3075045 G8023206 1984/85 3206 mot mot Motion 1984/85:3206 Karin Söder m. fl. Motion Motion 3206 0 1985-05-09 00:00:00 2014-10-13 16:25:00 2014-10-13 00:00:00 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, Karin Söder m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8023206/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8023206 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023206 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_43"><p style="text-align:right;">Mot. 1984/85</p> <p style="text-align:right;">3206</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion<br /> 1984/85:3206<br /> Karin Söder m. fl.</p> <p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,<br /> m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1984/85:150)</p> <p style="margin-left:11px;">Innehållsförteckning<br /> I Motionens huvuddrag </p> <p style="margin-left:7px;">II Den internationella ekonomin </p> <p>III Den svenska ekonomiska utvecklingen </p> <p style="margin-left:23px;">HI.l 1982-1984 </p> <p style="margin-left:23px;">III.2 1985-1986 </p> <p style="margin-left:7px;">IV Kompletteringspropositionen </p> <p style="margin-left:11px;">V Centerns ekonomiska politik </p> <p style="margin-left:23px;">V.l Sysselsättningspolitiken </p> <p style="margin-left:23px;">V.2 Regional balans </p> <p style="margin-left:23px;">V.3 Offentliga sektorn </p> <p style="margin-left:23px;">V.4 Fördelningspolitiken </p> <p style="margin-left:23px;">V.5 Skattepolitiken </p> <p style="margin-left:23px;">V.6 Den kommunala ekonomin </p> <p style="margin-left:23px;">V.7 Budgetpolitiken </p> <p style="margin-left:11px;">VI Hemställan </p> <p style="margin-left:23px;">Diagram 1 </p> <p style="margin-left:23px;">Diagram 2 </p> </div> <div class="block ml_3"><p>I Motionens huvuddrag</p> <p style="margin-left:11px;">Frågan är om regeringen är på rätt väg när:</p> <p>- Inflationen är den näst högsta i Europa.</p> <p>- Arbetslösheten är den högsta någonsin i en högkonjunktur.</p> <p style="margin-left:11px;">- Handelsbalansen är 8 miljarder kronor sämre första kvartalet i år jämfört<br /> med i fjol.</p> <p>- Valutaflödet under årets första fyra månader är 7 miljarder kronor.</p> <p>- Statsskulden på tre år vuxit med 250 miljarder kronor.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr3206</p> </div> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_12" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">- Det underliggande budgetunderskottet ökar.</p> <p style="margin-left:11px;">- Landet står mitt uppe i en stor arbetsmarknadskonflikt.</p> <p>Centerns ekonomiska politik består bl. a. av följande förslag:</p> <p style="margin-left:11px;">- Avveckla löntagarfonderna.</p> <p style="margin-left:11px;">- Balans i den offentliga sektorns finanser kräver 25 miljarder kronor i<br /> besparingar. Vi föreslår att drygt 10 av dessa 25 miljarder kronor sparas<br /> redan budgetåret 1985/86.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">- Inflationsskydda skatteskalan. Urholkningarna av 1982 års skattereform<br /> återställs.</p> <p style="margin-left:11px;">- Halverad sjukförsäkringsavgift för anställda i småföretag.</p> <p style="margin-left:11px;">- Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital i familjeföretag.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">- Konkurrensutsatta sektorn skall vara löneledande.</p> <p style="margin-left:11px;">- Allehanda följsamhetsklausuler rensas bort ur avtalen.</p> <p style="margin-left:11px;">- Avtalsparterna får ett större eget ansvar för kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen.</p> <p style="margin-left:11px;">- Reglerna om samhällsfarliga konflikter bör revideras för att öka skyddet<br /> för tredje man.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">- Grundtryggheten skall prioriteras i trygghetssystemet.</p> <p style="margin-left:11px;">- Ökad avgiftsfinansiering av vissa offentliga tjänster.</p> <p style="margin-left:11px;">- Privata och kooperativa alternativ till de offentliga institutionerna.</p> <p style="margin-left:11px;">- Utförsäljning av statliga företag.</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">- Ökad kommunal skatteutjämning med 1 miljard kronor.</p> <p style="margin-left:11px;">- I avvaktan på skatteutjämningskommitténs förslag avvisas regeringens nya<br /> system med progressiva skatteutjämningsavgifter.</p> <p style="margin-left:11px;">- Nej till likviditetsindragningar. Företagen behöver pengarna till investeringar.<br /> På den kommunala sidan bör i stället direkta besparingar ske med 4<br /> miljarder kronor.</p> <p style="margin-left:11px;">II Den internationella ekonomin</p> <p>Efter den andra oljechocken 1979 drabbades världsekonomin åren 19801982<br /> av den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Arbetslösheten steg<br /> kraftigt i så gott som alla länder.</p> <p>Sedan slutet av 1982 har den långa och djupa nedgången vänts i en klar<br /> internationell uppgång. Detta har särskilt gällt i USA och Japan. Även i<br /> Västeuropa har en uppgång skett även om den här varit mer dämpad.</p> <p>Det amerikanska konjunkturuppsvinget har varit överraskande kraftigt.</p> </div> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_21" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1984 ökade BNP med nästan 7 %. Drivkraften har framför allt varit en<br /> kraftigt ökad privat konsumtion. Inflationen har trots högkonjunkturen<br /> kunnat hållas på en låg nivå (3-4 %). Eftersom USA:s centralbank fört en<br /> stram penningpolitik har den amerikanska realräntan kommit att ligga på en<br /> mycket hög nivå och därigenom drivit upp dollarkursen. Den starka<br /> inhemska efterfrågan i USA har tillsammans med den höga dollarkursen lett<br /> till ett mycket stort underskott i den amerikanska handelsbalansen på ca 70<br /> miljarder dollar 1984. Underskottet avspeglar en kraftig importökning som<br /> självfallet inneburit stora exportökningar för andra länder, främst för Japan<br /> men även för länderna i Västeuropa, t. ex. Sverige. Världshandeln har 1984<br /> ökat med nästan 9 %.</p> <p>Konjunkturuppgången har inte varit lika stark i Västeuropa som i USA.<br /> BNP-ökningen blev 1984 i Västtyskland 2,6 %, i Storbritannien 2,5 % och i<br /> Frankrike 1,6 %. De ekonomiskt viktigaste länderna i Västeuropa har fört<br /> en stram finanspolitik för att få ned inflationen och minska budgetunderskotten.<br /> Inflationen blev 1984 i Västtyskland bara 2,4 %, i Storbritannien 5,0 %<br /> och i Frankrike 7,4 %. Detta har lett till en relativt svag utveckling av den<br /> inhemska efterfrågan. Det kraftigaste bidraget till BNP-tillväxten har<br /> kommit från exportsektorn, främst från exporten till USA. Den låga<br /> inflationstakten i våra viktigaste västeuropeiska konkurrentländer innebar<br /> att de svenska konkurrensfördelarna successivt minskade.</p> <p>Under 1985 väntas en viss avmattning av den internationella konjunkturen.<br /> I USA förutses tillväxttakten halveras till ca 3,5 %, men denna nivå<br /> anses vara tillräckligt hög för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.<br /> Någon större ökning förväntas inte i den amerikanska inflationen.</p> <p>I Västeuropa förutses produktionen även i år öka med ca 2,5 %. Den<br /> minskade exporten till USA förutses kunna kompenseras av ökade investeringar.<br /> Stigande kapacitetsutnyttjande, goda vinstmarginaler och låg inflation<br /> ger tillsammans bra förutsättningar för en ökning av industriinvesteringar.<br /> Tillväxttakten i Västeuropa är emellertid knappast tillräcklig för att<br /> minska den höga arbetslösheten (ca 10 %). Inflationstakten förväntas även i<br /> år gå ned ytterligare.</p> <p>Sammantaget måste man därför räkna med en svagare ökningstakt (ca<br /> 5 %) i världshandeln under 1985.</p> <p>Slutsatsen för Sveriges del blir alltså att vi i år inte längre kan räkna med<br /> lika god internationell draghjälp som vi fått 1983 och 1984. Det blir därför<br /> desto viktigare att anpassa vår kostnadsutveckling till omvärlden.</p> <p>III Den svenska ekonomiska utvecklingen</p> <p>III.l 1982-1984</p> <p>Den internationella högkonjunkturen (världshandelns tillväxt med 9 %</p> <p>1984) och dollarns kraftiga uppgång (från 7:15 svenska kronor per dollar i</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 * Riksdagen 1984185.3 sami. Nr3206</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>oktober 1982 efter devalveringen till 9:30 svenska kronor per dollar i maj</p> <p>1985) har tillsammans med de två devalveringarna 1981 och 1982 givit den<br /> svenska exporten ett klart uppsving. Under 1983 ökade exporten med 12 %<br /> och 1984 med 8 %. Exportuppgången har lett till en markant förbättring av<br /> bytesbalansen. För främst de stora utlandsorienterade företagen har exportökningen<br /> medfört förbättrad lönsamhet, ökad produktion och ökade investeringar.</p> <p>1982 års devalveringspolitik har otvivelaktigt haft klart negativ inverkan på<br /> kostnadsutvecklingen. Från 1981 till 1983 sjönk den internationella inflationen<br /> kraftigt. Fram till regeringsskiftet i oktober 1982 minskade den svenska<br /> inflationen i samma takt som i våra konkurrentländer. Därefter delade sig<br /> emellertid inflationskurvorna. Samtidigt som inflationen fortsatte att sjunka<br /> ned mot 2-4 % i de för oss ekonomiskt viktigaste länderna, steg den svenska<br /> inflationen upp mot 8-10 %. Det innebär att inflationen under de två senaste<br /> åren konstant legat minst dubbelt så högt som i våra viktigaste konkurrentländer.</p> <p>I den reviderade finansplanen 1983 lade regeringen fast ett inflationsmål<br /> på 4 % för år 1984 och uttalade samtidigt att lönekostnadernas utveckling var<br /> det som skulle få utslagsgivande betydelse. För att försöka påverka LO att gå<br /> ut med måttliga lönekrav i 1984 års avtalsrörelse föreslog regeringen dels en<br /> ytterligare urgröpning av marginalskattereformen, dels införande av kollektiva<br /> löntagarfonder.</p> <p>Regeringens uttalade huvudargument för löntagarfonderna var just att<br /> löntagarorganisationerna, trots vinstökningarna i näringslivet, skulle begära<br /> låga löneökningar mot att de fick ökad makt över företagen. Löntagarfonderna<br /> avsågs därför bli den hävstång varmed den socialdemokratiska<br /> regeringen skulle bryta upp den traditionella devalverings-inflations-spiralen.</p> <p>1984 års avtalsrörelse blev dock ett samhällsekonomiskt misslyckande. På<br /> den offentliga sektorn, där avtalen slöts först, hamnade dessa nämligen inte<br /> bara på för hög nivå. De innehöll också olika följsamhets- och löneglidningsklausuler,<br /> trots att regeringen mindre än ett år tidigare i kraftiga ordalag<br /> förklarat att staten i rollen som arbetsgivare måste se till att avtalen befrias<br /> från just sådana klausuler. Dessa följsamhetsklausuler har nu lett till en<br /> omfattande arbetsmarknadskonflikt, eftersom regeringen våren 1985 inte<br /> velat stå fast vid de löften man alltför lättvindigt gav våren 1984.</p> <p>Både 1983 och 1984 tycks de totala lönekostnaderna inom industrin stiga<br /> med 9-10 %. Detta är 3 % mer än genomsnittet för våra konkurrentländer<br /> och 6 % mer än för vårt viktigaste konkurrentland Västtyskland.</p> <p>Före valet 1982 framställde sig socialdemokraterna som garant för en<br /> snabb förbättring av sysselsättningen. Man kritiserade hårt mittenregeringens<br /> sysselsättningspolitik. I den socialdemokratiska propagandan beskrivs<br /> nu förhållandena på arbetsmarknaden som mycket goda och med ljusnande<br /> framtidsutsikter. Under 1984 uppgick den öppna arbetslösheten till 3,1 %,</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>vilket i jämförelse med många andra länder är en mycket låg nivå. En<br /> rättvisande jämförelse kräver emellertid att man beaktar såväl den öppna<br /> arbetslösheten som antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder. I genomsnitt<br /> var antalet arbetssökande personer utanför den ordinarie arbetsmarknaden<br /> 1984 drygt 335 000, varav öppet arbetslösa 136 000. Detta innebär att totalt<br /> var 1984 närmare 8 % av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden,<br /> vilket är nästan jämförbart med arbetsmarknadsläget i Västeuropa i<br /> övrigt. Motsvarande antal 1982 var drygt 277 000 (eller drygt 6 %), vilket<br /> innebär att 1984 var nära 60 000 personer fler öppet arbetslösa eller föremål<br /> för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p> <p>Socialdemokraterna drev efter regeringstillträdet 1982 upp de statliga<br /> utgifterna så kraftigt att dessa ökade med 40 miljarder kronor på ett enda<br /> budgetår (1982/83 jämfört med 1981/82). Samtidigt ökade statens budgetunderskott<br /> med nästan 20 miljarder kronor till rekordsiffran 87 miljarder<br /> kronor. Genom att öka underskottet så drastiskt under sitt första regeringsår<br /> skapade man möjligheter att därefter minska underskottet något. Till detta<br /> har bidragit att högkonjunkturen och devalveringen medfört att det krävts<br /> mindre industristöd. De för höga löneökningarna har inneburit ökade<br /> skatteinkomster. Alla tänkbara skatter har höjts. Nya skatter har tillkommit.<br /> 75 skatter har höjts med totalt ca 30 miljarder kronor, sedan socialdemokraterna<br /> tillträdde regeringsmakten hösten 1982.</p> <p>Någon minskning av statens utgifter genom strukturella besparingar har<br /> däremot ej skett. I stället har ett antal engångsförstärkningar och bokföringstekniska<br /> åtgärder skett som förbättrar det kassamässiga underskottet.</p> <p>Sammantaget kan noteras att statsskulden ökat från 340 miljarder kronor<br /> vid regeringsskiftet 1982 till för närvarande 586 miljarder kronor. (Se<br /> diagram 1.) Vid regeringsskiftet var statens utlandsskuld i aktuell valuta 83<br /> miljarder kronor. Nu har statens utlandsskuld stigit till 148 miljarder kronor.<br /> Bara räntan på utlandslånen plus valutakursförlusterna beräknas 1985/86 bli<br /> nästan 30 miljarder kronor.</p> <p>Om statens utlandsskuld fördelas på alla landets drygt 8 miljoner invånare<br /> blir utlandsskulden per person ca 18 000 kr. Sedan 1982 har den skulden ökat<br /> med 8 000 kr., således inte långt ifrån en fördubbling på bara tre år.</p> <p>Den svenska nationens totala utlandsskuld (inkl. företagens) är nu nästan<br /> 200 miljarder kronor.</p> <p>III.2 1985-1986</p> <p>Det allvarligaste hotet mot den svenska ekonomin är att regeringen inte<br /> lyckats få bukt med den höga svenska inflationstakten, trots att detta i tre år<br /> varit regeringens uttalade huvudmålsättning för den ekonomiska politiken.</p> <p>1981: ”Den ekonomiska politiken måste inriktas på att snabbt och<br /> påtagligt ta ner kostnads- och prisstegringen i Sverige”. (Punkt 1 i En plan<br /> för återhämtning i socialdemokraternas krisprogram Framtid för Sverige.)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>1982: ”Jag framhöll tidigare att Sverige löper risken att hamna i en<br /> devalveringscykel, där vi med jämna mellanrum misslyckas med kostnadsoch<br /> prisläget och tvingas till nya nedskrivningar av kronan. Ur den<br /> synpunkten är 1983 ett kritiskt år. Det är inflationsutvecklingen under de<br /> närmaste åren som avgör om vi kan framgångsrikt genomföra övriga delar av<br /> politiken.” (K.-O. Feldt i valbroschyren Ett handfast och konkret program.)</p> <p>1983: ”En nödvändig förutsättning för att den inledda politiken skall bli<br /> framgångsrik, är att den höga inflationen som rått i vårt land under ett</p> <p>decennium nu bryts Om den inflationstakt på ca 10 % som med smärre</p> <p>variationer rått under en lång följd av år i Sverige inte nedbringas till en<br /> väsentligt lägre nivå, kommer devalveringens positiva effekter att elimineras<br /> inom ett par år.” (Reviderade finansplanen 1983.)</p> <p>1984: ”För egen del vill jag understryka att det är av yttersta vikt att<br /> inflationen dämpas snabbt och kraftigt. Låga pris- och löneökningstakter är<br /> nödvändiga för att en god konkurrenskraft skall kunna bevaras och<br /> sysselsättningen garanteras på längre sikt.” (Proposition 1984/85:40 om<br /> riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt.)</p> <p>Men inflationen har envist vägrat att gå ned ”snabbt och påtagligt”. Den är<br /> fortfarande (april 1985 -8,2 %) högre än vid regeringsskiftet (september<br /> 1982 -7,6 %). Och än allvarligare är att den svenska inflationen ligger<br /> dubbelt eller t. o. m. tredubbelt så högt som i våra viktigaste konkurrentländer.<br /> Sverige har västvärldens näst högsta inflation, efter det kroniskt<br /> inflationistiska Italien (se tabell).</p> <p>Aktuell inflationstakt i ett antal industriländer</p> <p>(12-månadersförändring)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Japan 1,6 %</p> <p>Holland 2,4 %</p> <p>Västtyskland 2,5 %</p> <p>USA 3,7 %</p> <p>Canada 3,7 %</p> <p>Schweiz 3,9 %</p> <p>Belgien 5,5 %</p> <p>Storbritannien 6,1 %</p> <p>Frankrike 6,4 %</p> <p>Sverige 8,2 %</p> <p>Italien 8,8 %</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringen förutspår fortfarande att inflationen under loppet av 1985 skall<br /> stanna vid 3 %. Prisnivån har redan (15 april) stigit med 2,2 %. Det är0,l %<br /> högre än motsvarande tid förra året när slutsiffran i december blev 8,2 %.</p> <p>Efter det att 1,9 % uppnåtts redan i februari införde regeringen i panik<br /> prisstopp den 8 mars. Prisstopp har av alla vetenskapliga undersökningar<br /> visats inte kunna varaktigt pressa ned inflationen. Även 1984 hade vi några<br /> månaders prisstopp utan att det hindrade att den slutliga inflationen närmast<br /> blev mer än dubbelt så hög som regeringens dåvarande inflationsmål på 4 %.<br /> T. o. m. regeringen själv medger prisstopps illusoriska karaktär: ”Ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>prisstopp är naturligtvis ingen åtgärd sorn långsiktigt förmår att hålla tillbaka<br /> pris- och kostnadsökningarna.” (Reviderade finansplanen s. 7.) Men prisstoppet<br /> passar väl in i det som tycks vara regeringens allmänna strategi,<br /> nämligen att försöka skjuta problemen framför sig åtminstone till andra sidan<br /> valet. På samma sätt har man ju i den nu aktuella avtalskonflikten försökt få<br /> kompensationskrav som gäller 1984 att vältras över till 1986.</p> <p>Devalveringen har nu efter ett antal år med klart högre inflationstakt i<br /> Sverige än i konkurrentländerna urholkats, precis som förutspåddes i 1983<br /> års reviderade finansplan, så mycket att Sverige börjar tappa marknadsandelar.<br /> Redan 1984 började de svenska marknadsandelarna sjunka (reviderad<br /> nationalbudget s. 45) och de flesta ekonomer förutspår att så kommer att ske<br /> i accelererad fart under 1985. Exporten har under första kvartalet i år sjunkit<br /> med ca 5 % i volym jämfört med motsvarande period förra året. Eftersom<br /> importen samtidigt ökat kraftigt (ca 8 % i volym) har detta sammantaget lett<br /> till en dramatisk försämring av den svenska handelsbalansen. Överskottet<br /> har sjunkit från 9,4 miljarder kronor första kvartalet i fjol till 1,6 miljarder<br /> kronor under januari-mars i år. (Se diagram 2).</p> <p>Arbetslösheten</p> <p>I mars 1985 var fortfarande andelen pesoner utanför den ordinarie<br /> arbetsmarknaden nära 330 000 personer. (Se tabell nedan.)</p> <p style="margin-left:186px;">mars 1982 mars 1985</p> <p>Arbetslösa 124 000 129 000</p> <p>I arbetsmarknadsåtgärder 154 400 198 200</p> <p>Totalt 278 400 327 200</p> <p>Den socialdemokratiska regeringen försöker dölja att man i praktiken har<br /> misslyckats med att i en högkonjunktur nedbringa arbetslösheten till en nivå<br /> där den förutvarande mittenregeringen lyckades hålla den trots den djupa<br /> lågkonjunkturen.</p> <p>Budgetunderskottet</p> <p>Enligt den reviderade finansplanen kommer det underliggande budgetunderskottet<br /> att öka budgetåret 1985/86 med ca 1 miljard kronor. En jämförelse<br /> med det sista budgetåret 1981/82 som mittenregeringen hade ansvar för visar<br /> att det underliggande budgetunderskottet sedan dess ökat med ca 5 miljarder<br /> kronor.</p> <p>Med hjälp av bl. a. bokföringsteknik och optimistiska antaganden lyckas<br /> regeringen uppvisa att det kassamässiga underskottet sjunker från 69<br /> miljarder kronor budgetåret 1984/85 till 61 miljarder kronor 1985/86. I<br /> budgetförslaget för 1985/86 flyttas t. ex. bostadsfinansieringen på drygt 8<br /> miljarder kronor ut ur budgeten. Sedan budgetpropositionen i januari har de</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 * * Riksdagen 1984/85.3 sami. Nr 3206</p> </div> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_32" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>beräknade skatteinkomsterna för 1984/85 ökat med 4 miljarder kronor,<br /> främst på grund av att lönerna i samhället stigit snabbare än tidigare<br /> beräknat. Därutöver har riksbankens inleveranser till statskassan höjts från 4<br /> miljarder kronor till 7 miljarder kronor. Detta beror på de stora ränteöverskott<br /> som riksbanken får när företag och kommuner tvingas att till ränta långt<br /> under marknadsräntan placera likviditet på bundna riksbankskonton.</p> <p style="margin-left:3px;">Posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto har i de reviderade<br /> finansplanerna sedan 1977 beräknats till följande:</p> <p style="margin-left:109px;">miljarder kronor</p> <p style="margin-left:3px;">1977 5</p> <p style="margin-left:3px;">1978 8</p> <p style="margin-left:3px;">1979 4</p> <p style="margin-left:3px;">1980 6</p> <p style="margin-left:3px;">1981 5</p> <p style="margin-left:3px;">1982 6</p> <p style="margin-left:3px;">1983 5</p> <p style="margin-left:3px;">1984 6 (12)'</p> <p style="margin-left:3px;">1985 1</p> <p style="margin-left:3px;">1 Av bokföringstekniska skäl.</p> <p style="margin-left:3px;">Tabellen visar att årets siffra sannolikt är alldeles för lågt tilltagen.</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Statsskuldräntorna</p> <p style="margin-left:3px;">För att därutöver ytterligare pressa ned den officiella siffran för 1985/86 års<br /> budgetunderskott har räntorna på statsskulden beräknats minska från 75,5<br /> miljarder kronor 1984/85 till 73,8 miljarder kronor 1985/86 trots att<br /> statsskulden ökat med ca 70 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas<br /> hur regeringens beräkningar över statsskuldräntorna för budgetåret 1984/85<br /> utvecklats i olika finansplaner:</p> <p style="text-align:right;">Beräknad räntekostnad 1984185, miljarder kronor</p> <p style="margin-left:3px;">Finansplanen januari 1984 65,0</p> <p style="margin-left:3px;">Reviderade finansplanen april 1984 60,5</p> <p style="margin-left:3px;">Finansplanen januari 1985 70,6</p> <p style="margin-left:3px;">Reviderade finansplanen april 1985 75,5</p> <p style="margin-left:3px;">Tilläggas kan också att statsskuldräntorna höjts med 20 miljarder kronor,<br /> 12 miljarder kronor resp. 15 miljarder kronor under de tre budgetår den<br /> nuvarande regeringen haft ansvar för.</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Sparandet</p> <p style="margin-left:3px;">Hushållssparande är nere på rekordlåg nivå. Sparkvoten pendlar kring<br /> ± o-nivån medan genomsnittet för OECD-området är +9%. Det är<br /> utomordentligt angeläget, att åtgärder snabbt vidtas för att öka hushållens<br /> sparande. Ett höjt hushållssparande har stor betydelse inte bara för<br /> samhällsekonomin, utan också för den enskilde. Ett personligt sparkapital</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">ökar den egna handlingsfriheten, ökar oberoendet och ger en ökad trygghet<br /> mot ekonomiska påfrestningar.</p> <p>Slutsats</p> <p>Slutsatsen av analysen över den svenska ekonomiska utvecklingen måste<br /> bli att devalveringen inte tycks ge bestående resultat. Regeringen har<br /> misslyckats på det helt avgörande området, inflationsbekämpningen. Detta<br /> bäddar för stora svårigheter i den annalkande konjunkturavmattningen om<br /> den nuvarande trenden håller i sig.</p> <p>På finanspolitikens område har regeringen valt de lätta åtgärderna men<br /> väjt för mer strukturella besparingar när det gällt att minska budgetunderskottet.<br /> Man har inte tagit till vara de relativt goda åren 1983-1984.<br /> Regeringen har misslyckats att få ned inflationen, minska arbetslösheten och<br /> reducera det underliggande budgetunderskottet. Den nuvarande arbetsmarknadskonflikten<br /> kommer ytterligare att förvärra situationen. För att<br /> resultatet av avtalsrörelserna skall bli förenliga med ekonomisk stabilitet<br /> krävs att staten agerar med kunnande och kompetens. Den nu pågående<br /> konflikten visar att så ej skett.</p> <p>Sammantaget blir resultatet att den regering som har ansvaret efter valet<br /> tvingas att verkställa de svåra och nödvändiga besluten i ett sämre konjunkturläge<br /> och med långt sämre förutsättningar än den nuvarande regeringen<br /> hade 1982.</p> <p>IV Kompletteringspropositionen</p> <p>Kompletteringspropositionen inleds med den socialdemokratiska valslogan<br /> ”Sverige är på rätt väg”. Regeringen har uppenbarligen beslutat sig för<br /> att ge kompletteringspropositionen valbroschyrens form. Detta har också<br /> präglat propositionens innehåll. Lovorden över den egna framgången<br /> svallar. Kurvorna har tillrättalagts. Språkliga glidningar finns på åtskilliga<br /> ställen. På detta sätt har en förskönad bild (en Potemkinkuliss) skapats i<br /> stället för en saklig redovisning av Sveriges ekonomiska läge och av<br /> regeringens ekonomiska politik.</p> <p>Det allvarligaste är emellertid inte själva skönmålningen, utan att den<br /> riskerar att allvarligt undergräva svenska folkets krismedvetande. I ambitionen<br /> att vinna höstens val försvårar man för den regering, som efter valet<br /> måste ta obekväma politiska beslut för att lösa den svenska ekonomins mer<br /> grundläggande problem.</p> <p>Särskilt anmärkningsvärt är att en ny kurvritningsteknik införts. Den<br /> vedertagna metoden innebär att man av en kurva kan se skillnad på utfall och<br /> prognos. Det första är ju fakta, det andra tro, kanske t. o. m. bara hopp.<br /> Eftersom regeringen hoppas på en god ekonomisk utveckling under valåret<br /> 1985, ger kurvorna sken av att förbättringar, som i realiteten bara är</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>förhoppningar, redan har materialiserats i verkligheten. Som exempel kan<br /> nämnas kurvorna över industrins investeringar (prop. s. 6), arbetslösheten<br /> (s. 20) och budgetsaldot (s. 32).</p> <p>Närbesläktade är följande exempel på språkliga glidningar:</p> <p style="margin-left:12px;">- ”De mest betydelsefulla resultaten hittills är: - att bytesbalansen vänts </p> <p>till nära jämvikt 1984 och 1985.” (prop. s. 1; understrykningarna är våra).</p> <p style="margin-left:12px;">- ”Beräkningarna visar att vi i stort sett följer balansalternativets (i 1984 års<br /> långtidsutredning; vår anm.) bana” (prop. s. 5).</p> <p style="margin-left:12px;">- ”1 hög grad bidragande (till det lägre budgetunderskottet; vår anm.) har<br /> varit de steg som tagits för att bryta automatiken i utgiftsutvecklingen.”<br /> (prop. s. 9).</p> <p>Det första påståendet är inte bara anmärkningsvärt därför att 1985<br /> betraktas som ett avslutat år, utan än mer därför att statistiken för årets första<br /> kvartal pekar på en kraftigt försämrad handelsbalans. Exportens överskott<br /> över importen har sjunkit från 9,4 miljarder kronor det första kvartalet i fjol<br /> till endast 1,6 miljarder kronor samma tid i år. Trots denna mycket negativa<br /> utveckling har prognosen över handelsbalansen 1985 skrivits upp från + 17,8<br /> miljarder kronor i finansplanen till + 22,7 miljarder kronor i den reviderade<br /> finansplanen. För övrigt är statistiken för 1984 osäker. Riksbanken redovisar<br /> visserligen i sina beräkningar ett överskott i bytesbalansen på 1 miljard<br /> kronor, men SCB:s motsvarande beräkningar visar ett underskott på 7<br /> miljarder kronor.</p> <p>Det andra påståendet blir också anmärkningsvärt när det jämförs med den<br /> faktiska prisutvecklingen. En av LU -84:s grundförutsättningar för balansalternativet<br /> var ju att snabbt och drastiskt få ner inflationen. Enligt LU -84<br /> borde inflationsutvecklingen bli 6,6 % för 1984 och 3 % för 1985 (genomsnitten<br /> mellan åren 1983/84 och 1984/85 avsågs). För 1984 blev det 8,8 % och för<br /> 1985 kommer det att bli 5,5 %, om inflationen december-december stannar<br /> vid regeringens mål 3 %. Eftersom inflationen högst sannolikt blir betydligt<br /> över 3 % under årets lopp lär genomsnittssiffran mellan åren 1984/85 bli<br /> uppemot 7 %.</p> <p>Slutligen det tredje påståendet om minskad automatik. I Reviderade<br /> finansplanen 1983 aviserades krafttag mot automatiken i statsutgifterna: ”En<br /> central åtgärd blir därför att med kraft begränsa den automatiska ökningen i<br /> statsutgifterna.” (s. 63). Då (budgetåret 1983/84) styrdes 84,8 % av statens<br /> totala utgifter av olika former av automatik. För budgetåret 1985/86 räknar<br /> regeringen (långtidsbudgeten s. 47) med att motsvarande siffra skall bli<br /> 85,0 %. Om endast de utgifter beaktas som styrs av fullständig automatik så<br /> var de 1983/84 60,7 % av statsutgifterna exkl. statsskuldräntor. 1985/86<br /> beräknas de bli 61,7 %.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">V Centerns ekonomiska politik</p> <p style="margin-left:11px;">V.l Sysselsättningspolitiken</p> <p>Den svenska industrin exporterar hälften av sin produktion. Därför är<br /> Sverige oerhört beroende av en liberal världshandelspolitik och har sedan<br /> länge varit stark motståndare till olika former av protektionism. Detta kräver<br /> emellertid av oss att vi också har en generös attityd mot import. Sammantaget<br /> innebär detta att en stor del av sysselsättningen inom det svenska<br /> näringslivet är beroende av att vi kan hålla en god internationell konkurrenskraft<br /> såväl på export- som importmarknaden.</p> <p style="margin-left:11px;">Inflation och löner</p> <p>Avgörande för att Sverige skall kunna behålla sin internationella konkurrenskraft<br /> är dels inflations- och löneutvecklingen, dels näringslivets produktivitet.<br /> På den första punkten har som ovan visats Sverige misslyckats grovt<br /> det senaste decenniet. Vi har därför hamnat i en inflations- och devalveringsspiral.<br /> Dessa tendenser har inte förbättrats utan snarare förvärrats de senaste<br /> åren. För att bryta sig ur spiralen krävs en genomtänkt och konsekvent<br /> antiinflationspolitik.</p> <p>För det första krävs lägre lönekostnadsutveckling för att få ned inflationstakten<br /> . Den nuvarande avtalsmodellen har visat sig år efter år generera högre<br /> lönepåslag än som varit förenligt med bevarad konkurrenskraft. Därför<br /> behövs nu ett antal förändringar:</p> <p style="margin-left:11px;">- Regeringen anger i god tid de samhällsekonomiska förutsättningarna för<br /> avtalsrörelsen.</p> <p style="margin-left:11px;">- Hörnstenen i en trovärdig ekonomisk politik måste vara en fast växelkurs.<br /> Helt avgörande är att en sådan linje manifesteras i sådana former att den<br /> får full trovärdighet hos arbetsmarknadens alla parter.</p> <p style="margin-left:11px;">- Den konkurrensutsatta sektorn måste ovillkorligen vara löneledande.</p> <p style="margin-left:11px;">- Allehanda följsamhetsklausuler måste bort ur avtalen.</p> <p style="margin-left:11px;">- Marginalskatterna får ej skärpas utan behöver snarare sänkas. Därför<br /> krävs en inflationsskyddad skatteskala. Eftersom höga nominella lönepåslag<br /> framtvingas av höga marginalskatter är inflationsbekämpningen det<br /> viktigaste argumentet för sänkta marginalskatter.</p> <p style="margin-left:11px;">- Avtalsparterna bör få ett större eget ansvar för kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringarna.<br /> Detta innebär emellertid inte att de arbetslösa skall få<br /> lägre ersättning.</p> <p style="margin-left:11px;">- Skyddet för tredje man vid konflikt på den offentliga arbetsmarknaden<br /> måste förbättras. Reglerna om samhällsfarliga konflikter bör revideras,<br /> och ett övergripande organ för bedömning av en konflikts samhällsfarlighet<br /> bör tillskapas.</p> <p style="margin-left:11px;">- Inom vissa områden kan det bli aktuellt att pröva ett system med fast</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">budget där verksamhetens omfattning kan påverkas direkt om löneutvecklingen<br /> blir för snabb (ett cash-limit-system).</p> <p>För det andra har en minskning av statens budgetunderskott en avgörande<br /> roll i inflationsbekämpningen. Budgetunderskottet är inflationsgenererande<br /> dels genom att det innebär en likvidisering av den svenska ekonomin, dels<br /> genom att dess finansiering driver upp den allmänna räntenivån.</p> <p>För det tredje är det nödvändigt att hejda de ständiga skatte- och<br /> avgiftsökningarna. Dessa svarar sammantagna för en betydande del av<br /> inflationen. Ett stopp för skatte- och avgiftshöjningar skulle också öka<br /> statens trovärdighet gentemot det övriga samhället när det gäller inflationsbekämpningen.</p> <p>Investeringar, vinster och ränta</p> <p>För att hålla en hög produktivitet krävs en hög investeringstakt i<br /> näringslivet. De i propositionen föreslagna likviditetsindragningarna avvisas<br /> därför. Företagen behöver pengarna för investeringar.</p> <p>Avgörande för investeringsnivån är att näringslivet har en tillfredsställande<br /> lönsamhet samt att den allmänna räntenivån hålls låg. Räntan måste ligga<br /> klart lägre än vinstnivån. Annars styrs riskkapital till olika sorters penningplaceringar<br /> i stället för till industriinvesteringar. Den svenska räntenivån är<br /> starkt beroende av den internationella. Möjligheterna för Sverige att föra en<br /> självständigare räntepolitik är beroende dels på vårt behov av utlandsupplåning,<br /> dels på statens behov av att låna till budgetunderskottet. Stärks den<br /> svenska konkurrenskraften samtidigt som budgetunderskottet minskar,<br /> förbättras förutsättningarna att sänka den svenska räntan. Centerns allmänna<br /> ekonomiska politik syftar som ovan nämnts till en förstärkning av det<br /> svenska näringslivets konkurrenskraft och till ett minskat statligt budgetunderskott.</p> <p>Löntagarfonder</p> <p>De kollektiva löntagarfonderna har direkt negativ inverkan på viljan till<br /> nysatsningar. Vem vill starta nytt eller öka satsningen om hotet om successiv<br /> socialisering är ständigt närvarande? Löntagarfonderna har inte heller<br /> inneburit att friskt kapital tillförts näringslivet. I stället har medlen gått till de<br /> tidigare kapitalägarna i form av aktieköp på börsen. Fondsystemet har också<br /> inneburit att små framgångsrika företag, och därmed potentiellt sysselsättningsskapande,<br /> har dränerats på kapital som antingen placerats i statsskulden<br /> (riksobligationer, statsskuldväxlar m. m.) eller tillförts högteknologiska<br /> storföretag, där sysselsättningsökningen per tillförd krona ofta är mycket låg.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Arbetande kapital</p> <p>Företagsskattekommittén har i ett betänkande (Ds B 1981:13) föreslagit<br /> att arbetande kapital i mindre och medelstora företag i princip skall undantas<br /> från förmögenhetsbeskattning. Kommitténs förslag bör snarast genomföras.<br /> Ett slopande av förmögenhetsskatten skulle kraftigt förstärka företagens<br /> soliditet och därmed överlevnadsförmåga.</p> <p>Sänkt sjukförsäkringsavgift</p> <p>Den höga sjukfrånvaron på många större arbetsplatser är alltfort ett stort<br /> problem och medför att anställda i och ägare till många småföretag med<br /> väsentligt lägre sjukfrånvaro tvingas subventionera de större företagen. Den<br /> höga avgiftsbelastningen innebär en av de allvarligaste hämmande faktorerna<br /> för de små företagens utveckling. Åtgärder måste nu vidtas för att komma<br /> till rätta med småföretagens orättvisa avgiftssituation. Med tanke på att<br /> sjukfrånvaron är väsentligt lägre i småföretag och bland egenföretagare<br /> anser vi att sjukförsäkringsavgiften för dessa bör sänkas med ett belopp<br /> motsvarande 5 % av avgiftsunderlaget för högst 15 anställda.</p> <p>Den yrkesmässiga rörligheten måste öka. Marginalskatterna får inte vara<br /> så utformade att de hämmar människors vilja att byta arbete.</p> <p>Enligt vår mening bör sysselsättningsproblemen lösas med den typ av<br /> offensiva åtgärder som här skisserats i stället för med ökade AMS-insatser.<br /> Vi har därför föreslagit att en viss del av arbetsmarknadsmedlen överförs till<br /> offensiva åtgärder.</p> <p>Någon ny och mer framåtsyftande inriktning av sysselsättningspolitiken<br /> ges inte i kompletteringspropositionen. De konkreta åtgärderna denna gång<br /> ärmycketfå. Svårigheterna med nytänkandet framgår bl. a. klart av förslaget<br /> om ökat stöd till månadsresor och starthjälp för byggnadsarbetare i avsikt att<br /> öka den geografiska rörligheten bland dessa.</p> <p>Vi har i annat sammanhang påtalat den felaktiga inriktning arbetsmarknadspolitiken<br /> har fått och understrukit att denna måste vara ett komplement<br /> till en aktiv industri-, närings-, regional- och glesbygdspolitik, inte tvärtom.<br /> Det är väsentligt att sysselsättning i första hand skapas inom ramen för den<br /> ordinarie arbetsmarknaden.</p> <p>De åtgärder som vi från centerpartiet förordat för att ge ungdomar arbete<br /> är ett konkret exempel på detta. Åtgärder för att komma till rätta med<br /> ungdomsarbetslösheten har i centrala avseenden fått en felaktig inriktning.<br /> Insatserna borde ha inriktats mer på att ge ungdomar större möjligheter att få<br /> arbete inom enskilt näringsliv och småföretagsamhet i någon form av<br /> yrkespraktikplatser. Huvudregeln borde ha varit att alla ungdomar skall ha<br /> heldagsarbete.</p> <p>Vidare har vi påtalat nödvändigheten av att småföretagens potentiella<br /> utvecklingsmöjligheter tillvaratas. Åtgärder i syfte att främja den mindre<br /> företagsamheten är den bästa åtgärden för att skapa nya jobb och därmed</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>minska behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utvecklingen efter<br /> regeringsskiftet 1982 har inneburit att den offensiva närings- och industripolitik<br /> som då inletts förbytts i en passiv arbetsmarknadspolitik med hög<br /> arbetslöshet trots kontinuerligt ökande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p> <p>I vår partimotion 1984/85:647 har vi lagt ett antal förslag, som ger<br /> arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ett innehåll och bl. a. pekat på skilda<br /> stimulansåtgärder i syfte att skapa förutsättningar för långsiktigt fasta jobb.<br /> Vi har krävt att regeringen senast i samband med kompletteringspropositionen<br /> skulle återkomma med förslag i enlighet med de intentioner vi<br /> presenterat. Detta har inte skett, vilket är djupt beklagligt med tanke på den<br /> höga arbetslöshet som för närvarande råder. Vi vidhåller därför de förslag<br /> som väcktes i motionen.</p> <p>V.2 Regional balans</p> <p>En politik för regional balans är en nödvändig del i en ekonomisk politik<br /> med syfte att skapa god ekonomisk utveckling och full sysselsättning. De<br /> grundläggande balansproblemen i vår ekonomi kan inte lösas om inte<br /> produktionsförutsättningar i form av mänskligt kunnande, råvaror och andra<br /> naturtillgångar samt gjorda samhällsinvesteringar kan tas till vara över hela<br /> landet. Särskild regionalpolitisk betydelse har jord- och skogsbruket.</p> <p>En aktiv regionalpolitik måste bidra till att människor i alla delar av landet<br /> får likvärdiga möjligheter till arbete, service och god miljö. Regionalpolitiska<br /> hänsynstaganden måste därför tas inom samtliga samhällsområden.</p> <p>Systemet med regionalt differentierade arbetsgivaravgifter bör vidareutvecklas.<br /> Även järnvägar utanför de tättbefolkade regionerna bör utvecklas i<br /> stället för att avvecklas. Länsvägar och enskilda vägar måste få en större<br /> andel av väganslagen. Det regionala flyget bör utvecklas genom en generös<br /> koncessionsgivning till mindre flygbolag. All åkermark bör brukas. Högre<br /> utbildning, inte minst på dataområdet, bör erbjudas även utanför de<br /> traditionella universitetsorterna. Satsningen på inhemska förnyelsebara<br /> energikällor måste fullföljas. Likvärdiga möjligheter till social service och<br /> sjukvård måste finnas över hela landet. Den kommunala skatteutjämningen<br /> bör förstärkas.</p> <p>De små företagens ökade växtkraft hänger inte minst samman med<br /> utvecklingen på elektronik- och dataområdet. Under senare tid har en rad<br /> tekniskt mycket avancerade småföretag vuxit upp. Samtidigt finns det starka<br /> tendenser till att flertalet sådana företag koncentreras till några få platser i<br /> landet i närheten av de tekniska högskolorna. För att nå den spridning som är<br /> nödvändig för att säkerställa en geografiskt mer balanserad utveckling bör<br /> det övervägas att helt eller delvis befria de utvecklingsföretag som nyetableras<br /> utanför storstäderna och huvudorterna i resp. län från arbetsgivaravgifter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>V.3 Offentliga sektorn</p> <p>Utgångspunkten för den offentliga sektorns kraftiga utbyggnad har varit<br /> högt ställda krav på solidaritet och rättvisa. I Sverige har vi i stor politisk<br /> enighet byggt ut offentliga transfereringssystem för att ge goda livsvillkor<br /> även för gamla, sjuka, arbetslösa, handikappade och socialt utslagna. Vi har<br /> byggt ut skolväsendet, sjukvården och äldreomsorgen så att människor kan<br /> få utbildning och vård oavsett ekonomisk ställning eller bostadsort. Förändringar<br /> i det moderna samhället - kvinnornas ökade inträde på arbetsmarknaden<br /> - har också ökat kraven på en av samhället tillhandahållen barnomsorg.</p> <p>Utgifterna har emellertid nu blivit så stora att den totala offentliga sektorn<br /> uppvisar ett enormt underskott; detta trots att Sverige har världens högsta<br /> skattetryck. Det är inte längre möjligt att ytterligare höja skattetrycket. En<br /> sådan politik skulle få allvarliga sidoeffekter i form av t. ex. minskad<br /> arbetsvilja. Det framstår därför som en tvingande nödvändighet att lösa de<br /> offentliga uppgifterna inom en lägre kostnadsram.</p> <p>Socialdemokraterna har med sin devalverings- och inflationspolitik valt att<br /> skjuta budgetproblemen på framtiden trots att den högkonjunktur vi nu i två<br /> år upplevt direkt borde motivera målmedvetna anpassningsåtgärder. Men<br /> skall man komma till rätta med de mer långsiktiga problemen i statens<br /> finanser krävs strukturella besparingar. Sådana måste enligt centerns<br /> uppfattning ske utifrån en fördelningspolitisk helhetssyn som innebär att<br /> samtidigt som besparingar sker i mer generellt utgående transfereringar,<br /> måste förstärkningar ske för dem som har svårast att ekonomiskt klara<br /> besparingarna. Detta innebär att grundtrygghetsprincipen måste bli vägledande.<br /> När ett socialt påbyggnadssystem utöver grundtryggheten inte bygger<br /> på enskilda människors valmöjlighet blir det lätt ett system som förlorar<br /> anknytningen till verkligheten, dvs. nationens totala produktionsresultat.<br /> Det är vad vi har upplevt här i landet när rekordåren väl ebbat ut och den<br /> ekonomiska tillväxten stannat upp. En samhällsekonomi som inte längre tar<br /> hänsyn till den reella resurstillväxten har förlorat sin fördelningspolitiska<br /> inriktning och drabbar de ekonomiskt svaga i samhället, de som verkligen<br /> behöver grundtryggheten.</p> <p>En ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster kan leda till både högre<br /> effektivitet och större rättvisa. Det förutsätter emellertid i sin tur att<br /> ekonomiskt svaga grupper är tillförsäkrade en grundtrygghet, som gör det<br /> möjligt för alla att utnyttja samhällets tjänster. Självfallet måste skilda<br /> principer gälla för avgiftssättning på sociala resp. tekniska tjänster. En ökad<br /> avgiftsfinansiering har betydelse både för efterfrågestyrning och som finansieringskälla.<br /> Det ökade avgiftsuttaget får emellertid inte leda till totalt sett<br /> högre uttag. Helt klart är att den dominerande delen av de offentliga<br /> utgifterna även framgent måste finansieras skattevägen.</p> <p>Högre effektivitet skulle sannolikt kunna uppnås om mer konkurrens<br /> tillåts inom den offentliga sektorns verksamhetsområde genom att privata<br /> och kooperativa lösningar ges ökad möjlighet att erbjuda alternativ till de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_5"><p>offentliga institutionerna. Som exempel kan nämnas kommunernas tekniska<br /> verksamhet men även daghem, vårdhem och läkarcentraler. En självklar<br /> förutsättning är att servicens kvalitet inte får försämras. Verksamheten<br /> måste bedrivas inom de ramar som samhällets beslutande organ ställer upp.</p> <p>Ett ytterligare medel för att öka valfriheten och servicen måste vara att<br /> satsa på småskaliga lösningar. De stora institutionerna har inte visat den<br /> effektivitet som teoretiska beräkningar förutskickat.</p> <p>Under de senare åren har det inom den statliga sektorn blivit allt vanligare<br /> med företag som konkurrerar med vanliga privata företag. Detta har dels<br /> skett inom statsföretagskoncernen, dels i form av dotterföretag till de statliga<br /> verken. All erfarenhet visar att konkurrensutsatta företag sköts effektivast i<br /> privat regi. Vi föreslår därför att en långsiktig utförsäljning av statliga företag<br /> påbörjas.</p> <p>V.4 Fördelningspolitiken</p> <p>En förutsättning för ett modernt demokratiskt samhälles utveckling är att<br /> välståndet fördelas på ett rättvist sätt. Alla måste ha en ekonomisk<br /> grundtrygghet, detta gäller särskilt vid ålderdom, sjukdom, handikapp och<br /> arbetslöshet. Möjligheter till god sjukvård och utbildning bör gälla för alla<br /> medborgare.</p> <p>Stat och kommun måste ta det grundläggande ansvaret för att resurserna<br /> fördelas så att alla kan känna ekonomisk trygghet och få tillgång till vård och<br /> omsorg. Det sociala välfärdssystemet måste samtidigt utformas så att man tar<br /> till vara de välståndsbildande krafterna och ger människor ökade möjligheter<br /> att ordna sitt liv efter egna förutsättningar och önskemål.</p> <p>Fördelningspolitiken har misslyckats i flera grundläggande avseenden.<br /> Arbetslöshet och prisstegringar har varit avsevärt högre än regeringens egna<br /> anmälda ambitioner och angivna målsättningar. Devalveringen hösten 1982<br /> har förstärkt inflationsutvecklingen och omfördelat tillgångar till personer<br /> med reala värden.</p> <p>För att inte ytterligare öka de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället<br /> måste fördelningspolitiken enligt centerpartiets uppfattning få ett i viktiga<br /> avseenden förändrat innehåll:</p> <p>1. Återkommande starkt omfördelande devalveringar måste undvikas.<br /> Det förutsätter samhällsekonomiskt ansvariga löneavtal inom tillgängliga<br /> ramar. Företagens utdelningspolicy måste präglas av samma synsätt. Kompensationstänkandet<br /> på avtalsmarknaden måste mönstras ut. Staten har som<br /> arbetsgivare ett särskilt ansvar.</p> <p>2. En hård utgiftsgranskning är nödvändig inom hela den offentliga<br /> verksamheten, såväl för gamla som nya utgifter. Automatiskt verkande<br /> utgiftssystem begränsas. Effektiviteten främjas bl. a. genom rationalisering,<br /> ökad konkurrens och avgiftsbeläggning av tjänster, men utan att göra avkall<br /> på grundtrygghet och likvärdig service.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>3. Intäktshöjande engångsåtgärder, t. ex. försäljning av statliga bolag<br /> eller delar av affärsdrivande verk, bör bidra till att hejda den statliga<br /> skuldsättningen och därmed minska räntebördan i budgeten.</p> <p>4. Samhällets inkomstöverföringar måste tillgodose kravet på grundtrygghet<br /> samt värna om dem som har de största behoven och om barnfamiljernas<br /> ekonomiska villkor. Nödvändiga begränsningar måste inriktas på de högsta<br /> nivåerna. Med en solidarisk fördelning mellan sektorer och branscher kan en<br /> ökad finansiering med avgifter införas i arbetslöshetsersättningen.</p> <p>5. Skatterna skall utgå efter bärkraft. Den statliga skattepolitiken bör<br /> syfta till att skapa förutsättningar för en mer likvärdig beskattning över hela<br /> landet, bl. a. genom den kommunala skatteutjämningen. Marginalsbeskattningen<br /> lindras för vanliga inkomsttagare främst genom en harmonisering av<br /> skatte- och bidragssystem. 1982 års skattereform fullföljs.</p> <p>6. En aktiv regionalpolitik och livskraftiga areella näringar är nödvändiga<br /> förutsättningar för att skapa likvärdiga levnadsförhållanden i olika delar av<br /> landet, också i glest befolkade områden.</p> <p>Den allmänna försäkringen har mer och mer blivit en försäkring mot<br /> inkomstbortfall. Grundskyddet har relativt sett försvagats. Skillnaderna i<br /> förmåner har ökat. Människor utan förvärvsinkomster hamnar lätt vid sidan<br /> av alla försäkringsförmåner. Detta gäller inte minst de många som ställs utan<br /> arbete och på så sätt får ett svagare socialförsäkringsskydd. De grundläggande<br /> förmånerna för barnfamiljer, sjuka, arbetslösa och pensionärer behöver i<br /> flera fall räknas upp.</p> <p>Besparingar i de offentliga utgifterna har i den politiska debatten ibland<br /> ställts emot en rättvis fördelningspolitik. Man har då i regel jämfört<br /> effekterna på utgiftsnedskärningarna på enskilda hushåll med ett läge där<br /> över huvud taget ingenting förändras. Det är naturligtvis helt orealistiskt. På<br /> sikt skulle en politik där budgetunderskottet tillåts växa innebära ett direkt<br /> hot mot Sveriges ekonomi och därmed den grundläggande förutsättningen<br /> för välfärden. Vi vill alltså understryka att besparingspolitiken inte står i strid<br /> med en rättvis fördelningspolitik utan i stället är en förutsättning för att en<br /> sådan uthålligt skall kunna bedrivas.</p> <p>V.5 Skattepolitiken</p> <p>Centerns utgångspunkt för skattepolitiken är dels att skatt skall betalas<br /> efter bärkraft, dels att skattesystemet skall stimulera arbete, sparande och<br /> investeringar. Höjningar av det totala skatteuttaget kan inte lösa några<br /> samhällsekonomiska problem.</p> <p>Skattepolitiken skall i flera avseenden positivt medverka i stabiliseringen<br /> och restaureringen av Sveriges ekonomi. Marginalskatterna och marginaleffekterna<br /> skall sänkas. Det är en förutsättning för ökade insatser i arbetslivet.<br /> Det är också en förutsättning för att löneutvecklingen skall kunna hållas<br /> inom ekonomins strikta ramar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Skattepolitiken måste bedrivas långsiktigt. Det är nödvändigt därför att<br /> olika aktörer inom det ekonomiska livet skall veta vilka förutsättningar som<br /> gäller också på längre sikt. Utan sådana besked finns betydande risk att de<br /> kompenserar sig i förtid för olika eventualiteter. Ju ryckigare och nyckfullare<br /> statens ageranden är desto större skäl finns att söka förtida kompensationer.</p> <p>Regeringen har brustit grovt i skattepolitiken i dessa avseenden. Åter skall<br /> inflationen okontrollerat få driva upp marginalskatterna. Återigen kommer<br /> kortsiktiga förslag såsom exempelvis skatterabatten om 600 kr., vilken<br /> enbart skall utbetalas under valåret. Allt mer blir skattepolitiken ett<br /> instrument i den egna valkampanjen genom särregler där skatteförändringarna<br /> siktar in sig på löntagarna men diskriminerar pensionärer, småföretagare,<br /> bönder, kulturarbetare m. fl. grupper. Detta gäller också förslaget om<br /> schablonavdrag vid taxeringen.</p> <p>Centerpartiet har motsatt sig en sådan politik. Vi har i stället lämnat<br /> förslag till en skattepolitik som kan förenas med rättvisa och ett långsiktigt<br /> saneringsarbete av landets ekonomi. Våra förslag har bl. a. inneburit<br /> följande riktlinjer, vilka vi anser vara nödvändiga som grund för den<br /> ekonomiska politikens utformning.</p> <p style="margin-left:11px;">• Basenheten för skatteskalan skall återställas till den nivå som var avsedd i<br /> 1982 års skattepolitiska beslut. Från denna nivå skall fullt inflationsskydd<br /> gälla framöver.</p> <p style="margin-left:11px;">• Den kommunala skatteutjämningen måste utvecklas så radikalt att det<br /> också i realiteten finns förutsättningar för en utjämnad kommunal<br /> utdebitering.</p> <p style="margin-left:11px;">• Skatteskalan i skikten omedelbart över den s. k. brytpunkten (18-21) skall<br /> återställas till den ursprungligt avsedda.</p> <p style="margin-left:11px;">• De stora marginaleffekter som uppkommer genom kombinationen av en<br /> progressiv skatteskala och inkomstprövade bidrag och avgifter måste<br /> begränsas. Beroende på dessa kan barnfamiljer också i låga inkomstlägen i<br /> mycket liten utsträckning påverka sin ekonomi genom ökade inkomster.</p> <p style="margin-left:11px;">• Centerpartiets grundinställning är att baslivsmedel inte bör belastas av<br /> moms. Tekniskt sker det enklast genom en återbetalning av momsen på<br /> vissa väl definierade basvaror. För närvarande gäller detta för mjölk. Det<br /> är angeläget att i en framtid återgå till momsåterbäring också på basmaten i<br /> övrigt. Det nuvarande systemet fungerar smidigt utan krångel och<br /> byråkrati. Skulle emellertid andra partier i riksdagen driva igenom beslut<br /> att minska eller t. o. m. helt slopa den nuvarande återbäringen måste andra<br /> lösningar prövas, däribland en direkt differentiering av momsen.</p> <p>Alla olika krafter som påverkar det ekonomiska utfallet i landet måste<br /> samverka för att utvecklingen skall kunna ledas i rätt riktning. Bland det allra<br /> viktigaste är att de enskilda medborgarnas ekonomiska beteende bringas i<br /> god överensstämmelse med de samhällsekonomiska målen. Skattesystemet<br /> är det politiska medel som kraftigast påverkar människors ekonomiska</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>19</p> </div> <div class="block ml_4"><p>handlande. Därför är det av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå<br /> ekonomisk balans i Sverige att skattesystemets ”styreffekter” är de ur<br /> samhällsekonomisk synvinkel riktiga. Styr skattesystemet folks handlande i<br /> fel riktning, mot ökad konsumtion och improduktiva investeringar, riskerar<br /> alla övriga ekonomiska insatser att bli ett ”slag i luften”. Mot denna<br /> bakgrund har den progressiva utgiftsskatten kommit att framstå som ett<br /> intressant alternativ till det nuvarande inkomstskattesystemet.</p> <p>Huvuddragen i utgiftsskatten ligger i linje med centerns grundläggande<br /> värderingar om jämlikhet, resurshushållning och decentralisering. Ambitionerna<br /> att med hjälp av skatterna främja jämlikheten kan inte bara bevaras<br /> genom att utgiftsskatten liksom inkomstskatten är progressiv. De får också<br /> större möjligheter att slå igenom i praktiken eftersom möjligheterna till<br /> skattemanövrer, nolltaxering och skattefusk minskar. Att småspararna å ena<br /> sidan gynnas och att beskattningen av stora kapitalvinster å andra sidan<br /> beskattas hårdare överensstämmer också med centerns ideologi.</p> <p>Vi anser dock att det, utan att föregripa utredningens slutliga ställningstagande,<br /> borde vara möjligt att göra förändringar i de gällande skattereglerna<br /> för att uppnå några av de fördelar som ett helt genomfört utgiftsskattesystem<br /> erbjuder. I enlighet härmed har centerpartiet lämnat förslag om s. k. privata<br /> investeringskonton där det genom skattereduktion i praktiken blir möjligt till<br /> skattefritt sparande för start av företag. Detta kan utvecklas också till annat<br /> småsparande.</p> <p>Skattepolitikens utformning är av stor betydelse för småföretagens<br /> utveckling och överlevnad. Småföretagen är starkt påverkade av olika<br /> skatteregler, inte minst genom de psykologiska effekter som skatter medför.<br /> I det lilla företaget där ägaren själv är verksam spelar skatteuttaget en<br /> förhållandevis större roll än i ett stort företag med oftast passiva ägare.<br /> Därför föreslår vi i en särskild partimotion angående beskattningsfrågor för<br /> företag och jordbruk bl. a. att förmögenhetsskatten slopas på arbetande<br /> kapital, att ett avgiftsfritt bottenbelopp på egenföretagares inkomst införs,<br /> att sjukförsäkringsavgifter för små- och egenföretagare sänks och att<br /> forskningsavdraget återinförs.</p> <p>Utöver ovannämnda skattefrågor, som direkt berör produktionslivet, vill<br /> vi också särskilt framhålla vikten av att den statliga fastighetsskatten slopas.<br /> Vi har i en utförlig partimotion (1984/85:63) motiverat vårt motstånd med att<br /> skatten höjer skattetrycket, inte tas ut efter bärkraft, är orättvis samt<br /> konserverar det nuvarande subventionssystemet på bostadssidan.</p> <p>V.6 Den kommunala ekonomin</p> <p>Den kommunala sektorn är den samhällssektor som vuxit mest under<br /> 1970-talet. Trots en gradvis neddragning av den kommunala konsumtionsökningen<br /> har den tagit i anspråk mer än hälften av resurstillväxten den senaste<br /> tioårsperioden. Till stor del förklaras den ökade kommunala konsumtionen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>20</p> </div> <div class="block ml_5"><p>av att kommuner och landsting fått ta över uppgifter från staten. Även de<br /> demografiska förändringarna har haft viss betydelse.</p> <p>Den kommunala sektorn har som helhet betraktad en god likviditet (ca 30<br /> miljarder kronor). Den finansiella ställningen varierar emellertid mycket<br /> mellan olika kommuner och landsting. Aktuella beräkningar av KEAgruppen<br /> tyder på att en ytterligare förstärkning av den kommunala ekonomin<br /> kan komma att ske under 1986. Mot den bakgrunden har regeringen<br /> föreslagit att den likviditetsindragning som ovan nämnts inte bara skall gälla<br /> företagen utan även kommuner och landsting. För den kommunala sektorn<br /> beräknas likviditetsindragningarna 1986 bli drygt 4 miljarder kronor. Nackdelen<br /> med regeringens förslag är att det innebär att man skjuter frågan om en<br /> minskad finansiell överföring från staten till kommunsektorn framför sig till<br /> 1988, när medlen får lyftas. Centerns förslag i vår ekonomiska partimotion i<br /> januari innebar att en direkt besparing för staten på ca 4 miljarder kronor<br /> borde ske redan 1986. I vårt förslag betonas att den minskade finansiella<br /> överföringen måste kombineras med en minskad statlig detaljreglering av<br /> kommunernas och landstingens verksamhet, så att möjligheterna till lokala<br /> anpassningar ökar.</p> <p>Vårt förslag består för det första i att någon kompensation inte bör utgå för<br /> borttagandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer. I och<br /> med att regeringen nu för sin del föreslår en inskräning av kompensationen<br /> med 250 milj. kr. så får vårt förslag netto en helårseffekt på 1 550 milj. kr. För<br /> att minska effekterna för de kommuner som har svårast att bära den<br /> uteblivna kompensationen anser vi att den extra skatteutjämningen bör<br /> höjas med 200 milj. kr.</p> <p>Den andra delen av vårt besparingsförslag är att det kommunala skatteunderlaget<br /> minskas med 2 % för såväl kommuner som landsting. Detta innebär<br /> en minskad finansiell överföring från staten till kommunerna med ca 1,4<br /> miljarder kronor och till landstingen med 1,0 miljarder kronor.</p> <p>Ett avgörande inslag i strävandena att stärka den kommunala självstyrelsen<br /> och att effektivisera den kommunala verksamheten måste bli en<br /> begränsning av kostnadsdrivande statlig reglering. De specialdestinerade<br /> statsbidragen som i dag utgår till ca 90 olika kommunala och landstingskommunala<br /> verksamheter, belöper sig sammantaget till ca 40 miljarder kronor.<br /> Strävan bör vara att etappvis omfördela dessa resurser till ett system med<br /> generellt utgående statsbidrag med skatteutjämnande effekt. Med ett sådant<br /> system skulle lokala och regionala anpassningar underlättas, samtidigt som<br /> en regional utjämning skulle ske mellan kommuner och landsting med god<br /> resp. svag skattekraft.</p> <p>Skillnaderna i kommunalskatt har ökat kraftigt under senare år. I de mest<br /> extrema fallen skiljer sig skatteuttaget med 8:28 kr., dvs. 8 280 kr. vid en<br /> inkomst på 100 000 kr. Eftersom de högsta kommunalskatterna ofta drabbar<br /> folk i låg- och medelinkomstlägen är det utomordentligt angeläget att minska<br /> skillnaderna genom en förstärkning av skatteutjämningen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_41"><p>21</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Förutom det redan etablerade skatteutjämningssystemet har vi också ett<br /> inomregionalt utjämningssystem i Stockholmsområdet.</p> <p>Regeringen har därutöver nu föreslagit ett tredje system med ett nytt<br /> progressivt avgiftssystem på kommuner och landsting för att delfinansiera<br /> den kommunala skatteutjämningen. Avgiftsnivån föreslås för 1986 bli 0:14<br /> kr. per skattekrona i de flesta fall, men i tre kommuner föreslås den bli resp.<br /> 5:14 kr. per skattekrona, 6:14 kr. per skattekrona och 8:14 kr. per<br /> skattekrona. Centern anser att ett eventuellt införande av ett nytt finansieringssystem<br /> bör anstå till dess att skatteutjämningskommittén presenterat<br /> sitt slutbetänkande. I avvaktan därpå avvisar centern nu regeringens förslag<br /> och hänvisar till det förslag vi lade i januari. Detta innebär en förstärkning av<br /> den kommunala skatteutjämningen med 1 miljard kronor. Reglerna för<br /> skatteutjämningen bör utformas så att denna miljard tillfaller de kommuner<br /> som har de besvärligaste ekonomiska villkoren. Därvid bör beaktas den<br /> genomsnittliga inkomsten för kommuninvånarna, ålderssammansättningen,<br /> samt köld- och avståndsfaktorn.</p> <p>Vi anser definitivt att ett rättvist skatteutjämningssystem bör baseras på<br /> skattekraften och ej på beskattningsnivån. De kommuner som trots god<br /> skattekraft fått hög kommunalskatt på grund av att de ådragit sig stora<br /> kommunala utgifter bör självfallet ej premieras för detta av staten. Detta är<br /> ytterligare ett skäl till att vi avvisar regeringens förslag som kommer att ge<br /> extra skatteutjämningspengar även till flera kommuner med god skattekraft.</p> <p>Vi föreslår att den förstärkta skatteutjämningen bör finansieras genom att<br /> de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna fr. o. m. den 1 januari<br /> 1986 minskas med 3 % jämfört med statsbudgetens förslag.</p> <p>För vissa kyrkliga kommuner har slopandet av den kommunala beskattningen<br /> av juridiska personer blivit särskilt besvärande eftersom de kyrkliga<br /> kommunerna regelmässigt är betydligt mindre än primärkommunerna. Vi<br /> anser därför att hela beloppet 170 milj. kr. bör återgå till kyrkofonden att<br /> användas dels till den ordinarie kyrkliga skatteutjämningen. dels till en extra<br /> skatteutjämning i de fall borttagandet av den kommunala beskattningen av<br /> juridiska personer slår särskilt hårt. Detta innebär en förstärkning med 97<br /> milj. kr. för 1986 eftersom regeringen tidigare skurit ned med 85 milj. kr. och<br /> nu skär ned med ytterligare 12 milj. kr.</p> <p>V.7 Budgetpolitiken</p> <p>Det stora statliga budgetunderskottet är ett allvarligt hot mot den svenska<br /> ekonomin. Ett centralt mål för den ekonomiska politiken under 1980-talet<br /> måste därför bli att få balans i den offentliga sektorns finanser. Eftersom<br /> skattehöjningar inte är någon framkomlig väg är en minskning av de<br /> offentliga utgifterna nödvändig.</p> <p>Med den inriktning som i motionen skisserats med satsning på näringslivets<br /> vitalitet och på social grundtrygghet finns det förutsättningar att skapa en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_42"><p>22</p> </div> <div class="block ml_5"><p>bättre budgetbalans utan att höja skattetrycket. Budgetunderskottet bör<br /> successivt reduceras till ca 35 miljarder kronor för att balans skall uppnås i<br /> den offentliga sektorns totala finansiella sparande.</p> <p>Vårt budgetförslag i januari innebar ett jämfört med regeringens förslag<br /> lägre budgetunderskott på ca 9-10 miljarder kronor, beroende på hur man<br /> bedömer möjligheterna att få avsättning för aktier vid utförsäljning av<br /> statliga företag. Sedan i januari har vi i motioner om energipolitiken (528<br /> milj. kr.), trafikpolitiken (250 milj. kr.) och särskild skattereduktion (ca<br /> 2 000 milj. kr.) gjort ytterligare besparingar på totalt ca 2 800 milj. kr.<br /> jämfört med regeringen. I en motion om livsmedelspolitiken har vi emellertid<br /> satsat ca 400 milj. kr. mer än regeringen. I propositionen om förenklad<br /> självdeklaration ådrog sig regeringen en budgetbelastning på ca 4 000 milj.<br /> kr. I vår anslutande partimotion godtog vi höjningen av sparavdraget (750<br /> milj. kr.) och borttagande av avdragsbegränsningen på reseavdraget (ca 400<br /> milj. kr.). Därutöver föreslog vi å ena sidan ett lägre schablonavdrag på 1 000<br /> kr. jämfört med regeringens 3 000 kr., men å andra sidan återinförande av<br /> fullt inflationsskydd i inkomstskatteskalan. Dessa olika förslag går finansiellt<br /> ungefär jämnt upp (1988 övervältras en betydande del av kostnaderna för<br /> regeringens förslag på den kommunala sektorn).</p> <p>I kompletteringspropositionen har regeringen i avsnittet om den kommunala<br /> ekonomin föreslagit indragningar från kommunerna och landstingen<br /> med 1 135 milj. kr. genom en speciell skatteutjämningsavgift på 14 öre.<br /> Regeringen har vidare föreslagit att dra in 50 milj. kr. från 3 kommuner och<br /> överföra dem till 13 andra. Det senare förslaget är finansiellt neutralt. Vi har<br /> avvisat båda förslagen i avvaktan på skatteutjämningskommitténs förslag.<br /> Till den kommunala skatteutjämningen har vi tillfört 97 milj. kr. Slutligen<br /> har regeringen i kompletteringspropositionen delvis anammat vårt förslag att<br /> inte utge kompensation till kommunerna för den slopade beskattningen av<br /> juridiska personer. Vårt förslag i denna del innebär därför numera relativt<br /> regeringen en budgetförstärkning på 250 milj. kr. mindre än i januari.</p> <p>Sammantagna innebär dessa förändringar att budgetunderskottet med<br /> regeringens förslag blir ytterligare ca 900 milj. kr. större jämfört med<br /> centerns samlade förslag än som var fallet i januari.</p> <p>VI Hemställan</p> <p style="margin-left:42px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br /> politiken som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br /> som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:42px;">3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om inbetalning<br /> på likviditetskonto under budgetåret 1985/86,</p> <p style="margin-left:42px;">4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts om<br /> inriktningen av den kommunalekonomiska politiken,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_40"><p>23</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:41px;">5. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att föreslå en minskad<br /> finansiell överföring till kommunerna i enlighet med vad som<br /> anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:41px;">6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till bidrag till<br /> kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala<br /> företagsbeskattningen,</p> <p style="margin-left:41px;">7. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om skatteutjämningsavgift,</p> <p style="margin-left:41px;">8. att riksdagen beslutar avslå regeringens begäran om bemyndigande<br /> (yrkande 9 i reviderade finansplanen) att för år 1986 utge extra<br /> skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad finansministern förordat,</p> <p style="margin-left:41px;">9. att riksdagen beslutar att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna<br /> m. m. för budgetåret 1985/86 under sjunde huvudtiteln<br /> anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 575 milj. kr.<br /> förhöjt förslagsanslag på 12 142,5 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:41px;">10. att riksdagen beslutar att till Vissa ersättningar till kyrkofonden för<br /> budgetåret 1985/86 under trettonde huvudtiteln anvisa ett jämförbart<br /> med regeringens förslag med 91 milj. kr. förhöjt anslag på<br /> 176 851 000 kr.</p> <p>Stockholm den 9 maj 1985</p> <p>KARIN SÖDER (c)</p> <p>BERTIL JONASSON (c)</p> <p>GUNNEL JONÄNG (c)</p> <p>BRITTA HAMMARBACKEN (c)</p> <p>KARL BOO (c)</p> <p>NILS G. ÅSLING (c)</p> <p>GUNILLA ANDRÉ (c)</p> <p>GUNNAR BJÖRK (c)<br /> i Gävle</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">ANDERS DAHLGREN (c)<br /> KJELL A. MATTSSON (c)<br /> OLOF JOHANSSON (c)<br /> TAGE SUNDKVIST (c)<br /> ARNE FRANSSON (c)<br /> BERTIL FISKESJÖ (c)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_38"><p style="text-align:right;">24</p> <p style="margin-left:6px;">Diagram 1</p> </div> <div class="block ml_14"><p style="margin-left:82px;">Statsskuldens utveckling 1982-1985</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Miljarder kr</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5"><p>600</p> </div> <div class="block ml_5"><p>500</p> </div> <div class="block ml_4"><p>400</p> </div> <div class="block ml_4"><p>300</p> </div> <div class="block ml_47"><p>Budgetårs</p> <p>slut</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1984/85:3206</p> </div> <div class="block ml_39"><p>25</p> </div> <div class="block ml_35"><p style="text-align:right;">Diagram 2</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Sw^i h*ri(falibilin{ 1983. 1934 och 19B6</p> <p>Ackumulerade .Tlnadsvartfcn IrSn Iren borjin Miljarder kr. Löpande prtier</p> <p>Miljarder kr<br /> 26</p> </div> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_6"><p>12</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p> " ■ 1</p> </td> <td><p style="margin-left:50px;">. —</p> </td> <td><p style="text-align:right;">■ ■ i</p> <p style="text-align:right;">i</p> <p style="text-align:right;">✓</p> <p style="margin-left:48px;">✓</p> </td> <td><p style="margin-left:20px;">\</p> <p style="margin-left:27px;">N</p> <p style="text-align:right;">V</p> <p style="margin-left:20px;">i </p> </td> </tr><tr><td><p>I</p> </td> <td><p style="text-align:right;">*</p> <p style="text-align:right;">/</p> <p style="margin-left:50px;">/</p> <p style="margin-left:43px;">/</p> <p style="text-align:right;">/</p> </td> <td><p>*</p> </td> <td><p style="margin-left:60px;text-align:right;">l<br /> —!</p> </td> </tr><tr><td><p>1</p> <p>1</p> </td> <td><p style="text-align:right;">' j ! 1983</p> <p style="margin-left:16px;">✓ ! , </p> <p>x' y' \ i ,/</p> <p style="margin-left:127px;">i-*</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_7"><p>64<br /> —</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_10"><p>J FMAMJJASONO</p> <p style="margin-left:250px;">Manad</p> </div> <div class="block ml_10"><p style="margin-left:32px;">Källa: SCB</p> </div> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_38" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_36" /> </div> </div> 0 KARIN SÖDER c 1 undertecknare 0 BERTIL JONASSON c 2 undertecknare 0 GUNNEL JONÄNG c 3 undertecknare 0 BRITTA HAMMARBACKEN c 4 undertecknare 0 KARL BOO c 5 undertecknare 0 NILS G. ÅSLING c 6 undertecknare 0 GUNILLA ANDRÉ c 7 undertecknare 0 GUNNAR BJÖRK c 8 undertecknare 0 ANDERS DAHLGREN c 9 undertecknare 0 KJELL A. MATTSSON c 10 undertecknare 0 OLOF JOHANSSON c 11 undertecknare 0 TAGE SUNDKVIST c 12 undertecknare 0 ARNE FRANSSON c 13 undertecknare 0 BERTIL FISKESJÖ c 14 undertecknare G8023206 Karin Söder m. fl. mot_198485__3206.pdf 829030 pdf Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, https://data.riksdagen.se/fil/1CBE36F5-C7D6-4AC8-B551-1BC6A5A3FE3E