3101299 G80280 1984/85 80 mot mot Motion 1984/85:80 Nils Carlshamre m. fl. Motion Motion 80 0 1984-11-02 00:00:00 2014-11-04 10:08:58 2014-11-04 00:00:00 En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19) Nils Carlshamre m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G80280/text https://data.riksdagen.se/dokument/G80280 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G80280 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Motion </div> <div class="block ml_3">1984/85:80 Nils Carlshamre m. fl. En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19) Propositionen innehåller en redovisning av såväl förverkligade sorn planerade åtgärder inom narkotikapolitikens område. Vi får anledning att senare - i samband med behandling av kommande propositioner - i detalj redogöra för vår syn på många av de frågor som berörs i denna proposition. Vi vill dock redan nu presentera viktiga delar i moderat narkotikapolitik. Narkotikamissbruket är orsak till många brott och stort mänskligt lidande både för missbrukare och deras anhöriga. Därför måste Sverige bli fritt från illegal narkotika. Exakt vad som gör en människa till narkotikamissbrukare finns det inget entydigt svar på. Säkerligen är det flera omständigheter som sammantagna leder till narkotikamissbruk. I propositionen nämns att åtgärder mot arbetslöshet och otillfredsställande arbets-, boende- och fritidsmiljöer minskar riskerna för narkotikamissbruk liksom att bl. a. stöd till förenings- och fritidsaktiviteter för ungdomen kan förebygga missbruksproblem. Vi instämmer i att sådana insatser kan ge positiva effekter. Vad som emellertid saknas i propositionen är en analys av familjens värde då det gäller att hos ungdomar skapa motståndskraft mot missbruk av narkotika. Det yttersta ansvaret för ett barns utveckling ligger - och måste ligga - på föräldrarna. Ett aldrig så solidariskt samhälle kan inte uppväga brister i familjernas funktion. Det är i familjen barnen erhåller den trygghet och de normer som ger dem kraft att stå emot den dag de erbjuds att pröva narkotika. Och skulle ett narkotikaberoende likväl uppstå skall familjen vara barnets främsta stöd. Vi finnér alltså för vår del att det vore en angelägen uppgift för regeringen att utreda och ge förslag om hur familjens ställning kan stärkas och hur föräldrarna i större utsträckning än nu skall kunna känna samhällets stöd i rollen som fostrare. En sådan förändring skulle förutsätta mångskiftande åtgärder inom det familjepolitiska området. Utan en sådan medveten och kraftig satsning på familjen kan kampen mot narkotikan aldrig vinnas fullständigt. Kriminalisering Vad gäller åtgärder på kort sikt finner vi det oundgängligen nödvändigt att kriminalisera all befattning med narkotika, som inte är medicinskt betingad och kontrollerad. Samhället måste klargöra att narkotikahante 1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 80-86 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:80 </div> <div class="block ml_41">2 </div> <div class="block ml_3">ring - av andra skäl än medicinska - aldrig kan accepteras. En lagändring av detta innehåll skulle ha stor symbolisk betydelse. Den skulle även visa konsekvens från lagstiftarens sida. När i praktiken all annan befattning med narkotika är förbjuden är det orimligt att den handling som all narkotikabrottslighet ytterst vilar på - nämligen konsumtionen - är tillåten. Inte minst ungdomar måste finna ett sådant förhållande motsägelsefullt och därför lättare ge vika då de möter förslag om att pröva narkotika. För kriminalisering talar även att möjligheterna att bestraffa missbruk skulle öka. Situationer som i nuläget inte medför straff för inblandade personer skulle ju kunna rymma brottsliga gärningar. Detta skulle ge en allmänpreventiv effekt med stor avhållande verkan särskilt på ungdomar. Det har anförts flera skäl mot kriminalisering av själva konsumtionen av narkotika. Främst har det hävdats — såsom i propositionen - att missbrukare på grund av straffrisk inte skulle våga söka vård. Detta menar vi vara en felsyn. Syftet med en kriminalisering skulle vara att hindra narkotikamissbruk, inte att försvåra vård. Ett straffstadgande skulle exempelvis kunna utformas så att endast vissa gärningar skulle innefatta brott, såsom mottagande och egentlig konsumtion av narkotika. Blott det faktum att en person har varit påverkad av narkotika skulle inte vara nog för åtal. Sådant skulle förutsätta att en åklagare kunde ange under vilka omständigheter konsumtionen - gärningen - ägde rum. Såvida inte den vårdsökande själv uppgav dessa skulle något åtal för tidigare konsumtion aldrig ske. Vi vill vidare erinra om den sekretess vårdpersonal har att iaktta beträffande de vårdsökandes förhållanden. Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig författningstext. Narkotikafria kriminalvårdsanstalter I propositionen redovisas åtgärder för förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikamissbruk. Sådan samordning är lovvärd och vi vill särskilt understryka vikten av att goda kontakter finns mellan polis och sociala myndigheter. Vad gäller bekämpning av det narkotikamissbruk som förekommer inom kriminalvården redogörs i propositionen för olika insatser. Där nämns bl. a. att de intagna differentieras med hänsyn till narkotikaberoende, att s.k. narkotikafria avdelningar inrättas och att kontrollen förstärkts, bl. a. genom att de s. k. visitationspatrullerna har utrustats med egna narkotikahundar. Vi menar dock att insatserna måste öka kraftigt på detta område. Kriminalvårdsanstalterna skall vara narkotikafria. Annars är samhällets kamp mot narkotikan inte trovärdig. Det är en skyldighet för samhället att garantera de intagna narkotikafri miljö. Interner får aldrig, frivilligt eller genom tvång från andra interners sida, bli missbrukare under fängelseti </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:80 </div> <div class="block ml_41">3 </div> <div class="block ml_3">den. För många missbrukare skulle narkotikafria anstalter innebära en vändpunkt i livet. Skapandet av sådana resurser inom kriminalvården skulle vara en väsentlig kriminalpolitisk reform. Att som i dag endast ha narkotikafria avdelningar på vissa anstalter är ej tillräckligt. Det krävs en klar differentiering av de olika kategorierna interner på olika avdelningar och olika anstalter i kombination med inrättande av mindre avdelningar. Missbruk och hantering av narkotika på anstalt skall medföra fängelsestraff. Misskötsel i detta avseende skall också leda till begränsad rörelsefrihet och minskade besökskontakter. Personer dömda för narkotikalangning måste vidare kontrolleras noggrant för att förhindra att de fortsätter sin verksamhet. Spaningsregister och integritet I propositionen framläggs förslag om rätt för tullen att föra egna spaningsregister och att tullen skall kunna ha terminalåtkomst till polisväsendets ADB-register. Vad gäller förslaget att tullen skall få terminaltillgång till polisens register vill vi anföra följande. Förslaget innebär i praktiken ett tillåtande av samköming av register. Av hänsyn till enskilda människors integritet menar vi att sådana samkörningar som huvudregel inte skall tillåtas. Som framgått av vad ovan anförts anser vi narkotikamissbruket vara en utomordentligt allvarlig företeelse i vårt samhälle. För att kampen mot narkotikamissbruket skall bli framgångsrik kan det vara nödvändigt att tillåta åtgärder, vilka normalt utgör oacceptabla inskränkningar i medborgarnas frihet och integritet. Det är uppenbart att en effektiv gränskontroll är en förutsättning för att illegal införsel av narkotika skall kunna hejdas. Tillgång till polisens register skulle tveklöst väsentligt öka tullens möjligheter härvidlag. Vi är därför beredda att tillstyrka propositionens förslag, om informationen skyddas mot obehörigt spridande genom stränga föreskrifter om kontroll och säkerhet. Vi vill i detta sammanhang erinra om vad datainspektionen anfört i yttrande över narkotikakommissionens förslag gällande dessa frågor. Beträffande tullens allmänna spaningsregister framhöll datainspektionen att terminaltillgång till spaningsregistret endast bör ges till enheter som har ett oundgängligt behov av informationen, och behörigheten bör dessutom begränsas till en mindre krets av befattningshavare vid dessa enheter. Datainspektionen ansåg det därutöver vara ett absolut säkerhetskrav att varje befattningshavare som får någon form av behörighet till registret tilldelas en personlig behörighetskod och att vaije enskild transaktion registreras (logg). Datainspektionen betonade att personliga behörighetskoder tillsammans med behandlingshistorik (logg) utgör ett ganska gott skydd inte bara för informationen som sådan utan jämväl för behöriga 11 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 80-86 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:80 </div> <div class="block ml_41">4 </div> <div class="block ml_3">tjänstemän. Vidare underströk datainspektionen att del är särskilt viktigt med personliga koder, eftersom inte bara enheter vid tullen lär tillgäng lill uppgifterna utan även vissa enheter vid polisväsendet. Såvitt avser förslaget om att tullen skall fä terminaltillgang till polisväsendets ADB-register framhöll datainspektionen att detta bör tillåtas endast under förutsättning att utlämnandet noga förfatlningsregleras och att det blir fråga om sådan information sorn är oundgängligen nödvändig för tullens verksamhet. Slutligen anförde datainspektionen: Ett från integritetssynpunkt primärt säkerhetskrav är vidare att varje tulltjänsteman som får tillgång till registren tilldelas en personlig behörighetskod och att varje enskild transaktion registreras. Datainspektionen kan inte acceptera att tillgång till så känsliga uppgifter som det är fråga om tilldelas t.ex. enhet eller krets av befattningshavare. Behörighet skall enbart kunna tilldelas fysiska personer efter prövning i det enskilda fallet. Polisen har ännu inte. trots inspektionens krav därpå, infört personliga behörighetskoder beträffande aktuella register. Enligt datainspektionens uppfattning är det inte möjligt att öppna polisens register för ytterligare kategorier innan sådana koder införts. Vi anser att en förutsättning för bifall till lagförslaget är att datainspektionens krav på verksamheten uppfylls. Tunn bilaga Propositionen består vad avser socialdepartementets bilaga till stor del av välmenande, men föga förpliktande omdömen om viss redan pågående verksamhet. Någon egentlig ansats till bred narkotikapolitisk offensiv saknas. I vissa detaljer ger vi emellertid ett erkännande till föredragande statsråd. Vi vill särskilt nämna hanteringen av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) som föreslås få ett sådant ansvar och en sådan ställning att dess betydelsefulla resurser och erfarenheter tas till vara. 1 ett par frågor vill vi emellertid resa invändningar. Den första gäller statsbidrag till droginformation. (Avsnitt 2.3.3. punkt 2 i hemställan.) Vi anser att statsbidrag också till ungdomsorganisationernas droginformation bör fördelas av socialstyrelsen och inte av statens ungdomsråd (SUR), som f.ö. borde avvecklas. Den andra invändningen gäller förslaget om särskilda resurser till stöd för narkotikabekämpningen i utvecklingsländerna. (Avsnitt 4.6.1. punkt 4 i hemställan.) Propositionen förordar att medel för ändamålet för nästa budgetår skall anslås under socialhuvudtitelns anslag K 1. Bidrag till världhälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt arbete. Vi anser emellertid att sådana medel är att hänföra till internationellt bistånd. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) behandlas endast antydningsvis i </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:80 </div> <div class="block ml_41">5 </div> <div class="block ml_3">propositionen. Socialberedningen, vars slutbetänkande anges vara att vänta under första halvåret 1985, skall behandla frågor sorn rör nämnda lagar. Enligt vår mening är såväl LVM som LVU behäftade med sådana brister att lagarna bör ändras på väsentliga punkter. Nuvarande utformning medger inte att missbrukare, för vilka vård- och rehabilitering oberoende av samtycke är enda återstående insatsmöjlighet, kan få effektiv hjälp. Generellt kan hävdas att lagarna inte ger de nödvändiga möjligheterna att göra insatserna i tid och inte heller under tillräckligt lång tid. För LVU gäller dessutom att möjligheterna är för begränsade att variera insatserna med avseende på graden av tvång i hjälpåtgärderna. Utöver detta finns ytterligare anmärkningsvärda brister i de nämnda lagarna. Vi har för mindre än ett år sedan relativt ingående angripit dessa i motion till riksdagen. Inget har inträffat som föranleder oss att ändra ståndpunkt. Vi har därför för avsikt att återkomma i frågan i anslutning till behandlingen av 1985 års budgetproposition. Internationella aspekter De internationella aspekterna på narkotikafrågan är av mycket stor betydelse. Propositionens beskrivning av den internationella kriminella narkotikahandeln är ofullständig och blåögd samt vittnar om oförmåga eller ovilja att tränga på djupet i denna otäcka hantering. Det finns ingen ansats till historisk eller social skildring av den internationella narkotikahandelns ursprung. Det finns ingen redogörelse i kvantitativa eller kvalitativa termer av den internationella narkotikahandelns produktion, transport och distribution förutom allmänt och ytligt kända förhållanden. De enorma ekonomiska vinningar storhandeln ger upphov till, dess anknytning till illegal vapenhandel, prostitution och grov internationell ekonomisk brottslighet ges inte ens ett försök till beskrivning. Det bör nämnas att exempelvis ett gram heroin i Paris kostar 1000 francs, medan en odlare i Fjärran Östern endast erhåller 100 francs för 1 kg råopium. Den totala omsättningen för narkotikahandeln i USA uppskattas till 70 miljarder dollar. Regeringens viljeinriktning på detta område i narkotikapropositionen inskränker sig till stöd i ord till FN:s världsprogram mot narkotikan, höjning av bidraget till FN:s narkotikafond upp till 8 milj. kr. vars medel bl. a. går till att söka förmå odlarna i producentländerna att övergå till annan produktion samt halvhjärtade försök till ökat nordiskt och europeiskt polis- och tullsamarbete på bilateral bas. Vi vill i detta sammanhang uttala viss tveksamhet beträffande möjligheterna till framgång vad gäller att få odlarna att byta produktion. Rapporter från sådana försök i den Gyllene triangeln är nedslående. Det på bilateral bas och på informella personkontakter uppbyggda infor </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:80 </div> <div class="block ml_41">6 </div> <div class="block ml_3">mationsnätet mellan staterna är så tunt och resurserna hos tull. polis, kustoch gränsbevakning så små att alltjämt mindre än 10Vc av det totala flödet av illegal narkotika beslagtas. Detta förhållande kommer icke att ändras genom de förslag regeringen nu framlägger, även om de är välkomna i sig. Det är angeläget att tullens kontrollnivå höjs. 1 propositionen uttalas att detta även skall innefatta en ökning av utresekontrollen. Vi vill framhålla att detta inte får leda till att den typ av masskontroll som tullen genomförde på Arlanda 2 april 1984 återupprepas. </div> <div class="block ml_3">Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställer vi 1. att riksdagen beslutar ändra narkotikastrafflagen (1968:64) så att all befattning med narkotika som inte är medicinskt betingad kriminaliseras. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande åtgärder för att skapa narkotikafria anstalter, 3. att riksdagen med bifall till propositionens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande inrättande av allmänt spaningsregister för tullmyndighet och tullmyndighets terminaltillgång till polisväsendets ADB-register. </div> <div class="block ml_3">Stockholm den 2 november 1984 NILS CARLSHAMRE (m) PER-OLOF STRINDBERG (m) BJÖRN KÖRLOF (m) SVEN MUNKE (m) MONA SAINT CYR (m) ALLAN ÅKERLIND (m) SIRI HÄGGMARK (m) BLENDA LITTMARCK (m) ANN-CATHRINE HAGLUND (m) </div> <div class="block ml_23">H. BERTIL LIDGÅRD (m) ARNE SVENSSON (m) INGER W1CKZÉN (m) ALLAN EKSTRÖM (m) GULLAN LINDBLAD (m) GÖTE JONSSON (m) GÖRAN ERICSSON (m) INGVAR ERIKSSON (m) </div> </div> </div> 0 NILS CARLSHAMRE m 1 undertecknare 0 PER-OLOF STRINDBERG m 2 undertecknare 0 BJÖRN KÖRLOF m 3 undertecknare 0 SVEN MUNKE m 4 undertecknare 0 MONA SAINT CYR m 5 undertecknare 0 ALLAN ÅKERLIND m 6 undertecknare 0 SIRI HÄGGMARK m 7 undertecknare 0 BLENDA LITTMARCK m 8 undertecknare 0 ANN-CATHRINE HAGLUND m 9 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 10 undertecknare 0 ARNE SVENSSON m 11 undertecknare 0 CKZÉN m 12 undertecknare 0 ALLAN EKSTRÖM m 13 undertecknare 0 GULLAN LINDBLAD m 14 undertecknare 0 GÖTE JONSSON m 15 undertecknare 0 GÖRAN ERICSSON m 16 undertecknare 0 INGVAR ERIKSSON m 17 undertecknare G80280 Nils Carlshamre m. fl. mot_198485__80.pdf 220676 pdf En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19) https://data.riksdagen.se/fil/E44A4BD3-B28F-4C38-8211-1ABDA9A6D550