3102915 G90223 1985/86 23 mot mot Motion 1985/86:23 Lars Tobisson m. fl. Motion Motion 23 0 1985-10-04 00:00:00 2014-11-04 12:37:30 2014-11-04 00:00:00 Datapolitik (prop. 1984/85:220) Lars Tobisson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G90223/text https://data.riksdagen.se/dokument/G90223 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G90223 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion till riksdagen<br /> 1985/86:23</p> <p>Lars Tobisson m. fl.<br /> Datapolitik (prop. 1984/85:220)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Moderata samlingspartiet har under en följd av år motionsvägen tagit upp<br /> väsentliga datapolitiska frågeställningar. I anslutning till att regeringen<br /> under förra riksmötets sista dagar lämnade inte mindre än fyra olika<br /> dokument, propositionerna 1984/85:220 om datapolitik och 1984/85:225 om<br /> statsförvaltningens användning av ADB m. m. samt skrivelserna 1984/85:202<br /> om den offentliga sektorns förnyelse och 1984/85:218 om ett informationsteknologiskt<br /> program, avlämnades motion 1984/85:3243. I denna anmäldes<br /> att moderata samlingspartiet avsåg återkomma till hithörande frågor i början<br /> av 1985/86 års riksmöte.</p> <p>De åsikter som framfördes i motionen gäller naturligtvis fortfarande, och<br /> vi finner därför ingen anledning att upprepa dem. Vi hänvisar således<br /> inledningsvis till motion 1984/85:3243 och vill därutöver anföra följande.</p> <p>Användningen av ADB i statlig verksamhet</p> <p>Den ADB-verksamhet som i dag bedrivs inom statsförvaltningen byggdes i<br /> stor utsträckning upp under 1960- och 1970-talen, då ett antal stora<br /> ADB-system för olika ändamål inrättades. Exempel på sådana system är<br /> RAFA-systemet för socialförsäkringen, SCB:s totalbefolkningsregister, bilregistret,<br /> värnpliktsregistret, dets. k. REX-systemet för kronofogdemyndigheterna<br /> och skatteadministrationens RS-system.</p> <p>Det finns flera ändamål som kan utpekas som vägledande för användningen<br /> av ADB i statlig verksamhet. Det kan gälla t. ex. lägre kostnader, bättre<br /> information, snabbare ärendebehandling och bättre arbetsförhållanden. Det<br /> kan också vara fråga om sådana mer övergripande faktorer som rättssäkerhet,<br /> integritetsskydd samt samhällets och förvaltningarnas sårbarhet. Frågor<br /> om sysselsättning, medbestämmande för personalen, decentralisering och<br /> insyn i förvaltningarna kan spela en roll.</p> <p>Det är emellertid angeläget att understryka att användning av ADB inte<br /> enbart kan ses som ett tekniskt hjälpmedel i för övrigt oförändrad verksamhet.<br /> Många gånger påverkar ADB-tekniken verksamhetens karaktär. Inte<br /> sällan har stora centrala systemlösningar inneburit att verksamheten organiserats<br /> på ett sätt som enskilda människor uppfattat som byråkratiskt och<br /> maskinmässigt. Den teknik som har tagits i anspråk för att förenkla rutinerna<br /> och öka servicen har i medborgarnas ögon lett till motsatt resultat.</p> <p>Den hittillsvarande ADB-användningen har i alltför stor utsträckning<br /> skapat möjligheter för att bibehålla och bygga ut starkt komplicerade</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">Mot.</p> <p style="margin-left:6px;">1985/86</p> <p style="margin-left:6px;">23-25</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr 23-25</p> </div> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_47" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>regelsystem. Den allmänna försäkringen och skattesystemet, för att ta två<br /> exempel som berör praktiskt taget hela folket, kan göras - och har gjorts alltmer<br /> sofistikerade och svåröverskådliga för den enskilde bl. a. med hjälp<br /> av datorerna. Endast med ADB-teknikens hjälp kan dessa komplicerade<br /> system administreras och förfinade kontrollmekanismer riktade mot medborgarna<br /> åstadkommas.</p> <p>Den fortsatta datoriseringen bör drivas med främst två syften: att minska<br /> statens administrationskostnader och att så långt möjligt förenkla olika<br /> legala och administrativa system. Strävan att tillgodogöra sig de rationaliseringseffekter<br /> som uppstår till följd av en ökad datorisering är naturlig i ett<br /> läge där de politiska beslutsfattarna tvingas göra djupgående ingrepp i de<br /> offentliga utgifterna. I en situation då bidrag till medborgarna måste skäras<br /> ned är det inte bara ekonomiskt nödvändigt utan även en rättvisefråga att<br /> administrationskostnader så långt möjligt minskas. Med denna utgångspunkt<br /> borde det vara realistiskt att åstadkomma en rejäl minskning av antalet<br /> heltidsarbetsinsatser inom statsförvaltningen under resten av 1980-talet. Den<br /> hittillsvarande datoriseringen har, som för några år sedan redovisades av<br /> SCB, inneburit ett minskat personalbehov av mer än 10 000 personer. Det<br /> borde vara rimligt att fram till 1990 åstadkomma en personalbesparing av<br /> minst denna storleksordning. Denna målsättning utgår då från en snabb<br /> datorisering men med ett i väsentliga delar oförändrat regelsystem. Om de<br /> grundläggande administrativa systemen förenklas kan rationaliseringsvinsterna<br /> bli flera gånger större. För oss framstår det som ytterst angeläget att en<br /> sådan utveckling kommer till stånd, både för att åstadkomma rationaliseringsvinster<br /> och för att stärka rättssäkerheten.</p> <p>Statens användning av informationsteknologi och ADB har hittills i viktiga<br /> avseenden inte varit särskilt framgångsrik. Betydande kostnadsöverskridanden,<br /> förseningar och tekniska problem har snarare varit regel än undantag.<br /> Detta beror dock mer på brister i inblandade myndigheters förmåga att<br /> utnyttja hjälpmedlet, samt på en förkärlek för komplexa, centraliserade<br /> systemlösningar, än på hjälpmedlet som sådant och de möjligheter detta<br /> erbjuder. En betydande del av de stora statliga ADB-system som är i drift<br /> kommer att behöva genomgå omläggningar i större eller mindre grad under<br /> resten av 1980-talet. Flera orsaker kan anges till detta. Systemlösningarna är<br /> gamla, i flera fall från 1960-talet. Successiva mindre förändringar har medfört<br /> höga underhållskostnader. Systemen tillfredsställer inte nuvarande högre<br /> krav på användarvänlighet och arbetsmiljö; datorerna är oekonomiska;<br /> sårbarhets- och säkerhetsskydd är inte tillfredsställande m. m. Dessa problem<br /> har påtalats i en rad motioner under tidigare år och måste nu beslutsamt<br /> angripas.</p> <p>Som exempel på ADB-system inom den civila statsförvaltningen som av<br /> olika skäl behöver genomgå ganska stora förändringar kan nämnas rättsväsendets<br /> informationssystem, skatteadministrationens ADB-system, allmänna<br /> försäkringens ADB-system, REX-systemet, System S, centrala bil- och<br /> körkortsregistersystemet, studiestödssystemet, invandrarverkets ADB-system,<br /> fastighetsdata- och inskrivningsregistersystemet. Flera av dessa krav på<br /> förändringar har i och för sig redan behandlats av separata utredningar. Men<br /> uppgifter om de sammanlagda insatser som kan bli erforderliga har inte</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:23</p> </div> <div class="block ml_53"><p>2</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>ställts samman. Detta är en allvarlig brist, som bör avhjälpas genom en<br /> kartläggning och en redovisning för riksdagen med förslag till prioriteringar<br /> under 1980-talet.</p> <p>Främjande av administrativ utveckling</p> <p>Enligt samstämmiga bedömningar är de svåraste problemen inom ADBområdet<br /> under överskådlig framtid icke förknippade med datorernas prestanda<br /> eller funktioner eller med de tekniska möjligheterna. Det är mycket<br /> viktigare att öka effektiviteten i systemutvecklingsprocessen samt att skapa<br /> flexibilitet och enkelhet för användarna av de system som utvecklas. Andra<br /> frågor av stor vikt är förbättring av styrning, tillskapande av strategier för<br /> administrativ utveckling och ADB samt utformning av standarder e. d. som<br /> hjälpmedel för att åstadkomma enklare system- och datorkraftsstrukturer än<br /> hittills. Det är därför i och för sig positivt att notera att vissa av dessa frågor<br /> numera har tagits upp till behandling. Enligt vår mening saknas dock<br /> fortfarande en samlad insats, varför dessa åtgärder framstår som isolerade<br /> och utan sammanhang med en generell strategi.</p> <p>På det tekniska området har ett flertal insatser gjorts för att stimulera<br /> produktutveckling, arbetsmetoder m. m. Styrelsen för teknisk utveckling<br /> (STU) är central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd - liksom för<br /> planläggning och rådgivning - rörande teknisk forskning och industriellt<br /> utvecklingsarbete. Det åligger styrelsen särskilt bl. a. att följa den tekniska<br /> forskningen, att organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och<br /> industriellt utvecklingsarbete och främja kontakter mellan myndigheter,<br /> näringsliv och institutioner samt att planera och fördela statligt stöd i form av<br /> lån och bidrag till teknisk forskning och utvecklingsarbete.</p> <p>I regeringens skrivelse 1984/85:218 med redovisning av vissa planerade<br /> åtgärder för att effektivisera statens insatser inom informationsteknologiområdet<br /> står följande att läsa på s. 23: ”Med utgångspunkt i programunderlaget<br /> och remissbehandlingen gör jag den bedömningen att det för närvarande<br /> ej finns tillräckligt underlag för att nu lägga fast ett informationsteknologiprogram.<br /> Jag anser det dock angeläget att ett sådant utarbetas. Med hänsyn<br /> till att såväl programunderlag som remissbehandlingen lämnat ett antal<br /> centrala frågor obesvarade får arbetet med dessa drivas vidare inom<br /> regeringskansliet.”</p> <p>Vi delar bedömningen att ett antal frågor återstår att besvara. Orsakerna<br /> till att regeringen på denna punkt inte förmått uppfylla riksdagens krav på ett<br /> samlat informationsteknologiskt program står enligt vår mening att finna i att<br /> myndighetsorganisationen för handläggning av denna typ av frågor är<br /> otidsenlig.</p> <p>Eftersom ingen annan myndighet har till uppgift att stödja den administrativa<br /> utvecklingen på nationell nivå har STU delvis tagit upp sådana frågor.<br /> Exempel på detta är det s. k. ramprogrammet för kunskapsutveckling inom<br /> informationsbehandlingsområdet, vissa teknikupphandlingsprojekt samt<br /> försöken till framtagning av underlag och förutsättningar för ett informationstekniskt<br /> program. Det har tydligt framgått att STU:s intresse är knutet</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:23</p> </div> <div class="block ml_53"><p>3</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>främst till industripolitiska insatser (vilket är helt i överensstämmelse med Mot. 1985/86:23<br /> STU:s uppgift).</p> <p>En rad olika åtgärder behöver vidtas beträffande informationsteknologins<br /> och ADB-teknikens användning inom administrationen. Dessa uppgifter bör<br /> anförtros åt ett särskilt organ. Det kan i princip ske antingen genom att ett<br /> befintligt organ erhåller förändrade, vidgade och delvis nya arbetsuppgifter<br /> eller genom att ett nytt organ skapas. Oavsett vilken av dessa metoder som<br /> väljs kommer det att påverka arbetsuppgifterna för andra myndigheter och<br /> organisationer. De myndigheter, vars organisation främst berörs, och som<br /> även av andra skäl behöver ses över, är statens institut för personalutveckling<br /> (SIPU), Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) och försvarets rationaliseringsinstitut<br /> (FRI).</p> <p>Bristerna i den nuvarande ordningen har sådana orsaker och är av sådan<br /> omfattning att det förefaller ogenomförbart att avhjälpa dem på ett<br /> tillfredsställande sätt enbart genom smärre förändringar av något av de<br /> befintliga organen. Enligt vår mening talar de starkaste skälen för att ett nytt<br /> organ bör bildas för de här avsedda uppgifterna. En framkomlig väg kan vara<br /> att bygga upp det nya organet kring vissa personella resurser inom<br /> statskontoret, samtidigt som i övrigt en allmän effektivisering av den statliga<br /> rationaliserings- och revisionsverksamheten åstadkoms genom att den redan<br /> tidigare väckta tanken om en sammanslagning av (återstående delar av)<br /> statskontoret och riksrevisionsverket realiseras. Någon ökning av de totala<br /> kostnaderna förutsätts därvid icke ske. Den sålunda ”sektorsinriktade”<br /> rationaliseringsverksamheten bör uppdragsfinansieras, vilket även bör påverka<br /> dess effektivitet.</p> <p>Det nya organet bör således ges en inriktning mot administrativa tekniker i<br /> en vidare mening. Ett lämpligt arbetsnamn på det vi avser kan därför vara<br /> styrelsen för administrativ utveckling (SAU) i analogi med styrelsen för<br /> teknisk utveckling (STU). Styrelsen för administrativ utveckling skall inte ha<br /> sin verksamhet uteslutande inriktad på den statliga sektorn utan även<br /> stimulera, stödja och samordna insatserna för administrativ utveckling och<br /> forskning inom andra sektorer samt förmedla erfarenhetsutbyte och främja<br /> samverkan mellan stat, kommun, landsting och näringsliv, dvs. arbeta på<br /> nationell nivå.</p> <p>Statlig verksamhet inom datatjänstområdet</p> <p>I motioner under senare år har belysts frågan om statens engagemang inom<br /> datatjänstsektorn. Denna fråga har också uppmärksammats i dags- och<br /> fackpress samt i remissvar på den utredning som föranleder regeringens<br /> förslag i proposition 1984/85:225.</p> <p>Statens engagemang inom datatjänstområdet har en betydande omfattning.<br /> Det rör sig om en total omsättning på över 1,5 miljarder kronor och<br /> omkring 3 500 anställda.</p> <p>Staten är för närvarande helt eller delvis ägare till följande datatjänstföretag<br /> (motsvarande): DAFA, Universitetsdatacentralerna, Försvarets Datacentral,<br /> Ekonomisystem i Norr AB, Kockums Computer Systems AB,</p> <p>Kraftdata AB, Liber Systems AB, Primdata AB, Sjuhäradsdata AB, 4</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>S V Data AB, Teamco Terminaldata AB, Svenska Telebild AB, UGT Mot. 1985/86:23<br /> Informationssökning AB, Satellitbild i Kiruna AB, Upplysningscentralen<br /> UC AB, Värdepapperscentralen VPC AB, Servicecentralen i Gällivare<br /> (SIGA) AB. Flera av dessa organisationsenheter har en viss ”hemmamarknad”<br /> hos sina moderföretag (motsvarande). Dessa enheter bedriver, möjligen<br /> med något undantag, serviceverksamhet i större eller mindre grad även<br /> utanför den egna ”hemmamarknaden”. I vissa fall är verksamheterna<br /> konkurrensskyddade på olika sätt såsom t. ex. Försvarets Datacentral, SIGA<br /> och Värdepapperscentralen VPC (vars verksamhet är lagreglerad och har<br /> monopol).</p> <p>Inom statsverket finns därutöver serviceinriktade datacentraler inom bl. a.<br /> statistiska centralbyrån, länsstyrelserna, riksskatteverket, riksförsäkringsverket,<br /> trafiksäkerhetsverket, lantmäteriverket och centralnämnden för<br /> fastighetsdata (med anlitande av DAFA:s driftservice). Dessa har dock sina<br /> huvuduppgifter inom bestämda områden och deras serviceuppdrag är<br /> vanligen kopplade till framtagning och försäljning av uppgifter i de register<br /> som ingår i deras ”moderorganisations” uppgiftsområden.</p> <p>Till gruppen dataservicecentraler kan även räknas delar av de verksamheter<br /> som bedrivs inom postverket och televerket.</p> <p>Till datatjänstområdet bör även räknas konsult- och systemutvecklingsverksamhet,<br /> där staten bedriver verksamhet (utöver genom de tidigare<br /> nämnda) genom Statskonsult AB och dess närmare tiotalet dotterbolag, AB<br /> Teleplan, Telelogic AB, SU Infologics AB, Paralog AB, KIDA System och<br /> Kontorsdata AB. Även den verksamhet som bedrivs av det nyligen bildade<br /> RPS Konsult bör hänföras till detta område.</p> <p>I viss utsträckning är det statliga engagemanget inom datatjänstområdet en<br /> följd av näringspolitiska engagemang inom t. ex. varvs- och stålsektorerna.</p> <p>Lokaliseringspolitiska skäl har också föranlett statliga engagemang, såsom<br /> t. ex. SIGA i Gällivare.</p> <p>De organisationer som staten har ägarintressen i tillgodoser mer än väl<br /> statsförvaltningens behov av dataservicetjänster. Statsförvaltningen har<br /> hittills i ringa utsträckning anlitat privata servicebyråer. Så har dock skett då<br /> det varit uppenbart att de statliga servicebyråerna inte lyckats tillhandahålla<br /> effektiva system till rimliga kostnader. Under senare år har märkts ett ökat<br /> intresse från myndigheternas sida att anlita privata servicebyråer.</p> <p>De flesta av de organisationer som helt eller delvis är statsägda dras med<br /> problem av olika slag. Flera av organisationerna tillhandahåller dessutom<br /> samma tjänster, dock på olika villkor. Dubbleringen har inte medfört en<br /> effektiv konkurrens mellan organisationerna. Snarare har avsevärda resurser<br /> inom organisationerna avsatts för att klara ut samarbetsrelationer och<br /> gränsdragningar, dvs. i princip en fördelning av den statliga marknaden. Den<br /> uppkomna situationen måste ses som ett direkt resultat av att de statliga<br /> datatjänstorganisationerna lever skyddade från reell konkurrens från privata<br /> servicebyråer.</p> <p>Den statliga datatjänstorganisationen präglas av en mycket hög grad av<br /> koncentration. Det bör noteras att riksdagen har uttalat sig för en decentralisering<br /> av dataserviceverksamheten.</p> <p style="margin-left:11px;">Den del av administrativ databehandling som statsförvaltningens myn- 5</p> <p>digheter lagt på servicebyrå ligger till stor del på DAFA. DAFA har inom</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1* Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr23-25</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>den statliga sektorn en monopolliknande ställning. I vissa avseenden är<br /> verksamheten även formellt monopoliserad. Privata servicebyråer har som<br /> nämnts till mycket liten del kommit i fråga. Erfarenheterna är mycket goda<br /> då så har skett. Det är inte uteslutet att statens egen databehandling blivit<br /> dyrare än den kunnat vara om konkurrens fått råda.</p> <p>Såvitt vi vet har ingen samlad bedömning gjorts av grunderna för eller<br /> inriktningen av statens engagemang inom detta område. Enligt vår mening<br /> bör en sådan genomgång göras och redovisas för riksdagen. I samband<br /> därmed bör förutsättningarna för statens engagemang inom datatjänstområdet<br /> prövas, såväl beträffande associationsformerna som beträffande omfattningen.<br /> Enligt vår mening kan fler datacentraler än DAFA med fördel<br /> ombildas till aktiebolag och drivas på affärsmässiga grunder och i konkurrens.</p> <p>Vi tillstyrker förslaget i proposition 1984/85:225 att ombilda DAFA till ett<br /> aktiebolag. Det borde ha skett för många år sedan såsom vi även tidigare<br /> föreslagit i motioner. Vi är däremot tveksamma till de i propositionen<br /> antydda ambitionerna att låta DAFA och Statskonsult AB gå samman. Om<br /> ett statligt serviceföretag av den omfattning som dessa sammanslagna bolag<br /> skulle bilda hamnar i en situation där det inte klarar konkurrensen från<br /> andra, mindre och mer marknadsflexibla privatägda enheter, finns det risk<br /> att uppdrag och stödbeställningar av den typ som t. ex. SIPU och SIGA<br /> kommit i åtnjutande av skulle styras dit. Detta skulle snedvrida konkurrenssituationen<br /> ytterligare i en känslig marknad. Enligt vår mening finns i stället<br /> skäl för att pröva möjligheterna att försälja delar av den verksamhet som<br /> bedrivs av DAFA och Statskonsult AB.</p> <p>Datadelegationen och 1979 års datapolitiska beslut</p> <p>Regeringen föreslår i proposition 1984/85:220 att datadelegationen skall<br /> upphöra och ersättas av en statsrådsgrupp som avses överta datadelegationens<br /> nuvarande huvuduppgifter.</p> <p>I överenskommelsen om 1979 års datapolitiska beslut ingick att datatekniken<br /> skulle stå under parlamentarisk kontroll. I detta syfte skulle en<br /> datadelegation inrättas. Moderata samlingspartiet ställde sig bakom denna<br /> lösning främst med tanke på de stora centrala statliga datasystemen och de<br /> maktförskjutningar dessa medförde och alltjämt medför. Socialdemokraterna<br /> betonade snarare att datadelegationen borde bli ett forum för de redan<br /> starka organisationerna inom näringsliv och arbetsmarknad.</p> <p>Så fort socialdemokraterna åter kommit i regeringsställning*1982, frångick<br /> de den endast tre år gamla överenskommelsen. Datadelegationen blev inte<br /> längre ett organ för att hjälpa partierna att utforma den datapolitik de varit<br /> överens om behövdes. I stället blev den ett slags linjemyndighet med mera<br /> blygsamma uppgifter, t. ex. fördelning av anslag.</p> <p>När nu regeringen vill avskaffa denna sin egen variant av datadelegation,<br /> har vi moderater inget emot det. Den fyller inget behov.</p> <p>Men frågan om en datadelegation måste ses i ett större perspektiv.<br /> Regeringen vill inte bara avskaffa den; den står inte längre fast vid 1979 års<br /> riktlinjer. Datatekniken skall inte längre stå under den parlamentariska</p> </div> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1985/86:23</p> </div> <div class="block ml_53"><p>6</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>kontroll datadelegationen var en integrerad del av. Regeringen retirerar till<br /> situationen före år 1979, när riksdagen gång på gång sattes på mellanhand på<br /> så sätt att det plötsligt lades förslag om nya statliga datasatsningar.<br /> Riksdagens enda val var då att antingen bifalla något, vars konsekvenser för<br /> bl. a. grundlagar, rättssäkerhet och personlig integritet inte kunde genomlysas<br /> under blott 14 dagars motionstid eller att avslå förslaget med totalstopp<br /> för rationaliseringen och ibland hela reformverksamheten inom en statlig<br /> sektor.</p> <p>Enligt moderata samlingspartiets mening är de datapolitiska frågorna av<br /> sådan vikt att de inte trots, utan på grund av, sin departementsövergripande<br /> karaktär kräver en samordning i regeringskansliet och i riksdagen. Beredningen<br /> av dem bör koncentreras till ett riksdagsutskott, och i regeringskansliet<br /> bör finnas en ansvarig samordnare på lägst statssekreterares nivå.</p> <p>Som exempel på den vikt man i andra länder fäster vid dessa frågor kan<br /> nämnas ett lagförslag till den amerikanska kongressen i år, som officiellt<br /> bekräftar att vi har inträtt i den s. k. informationsåldern. Inledningen till<br /> lagförslaget är följande:</p> <p>Kongressen finner och förklarar att</p> <p>(1) införandet och användandet av datorn och kommunikationssystem har<br /> fört vår nation och världen in i informationsåldern</p> <p>(2) dator och kommunikationssystem påverkar det sätt som arbete inom<br /> affärsvärlden, utbildning och statlig administration utförs och vår nations<br /> säkerhet och involvering i världshandeln</p> <p>(3) kombinationen av den snabba tekniska förändringen och komplexiteten<br /> i uppkomna problemställningar i samband med datorer och kommunikationssystem<br /> har medfört en avtagande allmän medvetenhet och förståelse för<br /> deras inflytande i vårt samhälle.</p> <p>Som avslutning föreslås inrättande av en Information Age Commission.<br /> Sårbarhet</p> <p>Det högteknologiska samhället har blivit mycket komplicerat och sårbart.<br /> Det gäller energiförsörjningen, det gäller fysiska kommunikationer och<br /> telekommunikationer, det gäller produktionsorganisation och handelsrelationer<br /> för att ta några exempel. Datatekniken är, såväl som annan teknik,<br /> sårbar. Samhällets sårbarhet ökar snabbt med allt fler sammankopplade<br /> datasystem. Sårbarhetsberedningen, och dess företrädare sårbarhetskommittén,<br /> har sedan 1977 bearbetat dessa frågeställningar för riket i dess helhet.<br /> Regeringen föreslår nu i proposition 1984/85:225 att sårbarhetsberedningen<br /> skall upphöra och att statskontoret skall ges ett sammanhållet ansvar för<br /> sårbarhetsfrågorna inom den civila statsförvaltningen.</p> <p>Förslaget innebär att sårbarhetsfrågorna delas upp på fyra olika områden,<br /> den civila statsförvaltningen, övrig statsförvaltning, resten av den offentliga<br /> sektorn och näringslivet. Vi finner detta ineffektivt och olämpligt. Enligt vår<br /> mening bör sårbarhetsfrågorna även fortsättningsvis hållas samman inom en<br /> institution.</p> <p>Vi har emellertid förståelse för att regeringen efter åtta år vill avveckla en<br /> kommitté/beredning och föreslår därför att sårbarhetsberedningens uppgif</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1985/86:23</p> </div> <div class="block ml_52"><p>7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>ter i sin helhet överförs till exempelvis den kommande överstyrelsen för civil Mot. 1985/86:23</p> <p>beredskap. Denna myndighets arbetsuppgifter är av sådant slag att dessa</p> <p>frågor har en naturlig plats inom myndigheten varför sårbarhetsberedning</p> <p>ens arbete bör kunna fortsättas på ett effektivt sätt. Myndighetens övriga</p> <p>kontakter med olika försvarsområden styrker också denna bedömning.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som ovan samt i motionerna 1984/85:3243 och<br /> 1984/85:3131 anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:30px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br /> systemet med särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att<br /> ytterligare begränsa utrymmet för samkörningar,</p> <p style="margin-left:30px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br /> myndigheternas rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra<br /> personuppgifter begränsas,</p> <p style="margin-left:30px;">3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med<br /> uppgift att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter<br /> och därigenom stärka den enskildes integritetsskydd,</p> <p style="margin-left:30px;">4. att riksdagen begär att regeringen skall utarbeta förslag om hur<br /> den personliga integriteten skall skyddas i grundlag,</p> <p style="margin-left:30px;">5. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen<br /> skall vara besvärsinstans i frågor rörande datalagen,</p> <p style="margin-left:30px;">6. att riksdagen begär att regeringen genomför en strukturell<br /> översyn av de myndigheter som verkar inom området administrativ<br /> utveckling och rationalisering enligt i motionen anförda riktlinjer.</p> <p>Stockholm den 4 oktober 1985<br /> Lars Tobisson (m)</p> <p>Rune Rydén (m) Filip Fridolfsson (m)</p> <p>Hugo Hegeland (m) Margit Gennser (m)</p> <p>Anders Andersson (m)</p> </div> </div> </div> 0 Lars Tobisson m 1 undertecknare 0 Rune Rydén m 2 undertecknare 0 Filip Fridolfsson m 3 undertecknare 0 Hugo Hegeland m 4 undertecknare 0 Margit Gennser m 5 undertecknare 0 Anders Andersson m 6 undertecknare G90223 Lars Tobisson m. fl. mot_198586__23.pdf 223799 pdf Datapolitik (prop. 1984/85:220) https://data.riksdagen.se/fil/FBB3FC3C-1731-47BD-9167-9CD49BE7D59D