveriges<br />
marknadsandelar fortsätter att minska även i år.</p>
<p>Diagram</p>
<p>higur 2.7 Sveriges marknadsandel för bearbetade varor, faktiska och skattade vardén1<br />
Säsongrensade kvartalsuppgifter i fasta priser<br />
Indexserie (1973:1=100)</p>
<p>Kvartal dä kronan devalverats utmärks med asterisk.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_7"><p>Marknadsandel</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>105</p>
</div>
<div class="block ml_17"><p>Faktisk</p>
<p>Skattad</p>
<p>Prognos</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>95</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>90</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>85</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>80</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>75</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>1/85</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>1/87</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>1/83</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>1/79</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>1/81</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>1/77</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>1/73</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>1/75</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>Kvartal</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_14" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Denna utveckling är mycket allvarlig. Det oljeprisfall som inträffat förändrar Mot. 1985/86: 565<br />
inte situationen eftersom lägre oljepriser gynnar omvärlden lika väl som<br />
Sverige. Energikostnaderna sjunker i alla länder.</p>
<p>Däremot kommer den försämrade konkurrenskraften inte att omedelbart<br />
slå igenom i ett växande bytesbalansunderskott, eftersom förlorad export<br />
motverkas av lägre importpriser på olja.</p>
<p>2. Utvecklingen på längre sikt</p>
<p>2.1 Långtidsbudgeten</p>
<p>I den långtidsbudget som presenteras i kompletteringspropositionen belyses<br />
utvecklingen av statsbudgetens inkomster och utgifter fram till 1990/91 under<br />
vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen under perioden. Syftet<br />
med kalkylerna är att redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om<br />
inga beslut fattas om ändrade utgifter eller inkomster.</p>
<p>Liksom under tidigare år arbetar långtidsbudgeten med två alternativ. I det<br />
s. k. lågalternativet antas löneökningarna uppgå till 4 % och prisökningarna<br />
till 2,5 % per år fr. o. m. 1987. Tillväxten antas bli drygt 2 % per år. Räntan<br />
förutsätts falla successivt till 6,5 % 1989 och därefter ligga stilla. I detta<br />
alternativ beräknas budgetunderskottet i löpande priser sjunka från 45 miljarder<br />
kronor för budgetåret 1986/87 till ca 13 miljarder kronor budgetåret<br />
1990/91. Det innebär att den samlade offentliga sektorn i slutet av perioden<br />
skulle uppvisa ett icke obetydligt överskott.</p>
<p>I det andra alternativet - högalternativet - stiger lönerna med 6,5 % 1987<br />
och 1988 och därefter med 5 % per år. Inflationen antas ligga på drygt 4 % per<br />
år och den inhemska räntenivån hållas uppe på knappt 10%. Tillväxten<br />
väntas i detta alternativ helt utebli. I detta relativt ogynnsamma ekonomiska<br />
utvecklingsscenario ökar budgetunderskottet till 54 miljarder kronor 1990/</p>
<p>91.</p>
<p>Enligt högalternativet skulle en svag ekonomisk tillväxt och en högre<br />
inflationstakt få ett relativt begränsat genomslag i statsbudgeten. Vi ser det<br />
dock som sannolikt att en sådan stagflation skulle leda till att budgetförsämringen<br />
blir större än vad beräkningarna i långtidsbudgeten indikerar. Med<br />
ökad arbetslöshet skulle det t. ex. vara svårt att hålla tillbaka krav på ökade<br />
offentliga utgifter. Ett ökat budgetunderskott skulle också minska förtroendet<br />
för den ekonomiska politiken och höja inflationsförväntningarna.</p>
<p>I lågalternativet ökar budgetunderskottet från 45 miljarder kronor nästkommande<br />
budgetår till över 50 miljarder budgetåret 1987/88. Därefter<br />
påbörjas en gradvis förbättring. Vi delar regeringens bedömning att en sådan<br />
tillfällig försvagning bör förhindras mot bakgrund av den press uppåt på<br />
räntan och de stegrade inflationsförväntningar som skulle bli följden. För att<br />
förhindra en försvagning av budgetsaldot måste nästa års utgiftsprövning vara<br />
mycket restriktiv.</p>
<p>Om den allmänna ekonomiska utvecklingen innebär att lågalternativet<br />
realiseras, anser vi det inte angeläget att ett permanent överskott i den<br />
samlade offentliga sektorns finanser byggs upp. Sparandet bör i stället ske i<br />
företagen och i hushållen. Ett överskott i den offentliga sektorn bör därför 5</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>användas för att sänka skattetrycket och därmed öka kapitalbildningen i den Mot. 1985/86: 565<br />
privata sektorn. Ett lägre skatteuttag innebär dessutom att en högre tillväxt<br />
lättare kan realiseras.</p>
<p>2.2 Svensk ekonomi 1987-1989</p>
<p>I kompletteringspropositionen återfinns också de s. k. treårskalkylerna som<br />
beskriver under vilka omständigheter som den ekonomiska utvecklingen kan<br />
väntas bli gynnsam. Dessa beräkningar visar i likhet med tidigare treårskalkyler<br />
och långtidsutredningar att lönekostnads- och prisutvecklingen har en<br />
avgörande betydelse för det fortsatta ekonomiska förloppet. I år kommer<br />
Sverige att fortsätta att tappa marknadsandelar, medan en stabilisering antas<br />
inträda 1987 i treårskalkylernas huvudalternativ. Det förutsätter dock att de<br />
offentliganställdas löneavtal prolongeras. På hela arbetsmarknaden antas<br />
löneökningarna i huvudalternativet uppgå till 6,1 % i år för att minska till 4%<br />
nästa år och därefter ligga på 3%. Under dessa omständigheter skulle inflationen<br />
gå ned till endast 1,5% 1988 och 1989, dvs. hälften mot det genomsnitt<br />
som förväntas i andra industriländer. Med en sådan utveckling skulle räntegapet<br />
gentemot omvärlden kunna avskaffas och tillväxten hållas uppe på ca 2%<br />
per år.</p>
<p>Kravet på att den svenska inflationstakten skall ligga under andra industriländers<br />
har ställts mot bakgrund av att Sverige trendmässigt förlorar marknadsandelar<br />
i utlandet till följd av vår exportsammansättning. För att export,<br />
investeringar, produktion och sysselsättning skall öka tillräckligt är det nödvändigt<br />
att de svenska relativpriserna sänks.</p>
<p>Hur lätt denna strategi kan raseras framgår av en alternativ beräkning där<br />
löneökningarna blir 6% 1987 för att sedan avta i långsammare takt. Följden<br />
blir då att inflationen ligger kvar runt 4% per år och att tillväxten upphör<br />
samtidigt som arbetslösheten stiger.</p>
<p>Enligt vår mening förefaller det orealistiskt att tro att Sverige samtidigt som<br />
vi håller uppe en hög inhemsk efterfrågan skall klara att få ned lönekostnadsökningarna<br />
till 3 % och inflationen till 1,5% per år om något år. Den antagna<br />
ökningen av den totala konsumtionen innebär stora risker för en alltför snabb<br />
löneglidning och i förlängningen inflatorisk överhettning. För att klara denna<br />
balansgång måste finanspolitiken skärpas i syfte att ytterligare bromsa i första<br />
hand den offentliga konsumtionsökningen. Risken är uppenbar att de 10<br />
miljarder kronor i budgetförstärkningar som lagts in i treårskalkylernas huvudalternativ<br />
är för små, särskilt som regeringen tycks anse att dessa förstärkningar<br />
till stor del redan är genomförda med de förslag som återfinns i årets<br />
budget- och kompletteringspropositioner. Enligt vår mening måste ytterligare<br />
besparingar komma till stånd samtidigt med skattesänkningar som stimulerar<br />
produktionen i det privata näringslivet.</p>
<p>Vi finner det glädjande att regeringen tydligare än tidigare betonar vikten<br />
av höga vinster. En bruttovinstandel på 32% i tillverkningsindustrin är även<br />
enligt vår uppfattning nödvändig för att stimulera investeringarna och tillväxten.<br />
I kombination med en fallande inflationstakt skulle denna bruttovinstandel<br />
leda fram till en real räntabilitet på ca 20% de kommande åren vilket, om</p>
<p>kravet infrias, måste betraktas som mycket tillfredsställande. 6</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>I den ekonomiska treårsutblicken ställer sig regeringen även bakom den Mot. 1985/86: 565<br />
moderata ståndpunkten att den privata konsumtionen skall prioriteras i<br />
fördelningskonflikten mellan privat och offentlig sektor. Den offentliga konsumtionsökningen<br />
skall begränsas till 0,5% per år samtidigt som den privata<br />
konsumtionen tillåts att öka med 2% per år. Regeringen gör därmed åtminstone<br />
verbalt - upp med sin tidigare politik som innebar en prioritering<br />
av den offentliga sektorn. Moderata samlingspartiets budskap i valrörelsen<br />
att de offentliga utgifterna måste minska så att vanliga människor lättare skall<br />
kunna ”leva på sin lön” har därmed vunnit ökat gehör. Nästa steg för regeringen<br />
bör vara att sänka målet för den beräknade kommunala konsumtionsutvecklingen<br />
från 1% till 0%. Nolltillväxt i kommunerna skulle ytterligare<br />
öka utrymmet för expansion i det privata näringslivet.</p>
<p>I treårskalkylen beskrivs på ett förtjänstfullt sätt kostnads- och inflationsbekämpningens<br />
samt den höga lönsamhetens viktiga roll för att Sverige skall<br />
komma in i en god ekonomisk cirkel. Vad som saknas är i första hand en<br />
analys av hur det höga skattetrycket och de höga skattekilarna hindrar tillväxten.<br />
Verkningarna av monopolen och regleringarna inom den offentliga<br />
tjänstesektorn belyses inte heller. Med stor sannolikhet förklaras den relativt<br />
dåliga tillväxten av att Sverige har världens högsta skattetryck samtidigt som<br />
tjänstesektorns produktion i alltför stor utsträckning bedrivs i offentlig regi.</p>
<p>Det är enligt vår mening önskvärt att den kommande långtidsutredningen<br />
beskriver dessa strukturella problem i den svenska ekonomin.</p>
<p>3. Regeringens ekonomiska politik</p>
<p>3.1 Den ekonomiska politikens inriktning</p>
<p>Regeringens ekonomisk-politiska strategi såsom den presenteras i årets kompletteringsproposition<br />
innebär framgångar för de delar av det socialdemokratiska<br />
partiet som företräder ett realistiskt ekonomiskt synsätt. Som nämnts i<br />
tidigare avsnitt tycks regeringen nu ställa sig på samma sida som moderaterna<br />
vad gäller fördelningskonflikten mellan privat och offentlig sektor. Den realistiska<br />
beskrivningen av vikten av en hög lönsamhet i näringslivet är också<br />
välkommen.</p>
<p>Regeringens ekonomiska strategi såsom den presenteras på s. 4 i den<br />
reviderade finansplanen innehåller därtill stora likheter med det ekonomiskpolitiska<br />
program som moderata samlingspartiet har förespråkat under senare<br />
år. Som första inslag i denna strategi nämns en stram finanspolitik så att<br />
budgetunderskottet kan nedbringas. Punkt två är att skattepolitiken skall<br />
”utformas så att den underlättar löneavtal på låg nominell nivå och stimulerar<br />
till arbete och sparande”. Även den tredje punkten med avregleringar i<br />
näringslivet har regeringen hämtat från det moderata programmet. Den<br />
viktigaste avregleringsåtgärden är den liberalisering av valutapolitiken som<br />
utlovas.</p>
<p>Regeringen tycks vara beredd att låta marknadskrafterna verka inom den<br />
del av ekonomin som man inte har för avsikt att socialisera. Därvidlag återgår<br />
man till en socialdemokratisk politik av 1960-talssnitt. Men lika tydligt är att<br />
man ännu inte förmår ompröva politiken på de områden som ligger inom den 7</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>offentliga sektorn. Det är dessa som skapar de stora strukturproblemen i Mot. 1985/86: 565<br />
svensk ekonomi.</p>
<p>Vad som saknas är i första hand en skattepolitik som i praktiken verkligen<br />
underlättar avtalsrörelserna och stimulerar till arbete och sparande. På det<br />
skattepolitiska området har regeringen tyvärr bestämt sig för att inte sänka<br />
vare sig de rekordhöga marginalskatterna eller det alltför höga skattetrycket.</p>
<p>Därmed utesluts den skattepolitik som behövs för att stimulera arbete, sparande<br />
och företagande.</p>
<p>Ett annat område som regeringen glömmer bort är alla de regleringar och<br />
monopol som hindrar den privata tjänstesektorn från att växa. Ingenting sägs<br />
om möjligheten att genom privata initiativ inom t. ex. barnomsorgs- och<br />
vårdsektorerna öka effektiviteten och produktionsförmågan. Regeringen<br />
tycks av ideologiska skäl inte kunna avveckla de offentliga monopol och de<br />
regleringar som framtvingar ett skattetryck som hämmar dynamiken i hela<br />
ekonomin.</p>
<p>Moderata samlingspartiet delar regeringens bedömning att vägen till ekonomisk<br />
balans måste gå över ökad ekonomisk tillväxt. Den tillväxt som<br />
förväntas i år och de kommande åren är internationellt sett mycket låg och<br />
måste öka rejält om vi skall klara anpassningen utan att gå vägen över en<br />
större arbetslöshet. En ökad tillväxt måste dessutom baseras på export,<br />
investeringar och en utbudsstimulerande politik för att vi skall klara bytesbalansen.<br />
Det är oroväckande att regeringen räknar med att tillväxten blir så låg<br />
i år trots att den privata konsumtionen växer med nästan 3%. En tillväxt på<br />
över 2% tycks endast vara möjlig vid stora exportökningar efter devalveringar.<br />
Sveriges inhemska strukturproblem med högt skattetryck, otillräcklig<br />
lönespridning och andra tillväxthinder omöjliggör en stabilt hög tillväxttakt.</p>
<p>Mot den bakgrunden är regeringens program för tillväxtstimulans mycket<br />
svagt. Förutom de klara deklarationerna vad gäller liberalisering av valutaregleringen<br />
är beskeden vaga och de förändringar som föreslås inom skatte-,<br />
arbetsmarknads- och regionalpolitiken obetydliga. Utan en ytterligare omorientering<br />
av den ekonomiska politiken i moderat riktning riskerar vi att<br />
missa möjligheten att utnyttja oljeprissänkningen till att skapa permanent<br />
bättre förutsättningar för tillväxt.</p>
<p>I avsaknad av strukturella insatser blir kraven på återhållsamhet i löneutvecklingen<br />
än starkare. Låga löneökningar och hög lönsamhet måste då<br />
kompensera för de brister som i övrigt kännetecknar den ekonomiska politiken.</p>
<p>De kvarvarande problemen på avtalsområdet förbigår regeringen i stort<br />
sett helt. Samhällsekonomiskt är det som tidigare nämnts önskvärt att regeringens<br />
antagande om en förlängning av de offentliga avtalen infrias. I realiteten<br />
är dock detta orealistiskt. Löneöverhänget på drygt 6 procentenheter<br />
inom den offentliga sektorn i kombination med mycket höga lönekrav och<br />
krav på låglönesatsningar och höjda offentliga chefs- och teknikerlöner innebär<br />
att förutsättningarna är mycket ogynnsamma för en låg kostnadsökning i<br />
år. För att undvika kommunalskattehöjningar och ytterligare kompensationskrav<br />
från den privata sidan bör statsmakterna i egenskap av arbetsgivare på<br />
den offentliga sidan agera med utomordentlig fasthet. 8</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>3.2 Budgetpolitiken</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86: 565</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I budgetpropositionen i januari erkände regeringen att finanspolitiken varit<br />
alltför svag under 1985. Det hade föranlett en internationellt sett mycket hög<br />
räntenivå. Även om räntan fallit det gångna halvåret har vi fortfarande ett<br />
betydande räntegap mot omvärlden. Realräntorna ligger på över 6%, vilket<br />
är högt internationellt sett.</p>
<p>Det är bra att regeringen nu erkänner att en stramare finanspolitik bör<br />
åstadkommas genom utgiftsminskningar. Trots att regeringen sannolikt vill<br />
strama upp finanspolitiken för att kunna sänka realräntan och stimulera<br />
investeringarna innebär budgetförslaget att åtstramningen är otillräcklig.<br />
Om regeringen redan i år hade dragit ned den offentliga konsumtionen och<br />
minskat på de statliga transfereringarna och subventionerna hade det varit<br />
möjligt att ytterligare lätta bördan på penningpolitiken så att räntan kan<br />
sänkas och investeringarna stimuleras. Det tillväxtutrymme som finns borde i<br />
större utsträckning avsättas till investeringar. En finanspolitisk åtstramning<br />
borde i första hand rikta sig mot den kommunala och statliga konsumtionen,<br />
t. ex. genom senareläggning och utbetalning av statliga anslag, minskade<br />
energisparåtgärder, neddragning av industribeställningar. Genom att regeringen<br />
väljer att låta den offentliga återhållsamheten komma först 1987<br />
kommer det alltför stora räntegapet gentemot omvärlden att kvarstå och<br />
därmed hindra investeringarna.</p>
<p>En hårdare budgetprövning vad gäller stödet till företagen och anslagen till<br />
olika statliga myndigheter och verk hade också varit önskvärd. Besparingarna<br />
i subventioner och bidrag till hushållen borde dessutom ha varit större<br />
men till fullo motverkas med skattesänkningar. Sverige har nu en unik<br />
möjlighet att radikalt minska bostadssubventionerna utan att hyrorna höjs.<br />
De sjunkande oljepriserna i kombination med ett borttagande av fastighetsskatten<br />
skulle motverka en minskning av räntebidragen.</p>
<p>Även om regeringen väntat väl länge med indragningar gentemot kommunerna<br />
är det välkommet att en åtstramning nu äntligen genomförs. Indragningarna<br />
blir t. o. m större än vad vi förordade i januari trots att regeringen då<br />
kritiserade oss för alltför långtgående besparingar.</p>
<p>Budgetunderskottet beräknas i kompletteringspropositionen bli ca 45 miljarder<br />
kronor för det kommande budgetåret i stället för de 49 miljarder<br />
kronor som beräknades i januari. Anledningen är bl. a. att inkomsterna ökar<br />
snabbare till följd av att löneökningarna har blivit högre. Därtill kommer att<br />
de direkta statsskuldsräntorna minskar med 3 miljarder till följd av lägre<br />
räntenivå och sjunkande dollarkurs.</p>
<p>Regeringens skattepolitik innebär att skatternas andel av BNP i år beräknas<br />
stiga till 51,6% jämfört med 50,1% 1982. Sannolikt blir skattetrycket<br />
ännu högre till följd av att löneökningarna blir större än vad regeringen räknat<br />
med. Detta rimmar dåligt med talet om att skattetrycket skall vara i stort sett<br />
oförändrat. I och för sig är det välkommet att regeringen säger sig vara beredd<br />
att ompröva den tidigare skattehöjningspolitiken. Men det måste då innebära<br />
att socialdemokraterna överger alla tankar på att införa nya skatter, t. ex.<br />
planerna på en pensionsskatt. Emellertid räcker inte ens detta. Ett land med<br />
världens högsta skattetryck måste ha betydligt högre skattepolitiska ambitio</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>ner än att låta bli att införa nya skatter. Mot. 1985/86: 565</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>3.3 Tillväxthindren kvarstår</p>
<p>Enligt samstämmiga ekonomiska bedömare kommer tillväxten i den svenska<br />
ekonomin de kommande åren att bli svagare än i omvärlden. Skälen till detta<br />
står att finna inom landet.</p>
<p>I år hålls tillväxten uppe av den inhemska efterfrågan. Av regeringens<br />
treårskalkyler framgår emellertid enligt vår mening att Sverige i fortsättningen<br />
av bytesbalansskäl inte kan klara en önskvärd tillväxt enbart genom<br />
hög efterfrågan. I stället måste de tillväxthinder som finns framför allt på<br />
ekonomins utbudssida avlägsnas.</p>
<p>Det första tillväxthindret gäller det höga skattetrycket och de höga marginalskatterna.<br />
Den höga beskattningen av arbete, investeringar och nysatsningar<br />
minskar drivkrafterna för enskilda människor och företag. Dessutom<br />
hämmas rörligheten på arbetsmarknaden, vilket också är till nackdel för<br />
tillväxten och möjligheterna att dämpa kostnadsstegring och inflation.</p>
<p>Behovet av att sänka marginalskatterna är välkänt och accepteras av samtliga<br />
borgerliga partier och ekonomiskt kunniga socialdemokrater. Men det är<br />
nästan lika viktigt att ändra på företagsbeskattningen och att sänka förmögenhets-<br />
och arvsskatterna. De positiva effekter på tillväxten som följer av lägre<br />
skatter har bl. a. utvecklats i vår partimotion 1985/86:279 Frihet och välfärd<br />
genom sänkta skatter.</p>
<p>Den andra typen av tillväxthinder emanerar från den offentliga sektorns<br />
expansion. En stabil tillväxt i svensk ekonomi är inte förenlig med en offentlig<br />
sektor av dagens storlek.</p>
<p>Sverige är det land i västvärlden som gått längst vad gäller den offentliga<br />
sektorns produktionsmonopol på tjänster som barnomsorg, sjukvård, åldringsvård<br />
och utbildning. Genom skattefinansiering och direkta regleringar<br />
hindras privata initiativ från att komma in och konkurrera inom dessa områden.<br />
Alla tillgängliga undersökningar visar entydigt att produktivitetsutvecklingen<br />
har varit dålig i den offentliga tjänstesektorn under det senaste decenniet.<br />
Huvudförklaringen är sannolikt bristen på konkurrens inom dessa<br />
monopoliserade verksamhetsgrenar. Eftersom staten inte av finansiella skäl<br />
har råd att satsa större resurser inom tjänstesektorn, blir behoven av privata<br />
alternativ ännu större.</p>
<p>För att den privata tjänstesektorn skall växa krävs inte bara att produktionsmonopolen<br />
upphör utan också att de s. k. skattekilarna mellan arbetets<br />
samhällsekonomiska och privatekonomiska värde minskas. Därigenom<br />
skulle efterfrågan på t. ex. underhåll och reparationer av bostäder kunna öka.</p>
<p>En tredje typ av tillväxthinder utgörs av den regleringsapparat som under<br />
en lång tid byggts in i den svenska ekonomin. Rader av förbud och föreskrifter<br />
hämmar i dag näringslivet.</p>
<p>Det är, som tidigare nämnts, bra att regeringen bestämt sig för att inleda en<br />
”beslutsam liberalisering” av valutaregleringen, eftersom den bl. a. avskärmar<br />
Sverige från internationell konkurrens på stora delar av kapitalmarknaden.</p>
<p style="margin-left:10px;">De övriga avregleringsförslagen i kompletteringspropositionen är emeller- 10</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>tid obetydliga. Rader av avregleringar behöver genomföras. En uppmjuk- Mot. 1985/86: 565<br />
ning av t. ex. lagstiftningen på arbetsmarknaden genom förbättrade möjligheter<br />
att provanställa och en förändring av turordningsreglerna skulle<br />
underlätta omställningar i arbetslivet.</p>
<p>Bostadssektorn är den allra mest reglerade marknaden och därför den<br />
sämst fungerande. Minskade subventioner, lägre skatter och en successiv<br />
avveckling av den kvarvarande hyresregleringen skulle innebära ett mer<br />
rationellt lokalutnyttjande och mer varierat bostadsutbud.</p>
<p>I en lång råd branscher, alltifrån taxitrafik till arbetsförmedling, föreligger<br />
konkurrensbegränsningar som innebär effektivitetsförluster och därmed<br />
hämmar tillväxten.</p>
<p>Den otillräckliga lönespridningen utgör ett fjärde tillväxthinder. I ett skede<br />
med ökade krav på snabb strukturomvandling har rörligheten på arbetsmarknaden<br />
trendmässigt avtagit. Det hänger delvis ihop med de höga marginaleffekter<br />
som skatte- och bidragssystemen skapar. Men utvecklingen är också en<br />
följd av att lönestrukturen inte innebär någon stimulans till rörlighet.</p>
<p>Regeringen har de senaste åren visat stora insikter när det gäller behovet av<br />
låga lönekostnadsökningar. Däremot har den varken i kompletteringspropositionen<br />
eller någon gång tidigare tagit upp de problem som följer av den<br />
otillräckliga lönespridningen. Om det privata näringslivet skall byggas ut,<br />
måste lönerna tillåtas öka snabbare där än inom stat och kommun. Samtidigt<br />
måste lönerna tillåtas öka i bristyrken både i industrin och i den offentliga<br />
sektorn. Utan tillräckliga löneincitament lönar det sig inte att skaffa en bra<br />
utbildning eller att byta arbete.</p>
<p>Mera marknadsanpassade lönerelationer bör åstadkommas av arbetsmarknadens<br />
parter. På de områden inom den offentliga sektorn där regeringen har<br />
ett ansvar bör strävan vara att öka löneflexibiliteten.</p>
<p>Sverige måste de kommande åren lösa upp de strukturella tillväxthinder<br />
som ovan beskrivits för att välfärden och sysselsättningen skall kunna fortsätta<br />
att öka. Såväl industrisektorn som framför allt den privata tjänstesektorn<br />
måste växa snabbare genom åtgärder som verkar både på efterfråge- och<br />
utbudssidan i ekonomin.</p>
<p>4. Det moderata alternativet</p>
<p>4.1 Politik för ekonomisk tillväxt</p>
<p>Moderata samlingspartiet sätter tillväxtens förutsättningar i centrum för den<br />
ekonomiska politiken. Vi förespråkar en politik som ger utrymme för stor<br />
individuell frihet och uppmuntrar personliga initiativ. Detta förutsätter att<br />
människor själva får behålla en rimlig del av ersättningen för sina arbetsinsatser.<br />
Därför är det nödvändigt att sänka skatterna vilket förutsätter en minskning<br />
av de offentliga utgifternas andel av BNP.</p>
<p>Efter det senaste decenniets utveckling står det klart att en stabil tillväxt i<br />
svensk ekonomi är svår att förena med en offentlig sektor av dagens storlek i<br />
relation till BNP. Tillväxthindren för den privata sektorn har blivit alltför<br />
stora. Privat verksamhet är som regel mer effektiv än offentlig och måste</p>
<p>därför ges ett ökat utrymme. 11</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Vi förordar en politik som begränsar den statliga och kommunala konsumtionen<br />
och de offentliga transfereringarna mer än vad regeringen föreslår<br />
samtidigt som den enskilda sektorn ges större expansionsutrymme. De offentliga<br />
utgifterna måste minskas ytterligare för att den svenska räntenivån<br />
skall närma sig den som råder i omvärlden. En sänkt räntenivå är nödvändig<br />
för att stimulera investeringarna i den konkurrensutsatta sektorn. Även om<br />
investeringarna ökat något de senaste åren är de fortfarande för låga med<br />
hänsyn till den kraftiga expansion av den industriella kapaciteten som Sveriges<br />
ekonomi behöver. Det är därför nödvändigt att lönsamheten i industrin<br />
hålls uppe på den nivå som nu uppnåtts samtidigt som kapitalkostnaderna<br />
sänks.</p>
<p>Minskade offentliga utgifter möjliggör sänkta skatter för hushåll och företag,<br />
vilket i sin tur stimulerar tillväxten i ekonomin. I första hand måste de<br />
skatter som drabbar arbete, sparande och företagsamhet sänkas. Ett lägre<br />
skattetryck och lägre marginaleffekter ger konkurrensfördelar gentemot omvärlden.</p>
<p>Det viktigaste för lönebildningen, drivkrafterna att arbeta och spara m. m.<br />
är att sänka marginalskatterna. Men det är också viktigt att se över företagsbeskattningen<br />
i syfte att bl. a. sänka bolagsskatten samtidigt som vissa möjligheter<br />
till fondavsättningar minskar.</p>
<p>Förmögenhets- och arvsskatterna bör sänkas eftersom de drabbar den<br />
kapitalbildning som befrämjar ekonomisk tillväxt. Dessa skatter drabbar<br />
enbart privatpersoners förmögenhetsuppbyggnad. Effekten blir att kreativa<br />
människor, som är viktiga för Sveriges utveckling, föredrar att flytta utomlands.</p>
<p>Det statsfinansiella läget är en begränsning vad gäller möjligheterna att<br />
sänka skatterna. Utgiftsminskningarna måste därför bli så stora att det skapas<br />
utrymme för ett sänkt skatteuttag. Sänkta skatter gör det också möjligt att<br />
minska subventioner och bidrag utan att hushållens ekonomiska situation<br />
försämras.</p>
<p>Den svenska ekonomin är hårt reglerad genom konkurrensbegränsningar,<br />
etableringshinder och mängder av regleringar. Sverige behöver avregleras.<br />
Det gäller både den offentliga sektorn och det privata näringslivet.</p>
<p>Vi föreslår därför att statliga och kommunala monopol skall brytas och<br />
konkurrensen stärkas genom att privata alternativ till offentligt producerad<br />
service tillåts. Att släppa fram enskilda initiativ innebär inte bara möjligheter<br />
till billigare produktion utan även en större variationsrikedom i tjänsteutbudet.<br />
Valfriheten ökar för både konsumenter och producenter. Valfriheten är<br />
särskilt viktig för den som genom sjukdom, ålder eller handikapp är särskilt<br />
beroende av andra för vård och stöd.</p>
<p>En utbyggnad av den privata tjänstesektorn innebär också valfrihet för alla<br />
dem som arbetar i berörda yrken att välja andra arbetsgivare eller starta eget.</p>
<p>I dag har sjukvårdspersonal i praktiken en enda arbetsgivare på varje ort i<br />
Sverige.</p>
<p>Förbud och föreskrifter som hämmar näringslivet bör så långt möjligt tas<br />
bort. Syftet skall vara att förbättra effektivitet och förnyelseförmåga genom<br />
att avskaffa olika typer av regleringar. En avreglerad kapital- och valuta</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1985/86: 565</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>12</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>marknad fördelar de finansiella resurserna smidigare, snabbare och säkrare Mot. 1985/86: 565<br />
till de områden där de gör mest nytta.</p>
<p>De ständigt återkommande prisregleringarna utgör ett konkurrens- och<br />
tillväxthämmande inslag. De lagar och institutioner (SPK) som gör prisregleringar<br />
möjliga bör avvecklas.</p>
<p>Lagstiftningen på arbetsmarknaden bör mjukas upp så att den underlättar<br />
och inte försvårar strukturomvandlingen. Bostadsmarknaden måste fås att<br />
fungera bättre genom att subventioner tas bort, fastighetsskatten avskaffas<br />
och centralstyrning och byråkrati ersätts med rörlighet och anpassning.</p>
<p>Löntagarfonderna bör avskaffas i enlighet med den borgerliga avvecklingsplanen.<br />
Fonderna hämmar tillväxten i ekonomin bl. a. genom att vinstmedel<br />
tas från de företag som har högst avkastning. Att sprida aktieägandet genom<br />
avskaffandet av fondsocialismen förstärker marknadsekonomin.</p>
<p>Ett viktigt inslag i en politik för högre ekonomisk tillväxt är att ekonomins<br />
spelregler är någorlunda stabila över tiden. Den kortsiktighet och ryckighet<br />
som kännetecknat den ekonomiska politiken under senare år har förstärkt<br />
osäkerheten för företagare och anställda. Ständiga ändringar av spelreglerna<br />
genom skattehöjningar, nya ingrepp och regleringar skapar ett klimat där<br />
långsiktiga satsningar och investeringar över huvud taget inte kommer till<br />
stånd. Den ekonomiska politikens inriktning och de spelregler som följer<br />
därav måste därför ligga fast över tiden.</p>
<p>4.2 Budgetpolitiken</p>
<p>Budgetpolitiken är en viktig del i den ekonomisk-politiska strategin för att<br />
återställa balansen i den svenska ekonomin. Att krympa både budgetens<br />
utgifts- och inkomstsida har stor betydelse för möjligheterna att förbättra<br />
ekonomins funktionsförmåga.</p>
<p>Målet för finanspolitiken bör vara att avveckla det strukturella underskottet<br />
samtidigt som den offentliga utgiftsnivån och skattetrycket sänks. En<br />
avveckling av underskottet innebär att den offentliga sektorns finanser över<br />
en konjunkturcykel bör vara i balans. Till skillnad från regeringen anser vi<br />
inte att målsättningen bör vara att skapa ett långsiktigt överskott i den totala<br />
offentliga sektorn. Det sparande och den kapitalbildning som krävs för<br />
näringslivets behov bör i stället ske i företagen och i hushållen.</p>
<p>Samtidigt som den offentliga sektorns sparandeunderskott elimineras är<br />
det vår målsättning att sänka skattetrycket med ca 5 procentenheter den<br />
kommande femårsperioden. Det skulle betyda att skattetrycket 1991 skulle<br />
vara nere i knappt 47% av bruttonationalprodukten, vilket innebär ett närmande<br />
till övriga högskatteländer. I OECD är skattetrycket i genomsnitt ca<br />
40% av BNP. De närmaste åren måste då vårt förslag till marginalskattesänkningar<br />
genomföras samtidigt som skatteskalan blir inflationsskyddad, fastighetsskatten<br />
avvecklas och arvs- och förmögenhetsskatterna m. m. sänks.</p>
<p>En minskning av budgetunderskottet är nödvändig för att få ned realräntan<br />
och inflationen, vilket därmed förbättrar tillväxtförutsättningarna i näringslivet.<br />
I den mån konjunktursituationen nästa år blir sådan att budgetunderskottsminskningen<br />
leder till att den totala efterfrågan kommer på en alltför<br />
låg nivå bör detta motverkas med ytterligare skattesänkningar. Ökade utgif- 13</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>ter är inte längre ändamålsenliga för att stimulera ekonomin.</p>
<p>Moderata samlingspartiet godtog - med några få undantag - de besparingar<br />
på utgiftssidan som regeringen föreslog i budgetpropositionen.</p>
<p>I vår januarimotion angående den ekonomiska politiken (1985/86:213)<br />
föreslog vi en utgiftsnivå som låg 18 miljarder kronor lägre än vad regeringen<br />
förordade för helåret 1987. Av dessa besparingar var knappt 4 miljarder<br />
kronor i princip av engångskaraktär. Skattesänkningar föreslogs på 10,5<br />
miljarder kronor. Hade dessa förslag genomförts, skulle budgetunderskottet<br />
ha blivit 7,5 miljarder kronor lägre än regeringens. Våra marginalskattesänkningar<br />
hade dessutom stimulerat arbetsutbudet, vilket ytterligare förbättrat<br />
budgetsaldot. Genom skattesänkningar och införande av barnavdrag skulle<br />
också socialbidragskostnaderna ha minskat, varigenom budgetunderskottet<br />
skulle ha blivit ännu lägre. Om vi bortser från dessa dynamiska effekter och<br />
även från de icke permanenta besparingar som utförsäljning av företag utgör,<br />
skulle ändå budgetunderskottet med vår politik ha blivit 3,6 miljarder kronor<br />
mindre än det som regeringen förordar.</p>
<p>För budgetåret 1986/87 uppgick våra besparingsförslag till 14,4 miljarder<br />
kronor och våra skattesänkningsförslag till 5,6 miljarder kronor. Skälet till de<br />
lägre talen är att många av våra skattesänkningsförslag och även<br />
utgiftsförändringar träder i kraft först den 1 januari 1987.</p>
<p>Smärre förändringar av regeringens förslag till utgiftsanslag har skett i<br />
samband med riksdagsbehandlingen under våren. Detta har inneburit att<br />
skillnaden mellan vårt och regeringens förslag till budgetunderskott har<br />
vidgats med drygt 300 milj. kr. Emellertid kommer våra ställningstaganden<br />
till regeringens nu framlagda förslag vad gäller den kommunala ekonomin att<br />
innebära att våra utgiftsminskningar gentemot kommunerna minskar i förhållande<br />
till regeringens förslag vilket framgår av avsnitt 4.4 om den kommunala<br />
ekonomin.</p>
<p>På skattesidan innebär vår sänkning av inkomstskatterna i de lägsta inkomstskikten<br />
en budgetförsvagning med 940 milj. kr. 1987. Därtill kommer<br />
ett skattebortfall till följd av vårt förslag om underhållsavdrag på 200 milj. kr.<br />
De statsfinansiella effekterna av ett fullständigt inflationsskydd är svåra att<br />
beräkna på grund av osäkerhet vad gäller inflationstakten under året. Den<br />
statsfinansiella belastningen av vårt inflationsskydd motverkas emellertid av<br />
att regeringen sänker inkomstskatterna på ett sätt som ungefär motsvarar<br />
inflationsskyddet förutsatt att regeringens inflationsmål uppfylls. Därtill<br />
kommer det tidigare nämnda förhållandet att våra skattesänkningar inkl.<br />
barnavdraget leder till minskade socialbidragsutgifter. Denna utgiftsminskning<br />
kan uppskattas till åtminstone 400 miljoner och motverkar därför mer än<br />
väl skattebortfallet till följd av vårt förslag om underhållsavdrag. Den statsfinansiella<br />
belastningen av våra förslag om sänkta förmögenhets-, arvs- och<br />
gåvoskattesatser minskar dessutom i relation till regeringens budget genom<br />
de av regeringen aviserade åtgärderna på detta område.</p>
<p>Sammantaget innebär dessa förändringar att vårt budgetunderskott nu<br />
beräknas ligga 6,3 miljarder kronor lägre än det av regeringen föreslagna för<br />
helår om utförsäljningen av företag inräknas. Bortses från detta blir skillnaden<br />
2,4 miljarder kronor.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Avvägningen mellan besparingar och skattesänkningar är gjord så att Mot. 1985/86: 565</p>
<p>hushållens ekonomiska situation inte skall försämras. Åtstramningen träffar i<br />
stället staten, kommunerna, företagen och utlandet.</p>
<p>Vi anser det angeläget att hushållens resurser i större utsträckning än<br />
hittills skall bestå av arbetsinkomster och mindre av bidrag från stat och<br />
kommun. En orsak till att incitamenten att arbeta, spara och satsa på företagande<br />
minskat i vår ekonomi är de ständiga offentliga utgiftsökningarna och<br />
skattehöjningarna. Återvunnen balans förutsätter därför att besparingar och<br />
skattesänkningar följs åt.</p>
<p>Besparingarna av engångskaraktär utgörs till största delen av försäljningar<br />
av statliga företag. Detta är med andra ord budgetförstärkningar som under<br />
en följd av år kan upprepas.</p>
<p>De utgiftsminskningar som avser socialförsäkringssektorn - 2,7 miljarder<br />
kronor - kommer inte formellt att påverka budgetunderskottet. De leder i<br />
stället till ett större överskott inom socialförsäkringssektorn. Från samhällsekonomisk<br />
synpunkt är dock dessa förändringar att jämställa med utgiftsminskningar<br />
som får direkta budgeteffekter. Bokföringsmässiga dispositioner<br />
bör vidtas så att besparingarna formellt påverkar statsbudgeten. Inom<br />
ramen för ett oförändrat uttag av socialförsäkringsavgifter bör storleksförhållandena<br />
mellan de olika avgifterna justeras.</p>
<p>I vår partimotion om skattepolitiken 1985/86:279 och i kommittémotion<br />
redogörs för alla våra förslag på skatteområdet.</p>
<p>4.3 Penningpolitiken</p>
<p>4.3.1 Kreditpolitiken</p>
<p>I flera år har moderata samlingspartiet krävt att regeringen skulle framlägga<br />
förslag om en övergång till en mera marknadskonform kreditpolitik i enlighet<br />
med kreditpolitiska utredningens betänkande 1982. Någon sådan proposition<br />
har aldrig avlämnats. Desto mera glädjande är det att riksbanken på<br />
egen hand genomfört stora delar av den avreglering som kreditpolitiska<br />
utredningen föreslog. Viktiga steg togs under 1985 framför allt beträffande<br />
villkoren för bankernas utlåning.</p>
<p>Införandet av en räntetrappa för bankernas upplåning i riksbanken bidrar<br />
också till att kreditmarknaden i fortsättningen kan styras mera marknadsmässigt.<br />
Strävan bör fortsatt vara att hålla tillbaka penningmängdens ökning.</p>
<p>Statens upplåning inom Sverige bör i största möjliga utsträckning förläggas<br />
utanför bankväsendet. Det låga hushållssparande! är härvidlag ett problem.</p>
<p>Det offentliga sparandeunderskottet väntas ju bestå, och näringslivets sparmöjligheter<br />
avtar när vinstkonjunkturen mattas. Hushållssparandets omfattning<br />
är naturligtvis beroende av den allmänna ekonomiska politiken, särskilt<br />
skattepolitiken. Därutöver krävs särskilda stimulanser av det slag som förordas<br />
i motion 1985/86:701 Hushållssparande och ägandespridning.</p>
<p>Ett kvardröjande regleringsinslag i kreditpolitiken är placeringsplikten för<br />
försäkringsbolag och AP-fonden. Enligt vår mening är denna form av extra<br />
beskattning både snedvridande och kortsynt. Hittills under 1986 har den<br />
snarast verkat höjande på statens upplåningskostnader. Moderata samlings- 15</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>partiet anser, att placeringsplikt ej bör utnyttjas som kreditpolitiskt instru- Mot. 1985/86: 565<br />
ment och att ytterligare emissioner av statsobligationer till konstlat låg ränta<br />
ej skall genomföras.</p>
<p>I avsnitt 10 i kompletteringspropositionen behandlar regeringen frågan om<br />
behovet av att reglera betalningsvillkoren vid kreditköp med lagstiftning.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns det fortfarande behov av bemyndigandelagar<br />
avseende konsumentkrediter. Vi anser emellertid att alla kreditpolitiska<br />
åtgärder som syftar till att dämpa konsumtionen bör vara marknadskonforma.<br />
Alla kvarvarande regleringar av kreditmarknaden bör därför<br />
avskaffas.</p>
<p>Kreditpolitiken skall ytterst syfta till att upprätthålla ett stabilt penningvärde.<br />
Detta förutsätter att penningmängdens ökning hålls under kontroll<br />
och underlättas av att utvecklingen mot mer marknadskonforma styrmedel<br />
drivs vidare.</p>
<p>4.3.2 Valutapolitiken</p>
<p>Regeringen tillkännager i kompletteringspropositionen sin avsikt att genomföra<br />
en betydande avreglering av valutapolitiken. Enligt regeringen bör liberaliseringen<br />
”inriktas på de delar av valutaregleringen som kan bedömas<br />
hämma näringslivets utveckling”. I första hand avskaffas kravet på utlandsupplåning<br />
vid direktinvesteringar i utlandet. Därefter liberaliseras reglerna<br />
för svenskars förvärv av utländska aktier och köp av fastigheter i utlandet.</p>
<p>Det är välkommet att regeringen nu tänkt om beträffande valutaregleringen.<br />
Vi har länge krävt en snabb avreglering av valutapolitiken motsvarande<br />
den som ägt rum på det kreditpolitiska området. I vår partimotion i<br />
januari angående den ekonomiska politiken 1985/86:213 har vi utvecklat<br />
skälen för en liberalisering. Slutsatsen är att valutaregleringens stabiliseringspolitiska<br />
värde snarast är negativt. Dessutom är valutaregleringen i dag ett<br />
ineffektivt medel för att nå ekonomisk-politisk självständighet.</p>
<p>Regering och riksbank tycks nu vilja ta flera steg i rätt riktning. Enligt vår<br />
mening bör emellertid avvecklingen kunna ske snabbare och vara mer omfattande<br />
än vad socialdemokraterna tänkt sig. Slutsteget bör innebära att avvecklingen<br />
är fullständig och definitiv. Vi delar inte regeringens bedömning<br />
att ”vissa delar av valutaregleringen bör finnas kvar”. Det är till större skada<br />
än nytta att försöka förhindra kapitalrörelser som styrs av ränteskillnader och<br />
förväntningar om ränte- och växelkursutvecklingen.</p>
<p>Det finns flera exempel i vår omvärld på att det går att upprätthålla<br />
handlingsfrihet utan valutareglering. De erfarenheter som gjorts i krisdrabbade<br />
länder som Storbritannien och Danmark, efter det att liberaliseringar<br />
på valutaområdet genomförts, är klart positiva. I Danmark har tillståndet för<br />
utlänningars köp av statsobligationer möjliggjort en sänkt räntenivå.</p>
<p>Vi delar regeringens bedömning att normen att staten inte skall låna i<br />
utlandet skall gälla även i fortsättningen, med den preciseringen att avståndstagandet<br />
gäller upplåning i utländsk valuta.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr 565</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>4.4 Den kommunala ekonomin</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86: 565</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Den finansiella situationen i kommunsektorn har successivt förstärkts under<br />
1980-talet. Kommunernas likviditet är generellt sett mycket god även om det<br />
finns undantag. Finansieringskapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus<br />
kortfristiga skulder, har ökat och uppgår nu till ca 35 miljarder kronor, vilket<br />
motsvarar 15% av de sammanlagda kommunala utgifterna. Ökningen av de<br />
kommunala intäkterna beräknas bli 8-9% i år och ca 9% 1987. Dessa inkomstökningar<br />
innebär stora risker för att den kommunala volymexpansionen<br />
blir kraftig om inga motåtgärder vidtas.</p>
<p>Regeringen föreslog i budgetpropositionen minskade statsbidrag med ca<br />
2,5 miljarder kronor för 1987. Vi hävdade att dessa besparingar inte var<br />
tillräckligt omfattande och att regeringen skulle bli tvungen att återkomma<br />
med ytterligare nedskärningsförslag. Vi varnade också för att åtstramningsförslag<br />
som kom sent skulle försvåra det kommunala arbetet. Det är rimligt<br />
att kommuner och landsting i god tid skall aviseras om besparingsåtgärder.</p>
<p>Regeringens taktik att successivt och i svåröverskådliga former genomföra<br />
finansiella indragningar försvårar för kommunerna att planera sin verksamhet.</p>
<p>Regeringen återkommer nu med en rad förslag till åtstramningar gentemot<br />
kommunerna. Två tredjedelar av effekten av en höjning av det kommunala<br />
grundavdraget med 1500 kr. föreslås minska kommunernas skatteunderlag<br />
1987. Därutöver föreslås bl. a. att skatteutjämningsavgiften som 1986 uppgår<br />
till 14 öre per skattekrona höjs med 10 öre till 24 öre per skattekrona. Enbart<br />
denna höjning beräknas inbringa över 900 milj. kr.</p>
<p>Till följd av att regeringens förslag om minskade statsbidrag till lärarlönerna<br />
inte fick majoritet i riksdagen föreslås dessutom att en avgift om 13 öre<br />
per skattekrona tas ut på primärkommunernas skatteunderlag. Avgiften<br />
beräknas inbringa ca 600 milj. kr. för nästa år. Sammantaget beräknas skatteutjämningsavgiften<br />
ta in 2,7 miljarder kronor från kommunsektorn under<br />
det kommande året.</p>
<p>Totalt uppgår de åtgärder som regeringen nu föreslår tillsammans med de<br />
åtgärder som förts fram tidigare i år enligt egen uppgift till ca 6 miljarder<br />
kronor 1987. Därutöver kommer en engångseffekt för omläggningen av<br />
avräkningssystemet för KBT på 1,7 miljarder kronor. Den sammanlagda<br />
indragningen gentemot kommunsektorn är därför hela 7,7 miljarder kronor<br />
med regeringens förslag.</p>
<p>Socialdemokraterna har utvecklat en halsbrytande retorik vad gäller åtstramningar<br />
gentemot kommunsektorn. Före valet hävdade de att de moderata<br />
besparingarna på kommunsektorn, som uppgick till drygt 4 miljarder<br />
kronor, skulle få förödande konsekvenser för den kommunala verksamheten.</p>
<p>Detta gällde dock tydligen bara under förutsättning att det var moderata<br />
samlingspartiet som föreslog sådana åtgärder. Nu hävdas från regeringens<br />
sida att indragningar från kommunerna inte har någon effekt alls.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser inte att den åtstramning som regeringen<br />
totalt ålägger kommunsektorn är för stor.</p>
<p>Omläggningen av KBT samt nedskärningen av vissa statsbidrag har vi<br />
tidigare godtagit. Vi avvisar dock tanken att kommunernas skatteunderlag 17</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>minskas genom ett höjt kommunalt grundavdrag. Vi motsätter oss också alla Mot. 1985/86: 565<br />
höjningar av skatteutjämningsavgiften och föreslår i stället att den tioöring<br />
som i dag tas ut skall tas bort.</p>
<p>Kommuner och landsting disponerar över mycket stora resurser. Möjligheten<br />
att inom oförändrade ramar ge en bra service till medborgarna är därför<br />
utomordentligt goda. Vi förespråkar därför nolltillväxt i den kommunala<br />
konsumtionen. Att hejda kommunernas volymökning är angeläget inte minst<br />
för att det därigenom skapas utrymme för en ökning av reallönerna.</p>
<p>Det räcker emellertid inte att stoppa den kommunala expansionen genom<br />
indragningar av finansiella medel. Ett lika viktigt steg är ett temporärt<br />
kommunalt skattestopp för att hindra kommunerna att fortsätta expandera<br />
genom ökad beskattning av medborgarna. Regeringen har hittills avvisat ett<br />
skattestopp, vilket kan leda till omfattande kommunalskattehöjningar redan<br />
nästa år.</p>
<p>Genom en god ekonomisk förvaltning och omprioriteringar kan ökad<br />
kommunal service ges inom oförändrade totalramar. Om de kommunala<br />
monopolen bryts upp och privatiseringar och entreprenader utnyttjas, kan<br />
stora vinster göras.</p>
<p>Den kommunala verksamheten styrs i stor utsträckning av statlig reglering<br />
och bidragsbestämmelser. Detta är ett medvetet inslag i en socialdemokratisk<br />
politik. Den går ut på att hindra kommunerna från att ha alltför hög grad av<br />
självstyre. De försök med frikommuner och den begränsade avreglering som<br />
har skett har endast marginellt påverkat kommunernas beslutskompetens.</p>
<p>Skall det vara möjligt att få en god kommunal verksamhet måste den statliga<br />
styrningen av den kommunala verksamheten radikalt minska. Vår åtstramning<br />
gentemot kommunerna sker därför genom minskade specialdestinerade<br />
statsbidrag. Därigenom är det möjligt att uppnå en verklig decentralisering<br />
av besluten och därmed en anpassning till lokala förhållanden. En nyligen<br />
gjord studie Effekter av statsbidrag till kommuner, Rapport till expertgruppen<br />
för studier i offentlig ekonomi Ds Fi 1986:7 visar dessutom att de specialdestinerade<br />
statsbidragen gynnar rika kommuner.</p>
<p>Statsbidragen till kommunerna bör på sikt i huvudsak avvecklas med<br />
undantag för ett väl fungerande skatteutjämningssystem. För 1987 godtar vi<br />
den höjning av skatteutjämningsbidragen som regeringen föreslår. Ett reviderat<br />
skatteutjämningssystem bör träda i kraft 1988.</p>
<p>Av de besparingar på statsbidragen som regeringen föreslog i budgetpropositionen<br />
godtog vi ca 1,6 miljarder kronor. Vi vidhåller att kompensationen<br />
för borttagandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer<br />
skall avskaffas, vilket beräknas inbringa 1570 milj. kr. Därutöver föreslår vi<br />
att statsbidragen i övrigt minskas med brutto 4,4 miljarder kronor 1987.</p>
<p>Huvuddelen av dessa statsbidragsminskningar ligger på primärkommuner.</p>
<p>Jämfört med vårt förslag från januari innebär det att vi förordar ytterligare<br />
brutto 700 milj. kr. i minskade statsbidrag. En del av denna förstärkning går<br />
tillbaka till kommunerna i form av ett särskilt stöd.</p>
<p>Samtidigt föreslår vi att skatteutjämningsavgiften med 14 öre avskaffas,<br />
vilket innebär en förbättring för kommunerna med nästan 1,3 miljarder</p>
<p>kronor. Vi anser att det på principiella grunder är felaktigt att beskatta 18</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>kommunernas skatteunderlag. Skatteutjämningsavgifter innebär även en Mot. 1985/86: 565</p>
<p>onödig rundgång i form av allt högre statsbidrag och allt högre beskattning av</p>
<p>kommunerna.</p>
<p>För att kunna stödja de kommuner som kan hamna i en besvärlig ekonomisk<br />
situation till följd av våra förslag föreslår vi ett särskilt stöd på 225 milj.<br />
kr. att utbetalas till de kommuner som får det besvärligt med våra statsbidragsminskningar.<br />
Detta belopp är lika stort som regeringens extra skatteutjämningsbidrag.<br />
Förslaget om ett särskilt stöd om 25 milj. kr. skall avsättas till<br />
särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred m. m.<br />
accepteras. Vi accepterar emellertid inte regeringens förslag om permanent<br />
”Robin Hood-skatt” på några Stockholmskommuner i syfte att medlen skall<br />
utbetalas till kommuner som har hög skattesats.</p>
<p>Den av oss förordade åtstramningen gentemot kommunerna uppgår således<br />
netto till drygt 6 miljarder kronor för 1987. Därtill kommer omläggningen<br />
av KBT. Det innebär i stort sett lika stor åtstramning som regeringen föreslår.</p>
<p>För att inte indragningar gentemot kommunerna skall leda till kommunala<br />
skattehöjningar upprepar vi vårt tidigare förslag om ett lagstadgat kommunalt<br />
skattestopp.</p>
<p>En förutsättning för minskade statsbidrag och skattestopp är att det sker en<br />
omfattande avreglering av statliga föreskrifter och bidragsbestämmelser. Redan<br />
nästa år bör ett så stort antal specialdestinerade statsbidrag som möjligt<br />
ersättas med ett allmänt kommunalt bidrag. Detta skall ske samtidigt som<br />
dessa statsbidrags detaljregleringar och bidragsbestämmelser avvecklas. Vi<br />
står fast vid vårt krav att regeringen skyndsamt bör utreda möjligheten att slå<br />
samman specialdestinerade statsbidrag till ett allmänt bidrag som kan fördelas<br />
på ett likartat sätt som de specialdestinerade statsbidragen. Framtida<br />
besparingar på statens stöd till kommunerna bör ske genom minskningar av<br />
detta bidrag.</p>
<p>Vi har inget att invända mot förslaget om ett slopande av garantibeskattningen<br />
eller förslaget att den kommunala underskottsavdragsbegränsningen<br />
skall slopas och att all inkomst i fortsättningen skall beskattas i hemortskommunen.<br />
Dessa förslag överensstämmer med moderata yrkanden under tidigare<br />
år.</p>
<p>5. Hemställan</p>
<p>Med stöd av vad ovan anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br />
som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen beslutar avskaffa all lagstiftning som bemyndigar<br />
regeringen att förordna om betalningsvillkor vid kreditköp,</p>
<p style="margin-left:31px;">4. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att<br />
för 1987 utge extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad som<br />
anförts i propositionen,</p>
<p style="margin-left:41px;">5. att riksdagen till Bidrag till särskilt utsatta kommuner för förebyg- 19</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:31px;">gande åtgärder mot jordskred m. m. anvisar ett förslagsanslag om Mot. 1985/86: 565<br />
25000000 kr.,</p>
<p style="margin-left:31px;">6. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av minskade<br />
statsbidrag för kalenderåret 1987 anvisar ett förslagsanslag om<br />
225000000 kr.,</p>
<p style="margin-left:31px;">7. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget Bidrag till kommunerna<br />
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen<br />
fr. o. m. den 1 januari 1987 och i konsekvens härmed till<br />
nämnda anslag för budgetåret 1986/87 anvisar ett anslag om<br />
785 000000 kr.,</p>
<p style="margin-left:31px;">8. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen<br />
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala<br />
skatteunderlaget m.m.,</p>
<p style="margin-left:31px;">9. att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift<br />
och i konsekvens därmed avslår regeringens förslag till lag<br />
om ändring i lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift,</p>
<p style="margin-left:31px;">10. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om<br />
förenklad statsbidragsgivning till kommunerna, i enlighet med vad i<br />
motionen anförs, i sådan tid att anslagsomläggningen kan träda i kraft<br />
fr. o. m. budgetåret 1987/88,</p>
<p style="margin-left:31px;">11. att riksdagen beslutar anta nedanstående</p>
<p>Förslag till<br />
Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt<br />
att ta ut skatt för åren 1987 och 1988 m. m.</p>
<p style="margin-left:11px;">Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Vid fastställande av skattesats för åren 1987 och 1988 får kommun eller<br />
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller landstingskommunen<br />
har bestämt för år 1986.</p>
<p>2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar<br />
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från vad som sägs under<br />
1 §. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 15 september året före det år<br />
ansökan avser.</p>
<p>3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid<br />
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1987 och 1988<br />
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för något<br />
av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns<br />
och annan menighets utdebitering av skatt m.m., om ej regeringen har<br />
beviljat undantag enligt 2 §</p>
<p style="margin-left:31px;">12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om den kommunala ekonomin.</p>
<p>Stockholm den 13 maj 1986</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Ulf Adelsohn (m)<br />
Lars Tobisson (m)<br />
Anders Björck (m)<br />
Carl Bildt (m)</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Nils Carls hamre (m)<br />
Rolf Dahlberg (m)<br />
Ingrid Sundberg (m)</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Ingegerd Troedsson (m)<br />
Per-Olof Strindberg (m)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Rolf Clarkson (m)<br />
Sonja Rembo (m)</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>L. Arne Andersson (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Innehållsförteckning</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86: 565</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Utsikterna för 1986 1</p>
<p>1.1 Internationella perspektiv 1</p>
<p>1.2 Den svenska ekonomin 2</p>
<p>1.2.1 Effekter av oljeprisfallet 2</p>
<p>1.2.2 Priser, löner och konkurrenskraft 3</p>
<p>2. Utvecklingen på längre sikt 5</p>
<p>2.1 Långtidsbudgeten 5</p>
<p>2.2 Svensk ekonomi 1987-1989 6</p>
<p>3. Regeringens ekonomiska politik 7</p>
<p>3.1 Den ekonomiska politikens inriktning 7</p>
<p>3.2 Budgetpolitiken 9</p>
<p>3.3 Tillväxthindren kvarstår 10</p>
<p>4. Det moderata alternativet 11</p>
<p>4.1 Politik för ekonomisk tillväxt 11</p>
<p>4.2 Budgetpolitiken 13</p>
<p>4.3 Penningpolitiken 15</p>
<p>4.3.1 Kreditpolitiken 15</p>
<p>4.3.2 Valutapolitiken 16</p>
<p>4.4 Den kommunala ekonomin 17</p>
<p>5. Hemställan 19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Graphic Systems AB, Göteborg 1986</p>
</div>
<div class="block ml_52"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_18" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_50" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_0"><p>■</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_54" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_49" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_49" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_53" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_51" />
<div class="block ml_31"><p>■</p>
</div>
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_54" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_46" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
</div>
</div>
0Ulf Adelsohnm1undertecknare0Lars Tobissonm2undertecknare0Anders Björckm3undertecknare0Carl Bildtm4undertecknare0Nils Carls hamrem5undertecknare0Rolf Dahlbergm6undertecknare0Ingrid Sundbergm7undertecknare0Ingegerd Troedssonm8undertecknare0Per-Olof Strindbergm9undertecknare0Rolf Clarksonm10undertecknare0Sonja Rembom11undertecknare0L. Arne Anderssonm12undertecknareG902565Ulf Adelsohn m. fl. (m) mot_198586__565.pdf561922pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetårethttps://data.riksdagen.se/fil/376139D0-FADF-48F6-9950-32333CC4A310