3102940 G90226 1985/86 26 mot mot Motion 1985/86:26 Gunnar Hökmark Motion Motion 26 0 1985-10-07 00:00:00 2014-11-04 12:37:43 2014-11-04 00:00:00 Datapolitik (prop. 1984/85:220) Gunnar Hökmark html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G90226/text https://data.riksdagen.se/dokument/G90226 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G90226 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1985/86:26</p> <p>Gunnar Hökmark<br /> Datapolitik (prop. 1984/85:220)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Introduktionen av datorer och modern informationsteknologi har gått<br /> snabbare och fått ett större genomslag än vad de flesta bedömare trodde för<br /> ett tiotal år sedan. Företag, myndigheter och organisationer har fått<br /> informationssystem som bygger på en integrerad användning av datorer. Allt<br /> fler befattningshavare använder persondatorer, terminaler till större system<br /> eller ordbehandlare.</p> <p>Denna utveckling har skett samtidigt som informationsteknologin inom<br /> andra områden tagit snabba steg. Ny kommunikationsteknik växer fram<br /> genom satelliter, utvecklingen av fiberoptik och nya system för datakommunikation<br /> genom telenätet.</p> <p>Den allra viktigaste utvecklingen sker dock genom innovationer, nytänkande<br /> och utvecklingen av metoder för att använda den nya tekniken.</p> <p>Nya informationssystem bygger på befintlig teknik. Genom nya metoder<br /> för att utnyttja tekniken skapar man möjligheter till ett närmare samarbete<br /> mellan människor i olika funktioner. Den moderna informationsteknologin<br /> sätter mycket konsekvent den enskilda individen i centrum.</p> <p>Den nya tekniken är individrelaterad även på andra sätt. Inom industrin<br /> ger numerisk styrning och industrirobotar möjligheter till en produktion i<br /> långa serier men med korta upplagor, en produktion som kan uppfylla en<br /> lång rad olika specifika önskemål och värderingar från enskilda människor.<br /> Inom produktionen ger de nya systemen en överblick och en kommunikation<br /> med andra som inte tidigare funnits, samtidigt som den nya tekniken skapar<br /> ett större utrymme för den enskildes kreativitet och kompetens.</p> <p>För ett land som Sverige innebär genomslaget för modern informationsteknologi<br /> spännande och fascinerande möjligheter. Den öppenhet för ny<br /> teknik som länge karaktäriserat det svenska samhället är en styrka. Sverige<br /> är också ett av de länder som kommit längst i utnyttjandet av industrirobotar<br /> och vi ligger bland de främsta när det gäller datortäthet.</p> <p>På en avgörande punkt skiljer sig Sverige däremot från andra västländer.<br /> Ingen annanstans finns en motsvarighet till storleken på den svenska<br /> offentliga sektorn. De farhågor som har funnits i Sverige gentemot den nya<br /> tekniken har besannats när det gäller myndigheters sätt att använda den. En<br /> stor del av den offentliga sektorns användning av data har kommit att handla<br /> om registrering av uppgifter om enskilda människor. Till en del har detta<br /> varit en konsekvens av hur välfärden har utformats, till en annan del ett<br /> resultat av att olika myndigheters intressen för information och kontroll<br /> tillåtits gå före den enskildes integritet.</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p> <p style="margin-left:6px;">1985/86</p> <p style="margin-left:6px;">26-29</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr 26-29</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_48" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Enligt en undersökning som statistiska centralbyrån presenterade i början<br /> av 1985 uppgav 67 % av de tillfrågade att de var skrämda av myndigheternas<br /> möjligheter att med hjälp av datauppgifter kontrollera medborgarna.</p> <p>På samma sätt som den omfattande offentliga sektorn skapar betydande<br /> risker för att den nya informationsteknologin utnyttjas till att stärka den<br /> offentliga makten på de enskilda medborgarnas bekostnad innebär dess<br /> dominans en begränsning av vår förmåga att tillgodogöra oss den mångfald<br /> av möjligheter som den nya informationsteknologin ger.</p> <p>Den nya informationsteknologin ger möjligheter till en förnyelse av<br /> traditionell industri och öppnar för nya branscher och nya företag. Det<br /> moderna industrisamhället kommer att vara också ett informationssamhälle.<br /> Den nya informationsteknologin ger den enskilde medborgaren möjligheter<br /> till företagande och nytänkande som tidigare inte funnits. Genom att öppna<br /> vårt samhälle för dessa möjligheter kan vi lägga en grund för att Sverige skall<br /> kunna ligga i täten för den utveckling som i dag sker genom hela västvärlden.</p> <p>Det är mot denna bakgrund som det kan konstateras att i regeringens<br /> propositioner 1984/85:220 om datapolitik och 1984/85:225 om statsförvaltningens<br /> användning av ADB m.m. inte finns några förslag till hur det<br /> svenska samhället skall öppnas för de möjligheter den nya informationsteknologin<br /> ger, lika litet som propositionerna bär fram några förslag med<br /> anspråk på att lösa de problem, t. ex. vad gäller den enskildes integritet, som<br /> modem informationsteknologi skapar för ett samhälle av svensk modell.</p> <p>Till en del är propositionerna ett uttryck för ett socialdemokratiskt<br /> dilemma inför framtidens samhälle. Personlig kreativitet och engagemang som<br /> är en avgörande förutsättning för att den nya tekniken skall kunna<br /> utnyttjas - kan inte kommenderas fram genom statliga åtgärder och politiska<br /> beslut. De växer bäst i frihet.</p> <p>Till en annan del är propositionerna ett uttryck för svårigheterna i<br /> begreppet datapolitik om man med det menar en politik utgående från vissa<br /> centrala värderingar av tekniken. Datatekniken måste liksom andra tekniker<br /> bedömas och prövas utifrån de kriterier som är aktuella och relevanta inom<br /> olika samhällsområden. En politiserad syn på tekniken som sådan leder<br /> antingen till stelhet, baserad på den felaktiga föreställningen att den tekniska<br /> utvecklingen förutsätter politiska beslut eller att det politiska beslutsfattandet<br /> blir maktlöst genom en teknisk utveckling som ändå inte kan kontrolleras<br /> politiskt.</p> <p>Till skillnad från en datapolitik i denna bemärkelse behöver Sverige<br /> däremot en politik som inom olika samhällsområden bygger på en medvetenhet<br /> om de förändrade villkor och nya möjligheter datatekniken ger.</p> <p>Den medvetenheten saknas i den datapolitiska propositionen. I stället<br /> bygger den på funderingar om vad som kan åstadkommas genom statens<br /> egna åtgärder i stället för på en politik som mobiliserar även den del av<br /> samhället som inte är stat och kommun. Några förslag som reglerar det<br /> offentligas hantering av enskildas personuppgifter finns däremot inte.</p> <p>Propositionen är fylld av snusförnuftiga utfästelser om vad regeringen skall<br /> göra: ”Ett mål för regeringen måste vara att datateknikens användning för<br /> samköming och kontroll utformas med full respekt för den enskildes<br /> integritet” (s. 26). ”Jag anser att samhället bör satsa på en systematisk och</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>långsiktig forskning och utveckling inom detta område” (s. 23). ”Om vi<br /> utvecklar ett särskilt kunnande på detta område är det möjligt att våra<br /> datatekniska produkter kan finna avsättning på den internationella marknaden.”<br /> ”Jag vill dock framhålla att det på lång sikt är viktigt att skolan ger<br /> barnen tillräcklig utbildning i de naturliga mänskliga uttrycksformerna,<br /> såsom språk, konst och musik” (s. 30).</p> <p>Ingen kan ha något emot vare sig långsiktigheten, systematiken, respekten<br /> för den enskildes integritet eller de naturliga mänskliga uttrycksformerna.<br /> Försäkringar om att samhället, dvs. staten, dvs. oftast i de här fallen<br /> regeringen, skall agera kompetent och långsiktigt är därför föga meningsfulla.</p> <p>Regeringens förslag till riktlinjer för den framtida datapolitiken är i<br /> konsekvens med detta innehållslösa men framför allt fokuserade på statens<br /> egna åtgärder i stället för på förslag som ökar förutsättningarna för vårt<br /> samhälle i sin helhet att möta dataåldern.</p> <p>När det gäller användningen av datatekniken i arbetslivet, sätter regeringen<br /> sin tillit till att staten skall kunna uppträda som kompetent och krävande<br /> kund. Behovet är däremot snarare att vi får en svensk programvaruutveckling<br /> som baserar sig på de vitt skilda arbetssituationer och marknadsvillkor<br /> som finns på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen söker inte ens<br /> analysera vilka åtgärder detta ställer krav på.</p> <p>För att fördjupa demokratin och förnya den offentliga sektorn vill<br /> regeringen använda datatekniken. Det är angeläget men regeringen säger<br /> inget om vad datatekniken skall användas till och vilka mål den skall<br /> uppfylla. Regeringen anger heller inga gränser eller hänsyn som det<br /> offentliga skall ta vad gäller användningen av datatekniken. Både vad gäller<br /> myndigheternas försäljningsverksamhet och hanteringen av offentlighetsprincipen<br /> hänvisar man till data- och offentlighetskommittén. Detta är något<br /> paradoxalt eftersom man samtidigt föreslår inrättandet av en ny nämnd för<br /> försäljning av information och låter myndigheternas datauppbyggnad fortgå<br /> innan det finns några utredningsresultat eller ens en laglig reglering av deras<br /> försäljningsverksamhet.</p> <p>Vad gäller utbildningen diskuterar regeringen inte den dominerande delen<br /> av utbildning inom dataområdet som finns inom den privata sektorn.</p> <p>Vad gäller utbyggnaden av data- och telekommunikation sitter regeringen<br /> fast i det monopoltänkande som försvårar konkurrens t. ex. vad gäller<br /> höghastighetsmodem och abonnentväxlar. Det finns över huvud taget ingen<br /> öppenhet för privata initiativ och andra tekniska lösningar än dem som<br /> televerket föreslår.</p> <p>Vad gäller forskning bortser regeringen från den forskning som sker inom<br /> den privata sektorn samtidigt som man inte nämner det internationella<br /> samarbete som är aktuellt.</p> <p>Vad gäller den enskildes integritet lämnar regeringen inga förslag men<br /> hävdar allmänt att frågan om den enskildes integritet är en avvägningsfråga.<br /> Detta är i princip en deklaration om att regeringen inte anser att den<br /> enskildes integritet har ett värde i sig. Uppenbarligen anser regeringen att<br /> mycket långtgående integritetskränkningar är möjliga under förutsättning<br /> att det samhälleliga intresset är stort nog.</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 * Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr26-29</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Samtidigt som regeringen säger sig vilja minska sårbarheten föreslår man<br /> att sårbarhetsberedningens arbetsuppgifter skall överföras till statskontoret<br /> där de knappast kan få den uppmärksamhet de har i dag.</p> <p>Regeringens förslag till riktlinjer för datapolitiken ger inga konkreta<br /> besked och bygger på ett tänkesätt som knappast kan vara till gagn för<br /> utvecklingen och användandet av informationsteknologin i det svenska<br /> samhället. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till riktlinjer för<br /> den framtida datapolitiken.</p> <p>En politik för att på bästa sätt utnyttja den nya informationsteknologin<br /> måste i stället bygga på följande riktlinjer.</p> <p>För det första ställer det ökande användandet av datorer och dataregister<br /> krav på ett förstärkt skydd av den enskildes integritet. För det andra måste<br /> offentlighetsprincipen hållas levande även i en tid då en stor del av offentliga<br /> uppgifter registreras på data. För det tredje måste sårbarheten i olika register<br /> och olika system beaktas. För det fjärde måste strävan vara att med största<br /> möjliga frihet öppna för att Sverige skall bli ett land som på bästa sätt, inom<br /> olika samhällsområden, tar till vara de fördelar och möjligheter som den nya<br /> teknologin ger.</p> <p>Den enskildes integritet</p> <p>I regeringens proposition 1984/85:220 angående datapolitik och i proposition<br /> 1984/85:225 om statsförvaltningens användning av ADB m. m. hävdas ett<br /> flertal gånger att myndigheter måste ta hänsyn till den enskildes integritet, att<br /> den enskildes integritet är en avvägningsfråga och att integritetsdebatten i<br /> själva verket gäller hur långt man skall acceptera myndigheternas kontroll av<br /> medborgare.</p> <p>Detta synsätt är i sig alarmerande. Den enskildes integritet får inte vara en<br /> relativ sak, som kan förskjutas beroende på hur stor myndigheternas<br /> kontrolliver är. Utnyttjandet av datorer måste utgå ifrån att den enskildes<br /> integritet skall respekteras. Data- och informationssystemen måste byggas<br /> upp kring detta.</p> <p>Samtidigt som regeringen föreslår att de statliga myndigheterna på olika<br /> sätt skall gå vidare i sin uppbyggnad av olika datasystem hänvisar man vad<br /> gäller integriteten till det arbete som pågår inom data- och offentlighetskommittén.<br /> Man lämnar inga förslag till hur integriteten skall skyddas utan<br /> förutsätter att myndigheterna på egen hand skall bygga upp systemen med<br /> full respekt för den enskildes integritet. Mot bakgrund av vad som har skett<br /> den senaste mandatperioden är detta föga imponerande och illavarslande för<br /> den enskildes integritet.</p> <p>Under den gångna mandatperioden har antalet personregister vuxit<br /> snabbt. Samkörningar i kontrollsyfte har blivit vanligare.</p> <p>Samtidigt som regeringen har uppdragit åt data- och offentlighetskommittén<br /> att utreda en begränsning av personnummeranvändningen har man<br /> genom sitt förslag om en förenklad självdeklaration tvingat fram den största<br /> utökningen av personnummeranvändningen som någonsin gjorts i Sverige.</p> <p>Enskilda myndigheter har inte det intresse att ta till vara människors<br /> integritet som regeringen i sin proposition tycks förutsätta. Riksskatteverket</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>hart. ex. under den gångna perioden lämnat förslag till en ändring i datalagen Mot. 1985/86:26<br /> som väsentligen skulle ha ökat myndigheternas möjlighet till kontroll.</p> <p>Hanteringen av kronofogdemyndighetsregistret REX har heller inte tytt på<br /> något större intresse att slå vakt om den enskildes integritet. Andra<br /> framstötar, från riksskatteverket och andra myndigheter, tyder inte på att<br /> respekten för den enskildes integritet står i förgrunden när företrädare för<br /> regering och myndighet vill effektivisera sin verksamhet.</p> <p>Uppbyggnaden av socialstyrelsens slutenvårdsregister är ett annat exempel<br /> på hur en myndighet tillåts arbeta vidare med ett register utan att frågan<br /> om sådana register skall ha särskilt lagstöd eller stöd i särskild författning är<br /> utredd, liksom frågan om tillgängligheten i landstingens databaser.</p> <p>Det bristande intresset för den enskildes integritet gäller också det förslag<br /> som regeringen för fram i sin proposition 1984/85:225 vad gäller inrättandet<br /> av en särskild myndighet som skall svara för den aktiva statliga informationsförmedlingen.<br /> Detta är knappast förenligt med att data- och offentlighetskommittén<br /> skall utreda myndigheternas försäljning av insamlade uppgifter.</p> <p>Den sammantagna bilden av regeringens arbete med data och integritet är<br /> att man släpper fritt fram för en utbyggnad av olika dataregister innan<br /> integritetsfrågorna är lösta. Det naturliga hade varit att hänvisningarna till<br /> data- och offentlighetskommitténs arbete också hade lett till en återhållsamhet<br /> i registeruppbyggnaden. Någon sådan återhållsamhet finns inte.</p> <p>Denna attityd understryker behovet av en ny politik för den enskildes<br /> integritet. För det första måste det vara en rimlig utgångspunkt att<br /> information om den enskilde i första hand tillhör den enskilde. För det andra<br /> bör det finnas stöd i lag eller författning om det, trots detta, finns skäl för att<br /> den enskilde skall lämna ut personliga uppgifter om sig själv till det<br /> offentliga. För det tredje bör utlämnade personuppgifter så långt möjligt<br /> vara en sak mellan den enskilde och myndigheten.</p> <p>Det växande behovet av att samla in uppgifter från enskilda människor<br /> sammanhänger med hur olika välfärdssystem utvecklas. Det blir helt enkelt<br /> en nödvändighet att samla in information om enskilda människor för att<br /> systemen skall fungera. Samtidigt tenderar de politiska intressena i olika<br /> sakfrågor att sätta sakfrågorna före den enskildes integritet. Olika myndigheter<br /> tenderar att ha samma attityd. Det är mot denna bakgrund som det är<br /> angeläget att den enskildes integritet ges ett särskilt grundlagsskydd. Detta<br /> kan ske genom att rätten till ett skyddat privatliv förs in tillsammans med frioch<br /> rättigheterna i grundlagen. Det kan också ske genom att delar av<br /> datalagen ges ett grundlagsskydd eller genom att man på annat sätt ger den<br /> enskildes integritet grundlagsskydd. Regeringen bör därför ge data- och<br /> offentlighetskommittén tilläggsdirektiv att utreda frågan om hur den enskildes<br /> integritet skall kunna ges grundlagsskydd. Riksdagen bör ge regeringen<br /> detta till känna.</p> <p>En fråga som utreds inom data- och offentlighetskommittén är huruvida<br /> stora offentliga register skall kunna inrättas utan särskilt lagstöd eller<br /> författningsstöd. Det rimliga är att offentliga register konsekvent skall ha<br /> sådant stöd för att kunna föras.</p> <p>Det är mot den bakgrunden otillfredsställande att socialstyrelsen nu håller<br /> på att bygga upp ett stort slutenvårdsregister, omfattande samtliga patienter 5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>intagna på landstingens slutenvård. Det är ett register som otvivelaktigt<br /> borde ställas under riksdagens särskilda prövning. Frågorna om tillgängligheten<br /> i landstingens databaser och sekretessen i patientjournaler är också<br /> under utredning i data- och offentlighetskommittén. Ett så omfattande<br /> register som slutenvårdsregistret borde, om det över huvud taget skall byggas<br /> upp, baseras på utredningens resultat och inte byggas ut dessförinnan.<br /> Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.</p> <p>En fråga som sammanhänger med uppbyggnaden av de stora registren är<br /> den enskildes rätt att kunna stå utanför dataregistrering. Inom sjukvårdens<br /> område kan detta anses vara särskilt viktigt, med anledning av att de<br /> uppgifter som här är aktuella kan anses vara särskilt känsliga. Det är därför<br /> rimligt att det finns en möjlighet för den enskilda patienten att begära att den<br /> egna patientjournalen ej förs på data.</p> <p>Den mängd av uppgifter som i dag samlas om enskilda medborgare är stor.<br /> Det gör det nödvändigt att olika myndigheters uppgiftsinsamlande granskas<br /> kritiskt. Myndigheters rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra<br /> uppgifter bör begränsas. Regeringen bör till riksdagen återkomma med<br /> förslag till åtgärder för en sådan begränsning.</p> <p>En lång rad olika myndigheter sysslar i dag med försäljning av de uppgifter<br /> som de har insamlat. Detta är betänkligt av olika anledningar. För det första<br /> kan man fråga sig om offentliga myndigheter skall finansieras på annat sätt än<br /> genom de anslag som riksdagen beviljar. För det andra måste det anses vara<br /> principiellt felaktigt att uppgifter som inhämtas av en myndighet, för dess<br /> myndighetsutövning, sedan sprids vidare till andra genom aktiv marknadsföring.<br /> För det tredje saknar, i de flesta fall, myndigheterna stöd i lag eller<br /> författning för denna verksamhet.</p> <p>Offentlighetsprincipen innebär att alla sådana uppgifter som är insamlade<br /> av en myndighet, som inte är sekretessbelagda, är tillgängliga för offentligheten.<br /> Detta faktum legitimerar inte att man aktivt genom försäljning sprider<br /> uppgifter om den enskilde. I avvaktan på resultaten från data- och<br /> offentlighetskommittén bör regeringen tillse att myndigheter som saknar<br /> lagstöd eller författningsstöd inte säljer personuppgifter. Riksdagen bör ge<br /> regeringen detta till känna.</p> <p>I konsekvens med detta bör riksdagen avslå regeringens förslag om att<br /> inrätta en särskild myndighet med uppgift att svara för huvudmannaskapet<br /> för SPAR och att undersöka formerna för den aktiva, statliga informationsförmedlingen.<br /> Det är orimligt att, samtidigt som man utreder frågan om<br /> myndigheter skall sälja sin information, inrätta en ny myndighet för att detta<br /> skall göras. Huvudmannaskapet för SPAR kan i avvaktan på utredningens<br /> resultat tilldelas statskontoret.</p> <p>Offentlighetsprincipen</p> <p>Offentlighetsprincipen är från början utformad med tanke på att de aktuella<br /> uppgifterna fanns på papper. Datatekniken har förändrat omständigheterna<br /> kring offentlighetsprincipen avsevärt. För den normale medborgaren är det<br /> svårare att tillgodogöra sig information som finns lagrad på data. För den<br /> kunnige finns däremot utomordentligt goda möjligheter att få en massiv</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>information genom att utnyttja offentlighetsprincipen tillsammans med de<br /> möjligheter som modern datateknologi ger. Datateknologin kan också, t. ex.<br /> i form av terminalanknytning, ge en betydligt vidare spridning av i och för sig<br /> offentliga uppgifter än vad som ursprungligen varit möjligt.</p> <p>Sedan några år tillbaka tolkas offentlighetsprincipen vad gäller ADBbaserad<br /> information till att gälla också vad som har kommit att betecknas<br /> som ”potentiell handling”, dvs. en handling som i och för sig inte finns men<br /> som kan framställas med hjälp av datateknik.</p> <p>Myndigheternas försäljningsverksamhet har aktualiserat frågan om massuttag<br /> enligt offentlighetsprincipen skall vara tillåtna. Det problemet kan<br /> endera lösas genom att massuttag görs mer komplicerade och mindre<br /> attraktiva, eller genom att man differentierar offentlighetsprincipen så att<br /> den inte gäller för vissa definierade situationer.</p> <p>Enligt min mening är det farligt att differentiera offentlighetsprincipen.<br /> Offentlighetsprincipen bör inte skilja på olika medborgare eller olika<br /> medborgare i olika funktioner. Däremot finns det skäl till en striktare<br /> tillämpning av de förpliktelser offentlighetsprincipen ger myndigheterna.</p> <p>I avvaktan på data- och offentlighetskommittén bör därför den statliga<br /> förvaltningen iaktta återhållsamhet med formerna för hur information<br /> distribueras i enlighet med offentlighetsprincipen. Riksdagen bör ge regeringen<br /> detta till känna.</p> <p>Sårbarheten</p> <p>I takt med att olika informationssystem baseras på datateknologin blir vårt<br /> samhälle alltmer sårbart för störningar i datasystemen. Ur totalförsvarssynpunkt<br /> är detta en allvarlig fråga men den berör också i vidare bemärkelse hela<br /> vårt samhälles sätt att fungera. Att väcka till medvetande om sårbarheten och<br /> bidra till ett ökat säkerhetstänkande hos alla parter är därför en viktig<br /> samhällelig uppgift.</p> <p>Sårbarhetsfrågorna är ofta komplicerade och står ofta i strid med andra<br /> intressen som påverkar uppbyggnaden av olika datasystem. Det är därför av<br /> vikt att sårbarhetsfrågorna behandlas av ett organ som kan samla olika<br /> intressen i vårt samhälle och som kan vara fristående från andra.</p> <p>Sårbarhetsberedningen (SÅRB) har alltsedan sin tillkomst 1981 svarat för<br /> uppgiften att genom utredningsverksamhet och information verka för en<br /> minskad sårbarhet. Det är allmänt omvittnat att SÅRB lyckats etablera ett<br /> förtroendefullt och fruktbart samarbete mellan myndigheter och näringsliv,<br /> som alla parter haft stor nytta av.</p> <p>Uppslutningen från näringslivets sida med såväl ekonomiskt som personellt<br /> stöd har också medfört att många omfattande projekt kunnat genomföras<br /> till en för statskassan blygsam kostnad. Så har t. ex. den s. k. SBAmetoden<br /> till övervägande del finansierats utanför statsbudgeten.</p> <p>I proposition 1984/85:225 angående statsförvaltningens användning av<br /> ADB föreslås att statskontoret får ett sammanhållet ansvar för sårbarhetsfrågorna<br /> inom den civila statsförvaltningen, samtidigt som regeringen bekräftar<br /> att SÅRB och dess verksamhet skall upphöra.</p> <p>Detta torde leda till att sårbarhetsfrågorna drunknar bland de frågor som</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:26</p> </div> <div class="block ml_52"><p>7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>statskontoret i övrigt ansvarar för. Det finns också betydande risker för<br /> intressekonflikter.</p> <p>Till detta kommer att sårbarhetsfrågorna som nämnts inte enbart är en<br /> fråga om statens ADB-verksamhet utan gäller ADB-hanteringen i vårt<br /> samhälle i sin helhet. Det föredragande statsrådet påpekar i sitt övervägande<br /> att sårbarhetsfrågorna inte är begränsade till den försvarsanknutna verksamheten.<br /> De omfattar också frågor som arbetsmiljö och rättssäkerhet. Detta är<br /> korrekt. Det faktum att sårbarhetsfrågorna dessutom omfattar inte bara den<br /> offentliga sektorn utan samhället i sin helhet talar för att de inte skall beredas<br /> inom en myndighet som hanterar den statliga ADB-hanteringen. Konsekvensen<br /> av regeringens förslag blir ju att näringslivet samt kommuner och<br /> landsting ställs utanför och risken finns att ett begynnande säkerhetsmedvetande<br /> försvagas.</p> <p>Det faktum att det finns en allmän enighet om värdet av de insatser SÅRB<br /> gjort talar för att SÅRB och dess verksamhet bör bestå även i fortsättningen.<br /> Detta bör lämpligen kunna ske i form av en nämnd knuten till försvarsdepartementet.</p> <p>Informationsteknologin och friheten</p> <p>Informationsteknologin ger möjlighet till ett mångskiftande samhälle, där<br /> utrymmet för enskilt nytänkande är stort. Behovet av att samhället är öppet<br /> för människors nytänkande är därför också i motsvarande mån stort.<br /> Föränderligheten och komplexiteten i ett samhälle där informationsteknologin<br /> spelar en allt större roll är sådan att politiker måste inta en mer ödmjuk<br /> hållning till vad man kan styra och dirigera.</p> <p>Förutsättningen för att Sverige skall vara framgångsrikt att utnyttja de nya<br /> teknologierna är att en betydande avmonopolisering sker i det svenska<br /> samhället.</p> <p>Hemställan</p> <p>Mot bakgrund av ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:28px;">1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den<br /> framtida datapolitiken,</p> <p style="margin-left:28px;">2. att riksdagen i frågan om grundlagsskydd för den enskildes<br /> integritet som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts angående tilläggsdirektiv till data- och offentlighetskommittén,</p> <p style="margin-left:28px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående socialstyrelsens slutenvårdsregister,</p> <p style="margin-left:28px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående rätten att begära att den egna patientjournalen<br /> ej förs på data,</p> <p style="margin-left:28px;">5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att<br /> begränsa myndigheters rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra<br /> personuppgifter,</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:26</p> </div> <div class="block ml_53"><p>8</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:28px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1985/86:26<br /> motionen anförts angående myndigheters försäljning av personuppgifter,</p> <p style="margin-left:28px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts angående en striktare tillämpning av de krav<br /> offentlighetsprincipen ställer.</p> <p>Stockholm den 7 oktober 1985</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Gunnar Hökmark (m)</p> </div> </div> </div> 0 Gunnar Hökmark m 1 undertecknare G90226 Gunnar Hökmark mot_198586__26.pdf 226309 pdf Datapolitik (prop. 1984/85:220) https://data.riksdagen.se/fil/6A86EE05-DB5D-4128-9613-54A5F2B42A9B