3076545G9024051985/86405motmotMotion 1985/86:405 Ulla Orring m. fl. (fp)MotionMotion40501986-04-01 00:00:002014-11-04 12:47:202014-11-04 00:00:00Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. 1985/Ulla Orring m. fl. (fp) htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G902405/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G902405https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G902405
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br />
1985/86:405</p>
<p>Ulla Orring m. fl. (fp)<br />
Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. 1985/<br />
86:121)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Utgångspunkt för folkpartiets konsumentpolitik är ett samhälle med en<br />
socialt inriktad marknadsekonomi som bygger på konkurrens, fritt konsumtionsval<br />
och fri prisbildning.</p>
<p>Inledning</p>
<p>Alla erfarenheter visar att marknadsekonomin är det oöverträffade sättet<br />
att hushålla med samhällets knappa resurser. Inget annat system ger beslutsfattarna<br />
och konsumenterna så god information om produktions- och<br />
avsättningsmöjligheter. Inget annat system ger så snabba och klara ekonomiska<br />
styrsignaler. Inget annat system förmår att skapa samma ekonomiska<br />
dynamik och tillväxt. Ett övergripande konsumentpolitiskt intresse är att<br />
genom förstärkt konkurrens och frihandel förstärka konsumenternas ställning.</p>
<p>Konsumentpolitikens framtida inriktning får därför inte ses isolerat från<br />
det rådande samhällssystemet och de övriga medel som samhället har till<br />
sitt förfogande för att tillvarata konsumenternas intresse. Konsumentpolitiken<br />
måste därför agera på flera plan.</p>
<p>Marknadsekonomi eller statsingripanden</p>
<p>En kontroversiell fråga är huruvida konsumenterna i en marknadsekonomi<br />
verkligen har valfrihet i sin konsumtion, dvs. om det är konsumenterna som<br />
styr produktionen. Vad beträffar allmänt kända varor, typ dagligvaror,<br />
torde man kunna säga att individen i många fall fritt träffar sina konsumtionsval<br />
och därmed styr produktionen och försäljningen av dessa varor.<br />
En närbesläktad fråga gäller om konsumenten verkligen har information<br />
om konsumtionsalternativens innebörd och om den information som erbjuds<br />
är vilseledande eller ej. Man bör i det här sammanhanget vara väl<br />
medveten om att en väl fungerande marknadsekonomi inte förutsätter att<br />
konsumenterna har fullständig information. Informationsinsamlandet är<br />
tidsödande och även om informationen vore kostnadsfri skulle den enskilde<br />
konsumenten förmodligen inte anse sig ha tid att fullständigt tillgodogöra<br />
sig denna. Slutsatsen är att det samhällsekonomiskt optimala informationsutbudet<br />
inte behöver vara heltäckande.</p>
<p>I propositionen har man utgått ifrån att konsumenterna befinner sig i ett<br />
underläge gentemot producenterna. I syfte att förbättra konsumenternas</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>möjlighet att påverka produktion och distribution av varor och tjänster bör Mot. 1985/86:405<br />
man enligt propositionen förstärka ”den svenska modellen för konsumentinflytande<br />
som bygger på ett samarbete mellan det allmänna, näringslivet<br />
och konsumenterna, företrädda av fackföreningar, konsumentkooperationen<br />
och de politiska partierna” (s. 21).</p>
<p>Marknadsekonomin löser förvisso inte alla problem, men vi tror inte att<br />
konsumenternas intressen bäst tillvaratas genom den förespråkade typen<br />
av förhandlingar. En ytterligare fördjupning av den svenska förhandlingsekonomin<br />
vidgar endast fältet för ett politiskt och ekonomiskt maktspel<br />
mellan olika intressegrupper. Samhällsingripanden av detta slag har dessutom<br />
en tendens att ge upphov till en kumulativ process — successivt urholkas<br />
marknadsekonomins funktionsförmåga samtidigt som kraven på centralisering,<br />
reglering och förhandlingar växer sig allt starkare. I den här<br />
typen av system blir goda kontakter med statstjänstemän, politiker, offentliga<br />
tjänstemän och fackföreningsledare viktigare för ett företags framgång<br />
än företagsledningens förmåga att effektivt sköta produktion, innovation<br />
och marknadsföring.</p>
<p>Inom folkpartiet anser vi att den bästa konsumentpolitiken är att skapa<br />
goda förutsättningar för konkurrens. I en väl fungerande marknadsekonomi<br />
tillåts konsumenten att via sina köp styra produktionen i enlighet med<br />
egna preferenser. Försök att ersätta hushållens konsumtionsval med andra<br />
efterfrågeinstrument leder endast till en mindre marknadsanpassad produktion<br />
med åtföljande välfärdsförluster.</p>
<p>Marknadsekonomin förutsätter som ovan nämnts, att det finns konkurrens<br />
mellan fristående företag. Monopol, kartellbildningar och prissamverkan<br />
måste därför motverkas genom en lagstiftning mot konkurrensbegränsningar.<br />
Samhället bör följaktligen begränsa sig till att ange spelreglerna på<br />
den fria marknaden i syfte att främja marknadsekonomins existens och<br />
funktionssätt.</p>
<p>Frihandel</p>
<p>Den svenska ekonomin har på en relativt kort tid blivit en integrerad del av<br />
världsekonomin. Frihandel och näringsfrihet skapade möjligheter för<br />
svenskt näringliv att utnyttja sina komparativa fördelar. Den internationella<br />
konkurrensen har dessutom tvingat fram fortgående rationaliseringar<br />
och andra produktivitets- och effektivitetsbefrämjande åtgärder. Frihandel<br />
gör det möjligt för ett litet land som Sverige att utnyttja stordriftsfördelar,<br />
vilket inneburit att enhetskostnader och priser fallit för en råd varor. Frihandel<br />
leder följaktligen till att konkurrensen skärps och att konsumenterna<br />
får en större mängd varor och tjänster att välja mellan. Resultatet blir att<br />
det blir lönsamt att producera varor för vilka den inhemska marknaden<br />
tidigare var för liten samt en ökad produktdifferentiering till följd av den<br />
hårdnande konkurrensen.</p>
<p>Under det senaste decenniet har den protektionistiska stämningen i vår<br />
omvärld blivit alltmera påtaglig. Handelshinder av skilda slag, subventioner,<br />
dumpning, statsmakternas uppköpspolitik, kvalitets- och säkerhetskrav,<br />
tullvärderingsprinciper m. m. är för närvarande allvarliga hot mot 8</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>frihandeln. Regeringen bör därför, som ett led i konsumentpolitiken, aktivt Mot. 1985/86:405<br />
verka för en fortsatt liberalisering av den externa ekonomiska politiken<br />
såväl i Sverige som i vår omvärld.</p>
<p>Hushållen och konsumentpolitiken</p>
<p>I propositionen framförs att målet för konsumentpolitiken skall vara att<br />
stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att<br />
stärka konsumenternas ställning på marknaden. För folkpartiets del vill vi<br />
förutom vad vi inledningsvis framhållit om marknadsekonomins och frihandelns<br />
betydelse ytterligare understryka att målet skall vara att underlätta<br />
för konsumenten att välja det som från dennes egen utgångspunkt är<br />
rationellt och att se till att den information och de kunskaper som konsumenten<br />
behöver för att fatta rationella beslut föreligger.</p>
<p>En snabb utveckling av näringsliv och handel har erbjudit fördelar för<br />
konsumenten. Nya varor har tillkommit, detaljhandelns sortiment ökat,<br />
priserna pressats i konkurrens genom stordrift samt förändrade distributionsmetoder.</p>
<p>Å andra sidan har det ökade utbudet ställt större krav på konsumenten.</p>
<p>Att välja pris mot kvalitet och att snabbt fatta ett köpbeslut där ibland<br />
information och produktvarudeklaration kring varorna saknas förutsätter<br />
att konsumenten har goda förkunskaper.</p>
<p>Planering av inköp och en stram hushållning med ekonomiska medel är i<br />
dag en realitet för de flesta barnfamiljer, vilket ställer stora anspråk på att<br />
de konsumentpolitiska hjälpmedlen fungerar.</p>
<p>En hushållsekonomisk inriktning av den konsumentpolitiska verksamheten<br />
måste därför enligt folkpartiets målsättning även framgent råda. Hushållsekonomiska<br />
undersökningar får emellertid inte enbart vara upplagda<br />
enligt sedvanliga undersökningsmodeller. Fler undersökningar om hur<br />
köpbeteendet påverkas av ekonomiska förändringar och om hur kunniga<br />
eller okunniga hushållen är att sköta sin ekonomi efterfrågas. Detta är av<br />
stor betydelse för hur hushållen kan klara sin ekonomi.</p>
<p>Det bör sålunda erbjudas mer av budgetrådgivning till hushållen och<br />
konsumenten. Konsumentverket bör söka samarbete med andra organ som<br />
arbetar med hushållsekonomisk rådgivning.</p>
<p>Konsumenten och den offentliga sektorn</p>
<p>Folkpartiet konstaterar att det föreligger en allvarlig brist i propositionen<br />
då ej den offentliga sektorn berörs i de förslag som framförs. Detta är desto<br />
mer beklagligt som den nuvarande konsumentpolitiken inte omfattar huvuddelen<br />
av produktionen av offentliga varor och tjänster. Under de senaste<br />
20 åren har den offentliga konsumtionen — av utbildning, hälsovård,<br />
transporter — ökat från 23 % till 36 % av den totala konsumtionen.</p>
<p>Om ett företag har en monopolställning oavsett om företaget är privat<br />
eller offentligt, oavsett om företaget erbjuder produkter eller tjänster har</p>
<p>konsumenten alltid en svag ställning. Därför bör konsumentpolitiken ha 9</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>som mål att motverka monopolbildningar oavsett om de finns på den priva- Mot. 1985/86:405<br />
ta eller på den offentliga sidan.</p>
<p>Hittills har endast de statliga företagen kunnat nås av konsumentpolitiska<br />
åtgärder; övriga varor och tjänster tillhandahållna av det allmänna<br />
ligger utanför. Samtidigt är det uppenbart att de varor och tjänster som<br />
produceras av den offentliga sektorn är av utomordentligt stor betydelse för<br />
den enskilde konsumenten. Den enskilde har oftast inte något annat val än<br />
att använda sig av de varor och tjänster som det offentliga tillhandahåller.</p>
<p>Detta understryker folkpartiets krav på att bryta de offentliga monopolen<br />
och skapa förutsättningar för tillkomsten av konkurrerande företag.</p>
<p>Den framtida konsumentpolitiken bör vara inriktad på att stärka konsumenternas<br />
påverkan på offentligt producerade varor och tjänster. Det kan<br />
ske genom att t. ex. referensgrupper och olika former av hearings knyts till<br />
de offentliga producenterna. Bland de offentliga företagen har postverket,<br />
televerket och statens järnvägar en särställning då de producerar tjänster<br />
som i hög grad påverkar den enskildes vardag. Här är en stark konsumentpåverkan<br />
av särskild vikt. Det kan därför finnas anledning att se över konsumentinflytandet<br />
även i de statliga verken.</p>
<p>Den kommunala konsumentvägledningen</p>
<p>Konsumentpolitiken bör koncentrera insatserna på frågor som konsumenterna<br />
själva upplever som centrala och konkreta.</p>
<p>Det är därför av väsentlig betydelse att de kommunala konsumentvägledarna<br />
kan bistå konsumenten på lokal nivå ute i kommunerna. En fortsatt<br />
satsning av den lokala konsumentverksamheten på frivillig bas bör därför<br />
enligt folkpartiets mening ske. Konsumentvägledning har hitintills varit ett<br />
frivilligt åtagande från kommunernas sida och bör så förbli. Rådgivning till<br />
den enskilde konsumenten är ett viktigt inslag i denna.</p>
<p>Särskilt bör här uppmärksammas de grupper som har speciella konsumtionsbehov<br />
— s. k. svaga konsumenter — och vilkas önskemål av olika skäl<br />
har svårt att göra sig gällande på den allmänna marknaden.</p>
<p>Det är därför angeläget att sådana speciella konsumentgrupper som glesbygdsbefolkningen,<br />
de handikappade, de äldre samt invandrare får ett större<br />
inflytande på konsumentpolitiken.</p>
<p>Den kommunala konsumentvägledningen bör särskilt uppmärksamma<br />
de problem som dessa konsumenter upplever och i samarbete med näringslivet,<br />
de kommunala organen samt konsumentverket medverka till praktiska<br />
lösningar.</p>
<p>Kompetens och utbildning varierar starkt hos de kommunala konsumentvägledarna.<br />
Även kommunernas insatser vad avser avsatt tjänstgöringstid<br />
för konsumentvägledning är av mycket varierande skala. Det måste<br />
ankomma på kommunerna att öka engagemanget för den konsumentpolitiska<br />
verksamheten.</p>
<p>Ett viktigt inslag i det arbetet är samarbetet med de frivilliga organisationerna.<br />
Studieförbunden, invandrar- och handikapporganisationer, pensionärsorganisationerna,<br />
Husmodersförbundet Hem och Samhälle m. fl. utgör</p>
<p>en viktig informations- och kunskapskälla för ett aktivt och utvidgat konsu- 10</p>
<p>mentpolitiskt arbete.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Enligt folkpartiets synsätt behövs en fri och obunden konsumentrörelse. Mot. 1985/86:405<br />
Det är därför viktigt att uppmuntra till lokala initiativ för en aktiv och bred<br />
konsumentrörelse som representerar den enskilde konsumenten. Sverige<br />
saknar i stort en frivillig konsumentrörelse som enligt vårt förmenande<br />
borde vara till gagn för alla konsumenter.</p>
<p>Företagens ansvar och egenåtgärder</p>
<p>Folkpartiet instämmer i den uppfattningen att samtidigt som produktion<br />
och distribution utvecklats i syfte att möta nya konsumentkrav så uppstår<br />
andra konsumentproblem. För att möta och motverka de konsumentproblem<br />
som Finns på marknaden bör nuvarande utveckling av företagens<br />
egenansvar fortgå. Det behövs sålunda en mer nyanserad syn på valet av<br />
konsumentpolitiska styrmedel för självsanering och eget ansvar i näringslivet<br />
för att möta konsumenternas önskemål om att lösa de problem som<br />
uppstår i handeln.</p>
<p>Konsumenternas kunskaper</p>
<p>Utbildningen i konsumentfrågor måste förbättras. Ett konsumentinflytande<br />
bygger på kunniga konsumenter. Ett viktigt led i konsumentutbildningen<br />
utgör självfallet skolan. Skolutbildningen bör innehålla en bra och praktiskt<br />
inriktad utbildning för alla i hushållning och matlagning. En sådan gör<br />
det lättare för eleverna att senare klara sig i samhället och lägger grunden<br />
för ett rikare liv.</p>
<p>Värdet av kunskaper i kost- och konsumtionsfrågor från tidig ålder poängteras<br />
ofta i samhällsdebatten liksom i flera statliga utredningar.</p>
<p>Hemkunskap är i dag ett lågt prioriterat ämne med enstaka lektioner i<br />
grundskolan. En lektionstimme på 40 minuter förekommer i lågstadiets<br />
timplan (= en stadieveckotimme). SÖ ställer inget krav på att läraren skall<br />
vara behörig hushållslärare, och undervisningen sker mestadels i klassrummet.<br />
På mellanstadiet finns en stadieveckotimme (=40 minuter) under ett<br />
läsår. På högstadiet skall 160 minuters undervisning per vecka fördelas och<br />
schemaläggas under ett av de tre åren.</p>
<p>Det vore önskvärt att hemkunskapsämnet hade fått ett större utrymme<br />
under grundskolans nio år. Med hänsyn till den ”trängsel” som redan i dag<br />
finns på schemat torde detta emellertid inte vara möjligt under överskådlig<br />
tid. 1 stället måste ansträngningar göras för att höja kvaliteten på den undervisning<br />
som i dag ges. Ett viktigt led i detta är att ge lärarna fortbildning så<br />
att de har adekvata kunskaper om hushållsekonomi och produktutbud.</p>
<p>Inom gymnasieskolan har kunskaper inom området kost och hushållning<br />
en svag ställning. En utbildning med bredd och djup inom kost-, konsumtions-<br />
och friskvårdsområdet bör finnas som en egen linje.</p>
<p>En statlig utredning, expertgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen<br />
(ÖGY), har i ett nyligen avlämnat betänkande (SOU<br />
1986:3) föreslagit att den nuvarande konsumtionslinjen skall avvecklas.</p>
<p>Detta är enligt vår uppfattning inte acceptabelt. I stället bör linjen, i likhet</p>
<p>med vad ÖGY föreslår för övriga tvååriga linjer, på försök förlängas till tre 11</p>
</div>
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_59" />
<div class="block ml_59" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>år. Genom att utöka och fördjupa innehållet i kursplanerna kan en utbild- Mot. 1985/86:405</p>
<p>ning skapas som ger en god grund både för arbetsmarknaden och för studier<br />
vid högskolan.</p>
<p>Även nuvarande specialkurser som ofta drivs i internatform bör finnas<br />
kvar. Specialkurserna med deras blandning av teori och praktik ökar elevernas<br />
självförtroende, utvecklar deras omdömesförmåga och kritiskt tänkande<br />
i konsumentfrågor samt väcker intresse för vidare utbildning.</p>
<p>1 propositionen framförs förslag om ekonomiskt stöd till studieförbunden<br />
för utbildning av förtroendevalda, främst konsumentnämndsledamöter.<br />
Folkpartiet avstyrker förslaget om att konsumentverket avsätter ekonomiska<br />
medel för denna utbildning. Värdet av en sådan utbildning föreligger<br />
självklart men detta måste ses som en uppgift inom kommunernas eget<br />
ansvarsområde.</p>
<p>Allmän konsumentinformation</p>
<p>Folkpartiet instämmer i förslaget om att konsumentverkets varuprovningsverksamhet<br />
skall utvecklas.</p>
<p>Varuprovningar är det som konsumenterna mest efterfrågar vid konsumentrådgivning.<br />
Över hälften av de frågor som konsumentvägledarna får<br />
från allmänheten gäller före-köp, dvs. konsumenten frågar vilka märken<br />
som finns av den vara som skall köpas och hur de olika märkena fungerar.</p>
<p>Objektiva och utförliga svar kan endast ges i de fall alla märken inom<br />
varugruppen är provade.</p>
<p>Trots detta stora behov av varuprovningar går endast 3 % av konsumentverkets<br />
budget till provningar.</p>
<p>Det har framhållits vikten av att utvidga det internationella samarbetet<br />
mellan olika provningslaboratorier. Folkpartiet understryker detta. Men<br />
många varor är speciellt tillverkade för den svenska marknaden och ibland<br />
måste därför provning ske här i landet. Provningar tillfredsställer inte bara<br />
konsumenternas efterfrågan på objektiv varuinformation som motvikt till<br />
reklamens mera känslomässiga budskap. Bevisligen har många varor —<br />
främst kapitalvaror — ändrats och förbättrats sedan provningar visat på<br />
bristfälligheter. Genom en utökad provningsverksamhet kan vi få den fortlöpande<br />
övervakning av produktionen som är till gagn för såväl konsument<br />
som producent.</p>
<p>Genom detta system gynnas också de svaga konsumenter som aldrig<br />
uppsöker konsumentrådgivare eller aldrig läser testresultat. Varorna på<br />
marknaden blir bättre, de riktigt dåliga varorna sållas bort. Risken för felköp<br />
minskar.</p>
<p>En stor del av den nuvarande provningsverksamheten på konsumentverkets<br />
laboratorium sker på uppdrag av fabrikanter. De betalar provningen<br />
och förbinder sig att resultaten får offentliggöras. En fördel med detta är att<br />
varor blir provade och konsumentverket tillförs ekonomiska medel för detta.<br />
Nackdelen är att det är fabrikanterna som bestämmer vilka varor som<br />
skall provas. För att en provning skall vara tillfredsställande från konsumentsynpunkt<br />
bör alla märken inom samma varugrupp provas jämsides.</p>
<p style="margin-left:11px;">Konsumentverkets framtida verksamhet bör bedrivas enligt de synpunk- 12</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>ter som här framförts. Konsumentverket förblir även framgent den centrala Mot. 1985/86:405<br />
förvaltningsmyndigheten för konsumentfrågor med uppgift att stödja konsumenten.<br />
Prioriteringen av verkets arbetsuppgifter måste alltid kunna omprövas<br />
med hänsyn till utvecklingen i samhället.</p>
<p>Konsumentinformation i radio och TV</p>
<p>Det talas ofta om svårigheter att nå stora konsumentgrupper och i synnerhet<br />
de svaga konsumenterna med konsumentinformation. Ett medium som når<br />
alla med stor genomslagskraft är TV.</p>
<p>Men Sveriges Television har försummat sina möjligheter att ge konsumentinformation.<br />
Det förekommer en del konsumentprogram, men de flesta<br />
är för ytliga och andra uppfyller inte kraven på saklig information.</p>
<p>Därför bör Sveriges Television med det snaraste avsätta regelbundet återkommande<br />
tid till konsumentprogram, som är sakliga och så journalistiskt<br />
väl utarbetade att de får genomslagskraft.</p>
<p>Prisjämförelser mellan olika varor eller tjänster, kvalitetskontroller, testresultat,<br />
granskning av kreditkostnader o. d. kan göras till lika intressanta<br />
program som många underhållningsprogram med höga tittarsiffror.</p>
<p>Radions Ekoredaktion har glädjande nog börjat med konsumentprogram<br />
en förmiddag i veckan. En del av dessa program har fått mycket stor<br />
genomslagskraft. Televisionen skulle enligt folkpartiets uppfattning kunna<br />
nå ännu fler konsumenter.</p>
<p>Det är också viktigt att televisionen har skickligt gjorda, intressanta och<br />
objektiva konsumentprogram regelbundet återkommande, när TV blir ett<br />
medium även för reklam.</p>
<p>Livsstilsreklam och könsdiskriminerande reklam</p>
<p>I propositionen föreslås att konsumentverket skall kontinuerligt följa reklamens<br />
utveckling från konsumentsynpunkt, föreslå åtgärder för att motverka<br />
negativa drag, initiera debatt osv.</p>
<p>Vidare föreslås att verket tillförs vissa medel för uppgiften. Särskilt påpekas<br />
behov av ökade insatser när det gäller analys av reklamens utveckling<br />
och mot s. k. livsstilsreklam riktad till barn och ungdom.</p>
<p>Folkpartiet anser att en offentlig och öppen debatt om reklamfrågorna<br />
bidrar till självsanering i näringslivet. Utbildning, självsanering och offentlig<br />
debatt bör vara verkningsfulla medel för att sanera och motverka dålig<br />
reklam.</p>
<p>Vi erinrar också om de av Näringslivets delegation för marknadsrätt<br />
(NDM) framtagna etiska reglerna. Marknadföringslagens regler kan även<br />
tillämpas för att motverka reklam och marknadsföring som är otillbörlig. Vi<br />
avvisar därför förslaget om att särskilda medel bör avsättas till konsumentverket<br />
för att särskilt följa utvecklingen av s. k. livsstilsreklam.</p>
<p>När det gäller frågan om könsdiskriminerande reklam råder inte delade<br />
meningar om att sådan kränkande reklam bör motverkas. Vi tillstyrker</p>
<p>förslaget om att ett särskilt forum bör inrättas för debatt och dialog mellan 13</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>de olika parterna. Konsumentverket och JÄMO får därmed till uppgift att Mot. 1985/86:405<br />
följa utvecklingen. Målet för parterna är att reklam inte får vara könsdiskriminerande<br />
och medlet för uppgiften är utbildning och kunskap. Folkpartiet<br />
tillstyrker därmed att särskilda utredningsmedel tillkommer.</p>
<p style="margin-left:17px;">Information på produkterna</p>
<p>En av de mest angelägna konsumentfrågorna är att ge konsumenten tillgång<br />
till en ändamålsenlig information om varorna i den vardagliga köpsituationen.<br />
Den bör vara så utformad att jämförelser mellan olika alternativ<br />
underlättas. Trots en allmän nivåhöjning av de konsumentpolitiska åtgärderna<br />
är det i dag svårare än någonsin att i butiken få en objektiv konsumentinformation.<br />
Varuprovningskommittén föreslog att man på frivillig<br />
väg skulle söka bygga upp ett varudeklarationssystem i samarbete med näringslivet.</p>
<p>Grundtanken är att ett varudeklarationssystem med igenkänningstecken<br />
skall utgöra en fördel för marknadsföringen för seriösa och ansvarskännande<br />
företag. Samtidigt kommer systemet att underlätta för konsumenten att<br />
välja rätt vara till rätt pris.</p>
<p>En utvecklingsmodell kan vara densamma som möbelbranschen tillämpar.<br />
Företag går samman och enar sig om en lämplig form för en seriös<br />
konsumentinriktad information kring — i detta fall — möbler. Möbelfakta<br />
är en tillförlitlig och efterfrågad information av konsumenten. Ett aktivt<br />
stöd från konsumentorgan och medvetna konsumentgrupper skulle på så<br />
sätt leda till bättre och mer prisvärda produkter.</p>
<p>Folkpartiet efterlyser initiativ från konsumentverket att i samarbete med<br />
andra organ stimulera till ett frivilligt varudeklarationssystem för vissa varor.</p>
<p style="margin-left:17px;">Datorstödd konsumentupplysning</p>
<p>Rådgivning och upplysning till de enskilda konsumenterna är i stora stycken<br />
ett kvantitetsproblem. Det gäller i kommunerna att inte nöja sig med att<br />
kunna besvara ett antal telefonfrågor per dag eller att informera ett antal<br />
besökande konsumenter. Det är dessutom fråga om att bringa upplysning<br />
om varor och tjänster till konsumenterna tusentals gånger om dagen — råd<br />
och erfarenheter bör finnas till hands vid den enskilde konsumentens inköpsplanering<br />
och helst också vid de direkta köptillfällena. Här räcker inte<br />
massmedier som radio, TV och tidningar; här kan man ta datatekniken till<br />
hjälp.</p>
<p>För att datorstödd konsumentrådgivning skall bli meningsfull krävs två<br />
ting:</p>
<p style="text-align:right;">— Varujämförelser och marknadsöversikter skall finnas tillgängliga. Vidgade<br />
varuprov behöver därför göras, normer behöver aktualiseras osv.</p>
<p style="margin-left:17px;">Sådana uppgifter kan lagras i allmänt tillgängliga databaser.</p>
<p style="margin-left:17px;">— Den rådgivande informationen behöver spridas ut till konsumenterna<br />
via datakommunikation.</p>
<p style="margin-left:11px;">Dataterminaler finns redan på hundratals postkontor, bibliotek och and- 14</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>ra offentliga platser i vårt land. Flera hundra tusen persondatorer finns på Mot. 1985/86:405</p>
<p>arbetsplatserna. En stor del av dessa har telefonmodem. Dessutom har för<br />
närvarande 20 000 familjer i Sverige hemdatorer med telefonmodem i sina<br />
bostäder. Dessa datorer kan kopplas in på telefonnätet. Via dessa olika<br />
utrustningar kan konsumentrådgivning nå ut till stora mängder konsumenter.<br />
En teknik som här är lämplig, för att den är enkel och billig, kallas<br />
videotex (förut benämnd teledata).</p>
<p>Med detta blir varujämförelser och marknadsöversikter, som skrivs in i<br />
allmänna databaser, via telefonnätet tillgängliga för envar. Kostnaderna<br />
för användning blir måttliga med hänsyn till värdet för konsumenten av att<br />
när som helst ha tillgång till aktuella pris- och kvalitetsjämförelser. (För<br />
videotex tillämpas enhetstaxa för telenätets användning över hela landet,<br />
för närvarande 35 öre/minut.)</p>
<p>För att denna typ av konsumentupplysning skall kunna föras ut till konsumenterna<br />
bör följande äga rum:</p>
<p style="margin-left:18px;">— Branschorganisationer bör uppmuntras att själva bygga upp databaser<br />
med produktfakta och jämförande varuanalyser — konsumentdatabaser.</p>
<p style="margin-left:18px;">— Konsumentverket bör i samverkan med industrin arbeta fram praktiska<br />
normer och standarder för sådana varuöversikter, som är avsedda direkt<br />
för konsumenten.</p>
<p style="margin-left:18px;">— Konsumentverket bör komplettera sitt blankettmaterial för ”familjers<br />
konsumtion och hushållsekonomi” till rådgivande datorprogram, som<br />
via t. ex. videotexnätet kan föras ut till konsumenten, för körning på<br />
hemdatorer eller persondatorer.</p>
<p style="margin-left:18px;">— Konsumentverket bör i samverkan med televerket studera hur konsumentupplysning<br />
bedrivs i närstående stora utländska videotexsystem.</p>
<p style="margin-left:18px;">Televerket bör uppmuntas att t. ex. via sin Teldokfond initiera studier<br />
av datoriserad handel med konsumentupplysning.</p>
<p style="margin-left:18px;">— Industrins företrädare bör uppmuntras att tillsammans med televerket<br />
starta praktiska prov med videotex för konsumentupplysning. I detta<br />
sammanhang bör man samtidigt göra sociala studier över användningen,<br />
så att tidiga erfarenheter från högutbildade användare utan dröjsmål<br />
kan brukas för att göra denna typ av konsumentupplysning tillgänglig<br />
för allt bredare grupper i samhället.</p>
<p>Kunskapsutveckling</p>
<p>1 dagens föränderliga samhälle påverkas och förändras konsumtionsvaror<br />
och konsumtionsmönster för konsumenten. Det är därför viktigt att konsumentpolitiken<br />
grundas på de analyser som beaktar de ekonomiska, tekniska<br />
och sociala förhållanden som råder för konsumenten.</p>
<p>Vilka effekter innebär exempelvis förhållandet att cirka hälften av befolkningen<br />
i Stockholms innerstad består av enpersonshushåll? Vad betyder<br />
å ena sidan en kraftig befolkningskoncentration till Stockholmsområdet<br />
för handelns utveckling? Och å andra sidan — hur påverkas näringslivet<br />
i skogslänen med en accentuerad utflyttning från befolkningssvaga områden?<br />
15</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Det särskilda statliga stödet till glesbygdsbutikerna har haft stor betydel- Mot. 1985/86:405<br />
se för glesbygdens folk. Sådant stöd för att upprätthålla viktig samhällsservice<br />
kan därför krävas även i fortsättningen. En ökad uppmärksamhet fordras<br />
för studier av varu- och serviceförsörjningens strukturutveckling både i<br />
tätort och i glesbygd. För konsumenten i glesbygd är det av stor vikt att<br />
arbetet sker i nära samarbete med länsstyrelsens regionalekonomiska enheter,<br />
som på nära håll följer denna utveckling.</p>
<p>Folkpartiet instämmer i förslaget om att glesbygdsanslaget även fortsättningsvis<br />
ligger kvar hos industridepartementet.</p>
<p>Beslutet om indragning av den regionala hemkonsulentverksamheten<br />
har inneburit en försvagning inom konsumentområdet. Den marknadsbevakning<br />
som hemkonsulenterna följde ute i regionerna ligger nu nere, vidare<br />
försummas viktiga uppföljningar inom området livsmedelskonsumtion<br />
och livsmedelskvalitet. Konsumentverket måste söka samarbete med andra<br />
organ i dessa frågor för att ej försumma denna del inom det konsumentpolitiska<br />
området.</p>
<p>Forskning och brukaraspekter på produktinformation</p>
<p>Folkpartiet har i annat sammanhang framfört åsikter om att det behövs en<br />
mer långsiktig kunskapsutveckling inom det konsumentpolitiska området<br />
med särskilda insatser vid universitetet och högskolor.</p>
<p>Vi anser det viktigt att stimulera forskning som utgår ifrån konsumenternas<br />
krav och behov — brukarorienterad produktforskning. En sådan forskning<br />
bedrivs vid Chalmers högskola i Göteborg.</p>
<p>Folkpartiet tillstyrker förslaget om en särskild utredning för att åstadkomma<br />
en fast förankring av den konsumenttekniska forskningen inom<br />
högskolan liksom förslaget om en varaktig finansiering.</p>
<p>Den lokala konsumentpolitiska verksamheten</p>
<p>Den kommunala verksamheten utgör basen för konsumentupplysning.</p>
<p>Även fortsättningsvis, anser folkpartiet, bör verksamheterna bygga på ett<br />
frivilligt åtagande. För att bredda kvalitet och kompetens är det önskvärt<br />
med en aktiv politikermedverkan i konsumentnämnderna. Så länge som<br />
den kommunala verksamheten är av så varierande art, måste också konsekvenserna<br />
bli en större belastning på de centrala instanserna som konsumentverket<br />
och allmänna reklamationsnämnden. Folkpartiet understryker<br />
att någon särskild lagstiftning för den lokala konsumentpolitiska verksamheten<br />
ej bör tillkomma.</p>
<p>Reklamationshanteringen centralt och allmänna<br />
reklamationsnämnden</p>
<p>Allmänna reklamationsnämnden — ARN — började sin verksamhet på<br />
försök år 1968. Nämnden kom tidigt att pröva ett stort antal tvister och den<br />
tillvann sig stort förtroende hos både konsumenter och näringsidkare. Sedan<br />
1981 är ARN en självständig myndighet. 16</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>1 propositionen föreslås att nämnden även fortsättningsvis skall vara en Mot. 1985/86:405<br />
rättsbildande och praxisskapande instans för att lösa konsumenttvister.</p>
<p>Folkpartiet understryker detta, samtidigt som vi understryker att ett organ,<br />
som i likhet med domstol har till uppgift att pröva tvister, bör vara helt<br />
obundet och fristående för att fungera objektivt.</p>
<p>Vidare framförs i propositionen förslag om en resursindragning av 0,7<br />
milj. kr. Motivet är bl. a. att de kommunala konsumentvägledarna skall<br />
överta en större del av de tvister som ARN i dag löser. Om förslaget vinner<br />
gehör innebär det att närmare 10 %av anslaget försvinner och resultatet blir<br />
en kraftig nedrustning av det konsumentskydd som ARN i dag lämnar.</p>
<p>Motivet synes illa underbyggt eftersom det kommer att drabba den enskilde<br />
konsumenten. Den kommunala konsumentvägledningen — som vi<br />
tidigare framhållit — har långt ifrån den kompetens och de resurser som<br />
förutsätts för att i ökad grad överta en decentraliserad reklamationshantering.<br />
Någon resursförstärkning för konsumenten innebär ej förslaget utan<br />
tvärtom en försämring. Folkpartiet avstyrker därför förslaget.</p>
<p>Detsamma gäller förslaget om inrättandet av ett särskilt råd. ARN:s nuvarande<br />
organisation fungerar helt tillfredsställande och bör därför fortsätta<br />
med bibehållna budgetmedel och enligt gällande organisation.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Hemställan</p>
<p>Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi</p>
<p style="margin-left:31px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts angående en fortsatt liberalisering av den externa<br />
ekonomiska politiken i Sverige och i vår omvärld,</p>
<p style="margin-left:31px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts angående ett stärkt konsumentinflytande över den<br />
offentliga sektorns produktion av varor och tjänster,</p>
<p style="margin-left:31px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts angående konsumentverkets framtida verksamhet,</p>
<p style="margin-left:31px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts angående en förlängning av konsumtionslinjen<br />
samt ett bibehållande av specialkurserna,</p>
<p style="margin-left:31px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om att särskilda medel inte bör ges till studieförbunden<br />
för utbildning av förtroendevalda,</p>
<p style="margin-left:31px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om att inga särskilda medel bör tillskjutas konsumentverket<br />
för att följa utvecklingen av s. k. livsstilsreklam,</p>
<p style="margin-left:31px;">7. att riksdagen hos regeringen begär att konsumentverket får i<br />
uppdrag att arbeta för ett system med frivillig varudeklaration för<br />
vissa varor,</p>
<p style="margin-left:31px;">8. att riksdagen hos regeringen begär att konsumentverket får i<br />
uppdrag att tillsammans med televerket studera hur konsumentinformation<br />
kan komma konsumenterna till del genom datatekniken i</p>
<p style="margin-left:31px;">enlighet med vad i motionen anförts, 17</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:29px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i Mot. 1985/86:405<br />
motionen anförts om konsumentinformation i radio och TV beaktas</p>
<p style="margin-left:29px;">vid utformningen av det nya radioavtalet,</p>
<p style="margin-left:29px;">10. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av ett särskilt råd<br />
knutet till allmänna reklamationsnämnden,</p>
<p style="margin-left:29px;">11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
i övrigt anförts i motionen om inriktningen av konsumentpolitiken,</p>
<p style="margin-left:29px;">12. att riksdagen beslutar att till Konsumentverket för budgetåret<br />
1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens<br />
förslag med 700 000 kr. reducerat anslag om 49 300 000 kr.,</p>
<p style="margin-left:29px;">13. att riksdagen beslutar att till Allmänna reklamationsnämnden<br />
för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett i förhållande<br />
till regeringens förslag med 700 000 kr. förhöjt anslag om<br />
9 124 000 kr.</p>
<p>Stockholm den 1 april 1986<br />
Ulla Orring (fp)</p>
<p>Bengt Harding Olson (fp) Kjell-Arne Welin fp)</p>
<p>Barbro Sandberg fp)</p>
</div>
<div class="block ml_54"><p>18</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_47" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_46" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_9"><p>xk AB Stockholm 1986</p>
</div>
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
</div>
0Ulla Orringfp1undertecknare0Bengt Harding Olsonfp2undertecknareG902405Ulla Orring m. fl. (fp) mot_198586__405.pdf287875pdfInriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. 1985/https://data.riksdagen.se/fil/2AEC2734-2C34-4A8A-A98C-FA6F8F3112ED