3076588 G902448 1985/86 448 mot mot Motion 1985/86:448 Christer Eirefelt m. fl. (fp) Motion Motion 448 0 1986-04-02 00:00:00 2014-11-04 12:47:41 2014-11-04 00:00:00 Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) Christer Eirefelt m. fl. (fp) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G902448/text https://data.riksdagen.se/dokument/G902448 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G902448 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Motion till riksdagen<br /> 1985/86:448</p> <p style="margin-left:3px;">Christer Eirefelt m. fl. (fp)<br /> Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126)</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Näringsfrihet</p> <p style="margin-left:3px;">Näringsfriheten är en förutsättning för marknadsekonomin och därmed för<br /> ett öppet och fritt samhälle. Näringsfrihet innebär möjlighet för var och en<br /> att utan hinder utöva en näring. Näringsfrihet innebär också en möjlighet<br /> för konsumenter att välja mellan skilda produkter och tjänster.</p> <p style="margin-left:3px;">När näringsfriheten garanterades i lag under mitten av 1800-talet var<br /> detta ett stort genombrott för liberala idéer. Alltsedan dess har liberaler<br /> slagits för att skydda näringsfriheten och utvidga den. I dag mer än någonsin<br /> tidigare är näringsfriheten en symbol för marknadsekonomi, frihandel,<br /> konkurrens och rätt att testa nya idéer på marknaden. Det är också en<br /> symbol för samhällets attityd till företagare som personer. Kärnfrågan nu<br /> och i framtiden är om attityden skall präglas av socialistisk misstro eller<br /> liberal tilltro. För folkpartiet är svaret givet. Näringsfriheten skall stärkas.<br /> Det är därför vi under en följd av år har krävt att näringsfriheten skall ges<br /> samma grundlagsskydd som t. ex. yttranderätten. Därigenom stärker vi försvaret<br /> för marknadsekonomin och människors rätt att starta eget.</p> <p style="margin-left:3px;">Näringsförbud</p> <p style="margin-left:3px;">Näringsfriheten i Sverige är inte oinskränkt. Det är i huvudsak okontroversiellt<br /> att näringsfriheten i vissa sammanhang inskränks genom etableringskontroll<br /> för t. ex. rätten att utöva visst yrke såsom läkare eller möjligheten<br /> att starta viss typ av verksamhet typ bank och försäkringsbolag. Kontroversiellt<br /> är det däremot att det inom två branscher, transport- och restaurangbranscherna,<br /> krävs särskilt tillstånd, yrkestrafiktillstånd resp. utskänkningstillstånd,<br /> för att medgivande skall ges att bedriva åkeriverksamhet<br /> resp. att ansvara för alkoholutskänkning. För dessa två branscher föreslås<br /> nu i propositionen ytterligare skärpningar genom en försöksverkamhet<br /> med utökad vandelsprövning.</p> <p style="margin-left:3px;">Sedan den 1 juli 1980 kan näringsfriheten också inskränkas genom att<br /> domstol under vissa förutsättningar kan förordna om generellt näringsförbud<br /> för näringsidkare som gått i konkurs. Den nu föreliggande propositionen<br /> innebär att möjligheterna att utfärda sådant näringsförbud utvidgas.</p> <p style="margin-left:3px;">Propositionens förslag innebär att näringsförbud skall kunna komma i<br /> fråga i tre alternativa situationer. Då en person i egenskap av näringsidkare<br /> gjort sig skyldig till brott som inte är ringa, då han har underlåtit att betala<br /> skatt m. m. och underlåtelsen inte är ringa samt då han har försatts i kon</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>kurs och därvid förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat Mot. 1985/86:448<br /> sätt har grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet. Som<br /> ytterligare förutsättningar gäller att näringsidkare med hänsyn till de sammantagna<br /> oegentligheterna grovt skall ha åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet<br /> och att ett förbud är påkallat från allmän synpunkt.</p> <p>Propositionens förslag grundar sig på näringsförbudskommitténs betänkande<br /> (SOU 1984:59) Näringsförbud. I den avgörande frågeställningen,<br /> vilka förutsättningar som skall gälla för att näringsförbud skall kunna utfärdas,<br /> var kommittén splittrad. Detta återspeglas också bland remissinstanserna.<br /> Även om vi inte är beredda att biträda de förslag som presenteras<br /> i propositionen kan det, med tanke på den starka kritik vi tidigare framfört<br /> mot regeringens propositioner vad gäller ekonomisk brottslighet, finnas<br /> anledning att ge föredraganden en eloge för det föredömliga sätt på vilket<br /> han redogjort för de skiljaktiga uppfattningar som har presenterats i kommittén<br /> och bland remissvaren. Propositionen ger därmed goda förutsättningar<br /> för en korrekt och allsidig behandling av frågeställningarna.</p> <p>Den centrala frågan från framför allt rättssäkerhetssynpunkt är om näringsidkaren<br /> skall ha begått brott för att näringsförbud skall kunna meddelas.<br /> Enligt nuvarande regler kan näringsförbud meddelas endast i samband<br /> med konkurs. Propositionens förslag innebär som framgick ovan att tilllämpningsområdet<br /> utvidgas så att förbud skall kunna meddelas även utan<br /> konkurs. Den uppfattningen överensstämmer i huvudsak med den som intogs<br /> av majoriteten i utredningen. Mot denna uppfattning reserverade sig<br /> en minoritet som förordade att en nödvändig förutsättning för förbud skall<br /> vara att näringsidkaren har gjort sig skyldig till brott. Den uppfattningen<br /> biträddes bl. a. av justitiekanslern, riksåklagaren, Sveriges domarförbund,<br /> näringslivets organisationer. Sveriges advokatsamfund och Föreningen<br /> Sveriges åklagare. Justitiekanslern skriver i sitt remissvar:</p> <p>För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till vad reservanterna har<br /> anfört i detta sammanhang. Jag vill särskilt framhålla att det ur rättssäkerhetssynpunkt<br /> är väsentligt att de objektiva rekvisit som erfordras för en så<br /> ingripande påföljd som näringsförbud skall kunna meddelas, är tillräckligt<br /> klart angivna i lagtexten. Ett brottsrekvisit uppfyller just detta krav. En<br /> näringsidkare har då möjlighet att själv bedöma om ett visst förfarande är<br /> av sådan beskaffenhet att han riskerar att drabbas av ett näringsförbud.</p> <p>Med hänvisning till vad minoriteten i kommittén och de remissinstanser<br /> som stöder denna har anfört anser vi att förutsättningen för att en näringsidkare<br /> skall kunna ådömas näringsförbud skall vara att vederbörande har<br /> gjort sig skyldig till brott i näringsverksamheten som inte är ringa. Vi avvisar<br /> därmed de två ytterligare rekvisiten som regeringen föreslår, konkurs<br /> eller underlåtenhet att betala skatt, tull eller avgift.</p> <p>Som redovisas i propositionen sammanfaller i praktiken nästan alltid<br /> rekvisitet brott med konkursfallen och i flertalet fall underlåtenhet att betala<br /> skatt.</p> <p>Av kommitténs undersökning av de 126 näringsförbud som meddelades<br /> under tiden mellan den 1 juli 1980 och den 31 december 1983 framgår att<br /> domstolen bara i ett fall som grund för förbudet åberopade enbart andra<br /> omständigheter än brott. 1 minst 93 av de 95 fall då domstolen nämnt de 12</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">rekvisit som enligt konkurslagen är förutsättning för näringsförbud enligt Mot. 1985/86:448<br /> huvudregeln — att näringsidkaren har ”grovt åsidosatt” sina åligganden<br /> som näringsidkare — har ett eller flera av brotten oredlighet, vårdslöshet<br /> eller mannamån mot borgenärer, bokföringsbrott, skattebedrägeri och grova<br /> bedrägerier funnits med i bilden. Vårt förslag, att förutsättningen för<br /> näringsförbudet skall vara ett brott, innebär således en förstärkning av<br /> rättssäkerheten i förhållande till propositionen utan att detta de facto minskar<br /> möjligheterna att meddela näringsförbud där detta är motiverat.</p> <p style="margin-left:3px;">När det sedan gäller vilka brott som skall anses begångna i näringsverksamhet<br /> är vi inte beredda att acceptera alla de exempel föredraganden anför<br /> i propositionen. Enligt dessa skall näringsidkare bl. a. kunna meddelas<br /> näringsförbud om han misshandlar en kund som besvärar honom med klagomål<br /> på näringsidkarens sätt att uppfylla sina förpliktelser. Detta är en<br /> helt oacceptabel exemplifiering på vad som skall anses ha anknytning till<br /> näringsverksamhet. Konsekvensen skulle i det enskilda fallet kunna bli att<br /> en näringsidkare som framgångsrikt sköter ett företag, fullgör sina förpliktelser<br /> som leverantörer och betalar skatt och avgifter men som på grund av<br /> ett hetsigt temperament misshandlar en kund som klagar på sålda produkter<br /> ådöms näringsförbud och därmed tvingas avveckla sin verksamhet och<br /> under en följd av år förbjuds att vidare driva näring — detta utöver ett<br /> eventuellt botes- eller fängelsestraff för misshandel.</p> <p style="margin-left:3px;">För att anknyta till ytterligare några av de exempel som nämns i propositionen<br /> anser vi heller inte att näringsförbud bör komma i fråga för den som<br /> driver taxirörelse och gör sig skyldig till rattfylleri. En sådan företagare<br /> drabbas troligen i vanlig ordning av fängelse samt indraget körkort. Han<br /> kommer därmed inte längre själv att kunna köra taxi men bör inte hindras<br /> att driva taxirörelse med anställda förare.</p> <p style="margin-left:3px;">Brott i näringsverksamhet bör enligt vår uppfattning inskränka sig till att<br /> avse ekonomisk brottslighet, dvs. brottsliga beteenden som har syftat till att<br /> öka den ekonomiska vinningen för företaget eller företagaren personligen.</p> <p style="margin-left:3px;">Inget av de här kommenterade exemplen misshandel och rattfylleri kan<br /> huvudsakligen sägas vara utförda för att öka den ekonomiska vinningen.</p> <p style="margin-left:3px;">Någon enhetlig definition på begreppet ekonomisk brottslighet torde inte<br /> finnas men i olika sammanhang bl. a. i justitieutskottets betänkande angående<br /> riktlinjer för arbetet mot ekonomisk brottslighet (JuU 1984/85:28) har<br /> hänvisats till den definition som samma utskott gjorde i sitt betänkande<br /> JuU 1980/81:21. Vad som där har angetts, och som vi här citerar, anser vi<br /> vara en god utgångspunkt för att bedöma vad som är sådana brott som bör<br /> anses begångna i näringsverksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt den beskrivning av begreppet som de brottsbekämpande myndigheterna,<br /> dvs. i första hand polis- och åklagarmyndigheterna, använder bör till<br /> ekonomisk brottslighet räknas först och främst sådan kriminalitet som har<br /> ekonomisk vinning som motiv. Härutöver skall brottsligheten för att betraktas<br /> som ekonomisk kriminalitet ha en kontinuerlig karkatär, bedrivas<br /> på ett systematiskt sätt och förövas inom ramen för näringsverksamhet som<br /> i sig inte är kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör själva grunden<br /> för de kriminella handlingarna.</p> <p style="margin-left:3px;">De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvalificerad art i den meningen<br /> att de enskilda brotten har stor omfattning, rör stora samhälleliga värden ' ^</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>och drabbar grupper av enskilda. Brotten är i regel svåra att uppdaga och Mot. 1985/86:448</p> <p>beivra. Som exempel på vad som brukar hänföras till ekonomisk brottslighet<br /> i här avsedd mening kan nämnas brott som skattebedrägerier, valutabrott,<br /> bedrägerier och gäldenärsbrott.</p> <p>Till den ekonomiska brottsligheten anses inte höra den s. k. organiserade<br /> brottsligheten. Med organiserad brottslighet avses i allmänhet sådana brott<br /> som vissa grövre narkotikabrott, koppleri i form av organiserad prostitution,<br /> organiserad häleriverksamhet m. m.</p> <p>Till skillnad mot propositionens förslag anser vi alltså att förutsättningarna<br /> för att ådöma näringsidkare näringsförbud bör inskränkas till att avse<br /> brottslighet som inte är ringa. Bortsett från den ovan behandlade avgränsningen<br /> av begreppet brott i näringsverksamhet anser vi att de krav som<br /> propositionen ställer upp: att näringsförbud skall vara påkallat från allmän<br /> synpunkt, att åsidosättandet skall vara systematiskt eller syfta till betydande<br /> vinning, att det varit menat att medföra betydande skada eller att näringsidkaren<br /> tidigare blivit dömd för brott i näringsverksamhet, är tillräckliga<br /> krav som skydd för att näringsidkare inte skall dömas till näringsförbud<br /> på grund av slarv eller oskicklighet. Också förslagen som gäller verkan<br /> av näringsförbudet samt möjligheterna att ge dispens från detsamma finnér<br /> vi väl avvägda.</p> <p>En minoritet i näringsförbudskommittén förordade att ansvaret för tillsynen<br /> borde överflyttas från kronofogdemyndigheterna till polisen. Med<br /> hänsyn till att vi har inskränkt de förutsättningar under vilka näringsförbud<br /> skall kunna meddelas till att bara avse brottsliga förfaranden är det naturligt<br /> att det i fortsättningen blir polisen som har ansvaret för tillsynen av<br /> meddelade förbud. Vi delar därför utredningsminoritetens uppfattning att<br /> kronofogdemyndigheterna i fortsättningen inte bör ha tillsynsansvaret. I<br /> propositionen anges också en rad motiv till varför det i och för sig är rimligt<br /> att polisen har tillsynsansvaret: övervakningen av att straffsanktionerade<br /> regler efterlevs är en polisiär uppgift, polisen har bättre vana och bättre<br /> resurser för spaning på fältet, polisen har rutin att hålla förhör vid brottsmisstanke<br /> och tillgång till tvångsmedel etc. Därtill kommer att polisen under<br /> ett antal år har fått förstärkta resurser i syfte att effektivisera bekämpandet<br /> av ekonomisk brottslighet.</p> <p>Näringsförbud är en utomordentligt ingripande åtgärd, både principiellt<br /> som avsteg från näringsfriheten och i praktiken för den enskilde näringsidkaren.<br /> Näringsförbud får därför bara användas undantagsvis och får inte<br /> ses som en straffrättslig påföljd som används för att ”plussa på” ett vanligt<br /> straff eller ersätta ett sådant. Med tanke på näringsförbudets allvarliga konsekvenser<br /> är det angeläget att det sker en fortlöpande bevakning av lagens<br /> tillämpning och hur den i praktiken drabbar enskilda.</p> <p>Näringstillstånd</p> <p>I propositionen föreslås vidare att yrkestrafiklagens bestämmelser om<br /> prövning av lämpligheten hos den som söker tillstånd att bedriva trafikrörelse<br /> skärps så att det uttryckligen framgår att den sökande för att få trafiktillstånd<br /> skall vara lämplig inte bara som i dag med hänsyn till yrkeskunnande<br /> och personliga och ekonomiska förhållanden utan också med avse- 14</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>ende på laglydnad och på benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det Mot. 1985/86:448<br /> allmänna. På motsvarande sätt föreslås att lämplighetskravet vid tillståndsprövningen<br /> för servering av alkoholdrycker också skall innefatta en prövning<br /> av lämpligheten avseende laglydnad och benägenheten att fullgöra<br /> sina skyldigheter mot det allmänna. För både transport- och restaurangbranschen<br /> föreslår föredraganden att den utökade vandelsprövningen skall<br /> utgöra en försöksverksamhet och att resultatet av denna skall ligga till<br /> grund för en bedömning huruvida vandelsprövningen skall införas i fler<br /> branscher.</p> <p>Näringstillstånd genom utökad vandelsprövning föreslogs av den s. k.<br /> eko-kommissionen. Enligt denna skulle vandelsprövning införas i totalt<br /> fem branscher. Som redovisas i propositionen har förslaget om näringstillstånd<br /> mötts av kraftig kritik från remissinstanserna. Bl. a. har flertalet av de<br /> centrala myndigheterna avvisat förslaget. I jämförelse med kommissionen<br /> innebär propositionens förslag också en inskränkning främst genom att<br /> vandelsprövningen inskränks till de två branscher där det redan i dag förekommer<br /> en lämplighetsprövning av näringsidkaren.</p> <p>Folkpartiet vänder sig bestämt emot förslaget att utöka vandelsprövningen<br /> för transport- och restaurangbranschen. Det är en orimlig tanke att myndigheterna<br /> på förhand skall kunna avgöra vilka personer som efter det att<br /> de har startat en näringsverksamhet kommer att ”fullgöra sina skyldigheter<br /> mot det allmänna”. Genom att införa näringstillstånd för transport- och<br /> restaurangbranschen utpekar man alla som vill starta verksamhet inom dessa<br /> branscher som potentiella brottslingar. Prövningen av huruvida en person<br /> har förmåga eller vilja att exempelvis betala skatt kan aldrig avgöras<br /> annat än i efterhand. Den som då visar sig eventuellt ha begått kriminella<br /> handlingar skall lagforas för detta i sedvanlig ordning. I undantagsfall<br /> kommer det att Finnas förutsättningar att döma till näringsförbud. Därefter<br /> skall det vara fritt för näringsidkaren att utan prövning på nytt starta verksamhet.</p> <p>Den enda form av lämplighetsprövning som folkpartiet accepterar för att<br /> driva en näringsverksamhet är den som för närvarande sker vid tillståndsgivning<br /> för utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Denna lämplighetsprövning<br /> är motiverad som ett led i samhällets alkoholpolitik. Den bör inte<br /> sättas i samband med ansträngningarna att bekämpa ekonomisk brottslighet<br /> och skall därför heller inte ses som exempel på en vandelsprövning i den<br /> bemärkelse som regeringen nu förordar.</p> <p>Folkpartiet har i konsekvens med detta tidigare krävt att yrkestrafiklagstiftningen<br /> skall liberaliseras så att såväl behovsprövning som lämplighetsprövning<br /> avskaffas.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi</p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagförslaget att 1 § får<br /> följande lydelse:</p> <p>1 § Näringsförbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas</p> <p>den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat . &lt;</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som Mot. 1985/86:448<br /> inte är ringa,</p> <p style="margin-left:29px;">2. att riksdagen beslutar att 2 § i lagförslaget skall utgå,</p> <p style="margin-left:29px;">3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br /> vad vi i motionen anfört angående innebörden i begreppet brott i<br /> näringsverksamhet,</p> <p style="margin-left:29px;">4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 24 § i lagförslaget att<br /> det av denna framgår att det är polismyndigheten som har att utöva<br /> tillsyn av meddelade förbud.</p> <p>Stockholm den 2 april 1986<br /> Christer Eirefelt (fp)</p> <p>Hadar Cars (fp) Gudrun Norberg (fp)</p> <p>Kjell-Arne Welin fp)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Liber Tryck AB Stockholm 1986</p> </div> <div class="block ml_53"><p>16</p> </div> </div> </div> 0 Christer Eirefelt fp 1 undertecknare 0 Hadar Cars fp 2 undertecknare 0 Gudrun Norberg fp 3 undertecknare G902448 Christer Eirefelt m. fl. (fp) mot_198586__448.pdf 144576 pdf Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) https://data.riksdagen.se/fil/0B6C9852-568A-4AF4-8104-C36345CFB1E5