3075041G80232021984/853202motmotMotion 1984/85:3202 Bengt Westerberg m. fl.MotionMotion320201985-05-09 00:00:002014-10-13 16:24:572014-10-13 00:00:00Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,Bengt Westerberg m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G8023202/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G8023202https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023202
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:13px;">Motion</p>
<p style="margin-left:13px;">1984/85:3202</p>
<p style="margin-left:13px;">Bengt Westerberg m. fl.</p>
<p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,<br />
m.m. (kompletteringsproposition) (prop. 1984/85:150)</p>
<p style="margin-left:13px;">Det dukade bordet 1982</p>
<p>I början av 1980-talet hade vi internationellt efterkrigstidens längsta och<br />
djupaste lågkonjunktur. Den ekonomiska politiken i Sverige inriktades trots<br />
detta på att komma till rätta med de strukturella bristerna i ekonomin. De<br />
viktigaste förändringar som inleddes var följande:</p>
<p style="margin-left:13px;">o Den dåvarande trepartiregeringen drog slutsatsen att det var orimligt att<br />
fortsätta med en snabb offentlig utgiftsexpansion. Genom olika sparplaner<br />
och åtgärder för att bromsa den kommunala expansionen kom<br />
tillväxten i de offentliga utgifterna att närma sig takten i den ekonomiska<br />
tillväxten.</p>
<p>De besparingar som genomfördes medförde att utgifterna exkl. statsskuldsräntor<br />
bara steg med 1 % i fasta priser, vilket var en väsentlig<br />
förändring jämfört med tidigare år då ökningstakten legat på ca 5 %. Det<br />
är intressant att notera att även den reviderade finansplanen konstaterar<br />
att trendbotten för den offentliga utgiftsexpansionen kom 1981/82.<br />
o Det konstaterades att budgetunderskottet hade både en strukturell och en<br />
konjunkturell sida, varför det inte skulle försvinna automatiskt när<br />
konjunkturen vände. Det var därför nödvändigt att ompröva vissa<br />
löpande utgiftsprogram. Tanken på en ny överbryggningspolitik avvisades,<br />
eftersom den riskerade leda till ytterligare försvagning av vår<br />
internationella konkurrenskraft,<br />
o Förslag lades fram i syfte att öka flexibiliteten på olika marknader. Genom<br />
en ny anställningsskyddslag gavs generella möjligheter till provanställning<br />
och visstidsanställning vid arbetstoppar. Väsentliga inskränkningar i<br />
prisregleringen genomfördes,<br />
o Genom ett åtgärdspaket hösten 1980 fick aktiemarknaden en väl behövlig<br />
injektion. De båda åren därefter tillfördes betydande mängder riskkapital,<br />
huvudsakligen från enskilda personer, och nyemissionerna nådde<br />
rekordnivå.</p>
<p style="margin-left:13px;">o Genom uppgörelsen mellan folkpartiet, centern och socialdemokraterna i<br />
april 1981 lades grunden för en marginalskattereform med väsentliga<br />
sänkningar av marginalskatterna.</p>
<p style="margin-left:13px;">0 Genom omläggningen av finanspolitiken dämpades inflationstakten högst<br />
avsevärt. Den sjönk från nära 14 % 1980 till under 8 % i augusti 1982. Det<br />
var då samma inflationstakt som i genomsnitt för OECD-länderna.</p>
<p style="margin-left:13px;">1 Riksdagen 1984185.3 sami. Nr3202</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:11px;">Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>o En 10-procentig devalvering av den svenska kronan genomfördes hösten<br />
1981. Den svenska industrin kunde därigenom under 1982 återvinna<br />
marknadsandelar trots den svaga internationella konjunkturen, och<br />
underskottet i bytesbalansen minskade,<br />
o Sysselsättningen hölls väl uppe och arbetslösheten var under 1982 i<br />
genomsnitt 136 000 personer,<br />
o Centralt var också att genom den ekonomiska politiken skapa goda<br />
förutsättningar för låga nominella löneavtal. För att ge löntagarna chansen<br />
till åtminstone bibehållna reallöner vid låga nominella löneökningar var<br />
politiken inriktad på att hålla nere inflationen och undvika skattehöjningar.</p>
<p style="margin-left:16px;">o Vissa industripolitiska insatser var med facit i hand mindre väl avvägda,<br />
medan andra nu framstår som mer framsynta. De medverkade till att delar<br />
av den svenska industrin kunde genomföra stora strukturförändringar, i<br />
många fall väsentligt snabbare än i andra länder. Företag som Svenskt Stål<br />
och LKAB stod väl rustade när konjunkturen vände.</p>
<p>Det gemensamma draget i dessa åtgärder var att de sammantagna skulle<br />
förbereda den svenska ekonomin för att kunna utnyttja den internationella<br />
konjunkturuppgången när den så småningom skulle komma.</p>
<p>När 1982 års budgetproposition lades fram skrev t. ex. Rudolf Jalakas: ”Vi<br />
är definitivt på rätt väg. Bordet börjar bli dukat för en exportledd<br />
expansion.”</p>
<p>Hur förvaltades dessa goda förutsättningar av den nya socialdemokratiska<br />
regeringen?</p>
<p style="margin-left:11px;">Den ekonomiska utvecklingen under 1983 och 1984</p>
<p>I den reviderade finansplanen ges en mycket optimistisk bild av utvecklingen<br />
under 1983-1984. Man pekar framför allt på följande faktorer som sägs<br />
vara resultat av den av socialdemokraterna förda politiken:</p>
<p>o ”Resursanvändningen vreds om i rätt riktning. En mycket stor del av<br />
tillväxten användes för nettoexport.”</p>
<p>Även vi såg positivt på denna utveckling. Den kraftiga devalveringen<br />
hösten 1982 och den därpå följande snabba internationella konjunkturuppgången<br />
i kombination med den tidigare devalveringen och det tidigare<br />
nämnda trendbrottet i den offentliga utgiftsexpansionen medförde att det<br />
svenska näringslivet kunde återta marknadsandelar. I detta avseende skiljer<br />
sig utvecklingen gynnsamt från det förlopp som inträffade i den föregående<br />
konjunkturuppgången. I regeringens egna treårskalkyler framgår emellertid<br />
att nettoexportens bidrag till tillväxten för 1985 antas bli negativt. Det inger<br />
oro.</p>
<p style="margin-left:11px;">o ”Bytesbalansen har förbättrats till i stort sett balans år 1984.”<br />
Framgångarna på exportmarknaderna är till större delen en effekt av den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>stora marknadstillväxten. Marknadsandelsvinsterna har varit begränsade<br />
sedan 1983. Under 1984 upphörde de och för bearbetade varor var det<br />
t. o. m. fråga om en viss minskning.</p>
<p>Sverige har inte heller lyckats åstadkomma någon större ökning av<br />
tjänsteexporten. Detta är speciellt allvarligt eftersom denna marknad väntas<br />
växa särskilt snabbt i framtiden. Även på importsidan visar utvecklingen<br />
under 1984 oroande tecken med en snabbare importökning än man tidigare<br />
trott.</p>
<p>Enligt regeringens treårskalkyler har konkurrenskraften inte utvecklats så<br />
positivt som långtidsutredningen förutsatte i sitt balansalternativ. Där antogs<br />
nämligen att relativpriser på bearbetade varor skulle sänkas, medan kalkylerna<br />
nu tyder på att en ökning har skett. Det betyder i klartext att<br />
konkurrenskraften försämrats.</p>
<p>Förbättringen av bytesbalansen inträffade trots denna relativprishöjning<br />
för svensk import. Den viktigaste orsaken till detta var att marknadstillväxten<br />
var utomordentligt stark. Det s. k. bytesförhållandet (relativen mellan<br />
exportpriserna och importpriserna) utvecklades svagt positivt trots devalveringen,<br />
vilket naturligtvis på kort sikt bidrog till den gynnsamma utvecklingen<br />
av bytesbalansen. En viktig orsak till detta var också att importörerna<br />
tydligen i mindre utsträckning än tidigare höjde sina priser och i stället slog<br />
vakt om sina marknadsandelar på den svenska marknaden. Det förefaller<br />
emellertid som om denna utveckling nu håller på att vända varvid bytesförhållandet<br />
bidrar till en sämre utveckling av bytesbalansen liksom till starkare<br />
inflationsimpulser från utlandet.</p>
<p>o ”Sysselsättningsläget har förbättrats.” Regeringen redovisar en ökning på<br />
ca 80 000 personer mellan första kvartalet 1982 och första kvartalet 1985.</p>
<p>Följande tabell visar hur sysselsättningen utvecklats sedan 1982, i tusental<br />
personer.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>År och kvartal</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">Sysselsatta<br />
på reguljära<br />
arbetsmarknaden</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Sysselsatta<br />
utanför reguljära<br />
arbetsmarknaden</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Totalt</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1982:1</p>
<p>1983:1</p>
<p>1984:1</p>
<p>1985:1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">4 056\</p>
<p style="margin-left:14px;">4040 x 30</p>
<p style="margin-left:14px;">4 016 /</p>
<p style="margin-left:14px;">4 086/</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">103\</p>
<p style="margin-left:10px;">132 \ 49<br />
167 /</p>
<p style="margin-left:10px;">152/</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">4 159v</p>
<p style="margin-left:10px;">4 172 \ 79<br />
4 183 /</p>
<p style="margin-left:10px;">4 238</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Källa: SCB Indikatorer.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Den totala sysselsättningen har visserligen ökat med nära 80 000 personer<br />
under perioden. Men den övervägande delen av denna ökning ligger utanför<br />
den reguljära arbetsmarknaden dvs. i olika typer av arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder (beredskapsarbeten, ungdomslag, rekryteringsstöd m. fl.). På den<br />
reguljära arbetsmarknaden har sysselsättningen bara ökat med 30 000<br />
personer, en ökning som är väsentligt lägre än under tidigare konjunkturuppgångar.</p>
<p>1* Riksdagen 1984185.3 sami. Nr 3202</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Jämfört med den utveckling som redovisades i långtidsutredningen<br />
(LU 84) framgår att arbetslösheten ungefär följt LU:s bedömning medan<br />
däremot både arbetskraftsutbudet och sysselsättningen har ökat i svagare<br />
takt.</p>
<p>Ett ytterligare allvarligt tecken är att den genomsnittliga arbetslöshetstiden<br />
ökat. Detta innebär att en viss arbetslöshetssiffra innebär större sociala<br />
problem för enskilda individer. Långtidsarbetslösheten är särskilt påfallande<br />
för personer över 55 år.</p>
<p>o ”Budgetutvecklingen har vänt åt rätt håll.”</p>
<p>Det statliga budgetunderskottet har minskat och det är positivt. Särskilt<br />
markant blir naturligtvis den uppvisade minskningen om man ”glömmer” att<br />
underskottets nivå 1982/83 blåstes upp av ett stort antal åtgärder som den nya<br />
regeringen genomförde hösten 1982. Den statsbudget som antogs före<br />
regeringsskiftet pekade på ett underskott på ca 75 miljarder kronor medan<br />
det verkliga utfallet huvudsakligen på grund av socialdemokraternas åtgärder<br />
blev ca 10 miljarder kronor högre.</p>
<p>Trendbrottet i den offentliga utgiftsökningen kom som tidigare nämnts<br />
redan 1981/82. Utvecklingen av normala utgifter har därefter varit återhållsam.<br />
Merparten av saldoförbättringen har dock skett genom neddragning av<br />
industripolitiska stödåtgärder (vilket är naturligt i en högkonjunktur) och<br />
genom ett antal åtgärder på budgetens inkomstsida.</p>
<p>Åtgärderna på inkomstsidan motsvarar för innevarande budgetår en<br />
inkomstförstärkning för staten med ca 40 miljarder kronor jämfört med den<br />
prognos som regeringen gjorde våren 1983. Därav svarar vissa engångsåtgärder<br />
för ca 10 miljarder kronor, en snabbare tillväxt för lika mycket och<br />
slutligen ett stort antal skattehöjningar för ca 20 miljarder kronor.</p>
<p>Enligt långtidsbudgetens mekaniska kalkyler kommer underskottet även i<br />
det gynnsamma alternativet för pris- och kostnadsutvecklingen att vara 10-15<br />
miljarder kronor för högt i slutet av 1980-talet. I det mindre gynnsamma<br />
alternativet med något högre pris- och lönestegringstakt ökar underskottet<br />
väsentligt. Det framgår också att man anser att skattehöjningsvägen<br />
åtminstone i princip inte längre är framkomlig. Besparingar kommer därför<br />
att bli nödvändiga om inte underskottet skall ytterligare öka. Några förslag<br />
läggs emellertid inte fram. Vi återkommer till detta.</p>
<p>o ”Inflationstakten har dämpats.”</p>
<p>Detta är sant endast i en mycket begränsad mening, om man nämligen<br />
jämför med inflationen omedelbart efter devalveringen. Jämfört med<br />
situationen vid regeringsskiftet ligger inflationen kvar på oförändrad nivå,<br />
kring 8 %. Det verkligt allvarliga är emellertid att denna inflationsnivå nu<br />
kraftigt överstiger omvärldens inflation.</p>
<p>Vid regeringsskiftet var både den svenska prisstegringstakten och den<br />
genomsnittliga prisstegringstakten i OECD ca 8 %. Nu har emellertid ett gap<br />
uppstått mellan Sverige och omvärlden, vilket framgår av nedanstående<br />
diagram.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3202 5</p>
<p>Procent</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_11"><p>Konsumentprisernas utveckling (årstakt)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>11 ^</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>Sverige</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>8 -f</p>
</div>
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_29"><p>••</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>EG</p>
</div>
<div class="block ml_30"><p> </p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>OECD totalt</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>Prisstopp</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p>Prisstopp</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>Prisstopp</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>Jan 85</p>
</div>
<div class="block ml_30"><p>Jul 84</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Jan 84</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>Jan 83</p>
</div>
<div class="block ml_17"><p>Jul 83</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Aug 82</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">På ett stort antal ställen i den reviderade finansplanen sägs att en dämpning<br />
av pris- och kostnadsutvecklingen till den nivå som råder i omvärlden är helt<br />
nödvändig för en utveckling mot balans.</p>
<p style="margin-left:3px;">I treårskalkylerna sägs emellertid i klartext att: ”Den nödvändiga pris- och<br />
löneanpassningen kom inte till stånd under 1984.” Timlönekostnaderna<br />
ökade med 8 % för samtliga löntagare och med drygt 10 % för industriarbetarna.<br />
Lönekostnadsökningen var större 1984 än någon gång sedan 1976,<br />
kostnadskrisens år. Konsumentpriserna steg med drygt 8 % vilket också<br />
framgår av diagrammet. I treårskalkylerna konstateras därför att: ”Såväl</p>
<p style="margin-left:3px;">löne- som prisökningarna låg över vad som noterades i genomsnitt i</p>
<p style="margin-left:3px;">OECD-området.”</p>
<p style="margin-left:3px;">Den slutsats vi tvingas dra efter ovanstående genomgång är att regeringen<br />
inte har kunnat utnyttja de goda förutsättningar som förelåg vid regeringsskiftet<br />
och den ytterligare tidsfrist som den 16-procentiga devalveringen<br />
innebar till att varaktigt förbättra och lösa upp den svenska ekonomins<br />
balansbrister. Detta inger allvarlig oro inför framtiden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utsikterna för 1985</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen tecknar i den reviderade finansplanen en ljus bild av utsikterna<br />
för 1985. Denna skönmålning måste på viktiga punkter nyanseras.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:4px;">Den internationella utvecklingen kan även fortsättningsvis komma att vara<br />
gynnsam för Sverige. Tillväxten i industriländerna väntas uppgå till ca 3 %<br />
och världshandeln öka med ca 5 %. Detta förutsätter en något högre<br />
aktivitet i Förenta Staterna än vad rapporterna för första kvartalet indikerar.<br />
Uppgången i Förenta Staterna under 1985 kan nu beräknas till drygt 3 %. En<br />
fortsatt hög dollarkurs och stora obalanser i USA:s utrikeshandel är dock<br />
även fortsättningsvis ett orosmoment för världshandeln.</p>
<p style="margin-left:4px;">Även om den internationella utvecklingen således kan väntas bli relativt<br />
gynnsam för svensk ekonomi, finns betydande problem orsakade av den<br />
inhemska kostnads- och efterfrågeutvecklingen. Inflationen uppgick 1984 till<br />
över 8 %, vilket var dubbelt så högt som regeringens inflationsmål för detta<br />
år. Inte heller i år kommer regeringens inflationsmål att kunna infrias. Under<br />
månaderna januari-mars 1985 uppgick prishöjningarna till 2,3 % och för att<br />
inflationsmålet om 3 % skall kunna infrias måste prishöjningarna under<br />
resten av året stanna vid 0,7 % - vilket är helt osannolikt. Även konjunkturinstitutets<br />
bedömning av inflationen (3,7 %) är uppenbarligen för låg.</p>
<p style="margin-left:4px;">Den höga inflationen skapar problem för industrin. Under 1984 steg<br />
lönekostnaderna, som vi tidigare påpekat, i den svenska industrin kraftigt<br />
eller med drygt 10 %, vilket var långt mer än i våra konkurrentländer. Även i<br />
år kan lönekostnadsstegringen väntas bli dubbelt så hög som i våra viktigaste<br />
industriländer. Industriförbundet påpekar i sin planenkät, att industrins<br />
kostnadsbild blir alltmer ogynnsam. ”En tydlig indikator på den försämrade<br />
konkurrenssituationen är att andelen utländska rå- och insatsvaror i de<br />
svenska industriföretagens inköp nu ökar påtagligt. Redan i fjol steg denna<br />
andel avsevärt mer än planerat och nu avser vart fjärde företag att ytterligare<br />
höja utlandsandelen.”</p>
<p style="margin-left:4px;">Regeringens ekonomiska politik har alltså inte lyckats nedbringa den<br />
inhemska kostnadsutvecklingen i nivå med våra viktigaste konkurrentländer.<br />
Den fortgående relativprisförsämringen har lett till och kommer att leda<br />
till förlusten av marknadsandelar och en uppbromsning av exporten.</p>
<p style="margin-left:4px;">Denna utveckling har fått ett tydligt genomslag i utrikeshandeln under<br />
årets tre första månader, vilket framgår av nedanstående sammanställning<br />
för 1985 (miljarder kronor).</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p>Budget</p>
<p style="margin-left:8px;">prop.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">Kompl.</p>
<p style="margin-left:14px;">prop.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">Kl</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">Faktiskt<br />
utfall janmars</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Handelsbalans</p>
</td>
<td><p>+ 17,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">+ 22,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+ 19,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">+ 1.6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bytesbalans</p>
</td>
<td><p>- 2,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">- 3,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 6,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">- 6,1</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:4px;">Både handelsbalansen och bytesbalansen uppvisar alltså en betydligt<br />
sämre utveckling under början av 1985 än vad man tidigare räknat med.<br />
Regeringens prognos i kompletteringspropositionen är uppenbarligen överspelad<br />
och risken för ett stort bytesbalansunderskott under innevarande år är</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:4px;">överhängande. Om utvecklingen skulle bli densamma under resten av året<br />
som under de tre första månaderna, skulle vi få ett underskott i bytesbalansen<br />
på mellan 20 och 25 miljarder kronor, vilket skulle få förödande konsekvenser<br />
för svensk ekonomi. Man bör då också hålla i minnet, att andra halvåret<br />
traditionellt är sämre för svensk utrikeshandel än första halvåret.</p>
<p>Det kan finnas skäl anta att en del av bytesbalansförsämringen hittills i år<br />
är av tillfällig art. Det är dock samtidigt uppenbart, att kostnadsutvecklingen<br />
i Sverige med åtföljande relativprisförsämringar har fått ett genomslag i form<br />
av ett försämrat saldo i handelsbalansen. Det står vidare klart, att en del av<br />
den försämrade handelsbalansen har orsakats av stigande import, huvudsakligen<br />
beroende på en oväntad hög ökning av den privata konsumtionen.<br />
Ökningen av den privata konsumtionen kan nu väntas bli 2-2,5 % att<br />
jämföra med den reviderade finansplanens prognos på 1,4 %.</p>
<p>Den försämrade bytesbalansen har givit ett tydligt utslag i form av utflöde<br />
av valuta. I nedanstående diagram påvisas ett jämfört med föregående år<br />
kontinuerligt stigande valutautflöde.</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p style="margin-left:82px;">VALUTAFLÖDE, MDKR</p>
<p style="margin-left:82px;">lUVULATIVT FRÅN ÅRETS BÖRJAN</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_5"><p>6.0</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>8.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>6.0</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>6.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>4.0</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>4.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>2.0</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>2.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>0.0</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>0.0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>-2.0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>--2.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>-4.0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>—4.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>-6.0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>—6.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>-8.0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>--0.O</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>-10.0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>--10.0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>- —12.0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>-14.0</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>-14.0</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_7" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Valutautflödet och den försämrade bytesbalansen kommer att försvåra för<br />
Sverige att leva upp till den av regeringen och riksbanken angivna normen att<br />
staten icke längre skall låna utomlands eftersom den privata kapitalbalansen<br />
svårligen kan komma att uppvisa några större överskott.</p>
<p>Det är anmärkningsvärt att regeringen i sin beskrivning av det ekonomiska<br />
läget för 1985 inte alls uppmärksammar den starkt försämrade bytesbalansen<br />
och dess samband med den ökade privata konsumtionen. Faktum är att<br />
redan nu är inflations- och efterfrågetrycket för högt. Ett skäl härtill är den av<br />
riksdagsmajoriteten beslutade skatterabatten om 600 kr. till flertalet heltidsarbetande.<br />
Efterom skatterabatten inte motsvaras av några besparingar i<br />
statsbudgeten, kommer den att efterlämna ett hål i statskassan på drygt 2<br />
miljarder kronor och därmed försvaga finanspolitiken i en situation, där<br />
problemet snarast är att den privata konsumtionen stiger för snabbt. Även<br />
sett i ett kort tidsperspektiv är det alltså nödvändigt med en stramare<br />
finanspolitik, främst genom att riksdagen avstår från skatterabatten.</p>
<p>Arbetslösheten ligger alltjämt kvar på en för hög nivå. Trots en stark<br />
efterfrågan från utlandet på svenska produkter och en motsvarande hög<br />
produktionstakt inom industrin har arbetslösheten i endast begränsad<br />
utsträckning kunnat nedbringas. Regeringens sysselsättningspolitik har<br />
alltså lett till i stort sett lika hög arbetslöshet i dag i en högkonjunktur som för<br />
tre år sedan i en lågkonjunktur.</p>
<p>Arbetskonflikter!</p>
<p>Trots införande av löntagarfonder och förnyelsefonder och trots den<br />
nyligen beslutade skatterabatten, har svårigheter på arbetsmarknaden<br />
uppstått under 1985. Den socialdemokratiska regeringen har icke kunnat<br />
fungera som garant för lugna avtalsrörelser.</p>
<p>Den nu pågående arbetskonflikten mellan staten och TCO-S kan om den<br />
blir långvarig få starkt negativa konsekvenser för svensk ekonomi. I första<br />
hand kan den svenska exporten drabbas genom att transporter och förtullning<br />
av svenska varor till utlandet försvåras. I så fall skulle den tidigare<br />
redovisade försämringen av bytesbalansen bli än större.</p>
<p>Regeringen kan inte frånkänna sig ansvaret för den nu aktuella konflikten.<br />
Regeringen har godkänt den omförhandlingsklausul som är upphovet till<br />
konflikten, och regeringen har dröjt alldeles för länge med att tillsätta<br />
medlingskommission.</p>
<p>Det är också tydligt, att den socialdemokratiska regeringens ekonomiska<br />
politik icke har varit en god grund för fredliga lösningar på arbetsmarknaden.<br />
Socialdemokraternas löften om reallöneförbättringar har icke kunnat infrias<br />
under de gångna åren och tycks ej heller kunna infrias i år. Om man<br />
exkluderar sysselsättningseffekten, kan man enligt konjunkturinstitutet<br />
räkna med en reallöneminskning innevarande år på 0,3 % med beaktande av<br />
den s.k. skatterabatten.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Om målsättningen är att hålla inflationen nere och samtidigt underlätta<br />
avtalsrörelserna, bör man behålla inflationsskyddet i skattesystemet. Löntagarna<br />
får då större möjligheter att lönevägen kompensera sig för prishöjningar<br />
utan att detta får negativa verkningar på konkurrenskraft och bytesbalans.<br />
Det är därför ett allvarligt misstag att nu avskaffa inflationsskyddet i<br />
skattesystemet.</p>
<p>Svensk ekonomi 1985-1988</p>
<p>I en särskild bilaga till finansplanen har redovisats vissa beräkningar över<br />
alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi under de närmaste tre åren.<br />
Bägge de diskuterade alternativen leder till en förhållandevis positiv<br />
utveckling av såväl bytesbalansen som statsbudgeten. I övrigt är det<br />
emellertid stora skillnader mellan dem.</p>
<p>I det bättre alternativet, balansalternativet, förutsätts mycket måttliga prisoch<br />
löneökningar under perioden. Lönerna antas stiga med 5 % per år<br />
medan priserna under 1986 antas stiga med 3 % och under de två sista åren<br />
med 2,5 % per år. Sveriges konkurrenskraft kommer därigenom successivt<br />
att förbättras vilket bidrar till en positiv utveckling av bytesbalansen. För<br />
slutåret, 1988, uppnås ett överskott på över 13 miljarder kronor. Den öppna<br />
arbetslösheten sjunker från ca 3 % i år till 2,3 % 1988. Alternativet<br />
förutsätter dels en stram budgetbehandling allmänt sett, dels budgetförstärkningar<br />
därutöver på 10-15 miljarder kronor.</p>
<p>I det sämre alternativet, referensalternativet, antas pris- och löneökningarna<br />
uppgå till ca 7 % per år i genomsnitt. För att motverka en försämring av<br />
bytesbalansen utgår man i detta alternativ från en ännu stramare finanspolitik.<br />
Utöver de budgetförstärkningar som förutsätts i balansalternativet har i<br />
referensalternativet lagts in skattehöjningar på ca 25 miljarder kronor<br />
sammantaget under 1986 och 1987. Detta leder för slutåret till att utrikesaffärerna<br />
går jämnt upp. Den öppna arbetslösheten stiger i detta alternativ upp<br />
till över 5 % för 1988.</p>
<p>Den slutsats som dras är att pris- och löneutvecklingen i ett treårsperspektiv<br />
har en avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå samhällsekonomisk<br />
balans.</p>
<p>Det framgår mycket klart av beräkningarna att om pris- och löneutvecklingen<br />
inte kan hållas tillbaka under de kommande åren blir det nödvändigt<br />
med en långtgående åtstramningspolitik. På lång sikt kan även detta leda till<br />
samhällsekonomisk balans men denna utveckling är, framför allt med hänsyn<br />
till den ökade arbetslösheten, förenad med mycket stora sociala kostnader.</p>
<p>En utveckling i linje med balansalternativet ter sig mot denna bakgrund<br />
utomordentligt angelägen. Det ställer emellertid, såsom framhålls i bilagan,<br />
betydande krav på ekonomins funktionsförmåga och på den ekonomiska<br />
politiken:</p>
<p>o Pris- och lönestegringstakten måste dämpas betydligt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>o Industrins räntabilitet måste ligga kvar på en hög nivå.<br />
o De offentliga utgifternas ökningstakt måste begränsas och statens budgetunderskott<br />
minskas,<br />
o Den inhemska efterfrågeutvecklingen måste anpassas till kravet på balans<br />
i utrikesaffärerna och till behovet av ökad sysselsättning,<br />
o Arbetsmarknadens förmåga till omställning och anpassning måste förbättras.</p>
<p>Denna inriktning av den ekonomiska politiken ligger väl i linje med vad<br />
folkpartiet i flera tidigare motioner till riksdagen har föreslagit. Statsmakterna<br />
kan inte ensamma avgöra den samhällsekonomiska utvecklingen. Sålunda<br />
har t. ex. arbetsmarknadens parter ett avgörande inflytande över löne- och<br />
prisutvecklingen. Men den ekonomiska politiken kan utformas så att den<br />
underlättar för andra aktörer att handla i samklang med vad som är ett<br />
samhällsekonomiskt intresse.</p>
<p>Av största betydelse är att löntagarna ges möjlighet att uppnå vissa<br />
reallöneökningar även vid låga nominella avtal. På det sättet kan kostnadsutvecklingen<br />
hållas tillbaka och företagen bibehålla och förbättra sin konkurrenskraft.</p>
<p>För att hålla tillbaka löneanspråken är det nödvändigt att dämpa inflationsförväntningarna<br />
och inflationen. Som vi tidigare påpekat underlättas<br />
detta av att inflationsskyddet i skatteskalan återinförs. En ytterligare<br />
förutsättning är att statsmakterna begränsar de totala offentliga utgifterna<br />
och avstår från kostnadsdrivande skattehöjningar. I treårskalkylernas beräkningar<br />
finns uppenbarligen en tanke om att besparingar i de offentliga<br />
utgifterna ökar utrymmet för konsumtionsökning via reallönerna. En ändrad<br />
sammansättning av inkomsterna med större andel från reallöner och mindre<br />
andel från offentliga transfereringar skulle på det sättet underlätta avtalsrörelserna.<br />
Budgetunderskottet verkar i sig inflationsdrivande och måste<br />
minskas i syfte att få ned inflationstakten.</p>
<p>För att nå samhällsekonomisk balans måste underskottet i slutet av<br />
1980-talet vara nere i 30 å 40 miljarder kronor. Detta kan jämföras med den<br />
nivå som beräknas i den nu framlagda långtidsbudgeten. Även vid en<br />
gynnsam ekonomisk utveckling beräknas underskottet i denna ligga kvar på<br />
omkring 50 miljarder kronor budgetåret 1989/90. Det är mot den bakgrunden<br />
treårskalkylernas krav på extra budgetförstärkningar om 10 å 15 miljarder<br />
kronor skall ses.</p>
<p>Budgetförstärkningarna kan i princip tas ut som skattehöjningar eller som<br />
utgiftsnedskärningar. Skattehöjningar är emellertid av flera olika skäl<br />
olämpliga. Sverige har enligt vår mening slagit huvudet i skattetaket. Försök<br />
att ytterligare höja skattetrycket kommer att leda till negativa samhällsekonomiska<br />
effekter. Bl. a. kan sådana förutsättas leda till kompensationskrav i<br />
avtalsförhandlingarna och därmed till att löner och priser drivs upp.</p>
<p>Vår slutsats, som redovisats i flera olika sammanhang redan tidigare, är att<br />
budgetförstärkningarna måste ske genom en neddragning av de offentliga</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>utgifterna. Regeringen synes i finansplanen dra samma slutsats. Det<br />
framhålls att utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden och<br />
att utgiftsautomatiken måste ytterligare begränsas. Det sistnämnda är bara<br />
ett annat sätt att uttrycka kravet på nedskärningar. Regeringen konstaterar<br />
också att eventuella reformer måste finansieras genom att andra utgifter dras<br />
ned. Vidare framhålls att den offentliga verksamheten måste effektiviseras<br />
och att det i vissa fall är nödvändigt att förändra dess organisations- och<br />
finansieringsformer.</p>
<p>Regeringen nöjer sig emellertid med att redovisa dessa allmänna principer<br />
för budgetpolitiken. Inga konkreta förslag framläggs. Ändå är det uppenbart<br />
att om man vill uppnå effekter redan för 1986 måste besluten tas nu i vår. Det<br />
tar lång tid innan beslut om utgiftsminskningar ger effekter i ekonomin.<br />
Genom att skjuta på besluten kommer regeringen att hamna i en tvångssituation<br />
där i praktiken endast skattehöjningar står till buds.</p>
<p>Detta är till stor del vad som inträffat under senare år. Regeringen har<br />
motsatt sig de besparingsförslag som framlagts av bl. a. folkpartiet. När<br />
budgetförstärkande åtgärder har ansetts nödvändiga har tiden varit knapp<br />
och skattehöjningar med hänvisning härtill tillgripits. Som exempel kan<br />
nämnas situationen under hösten 1984. Regeringen framhöll då: ”1 det<br />
följande föreslås vissa skattehöjningar. Det är främst genom åtgärder på<br />
budgetens inkomstsida, som det går att snabbt åstadkomma positiva effekter<br />
på statsfinanserna.”</p>
<p>Genom sin ovilja att anvisa nödvändiga utgiftsminskningar försätter sig<br />
regeringen alltså i en situation där man inte kan undvika vad som i bilagan<br />
med treårskalkylerna betecknas som ”kostnadsdrivande skattehöjningar”.</p>
<p>Vi har i vår motion med anledning av årets budgetproposition föreslagit<br />
utgiftsbegränsningar med en helårseffekt på närmare 10 miljarder kronor<br />
brutto (samt försäljning av statliga företag för ca 3,5 miljarder kronor). Efter<br />
vissa skattesänkningar blir budgetförstärkningen ca 6,5 miljarder netto<br />
(exkl. försäljningen av statliga företag). De största besparingarna avser<br />
kommunerna, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.</p>
<p>Kommunernas ekonomiska situation kommer under de närmaste åren att<br />
vara mycket god, i synnerhet om inflationstakten dämpas. För 1986 kan<br />
kommunernas (och landstingens) skatteintäkter utan åtgärder beräknas öka<br />
med ca 10 miljarder kronor samtidigt som de skattefinansierade utgifterna<br />
vid en måttlig expansion torde öka med endast ca 5 miljarder kronor. Vi har<br />
mot den bakgrunden föreslagit en indragning från kommunerna på drygt 4,5<br />
miljarder kronor, av vilket drygt 0,5 miljarder kronor beror på utebliven<br />
kompensation för de föreslagna ändrade sjukförsäkringsreglerna.</p>
<p>På sjukförsäkringsområdet har vi föreslagit att kompensationsnivån skall<br />
sänkas till 80 % under högst 30 dagar per år. Det beräknas ge en besparing<br />
netto på ca 1,8 miljarder kronor av vilket drygt 0,5 miljarder kronor således<br />
faller på kommunerna. Besparingen innebär för en genomsnittlig löntagare<br />
med ca 20 sjukdagar per år ett inkomstbortfall på ca 250 kr. efter skatt. För</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>anställda i stat och kommun förutsätts att hänsyn till de ändrade reglerna tas i<br />
kommande löneförhandlingar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetslöshetsförsäkringen finansieras dels genom egenavgifter, dels genom<br />
statsbidrag. Vi har föreslagit att egenfinansieringen skall öka från<br />
dagens ca 5 % till ca 20 %. Det innebär en ökad avgift på ca 25 kr. per månad<br />
för löntagare. Genom den högre egenavgiften uppnås dels en besparing för<br />
staten, dels kan dagpenningen höjas såsom regeringen föreslagit.</p>
<p style="margin-left:3px;">De utgiftsminskningar som blir nödvändiga under de därpå följande åren<br />
bör huvudsakligen kunna ske genom ytterligare minskning av kommunernas<br />
expansionsutrymme och minskning av de generella bostadssubventionerna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Besparingsarbetet måste ske långsiktigt och systematiskt. Det är inte alltid<br />
möjligt att snabbt minska utgifterna när konjunkturutvecklingen kräver en<br />
åstramning. Den tidigare redovisade situationen hösten 1984 belyser svårigheterna.<br />
Om de planerade besparingarna leder till en alltför stark åstramning<br />
i ett visst konjunkturskede måste det alltså mötas genom skattesänkningar<br />
och genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi har tidigare framhållit att skattetrycket inte får höjas ytterligare i<br />
Sverige. Tvärtom är det önskvärt att sänka skatterna. Vi har i vår<br />
ekonomisk-politiska motion i januari i år bl. a. föreslagit att den nya<br />
fastighetsskatten inte skall genomföras och att marginalskatterna skall<br />
sänkas ytterligare så att nästan alla får behålla åtminstone hälften av en<br />
inkomstökning eller en extrainkomst. För att genomförda marginalskattesänkningar<br />
skall bli bestående och för att skapa stabila förutsättningar för<br />
avtalsförhandlingarna är det också viktigt att skatteskalan ges ett fullt<br />
inflationsskydd.</p>
<p style="margin-left:3px;">Avsaknaden av ett sådant inflationsskydd under senare år har försvårat<br />
avtalsförhandlingarna. När skattereformen beslutades på våren 1982 förutsattes<br />
för reformåren 1983-1985 ett inflationsskydd på ca 17 %, men också<br />
att inflationen skulle begränsas till den nivån. Sålunda skrev Olof Palme i<br />
Dagens Nyheter den 8 januari 1982:</p>
<p style="margin-left:3px;">Reformen innebär att skatteskalorna räknas upp årligen med ca</p>
<p style="margin-left:3px;">5,5 % (vilket på tre år blir drygt 17 %, vår anm.). Härigenom sätts en</p>
<p style="margin-left:3px;">”norm” för den inflationstakt som kan accepteras under de kommande åren.<br />
Detta bör påverka alla aktörer i det ekonomiska livet. Skattereformen kan<br />
härmed ge ett viktigt bidrag i kampen mot inflationen. Den ekonomiska<br />
politiken måste själfallet även i övrigt inriktas på att pris- och kostnadsök</p>
<p style="margin-left:3px;">ningarna under kommande år pressas ned.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vad som hänt under dessa år är dock att inflationen blivit närmare 25 %<br />
samtidigt som inflationsskyddet sänkts till 13 %. Det har lett till skattehöjningar<br />
för praktiskt taget alla och till marginalskatteskärpningar för många<br />
jämfört med vad som utlovades i 1982 års reform. Om hänsyn tas till att<br />
regeringen för 1986 avskaffat inflationsskyddet helt kan vi i dag konstatera<br />
att marginalskatten för ungefär var femte löntagare ökat med mellan 5 och 9<br />
procentenheter i förhållande till vad som 1982 ställdes i utsikt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1982 års reform förutsatte att inkomstskatten skulle sänkas med ca 10<br />
miljarder kronor. Det otillräckliga inflationsskyddet har lett till att ca 8<br />
miljarder av detta efter 1986 har tagits tillbaka.</p>
<p>Staten är en av de största arbetsgivarna. Statsmakterna har samtidigt ett<br />
avgörande ansvar för den samhällsekonomiska utvecklingen. Det ställer<br />
särskilda krav på hur staten fyller rollen som arbetsgivare. Vi har tidigare<br />
kritiserat uppläggningen av 1984 års avtalsrörelse. Svagheten i den valda<br />
uppläggningen avspeglar sig i den pågående arbetsmarknadskonflikten.</p>
<p>Det är angeläget i kommande avtalsförhandlingar att parterna inom den<br />
konkurrensutsatta sektorn är löneledande. Det är också viktigt att komma<br />
bort från olika slags klausuler i avtalen som leder till automatiska löneökningar.<br />
Finansministern noterar med tillfredsställelse i den reviderade<br />
finansplanen att 1985 års avtal mellan Verkstadsföreningen och Metallindustriarbetareförbundet<br />
inte innehåller några klausuler som knyter avtalet till<br />
utvecklingen på andra avtalsområden eller till den allmänna prisutvecklingen.<br />
Han ser detta som ett betydelsefullt steg i strävan att motverka<br />
automatiska pris- och kostnadsstegringar i samhällsekonomin och utgår ifrån<br />
att övriga grupper kommer att visa samma medvetenhet och ansvarstagande i<br />
sina avtal. Detta måste naturligtvis också gälla statens egna avtal.</p>
<p>De löneavtal som sluts på arbetsmarknaden är av största betydelse för<br />
inflationsutvecklingen och därmed också för arbetslöshetens utveckling.<br />
Den arbetslöshet som följer av höga avtal drabbar naturligtvis delvis<br />
medlemmar i de avtalsslutande löntagarorganisationerna, men framför allt<br />
kvinnor och ungdomar som är på väg in på arbetsmarknaden. Arbetslöshetens<br />
kostnader bärs alltså i första hand av personer som inte har möjlighet att<br />
påverka avtalen.</p>
<p>För att få ”raka rör” mellan förhandlingsbordet och arbetslöshetens<br />
kostnader har vi därför föreslagit att egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen<br />
skall höjas och att försäkringsmedlen skall finansiera också andra<br />
arbetsmarknadspolitiska åtgärder än arbetslöshetsersättningen. Regeringen<br />
bör utreda hur en sådan ny funktion för arbetslöshetsförsäkringen bör<br />
organiseras och vilka ändringar i gällande regler som det bör föranleda.<br />
Därvid bör också frågan om att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk<br />
övervägas.</p>
<p>Till detta kommer att ett antal åtgärder behöver vidtas för att stimulera<br />
marknadsekonomins funktionssätt. Detta är nödvändigt inte bara i det<br />
långsiktiga perspektivet för att åter skapa en väl fungerande marknadsekonomi<br />
utan även i ett kortare perspektiv för att trots den väntade konjunkturavmattningen<br />
hålla optimistiska framtidsförväntningar levande inom näringslivet.</p>
<p>Till dessa åtgärder hör för det första avskaffandet av de kollektiva<br />
löntagarfonderna. Dessa fungerar som en bromsklots framför allt för de<br />
mindre företagen och för nyföretagandet. På längre sikt hotar de att förstöra<br />
marknadsekonomin. Fonderna bör därför avskaffas till årsskiftet 1985-1986</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>på det sätt som tidigare beskrivits i en gemensam motion från folkpartiet,<br />
centern och moderata samlingspartiet. Denna metod innebär inte bara att<br />
fondskatterna avskaffas och att fondbyråkratin slopas utan också att det<br />
enskilda aktiesparandet ges en kraftig stimulans genom att fondernas<br />
tillgångar används för en stor sparpremie för enskilt riskvilligt sparande. Vi<br />
har därutöver föreslagit ytterligare ett antal åtgärder på skattesidan för att<br />
stimulera sådant frivilligt enskilt risksparande.</p>
<p style="margin-left:3px;">Därutöver krävs t. ex. slopande av förmögenhetsbeskattningen av arbetande<br />
kapital i familjeföretag, skattemässiga stimulanser till frivilliga företagsvisa<br />
vinstandelssystem och slopande av ett antal offentliga monopol. En<br />
väl fungerande konkurrens är ett grundläggande inslag i en marknadsekonomi.<br />
Vi har därför tidigare i skilda sammanhang föreslagit att monopol bryts<br />
upp på områden alltifrån daghem till televerket och Sveriges Radio.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sammanfattningsvis vill folkpartiet framhålla att det är av avgörande<br />
betydelse för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren att prisoch<br />
löneutvecklingen kan nedbringas till en lägre nivå än vad som hittills gällt<br />
i Sverige. Statsmakterna kan inte ensamma åstadkomma detta men genom<br />
inriktningen av den ekonomiska politiken kan förutsättningarna för en sådan<br />
utveckling förbättras. De viktigaste ekonomisk-politiska åtgärderna som vi<br />
föreslagit är dessa:</p>
<p style="margin-left:13px;">o Budgetunderskottet minskas för att dämpa inflationsförväntningar och<br />
inflation.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Budgetunderskottet minskas dels genom den ekonomiska tillväxten, dels<br />
genom utgiftsnedskärningar.<br />
o Utgiftspolitiken planeras långsiktigt. Om samhällsekonomin av konjunkturskäl<br />
behöver stimulans ges den genom skattesänkningar,<br />
o Skatteskalan ges ett fullt inflationsskydd.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Marginalskatterna sänks så att nästan alla får behålla åtminstone hälften<br />
av en inkomstökning,<br />
o Inga klausuler som knyts till andra avtalsområden eller den allmänna<br />
prisutvecklingen skrivs in i de statliga löneavtalen,<br />
o Avtalen inom den konkurrensutsatta sektorn måste vara löneledande.<br />
o Arbetslöshetsförsäkringen reformeras genom att egenavgifterna höjs och<br />
genom att försäkringsmedel får finansiera andra arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder än arbetslöshetsersättning,<br />
o De kollektiva löntagarfonderna avskaffas,<br />
o Offentliga monopol bryts upp och regleringar avskaffas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den kommunala ekonomin</p>
<p style="margin-left:3px;">Kommunernas expansion har varit en starkt pådrivande faktor i den<br />
offentliga sektorns tillväxt under hela efterkrigstiden. I början av 1980-talet<br />
sjönk tillväxten huvudsakligen som en följd av de åtgärder som dåvarande<br />
regeringar vidtog. Efter regeringsskiftet bröts emellertid denna trend. För</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1984 beräknas den kommunala expansionen till ca 2,4 %. För 1985 är<br />
prognosen en ökning med ca 1,5 %.</p>
<p>Enligt uppgifter i den reviderade nationalbudgeten ökade kommunernas<br />
sysselsättning under 1984 med ca 30 000 personer. Exkl. sysselsättningsfrämjande<br />
åtgärder beräknas ökningen till ca 12 000 personer. Detta är en<br />
fördubbling jämfört med den siffra som redovisades våren 1984. Sammantaget<br />
under 1983 och 1984 svarar den kommunala sysselsättningsökningen<br />
(exkl. åtgärder) för nära hälften av hela sysselsättningsökningen på den<br />
reguljära arbetsmarknaden eller ca 14 000 av totalt ca 30 000 personer.<br />
Enligt vår uppfattning innebär detta en alltför snabb kommunal expansion.</p>
<p>I treårskalkylerna konstateras också att den kommunala expansionen<br />
under 1984 var alltför snabb för att vara långsiktigt hållbar. Prognosen för</p>
<p>1985 innebär en underliggande sysselsättningsökning på likaledes ca 12 000<br />
personer. Att döma av tidigare relationer mellan prognos och utfall är detta<br />
en underskattning.</p>
<p>I den reviderade finansplanen konstateras att kommunsektorns ekonomi<br />
är god. Det är framför allt kommunernas inkomstutveckling som utvecklats<br />
gynnsamt. Kommunernas finansiella situation 1986 kommer dessutom att bli<br />
ännu bättre än den redovisning som gavs i finansplanen i januari.</p>
<p>De kalkyler som KEA gör för den kommunala volymutvecklingen visar att<br />
primärkommunerna sammantaget kan klara oförändrad standard med kända<br />
befolkningsförändringar med en liten volymminskning, -0,1 % per år under</p>
<p>1986 och 1987. För landstingskommunerna leder motsvarande baskalkyl till<br />
krav på en volymökning på 0,9 % per år. Sammantaget för hela kommunsektorn<br />
pekar befolkningsförändringarna på en volymökning på ca 0,3 % per år<br />
under 1986 och 1987.</p>
<p>I treårskalkylerna har den kommunala konsumtionsökningen satts till 1 %<br />
per år i balansalternativet och till 0,5 % per år i referensalternativet. Det är<br />
intressant att notera att även denna lägre volymökning inte anses medföra<br />
vare sig social nedrustning eller kommunala skattehöjningar. När folkpartiet<br />
tidigare föreslagit besparingar i fråga om kommunernas inkomster med<br />
motsvarande anpassning på utgiftssidan har regeringen nämligen hävdat att<br />
det skulle leda till både social nedrustning och kommunala skattehöjningar.<br />
(Att båda effekterna skulle kunna uppträda samtidigt kan möjligen synas<br />
ologiskt men det har inte hindrat socialdemokraterna från att hävda det.)</p>
<p>De budgetförstärkningar som treårskalkylerna innehåller har lagts ut med<br />
en tredjedel på kommunsektorn. Det sägs också rent ur att det där handlar<br />
om besparingar: ”De stora överskotten i den kommunala sektorn gör att en<br />
del av de åtgärder som erfordras för att förstärka statens budget har riktats<br />
mot kommunerna.”</p>
<p>Folkpartiet föreslog i januari i år besparingar på drygt 4 miljarder kronor<br />
gentemot kommunsektorn. Detta förslag avslogs av socialdemokraterna i<br />
riksdagen i mars. Nu drygt en månad senare återkommer regeringen med<br />
åtstramningsåtgärder mot kommunsektorn på drygt detta belopp.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>I propositionen föreslås således följande:<br />
o en likviditetsindragning på ca 4,5 miljarder kronor, dvs. 6 % på den del av<br />
lönesumman som överstiger 20 milj. kr.,<br />
o en särskild progressiv skatteutjämningsavgift som tas ut på det totala<br />
skatteunderlaget, först med 14 öre per skattekrona, sedan med ytterligare<br />
5-8 kr. per skattekrona för de tre kommuner i landet som har en<br />
skattekraft som överstiger 135 % av medelskattekraften (dvs. Danderyd,<br />
Lidingö och Solna), vilket innebär en indragning av 1,185 miljarder<br />
kronor,</p>
<p>o av intäkterna från skatteutjämningsavgiften används 997 milj. kr. till<br />
ökade ordinarie skatteutjämningsbidrag,<br />
o ytterligare ca 50 milj. kr. föreslås användas som särskilda bidrag till de<br />
primärkommuner som har en kommunal utdebitering på mer än 18 kr. för<br />
att de skall sänka skatten till denna nivå,<br />
o av de kvarvarande 138 milj. kr. kan även bidrag utges till kommuner som<br />
har en kommunal utdebiteringssats under 18 kr. med en hög total<br />
skattesats, för att finansiera skattesänkningar,<br />
o ersättningen till kommunerna med anledning av slopandet av den<br />
kommunala beskattningen av juridiska personer föreslås för 1986 reducerad<br />
med 30 kr. per invånare eller med sammantaget 250 milj. kr.<br />
Folkpartiet har redan tidigare föreslagit att någon särskild kompensation<br />
till kommunerna för avskaffandet av företagsbeskattningen inte skall utges.<br />
Självfallet kan man emellertid inte nu under löpande kommunalt budgetår<br />
dra in en tidigare beslutad kompensation. De 900 milj. kr. i kompensation<br />
som faller på kalenderåret 1985 måste därför nu anvisas. Vi föreslår<br />
emellertid att någon ytterligare kompensation inte utgår för 1986.</p>
<p>Förslaget om likviditetsindragning anser vi vara felaktigt. Eftersom<br />
pengarna även fortsättningsvis tillhör kommunerna och dessa kan antas<br />
räkna med att senare återfå dem, anser vi att den åtstramningseffekt som<br />
uppträder blir enbart temporär. Vi föreslår i stället en permanent minskning<br />
av kommunernas inkomster på sätt som beskrivs nedan.</p>
<p>Den föreslagna skatteutjämningsavgiften förefaller till stor del hämtad<br />
från folkpartiets tidigare motionsförslag. Vi har där föreslagit en minskning<br />
av de statliga utgifterna för statsbidragen till kommunsektorn genom t. ex. en<br />
avgift på kommunernas och landstingens skatteunderlag. Den konstruktion<br />
som denna avgift givits i propositionen med en kraftig progressivitet reagerar<br />
vi starkt emot. Det förefaller oss utomordentligt besynnerligt att utan<br />
föregående diskussioner med de berörda kommunerna och ett halvt år innan<br />
en sittande statlig kommitté avger förslag just om skatteutjämningssystemet<br />
lägga fram en provisorisk lösning för ett kalenderår. Än mer anmärkningsvärt<br />
är förslaget att pengarna skall delas ut till vissa kommuner på grundval av<br />
deras primärkommunala utdebiteringssats.</p>
<p>Vi har tidigare påpekat att de nuvarande skillnaderna i kommunal<br />
utdebitering är stora. Samtidigt är det emellertid ingalunda klarlagt att dessa</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>skillnader enbart betingas av skillnader i befolkningens sammansättning och<br />
inkomstnivå. I själva verket finns redan ett fungerande skatteutjämningssystem.<br />
De regler och kriterier för utjämningsbidrag som detta system<br />
innehåller infördes efter en lång utredningsperiod och omfattande diskussioner<br />
med kommuner och landsting för inte så länge sedan. Säkert kan<br />
systemet förbättras ytterligare och den sittande skatteutjämningskommittén<br />
har just i uppdrag att föreslå sådana förbättringar. Kommittén väntas<br />
avlämna sina förslag om cirka ett halvt år. Vi anser det inte motiverat med en<br />
provisorisk lösning för 1986 dessförinnan.</p>
<p>I skatteutjämningskommittén diskuteras olika möjligheter att både finna<br />
bättre kriterier för bidrag och begränsa den automatiska ökningen av de<br />
totala bidragen. Olika metoder är tänkbara där även de specialdestinerade<br />
statsbidragen tas med i bilden. Vi har i fråga om dessa tidigare i skilda<br />
sammanhang framfört synpunkter på önskvärdheten av en ökande schablonisering<br />
i bidragsgivningen. Så skulle t. ex. statsbidragen till barnomsorgen i<br />
en framtid kunna grundas på antalet barn i förskoleålder. Även i fråga om<br />
bidragen till grundskolan har vi fört fram tanken att en ökad schablonisering<br />
bör studeras. En fördel med sådana metoder är att de ger stort utrymme för<br />
den kommunala självstyrelsen.</p>
<p>Det har dessutom visat sig att de specialdestinerade bidragen till stor del<br />
tillfaller de rikaste kommunerna. Effekterna av dessa är alltså en helt annan<br />
än den man vill uppnå i skatteutjämningssystemet, vilket kan synas både<br />
ologiskt och paradoxalt.</p>
<p>Vi anser det också angeläget att minskade statliga bidrag till kommunerna<br />
kombineras med minskade statliga regleringar av den kommunala verksamheten.<br />
Här finns naturligtvis en konflikt mellan önskemålen om standardisering,<br />
dvs. likhet mellan kommunerna, och kommunal självstyrelse, som kan<br />
leda till olikheter. Enligt vår uppfattning kan det finnas skäl att något släppa<br />
på kravet på likformighet och öka utrymmet för självstyrelsen.</p>
<p>I avvaktan på ett fullständigt förslag från skatteutjämningskommittén som<br />
behandlar både de specialdestinerade statsbidragen och skatteutjämningsbidragen<br />
anser vi att den nödvändiga begränsningen av kommunernas<br />
inkomster bör ske med den metod vi tidigare anvisat, nämligen en avgift på<br />
kommunernas skatteunderlag. Avgiften bör uppgå till 65 öre per skattekrona.<br />
Det bör ankomma på utskottet att göra nödvändiga förändringar i texten.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till ovanstånde hemställs</p>
<p style="margin-left:44px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som redovisas i motionen,</p>
<p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för budgetregleringen som<br />
redovisas i motionen,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3202</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:43px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om den kommunala ekonomin,</p>
<p style="margin-left:43px;">4. att riksdagen ej bemyndigar regeringen att för år 1986 utge extra<br />
skatteutjämningsbidrag,</p>
<p style="margin-left:43px;">5. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av<br />
avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret<br />
1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av<br />
910 000 000 kr.,</p>
<p style="margin-left:43px;">6. att riksdagen avslår förslaget till lag om inbetalning på likviditetskonto<br />
under budgetåret 1985/86,</p>
<p style="margin-left:43px;">7. att riksdagen antar förslag till lag om skatteutjämningsavgift med<br />
de ändringar som redovisas i motionen.</p>
<p>Stockholm den 9 maj 1985<br />
BENGT WESTERBERG (fp)</p>
<p>JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)</p>
<p>INGEMAR ELIASSON (fp) BJÖRN MOLIN (fp)</p>
<p>JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>minab/gotab Stockholm 1985 82862</p>
</div>
</div>
</div>
0BENGT WESTERBERGfp1undertecknare0JÖRGEN ULLENHAGfp2undertecknare0KERSTIN EKMANfp3undertecknare0INGEMAR ELIASSONfp4undertecknare0BJÖRN MOLINfp5undertecknare0JAN-ERIK WIKSTRÖMfp6undertecknareG8023202Bengt Westerberg m. fl.mot_198485__3202.pdf527635pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,https://data.riksdagen.se/fil/8CD7A823-3DEA-4A2C-AB48-D74A2DDFAB92