3076542 G902402 1985/86 402 mot mot Motion 1985/86:402 Per-Olof Strindberg m. fl. (m) Motion Motion 402 0 1986-04-01 00:00:00 2014-11-04 12:47:18 2014-11-04 00:00:00 Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. Per-Olof Strindberg m. fl. (m) html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G902402/text https://data.riksdagen.se/dokument/G902402 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G902402 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion till riksdagen<br /> 1985/86:402</p> <p>Per-Olof Strindberg m. fl. (m)<br /> Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop.<br /> 1985/86:121)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Propositionen bygger på konsumentpolitiska kommitténs betänkande (SOU<br /> 1985:32) Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens inriktning.<br /> Betänkandet har av många remissinstanser utsatts för nedgörande kritik.<br /> Det har således uttalats att kommittén ofta har saknat underlag för sina<br /> slutsatser och förslag. Invändningar har även baserats på att betänkandet<br /> brister i saklighet och logik.</p> <p>Åtskilliga av de svagheter som kännetecknade betänkandet präglar även<br /> propositionen. Även om denna i vissa avseenden är bättre än betänkandet<br /> upptas en mängd förslag och resonemang vilka borde kommenteras ingående.<br /> Vi behandlar emellertid endast viktigare principer och grundläggande<br /> frågor inom konsumentpolitiken.</p> <p>Propositionen inleds med ett avsnitt, vars budskap är att resultaten av den<br /> ekonomiska politik som förts sedan 1982 är goda. Som stöd för påståendet<br /> åberopas ett antal statistiska uppgifter. Vi menar att detta inte är rätt sammanhang<br /> att behandla Sveriges ekonomiska politik. Det är emellertid nödvändigt<br /> att framhålla att vi inte delar regeringens positiva bedömning av Sveriges<br /> och de svenska hushållens ekonomiska utveckling. Sverige har under<br /> perioden haft en inflation som kraftigt har överstigit den i våra viktigaste<br /> konkurrentländer. Ett ansenligt antal skatter har höjts, vilket drabbat hushållen<br /> hårt. Många familjer har råkat in i s. k. nyfattigdom och upplever att<br /> de har fått det sämre. Mot denna bakgrund kan vi inte dela regeringens entusiasm<br /> för den ekonomiska utvecklingen.</p> <p>I propositionens inledning förs vidare ett resonemang om marknadsekonomins<br /> brister. Dessa tankegångar härrör från konsumentpolitika kommitténs<br /> betänkande, där en mängd kritiska synpunkter framfördes. Vi finner<br /> det därför nödvändigt att i korthet redogöra för det marknadsekonomiska<br /> systemets fördelar för konsumenten.</p> <p>Individen - varje enskild konsument - har en stark ställning i ett marknadsekonomiskt<br /> system. Om för få konsumenter efterfrågar en vara kommer<br /> denna inte att vara lönsam att tillverka och därför försvinna från marknaden.<br /> Önskar konsumenter en viss produkt finns stor sannolikhet för att<br /> någon kommer att tillverka och marknadsföra denna under förutsättning att<br /> näringsfrihet råder. Det är således konsumenterna som ytterst avgör utbudet<br /> av varor. Genom att olika säljare konkurrerar med sina produkter kan<br /> konsumenten välja det alternativ som passar honom bäst.</p> <p>Självfallet innebär inte detta att marknadsekonomin i Sverige är helt fri<br /> från brister. Såsom framhålls i propositionen kan exempelvis felaktigt utfor</p> </div> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>mad reklam eller olika konkurrenshämmande faktorer ge negativa effekter. Mot. 1985/86:402</p> <p>Dessa kan dock motverkas bl. a. av lämplig lagstiftning. Kvar står emellertid</p> <p>att marknadsekonomin har visat sig överlägsen alla andra ekonomiska</p> <p>system när det gäller att anpasssa produktionen av varor och tjänster till</p> <p>konsumenternas önskemål och för att åstadkomma så låga kostnader som</p> <p>möjligt. Det är mot denna bakgrund en konsumentpolitisk diskussion måste</p> <p>föras.</p> <p>Under rubriken ”Målet för och den närmare inriktningen av konsumentpolitiken”<br /> (avsnitt 4) fastslår departementschefen att konsumentpolitiken<br /> skall avse varor och tjänster som bjuds ut på den privata marknaden. Den<br /> offentliga verksamheten skall således inte beröras.</p> <p>Vi vill ifrågasätta om detta är en riktig utgångspunkt. Ett flertal remissinstanser<br /> har framhållit den stora betydelse offentlig konsumtion numera har<br /> för hushållen. Under de senaste 20 åren har den offentliga konsumtionen<br /> ökat från 23 % till 36 % av den totala konsumtionen. Det är värt att understryka<br /> att inom den privata sektorn stärks konsumentens ställning genom<br /> att det normalt förekommer konkurrens mellan olika företag. Dessa måste<br /> därför eftersträva att tillhandahålla bra varor till godtagbara priser. Uppfylls<br /> inte konsumenternas krav sker en självsanering inom marknaden. Till detta<br /> kommer att konsumentpolitiska överväganden har resulterat i olika lagar<br /> och myndigheter i avsikt att stärka konsumentens ställning inom den privata<br /> sektorn.</p> <p>Medborgarnas ställning gentemot det allmänna har dock snarast försvagats<br /> ju större den offentliga sektorn har blivit. Av många skäl är medborgarens<br /> rättsställning svagare vid en tvist med en myndighet än med ett företag.</p> <p>En viktig orsak till detta är att medborgaren inte har något alternativ då han<br /> uppträder som konsument av offentlig service. Detta är i många fall en naturlig<br /> följd av att det exempelvis måste finnas myndigheter som exklusivt tilllämpar<br /> viss lagstiftning. I vissa sammanhang vore det emellertid fullt möjligt<br /> - och önskvärt - att det fanns konkurrerande privata alternativ till det allmännas<br /> utbud.</p> <p>Mot bakgrund av det anförda menar vi att man borde överväga hur förhållandet<br /> mellan konsumenten och den offentliga servicen kan förbättras genom<br /> konsumentpolitiska åtgärder.</p> <p>I propositionen understryks att det konsumentråd som har skapats av KF,</p> <p>LO, TCO, Folksam och OK kompletterar det allmännas insatser på ett värdefullt<br /> sätt. Vidare betonas i sammanhanget att det är en viktig uppgift för<br /> offentliga organ att ekonomiskt stödja ”de organisationer som verkar för<br /> konsumentintresset”.</p> <p>Vi vill framhålla att det är positivt om olika organisationer eller företag<br /> visar intresse för konsumentfrågor. Det är däremot inte så givet att de i propositionen<br /> nämnda fackliga och kommersiella sammanslutningarna kan anses<br /> företräda konsumentintressen. Det ter sig vidare närmast stötande att<br /> regeringen i en proposition uppmanar ett statligt verk att ge ekonomiska bidrag<br /> till organisationer som - med ett undantag när - har starka bindningar<br /> till det socialdemokratiska partiet och i vissa fall t. o. m. ger detta parti ekonomiskt<br /> stöd. Vi har i annat sammanhang betecknat sådana fenomen som<br /> intressekorruption. 7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>I avsnitt 7 Konsumenternas kunskaper berörs konsumentverkets (KOV) Mot. 1985/86:402<br /> verksamhet gällande varuprovningar. Enligt departementschefen är det<br /> lämpligt att pröva om verkets provningsverksamhet kan utvecklas och expandera.<br /> Vi ifrågasätter om detta är eftersträvansvärt. Proven har hittills<br /> främst gällt hushållskapitalvaror. Vi menar att det finns anledning att överväga<br /> om det är meningsfullt att verket utvidgar denna verksamhet. Det förefaller<br /> lämpligare att provningsverksamheten av denna förhållandevis begränsade<br /> varugrupp successivt överförs till statens provningsanstalt. KOV<br /> bör i framtiden även kunna lägga ut provningar på de provningsinstitutioner<br /> som verket finner mest lämpade.</p> <p>I samma avsnitt föreslås att KOV skall ägna särskild uppmärksamhet åt<br /> ”livsstilsreklam”. Vad som avses med begreppet har varken den konsumentpolitiska<br /> utredningen eller regeringen lyckats klargöra. Än mindre presenteras<br /> någon form av faktaunderlag som visar ett behov av konsumentpolitiska<br /> åtgärder. Som stöd åberopas mångordiga och lösliga formuleringar, såsom<br /> att reklamens budskap präglas ”inte endast av bild och färg utan även av<br /> ljud och rörelse”.</p> <p>Propositionens text i detta avsnitt förmedlar ett intryck av oövertänkt reklamrädsla<br /> förenad med en övertygelse att människor helt saknar förmåga att<br /> självständigt bedöma värdet av olika former av reklam.</p> <p>Vi anser dels att kraven måste ställas högre innan staten anslår medel till<br /> skilda ändamål, dels att regeringen borde ha en större tilltro till konsumenternas<br /> omdöme. Det förtjänar framhållas att marknadsföringslagen innehåller<br /> regler om hur reklam bör utformas och att marknadsdomstolen redan tilllämpar<br /> särskilda bestämmelser vad beträffar reklam riktad till barn och ungdom.</p> <p>Under rubriken Brukar-aspekter på produktutformningen (avsnitt 8)<br /> föreslås att det allmänna skall satsa resurser på att öka brukarinflytande!<br /> över produktutvecklingen. KOV skall framställa underlag för ”en vidgad<br /> diskussion om brukaraspekter” och ”spela rollen som initiativtagare och<br /> pådrivare gentemot företag, näringslivsorganisationer, frivilliga organisationer,<br /> forskningsinstitutioner m. fl.”.</p> <p>Företagen lägger ned mycket stora belopp på forskning, produktutveckling,<br /> konsumentundersökningar m. m. för att utröna - och tillgodose - konsumenternas<br /> behov och önskemål. Det saknas skäl till antagandet att KOV<br /> skulle ha kompetens och resurser för motsvarande undersökningar och utvecklingsarbete.<br /> Man kan vidare ifrågasätta vad syftet med en sådan verksamhet<br /> skulle vara. Är det regeringens tanke att marknadsekonomin skall<br /> ersättas av ett slags kooperativ förhandlingsekonomi för forsknings- och produktutveckling?<br /> Detta skulle i så fall medföra ödesdigra konsekvenser för<br /> konsumenter och företag.</p> <p>Under samma avsnitt föreslås vidare att KOV skall få ytterligare medel<br /> för att den kvalificerade konsumentforskningen skall kunna förstärkas. Vi<br /> tar avstånd från detta förslag. Forskning skall ha en oberoende ställning.</p> <p>Verket skall inte ha uppgifter som bör ankomma på forskningsråden och de<br /> enskilda högskolorna.</p> <p>I avsnitt 9 behandlas frågan om reklamationshantering på det lokala planet.<br /> Enligt propositionen bör kommunalt verksamma konsumentvägledare 8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">kunna agera mer aktivt för att lösa reklamationsfrågor. Mot. 1985/86:402</p> <p style="margin-left:3px;">Vi menar att det borde vara möjligt för konsumentvägledarna att i viss<br /> utsträckning lösa fler konsumenttvister. Denna möjlighet överskattas dock<br /> kraftigt i propositionen. Enligt denna skall vägledarna medla i reklamationstvister<br /> och lägga fram förslag till uppgörelser.</p> <p style="margin-left:3px;">Alla konsumenttvister - även sådan som gäller låga värden - kan rymma<br /> svåra juridiska frågeställningar av främst köprättslig och avtalsrättslig natur.</p> <p style="margin-left:3px;">De kan även kräva exempelvis ingående tekniska kunskaper. Konsumentvägledarna<br /> lär i allmänhet sakna kompetens inom dessa områden. Det är<br /> därför uppenbart att vägledamas förutsättningar att lösa tvister är små. Enligt<br /> propositionen skall visserligen tvister inte lösas mot någon parts önskan.</p> <p style="margin-left:3px;">Det kan dock inte uteslutas att vägledare för att erhålla medlingsuppdrag<br /> kan frestas att utöva påtryckning på säljaren genom att hota med att fallet<br /> skall publiceras, exempelvis i ortspressen. En sådan utveckling är självfallet<br /> oacceptabel. Medborgarna har rätt att förvänta sig att personer som i offentlig<br /> tjänst utger sig för att kunna lösa juridiska tvister har tillräckliga kunskaper<br /> och tar hänsyn till gällande rätt. Det förtjänar framhållas att många småföretagare<br /> lever under sämre ekonomiska förhållanden än de konsumenter<br /> de kan komma i konflikt med.</p> <p style="margin-left:3px;">Under avsnitt 10 Reklamationshanteringen centralt föreslås med hänvisning<br /> till den ökade lokala reklamationshanteringen att allmänna reklamationsnämnden<br /> (ARN) skall få minskade resurser.</p> <p style="margin-left:3px;">Ett överväldigande antal remissinstanser har uttalat sig positivt om<br /> ARN:s verksamhet och motsatt sig att ARN försvagas. Vi menar att ARN<br /> utför ett mycket värdefullt arbete som präglas av juridisk och annan saklig<br /> kompetens. Dess verksamhet har därför vunnit allmän respekt. Nämnden<br /> erbjuder ett enkelt, snabbt, billigt, rättssäkert och effektivt förfarande för<br /> lösande av tvister. ARN avlastar uppenbarligen de allmänna domstolarna<br /> ett stort antal mål. ARN:s avgörande är - till skillnad från lokal reklamationshantering<br /> - till nytta för alla konsumenter i landet genom att avgörandena<br /> ges allmän spridning och att ett stort antal företag anpassar sig till den<br /> praxis ARN fastlägger. Även den direkta rådgivning ARN utför är till nytta<br /> för konsumenterna och torde ofta lösa tvister som annars skulle föras till<br /> domstol eller ARN.</p> <p style="margin-left:3px;">Mot bakgrund av det anförda och av vår inställning vad gäller lokal reklamationshantering<br /> motsätter vi oss att ARN ges minskade resurser. Vi finner<br /> det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i strid med en stark opinion<br /> - föreslår minskade resurser, trots att ARN har ett stort antal ännu inte avgjorda<br /> ärenden och att den fortsatta ärendeutvecklingen är helt okänd. Ett<br /> genomförande av regeringens beslut skulle medföra en nedrustning av konsumentskyddet.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår vidare att ett partssammansatt råd skall knytas till<br /> ARN för att ge nämnden vägledning i ”policy-frågor”. I propositionen presenteras<br /> inte några bärkraftiga skäl till detta. Som ovan nämnts har tvärtom<br /> ett stort antal remissinstanser uttalat sig odelat positivt om ARN:s arbete.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns vidare anledning att ifrågasätta vilken kompetens ett sådant råd<br /> kan tilldelas då fråga är om utformning av den aktuella myndighetens verksamhet.<br /> Vi avvisar därför detta förslag. 9</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Målet för konsumentpolitiken måste vara att, i enlighet med 1972 års be- Mot. 1985/86:402<br /> slut, stödja konsumenten i dess ställning på marknaden.</p> <p>Konsumenten skall få hjälp med att överblicka marknadens utbud av varor<br /> och tjänster, att kunna göra jämförelser, att utnyttja sina resurser på bästa<br /> sätt utifrån egna prioriteringar. Konsumentpolitiken skall stimulera företagen<br /> till förbättrad information till konsumenten. Konsumentpolitiken<br /> skall även utgöra ett stöd för näringslivet.</p> <p>Utifrån detta resonemang bör också konsumentpolitiken få en praktisk<br /> avgränsning så att tillgängliga resurser kommer konsumenterna till del och<br /> inte förbrukas i allehanda perifera utredningar och samråd på central nivå.</p> <p>Rådgivning är den viktigaste uppgiften på lokal nivå. Den får ej tonas ned<br /> till förmån för satsningar på konsumentverkets vidgade diffusa målformuleringar.<br /> Vi anser att konsumentverket skall fungera som ett serviceorgan åt<br /> konsumenter och näringsliv. Efterfrågan på rådgivning när det gäller varor<br /> och tjänster snarare ökar än minskar i ett ekonomiskt läge där familjens disponibla<br /> reala inkomst minskar. Här har budgetrådgivningen sin givna plats,<br /> och vi delar det resonemang som förs i propositionen om att ett samarbete<br /> bör ske med socialförvaltningen.</p> <p>Konkurrenspolitiken bör i större utsträckning än i dag ses som ett viktigt<br /> konsumentpolitiskt medel. Inom KOV bör produktsäkerhetsarbetet prioriteras<br /> på sådana områden som inte faller under annan myndighets verksamhetsområde.<br /> Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt olika typer av säkerhetsutrustning.<br /> KOV:s verksamhet bör prioritera frågor rörande efterlevnaden<br /> av marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen, riktlinjer och branschöverenskommelser.<br /> KOV bör avstå från att behandla frågor som naturligen hör<br /> hemma under andra specialmyndigheter. KOV bör i ökad utsträckning syssla<br /> med ”jämförande information” om varors pris och kvalitet. I det sammanhanget<br /> bör ett ökat samarbete med näringslivet kunna ske beträffande informationsinsatser.<br /> KOV:s produktion av läromedel bör minska. KOV kan<br /> dock fungera som konsult och rådgivare till andra producenter av läromedel.</p> <p>Vi menar att om KOV:s verksamhet ges denna inriktning kan besparingar<br /> göras. Det saknas således skäl till att KOV erhåller det resurstillskott som<br /> regeringen föreslår. Eventuella tillkommande uppgifter får lösas genom omfördelningar<br /> inom verket. Mot denna bakgrund bör konsumentverkets anslag<br /> bestämmas till motsvarande belopp som gällde för budgetåret 1985/86.</p> <p>Det är nödvändigt att besparingsmöjligheter tillvaratas även på det konsumentpolitiska<br /> området. KOV och statens pris- och kartellnämnd bör slås<br /> samman till ett organ. Detta skulle möjliggöra ytterligare samordning av den<br /> konsumentinformation som båda verken producerar, varvid ytterligare rationaliseringsvinster<br /> borde kunna göras.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:29px;">1. att riksdagen godkänner den i motionen förordade inriktningen<br /> av konsumentpolitiken,</p> <p style="margin-left:29px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som</p> <p style="margin-left:29px;">i motionen anförts om konsumentverkets verksamhet, 10</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om allmänna reklamationsnämndens verksamhet,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1986/87 under<br /> sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 45 651 000 kr.,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret<br /> 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av<br /> 9 124 000 kr.,</p> <p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag i besparingssyfte<br /> som syftar till sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd<br /> och konsumentverket i enlighet med vad som anförts i motionen.</p> <p>Stockholm den 1 april 1986</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">Mot. 1985/86:402</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Per-Olof Strindberg (m)<br /> Björn Körlof (m)</p> <p>Nic Grönvall (m)</p> <p>Ewy Möller (m)</p> <p>Håkan Stjernlöf (m)<br /> Hugo Hegeland (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:7px;">Allan Ekström (m)<br /> Sven Munke (m)<br /> Arne Svensson (m)<br /> Jerry Martinger (m)<br /> Margareta Gard (m)</p> </div> <div class="block ml_54"><p>11</p> </div> </div> </div> 0 Per-Olof Strindberg m 1 undertecknare 0 Björn Körlof m 2 undertecknare 0 Nic Grönvall m 3 undertecknare 0 Ewy Möller m 4 undertecknare 0 Håkan Stjernlöf m 5 undertecknare 0 Hugo Hegeland m 6 undertecknare 0 Allan Ekström m 7 undertecknare 0 Sven Munke m 8 undertecknare 0 Arne Svensson m 9 undertecknare 0 Jerry Martinger m 10 undertecknare 0 Margareta Gard m 11 undertecknare G902402 Per-Olof Strindberg m. fl. (m) mot_198586__402.pdf 167751 pdf Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. https://data.riksdagen.se/fil/7F9C34BB-56E0-4780-BABD-3EEC5D6A42E7