3075042 G8023203 1984/85 3203 mot mot Motion 1984/85:3203 Lars Werner m. fl. Motion Motion 3203 0 1985-05-09 00:00:00 2014-10-13 16:24:58 2014-10-13 00:00:00 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8023203/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8023203 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023203 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1984/85:3203</p> <p>Lars Werner m. fl.</p> <p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,<br /> m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1984/85:150)</p> <p>Inledning</p> <p>I kompletteringspropositionen upprepar regeringen sin tes från 1985 års<br /> budgetproposition att ”Sverige är på rätt väg”. Som underlag för detta<br /> påstående anförs att bytesbalansen vänts från ett stort underskott till nära<br /> jämvikt, att en industriell expansion inletts, att sysselsättningsläget förbättrats<br /> och arbetslösheten nedbringats, att budgetunderskottet har minskat, att<br /> kommunernas ekonomi förbättrats, att inflationstakten dämpats och att<br /> ”saneringen av den svenska ekonomin kunnat göras utan ingrejjp i det sociala<br /> välfärdssystemet”.</p> <p>Samtidigt erkänner regeringen att den svenska ekonomins kris ännu inte är<br /> övervunnen. Men om man håller fast vid den tillämpade ekonomisk-politiska<br /> strategin ”blir det möjligt att fullt ut häva de ekonomiska obalanserna och<br /> lägga grunden för en långsiktig snabb tillväxt”. För att nå målen full<br /> sysselsättning, stabil tillväxt och en rättvis fördelning av levnadsstandarden<br /> måste enligt regeringen inflationsbekämpningen ställas i centrum för den<br /> ekonomiska politiken.</p> <p>Vad regeringen underlåter att betona är bl. a. att arbetslösheten - trots<br /> högkonjunkturen - fortfarande är högre än något år under 1970-talet, att<br /> inflationstakten är högre än i de länder med vilka jämförelse vanligen sker<br /> och att den starka vinstökningen och över huvud taget ”förbättringen” av det<br /> ekonomiska läget skett på bekostnad av starkt nedpressade reallöner. Det<br /> finns därigenom ingen stabil grund för ett fortsatt uppsving, ännu mindre för<br /> en stabil tillväxt och en rättvis fördelning av levnadsstandarden.</p> <p>Den ekonomisk-politiska strategin</p> <p>Den strategi för den ekonomiska politiken som den tillträdande socialdemokratiska<br /> regeringen valde i oktober 1982 har den själv velat karakterisera<br /> som en tredje väg mellan åtstramning och expansion. I kompletteringspropositionen<br /> beskrivs den ekonomisk-politiska strategin på följande sätt:</p> <p>Den tredje vägen innebär i stället en kombination av åtgärder för att<br /> stimulera ekonomins utbudssida och hålla tillbaka den inhemska efterfrågan<br /> genom en stram ekonomisk politik. Genom en kraftig förbättring av de<br /> svenska företagens konkurrenskraft har det likväl varit möjligt att öka den<br /> efterfrågan som riktas mot svenska produkter - såväl på exportmarknaderna</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr3203-3205</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3203'</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>som på den svenska marknaden. Därmed har det blivit möjligt att expandera<br /> produktion, investeringar och sysselsättning, samtidigt som bytesbalans och<br /> statsbudget kan förbättras. Det blir med andra ord möjligt att både arbeta<br /> och spara sig ur krisen.</p> <p style="margin-left:3px;">De frågor som måste ställas är emellertid vilka som arbetat och vilka som<br /> haft möjlighet att spara, vilka tendenser som gynnats genom stimuleringen av<br /> ekonomins utbudssida och vilka som drabbats genom att den inhemska<br /> efterfrågan hållits tillbaka, hur den kraftiga förbättringen av de svenska<br /> företagens konkurrenskraft åstadkommits och vad som är den andra sidan av<br /> denna ekonomiska politik, om den genomförda politiken ökat förutsättningarna<br /> för en stabil tillväxt, full sysselsättning och en rättvis fördelning av<br /> levnadsstandarden eller om den försvårat att nå dessa mål.</p> <p style="margin-left:3px;">Avgörande för den ökning av export, produktion och investeringar som<br /> ägt rum har varit dels den kapitalistiska högkonjunkturen, dels den kraftiga<br /> devalveringen av den svenska kronan, dels nedpressningen av reallönerna. I<br /> den reviderade finansplanen sägs att de svenska företagens relativa exportpriser<br /> i år beräknas ligga ca 6 % lägre än 1981 och de relativa lönekostnaderna<br /> per producerad enhet ca 20 % lägre. ”Lönsamheten i den svenska<br /> industrin har vidare under senare år ökat mer än i andra OECD-länders<br /> industrier.” Detta bör ses mot bakgrunden av att lönernas andel av<br /> förädlingsvärdet inom industrin starkt minskat - från 84,8 % år 1978 till<br /> 67,6 % år 1984. Reallönerna efter skatt har minskat med 9,4 % från 1981 till</p> <p style="margin-left:3px;">1984. Av statistiska centralbyrån nyligen redovisade uppgifter visar sänkning<br /> av reallönerna såväl mellan 1983 och 1984 och mellan 1982 och 1984 för såväl<br /> industriarbetare som statsanställda och primärkommunalt anställda. Den<br /> enda grupp som under dessa perioder kunnat öka sina reallöner är<br /> industritjänstemännen.</p> <p style="margin-left:3px;">Det ”uppsving” som enligt regeringen karakteriserat svensk ekonomi<br /> under de senaste åren har alltså till betydande del åstadkommits genom att<br /> arbetslönerna hållits tillbaka till fördel för kapitalets profiter. Fördelningen<br /> av såväl inkomster som förmögenheter har blivit mera ojämn. Klassklyftorna<br /> har ökat. Detta är ingen ovanlig företeelse i kapitalistiska samhällen under<br /> högkonjunkturperioder. Dock brukar vanligen under sådana perioder även<br /> reallönerna kunna öka. På denna punkt skiljer sig alltså utvecklingen i<br /> Sverige under de senaste åren från vad som tidigare varit ”normalt”.</p> <p style="margin-left:3px;">I kompletteringspropositionen sägs att ”resursanvändningen vridits om i<br /> rätt riktning”, varmed avses att nästan hela tillväxten av den totala<br /> produktionen och industriproduktionen mellan 1982 och 1984 använts till<br /> ökad nettoexport och till att öka investeringarna. Detta betraktelsesätt torde<br /> vara mycket kortsynt. Genom att konsumtionen så starkt hållits tillbaka till<br /> förmån för export och investeringar har den grundläggande balansen i den<br /> svenska ekonomin rubbats ännu mera än som i och för sig är vanligt under<br /> kapitalistiska högkonjunkturer. Resultatet blir att nästkommande ekonomiska<br /> kris sannolikt kommer snabbare och blir djupare än annars skulle varit<br /> fallet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Det bör också anmärkas att den förda regeringspolitiken icke utmärkts av<br /> strävan att lägga andra värderingar än de kapitalistiska s. k. lönsamhetsmässiga<br /> till grund för den ekonomiska utvecklingen. Avgörande för vad som<br /> produceras är alltjämt de kapitalistiska företagens profitutsikter. Behovsoch<br /> miljöhänsyn får icke leda produktionen. Förutsättningarna för att nå<br /> målen full sysselsättning, stabil tillväxt och rättvis fördelning av levnadsstandarden<br /> har icke skapats.</p> <p>I motion 1984/85:1582 om den ekonomiska politiken har vänsterpartiet<br /> kommunisternas syn på den ekonomisk-politiska strategin utförligt framlagts.<br /> Enligt denna syn måste den ekonomiska politiken innehålla följande<br /> element, som bör vara påbörjade eller genomförda inom en överskådlig<br /> framtid:</p> <p>1. Den ekonomiska politiken måste utformas så att den motverkar<br /> transnationalisering och industriutflyttning och skapar förutsättningarna för<br /> en mera nationellt oberoende och självständig politik och utveckling.<br /> (Åtgärder mot kapitalexporten lika väl som mot utländska kapitals uppköp i<br /> svenskt näringsliv, bredare länderspridning av utrikeshandeln osv.)</p> <p>2. Den ekonomiska politiken måste bryta den långsiktiga tendensen till en<br /> växande reservarmé av arbetslösa med syfte att trygga allas rätt till arbete.<br /> (750 000 nya arbetstillfällen måste skapas fram till år 2000 dels i ett statligt<br /> industriprogram, dels i den offentliga sektorn, nationalisering av affärsbanker<br /> och stora finansinstitut, löntagarfonderna byggs ut och demokratiseras<br /> osv.)</p> <p>3. Den tekniskt-vetenskapliga omvälvningen måste ställas under samhällelig<br /> kontroll och de arbetandes inflytande. (Den dataelektroniska industrin<br /> under nationell kontroll, facklig vetorätt vid introduktion av ny teknik,<br /> övergång till 6 timmars arbetsdag påbörjas under 1980-talet osv.)</p> <p>4. De senaste årens trend att de lönarbetande får en minskad andel av det<br /> samlade produktionsresultatet, samtidigt som landets överklass berikats på<br /> ett historiskt nästan enastående sätt, måste brytas. (Ny skattepolitik baserad<br /> på produktionsfaktorskatt och statligt-kommunal enhetsskatt, hårdare beskattning<br /> av kapital och förmögenheter, nej till statlig inkomstpolitik riktad<br /> mot löneökningar, förbilligande av livsmedel i första hand genom att<br /> momsen på mat slopas osv.)</p> <p>5. Landets ekonomi måste utvecklas i varsamhet mot de ekologiska<br /> sambanden och vår livsmiljö. (Sparsamhet och återvinning, försurning och<br /> skogsdöd stoppas, kemi- och plastsamhällets risker undanröjs, avvecklingen<br /> av kärnkraften genomförs, satsning på alternativa energikällor osv.)</p> <p>Utsikterna för 1985</p> <p>I sin översikt av den internationella utvecklingen under 1985 hävdar<br /> regeringen i den reviderade finansplanen att en relativt stabil tillväxt i<br /> industriländerna förefaller sannolik. Samtidigt nämns dock vissa problem</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>sammanhängande med den fortsatt ojämna fördelningen av tillväxten, de<br /> därigenom uppkomna betalningsobalanserna och den amerikanska dollarns<br /> höga kurs.</p> <p>Vår bedömning är att regeringen underskattar motsättningarna och<br /> problemen. Arbetslösheten kommer med största sannolikhet att vara fortsatt<br /> mycket hög i Västeuropa. De stora arbetslöshetsarméerna i de flesta<br /> västeuropeiska länder är uttryck inte blott för en stagnation i den ekonomiska<br /> utvecklingen, utan för en djupgående kris som verkar förstörande på hela<br /> folkhushållningen och de sociala relationerna i de berörda länderna. Från<br /> USA har nyligen rapporterats en avmattning i den ekonomiska utvecklingen<br /> och prognoser om en mycket låg tillväxttakt under den närmaste perioden.<br /> Den konstlat höga nivån för USA-dollarn kan knappast bli bestående under<br /> längre tid och den nödvändiga anpassningen kan ske i former som skapar<br /> stora problem både i USA och i andra länder.</p> <p>Sveriges internationella beroende på det ekonomiska området har kraftigt<br /> ökat under 1970-och hittills under 1980-talen. Det är ett beroende både av de<br /> internationella storföretagen och av den ekonomiska politik som förs i andra<br /> kapitalistiska länder. (För en utförlig framställning av denna process se<br /> rapporten Sveriges internationella beroende framlagd av vpk:s 90-talsgrupp.)</p> <p>Två viktiga företeelser i detta sammanhang är dels de svenska företagens<br /> stora investeringar i utlandet, dels det ökade utländska ägandet av företag i<br /> Sverige. De av riksbanken beviljade tillstånden för direkta investeringar<br /> utomlands har ökat kraftigt-från 1,1 miljarder kronor 1970 och 3,8 miljarder<br /> 1980 till 15 miljarder L984. Ökningen har fortsatt under den gångna delen av</p> <p>1985. De totala svenska investeringarna i utlandet är emellertid avsevärt<br /> större än dessa siffror. Den stora tillväxten av den till utlandet förlagda delen<br /> av svenskägd industri hämmar dels utvecklingen av näringslivet inom<br /> Sverige, dels ökar den också det svenska näringslivets beroende av utlandet.<br /> Även det ökade utländska ägandet av svenska företag- mellan 8 och 10 % av<br /> det totala aktievärdet på Stockholms fondbörs beräknas ligga i utländska<br /> händer - betyder ett ökat svenskt beroende av vad som sker i utlandet.</p> <p>Regeringen förefaller att underskatta detta beroende, som ju också tar sig<br /> uttryck i den amerikanska embargopolitikens försök att styra svensk<br /> utrikeshandel och därmed utvecklingen av näringslivet i Sverige. Det är<br /> enligt vår mening nödvändigt med en fast och målmedveten nationell politik<br /> för att så långt möjligt minska Sveriges ekonomiskt-politiska beroende av<br /> utvecklingstendenser och maktgrupper utanför landet.</p> <p>Det ökade beroendet betyder att utrymmet för en självständig utveckling<br /> och en självständig ekonomisk politik har minskat. Detta ökar osäkerheten i<br /> förutsägelserna om den sannolika ekonomiska utvecklingen under återstoden<br /> av 1985. Regeringens prognos att arbetslösheten skall minska och<br /> prisstegringen begränsas till 3 % förefaller knappast väl underbyggd.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Den ekonomiska politikens inriktning på olika områden</p> <p>Sysselsättningspolitiken. Även med reservation för olika metoder att<br /> beräkna den totala verkliga arbetslösheten intar Sverige ett gynnsamt läge<br /> jämfört med de flesta övriga kapitalistiska länder. Men de uppnådda<br /> resultaten är icke tillräckliga och kan dessutom lätt gå förlorade. Det är<br /> sålunda mycket osäkert om ökningen av sysselsättningen inom industrin med<br /> ett par tiotal tusen representerar en vändning i den utveckling som på några<br /> år berövade Sverige i runt tal 100 000 arbetstillfällen inom industrin. Med<br /> den politik gentemot kommunerna som föreslås i kompletteringspropositionen<br /> är det mycket osäkert om den förutsedda sysselsättningsökningen kan<br /> komma till stånd inom den offentliga sektorn.</p> <p>Vi anser att ytterligare insatser måste göras för att hindra en försämring av<br /> läget på arbetsmarknaden och för att bringa ned arbetslösheten. Det<br /> avgörande är emellertid att få till stånd en sådan förändring av den<br /> ekonomiska politiken och näringspolitiken, att ett statligt industriprogram<br /> utarbetas och börjar genomföras tillsammans med en planmässig utbyggnad<br /> av den offentliga sektorn på det sätt och med de målsättningar som anförts i<br /> vpk:s motion om den ekonomiska politiken.</p> <p>För budgetåret 1985/86 föreslår vi en uppräkning av anslaget till sysselsättningsskapande<br /> åtgärder för att minska arbetslösheten och motverka negativa<br /> effekter av en konjunkturnedgång. Hösten 1984 satsades 1,7 miljarder på<br /> sysselsättningen, men för budgetåret 1985/86 har regeringen prutat bort<br /> motsvarande insats. Vpk föreslår därför att anslaget för sysselsättning räknas<br /> upp med 1 750 milj. kr. och att dessa skall gå till kommuner och landsting för<br /> att skapa nya och fasta arbetstillfällen.</p> <p>Skattepolitiken. Som den mest betydande förändringen inom skattepolitiken<br /> under de senaste åren framhåller regeringen den sänkning av marginalskatterna<br /> som genomförts. I kompletteringspropositionen framhålls:</p> <p>Reformen av inkomstbeskattningen syftar, liksom en del andra skattepolitiska<br /> åtgärder som har vidtagits eller föreslagits, till att sänka skatten på<br /> arbete, sparande och andra produktiva insatser. I gengäld har skatten på<br /> konsumtion höjts.</p> <p>Även om den i skattereformen ingående minskningen av det skattemässiga<br /> värdet av underskottsavdragen för höginkomsttagarna haft en progressiv<br /> verkan, måste summan av verkningarna av de genomförda förändringarna<br /> betraktas som regressiv. Eller med andra ord - den genomförda skattepolitiken<br /> har gett de största fördelarna till de högre inkomsttagarna. Denna<br /> innebörd ligger ju för övrigt alltid i varje höjning av skatten på konsumtion.</p> <p>I redogörelsen för skattepolitiken finns en del ideologiska inslag, som<br /> förtjänar att noteras eftersom de betecknar ytterligare avsteg från traditionell<br /> socialdemokratisk idétradition. Att sparande betraktas som en ”produktiv<br /> insats” måste sålunda betraktas som anmärkningsvärt. Detsamma gäller</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>tankegången att ett av målen i skattepolitiken bör vara ”likformighet i<br /> beskattningen av produktionsfaktorerna arbete och kapital” uppnått genom<br /> en sänkning av bolagsskatten!</p> <p style="margin-left:3px;">Vad som främst karakteriserat utvecklingen på skattepolitikens område<br /> under den socialdemokratiska regeringen sett mot bakgrund av tidigare<br /> löften är att ingen omläggning av beskattningen skett genom införande av en<br /> produktionsfaktorskatt. I avsnittet nedan om kommunernas ekonomi utvecklas<br /> vpk:s krav om övergång till produktionsbeskattning och statskommunal<br /> enhetsskatt.</p> <p style="margin-left:3px;">Fördelningspolitiken. I stället för att redovisa de faktiska förändringarna i<br /> fördelningen av inkomster och förmögenheter i landet under den förflutna<br /> delen av 1980-talet inleds kompletteringspropositionens avsnitt om fördelningspolitiken<br /> med en konservativ cynism: ”Den viktigaste fördelningspolitiska<br /> uppgiften nu är att föra en ekonomisk politik som gör det möjligt att nå<br /> full sysselsättning och ett stabilt penningvärde.”</p> <p style="margin-left:3px;">Arbetarklassens och över huvud taget de lägre inkomsttagarnas krav på en<br /> mera rättvis fördelning av produktionsresultatet har historiskt ofta bemötts<br /> med liknande klyschor. Självfallet drabbar arbetslöshet och inflation hårt de<br /> arbetande klasserna. Men detta faktum får ju inte tas till intäkt för att<br /> kampen för jämlikhet skulle vara mindre viktig under tider av kris. Tvärtom<br /> ökar under sådana förhållanden dess betydelse.</p> <p style="margin-left:3px;">Såsom utförligt belyses i rapporten Jämlikhet och rättvisa från vpk:s<br /> 90-talsgrupp har den utjämnande tendens som kunde spåras fram till slutet av<br /> 1970-talet brutits. På nytt vidgas nu de ekonomiska och sociala klyftorna. Det<br /> dominerande draget i utvecklingen är klassamhällets bestånd och fasthet på<br /> praktiskt taget alla områden i samhällslivet. Klyftorna är stora mellan<br /> klasserna när det gäller risk för arbetslöshet och utslagning, boendeförhållanden,<br /> utbildning, hälsotillstånd, risk för olycksfall i arbetet, möjlighet till<br /> kulturella och fritidsaktiviteter osv. Som grupp har kvinnor generellt sett<br /> sämre ekonomiska resurser och mindre makt än män.</p> <p style="margin-left:3px;">Förslag i fördelningspolitiska sammanhang måste utgå från dessa fakta och<br /> effekterna av förslagen måste syfta till att angripa de existerande orättvisorna.<br /> Den socialistiska arbetarrörelsens jämlikhetsideal och rättvisekrav måste<br /> åter bli ledstjärnor för politiken.</p> <p style="margin-left:3px;">Kreditpolitiken. I avsnittet om kreditpolitiken ägnar kompletteringspropositionen<br /> stor uppmärksamhet åt dollarns utveckling och valutaflödena.<br /> Såsom anförts i det föregående kan det konstlat höga nivån för USA-dollarn<br /> knappast bli bestående under längre tid. För att i görligaste mån mildra de<br /> negativa effekterna av en krisartad anpassning måste den svenska valutapolitiken<br /> söka frigöra sig från det starka beroendet av USA-dollarn. Ett viktigt<br /> moment är därvid en begränsning av de svenska storföretagens kraftigt<br /> ökade investeringar utomlands. I detta syfte föreslår vi en särskild kapitalexportavgift<br /> att utgå med 10 % på den del av svenska direkta investeringar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>utomlands som finansieras genom betalning från Sverige.</p> <p>De svenska investeringarna utomlands bör även i övrigt begränsas och<br /> ställas under hårdare kontroll på det sätt som tidigare föreslagits i motioner<br /> till detta riksmöte (bl. a. genom vetorätt för de anställda vid det investerande<br /> företaget).</p> <p>I kompletteringspropositionen understryks de svårigheter som vållas<br /> genom de stora kortsiktiga svängningarna i det privata valutaflödet. Det sägs<br /> att dessa svängningar ”är oundvikliga, inte minst beroende på att de löpande<br /> betalningarna med omvärlden uppvisar starka säsongmässiga variationer”.<br /> Det är framför allt dessutom också så, att spekulation förekommer i både den<br /> svenska och andra valutor särskilt i en tid som utmärks av stora förändringar i<br /> valutakurserna. En centralisering av utlandsbetalningarna till riksbanken<br /> skulle enligt vår mening väsentligt underlätta att lösa dessa problem.</p> <p>Regeringen föreslår att en del av den likviditet som i dag finns uppbyggd i<br /> näringslivet och i kommunsektorn under viss tid skall bindas på konton i<br /> riksbanken. När det gäller företagen accepterar vpk detta förslag. Vi anser<br /> också att det kan ifrågasättas om inte dessa medel borde föras över till fjärde<br /> AP-fonden och löntagarfonderna samt användas för investeringar i nya<br /> samhällsägda och löntagarägda företag.</p> <p>När det gäller kommunsektorn avvisar vpk förslaget. Det är fel att betrakta<br /> landstingskommuner och primärkommuner som en staten motstående part,<br /> vars tillgångar i form av likvida medel under viss tid bör dras in till riksbanken<br /> för att inte råka användas på ett för samhällsekonomin skadligt sätt. Tvärtom<br /> måste det anses angeläget att kommunsektorn har medel för att bekosta den<br /> utbyggnad av den offentliga sektorn, som ur en rad olika synpunkter är<br /> nödvändig. Steriliseringen av medel från den kommunala sektorn kommer<br /> dessutom som påbröd till en rad andra av regeringen föreslagna åtgärder,<br /> som hårt drabbar kommunernas ekonomi.</p> <p>Budgetpolitiken</p> <p>Det aktuella budgetläget. Beräkningarna i kompletteringspropositionen av<br /> det sannolika budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 visar en minskning<br /> med inemot 3 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i<br /> budgetpropositionen. Skillnaden beror framför allt på en ökning av de<br /> beräknade inkomsterna. Budgetunderskottet beräknas nu till 60,8 miljarder<br /> kronor.</p> <p>I vpk-motionen om den ekonomiska politiken framhölls att problemen<br /> med de kassamässiga underskotten betydligt överdrivs, men att det självfallet<br /> var nödvändigt att hålla dem under kontroll. Underskotten i den svenska<br /> statsbudgeten under de senaste åren har framför allt skapat fördelningspolitiska<br /> problem genom att de medverkat till en koncentration av sparandet och<br /> till höga räntebetalningar.</p> <p>Vpk avvisade metoden med en kontraktivt verkande politik och hävdade,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>att en mindre minskning av budgetunderskottet än den regeringen föreslagit<br /> skulle kunna medföra en större ökning av såväl bruttonationalprodukten<br /> som den privata och offentliga konsumtionen.</p> <p style="margin-left:3px;">Denna uppfattning torde alltjämt vara riktig. Vi upprepar icke här alla de i<br /> våra motioner i anslutning till budgetpropositionen ställda förslagen. Några<br /> av förslagen har emellertid ökat i betydelse under de gångna fem månaderna<br /> och bör därför föras fram på nytt.</p> <p style="margin-left:3px;">Det gäller framför allt kravet att stärka de arbetandes köpkraft och<br /> konsumtion genom en sänkning av priserna på livsmedel. Det effektivaste<br /> sättet att nå detta är en sänkning av mervärdeskatten på mat. Vi förordar<br /> därför att momsen på mat slopas i tre etapper. De två första genom kraftiga<br /> ökningar av livsmedelssubventionerna och tredje steget genom att hela<br /> matmomsen slopas. Som ett led i denna plan föreslår vi en ökning av<br /> livsmedelssubventionerna med 3 000 milj. kr. Härigenom ökar livsmedelssubventionerna<br /> till i runt tal 6 000 milj. kr., vilket motsvarar en tredjedel av<br /> konsumenternas utgifter för matmoms. Det bör emellertid anmärkas, att<br /> kostnaderna för statskassan blir betydligt lägre, eftersom en väsentlig del av<br /> de för konsumenterna frigjorda medlen torde komma att användas för<br /> annan, momsbelagd konsumtion. Såsom anförts ovan anser vi också att<br /> ytterligare 1 750 milj. kr. under budgetåret måste anvisas för arbetsmarknadspolitiska<br /> åtgärder.</p> <p style="margin-left:3px;">I det föregående har ställts kravet om en särskild kapitalexportavgift att<br /> utgå med 10 % på den del av direkta investeringar utomlands som finansieras<br /> genom betalning från Sverige. Denna kan beräknas inbringa ca 300 milj. kr.<br /> Vidare anser vi det motiverat med en höjning av omsättningsskatten vid<br /> aktiehandel med 1 % till 2 %. Detta kan beräknas inbringa ca 800 milj. kr.</p> <p style="margin-left:3px;">Långtidsbudgeten. I årets långtidsbudget presenteras två olika alternativ<br /> för den ekonomiska utvecklingen. Det ena benämns lågalternativet, det<br /> andra högalternativet. Inget av dessa alternativ är emellertid byggt på en<br /> ekonomisk utveckling som motsvarar de krav som måste ställas på skeendet<br /> under 1980- och 1990-talen.</p> <p style="margin-left:3px;">I rapporten En alternativ ekonomisk strategi för 90-talet, utarbetad av<br /> vpk:s 90-talsgrupp, ges en framställning av en ekonomisk politik som leder<br /> till en tillväxt med genomsnittligt 2 % om året fram till år 2000.1 grova drag<br /> består denna politik av följande huvuddelar:</p> <p style="margin-left:3px;">1) Omfördelning av inkomster från rika till fattiga länder.</p> <p style="margin-left:3px;">2) En ny inriktning på varuproduktion och utrikeshandel, som gör Sverige<br /> mindre ekonomiskt beroende av kapitalismen i USA och Västeuropa.</p> <p style="margin-left:3px;">3) En utbyggd och demokratiserad offentlig sektor.</p> <p style="margin-left:3px;">4) En kraftig förkortning och utjämnande fördelning av arbetstiderna.</p> <p style="margin-left:3px;">5) En utjämnande fördelningspolitik.</p> <p style="margin-left:3px;">6) En strategi för brytande av storfinansens makt, med bl. a. utbyggda och<br /> demokratiserade fonder.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>En ekonomisk politik av detta slag måste enligt vår mening ligga till grund<br /> för utvecklingen och därmed också för långtidsbudgeten.</p> <p>Den offentliga sektorns effektivitet. I kompletteringspropositionen diskuteras<br /> också frågan om effektiviteten inom den offentliga sektorn. Uppgifter<br /> redovisas som tyder på att produktiviteten i den offentliga sektorn sjunkit<br /> sett över hela perioden 1960-1980. Sett i ett kortare perspektiv tyder dock<br /> resultaten på att produktiviteten i den statliga administrationen ökat mellan<br /> 1975 och 1980. Landstingens, främst sjukvårdens, produktivitetsminskning,<br /> som tidigare anses ha varit avsevärd, skulle samtidigt ha avtagit.</p> <p>Det måste i anslutning till dessa uppgifter starkt understrykas, hur<br /> vanskligt det är att finna korrekta mått på effektiviteten inom en offentlig<br /> sektor där det mesta arbetet är tjänsteproduktion inom sektorerna omsorg,<br /> sjukvård, utbildning etc.</p> <p>För att finna vettiga och rimliga effektivitetsmått inom den offentliga<br /> sektorns tjänsteproduktion måste man utgå från denna verksamhets speciella<br /> karaktär och målsättning. (Se här den utförliga diskussionen i rapporten<br /> Offentliga sektorn från vpk:s 90-talsgrupp.) Den s. k. effektivisering som<br /> skett under 1980-talet har mest bestått i besparingar, vilka inneburit<br /> nedskärningar av personal och resurser och den har genomförts av rationaliserare<br /> som uppifrån och utifrån riktat snabba hugg mot verksamheterna.<br /> Effektivitets- och rationaliseringskriterierna har man hämtat från företagsekonomins<br /> vinstinriktade metoder, där det gäller att med ny teknik skära ned<br /> på arbetskraften utan hänsyn till de samhälleliga följderna.</p> <p>Sådana metoder kan få, och har i viss mån redan fått, katastrofala<br /> konsekvenser inom en verksamhet som inte skall producera varor, utan i<br /> stället omsorg, vård, social service och utbildning. De uppgifter som måste<br /> lösas när det gäller den offentliga sektorn är såväl att demokratiskt förankra,<br /> avbyråkratisera, effektivisera och fördelningspolitiskt rättvist finansiera den<br /> offentliga sektorn som att utveckla den för att trygga sysselsättningen.</p> <p>Kommunernas ekonomi</p> <p>Av de borgerliga regeringarnas fyra sparpaket på sammanlagt 27 miljarder<br /> kronor togs mer än hälften (15 miljarder) av kommuner och landsting. Dessa<br /> 15 miljarder motsvarade höjd kommunalskatt med 4:50-5:00 kr.</p> <p>Att kommuner och landsting drabbades särskilt hårt var ingen tillfällighet.<br /> Det var en medveten och klart uttalad politik från dessa regeringar att skära<br /> ner på kommunernas inkomster och begränsa deras verksamheter (volymtillväxten)<br /> från 4-5 % per år under 1970-talet till högst 1 %. Syftet med denna<br /> politik var att frigöra resurser från den påstådda "inlåsningen” i den<br /> offentliga sektorn och därigenom realisera en exporttillväxt och minskning<br /> av statens budgetunderskott.</p> <p>Efter återkomsten till regeringsmakten 1982 har den socialdemokratiska<br /> politiken utmärkts av bl. a. följande åtgärder, främst framlagda i de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:13px;">kommunalekonomiska propositionerna åren 1983-1984:</p> <p style="margin-left:13px;">- Tvåprocentsmålet övergivet. Inga riktmärken för den kommunala expansionen.<br /> Finansieringsmöjligheterna skall sätta gränsen.</p> <p style="margin-left:13px;">- Fortsatt indragning av kommunala skattemedel. Regeringen återförde<br /> fr. o. m. 1983/84 till kommunerna skatteunderlaget för fysiska personer till<br /> tidigare nivå men behöll indragningen av skatteunderlaget för juridiska<br /> personer. Detta innebar att kommuner och landsting berövades skattemedel<br /> på ca 5 miljarder kronor 1983 och ca 6 miljarder 1984. Indragningen av<br /> skattemedel från juridiska personer har nu gjorts total och permanent.<br /> Primärkommunerna skulle dock få kompensation för detta med inemot 2<br /> miljarder kronor. Landstingen kompenseras ej.</p> <p>I stort kan man konstatera att den socialdemokratiska regeringspolitiken<br /> mot kommuner och landsting följer den väg som utstakades av de borgerliga<br /> regeringarna.</p> <p>På grund av den åtstramningspolitik som riktats mot kommuner och<br /> landsting under 1980-talet har den kommunala sektorn under senare år haft<br /> stora ekonomiska problem. Inkomsterna har minskat med belopp motsvarande<br /> över 6 kr. i kommunal skatt. Volymtillväxten har minskat från 4-5 %<br /> till 1 %. Kommuner och landsting har tvingats till kraftiga nedskärningar i<br /> verksamheterna och av antalet nyanställda för att möta de minskade<br /> ekonomiska ramarna.</p> <p>Detta har i sin tur lett till den paradoxala situationen att kommuner och<br /> landsting de senaste åren genomsnittligt sett haft goda budgetutfall och<br /> kunnat öka sina reserver och sitt finansieringskapital. Detta är dock inget<br /> uttryck för stark kommunal expansion utan i stället för begränsningen av<br /> verksamheten. Det bör också kraftigt understrykas att variationerna är<br /> oerhört stora mellan olika kommuner och landsting.</p> <p>Detta gör att vi ställer oss positiva till de särskilda åtgärder som föreslås i<br /> kompletteringspropositionen för att minska skillnaderna mellan kommuner<br /> med särskilt höga och särskilt låga skattesatser. Vi kan också, i avvaktan på<br /> förslaget från skatteutjämningskommittén, i det aktuella läget acceptera<br /> förslaget om en särskild skatteutjämningsavgift som tas ut på det totala<br /> skatteunderlaget.</p> <p>I samband med förslag och beslut som följer på förslaget från skatteutjämningskommittén<br /> måste dock enligt vår mening på allvar diskuteras frågan om<br /> övergång till ett system med en riksskatt - en progressiv statskommunal<br /> enhetsskatt. Vänsterpartiet kommunisterna har sedan 1976 fört fram denna<br /> tanke, dock utan att hittills vinna gehör i de beslutande instanserna. Nu kan<br /> frågan - det visar delförslagen i kompletteringspropositionen - betecknas<br /> som mer än mogen för en radikal lösning.</p> <p>Däremot kan vi, som redan noterats, icke acceptera den frysning av viss del<br /> av kommunernas likviditet som föreslås i propositionen. Vi kan heller icke<br /> godta den minskning av ersättningen till kommunerna med anledning av<br /> avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen som regeringen<br /> föreslår. Denna åtgärd innebär ju ett direkt brott mot tidigare utfästelser.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3203</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till det anförda föreslås</p> <p style="margin-left:44px;">1.att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition<br /> 1984/85:150 i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer<br /> för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition<br /> 1984/85:150 i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer<br /> för budgetregleringen som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:44px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om en särskild kapitalexportavgift om 10 % på<br /> den del av svenska direkta investeringar utomlands som finansieras<br /> genom betalning från Sverige,</p> <p style="margin-left:44px;">4. att riksdagen antar i proposition 1984/85:150 framlagt förslag till<br /> lag om inbetalning på likviditetskonto under budgetåret 1985/86<br /> med den ändringen att</p> <p style="margin-left:44px;">a) primärkommuner och landsting skall likställas med staten i fråga<br /> om inbetalningsskyldighet,</p> <p style="margin-left:44px;">b) de inbetalade medlen skall överföras till fjärde AP-fonden och<br /> löntagarfonderna,</p> <p style="margin-left:44px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om etappvis slopande av momseffekten på<br /> livsmedel,</p> <p style="margin-left:44px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om höjning av omsättningsskatten vid aktiehandel<br /> med en procentenhet till två procentenheter,</p> <p style="margin-left:44px;">7. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av<br /> avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret<br /> 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av<br /> 1 819 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:44px;">8. att riksdagen utöver vad som tidigare anvisats till Sysselsättningsskapande<br /> åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisar 1 750 000 000<br /> kr.,</p> <p style="margin-left:44px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförs om den kommunala ekonomin.</p> <p>Stockholm den 9 maj 1985<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p> <p>JÖRN SVENSSON (vpk)</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 4 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 5 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 6 undertecknare G8023203 Lars Werner m. fl. mot_198485__3203.pdf 360629 pdf Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, https://data.riksdagen.se/fil/D452B667-C522-4A98-9A92-915DE3EAA5BB