3076586 G902446 1985/86 446 mot mot Motion 1985/86:446 Ulf Adelsohn m. fl. (m) Motion Motion 446 0 1986-04-02 00:00:00 2014-11-04 12:47:40 2014-11-04 00:00:00 Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) Ulf Adelsohn m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G902446/text https://data.riksdagen.se/dokument/G902446 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G902446 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Motion till riksdagen 1985/86:446 Ulf Adelsohn m. fl. (m) Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) </div> <div class="block ml_5">1. Inledning Rätten för medborgarna att fritt få etablera sig inom ett yrke är en grundläggande princip i en rättsstat byggd på marknadsekonomi. Rätten att starta och driva företag ger den nödvändiga vitaliteten — nya idéer och metoder kan introduceras. Konkurrens är en förutsättning för effektiv resursallokering. Rätten att välja mellan konkurrerande företag är dessutom en viktig del av de enskilda människornas frihet. Därför har varje inskränkning av rätten att driva företag stor principiell betydelse. Förbud mot att äga eller driva ett företag eller att arbeta i vissa företag är en bestraffningsform som kan vara mycket kännbar, såväl psykiskt som ekonomiskt. Straff med detta innehåll bör därför endast undantagsvis kunna utdömas. Kraven på rättssäkerhet måste ställas lika högt som för bötesstraff och frihetsberövande. Den av regeringen nu framlagda propositionen bygger delvis på den s. k. eko-kommissionens förslag. Propositionens förslag syftar till att avsevärt utöka möjligheterna att utdöma näringsförbud samt att införa krav på näringstillstånd i vissa branscher. Förslagen präglas av en oacceptabel brist på respekt för rättssäkerheten och individers likabehandling. Ekonomisk brottslighet kan inte effektivt bekämpas genom ytterligare regler och straff. 1 stället måste grunden till brottsligheten angripas. Enligt vår mening måste därför lojaliteten mellan medborgarna och det offentliga stärkas, vilket kan ske bl. a. genom ett sänkt skattetryck. Regeringens förslag bör avvisas. I stället bör i första hand redan existerande bestämmelser användas för att bekämpa ekonomisk brottslighet. De eventuella lagändringar som kan behövas måste utarbetas med utgångspunkt i de krav som rättssäkerheten ställer och med insikt om nödvändigheten av att värna om den fria etableringsrätten. 2. Etableringstillstånd Regeringen föreslår att vandelsprövning — dvs. en bedömning av en sökandes förväntade moraliska och juridiska uppträdande i framtiden — skall införas i två branscher: restaurangbranschen och transportbranschen. Enligt propositionen bör vandelsprövning introduceras i just dessa branscher eftersom där redan finns krav på tillstånd — utskänknings- resp. trafiktillstånd. Både av propositionen och av finansministerns uttalande under valrörelsen framgår det tydligt att det enbart är praktiska och admi </div> <div class="block ml_5" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">nistrativa överväganden som lett till att man föreslår just dessa två bran- Mot. 1985/86:446 scher. Det finns alltså enligt regeringen inte några hinder för att vandelsprövning skulle kunna utsträckas till i princip alla näringsgrenar och verksamheter. Detta visar att regeringen inte förstår den fria etableringsrättens fundamentala betydelse och farorna med ett system där blivande näringsidkare är helt utlämnade till myndighetspersoners subjektiva åsikter. Det faktum att det redan i dag krävs tillstånd för att servera alkohol och köra taxi kan inte i sig motivera att man för in nya och från dessa två aktiviteter skilda vandelskriterier. Nuvarande tillståndskrav är grundade på behovet av att kontrollera alkoholkonsumtion resp. att ge ett skydd åt dem som anlitar trafikföretag. Vi har i andra sammanhang därtill understrukit att tillståndsgivningen för alkoholutskänkning skall vara generös och inte får ha karaktären av etableringshinder. Tillståndsmyndigheterna föreslås nu få till uppgift att bedöma ”sökandes lämplighet med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna”, där det sistnämnda avser den sökandes förväntade benägenhet att betala skatt. Förslaget innebär inte bara att myndigheterna skall göra bedömningar av en persons karaktär, utan även att man i realiteten ytterligare straffar dem som tidigare begått oegentligheter eller på annat sätt varit föremål för myndighetsingripande. Tillståndsmyndigheterna får genom förslaget möjlighet att utöva sin makt på ett skönsmässigt sätt. Vidare riskeras en oenhetlig lagtillämpning i skilda delar av landet. Regeringens förslag till en ny och utökad vandelsprövning vid tillståndsgivning enligt yrkestrafiklagen resp. lagen om handel med drycker måste avvisas. 3. Näringsförbud Näringsförbud innebär att en person är förbjuden att som ägare, VD, styrelseledamot eller liknande delta i ett företags ledning. För närvarande utdöms näringsförbud för personer som på ett systematiskt sätt har missbrukat konkursinstrumentet och därigenom visat sig synnerligen olämpliga att driva företag. Det finns anledning att vara mycket försiktig med att utdöma näringsförbud. Som tidigare understrukits är den fria etableringsrätten av grundläggande karaktär. Att ådöma någon näringsförbud hindrar denne att etablera och äga ett företag. Regeringens förslag utökar möjligheterna att utdöma näringsförbud på ett sätt som icke är acceptabelt med tanke på rättssäkerheten. Flera remissinstanser har framhållit att näringsförbud i vissa fall kan utgöra ett hot mot den drabbades möjlighet att försörja sig. Denne kan för åratal förbjudas att utöva sin vanliga sysselsättning. Särskilt om ett sådant förbud träffar en inte längre ung person torde arbetslöshet ofta bli en effekt. Näringsförbudet kan alltså i praktiken fungera som ett yrkesförbud. Följderna av ett sådant är utomordentligt ingripande för såväl den som avses med förbudet som hans närstående. 5 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Formellt sett torde näringsförbud inte kunna betecknas som ett straff. Mot. 1985/86:446 Det kan dock inte råda någon tvekan om att ett förbud av den enskilde och omgivningen uppfattas som ett straff. För en sådan inställning finns starka skäl. Näringsförbud är — i likhet med ett straff — en negativ följd av ett beteende som av statsmakterna har betecknats som oönskat. Talan i saken förs av åklagare vid allmän tingsrätt i den för brottmål föreskrivna ordningen. Det finns därför anledning att betrakta ett näringsförbud som en påföljd, ett straff, för ett visst handlande. En given utgångspunkt då gärningar skall straffbeläggas bör vara att det råder proportionalitet mellan de straff som kan följa på olika gärningar. Det betyder att man normalt sett bör eftersträva att allvarliga brott följs av hårdare straff än mindre allvarliga. Det är — och har alltid varit — en angelägen och svår uppgift för lagstiftaren att tillämpa proportionalitetsprincipen. Självfallet ställs särskilt höga krav i detta sammanhang då en helt ny — och synnerligen allvarlig — påföljd införs. I propositionen saknas en analys av dessa grundläggande frågor. Genom näringsförbudet skulle en påföljd införas utan att någon värdering har skett av hur denna förhåller sig till påföljder i brottsbalken och annan lagstiftning. Därmed rubbas balansen i påföljdssystemet. En viss egenskap hos lagöverträdaren — att han är näringsidkare — får i praktiken en självständig, straffskärpande verkan. Det är givet att detta leder till ökad rättsosäkerhet för medborgarna. Näringsförbud skall endast kunna tillgripas under klart angivna, för envar lätt konstaterbara förhållanden. Förbudet skall således vara förutsebart. Mot bakgrund av näringsförbudets ingripande karaktär skall det användas endast då andra möjligheter inte står till buds. Dessa krav uppfylls av nuvarande reglering i konkurslagen. Så är dock inte fallet med propositionens förslag, som brister i viktiga avseenden. Det förtjänar att framhållas att ett stort antal personer blir berörda av den föreslagna lagen. 3.1 Kriterier för näringsförbud Regeringen föreslår att när näringsförbud utdöms skall man ”ta hänsyn till hela det spektrum av åsidosättanden av åligganden” som kan förekomma. Visserligen har regeringen efter kritik från remissinstanserna skärpt kriterierna i förhållande till näringsförbudskommitténs förslag och krävt att personen skall ha gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa, eller att denne har underlåtit att betala skatter eller tullar eller avgifter av liknande slag. Lagrådet ställde sig i sitt yttrande mycket tveksamt till att betalningsunderlåtenhet av skatter o. d. skulle kunna vara grund för näringsförbud. Lagrådet betonade att förslaget innebar att ”ickekriminaliserad underlåtenhet att betala skatt ” skulle ligga till grund för ett beslut om näringsför bud. Under förutsättning att underlåtenhet skall ha förekommit i avsevärd omfattning menar lagrådet att förslaget kan godtas. Vi delar inte denna uppfattning. Det är helt oacceptabelt att näringsförbud skall kunna tillgripas trots att något brott inte har begåtts. Det förhållandet att endast omfattande undanhållanden skall beröras ändrar inte det 6 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">felaktiga i principen. Anser regeringen att det finns behov av att inskrida Mot. 1985/86:446 hårdare vid försummad skatteinbetalning m. m. bör den föreslå att sådana handlingar kriminaliseras. Att behålla området straffritt men samtidigt öppna möjlighet till näringsförbud är inte en godtagbar lösning. Enligt övergångsbestämmelserna i lagförslaget skall näringsförbud även kunna utfärdas med anledning av händelser som har inträffat före lagens ikraftträdande, om detta är ”påkallat från allmän synpunkt”. Enligt departementschefen kan exempelvis äldre oegentligheter från näringsidkarens sida åberopas då näringsförbud prövas. Vi motsätter oss en sådan ordning. Den utgör ett kringgående av bestämmelsen i 2 kap. 10 § första stycket regeringsformen som föreskriver att straff eller annan brottspåföljd inte får åläggas för gärning som inte var belagd med brottspåföljd när den förövades. 3.2 Tillfälligt näringsförbud Det kan finnas situationer då tillfälligt näringsförbud är nödvändigt. Under senare tid har emellertid högre rättsinstanser i flera fall avgivit friande domar i skattemål där lägre instanser har avgivit fällande domar. Detta understryker riskerna med att låta en näringsförbudsdom träda i kraft innan den rättsliga prövningen har avslutats i högre instanser. I de fall där näringsförbud har utdömts enbart med utgångspunkt i brottslig handling som bestrids i högre instans bör normalt inte heller näringsförbudet träda i kraft. Vad som ovan anförts gör det enligt vår mening motiverat med lagändringar som ger möjlighet till fullständig ersättning för den skadelidande. Om så inte sker kan tillfälligt näringsförbud inte godtas. 3.3 Närståendebegreppet Enligt lagförslaget blir det förbjudet för en person som har ådömts näringsförbud att ta anställning hos eller utföra återkommande uppdrag åt en krets av närstående som bl. a. omfattar hustru och sambo, barn och föräldrar, syskon och svågrar. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att personen driver rörelsen vidare under ett bulvanförhållande. Många som ådöms näringsförbud riskerar att bli arbetslösa när de är hänvisade till annat arbete. Det kan därför ifrågasättas om det är rimligt att utestänga dem från en stor krets av potentiella arbetsgivare. För att förhindra att de driver verksamheten vidare borde snarare ett bulvankriterium tillämpas. Nu stämplas också den dömdes släktingar som troliga brottslingar om de skulle bereda den till näringsförbud dömde annat arbete. 4. Sammanfattning I sin ambition att bekämpa ekonomisk brottslighet har regeringen åsidosatt grundläggande rättssäkerhetsregler. Propositionen bör därför avslås i sin helhet. Om regeringen bedömer det som angeläget att utöka möjligheterna att utdöma näringsförbud från enbart missbruk av konkursinstitutet till _ </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">vissa brottsliga förfaranden bör den återkomma till riksdagen med ett för- Mot. 1985/86:446 slag som bättre tar hänsyn till rättssäkerheten och till nödvändigheten av att slå vakt om näringsfriheten. 5. Hemställan Med stöd av ovanstående hemställs att riksdagen avslår regeringens proposition 1985/86:126 i dess helhet. Stockholm den 2 april 1986 Ulf Adelsohn (m) Lars Tobisson (m) Anders Björck (m) Carl Bildt (m) Nils Carlshamre (m) Rolf Dahlberg (m) L. Arne Andersson (m) i Ljung </div> <div class="block ml_25">Ingegerd Troedsson (m) Ingrid Sundberg (m) Staffan Burenstam Linder (m) Rolf Clarkson fm) Sonja Rembo (m) Per-Olof Strindberg fm) </div> </div> </div> 0 Ulf Adelsohn m 1 undertecknare 0 Lars Tobisson m 2 undertecknare 0 Anders Björck m 3 undertecknare 0 Carl Bildt m 4 undertecknare 0 Nils Carlshamre m 5 undertecknare 0 Rolf Dahlberg m 6 undertecknare 0 L. Arne Andersson m 7 undertecknare 0 Ingegerd Troedsson m 8 undertecknare 0 Ingrid Sundberg m 9 undertecknare 0 Staffan Burenstam Linder m 10 undertecknare 0 Sonja Rembo m 11 undertecknare G902446 Ulf Adelsohn m. fl. (m) mot_198586__446.pdf 128699 pdf Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) https://data.riksdagen.se/fil/F56F85EA-7517-426D-A573-7804D666FE24