3075084 G8023244 1984/85 3244 mot mot Motion 1984/85:3244 Göthe Knutson m. fl. Motion Motion 3244 0 1985-06-11 00:00:00 2014-10-13 16:25:26 2014-10-13 00:00:00 Datapolitik (prop. 1984/85:220) Göthe Knutson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8023244/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8023244 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023244 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> <p>1984/85:3244</p> <p>Göthe Knutson m. fl.</p> <p>Datapolitik (prop. 1984/85:220)</p> <p>Överblicken av datatekniken blir allt bättre, liksom tillgången på datakunniga.<br /> Men den nuvarande regeringen har ändå inte förmått att presentera<br /> riksdagen ett sammanhållet och genomarbetet beslutsunderlag i anständig<br /> tid under vårriksdagen. Mot bakgrund av de utställda, pretentiösa löftena,<br /> inte minst från civilminister Bo Holmberg, innebär redan den låga nivån på<br /> årets datapolitikberörande propositioner och skrivelser ett regelrätt politiskt<br /> nederlag.</p> <p>Ingen kontinuitet i det datapolitiska arbetet</p> <p>Riksdagen har tidigare behandlat datapropositioner 1963, 1979 och 1982.<br /> Det är uppenbart att författarna till de nu överlämnade texterna inte känt till<br /> och inte tagit del av vad som gjorts tidigare. De tror sig vara pionjärer med<br /> rätt att börja elementärt med ytliga och introducerande analyser. Se<br /> exempelvis uppräkningen på s. 4 av vad man använder datorer till. Den är så<br /> allmän att den kan avse såväl 1985 som 1975, och faktiskt, på något undantag<br /> när, 1965.</p> <p>Tror statsrådsberedningen att vi riksdagsmän aldrig hört talas om datorer<br /> och vad de används till?</p> <p>Ska vi ha en datapolitik, innebär det som en självklarhet att vi fortlöpande<br /> skall bygga ut en datapolitikens idévärld både vad avser ideologin och<br /> beslutsunderlagsproduktionen. Steg för steg är faktiskt den urgamla och<br /> reguljära tekniken för politiska delområden, för datapolitik lika väl som för<br /> försvarspolitik, arbetsmarknadspolitik osv.</p> <p>Mot bakgrund av hur många steg vi ändå tagit på datapolitikens område,<br /> borde regeringen mer precist ha förtecknat vad som skall upphävas, vad som<br /> fortfarande gäller av äldre beslut och vad som är nya utspel. En konsekvens<br /> av att det inte framgår tydligt i propositionen är att partierna kommer att<br /> verka mer oense än de är.</p> <p>Som framgick av ett möte i Dataföreningen våren 1983 under medverkan<br /> av civildepartementets dåvarande datasakkunnige Gösta Fagerberg (s) och<br /> den tidigare dataministern Olof Johansson (c), är regering och opposition<br /> eniga om åtskilliga datapolitiska delområden. Dessa skulle alltså ha kunnat<br /> föras undan i debatten, som därigenom blev mer koncentrerad och överblickbar.<br /> Det är synd att regeringen inte visat gott politiskt handlag och byggt<br /> vidare på den enighet som åtminstone förelåg då och så länge Gösta<br /> Fagerberg satt kvar som sakkunnig. Men han representerar förvisso den del</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>av de socialdemokratiska datapolitikerna som inte har mycket till övers för<br /> ämbetsmännens datapolitik.</p> <p style="margin-left:11px;">Regeringen frångår 1979 års datapolitiska riksdagsbeslut</p> <p>Fram till 1976 var socialdemokraterna rätt ointresserade av att föra upp<br /> datafrågorna på ett politiskt plan. Fram till dess gällde därför det som senare<br /> kommit att kallas ämbetsmännens datapolitik. I och för sig var de flesta<br /> generaldirektörerna, departementsråden m. fl. i den grupp som byggde upp<br /> de stora statliga centrala datasystemen kända som socialdemokrater.</p> <p>1979 års datapolitiska riksdagsbeslut ändrade på det. Detta innebar i<br /> korthet:</p> <p style="margin-left:11px;">- Datautvecklingen skall stå under parlamentarisk kontroll och tillsyn.</p> <p style="margin-left:11px;">- Vi skall därför ha en ”datapolitik”.</p> <p style="margin-left:11px;">- Viktigare beslut i datafrågor skall underställas riksdagen.</p> <p style="margin-left:11px;">- Vi skall ha en datadelegation.</p> <p style="margin-left:11px;">- Myndigheterna skall avvakta riksdagens godkännande innan de bygger<br /> upp nya stora datasystem.</p> <p>Regeringen föreslår nu nya riktlinjer för datapolitiken. De skall tydligen<br /> ersätta 1979 års principer, som inte ens nämns. Datadelegationen har i stort<br /> sett hållits utanför arbetet att ta fram underlag till propositionen. Delegationen<br /> föreslås avskaffad. Tillsammantaget innebär detta att regeringen återgår<br /> till situationen före 1979 års beslut. Den föreslagna statsrådsgruppen (s. 31)<br /> kan på intet sätt ersätta riksdagsinflytandet. Konsekvensen lär i praktiken<br /> komma att bli en liten grupp högre departementstjänstemän åter och<br /> tydligen på egen hand sköter datapolitiken.</p> <p>Demokratin kring teknikutvecklingen försämras, och riksdagen och<br /> riksdagspartierna får mindre inflytande och sämre insyn. Jämfört med den<br /> försvagningen är de demokratifrågor som propositionen tar upp på sidan åtta<br /> i propositionen av obetydlig datapolitisk betydelse, för att inte säga<br /> datapolitisk kuriosa.</p> <p style="margin-left:11px;">Telekonkurrensen inrikes och utrikes</p> <p>På s.22 (prop. 1984/85:220) nämner regeringen att Sverige har ”inom<br /> OECD:s ram medverkat till en deklaration om internationellt dataflöde, vars<br /> syfte är att i olika avseenden underlätta informationsutbytet mellan medlemsländerna<br /> på ett sätt som tillgodoser de olika ländernas ekonomiska och<br /> sociala mål”.</p> <p>”Underlätta” är kanske inte det rätta verbet. I praktiken syftar denna<br /> deklaration till totalt fria förbindelser, ett slags telekonkurrensens laisser<br /> faire inom ett världens förenta stater. Den nationella suveräniteten etc. får<br /> visserligen sina verderbörliga formella honnörer, men själva syftet är just att<br /> förmå länderna att avstå från att skapa spärrar av nationella skäl. Dessa</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>idéers vagga stod, rätt naturligt, hos dataföretaget IBM och hos de stora<br /> amerikanska industrikoncernerna.</p> <p>Detta är onekligen av mycket stort inrikespolitiskt intresse mot bakgrund<br /> av allt socialdemokratiskt motstånd mot de - åtminstone relativt denna<br /> internationella laisser faire - blygsamma borgerliga förslagen om ett minskat<br /> televerksmonopol. Regeringen har en hel del att förklara, och de borgerliga<br /> partierna har fått ytterligare ett gott argument för sin kritiska linje i fråga om<br /> telemonopol.</p> <p>På samma sida i propositionen nämns också utredningen om våra<br /> datakommunikationer med utlandet och de rätt många och skilda problem<br /> kring dem som kommit i dagen. Det är både anmärkningsvärt att regeringen<br /> inte avvaktade dess remissbehandling innan Sverige skrev under OECDdeklarationen<br /> och att detta inte underställdes riksdagen för ratificering.</p> <p>1979 års beslut undantog inget område från riksdagens kontroll och insyn,<br /> inte heller detta. Likafullt råder här fortfarande ämbetsmännens datapolitik.<br /> Gruppen har t.o. m. blivit känd som ”kardinalerna”, en beteckning som<br /> också vunnit burspråk i datatidningarna.</p> <p>Detta korta citat på s. 22 nämns dock här i första hand som exempel på och<br /> bevis för den låga kvaliteten på skrivningarna. Bakom några oskyldiga korta<br /> rader döljer sig stora, långsiktiga och viktiga planeringsfrågor som direkt rör<br /> fundamentala datapolitiska avvägningar. Man kan faktiskt begära att<br /> regeringen efter två års förberedelser får fram en genomarbetad text.<br /> Läsaren skall inte behöva gissa sig till var så pass intressanta frågeställningar<br /> döljs och själv vända på stenarna för att se vad som finns därunder.</p> <p>Den nya industrin</p> <p>Vår industri har på senare år fått höra att den inte längre svarar för sin<br /> skäliga andel när det gäller att sysselsätta dem som vill arbeta. Resonemangen<br /> fortsätter sedan med konsekvenserna av de stora förstatligandena inom<br /> stål-, skogs- och varvsindustrierna.</p> <p>Åtminstone två fakta i bilden kan godtas. Det land som har världens<br /> största offentliga sektor bör rimligen som konsekvens ha en alltför liten<br /> privat sektor som återstod. Och de senaste årens statliga och här och var<br /> också kommunala företagsköp och företagsgrundningar ger inget hopp om<br /> snar förändring. Sveriges privata industri, i den gammaldags definitionen av<br /> varuproducerande företag, krymper långsamt.</p> <p>Den nuvarande regeringen har genom statssekreteraren i statsrådsberedningen<br /> Kerstin Niblaeus ofta förklarat att den kommer att satsa där den<br /> industriella expansionen finns. Som exempel nämner hon oföränderligt<br /> dataindustrin och, litet mer tveksamt, den kemiska industrin.</p> <p>Andra analytiker är annars praktiskt taget ense om att det endast finns en<br /> enda expansiv bransch med dynamik nog att påverka sysselsättningen i stort.<br /> Det är data- och elektronikbranschen. Med all respekt för genteknikens</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>möjligheter, beror nog tillägget om den kemiska industrin mest på att Kerstin<br /> Niblaeus själv är kemist till professionen.</p> <p>Dataindustrin är varuproducerande</p> <p>Dataföretagen producerar varor och tjänster. Men redan databranschens<br /> kärna, datortillverkarna, föredrar att lägga så stor värdeandel som möjligt på<br /> varuförsäljningen, medan den mer svårfakturerade parallellförsäljningen av<br /> tjänster får gå som mer eller mindre gratis service. Kan programvaruföretagen<br /> substansiera ett datorprogram som en kassett eller ett elektronikchips<br /> föredrar de att göra så.</p> <p>Tillverkarna möter en omvärld med attityder, skatteavskrivningsregler,<br /> varulagervärderingsregler, pantregler, tullar, upphovsrättsregler, patentregler,<br /> offentlig statistik osv. konstruerade för att industrier producerar,<br /> köpmän handlar med och länder exporterar varor. Datatillverkarna handlar<br /> fullt rationellt när de anpassar sig och försöker förvandla sig till rena<br /> varuproducenter.</p> <p>En dator, en terminal osv. är naturligtvis en vara. Det intressanta är att två<br /> av informationssamhällets viktigaste produkter också kan betraktas som<br /> sådana: datorprogram och dataregister. Deras fysiska natur ligger naturligtvis<br /> tätt mot gränsen mot det immateriella, men likväl kan de, om man så vill,<br /> kallas varor och uppfattas som sådana.</p> <p>Det ideologiska valet</p> <p>Datavärldens obändiga expansion lockar många. Programvarornas och<br /> dataregistrens svårfångade natur lämpar sig för revirstrider och taktiska<br /> omdefinitioner. Vi ser fortlöpande återsken av slaget om makten över<br /> datautvecklingen i massmedias rapportering.</p> <p>Ett exempel: lantmäteriverket har tagit fram olika register och datorprogram.<br /> Ett mindre privat företag, med det ordval som används i denna motion<br /> - en industri av det nya slaget - har råkat illa ut på så sätt att dess satsningar<br /> plötsligt får konkurrens av lantmäteriverket, som när det gäller försäljningar<br /> av registerdata förvandlar sig till ett slags affärsverk. Detta ligger utom dess<br /> myndighetsutövning. Försäljning av registerdata utan uttryckligt lagstöd<br /> strider mot grundlag. Verkets utspel skedde medan den nuvarande justitieministern<br /> Sten Wickbom var dess chef.</p> <p>Detta informationsbehandlande företag är den nya industrin, den som<br /> skall sysselsätta de arbetssökande, den som skall ersätta de förstatligade<br /> basindustrierna. När myndigheterna börjar extraknäcka tränger de tillbaka<br /> den privata sektorn. Det är orättvist att anklaga de privata företagen för att<br /> inte kunna expandera och sysselsätta fler anställda, när staten hindrar dem på<br /> det enda område där expansion i stor skala kan ske.</p> <p>Myndigheterna definierar sådant som uppdragsfinansierad service, en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>naturlig åtgärd i svångremstider. Exakt samma dataverksamhet kan, i annan<br /> regi och med andra etiketter, definieras som industriell förädling. Verksamheten<br /> i sig ger liten vägledning; vem vi anser ha rätt beror på vilken typ av<br /> samhälle vi vill ha.</p> <p>Telemonopolet</p> <p>Särskilt bekymmersamt är televerkets monopol. Teleområdet är särskilt<br /> lämpligt för nyföretagande och för nya småföretag. Teleinstallationsverksamhet<br /> är ett bra exempel på ett slags modernt hantverk för händiga<br /> personer, ett undantag i den annars så akademiska och intellektuella<br /> datavärlden. Det är i dag bekymmersamt att utrymmet för, skall vi kalla den<br /> ”ointellektuella”, typen av nystartade små dataföretag är så begränsat.</p> <p>Hur elektronikrevolutionen än må fortsätta, måste det finnas hantverkare<br /> som installerar kablar, reparerar mekanik och gör maskinerna rena.<br /> Småföretag på detta område kan bli stabila företagare och arbetsgivare som<br /> snart förvärvar stor erfarenhet.</p> <p>Det är heller inget s. k. nollsummespel på så sätt att de nya småföretagens<br /> vinst enbart blir televerkets förlust. Denna administrativa gigant håller en<br /> lokal service uppbyggd för enhetliga produkter. Dess dataservicesida har<br /> ärvt sina principer från telefonverksamheten. Det är nog bra, som det står på<br /> s. 21 i propositionen, att linjetaxorna är låga, men många dataanvändare är<br /> nu mycket annorlunda än telefonabonnenterna. Har de investerat miljoner i<br /> system, där driftkostnadsandelen för datakommunikation kanske ligger på<br /> 15 %, vill de har perfekt, individualiserad och snabb service. De betalar<br /> gladeligen för dyr teleservice, bara de får denna höga kvalitet utan att behöva<br /> stå på televerkets olika väntelistor. De verkligt stora utgiftsposterna svarar<br /> ändå de egna datasystemen för.</p> <p>Det är nog inte det att televerket inte gör vad det kan, men dess<br /> administration är uppbyggd för enhetlig masservice. Det svarar naturligtvis<br /> mot många andra datakunders önskemål. Men den individualiserade servicen<br /> till mindre och medelstora företag kan verket inte ge och vill det sannolikt<br /> inte heller annat än på verkets villkor och enligt dess policy. Här finns i dag<br /> ett marknadssegment utan leverantör, här skulle privata teleinstallatörer<br /> fylla ett behov. Därför är situationen inget nollsummespel.</p> <p>Det räcker alltså inte med att televerket retirerar från de delmarknader det<br /> finner mindre intressanta. En minskad offentlig och en ökad privat sektor är<br /> ett mål i sig. Alltså måste vi räkna med att televerket också får ge upp sitt<br /> monopol på områden där det redan är väletablerat. Detta av ideologiska<br /> skäl.</p> <p>Slopandet av televerksmonopolen m.fl. monopol måste vara ett av de<br /> viktigaste strävandena i dataindustripolitiken. Diverse STU-satsningar,<br /> teknikupphandlingar och planekonomiska teknikprogram kan aldrig ge den<br /> omedelbara, garanterade och sannolikt närmast eruptiva effekt som ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>avskaffat telemonopol skulle ge. Detta förutsätter att televerkets myndighetsfunktioner<br /> läggs över till ett opartiskt organ, och att lagfästa spärrar<br /> skapas mot att televerket i egenskap av ägare av de lokala telefon- och<br /> datanäten diskriminerar konkurrenter. För dessa, alltså de korta och rent<br /> lokala näten. Där råder s. k. tekniskt monopol.</p> <p>En intressant utveckling vore att nya teleinstallationsföretag får ge service<br /> på de lokala abonnentledningarna på samma sätt som elinstallatörer får det<br /> med elverkens lokala serviceledningar. Säkerhetsproblemen är faktiskt<br /> mindre när det gäller teleinstallationer. Elinstallatörerna står också under<br /> mycket strikt tillsyn och har välutbildade och välbetalda anställda.</p> <p>Men frågan om telemonopolet är, som mycket annat i datapolitiken, ett<br /> rent ideologiskt val. Datorerna är generella och får de egenskaper och den<br /> samhällsfunktion vi ger dem.</p> <p>Regeringen använder nyspråk om integriteten</p> <p>George Orwells framtidsvision ”1984” har utnyttjats, för att inte säga<br /> överexploaterats, som debattillhygge här i Sverige. Sverige har annars vad<br /> gäller myndigheternas tekniska möjligheter att övervaka medborgare nått<br /> långt bortom vad Orwell någonsin kunde föreställa sig.</p> <p>Detta skymmer att han på en punkt tillfört samhällskunskapen ett nytt<br /> begrepp av tidlöst och bestående värde: teorin om nyspråket. Han skriver det<br /> i ett tillägg till boken. Nyspråket hade enligt Orwell följande syfte:</p> <p>Ändamålet med nyspråket var inte bara att tillhandahålla ett uttrycksmedel<br /> för den världsåskådning och de tankevanor som kännetecknade anhängarna<br /> av Engsoss, utan också att omöjliggöra alla andra sätt att tänka.<br /> Avsikten var att då man en gång för alla hade övergått till nyspråk, och<br /> gammalspråket var bortglömt, skulle en irrlärig tanke - det vill säga en tanke<br /> som avvek från Engsoss principer - vara bokstavligen otänkbar, åtminstone i<br /> den mån tankar är beroende av ord.</p> <p>Därefter bör man - fler gånger - läsa regeringens ståndpunkt om skyddet<br /> av den personliga integriteten (prop. 1984/85:220, s. 26):</p> <p>Å ena sidan är det viktigt att de rättigheter och skyldigheter som har lagts<br /> fast genom statsmakternas beslut också skall tillkomma var och en i enlighet<br /> med dessa beslut. Å andra sidan har vi kravet på skydd för den personliga<br /> integriteten. Ett mål för regeringen måste vara att datateknikens användning<br /> för samköming och kontroll utformas med full respekt för den enskildes<br /> integritet.</p> <p>Detta är ofta en svår avvägning. Intressena kan förefalla motstridiga. Men<br /> i grunden borde det här inte vara någon egentlig motsättning mellan<br /> samhällets krav och den enskildes intressen. Från båda håll är det ju fråga om<br /> att tillgodose de enskilda medborgarnas berättigade anspråk: en rättvis<br /> fördelning av rättigheter och skyldigheter och ett tillräckligt skydd för<br /> privatliv och familjeliv.</p> <p>Detta är nyspråk. Orwell fortsätter så här:</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Ordförrådet var uppbyggt så att det exakt och ofta mycket subtilt kunde<br /> uttrycka varje åsikt en partimedlem lämpligen kunde önska uttrycka,<br /> samtidigt som det uteslöt alla andra betydelser och även möjligheten att<br /> indirekt finna på dem.</p> <p>Det är en mening med kuslig framsynthet.</p> <p>Tillbörliga integritetshot</p> <p>Av samma nyspråksartade slag är propositionstexten (s. 25) om datormässig<br /> kontroll:</p> <p>Det måste anses vara ett berättigat samhällsintresse att försöka hindra att<br /> människor tillskansar sig fördelar på andra människors bekostnad genom<br /> lögnaktiga uppgifter och skenförfaranden. Här kan datatekniken i många fall<br /> vara ett bra och acceptabelt hjälpmedel för kontroll. Samtidigt är det<br /> naturligtvis viktigt att se till att kontrollen inte utförs på ett sådant sätt att den<br /> otillbörligt kränker den enskildes integritet.</p> <p>Regeringen menar alltså att det är godtagbart med tillbörlig kränkning av<br /> personlig integritet. Alldeles innan ger regeringen exempel på vad den anser<br /> vara godtagbart:</p> <p>Ekonomiska och rationella skäl talar i många fall för att myndigheterna<br /> bör använda datatekniken i sin kontrollverksamhet.</p> <p>Besparingar är alltså godtagbart som tillbörligt skäl. Och det intresset<br /> delar alla myndigheter numera. Alltså anser regeringen att visserligen måste<br /> myndigheterna kunna uppge skäl för att få tillåtelse att kränka integritet,<br /> men den godtar skäl som i stort sett varenda myndighet kan prestera.</p> <p>Det avgörande blir vem som har makten att godkänna vad som är<br /> tillbörliga kränkningar. Datainspektionen har i varje fall ingen odelad sådan<br /> makt, för dess beslut kan överklagas. I ett antal uppmärksammade fall,<br /> exempelvis de om landstingens differentierade vårdavgifter, har regeringen<br /> kört över datainspektionen. När det gäller riksregister inrättade genom<br /> statsmaktsbeslut kan datainspektionen endast marginellt påverka registerinnehållen.<br /> När det gäller kronofogdarnas datasystem fördröjer regeringen<br /> fortfarande förslaget om den registerlag som är en nödvändig förutsättning<br /> för att datainspektionen skall kunna ingripa. Försäkringskassornas datasystem<br /> är inte författningsreglerat alls, trots att datainspektionen efterlyst en<br /> registerlag i åratal, och att KU uttalat sig positivt. Vi har sett hur<br /> statistikkommittén gjorde ett allvarligt försök att helt koppla bort SCB:s<br /> dataverksamhet från datainspektionens tillsyn. SCB:s ledning lär inte ha givit<br /> upp ambitionen att till sist nå dit.</p> <p>Den allvarligaste bristen i regeringens ståndpunkt är dock att den godtar<br /> att varje beslut tas för sig. Vårt samhälle tål endast en viss maximal mängd<br /> ”1984-metoder” innan det ändrar karaktär. Ingen ackumulerar den sammantagna<br /> effekten av alla försök att införa ”tillbörliga kränkningar”. Och<br /> myndigheterna chansar alltmer med nya förslag. Går det så går det.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det goda datasamhället</p> <p>Diskussionen om det goda datasamhället är ännu ett exempel på en ytlig<br /> analys i propositionen. Det ”onda” datasamhället är nog inget större<br /> politiskt problem. En uppenbart och entydigt ond utveckling lär samla så<br /> mycket beslutskraft i samhället att den stoppas.</p> <p>Problemet är ju att dessa onda förslag motiveras med att de behövs för just<br /> det goda samhället. När Storebror kommer i ont syfte lär han stoppas; det är<br /> när det uppgivna syftet är gott som han är farlig. Och här har den<br /> socialdemokratiska regeringen en lång syndalista.</p> <p>För att jaga bostadsbidragsfuskare, knarklangare, ekonomiska brottslingar,<br /> nyblivna knarkande mödrar i förorten Kista osv. mobiliseras mångordiga,<br /> goda argument för att ändamålen helgar medlen. Helst skall medlen verka i<br /> det fördolda, så att de inte rör upp debatt. Därför är exempelvis datasamkörningar<br /> så populära. Och för att nå detta goda samhälle kan vi alla, intill dess<br /> att vi kan visa att vi har rent mjöl i påsen, gott finna oss i att bli betraktade<br /> som presumtiva bostadsbidragsfuskare, knarklangare, skattefuskare, barnmisshandlare<br /> osv. ”Det är en förmån att vara kontrollerad”, som förre<br /> generaldirektören Gösta Ekman formulerad saken för några år sedan. Men<br /> regeringen verkar vilja gå längre och tycks mena att det närmast är<br /> osolidariskt att inte acceptera den tilltagande övervakningen i det goda<br /> datasamhället.</p> <p>Det som författat avsnitten om det goda datasamhället gör ett fatalt<br /> förbiseende: det goda samhället utgör själva favoritargumentet för att införa<br /> nya integritetskränkningar eller mer datoriserad kontroll i största allmänhet.</p> <p>Arbetsgivarna hotar inte de anställdas integritet</p> <p>Citaten visar att socialdemokraterna återgått till sin ståndpunkt före 1976<br /> års regeringsskifte: de tänker inte försvara medborgarnas personliga integritet<br /> med någon större kraft eller övertygelse. ”1 den gamla bondbyn kände<br /> alla allt om alla”, som datadelegationens nuvarande ordförande Sven<br /> Moberg brukade försvara den socialdemokratiska lojheten medan han var<br /> generaldirektör i statskontoret.</p> <p>Däremot tar man på allvar att den borgerliga oppositionen har ett starkt<br /> folkligt stöd för sin kamp att på alla sätt skydda medborgarna mot<br /> myndigheternas datainsamlingar och registersamkörningar. Någon partitänkare<br /> kom då på idén med en motpropaganda: ”arbetsgivarna” - utan<br /> precisering - skulle beskrivas som värre hot än riksskatteverket, riksförsäkringsverket,<br /> SCB m. fl.</p> <p>Denne tänkares ansträngningar syns i propositionstexten. Det var väntat,<br /> för regeringskansliet har iscensatt en klappjakt på bra exempel på privata<br /> arbetsgivare som registrerar data i hemlighet om sina anställda.</p> <p>Visst gav efterforskningen vissa resultat. Det finns företag inom den<br /> grafiska branschen som datormässigt, i detalj prestationsövervakar varje</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>textregistrerares arbetsresultat. Mätningarna används för en likaledes datormässig<br /> ackordsberäkning. Men det sker öppet, efter förhandlingar och<br /> kodifierat i avtal. Så exemplen var politiskt oanvändbara för propositionsskrivarnas<br /> syften. De lag- och avtalsmekanismer som skyddar de anställda<br /> inkl. deras integritet visade sig fungera på avsett vis.</p> <p>Socialdemokraternas försök att påstå att arbetsgivarna är ett värre<br /> integritetshot än myndigheterna saknar stöd. De har alltså också på denna<br /> punkt lidit ett datapolitiskt nederlag.</p> <p>Sammanfattning</p> <p>Regeringen föreslår på s. 33 (prop. 1984/85:220) att riksdagen skall<br /> godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för en framtida datapolitik.<br /> Där finns naturligtvis punkter som riksdagen bör ställa sig bakom. Detta<br /> gäller även bilagorna 1-6, proposition 1984/85:225 om statsförvaltningens<br /> ADB-användning, skrivelsen om den offentliga sektorns förnyelse (1984/<br /> 85:202) och skrivelsen om informationsteknologin (1984/85:218). Men redan<br /> den ogenomarbetade systematiken och uppdelningen av datapolitiken på<br /> fyra texter närmast omöjliggör en kläm med ett selektivt bifall till dessa<br /> acceptabla punkter.</p> <p>Bland dessa riktlinjer finns också både snusförnuftigheter och datapolitiska<br /> truismer. Naturligtvis kan riksdagen ge bifall till datapolitiska truismer om<br /> nu regeringen anser sig behöva det.</p> <p>Men inbäddat i de fyra texterna finns också riktlinjer och förslag som<br /> riksdagen inte bör godkänna. Det gäller t. ex. regeringens syn på hoten mot<br /> den personliga integriteten.</p> <p>Det gäller också konsekvenser som inte återfinns explicit i texterna därför<br /> att de är illa genomarbetade och av låg kvalitet som beslutsunderlag.<br /> Exempel på detta är i all synnerhet den dolda konsekvensen att ett bifall till<br /> yrkandena på s. 33 (prop. 1984/85:220) uppenbarligen upphäver 1979 års<br /> riksdagsbeslut att datautvecklingen skall stå under parlamentarisk kontroll.<br /> Ett bifall skulle återinföra det oacceptabla läge som rådde dessförinnan.<br /> Riksdagen bör slå fast att 1979 års beslut fortfarande skall utgöra huvudgrunden<br /> för datapolitiken.</p> <p>Sammantaget innebär dessa förhållanden att denna motion avslutas med<br /> avslagsyrkande för de delar av proposition 1984/85:220 som behandlas i<br /> motionen. För övriga delar av denna proposition liksom hela proposition<br /> 1984/85:225 och i viss utsträckning de två skrivelserna återkommer möjligheterna<br /> till förnyad och mer detaljerad granskning under den motionstid som<br /> inleder nästa riksmöte.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3244</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:42px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1979 års<br /> datapolitiska beslut också i fortsättningen bör ligga till grund för<br /> datapolitiken,</p> <p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om dataindustrin, telemonopolet och integritetsskyddet<br /> med avslag på propositionens förslag i motsvarande delar.</p> <p>Stockholm den 11 juni 1985<br /> GÖTHE KNUTSON (m)</p> <p>ANN-CATHRINE HAGLUND (m) BIRGER HAGÅRD (m)</p> <p>STEN SVENSSON (m) MARGIT GENNSER (m)</p> </div> </div> </div> 0 on (c) 1 undertecknare 0 GÖTHE KNUTSON m 2 undertecknare 0 ANN-CATHRINE HAGLUND m 3 undertecknare 0 BIRGER HAGÅRD m 4 undertecknare 0 STEN SVENSSON m 5 undertecknare 0 MARGIT GENNSER m 6 undertecknare G8023244 Göthe Knutson m. fl. mot_198485__3244.pdf 212288 pdf Datapolitik (prop. 1984/85:220) https://data.riksdagen.se/fil/A9210DA4-137D-412B-8FAB-EA748B2024AC