<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3101297</hangar_id>
 <dok_id>G80279</dok_id>
 <rm>1984/85</rm>
 <beteckning>79</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1984/85:79 Bengt Westerberg m.fl.</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>79</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1984-11-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-04 10:08:56</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-04 00:00:00</publicerad>
 <titel>En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19)</titel>
 <subtitel>Bengt Westerberg m.fl.</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G80279/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G80279</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G80279</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_2"&gt;&lt;p&gt;Motion&lt;br /&gt; 
1984/85: 79&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:16px;"&gt;Bengt Westerberg m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:16px;"&gt;En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikan är ett allvarligt hot mot vårt samhälle. Den påskyndar social&lt;br /&gt; 
utslagning. Mest utsatta är våra ungdomar. Samhällets satsningar på sociala&lt;br /&gt;
reformer och arbetsmarknadspolitiska åtgärder riskerar bli utan effekt&lt;br /&gt; 
för de mest utsatta om inte narkotikaproblemen bemästras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikan skapar en omfattande och allvarlig brottslighet med internationella&lt;br /&gt;
förgreningar. Narkotikahandeln omsätter stora summor pengar.&lt;br /&gt; 
Vinsterna är höga. Det är orsaken till att många lockas till den illegala&lt;br /&gt; 
handeln, framför allt om den sociala situationen inte ger alternativ till att&lt;br /&gt; 
förbättra den egna ekonomin eller finansiera ett eget missbruk. Men om&lt;br /&gt; 
risken för upptäckt är stor lockas Pirre till handeln. Därför måste samhället&lt;br /&gt; 
oupphörligen bekämpa narkotikahandeln. Narkotikaproblemet kan aldrig&lt;br /&gt; 
vårdas bort!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikamissbruket och narkotikahandeln ökar både den faktiska och&lt;br /&gt; 
den upplevda otryggheten för den enskilda människan. Det är ett hot mot&lt;br /&gt; 
liv och egendom (överfall och inbrott) och det är ett hot mot ens egna barn&lt;br /&gt; 
eller anhöriga, vilka kan drabbas av missbruket. Det är därför aldrig den&lt;br /&gt; 
enskilde narkomanens ensak om han eller hon vill missbruka narkotika.&lt;br /&gt; 
Varje narkoman innebär på något sätt ett hot mot eller en belastning för sin&lt;br /&gt; 
omgivning eller samhället. Förutom all brottslighet som har direkt eller&lt;br /&gt; 
indirekt samband med missbruket kostar vården och rehabiliteringen av&lt;br /&gt; 
missbrukare stora summor årligen. En minskning av narkotikamissbruket&lt;br /&gt; 
skulle inte bara innebära minskat lidande för alla dem som på något sätt&lt;br /&gt; 
blir offer för narkomanens verksamhet utan skulle också leda till kostnadsbesparingar&lt;br /&gt;
för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således starka skäl att ytterligare skärpa den restriktiva narkotikapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Haschet får inte bagatelliseras. Hasch är narkotika. Målet skall vara ett&lt;br /&gt; 
narkotikafritt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gentemot framför allt ungdomar behövs en mobilisering&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:16px;"&gt;- för att den sociala kontrollen skall öka och därmed minska anonymiteten&lt;br /&gt;
som är narkotikahandelns främsta täckmantel.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:16px;"&gt;- för att få den gemenskap som är nödvändig för att mätta ungdomars&lt;br /&gt; 
starka behov av stabila vuxenkontakter och därmed ge de olika generationerna&lt;br /&gt;
en gemensam kultur.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:16px;"&gt;- för att det egna psykologiska försvaret mot narkotikan skall vara starkt&lt;br /&gt; 
nog för att leda till ett nej till narkotikalangare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan en intensifierad kamp mot narkotikan riskerar vi en utveckling som&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:79&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;leder till utslagning av tusentals unga människor och i många fall för tidig&lt;br /&gt; 
död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen åtgärder för att hindra införsel och&lt;br /&gt; 
spridning av narkotika, förbättra det förebyggande arbetet samt skapa en&lt;br /&gt; 
mer heltäckande vård- och behandlingskedja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till åtgärder för att bekämpa narkotikamissbruket är&lt;br /&gt; 
en fortsättning på det arbete som inleddes av de borgerliga regeringarna&lt;br /&gt; 
före 1982. Vi ställer oss bakom de förslag till åtgärder som föreslås av&lt;br /&gt; 
regeringen. På en punkt anser vi emellertid inte att regeringens åtgärder är&lt;br /&gt; 
tillräckligt långtgående. Regeringen föreslåratt konsumtionen av narkotika&lt;br /&gt; 
även i fortsättningen skall falla utanför det straffbelagda området. Detta&lt;br /&gt; 
kan vi inte acceptera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden anmäler att han ämnar återkomma i budgetpropositionen&lt;br /&gt; 
till vilka resurser och vilken prioritering som polisen skall få för sina&lt;br /&gt; 
fortsatta narkotikabekämpande åtgärder. Vi vill påminna om att narkotikakommissionen&lt;br /&gt;
föreslog en förstärkning med ytterligare 25 nya tjänster.&lt;br /&gt; 
Detta överensstämmer med den uppfattning som vi framförde i motion&lt;br /&gt; 
1983/84:893 angående ökade åtgärder mot narkotikabrottsligheten. Vi förutsätter&lt;br /&gt;
därför att regeringen i budgetpropositionen följer kommissionens&lt;br /&gt; 
förslag och utökar antalet tjänster inom polisen som arbetar med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen skall regionala polisrotlar i huvudsak svara för&lt;br /&gt; 
insatserna mot den grova narkotikabrottsligheten i resp. län och de lokala&lt;br /&gt; 
polismyndigheterna i första hand bekämpa detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att föredraganden på detta sätt markerar betydelsen av att polisen för en&lt;br /&gt; 
intensiv kamp mot detaljhandeln av narkotika är utomordentligt viktigt.&lt;br /&gt; 
All illegal narkotikahandel är beroende av att det finns en marknad av&lt;br /&gt; 
missbrukare. Om polisen ständigt stör denna marknad genom ingripanden&lt;br /&gt; 
mot detaljhandlare kommer den totala konsumtionen att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tillstyrker förslaget att inrätta fem nya åklagartjänster för att bekämpa&lt;br /&gt; 
narkotikabrottslighet. Som vi har utvecklat i motion 1984/85: 27 med anledning&lt;br /&gt;
av propositionen om utökad åtalsunderlåtelse menar vi dock att&lt;br /&gt; 
kampen mot narkotikabrottslighet inte får leda till att beivrandet av annan&lt;br /&gt; 
brottslighet åsidosätts. Vi har därför tagit avstånd från förslaget att utöka&lt;br /&gt; 
möjligheterna att ge åtalsunderlåtelse och ställer oss också avvaktande till&lt;br /&gt; 
eventuellt kommande förslag att i resursbesparande syfte avkriminalisera&lt;br /&gt; 
brott.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:79&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Kriminalvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skilda åtgärder som föreslås i syfte att minska narkotikamissbruket&lt;br /&gt; 
på fängelserna och för att hjäipa internerna till ett narkotikafritt liv efter&lt;br /&gt; 
avtjänat straff är lovvärda och får självfallet vårt stöd. Det är angeläget att&lt;br /&gt; 
de nu föreslagna åtgärderna följs upp och utvärderas och att regeringen&lt;br /&gt; 
därefter återkommer till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikastrafflagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredraganden aviserar att han i en kommande proposition ämnar behandla&lt;br /&gt;
vissa ändringar i narkotikastrafflagen. Därvid kommer han emellertid&lt;br /&gt;
inte att föreslå att bruket av narkotika kriminaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiet har under lång tid drivit kravet att befattning med narkotika i&lt;br /&gt; 
samband med konsumtion skall vara kriminaliserat. Att detta led i narkotikahanteringen&lt;br /&gt;
alltjämt är straffritt utgör en allvarlig lucka i narkotikastrafflagen.&lt;br /&gt;
Det är med stor förvåning som vi noterar att den successiva skärpning&lt;br /&gt;
av narkotikastrafflagen som har skett ännu inte har kommit att omfatta&lt;br /&gt;
den befattning med narkotika som sker vid själva konsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättspraxis rådde tidigare en viss oklarhet om var gränsen gick för den&lt;br /&gt; 
kriminaliserade befattningen med narkotika. Rättsläget på denna punkt&lt;br /&gt; 
klarnade genom några uppmärksammade utslag i högsta domstolen hösten&lt;br /&gt; 
1983. Domstolen skriver bl. a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan innehav av narkotika är straffbart enligt narkotikastrafflagen&lt;br /&gt; 
faller konsumtion av narkotika utanför det straffbara området. Förarbetena&lt;br /&gt;
till narkotikastrafflagen ger ingen upplysning om anledningen till att&lt;br /&gt; 
en bestämmelse om ansvar för konsumtion av narkotika saknas. En i och&lt;br /&gt; 
för sig tänkbar anledning är att lagstiftaren inte räknat med att någon skulle&lt;br /&gt; 
kunna konsumera narkotika utan att inneha den; en särskild bestämmelse&lt;br /&gt; 
om straff för konsumtion skulle därför kunna ha ansetts obehövlig. Ett&lt;br /&gt; 
sådant antagande motsägs emellertid dels av att förarbetena anger att man i&lt;br /&gt; 
flera andra länder funnit anledning att uppställa en särskild bestämmelse&lt;br /&gt; 
om straff för konsumtion vid sidan av straffbestämmelse avseende innehav&lt;br /&gt; 
dels av att det inte är särskilt svårt att föreställa sig situationer där någon&lt;br /&gt; 
konsumerar narkotika utan att han kan sägas inneha eller ha innehaft den.&lt;br /&gt; 
Man kan härvidlag tänka på fall där någon injicerar narkotika på en annan&lt;br /&gt; 
eller där någon drar ett bloss på en pipa som en annan person håller i. Med&lt;br /&gt; 
hänsyn till det sagda får frånvaron av en bestämmelse om ansvar för&lt;br /&gt; 
konsumtion antas bero på att lagstiftaren funnit det önskvärt att konsumtion&lt;br /&gt;
i och för sig skall vara straffri. &lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ståndpunkten att straffansvar inte bör riktas mot själva missbruket av&lt;br /&gt; 
narkotika kan i och för sig synas leda till att inte heller innehav av&lt;br /&gt; 
narkotika borde bestraffas när fråga är om innehav för eget bruk. Ett skäl&lt;br /&gt; 
till att sådant innehav inte lämnats straffritt kan vara att det från bevissynpunkt&lt;br /&gt;
eljest ofta skulle bli svårt eller omöjligt att beivra innehav som&lt;br /&gt; 
faktiskt varit avsett för försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:79&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Ett hand havande av narkotika i direkt anslutning till konsumtion föranleder&lt;br /&gt;
inga bevisproblem av antytt slag och kännetecknas överhuvud av att&lt;br /&gt; 
konsumtionen är det helt dominerande inslaget i vederbörandes hantering&lt;br /&gt; 
av narkotikan. Mot bakgrund av det anförda får därför övervägande skäl&lt;br /&gt; 
anses tala för ett nekande svar på frågan, huruvida ett sådant handhavande&lt;br /&gt; 
av narkotika kan anses utgöra innehav i narkotikastrafflagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litet tillspetsat innebär detta att det är lagligt att knarka men kriminaliserat&lt;br /&gt;
att på alla andra sätt befatta sig med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl mot att kriminalisera befattning med narkotika också i samband&lt;br /&gt;
med konsumtion har anförts bl. a. av narkotikakommissionen att det&lt;br /&gt; 
skulle motverka samhällets ansträngningar att erbjuda vård åt vårdbehövande&lt;br /&gt;
missbrukare. Vidare menade narkotikakommissionen att angrepp&lt;br /&gt; 
som riktar sig mot gärningsmannen själv enligt vedertagna straffrättsliga&lt;br /&gt; 
principer är straffria och att det vore att bryta mot denna princip att&lt;br /&gt; 
utvidga den kriminaliserade befattningen med narkotika till att också gälla&lt;br /&gt; 
konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning är inget av dessa argument hållbart. Redan i dag&lt;br /&gt; 
berättar de narkomaner vilka söker vård för sitt missbruk om en rad&lt;br /&gt; 
strafflagda handlingar som de utfört i samband med sitt missbruk. Flertalet&lt;br /&gt; 
av de narkomaner som redan i dag söker hjälp för sitt missbruk torde ha&lt;br /&gt; 
gjort sig skyldiga till brott för vilka är stadgat straff. Vetskapen om att de&lt;br /&gt; 
därutöver begår en kriminell handling när de intar narkotika torde inte&lt;br /&gt; 
komma att avhålla dem från att eventuellt söka vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller den andra invändningen, att angrepp på egen rättssfär inte&lt;br /&gt; 
bestraffas i svensk straffrätt, är hållbar. Den enskilde narkomanen använder&lt;br /&gt;
inte narkotika i syfte att skada sig utan tvärtom i syfte att uppnå&lt;br /&gt; 
något som vederbörande uppfattar som positivt. En kriminalisering skall&lt;br /&gt; 
därför ses som ett uttryck för att lagstiftarna vill skydda individens liv och&lt;br /&gt; 
hälsa. Ett exempel på en sådan lag är bilbälteslagen. Som vi anförde ovan&lt;br /&gt; 
kan narkotikamissbruket dessutom ses som ett hot mot narkomanens&lt;br /&gt; 
omgivning och den allmänhet som blir direkt och indirekt berörd av den&lt;br /&gt; 
brottslighet som missbruket orsakar. Även dessa skulle uppnå en större&lt;br /&gt; 
trygghet om all befattning kriminaliserades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalisering av all icke-medicinsk befattning med narkotika skulle&lt;br /&gt; 
vidare undanröja alla tvivel kring samhällets restriktiva syn på narkotikamissbruket.&lt;br /&gt;
Detta är särskilt angeläget eftersom det finns uppenbara tendenser&lt;br /&gt;
att narkotikamissbruket sprider sig till nya kategorier i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för ett narkotikafritt samhälle (RNS) skriver i sitt remisssvar&lt;br /&gt;
med anledning av narkotikakommissionens betänkande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi måste också beakta att vi i dag har att göra med stora och delvis nya&lt;br /&gt; 
kategorier av missbrukare som använder narkotika mindre frekvent och&lt;br /&gt; 
med större urskillning. Denna kanske dominerande kategori har som regel&lt;br /&gt; 
inte tillstymmelse till vårdbehov, varför samhällets enda rimliga reaktion&lt;br /&gt; 
- i händelse av att missbruket upptäcks - måste utformas som en kännbar&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:79&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;rättslig reprimand, som bildligen pressar dem ur marknaden och samtidigt&lt;br /&gt; 
utgör en varning till presumtiva konsumenter att nånsin beträda den. De&lt;br /&gt; 
'sociala’ missbrukarna fyller inte bara en normsänkande funktion utan&lt;br /&gt; 
bidrar i högsta grad till att upprätthålla en lönsam marknad, på vilken de&lt;br /&gt; 
resurssvaga individerna dukar under först. Som grupp tagen är därtill de&lt;br /&gt; 
sociala missbrukarna straffkänsligare än andra mer belastade, vilket motiverar&lt;br /&gt;
en viss uppvärdering av allmänprevention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en nyligen genomförd SIFO-undersökning anser 95% av den&lt;br /&gt; 
svenska allmänheten att all befattning med narkotika som inte är medicinskt&lt;br /&gt;
befogad skall vara förbjuden. Att detta krav har en djup förankring&lt;br /&gt; 
bland allmänheten visas också av det mycket omfattande engagemang som&lt;br /&gt; 
många folkrörelser har i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också bland människor som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med&lt;br /&gt; 
narkotikamissbrukare, t.ex. bland socialassistenter, polis, åklagare etc.,&lt;br /&gt; 
finns stöd för kravet. Även om det är en vanlig uppfattning att det redan är&lt;br /&gt; 
olagligt att knarka, är det verkliga förhållandet ofta väl känt av missbrukarna&lt;br /&gt;
själva. Detta försvårar självfallet arbetet för dem som på olika sätt&lt;br /&gt; 
försöker begränsa narkotikamissbrukets utbredning. Detta är ett starkt&lt;br /&gt; 
skäl för en ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spaningsregister för tullen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tillstyrker de förslag som återfinns i propositionen om möjligheterna&lt;br /&gt; 
för tullen att föra spaningsregister samt att ge regeringen möjlighet att&lt;br /&gt; 
föreskriva att tullen och polisen skall ha terminalåtkomst till varandras&lt;br /&gt; 
register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och opinionsbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att opinionsbildningen mot narkotika förstärks. Centralförbundet&lt;br /&gt;
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) fyller här en&lt;br /&gt; 
central roll. Det är därför positivt att CAN:s roll förstärks och att CAN ges&lt;br /&gt; 
det samlade ansvaret för att följa drogutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att den tjänst som CAN har för skolinformation&lt;br /&gt; 
skall överföras till SÖ. Folkpartiet anser att de skäl som redovisas för att&lt;br /&gt; 
denna skolkonsulenttjänst skall överföras från CAN till SÖ inte är tillräckligt&lt;br /&gt;
starka. De arbetsuppgifter som i dag utförs av CAN:s skolkonsulent&lt;br /&gt; 
hänger på ett naturligt sätt ihop med CAN:s övriga verksamhet och underlättas&lt;br /&gt;
av närheten till bibliotek och övriga funktioner på CAN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i propositionen innebär att CAN får en rad nya arbetsuppgifter.&lt;br /&gt;
CAN tar bl. a. över ansvaret för att genomföra undersökningar bland&lt;br /&gt; 
elever och värnpliktiga. Syftet är att CAN skall bli ett expertorgan när det&lt;br /&gt; 
gäller data om drogproblemen. Folkpartiet anser att detta är mycket angeläget&lt;br /&gt;
men ifrågasätter om de resurser som CAN föreslås disponera är&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:79&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;tillräckliga. Föredraganden pekar bl. a. på möjligheten till omfördelning av&lt;br /&gt; 
resurser inom CAN. Med hänsyn till att CAN:s nuvarande arbetsuppgifter&lt;br /&gt; 
i stort kvarstår oförändrade förefaller dock möjligheterna till omfördelning&lt;br /&gt; 
vara små.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen ger, enligt folkpartiets mening, inte tillräckligt underlag&lt;br /&gt; 
för en bedömning av den erforderliga storleken på CAN:s kansli. Utöver&lt;br /&gt; 
de 20 tjänster som föreslås i propositionen bör en tillföras genom att&lt;br /&gt; 
skolkonsulenttjänsten kvarstår. Därutöver finns det troligen ett behov av&lt;br /&gt; 
ytterligare ett par tjänster för att CAN med gott resultat skall kunna&lt;br /&gt; 
genomföra de nya arbetsuppgifter som åläggs CAN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför angeläget att regeringen i 1985 års budgetproposition&lt;br /&gt; 
avsätter resurser så att CAN kan fullfölja sina arbetsuppgifter. Riksdagen&lt;br /&gt; 
bör ge regeringen detta till känna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktion mot narkotikafaran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkpartiet har tidigare föreslagit en aktion mot narkotikafaran. I avvaktan&lt;br /&gt;
på narkotikakommissionens förslag har folkpartiet inte reserverat sig&lt;br /&gt; 
för detta förslag. Folkpartiet instämmer i allt väsentligt i de förslag som&lt;br /&gt; 
finns i propositionen angående information om narkotika. Narkotikaproblemet&lt;br /&gt;
är dock så allvarligt att det krävs mer långtgående förslag än de som&lt;br /&gt; 
finns i propositionen. Det krävs, vilket tidigare framhållits, en mobilisering&lt;br /&gt; 
gentemot framför allt ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste arbetet för att bekämpa narkotikamissbruket måste göras&lt;br /&gt; 
på lokal nivå. Folkpartiet vill understryka vad som sägs i propositionen om&lt;br /&gt; 
samarbete mellan bl. a. socialtjänsten, föräldrar, skolor, fritidsgårdar och&lt;br /&gt; 
polis. Insatserna måste i första hand ske i ungdomarnas vardagsmiljö, i&lt;br /&gt; 
hemmet, i skolan, på fritidsgården etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs också insatser på central nivå. Förutom de kontinuerliga&lt;br /&gt; 
insatser som föreslås i propositionen föreslår folkpartiet att en landsomfattande&lt;br /&gt;
kampanj mor narkotika av ungefär samma slag som socialdepartementets&lt;br /&gt;
kampanj ”Stoppa langningen” genomförs snarast. Genom en&lt;br /&gt; 
sådan kampanj understryks allvaret i strävandena att skapa ett narkotikafritt&lt;br /&gt;
samhälle, och den innebär också en stimulans till lokala aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs eventuellt vissa förändringar av LVU för att möjligheterna att&lt;br /&gt; 
ingripa mot missbrukande ungdomar skall bli större. Möjligheterna att ge&lt;br /&gt; 
unga missbrukare föreskrifter om behandling och höjd åldersgräns för&lt;br /&gt; 
åtgärder enligt LVU har bl. a. föreslagits. Folkpartiet vill understryka&lt;br /&gt; 
vikten av att beredningen av dessa frågor påskyndas så att riksdagen så&lt;br /&gt; 
snart som möjligt kan ta ställning till förändringar av LVU. Folkpartiet&lt;br /&gt; 
föreslår f. n. därför inte någon förändring av LVU.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:79&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Folkpartiet föreslår återigen att möjligheten till frivillig kontraktsvård&lt;br /&gt; 
införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivillig kontraktsvård bör införas som ett mer allmänt komplement och&lt;br /&gt; 
alternativ till tvångsvård. Den skulle kunna utformas så att man med&lt;br /&gt; 
missbrukaren kommer överens om innehållet i ett vårdprogram som han&lt;br /&gt; 
eller hon accepterar, t. ex. genom att skriva på en förbindelse att delta i&lt;br /&gt; 
vården. Det frivilliga kontraktet om vård under t. ex. ett års tid skall&lt;br /&gt; 
innebära att om missbrukaren avviker från vårdinstitutionen skall han/hon&lt;br /&gt; 
kunna återföras med tvång. Samhällets insatser efter vården måste förbättras.&lt;br /&gt;
Bostad och arbete eller utbildning är oftast en förutsättning för att&lt;br /&gt; 
vårdtiden inte skall vara bortkastad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning har lagt ett förslag om detta. Folkpartiet anser att detta&lt;br /&gt; 
förslag bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också angeläget att det införs alternativ till fängelse. För lindrigare&lt;br /&gt;
narkotikabrott bör detta kunna vara en bättre och också mindre&lt;br /&gt; 
kostnadskrävande påföljd. Samhällstjänsten kan utformas på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behandlingsplan som upprättas för samhällstjänsten skall syfta till&lt;br /&gt; 
att förändra vanor för fritiden och/eller ge arbete samt bryta ett dåligt&lt;br /&gt; 
socialt nätverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av det ovan anförda yrkas&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:42px;"&gt;1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi&lt;br /&gt; 
ovan anfört om en skärpning av narkotikastrafflagen så att all&lt;br /&gt; 
icke-medicinsk befattning med narkotika kriminaliseras,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:42px;"&gt;2. att riksdagen hos regeringen hemställer att en bred aktionskampanj&lt;br /&gt;
mot narkotika genomförs i enlighet med vad som anförts i&lt;br /&gt; 
motionen,&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:42px;"&gt;3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om legala möjligheter&lt;br /&gt; 
till frivillig kontraktsvård enligt vad i motionen anförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 november 1984&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;BENGT WESTERBERG (fp)&lt;br /&gt; 
JÖRGEN ULLENHAG (fp)&lt;br /&gt; 
INGEMAR ELIASSON (fp)&lt;br /&gt; 
ELVER JONSSON (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p&gt;KERSTIN EKMAN (fp)&lt;br /&gt; 
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_29"&gt;&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>BENGT WESTERBERG</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>JÖRGEN ULLENHAG</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>INGEMAR ELIASSON</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>3</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ELVER JONSSON</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>4</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>KERSTIN EKMAN</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>5</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>JAN-ERIK WIKSTRÖM</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>6</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G80279</dok_id>
<subtitel>Bengt Westerberg m.fl.</subtitel>
<filnamn>mot_198485__79.pdf</filnamn>
<filstorlek>285476</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/E03F5961-A66A-4D87-A449-6CE2B6769F24</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>