3075040G80232011984/853201motmotMotion 1984/85:3201 Ulf Adelsohn m. fl.MotionMotion320101985-05-08 00:00:002014-10-13 16:24:562014-10-13 00:00:00Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,Ulf Adelsohn m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G8023201/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G8023201https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023201
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1984/85:3201</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl.</p>
<p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,<br />
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1984/85:150)</p>
<p>INNEHÅLLSFÖRTECKNING</p>
<p>1. Motionens huvudsakliga innehåll 4</p>
<p>2. Den internationella utvecklingen 5</p>
<p>3. Sverige är på fel väg 7</p>
<p style="margin-left:23px;">3.1 Utrikeshandelsutveckling och bytesbalansen 7</p>
<p style="margin-left:23px;">3.2 Inflationen 9</p>
<p style="margin-left:23px;">3.3 Arbetslösheten 11</p>
<p style="margin-left:23px;">3.4 Budgetunderskottet 13</p>
<p style="margin-left:23px;">3.5 Statsskuld och utlandsskuld 14</p>
<p style="margin-left:23px;">3.6 Hushållens ekonomi 14</p>
<p>4. Långsiktiga perspektiv 16</p>
<p style="margin-left:23px;">4.1 Långtidsbudgeten 16</p>
<p style="margin-left:23px;">4.2 Svensk ekonomi 1985-1988 18</p>
<p>5. Regeringens ekonomiska politik 20</p>
<p style="margin-left:23px;">5.1 Den ekonomisk-politiska strategin 20</p>
<p style="margin-left:23px;">5.2 Budgetpolitiken 22</p>
<p style="margin-left:23px;">5.3 Kreditpolitiken 24</p>
<p style="margin-left:23px;">5.4 Sveriges problem kvarstår 24</p>
<p>6. Det moderata alternativet 27</p>
<p style="margin-left:23px;">6.1 Den moderata strategin 27</p>
<p style="margin-left:23px;">6.2 Utgifts-och budgetpolitik 28</p>
<p style="margin-left:23px;">6.3 Skattepolitik 32</p>
<p style="margin-left:23px;">6.4 Kreditpolitik 33</p>
<p style="margin-left:23px;">6.5 Kommunernas ekonomi 35</p>
<p style="margin-left:23px;">6.6 Åtgärder mot inflation och arbetslöshet 39</p>
<p style="margin-left:23px;">6.7 Fördelningspolitik 41</p>
<p style="margin-left:23px;">6.8 Konkurrens inom den offentliga sektorn 42</p>
<p>7. Hemställan 43</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:6px;">1* Riksdagen 1984185.3 sami. Nr3200-3201</p>
</div>
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_13" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1. Motionens huvudsakliga innehåll</p>
<p>I den reviderade finansplanen tecknar regeringen bilden av en ekonomi<br />
utan egentliga problem. Detta sker i en situation då landets problem snabbt<br />
håller på att förvärras.</p>
<p>Utrikeshandeln har under första kvartalet i år försämrats med 8 miljarder<br />
kronor jämfört med motsvarande period 1984. Enligt riksbanken blev<br />
bytesbalansunderskottet de två första månaderna hela 5,2 miljarder kronor.<br />
Denna mycket negativa utveckling av bytesbalansen har av allt att döma<br />
fortsatt. En följd av raset i bytesbalansen är att valuta strömmar ut ur landet<br />
och att kronkursen är den svagaste sedan devalveringen 1982.</p>
<p>Inflationen har de tre senaste månaderna ökat och uppgår nu till över 9 % i<br />
årstakt. Därmed ligger den högst bland 16 jämförbara industriländer.<br />
Prisstoppet kan på sikt inte dölja det inflationstryck som för närvarande finns<br />
i den svenska ekonomin.</p>
<p>Utvecklingen av inflationen, bytesbalansen och valutaflödet är klara<br />
tecken på att det behövs en finanspolitisk åtstramning genom utgiftsminskningar.<br />
En stramare kreditpolitik är inte tillräcklig för att hejda utvecklingen.<br />
Att möta det växande bytesbalansunderskottet med ökad statlig utlandsupplåning<br />
är oacceptabelt. När regeringen nonchalerar problemen, beror det<br />
av allt att döma på att den ansett det viktigare att inför valet skapa ett intryck<br />
av att Sverige är på rätt väg, än att tala om hur verkligheten ser ut och vilka<br />
åtgärder som behövs för att rätta till problemen.</p>
<p>I likhet med finansplanen i januari saknar kompletteringspropositionen<br />
framtidsperspektiv. Ingenting sägs om vad som behöver uträttas för att göra<br />
Sverige bättre rustat att möta kommande kärva tider. Ingenting sägs heller<br />
om hur budgetunderskottet skall kunna krympas. Detta trots att det i<br />
treårskalkylerna, som också ingår i kompletteringspropositionen, framgår<br />
att besparingsbehovet under den kommande mandatperioden är mellan 15<br />
och 40 miljarder kronor, beroende på den pris- och lönestegringstakt som<br />
inträffar.</p>
<p>Socialdemokraternas politik med höga skatter, offentliga monopol, löntagarfonder<br />
och alltmer omfattande interventioner och regleringar undergräver<br />
successivt tillväxtens förutsättningar. Moderata samlingspartiet står för<br />
ett marknadsekonomiskt alternativ till den förda regeringspolitiken. Vi vill<br />
på alla områden förstärka marknadsekonomin. Det gör vi genom att ge<br />
enskilda människor och företag större expansionsutrymme samtidigt som<br />
den offentliga sektorns resursanvändning begränsas.</p>
<p>Viktiga inslag i en sådan politik är för det första en minskning av utgifterna<br />
i stat och kommun. Den åtstramning av finanspolitiken som är nödvändig för<br />
att få ned inflationstakt och förbättra bytesbalans och budgetunderskott bör<br />
ske enbart genom utgiftsminskningar.</p>
<p>För att skapa möjligheter och motivation för den privata sektorn att växa<br />
krävs för det andra en sänkning av främst de skatter som drabbar arbete,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>företagande och sparande. Det stora budgetunderskottet utgör en begränsning<br />
vad gäller möjligheten att sänka skatterna. Utgiftsminskningarna måste<br />
dock bli så stora att det finns utrymme för ett sänkt skatteuttag. Sänkta<br />
skatter gör det också möjligt att minska subventioner och bidrag utan att<br />
hushållens ekonomiska situation försämras.</p>
<p>För det tredje skall vi avreglera Sverige. Statlig detaljreglering och<br />
föreskrifter som hämmar näringslivet skall tas bort och ersättas med rörlighet<br />
och anpassning.</p>
<p>För det fjärde krävs en förstärkning av marknadsekonomin även i den<br />
offentliga sektorn. Vi föreslår därför att de offentliga monopolen skall brytas<br />
upp och att konkurrensen skall stärkas inom områden som barnomsorg,<br />
sjukvård, åldringsvård och parkförvaltning.</p>
<p>För det femte krävs att löntagarfonderna avskaffas. Fonderna hör inte<br />
hemma i vårt ekonomiska system och hämmar näringslivets expansion.</p>
<p>Ett centralt mål för den ekonomiska politiken under 1980-talet är att<br />
avveckla det strukturella underskottet i den samlade offentliga sektorn och<br />
samtidigt sänka skattetrycket.</p>
<p>Vi står fast vid att våra tidigare föreslagna besparings- och skattesänkningsförslag<br />
skall genomföras. Dessa förslag tillsammans med våra ställningstaganden<br />
till regeringens förslag om slopat inflationsskydd av skatteskalan,<br />
höjt schablonavdrag och åtgärder gentemot kommunerna innebär<br />
utgiftsminskningar på drygt 21 miljarder kronor på helår. Skatteintäkterna<br />
föreslås på helår bli knappt 10 miljarder kronor lägre än regeringens förslag.<br />
Vårt kassamässiga underskott ligger därmed nästan 12 miljarder kronor<br />
under det av regeringen föreslagna.</p>
<p>Vi avstyrker regeringens förslag om likviditetsindragningar för företag och<br />
kommuner liksom förslaget om en särskild skatteutjämningsavgift på 0,14<br />
kr./skattekrona. Likaså avvisas förslaget om en progressiv avgift på den del<br />
av kommunernas skatteunderlag som överstiger 135 % av medelskattekraften.<br />
Ökningen av skatteutjämningsbidraget med 997 milj. kr. tillstyrks.</p>
<p>2. Den internationella utvecklingen</p>
<p>Den internationella konjunkturuppgången under 1984 var den starkaste<br />
på åtta år. Produktionsökningen i OECD-området var ca 5 %. Tillväxtens<br />
styrka var dock mycket ojämnt fördelad mellan olika länder. I Förenta<br />
Staterna var tillväxten ca 7 %, medan den i Västeuropa stannade vid 2,5 %. I<br />
Japan blev tillväxten knappt 6 %.</p>
<p>Den höga efterfrågan i USA och den allt starkare dollarn bidrog till att den<br />
amerikanska importen ökade med nästan 27 % under 1984. Denna expansion<br />
utgjorde en betydande stimulans för både Västeuropa och Ostasien.<br />
Utvecklingen i Förenta Staterna var huvudorsaken till att världshandeln<br />
ökade med närmare 9 % i fjol. Tillväxten i den amerikanska ekonomin<br />
innebar bl. a. att arbetslösheten sjönk från nära 11 % i november 1982 till<br />
drygt 7 % under andra halvåret 1984. Trots den snabba tillväxten ökade inte<br />
inflationen nämnvärt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Utvecklingen i Västeuropa under 1984 präglades av att många länder har<br />
djupgående strukturproblem med bl. a. stora budgetunderskott, vilket<br />
framtvingar en restriktiv finanspolitik. Den utmärktes också av en trögrörlig<br />
arbetsmarknad samt att de förhållandevis höga realräntorna tillsammans<br />
med låga vinstmarginaler i företagen håller nere den ekonomiska aktiviteten.<br />
Arbetsmarknadsläget har därför fortsatt att försämras och arbetslösheten<br />
uppgår nu till närmare 11 %. Däremot har inflationen avtagit under det<br />
senaste året även i Västeuropa.</p>
<p>Av allt att döma går den amerikanska ekonomin nu in i ett skede med<br />
långsammare tillväxt. De inhemska efterfrågekomponenterna förväntas<br />
utvecklas svagare än tidigare. BNP-tillväxten beräknas bli 3,25 %, vilket<br />
bl. a. innebär att arbetslösheten ligger kvar runt 7 %. Den draghjälp som den<br />
amerikanska ekonomin gav övriga länder under 1984 blir därför väsentligt<br />
mindre i år. Därtill kommer att flertalet västeuropeiska länder fäster stor vikt<br />
vid att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen och få ned sina budgetunderskott,<br />
vilket gör att någon efterfrågestimulerande politik knappast är att<br />
vänta under året. Dämpningen av den amerikanska tillväxten kommer därför<br />
inte att kompenseras genom ökad tillväxt i Västeuropa. Den totala OECDproduktionens<br />
tillväxt väntas falla till 3,25 % i år, medan den i Västeuropa<br />
ligger kvar på ca 2,5 %. Inflationsbekämpningen kommer även fortsättningsvis<br />
att ha hög prioritet. I länder som Västtyskland och Storbritannien<br />
väntas arbetslösheten ligga kvar på den nuvarande nivån. Även penningpolitiken<br />
kommer att vara stram i de flesta europeiska länder.</p>
<p>En anledning till att Europa har lägre tillväxt än USA är att man inte lika<br />
mycket satsar på utbudsstimulerande åtgärder. Skattepolitiken är i många<br />
länder inte utformad för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och öka<br />
drivkrafterna för risktagande etc. Prissystemet är dessutom snedvridet<br />
genom subventioner, tullar och andra protektionistiska hinder.</p>
<p>Inflationen i OECD tycks nu ha stabiliserats på en nivå runt 5 %. Några<br />
starkare inflationsimpulser från lönekostnadssidan eller från råvarupriserna<br />
är knappast att vänta under året. Den ekonomiska politiken förväntas<br />
dessutom vara fortsatt stram, varför det inte finns anledning att räkna med<br />
någon nämnvärd uppgång i inflationstakten. I det för Sverige viktiga<br />
konkurrentlandet Västtyskland förväntas inflationen falla till 2 % 1985.</p>
<p>Bland osäkerhetsfaktorerna vad gäller tillväxten det kommande året<br />
återfinns framför allt utvecklingen av dollarkursen. Även om kursen utifrån<br />
köpkraftsparitetsteorin måste betraktas som övervärderad, är det långt ifrån<br />
säkert att dollarn kommer att falla under loppet av året. Den höga<br />
avkastningen på investerat kapital i USA, bristen på alternativa placeringar<br />
och landets dynamiska utveckling är faktorer som mycket väl även i<br />
fortsättningen kan hålla uppe dollarkursen. Underskotten i USA:s budget<br />
och bytesbalans är faktorer som inte bara påverkar dollarns styrka. Dessa<br />
underskott har också satt igång en diskussion i kongressen om protektionistiska<br />
åtgärder för att skydda den amerikanska industrin. Om USA mot</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>förmodan skulle tillgripa importrestriktioner, skulle detta kunna utlösa<br />
allvarliga motåtgärder från andra länder och därmed få starkt negativa<br />
konsekvenser på världshandeln.</p>
<p>När det gäller Västeuropa råder också osäkerhet huruvida de grundläggande<br />
strukturella problemen har minskat eller ej. En del länder har fortfarande<br />
alltför höga pris- och lönekostnadsökningar, andra alltför låga vinstandelar<br />
och/eller kvarvarande budgetunderskottsproblem. Någon samordnad omläggning<br />
av den ekonomiska politiken i expansiv riktning kan under alla<br />
omständigheter inte påräknas.</p>
<p>3. Sverige är på fel väg</p>
<p>3.1 Utrikeshandelns utveckling och bytesbalansen</p>
<p>Regeringen påstår att bytesbalansen är i jämvikt och att utlandsupplåningen<br />
upphört.</p>
<p>Vad bytesbalansutfallet blev 1984 är osäkert. Det finns två statistikkällor.<br />
Enligt riksbankens statistik fick vi ett överskott på knappt 1 miljard.<br />
Statistiska centralbyråns finansräkenskaper uppvisade emellertid ett underskott<br />
på nästan 7 miljarder. SCB, som beräknar förändringar i tillgångar och<br />
skulder mellan Sverige och omvärlden, har enligt egen uppgift en felmarginal<br />
på ± 2 miljarder.</p>
<p>Regeringens bedömning av export-, import- och bytesbalansutvecklingen i<br />
år är ett rent önsketänkande utan förankring i den nuvarande utvecklingen.</p>
<p>I finansplanen i januari räknade regeringen med att exporten i år skulle<br />
öka med 3,6 %. Exportökningen har nu skrivits upp till hela 4,3 % trots att<br />
exporten minskade med drygt 5 % första kvartalet i år, jämfört med första<br />
kvartalet för ett år sedan.</p>
<p>Det första kvartalet ökade hemmamarknadsefterfrågan mycket kraftigt,<br />
Enligt SCB:s varuhandelsbarometer steg detaljhandelsförsäljningen med<br />
3 % i volym under januari och februari och ökningen fortsatte även i mars.<br />
Denna konsumtionsökning har lett till en uppgång i importvolymen med ca<br />
10 % de tre första månaderna. Uppgången skall jämföras med regeringens<br />
prognos på drygt 6 % för hela året.</p>
<p>Denna utveckling innebar att handelsbalansen försämrades med nästan 8<br />
miljarder kronor första kvartalet i år, från ett överskott på 9,4 miljarder<br />
kronor i fjol till ett överskott på blott 1,6 miljarder i år. Det är enligt vår<br />
mening fullständigt obegripligt att regeringen efter denna kraftiga försvagning<br />
skriver upp prognosen för handelsbalansen. I januari beräknades<br />
handelsbalansen för hela året ge ett plus på 17,8 miljarder kronor. I den<br />
reviderade finansplanen har det ”beräknade” överskottet ökat till hela 22,7<br />
miljarder.</p>
<p>Den kraftiga försämringen av handelsbalansen betyder i sin tur att det har<br />
inträffat en minst lika dramatisk försämring av bytesbalansen. Enligt<br />
riksbankens beräkningar blev bytesbalansunderskottet för årets två första</p>
<p>1** Riksdagen 1984/85.3sami. Nr3200-3201</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>månader drygt 5 miljarder kronor. I fjol uppvisade bytesbalansen ett<br />
överskott på drygt 3 miljarder kronor det första kvartalet. Vid oförändrad<br />
tjänstebalans och en något försämrad transfereringsbalans till följd av<br />
statliga räntebetalningar innebär detta att bytesbalansunderskottet det första<br />
kvartalet i år sannolikt uppgår till bortemot 7 miljarder kronor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen räknar med att underskottet stannar vid drygt 3 miljarder<br />
vilket är fullständigt orealistiskt med den nuvarande uppläggningen av<br />
politiken. Konjunkturinstitutet räknade med 6,5 miljarder i underskott,<br />
innan det första kvartalets kraftiga ras var känt. En del oberoende bedömare<br />
talar om ett underskott på 10-15 miljarder kronor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Diagram 1</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Utvecklingen bytesbalans 1982-1985</p>
<p>12-månadersvärden</p>
<p>miljarder kronor</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4"><p>-20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Orsaken till den snabbt försämrade bytesbalansen är att exporten avtar<br />
samtidigt som den inhemska efterfrågan växer alltför snabbt. Exportförlusterna<br />
beror på krympande marknadsandelar, vilket i sin tur är en följd av att<br />
inflationsbekämpningen har misslyckats. De svenska relativpriserna gentemot<br />
omvärlden började enligt konjunkturinstitutet stiga redan under första<br />
kvartalet 1983 och steg därefter varje kvartal fram till utgången av 1984.</p>
<p style="margin-left:3px;">Att den inhemska efterfrågan växer alltför snabbt beror på att regeringen<br />
inte klarar av att strama åt finanspolitiken.</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Bytesbalansens utveckling har i sin tur lett till att valuta sedan ett halvår<br />
tillbaka strömmar ur landet och att kronan har försvagats. Detta har skett<br />
trots att räntenivån har höjts både absolut sett och i förhållande till<br />
omvärlden.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tabell 1</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Valutautflödet april 1984 - april 1985</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1984</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">Miljarder kronor</p>
</td>
</tr><tr><td><p>April</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-0,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Maj</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-2,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Juni</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">- 1,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Juli</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">0,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Augusti</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>September</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">2,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Oktober</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">0,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>November</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-2,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>December</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-0,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1985</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>Januari</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">- 1,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Februari</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-2,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Mars</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">- 1,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>April</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">- 1,7</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>De fyra första månaderna i år uppgick valutautflödet till 7 miljarder<br />
kronor. Den svenska räntan låg i slutet av april 5 procentenheter högre än<br />
eurodollarräntan mot endast ca 2 procentenheter i början av året.</p>
<p>Enligt regeringen skall staten inte företa nyupplåning utomlands i år. Men<br />
under årets första fyra månader nettolånade staten över 11 miljarder kronor i<br />
utländska valutor. Tendenserna för utrikeshandeln, räntevapnets trubbighet<br />
och frånvaron av finanspolitisk åtstramning gör det helt osannolikt att den<br />
redan företagna statsupplåningen utomlands skall återbetalas under resten<br />
av året.</p>
<p>Regeringens påståenden om att vi är ”herrar i eget hus” och att vi ”är ett<br />
land som gör rätt för oss” är felaktiga.</p>
<p>3.2 Inflationen</p>
<p>Inflationen blev 8,2 % i fjol. Det var mer än dubbelt så mycket som<br />
regeringens inflationsmål på 4 %.</p>
<p>Fram till mars i år har konsumentprisnivån stigit med 2,3 %. Det innebär<br />
en årstakt på 9,2 %, vilket är högre än i alla andra jämförbara industriländer.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Som framgår av tabell 2 hade Sverige även den högsta inflationstakten under<br />
12-månadersperioden fram till februari i år.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Tabell 2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Inflationen i jämförbara industriländer</p>
<p>Konsumentpriser, 12-månadersförändring, februari 1985</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Västtyskland</p>
</td>
<td><p>2,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Nederländerna</p>
</td>
<td><p>2,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Japan</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,9 (januari)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Österrike</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,4 (januari)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>USA</p>
</td>
<td><p>3,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Canada</p>
</td>
<td><p>3,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Australien</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,8 (december)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Schweiz</p>
</td>
<td><p>3,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Belgien</p>
</td>
<td><p>5,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Danmark</p>
</td>
<td><p>5,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Storbritannien</p>
</td>
<td><p>5,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Norge</p>
</td>
<td><p>5,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Finland</p>
</td>
<td><p>6,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Frankrike</p>
</td>
<td><p>6,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Italien</p>
</td>
<td><p>8,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sverige</p>
</td>
<td><p>8,7</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5"><p>Att vi för närvarande har ett starkt underliggande inflationstryck i Sverige<br />
framgår också av att nettoprisindex, som mäter priserna exkl. indirekta<br />
skatter, steg mellan december och mars med hela 2,6 %.</p>
<p>Regeringen har i panikens tecken för tredje gången under denna mandatperiod<br />
tillgripit ett prisstopp. Att försöka hejda prisstegringen med lagstiftning<br />
är enligt alla vetenskapliga undersökningar helt verkningslöst på längre<br />
sikt. Det enda som kan åstadkommas är att prisstegringarna förskjuts framåt<br />
i tiden. Även om prisstoppet fortsätter att vara i kraft, passeras sannolikt<br />
regeringens inflationsmål på 3 % redan före halvårsskiftet.</p>
<p>I nedanstående diagram har en minimikalkyl för inflationen under 1985<br />
lagts in. Den bygger bl. a. på förutsättningen att prisstoppet gäller året ut och<br />
att prishöjningar föranledda av importjusteringar och lönekostnadsökningar<br />
på 5 % tillåts slå igenom i konsumentpriserna. En sådan mekanisk kalkyl ger<br />
vid handen att prisstegringen blir knappt 4,5 %.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Diagram 2</p>
<p>Konsumentprisutvecklingen under 1984 och kalkyl avseende prisutveckling under<br />
1985</p>
<p>December 1983 resp. 1984=100</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_25"><p>1985 nuvarande trend</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>1984</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>106</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>1985 minimikalkyl</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ttx</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>3 %-mliet</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ioo LJlj—i—i—i , i i 1 t . i , »</p>
<p>M*r> 12 01 02 ?3 04 06 06 07 08 09 10 11 12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>-källa: SAf\ SCB och Kl</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:8px;">En prisstegring under loppet av året på 4,5 % innebär att den genomsnittliga<br />
prisnivån stiger med ca 7 % mellan 1984 och 1985. Om den nuvarande<br />
pristrenden står sig trots prisstoppet, blir både inflationen under loppet av<br />
året och den genomsnittliga prisstegringen ca 9 %.</p>
<p style="margin-left:8px;">I september 1982 var inflationen i Sverige 7,9 %, vilket ungefär överensstämde<br />
med inflationstakten i OECD. Efter två och ett halvt års inflationsbekämpning<br />
har prisstegringen i Sverige ökat. Inflationstakten i OECDområdet<br />
har under samma period fallit från 8 till 4,7 %. I de åtta länder med<br />
vilka Sverige har det största handelsutbytet var prisstegringen i genomsnitt<br />
3,9 % i februari. Inflationen stiger alltså i Sverige, medan den avtar<br />
utomlands.</p>
<p style="margin-left:8px;">3.3 Arbetslösheten</p>
<p style="margin-left:8px;">Regeringens påståenden om att arbetslösheten sjunkit sedan 1982 är<br />
felaktiga. Arbetslösheten har visserligen sjunkit jämfört med den tid under<br />
den nuvarande regeringsperioden då situationen på arbetsmarknaden var<br />
som sämst. Men ser man på utvecklingen sedan 1982 kan man konstatera att<br />
den öppna arbetslösheten är lika hög nu som för tre år sedan. Samtidigt har</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">den totala arbetslösheten ökat betydligt. I dag återfinns ca 50 000 personer<br />
fler i s. k. arbetsmarknadspolitiska åtgärder än under första kvartalet 1982.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det mest allvarliga med utvecklingen på arbesmarknaden är att den ägt<br />
rum under en konjunkturuppgång. Sverige har således ca 50 000 fler<br />
arbetslösa på toppen av en konjunkturuppgång än 1982 som var ett<br />
lågkonjunkturår.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utvecklingen belyses i diagram 3 och tabell 3.</p>
<p style="margin-left:3px;">Diagram 3</p>
<p style="margin-left:3px;">Öppen och dold arbetslöshet</p>
<p style="margin-left:3px;">Antalet öppet arbetslösa, sysselsatta i AMS-åtgärder och latent och partiellt<br />
arbetslösa mellan januari 1976 och januari 1985</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Tai</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">Tabell 3</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">Arbetslösheten 1982-1985</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetsmarknadsläget första kvartalet 1982-1985<br />
1 000-tal personer</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">första</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">första</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">första</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">första</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">kvartalet</p>
</td>
<td><p>kvartalet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">kvartalet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">kvartalet</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">1982</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1983</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1984</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1985</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Öppet arbetslösa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">137,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">150,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">144,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">136,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>(enl. AKU)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,2%</p>
</td>
<td><p>3,5%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,3%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">3,1%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Arbetsmarknads</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:14px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>utbildning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">42,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">45,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">47,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">42,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Beredskapsarbete</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">46,6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">72,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">75,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">31,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Ungdomslag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">22,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">37,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Rekryteringsstöd</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">7,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">18,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>AMI</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">4,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">5,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">5,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Samhällsföretag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">23,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">24,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">25,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">25,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Lönebidrag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">33,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">35,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">36,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">38,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa arbetsmarknads</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">149,6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">182,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">219,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">199,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>politiska åtgärder</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,6%</p>
</td>
<td><p>4,2%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,0%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">4,5%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalt antal</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">286,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">332,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">364,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">335,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>arbetslösa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">6,7%</p>
</td>
<td><p>7,6%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8,3%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">7,6%</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_6"><p>Källa: AKU och SCB.</p>
</div>
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_24" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Under det senaste året har sysselsättningen stigit. Det är emellertid viktigt<br />
att påpeka att en stor del av sysselsättningsökningen skett inom kommuner<br />
och landsting. Sysselsättningsexpansion inom den offentliga sektorn är ingen<br />
realistisk lösning av arbetslöshetsproblemen. Det är därför oroande att<br />
antalet sysselsatta i kommuner, landsting och stat under de senaste tolv<br />
månaderna ökat med ca 38 000. Samtidigt har antalet personer i offentliga<br />
beredskapsarbeten minskat något, vilket innebär att antalet ordinarie<br />
arbetsplatser inom den offentliga sektorn ökat med upp mot 60 000.</p>
<p>3.4 Budgetunderskottet</p>
<p>Enligt regeringen har budgetunderskottet minskat med nästan 20 miljarder<br />
kronor från 86,6 miljarder 1982/83 till 69,1 miljarder innevarande<br />
budgetår. Det verkliga förhållandet är att den nytillträdda socialdemokratiska<br />
regeringen för det första ökade underskottet 1982/83 med nästan 15<br />
miljarder kronor genom stöd till statliga företag, ökade AMS-utgifter,<br />
återtagna besparingar etc. Det sista budgetår då de borgerliga hade ansvaret<br />
var 1981/82, då underskottet var ca 67 miljarder. Med de redovisningsregler<br />
som tillämpats för nästa budgetår vad gäller t. ex. bostadslån och krediter till<br />
affärsverk skulle 1981/82 underskottet ha legat under 60 miljarder.</p>
<p>För det andra har socialdemokraterna genomfört skattehöjningar på 30<br />
miljarder netto. På kort sikt leder detta till ökade skatteinkomster, på lång<br />
sikt är effekten på samhällsekonomin negativ.</p>
<p>För det tredje har regeringen genomfört mängder av bokföringsmässiga<br />
förändringar: förkortade kredittider för skatter, upplösning av fonder, utlyft<br />
av utgifter ur budgeten etc. Denna typ av åtgärder innebär ingen reell<br />
förbättring av underskottet.</p>
<p>För det fjärde har man genomfört en del besparingar, t. ex. sveket mot<br />
pensionärerna, vilket innebär en besparing på 4,3 miljarder i år, realt<br />
urholkade statsbidrag till kommuner och landsting, bl. a. mentalvården,<br />
borttagande av bostadsbidrag för ensamstående etc.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det egentligen anmärkningsvärt att underskottet i<br />
dag fortfarande är högre än det senaste borgerliga året.</p>
<p>Prognosen för budgetunderskottet innevarande budgetår är 69,1 miljarder.<br />
Efter tre kvartal, juli 1984-mars 1985, uppgår underskottet till drygt 75<br />
miljarder. Även om det återstående kvartalet april-juni kan komma att ge ett<br />
mindre överskott, är det föga troligt att underskottet hamnar under 70<br />
miljarder, vilket regeringen räknat med. Den dryga miljard som riksgäldskontoret<br />
redan lämnat till statens rederi Zenit och kapitalbehovet i Svenska<br />
Varv AB vittnar om att subventioner till olönsamma statsföretag åter blir<br />
aktuella.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">3.5 Statsskuld och utlandsskuld</p>
<p style="margin-left:3px;">Den svenska statsskulden var i september 1982 ca 330 miljarder kronor. I<br />
början av mars i år passerade den 580 miljarder. Därmed har statsskulden<br />
sedan regeringsskiftet ökat med 250 miljarder kronor. Det är lika mycket<br />
som statsskulden ökade under hela den borgerliga regeringsperioden 1976 1982.<br />
Statsskulden växer alltså mer än dubbelt så snabbt nu som då.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den statliga utlandsskulden uppgick i september 1982 till ca 80 miljarder<br />
kronor. I slutet av april i år var den drygt 145 miljarder. Ökningen uppgår<br />
därmed till 65 miljarder kronor eller ca 80 %. Att den statliga utlandsskulden<br />
stigit så kraftigt beror både på en fortsatt stor statlig nettoupplåning i utlandet<br />
och på valutaförluster till följd av devalveringen och dollaruppgången.</p>
<p style="margin-left:3px;">3.6 Hushållens ekonomi</p>
<p style="margin-left:3px;">Valrörelsen 1982 präglades i stor utsträckning av löften och förespeglingar<br />
om att reallönerna skulle sluta falla och levnadsstandarden förbättras. Med<br />
hänvisning till att hjulen åter skulle snurra i bl. a. Ludwig Svenssons<br />
gardinfabrik i Kinna, frammanades en bild av att löntagarna skulle få det<br />
bättre med en socialdemokratisk regering.</p>
<p style="margin-left:3px;">Trots konjunkturuppgången har i stort sett alla hushåll fått en starkt<br />
försämrad ekonomi. Reallönen föll kraftigt för alla löntagargrupper 1983.<br />
Enligt konjunkturinstitutet förlorade en genomsnittlig löntagare över 4 % i<br />
reallön. För 1984 ökade lönerna snabbare än 1983, samtidigt som prisstegringarna<br />
blev något lägre. Trots detta minskade reallönen för en genomsnittlig<br />
löntagare med 0,3 %. Bakom denna siffra döljer sig en viss reallöneökning<br />
för anställda i industrin och ett fortsatt reallönefall för framför allt<br />
offentliganställda. 1984 minskade också pensionerna, barnbidragen, bostadsbidragen<br />
m. m. för genomsnittshushållen. Som ett resultat har hushållens<br />
sparande fallit till 0.</p>
<p style="margin-left:3px;">De familjer som förlorat mest de gångna två åren är en- och tvåbarnsfamiljerna.<br />
Utvecklingen har för dessa varit särskilt dålig i de fall då bägge<br />
makarna förvärvsarbetar. Endast vid högre inkomster har de marginalskattesänkningar<br />
som skett givit någon nämnvärd positiv effekt på den disponibla<br />
inkomsten.</p>
<p style="margin-left:3px;">En ny fattigdom har brett ut sig de senaste åren. Hushållen, i första hand<br />
barnfamiljerna, tvingas ta av de besparingar man kan ha för att klara sig. De<br />
som inte har sådana tvingas söka socialbidrag. Antalet socialhjälpstagare<br />
växer snabbt. Över en halv miljon svenskar - var sextonde svensk - får nu<br />
socialbidrag. Antalet socialhjälpsberättigade är ännu större och växer<br />
rekordsnabbt. Hjälpbehoven har blivit både större och mer långvariga.</p>
<p style="margin-left:3px;">Huvudorsaken till att de enskilda familjernas ekonomiska situation<br />
försämrats sedan regeringsskiftet är regeringens skattepolitik. Skattjakten<br />
de två senaste åren har fått större omfattning än någonsin tidigare. Aldrig har<br />
så många skatter höjts och så många nya skatter införts på så kort tid. Den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">socialdemokratiska regeringen har slagit sina egna rekord från slutet av 1960och<br />
början av 1970-talet. 75 skatter har höjts och 5 skatter sänkts till ett netto<br />
av 30 miljarder kronor, vilket motsvarar en skattehöjning på i genomsnitt<br />
8 500 kr. per hushåll. Mätt som andel av hushållens inkomster har<br />
skatteuttaget ökat med nästan 6 procentenheter.</p>
<p>Diagram 4</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_10"><p>Skattetrycket i Sverige</p>
<p>!•>*. 1978- 100</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>106</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p>— l emi I. ioihliU'%0* nu BN8)</p>
<p>— — f o> HolMll»" Il iorhillandf till</p>
<p style="margin-left:18px;">b'wtto«nk<ynsi«n)</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>lin</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>104</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>ICO</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>y.</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>1 3* bordén ,n Sweden, lotal »n<J lo» Kouie^old» EP nr E/&4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Sk uiniryckri pä hushållen het okul kraftigt di ivå senasietiren.<br />
Dr smosic skoiiehOjningcrnu pä bensin m in ingär ändå inle i<br />
beräkningen för 1984.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>För i år har regeringen utlovat höjda reallöner efter skatt. Av den<br />
reviderade nationalbudgeten framgår emellertid att reallönerna per individ i<br />
stället kommer att sjunka. Visserligen beräknas reallönesumman efter skatt i<br />
nationalbudgeten öka med 0,75 % genom den särskilda skattereduktionen i<br />
juni, som drar upp lönesumman efter skatt med omkring 1 %. Men eftersom<br />
sysselsättningen beräknas höja lönesumman med närmare 1,5 % blir slutresultatet<br />
ändå en reallöneminskning per individ med 0,75%.</p>
<p>Prognosen i nationalbudgeten bygger på konjunkturinstitutets inflationsantagande<br />
på 3,7 % under loppet av året. Men även vid 3 % inflation faller<br />
reallönen per individ vid 5 % löneökning. Regeringen talar helt enkelt inte<br />
sanning, när man i den reviderade finansplanen påstår att reallönen kommer<br />
att öka i år. I verkligheten blir både löne- och prisstegringarna högre än vad<br />
regeringen antagit. Det finns ingen anledning att tro att det sammantaget<br />
skulle innebära höjda reallöner.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingen av den svenska<br />
ekonomin på en rad punkter kommer att försämras i år. Exporten och den<br />
ekonomiska tillväxten väntas avta och bytesbalansunderskottet växer. Den</p>
<p>1*** Riksdagen 1984185.3sami. Nr3200-3201</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_31" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>svenska inflationstakten kommer att fortsätta att ligga över omvärldens,<br />
vilket gör att utvecklingen i en rad avseenden kommer att se sämre ut än i<br />
regeringens kalkyler. Reallönerna fortsätter av allt att döma att falla även i<br />
år. De vanliga löntagarhushållen kommer därmed inte att få det bättre. Det<br />
sammanlagda hushållssparande! förblir obefintligt, därför att många hushåll<br />
tvingas fortsätta att ta av sina tillgångar för att upprätthålla sin levnadsstandard.</p>
<p>4. Långsiktiga perspektiv</p>
<p>4.1 Långtidsbudgeten</p>
<p>I den långtidsbudget som presenteras i kompletteringspropositionen<br />
kartläggs konsekvenserna för budgetutvecklingen fram till 1989/90 av redan<br />
fattade beslut och gjorda åtaganden. Metodiken i långtidsbudgeten innebär<br />
att utgifter som ej är indexerade har antagits ligga stilla och att några nya<br />
utgiftsåtaganden inte har förutsatts. Denna metodik innebär i ett historiskt<br />
perspektiv en kraftig underskattning av den offentliga utgiftsutvecklingen.</p>
<p>Långtidsbudgeten arbetar med två alternativ. Det första alternativet ”lågalternativet”<br />
- innebär en lönestegring och inflationstakt om 5 % resp.<br />
3 % årligen fr. o. m. 1986. Räntenivån sjunker i detta fall successivt för att<br />
slutåret uppgå till 1%. BNP antas öka med 2% per år. Detta alternativ<br />
överensstämmer i stort sett med balansalternativet i LU 84 och treårskalkylerna<br />
för 1985-1988. Trots att detta alternativ innebär att statsutgifterna<br />
minskar i volym samtidigt som skattebasen växer snabbt till följd av en<br />
reallöneökning på 2 % per år, beräknas det kassamässiga budgetsaldot uppgå<br />
till 50 miljarder kronor budgetåret 1989/90 (se diagram 5). Det betyder att<br />
inte ens vid en mycket gynnsam ekonomisk utveckling försvinner budgetunderskottet<br />
av sig självt.</p>
<p>Om statsutgifterna i lågalternativet växte i takt med BNP skulle budgetunderskottet<br />
växa till 85 miljarder kronor 1989/90. Vid en utgiftstillväxt på 5 % i<br />
enlighet med utvecklingen under andra hälften av 1970-talet blir underskottet<br />
hela 115 miljarder kronor när man är framme vid slutåret. Detta visar att<br />
någon real ökning av statsutgifterna över huvud taget inte är möjlig om<br />
Sverige skall röra sig mot balans i samhällsekonomin.</p>
<p>I det andra alternativet - ”högalternativet” - stiger lönerna med 8 % och<br />
priserna med i genomsnitt 7 % per år. Räntenivån antas uppgå till 14 % under<br />
slutåret. BNP antas till följd av försvagad export ligga kvar på oförändrad<br />
nivå. I detta alternativ försämras budgetsaldot successivt för att slutåret<br />
uppgå till 88 miljarder kronor.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Diagram 5</p>
<p>Budgetsaldots utveckling 1979/80-1989/90</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Mil|«rd«t kronor</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_8"><p>Regeringsskifte</p>
</div>
<div class="block ml_30"><p>Högalt</p>
</div>
<div class="block ml_30"><p>Lågall</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>79 80 8081 8182 8283 9384 84-BS 8S86 86 87 87 88 88 89 89 90</p>
<p>\ ^ a, </p>
<p style="margin-left:62px;">V v V</p>
<p style="margin-left:59px;">Urtall Nuv ber.</p>
</div>
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_26"><p>IB ber</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Källa: Långtidsbudgeten, prop. 1984/85:150.</p>
<p style="margin-left:3px;">Under 1984 steg både priser och löner med mer än 8 %, dvs. i högre takt än<br />
i högalternativet. För att bryta dessa trender är det enligt vår mening<br />
nödvändigt att genomföra både kraftfulla minskningar av statens utgifter och<br />
budgetunderskottet samtidigt som skattetrycket sänks.</p>
<p style="margin-left:3px;">Långtidsbudgeten visar att det inte bara är konjunkturpolitiska skäl som<br />
gör det väsentligt att spara i statsutgifterna. Även av strukturella skäl är det<br />
nödvändigt att sanera statsfinanserna om vi skall kunna komma in i en god<br />
ekonomisk utveckling.</p>
<p style="margin-left:3px;">En viktig slutsats av långtidsbudgetberäkningarna är att budgetproblemen<br />
inte löser sig av sig själva ens i lågalternativet, med dess jämfört med aktuella<br />
tendenser mycket positiva ekonomiska utveckling.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi anser inte att en utveckling av budgetunderskottet i linje med<br />
lågalternativet är förenlig med den antagna pris-, löne- och ränteutvecklingen.<br />
För att komma in på lågalternativets bana, som leder till samhällsekonomisk<br />
balans år 1990, är bl. a. omfattande utgiftsminskningar nödvändiga.</p>
<p style="margin-left:3px;">Lägre budgetunderskott har i sig en dämpande inverkan på såväl pris- och<br />
kostnadsutvecklingen som räntenivån. Trots att regeringen tycks väl medve</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_11" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">ten om möjligheterna att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen genom<br />
utgiftsnedskärningar dras inga slutsatser av detta vad gäller inflationsbekämpningen.<br />
Detta är en allvarlig brist i den nuvarande uppläggningen av<br />
den ekonomiska politiken.</p>
<p>4.2 Svensk ekonomi 1985-1988</p>
<p>Mot bakgrund av den ekonomiska utveckling som tecknats i långtidsutredningen<br />
(LU 84) presenteras i kompletteringspropositionen kalkyler över den<br />
ekonomiska utvecklingen under de kommande tre åren. Treårskalkylerna,<br />
som utarbetats på finansdepartementet, syftar till att beskriva olika konjunkturförlopp<br />
fram till 1988. Långtidsbudgeten däremot redovisar endast<br />
effekterna på budgeten av olika antaganden om framför allt priser och löner.</p>
<p>Treårskalkylerna har i likhet med långtidsutredningen och långtidsbudgeten<br />
lagts upp kring två huvudalternativ.</p>
<p>Balansalternativet bygger på ett antagande om låga pris- och löneökningar,<br />
ungefär i linje med lågalternativet i långtidsbudgeten. Dessutom har<br />
budgetförstärkningar på 15 miljarder kronor under perioden 1986-1988 lagts<br />
in i kalkylerna. Dessa budgetförstärkningar har antagits ske i form av<br />
nedskärningar i transfereringarna till kommun-, företags- och hushållssektorerna.<br />
Utvecklingen enligt balansalternativet leder mot balans såväl i<br />
utrikesbetalningar som på arbetsmarknaden. I beskrivningen av utvecklingen<br />
de senaste åren konstateras att konkurrenskraften under 1984 och 1985<br />
inte utvecklats så positivt som antogs i långtidsutredningens balansalternativ.</p>
<p>Referensalternativet förutsätter en pris- och löneutveckling i linje med<br />
historiska samband. Till skillnad mot långtidsutredningens referensalternativ<br />
har denna gång antagits att finanspolitiken stramas åt ytterligare i syfte att<br />
dämpa pris- och lönestegringstakten och undvika en försämring av bytesbalansen<br />
och statsbudgeten. Jämfört med balansalternativet läggs därför<br />
ytterligare budgetförstärkningar på ca 15 miljarder kronor 1986 och ca 10<br />
miljarder kronor 1987 in i kalkylen. Det betyder budgetförstärkningar på<br />
totalt 40 miljarder kronor för att hålla bytesbalansen under kontroll och<br />
fortsätta saneringen av statsbudgeten. Innebörden av denna uppläggning är<br />
att obalansen tar sig uttryck i framför allt ökande arbetslöshet. En utveckling<br />
i linje med referensalternativet innebär att samhällsekonomisk balans<br />
knappast kan nås förrän en bra bit in på 1990-talet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Diagram 6</p>
<p>Arbetslöshet 1980-1988. Balans- och referensalternativet.<br />
1 000-tal personer</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4"><p>280.0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>240.0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>200 0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>180 0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>180 0</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>140 0 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>120.0 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>100 0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>80.0</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>800</p>
</div>
<div class="block ml_14"><p>10B2</p>
</div>
<div class="block ml_18"><p>1063</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>1087</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Källa: Treårskalkylerna, prop. 1984/85:150.</p>
<p>Treårskalkylerna visar att det inte går att bekämpa arbetslösheten genom<br />
en expansiv politik. Det bytesbalansunderskott som skulle följa rycker undan<br />
grunden för sysselsättningsökningen. Vi instämmer i regeringens slutsats på<br />
s. 31 i långtidsbudgeten vad beträffar våra möjligheter att lösa problemen<br />
med en devalvering:</p>
<p>Problemen med alltför stora pris- och löneökningar kan inte heller lösas<br />
med ytterligare en devalvering. Förbättringen av konkurrenskraften skulle<br />
endast bli kortsiktig och hos olika beslutsfattare skulle skapas starka<br />
förväntningar om fortsatta prisstegringar och nya devalveringar. Ett centralt<br />
mål för den ekonomiska politiken - prisstabilitet - skulle då överges på<br />
obestämd tid.</p>
<p>Om pris- och löneutvecklingsutvecklingen skulle fortsätta att vara för<br />
snabb, finns det alltså i praktiken ingen annan möjlighet än att strama åt den<br />
ekonomiska politiken.</p>
<p>En utveckling i linje med balansalternativet ställer vissa bestämda krav på<br />
ekonomins funktionsförmåga och på den ekonomiska politiken. Dessa krav<br />
formuleras i treårskalkylerna i fem punkter:</p>
<p style="margin-left:10px;">- Pris- och lönestegringstakten måste dämpas betydligt.</p>
<p style="margin-left:10px;">- Industrins räntabilitet måste ligga kvar på en hög nivå.</p>
<p style="margin-left:10px;">- De offentliga utgifternas ökningstakt måste begränsas och statens budgetunderskott<br />
minskas.</p>
<p style="margin-left:10px;">- Den inhemska efterfrågeutvecklingen måste anpassas till kravet på balans i<br />
de utrikes affärerna och till behovet av ökad sysselsättning.</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:13px;">- Arbetsmarknadens förmåga till omställning och anpassning måste förbättras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Även om dessa förslag till inriktning av den ekonomiska politiken inte är<br />
heltäckande - behovet av sänkt skattetryck, omstrukturering av den<br />
offentliga sektorn, marknadsanpassad lönebildning m. m. finns inte med instämmer<br />
vi till fullo i den uppläggning av den ekonomiska politiken som här<br />
förordas. Det är i allt väsentligt en politik som moderata samlingspartiet<br />
länge har drivit.</p>
<p style="margin-left:3px;">Grundtanken i treårskalkylerna att det - vid en mycket god ekonomisk<br />
utveckling med låga pris- och löneökningar - behövs budgetförstärkningar på<br />
15 miljarder kronor strider mot regeringens strategi att inga flera besparingsåtgärder<br />
behöver vidtas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen i den reviderade finansplanen<br />
i stort sett bortsett från den inriktning av den ekonomiska politiken som<br />
rekommenderas i treårskalkylerna. Uttalandet att ”den inhemska efterfrågeutvecklingen<br />
måste anpassas till kravet på balans i utrikesaffärerna” innebär i<br />
dagsläget att det behövs en finanspolitisk åtstramning. Regeringen väljer i<br />
stället att hålla uppe den inhemska efterfrågeutvecklingen genom en<br />
ofinansierad skatterabatt.</p>
<p style="margin-left:3px;">De budgetförstärkningar på mellan 15 och 40 miljarder kronor som lagts in<br />
i de två huvudalternativen borde enligt vår mening ha föranlett regeringen att<br />
diskutera vilka transfereringar resp. vilken offentlig konsumtion som nedskärningarna<br />
i första hand skall beröra. Moderata samlingspartiet har<br />
tidigare angett vilka budgetförstärkningar som enligt vår mening behöver<br />
vidtas den kommande mandatperioden.</p>
<p style="margin-left:3px;">5. Regeringens ekonomiska politik</p>
<p style="margin-left:3px;">5.1 Den ekonomisk-politiska strategin</p>
<p style="margin-left:3px;">Den strategi som den socialdemokratiska regeringen vid tillträdet hösten<br />
1982 valde för att bekämpa Sveriges problem lanserades som ”den tredje<br />
vägen”. Denna väg skulle enligt regeringen varken vara en ren åtstramningslinje<br />
med hög arbetslöshet som resultat eller innebära en allmänt expansiv<br />
politik med åtföljande snabb inflation. I stället hoppades regeringen att den<br />
valda medelvägen skulle göra det möjligt att förena låg inflation med låg<br />
arbetslöshet. Resultat av att åtstramningspolitiken avvisades är att inflationen<br />
efter två och ett halvt år av socialdemokratiskt styre är högre än den var i<br />
september 1982. Den är dessutom den högsta bland 16 jämförbara industriländer.<br />
Samtidigt har den totala arbetslösheten fortsatt att växa.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det första steget på ”den tredje vägen” var devalveringen av kronan i<br />
oktober 1982. Devalveringen följdes enligt regeringen av ett ”omfattande<br />
offentligt investeringsprogram”. Talet om ett omfattande investeingsprogram<br />
har upprepats i finansplan efter finansplan. I själva verket har de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>offentliga investeringarna minskat realt varje år efter regeringsskiftet.</p>
<p>När inflationen till följd av devalveringen och otillräcklig stramhet i<br />
finanspolitiken började stiga, proklamerade regeringen kamp mot inflationen<br />
som det s. k. andra steget på den tredje vägen. Prisstegringarna skulle<br />
ned till samma nivå som i de viktigaste konkurrentländerna, dvs. runt 3-4 %.<br />
Men i stället för att strama åt politiken valde regeringen att bekämpa<br />
inflationen med prisstopp, löntagarfonder, likviditetsindragningar, Rosenbadsöverläggningar<br />
m. m. Detta försök att reglera och prata bort inflationen<br />
har misslyckats.</p>
<p>Den svenska lönekostnadstrenden pekade 1984 uppåt i stället för nedåt.<br />
Löneökningarna i industrin blev 3-4 procentenheter högre än 1983.1 år tror<br />
inte någon på allvar att 5-procentsmålet för löneutvecklingen kommer att<br />
kunna förverkligas. Trots detta bygger regeringen hela sin strategi på att<br />
löneökningarna skall begränsas till 5 % i år.</p>
<p>Prisutvecklingen det första kvartalet i år visar att inflationsmålet inte går<br />
att klara ens om lönekostnadsökningarna skulle komma i närheten av de<br />
önskvärda 5 %. I stället står det klart att den inhemska efterfrågan är för hög<br />
även utan några lönehöjningar alls. Detta visas av att inflationen det första<br />
kvartalet i år ligger över 9 % på årsbasis och att bytesbalansen uppvisar ett<br />
underskott på ca 7 miljarder kronor.</p>
<p>Utvecklingen av prisstegringen, bytesbalansen, valutaflödet, kronkursen<br />
m. m. är klara tecken på att den finanspolitiska åtstramningen varit<br />
otillräcklig och att vädjanden till arbetsmarknadens parter om återhållsamhet<br />
inte räcker. Att bekämpa inflationen enbart genom mer eller mindre<br />
uttalad inkomstpolitik samtidigt som regeringen tar på sig hela ansvaret för<br />
sysselsättningen är enligt vår mening felaktigt. I stället borde regeringen<br />
genom finans- och penningpolitik ansvara för prisstabiliteten samtidigt som<br />
arbetsmarknadens parter själva tar sin del av ansvaret för sysselsättningen.</p>
<p>Att regeringen under loppet av 1985 skulle komma ned i närheten av<br />
inflationsmålet på 3 % saknar all trovärdighet efter den höga inflationstakt<br />
som uppmätts det första kvartalet i år. De flesta oberoende bedömare tror att<br />
inflationen återigen blir minst dubbelt så hög som målsättningen. Regeringen<br />
har fastnat på det ”andra steget”. Den s. k. tredje vägens politik befinner sig i<br />
en återvändsgränd som är omöjlig att ta sig ut ur utan omläggning av<br />
politiken.</p>
<p>Regeringen hade behövt genomföra kraftiga utgiftsnedskärningar, skattesänkningar,<br />
avregleringar och en fast och konsekvent politik gentemot<br />
arbetsmarknadens parter för att klara inflationsbekämpningen. Ingenting av<br />
detta har gjorts. Avtalsröran på arbetsmarknaden består därför. Lönerörelsens<br />
senaste utveckling visar att en regering aldrig kan överlåta inflationsbekämpningen<br />
åt andra. En rad misslyckade ingripanden i avtalsrörelsen gör<br />
att regeringen bär ansvaret för den nuvarande situationen. Den har inte<br />
klarat att föra en konsekvent politik i egenskap av arbetsgivare på den<br />
statliga sidan.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Beskrivningen av den ekonomisk-politiska strategin och det ekonomiska<br />
läget i den reviderade finansplanen har i det närmaste fått karaktären av en<br />
valhandbok. Ingenting sägs om att vi har börjat tappa marknadsandelar, att<br />
konjunkturen troligtvis blir mattare under året och att bytesbalansunderskottet<br />
för närvarande växer snabbt vilket kan medföra mycket stora<br />
problem för svensk ekonomi de närmaste åren. Det är svårt att frigöra sig<br />
från intrycket att regeringen medvetet förfalskar verkligheten för att i<br />
valrörelsen kunna säga att vi är på rätt väg. Den mer problemorienterade,<br />
långsiktiga inriktning av den ekonomiska politiken som regeringen så sent<br />
som i höstas angav i en proposition har helt försvunnit i den reviderade<br />
finansplanen. Borta är de kärva analyserna, krismedvetandet och varningarna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringens försök att marknadsföra budskapet ”Sverige är på rätt väg”<br />
när så många tecken visar på motsatsen är fel av flera skäl. En finansplan skall<br />
inge förtroende hos allmänheten, kreditbedömare och företag inom och<br />
utom landet. Ett sådant förtroende skapas genom en korrekt verklighetsbeskrivning<br />
i kombination med ekonomisk-politiska åtgärder för att hålla ned<br />
inflationen och åstadkomma jämvikt i bytesbalansen etc.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den glättade verklighetsbeskrivningen ger medborgarna och framför allt<br />
avtalsparterna fel intryck av vad Sverige kan kosta på sig när det gäller<br />
löneökningar m. m. Det undergräver också krismedvetandet och hindrar<br />
därmed regeringen från att sätta in den åtstramning som behövs.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alla tecken talar nu för att det behövs en finanspolitisk åtstramning genom<br />
besparingar. Regeringen blundar emellertid för kraven på en skärpning av<br />
den ekonomiska politiken. Finanspolitiken skall t. o. m. tillåtas bli ännu mer<br />
expansiv genom skatterabatten i juni. Med regeringens uppläggning av<br />
politiken läggs hela åtstramningsbördan på penningpolitiken. Detta har bl. a.<br />
resulterat i nya regleringar på kreditmarknaden i form av likviditetsindragande<br />
åtgärder gentemot företag och kommuner. Denna uppläggning av den<br />
ekonomiska politiken är enligt vår mening oacceptabel i det nuvarande<br />
ekonomiska läget.</p>
<p style="margin-left:3px;">5.2 Budgetpolitiken</p>
<p style="margin-left:3px;">Minskningen av budgetunderskottet efter den socialdemokratiska regeringens<br />
första år är ett resultat av konjunkturförbättringens effekter på<br />
inkomst- och utgiftssidan, höjda skatter på hushåll och företag, en rad<br />
bokföringsmässiga åtgärder samt en del lågt uppskattade utgiftsposter för<br />
nästa budgetår. Därtill skall läggas att regeringen dels varit framgångsrik vad<br />
gäller undvikande av nya utgifter, dels omprövat en del mindre utgiftsposter<br />
vid den traditionella budgetbehandlingen.</p>
<p style="margin-left:3px;">För budgetåret 1985/86 redovisar regeringen nu ett något lägre budgetunderskott<br />
än i januari - 60,8 miljarder jämfört med 63,5 miljarder. Innevarande<br />
budgetår beräknas budgetsaldot stanna på minus 69,1 miljarder. Detta ger</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>ett intryck av att budgetunderskottet skulle minska med drygt 8 miljarder<br />
kronor till nästa budgetår. En närmare granskning av prognosen visar<br />
emellertid att minskningen är kosmetisk. Genom utflyttningen av bostadslån<br />
från den 1 juli 1985 och förändringar av krediterna till de statliga verken<br />
minskar underskottet bokföringstekniskt med ca 10 miljarder. Hade dessa<br />
poster inte lyfts ut ur budgeten, skulle prognosen för underskottet nästa år ha<br />
legat över 70 miljarder, givet alla andra antaganden. I den reviderade<br />
finansplanen bekräftas denna bild genom att det underliggande budgetsaldot<br />
ökar med 1 miljard kronor mellan 1984/85 och 1985/86.</p>
<p>Regeringen räknar dessutom orealistiskt lågt på vissa utgiftsposter.<br />
Statsskuldräntorna beräknas minska från 75,5 miljarder detta budgetår till</p>
<p>73,8 miljarder 1985/86. Mellan 1983/84 och 1984/85 ökade dessa ränteutgifter<br />
med drygt 15 miljarder. Att räkna med att statsskuldräntorna nu faller trots<br />
att statsskulden ökar med minst 60-70 miljarder kronor är inte trovärdigt ens<br />
om kursförlusterna minskar kraftigt.</p>
<p>Vidare är arbetsmarknadsdepartementets anslag mycket lågt beräknade<br />
med tanke på att vi nu går in i en sämre konjunktursituation. Att en<br />
socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik skulle innebära sänkta utgifter för<br />
beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och arbetsmarknadsutbildning under<br />
en konjunkturavmattning förefaller inte troligt.</p>
<p>Att underskottet i själva verket ökar något, även vid den orealistiska<br />
beräkningen av statsskuldräntor etc., framgår även av den totala offentliga<br />
sektorns underskott, som beräknas växa från 23,3 miljarder 1984 till 24,7<br />
miljarder 1985.</p>
<p>1984 minskade de totala offentliga utgifterna för första gången under de<br />
senaste decennierna. Denna minskning förklaras bl. a. av sänkta pensioner<br />
och en önskvärd neddragning av industrisubventionerna. Därtill skall läggas<br />
att regeringen dels varit framgångsrik vad gäller undvikandet av nya utgifter,<br />
dels omprövat en del mindre utgiftsposter vid den traditionella budgetbehandlingen.<br />
Problemet är att de flesta av dessa utgiftsminskningar inte kan<br />
upprepas särskilt många gånger. Neddragningen av industrisubventionerna<br />
med ca 7 miljarder kronor kan inte göras någon mer gång.</p>
<p>En fortsatt hård budgetmangling kan i framtiden ge ytterligare någon eller<br />
några miljarder kronor per år. Detta är inte tillräckligt för att förhindra en<br />
ökning av underskottet i framtiden, eftersom statsskuldräntorna och de stora<br />
transfereringssytemen kan förväntas fortsätta att öka. Den socialdemokratiska<br />
regeringen har inte förmått göra något åt orsakerna till de stora<br />
utgiftsökningarna. Det visar sig också redan i år, då de totala offentliga<br />
utgifterna i den reviderade nationalbudgeten beräknas öka med 2,1 %<br />
jämfört med en minskning på 0,7 % 1984.</p>
<p>Om ingenting görs för att strama åt utgiftsökningarna i kommuner och<br />
statsbudget, kommer sannolikt utgiftsexpansionen ytterligare att tillta något<br />
1986. Den regering som har ansvaret för nästa mandatperiod måste därför<br />
börja angripa de offentliga utgiftsökningarna och underskottet med struktu</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>rella besparingar i bostadssubventioner, sjukförsäkring, statsbidrag till<br />
kommunerna m. m.</p>
<p>Neddragningar i de stora utgiftssystemen måste också göras för att skatter<br />
skall kunna sänkas. Den socialdemokratiska regeringen har i handling visat<br />
att man inte vill sänka marginaleffekterna eller det totala skatteuttaget.</p>
<p>5.3 Kreditpolitiken</p>
<p>Den svenska kreditpolitiken har under senare år genomgått en viss<br />
förändring genom att en del nya upplåningsinstrument såsom statsskuldväxlar<br />
och riksobligationer har introducerats på marknaden. Räntestyrningen<br />
sker numera delvis via öppna marknadsoperationer och anbudsförfarande<br />
vid nyemission av statspapper. Kreditpolitiken har därigenom i en del<br />
avseenden fått en mer marknadsorienterad inriktning. Förändringarna har<br />
skapat förutsättningar för en vitalisering och effektivisering av penningmarknaden.<br />
Samtidigt har emellertid en rad åtgärder genomförts i motsatt<br />
riktning. Dit hör bl. a. likviditetsindragningarna från näringslivet och<br />
kommunerna. Därtill kan läggas att den stora skillnaden mellan den genom<br />
placeringsplikten reglerade räntan på prioriterade obligationer och den långa<br />
marknadsräntan medfört att några riksobligationer inte emitterats på snart<br />
ett år.</p>
<p>Med likviditetsindragningarna vill regeringen dels begränsa penningmängdens<br />
tillväxt, dels styra kreditströmmarna till statsskulden genom en ny typ<br />
av regleringsinstrument. Instrumentet har dock den svagheten att det endast<br />
verkar under en begränsad tid. Så småningom blir medlen fria och skall<br />
återbetalas till sina rätta ägare. Detta återflöde kan skapa stora problem för<br />
penningpolitiken och framkalla förslag om fortsatt frysning av medlen hos<br />
riksbanken.</p>
<p>Vi har tidigare motsatt oss alla genomförda tvångsindragningar av<br />
likviditet genom exportdepositioner, förnyelsefonder, likviditetskonton etc.<br />
Att finansiera budgetunderskottet genom reglering är felaktigt. Enbart för<br />
1985 beräknas likviditetsindragningarna uppgå till närmare 15 miljarder<br />
kronor. För nästa år blir indragningarna genom förnyelsefonder m. m.<br />
troligtvis ännu större. Företagen behöver behålla sina vinstmedel för<br />
investeringar, och kommunernas verksamhet bör begränsas på annat sätt.<br />
Därför avvisar vi även de nu aktuella förslagen.</p>
<p>5.4 Sveriges problem kvarstår</p>
<p>Regeringen försöker dölja bristen på åtgärder mot Sveriges strukturella<br />
problem med hänvisningar till konjunkturbetingade förbättringar vad gäller<br />
export, industriproduktion och bytesbalans.</p>
<p>Konjunkturuppgången kan emellertid inte dölja att de långsiktiga trenderna<br />
är fortsatt negativa. Pris- och lönekostnadsökningarna fortsätter att ligga</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>på dubbla omvärldens. Ekonomins förmåga att skapa nya varaktiga arbetstillfällen<br />
förefaller ha minskat. Den totala arbetslösheten har stigit med<br />
50 000 sedan lågkonjunkturåret 1982. Den samlade offentliga sektorns<br />
underskott och de offentliga utgifterna ökar återigen. Skattetrycket för<br />
hushållen skärps, och ingenting görs för att släppa in konkurrens i den<br />
offentliga sektorn. Lika ivrig som regeringen har varit att höja skatterna för<br />
hushåll och företag, lika ovillig är den att ingripa mot regleringar och<br />
monopol. De försök till privatisering och ökad konkurrens som skett vad<br />
gäller produktion av daghemstjänster har stoppats. På läkarområdet har<br />
genom Dagmar-överenskommelsen konkurrensen ytterligare minskat.</p>
<p>Det privata näringslivets förmåga att använda devalveringen och den<br />
internationella konjunkturuppgången till ökad produktion står i skarp<br />
kontrast till regeringens brist på nytänkande vad gäller den ekonomiska<br />
politiken. Eftersom ingen omläggning av den ekonomiska kursen har skett<br />
står vi nu illa rustade att möta den konjunkturförsvagning som av allt att<br />
döma ligger framför oss. Regeringens passivitet innebär att de grundläggande<br />
balansbristerna förblivit olösta och att krismedvetandet minskat.</p>
<p>Sverige är det land i västvärlden som gått längst vad gäller den offentliga<br />
sektorns monopol på en stor del av serviceproduktionen. Detta måste ändras<br />
samtidigt som flexibiliteten på arbetsmarknaden ökas med sänkta marginalskatter,<br />
större lönespridning och allmän avreglering av ekonomin. I den<br />
reviderade finansplanen finns ingen som helst insikt om att dessa avgörande<br />
strukturgrepp behövs för fortsatt välståndsökning. Regeringen tycks vara så<br />
upptagen av att skönmåla det ekonomiska läget att man inte ens har börjat<br />
fundera på grundläggande förändringar i den offentliga sektorn.</p>
<p>Den offentliga sektorns samlade storlek utgör ett problem som måste<br />
angripas med samma kraft som dess underskott saneras. Oavsett vilket mått<br />
som används är den offentliga sektorn i Sverige större än i något annat<br />
västland.</p>
<p>Statens och kommunernas kraftiga expansion i Sverige är en väsentlig<br />
förklaring till att vi har svårt att få en ekonomisk tillväxt som kan klara<br />
sysselsättningsutvecklingen på sikt. Det höga skattetrycket har medverkat<br />
till att driva upp inflationstakten och till att minska drivkrafterna för de<br />
enskilda människorna och för företagen. Det är den enskilde arbetarens eller<br />
företagarens arbete och sparande som skapar välstånd. Fungerar inte<br />
ekonomin för vanliga människor kan den i längden inte heller fungera för<br />
landet. Regeringens politik godtar inte detta faktum. Det är ett dåligt sätt att<br />
möta framtiden.</p>
<p>Utbyggnaden av den offentliga sektorn har medverkat till en lönestruktur<br />
som motverkar en utbyggnad av det privata näringslivet. Det stora budgetunderskottet<br />
och det växande bytesbalansunderskottet har framtvingat en<br />
internationellt sett mycket hög räntenivå. På stora områden har dessutom det<br />
privata näringslivets tillväxtförmåga hämmats genom ett växande antal</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>regleringar och den byråkrati som sammanhänger med den offentliga<br />
sektorns expansion.</p>
<p>För att vi skall få bukt med våra strukturella problem är det viktigt att den<br />
offentliga sektorns inflytande på ekonomin minskar på alla nivåer. Att<br />
minska den offentliga sektorn innebär att politikernas inflytande avtar<br />
samtidigt som de enskilda människornas inflytande i ekonomin ökar.</p>
<p>Under de socialdemokratiska regeringsåren har ingenting hänt vad gäller<br />
lönebildningen. En förutsättning för återställd balans är att lönekostnadsökningarna<br />
bringas ned till den ökningstakt som råder i omvärlden. Till följd av<br />
bl. a. den stela lönestrukturen och de höga marginaleffekterna har arbetsmarknaden<br />
kommit att fungera allt sämre. Ett problem som sammanhänger<br />
med detta är den svenska lönestrukturen. För att flexibiliteten på arbetsmarknaden<br />
skall förbättras är det nödvändigt att lönestrukturen blir mer<br />
marknadsanpassad. Den s. k. solidariska lönepolitiken har av allt att döma<br />
lett till att löneskillnaderna blivit alltför små. En expansion i näringslivet och<br />
en ökad flexibilitet i ekonomin förutsätter att den konkurrensutsatta delen av<br />
näringslivet återfår sin löneledande roll och att rörligheten underlättas<br />
genom större lönespridning.</p>
<p>På kort sikt har problemen i den svenska ekonomin kraftigt förvärrats de<br />
senaste månaderna. Viktiga faktorer pekar åt fel håll. Den höga svenska<br />
inflationstakten gör att vi förlorar marknadsandelar, vilket dämpar exporten.<br />
Den snabbt stigande hemmamarknadsefterfrågan har samtidigt slagit<br />
igenom i en kraftig importökning. Denna utveckling har gett ett betydande<br />
underskott i bytesbalansen det första kvartalet i år. Det starka och ihållande<br />
valutautflödet på ca 2 miljarder kronor per månad är direkt orsakat av<br />
bytesbalansunderskottet. Försämringen av utrikeshandeln har också lett till<br />
att kronan har försvagats. Den svenska kronkursen ligger i förhållande till<br />
valutakursindex på den lägsta nivån sedan september 1982.</p>
<p>Trots att den svenska räntemarginalen gentemot de internationella<br />
räntorna successivt har ökat under året har valutautflödet inte kunnat<br />
bromsas. Att valutareserven inte minskat nämnvärt under året beror på att<br />
staten de första fyra månaderna i år nettolånade över 11 miljarder kronor i<br />
utlandet, trots regeringens uttalade målsättning att inte låna mer utomlands.</p>
<p>För att förhindra en fortsatt negativ utveckling borde regeringen omedelbart<br />
strama åt ekonomin genom att skära ned de offentliga utgifterna. En<br />
kreditpolitisk åtstramning är ej tillräcklig, vilket bl. a. visats av att räntehöjningen<br />
med 2 procentenheter i januari inte kunde bromsa valutautflödet. Att<br />
möta situationen med någon sorts överbryggningspolitik genom statlig<br />
upplåning i utlandet är oacceptabelt. En finanspolitisk åtstramning är därför<br />
nödvändig redan före sommaren.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>6. Det moderata alternativet</p>
<p>6.1 Den moderata strategin</p>
<p>Moderata samlingspartiets politik syftar till att på alla områden förstärka<br />
marknadsekonomin. Vi förespråkar en ekonomisk politik som ger utrymme<br />
för stor frihet och uppmuntrar personliga initiativ. Detta förutsätter att<br />
människorna själva får behålla en rimlig del av ersättningen för sina<br />
arbetsinsatser. Därför är det nödvändigt att sänka skatterna och minska den<br />
offentliga sektorn.</p>
<p>Vi förordar en politik som begränsar den offentliga sektorns resursanvändning<br />
samtidigt som den enskilda sektorn ges mer expansionsutrymme.<br />
Viktiga inslag i en sådan politik är för det första en minskning av utgifterna i<br />
stat och kommun. Den åtstramning av finanspolitiken som är nödvändig för<br />
att få ned inflationstakt och budgetunderskott bör ske enbart genom<br />
utgiftsminskningar. Privat verksamhet är mer effektiv än offentlig och måste<br />
därför ges ett ökat utrymme. Utgiftsminskningar är även viktiga för att<br />
minska rundgången av skatter och bidrag. Det går inte att spara utan att det<br />
märks. Neddragningen av offentlig konsumtion och transfereringar måste<br />
därför utformas så att de som verkligen har det svårt får ett ordentligt stöd<br />
från det allmänna.</p>
<p>För det andra krävs en sänkning av skattetrycket. I första hand måste de<br />
skatter som drabbar arbete, företagande och sparande sänkas. Ett lågt<br />
skattetryck och låga marginaleffekter ger en konkurrensfördel gentemot<br />
omvärlden. Sänkta skatter ger också ökad tillväxt. Det stora budgetunderskottet<br />
utgör en begränsning vad gäller möjligheten att sänka skatterna.<br />
Utgiftsminskningarna måste dock bli så stora att det finns utrymme för ett<br />
sänkt skatteuttag. Sänkta skatter gör det också möjligt att minska subventioner<br />
och bidrag utan att hushållens ekonomiska situation försämras.</p>
<p>För det trejde skall vi avreglera Sverige. De enskilda människornas frihet<br />
måste öka och förbud och föreskrifter som hämmar näringslivet tas bort.<br />
Lagstiftningen på arbetsmarknaden skall mjukas upp så att den underlättar<br />
och inte försvårar omställningar i arbetslivet. Bostadsmarknaden måste åter<br />
fås att fungera. En friare kreditmarknad förmedlar de finansiella resurserna<br />
smidigare, snabbare och säkrare till de områden där de gör mest nytta. Statlig<br />
centralstyrning och byråkrati måste ersättas med rörlighet och anpassning.</p>
<p>För det fjärde krävs privatisering, konkurrens och avgiftsfinansiering i<br />
stora delar av den offentliga verksamheten. Våra förslag till frihetsreformer<br />
innebär att monopolen skall brytas och konkurrensen stärkas inom områden<br />
som barnomsorg, sjukvård, åldringsvård, parkförvaltning, brandförsvar etc.<br />
Det fria valet är att föredra framför myndigheternas styrning även när det<br />
gäller tryggheten. Valfriheten är särskilt viktig för den som genom sjukdom,<br />
ålder eller handikapp är särskilt beroende av andra för vård och stöd.</p>
<p>För det femte krävs att löntagarfonderna avskaffas. Fonderna hör inte<br />
hemma i vårt ekonomiska system och hämmar näringslivets funktioner.<br />
Fondsocialismens upphörande måste åtföljas av en spridning av aktieägan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>det. Genomförs de borgerliga partiernas förslag till avveckling av löntagarfonderna<br />
får Sverige världens bredaste aktieägande.</p>
<p>6.2 Utgifts- och budgetpolitik</p>
<p>Ett centralt mål för den ekonomiska politiken under 1980-talet är att<br />
avveckla det strukturella underskottet i den samlade offentliga sektorn och<br />
samtidigt sänka skattetrycket. Det innebär att underskottet måste minska<br />
med 30-35 miljarder kronor jämfört med den nuvarande nivån. Avvecklingen<br />
av underskottet bör genomföras så att minskningen är något större i en<br />
god konjunktursituation och något mindre vid en lägre aktivitetsnivå.</p>
<p>Samtidigt med underskottsminskningen är det vår målsättning att sänka<br />
skattetrycket med 5 procentenheter till 1990, vilket skulle betyda att<br />
skattetrycket då skulle vara nere i 45 % av bruttonationalprodukten. Detta<br />
innebär ett närmande till övriga högskatteländer. För att åstadkomma denna<br />
skattesänkning behöver emellertid inte skatterna sänkas med 8 miljarder<br />
kronor per år. Oförändrade skattesatser och ett fullständigt inflationsskydd<br />
av inkomstskatten leder till ett automatiskt sänkt skattetryck vid ekonomisk<br />
tillväxt och oförändrade vinst- och löneandelar.</p>
<p>För att möjliggöra balans i den samlade offentliga sektorn och sänkt<br />
skattetryck måste de samlade utgifterna i stat, kommun och socialförsäkringssektorn<br />
minska i reala priser samtidigt som landets samlade produktion<br />
växer.</p>
<p>Budgetunderskottet, den höga utgiftsnivån och skattetrycket i stat och<br />
kommun innebär en fara både för de offentliga finanserna och för hela den<br />
svenska ekonomin. Som framgår av regeringens långtidsbudget följer<br />
saneringen av statsfinanserna ingalunda automatiskt genom en återställd<br />
ekonomisk tillväxt. Enbart statsskuldräntornas tillväxt innebär en ökning av<br />
underskottet med ca 10 miljarder kronor årligen. Eftersom skatterna nu<br />
måste sänkas för att ökad ekonomisk tillväxt skall uppnås, blir kraven på<br />
utgiftsnedskärningar extra stort.</p>
<p>En minskning av budgetunderskottet är nödvändig både av stabiliseringspolitiska<br />
och av strukturella skäl. I den mån konjunktursituationen nästa<br />
budgetår blir sådan att underskottsminskningen leder till att den totala<br />
efterfrågenivån kommer på en lägre nivå än vad som är lämpligt bör detta<br />
motverkas med sänkta skatter. Ökade utgifter är inte längre möjliga för att<br />
stimulera ekonomin.</p>
<p>I vår januarimotion angående den ekonomiska politiken (1984/85:2343)<br />
föreslog vi besparingar på 21 miljarder kronor. Av dessa är knappt 4<br />
miljarder av mer eller mindre tillfällig natur. Skattesänkningar föreslogs på<br />
10,5 miljarder kronor på helår. Hade dessa förslag genomförts skulle det<br />
beräknade budgetunderskottet ha blivit 10,5 miljarder kronor lägre än det av<br />
regeringen nu redovisade.</p>
<p>För budgetåret 1985/86 uppgick våra besparingsförslag till drygt 17<br />
miljarder kronor och skattesänkningsförslagen till knappt 6 miljarder</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>kronor. Anledningen är att många av våra skattesänkningsförslag och även<br />
utgiftsförändringar träder i kraft först den 1 januari 1986.</p>
<p>Smärre förändringar av regeringens förslag till utgiftsanslag har skett i<br />
samband med riksdagens behandling under våren. Detta har dock inte<br />
inneburit någon nämnvärd förändring av skillnaden jämförd med totalsumman<br />
av våra besparingsförslag. Emellertid kommer våra ställningstaganden<br />
till regeringens förslag vad gäller bidrag till kommunerna med anledning av<br />
avskaffandet av kommunal företagsbeskattning och skatteutjämningsavgiften<br />
att innebära att våra utgiftsminskningar jämfört med januarimotionen<br />
ökar med 434 milj. kr. på helår. För budgetåret 1985/86 ökar besparingarna<br />
med 217 milj. kr.</p>
<p>På skattesidan medför vårt avvisande av regeringens förslag om höjt<br />
schablonavdrag - från 1 000 kr. till 3 000 kr. - att skatteinkomsterna på två<br />
års sikt ökar med 3,2 miljarder kronor jämfört med regeringens budgetalternativ.<br />
På kort sikt blir budgeteffekten lägre till följd av att endast 1 500 kr. av<br />
höjningen på 2 000 kr. beaktas vid preliminärskatteuttaget. För helåret 1986<br />
blir effekten ca 2,5 miljarder och för budgetåret 1985/86 ca 1,2 miljarder.<br />
Samtidigt blir de statsfinansiella kostnaderna av ett fullständigt inflationsskydd<br />
av den statliga skatteskalan högre än vi räknat med i januari. I stället<br />
för att, som vi utgick ifrån, skriva upp skatteskalan med den målsatta<br />
inflationen på 3 % har regeringen avskaffat inflationsskyddet. Detta medför<br />
en statsfinansiell merkostnad på 1,6 miljarder på helår för vårt förslag.<br />
Sammantaget innebär dessa förändringar att vårt budgetunderskott ligger<br />
nästan 12 miljarder kronor lägre än det av regeringen förslagna.</p>
<p>De av oss föreslagna utgiftsnedskärningarna redovisas departementsvis i<br />
tabell 4 nedan. Besparingsförslagen har tidigare redovisats utförligt i<br />
separata motioner. Vi står fast vid dessa besparingsförslag för det kommande<br />
budgetåret.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:7px;">Tabell 4</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Utgiftsminskningar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Helår</p>
<p style="margin-left:6px;">1986</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Budgetår</p>
<p style="margin-left:10px;">1985/86</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Justitiedepartementet</p>
</td>
<td><p>10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Utrikesdepartementet</p>
</td>
<td><p>805</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">805</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Socialdepartementet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">3 583</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 792</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Kommunikationsdepartementet1</p>
</td>
<td><p>765</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">765</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Finansdepartementet</p>
</td>
<td><p>2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Utbildningsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1 043</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 003</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Jordbruksdepartementet2</p>
</td>
<td><p>807</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">807</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Arbetsmarknadsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1 597</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1 367</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Bostadsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">3 431</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">3 031</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Civildepartementet</p>
</td>
<td><p>86</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">63</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Industridepartementet3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">4 896</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">4 896</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Minskade statsbidrag till kommunerna</p>
<p style="margin-left:3px;">Slopat bidrag till kommunerna med anledning av</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">4000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">2 646</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen<br />
Ingen skatteutjämningsavgift på kommunernas skat</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1 569</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">784</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">teunderlag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">-1 135</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-567</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">Summa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">21 459</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">17 404</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Försvarsdepartementet4</p>
<p style="margin-left:3px;">Minskade skatteintäkter till följd av ändringar i vissa</p>
</td>
<td><p>-60</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-60</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">försäkringssystem</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">-1 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">-500</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">Summa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">20 399</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">16 844</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Minskade statsskuldräntor (12 %)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Nettobesparingar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">21 399</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">17 444</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:7px;">1 Av beloppet utgör 250 milj. kr. tillfälliga besparingar.</p>
<p style="margin-left:7px;">2 Av beloppet utgör 400 milj. kr. tillfällig besparing. 147 milj. kr. utgörs av minskade<br />
statliga åtaganden på det skogspolitiska området till följd av vår föreslagna sänkning<br />
av skogsvårdsavgifter.</p>
<p style="margin-left:7px;">3 Av beloppet utgör 3 250 milj. kr. tillfälliga besparingar.</p>
<p style="margin-left:7px;">4 Budgetalternativet innebär ett konsekvent fullföljande av fyrpartiöverenskommelsen<br />
om försvaret. Vi begärde i januari att regeringen skulle lägga förslag till riksdagen<br />
om extra medel för att finansiera de utökade uppgifter försvaret ålades i budgetpropositionen,<br />
bl. a. avseende värnpliktsförmånen. Vi beräknade ett belopp på 50-60<br />
milj. kr. för detta.</p>
<p>Tonviken i denna budgetpolitik är lagd på besparingar som minskar de<br />
automatiska utgiftsökningarna och på utgiftsminskningar som inte direkt<br />
påverkar hushållens köpkraft. Avvägningen mellan besparingar och skattesänkningar<br />
är gjord så att hushållens ekonomiska situation inte skall<br />
försämras.</p>
<p>Vi anser det angeläget att hushållens resurser i större utsträckning skall<br />
bestå av arbetsinkomster och mindre av bidrag från stat och kommun. På<br />
samma sätt som de grundläggande obalanserna i vår ekonomi orsakats av en<br />
växelverkan mellan offentliga utgiftsökningar och skattehöjningar, förutsät</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ter återvunnen balans att besparingar och skattesänkningar följs åt. Besparingar<br />
behövs för att minska det inflationsdrivande budgetunderskottet,<br />
skattesänkningar för att hålla uppe hushållens köpkraft och för att återställa<br />
drivkrafterna i ekonomin.</p>
<p>För översiktlighetens skull anges nedan den huvudsakliga inriktningen och<br />
de viktigaste förslagen inom resp. departements verksamhetsområde.</p>
<p>Besparingarna inom utrikesdepartementet hänför sig till biståndsanslagen.<br />
De avser bl. a. det föreslagna betalningsbalansstödet och biståndet till<br />
Vietnam. Länderramarna förändras i övrigt på sätt som överensstämmer<br />
med den moderata synen på biståndspolitiken. Anslagen till miljö, mark och<br />
energi, katastrofer och enskilda organisationer m. m. ökas.</p>
<p>Förändringar av sjuk- och föräldraförsäkringarna är de största besparingsposterna<br />
inom socialdepartementets område. Ökad självrisk i sjukförsäkringen<br />
samt sänkt kompensationsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna föreslås.<br />
Samtidigt begärs en höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen från<br />
48 kr. till 60 kr. per dag. De som begärt undantagande från ATP föreslås få<br />
rätt till pensionstillskott.</p>
<p>Utförsäljning av flera av affärsverkens dotterbolag och minskade anslag<br />
till SJ:s investeringar föreslås för kommunikationsdepartementet. I övrigt<br />
föreslås bl. a. att rederistödet avskaffas och att trafiksäkerhetsverkets<br />
verksamhet avgiftsfinansieras.</p>
<p>Besparingarna på utbildningsdepartementets område gäller främst vuxenutbildningen,<br />
eftersom utbildningen av unga måste ges prioritet i en knapp<br />
ekonomi. Nödvändigt utrymme ges emellertid för sådan vuxenutbildning<br />
som avser grundläggande kunskaper och sådan utbildning som behövs för att<br />
vinna behörighet för fortsatta studier. I den mån också ungdomsskolan<br />
omfattas av besparingarna ges undervisningen företräde före andra aktiviteter<br />
i skolan. Presstödet minskas och stödet till organisationstidskrifter<br />
avvecklas. Ansvaret för aktivitetsstöd till föreningar överförs till kommunerna.</p>
<p>För jordbruksdepartementet föreslås minskade livsmedelssubventioner i<br />
enlighet med vår tidigare redovisade uppfattning. Dessutom föreslås utförsäljning<br />
av del av domänverkets mark och fastigheter samt försäljning av<br />
vissa dotterbolag.</p>
<p>Inom arbetsmarknadsdepartementets område läggs förslag om att bidragen<br />
till kommunerna för beredskapsarbeten sänks, rekryteringsstödet i offentlig<br />
sektor avskaffas, ungdomslagen minskar och statens ersättning till arbetslöshetsförsäkringen<br />
sänks till 80 %. Bidraget till Samhällsföretag sätts till<br />
119 % av löneunderlaget.</p>
<p>En avtrappning av räntebidragen till flerfamiljshus föreslås på bostadsdepartementets<br />
område. Eftersom fastighetsskatten avskaffas tas också kompensationen<br />
för skatten bort. De generella subventionerna bör på sikt<br />
avskaffas. ROT-programmets ytterligare subventioner bör avvecklas. Anslaget<br />
till information och utbildning avskaffas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Moderat politik leder till ett minskat behov av medel för stöd till<br />
näringslivet. Inom industridepartementets område föreslås därför att en stor<br />
del av det selektiva näringslivsstödet skall tas bort. Besparingar görs också på<br />
de regionalpolitiska stöden. Den största posten avser emellertid utförsäljningen<br />
av ett antal statliga företag.</p>
<p>6.3 Skattepolitik</p>
<p>Sverige har världens högsta skatter. Vår skattepolitik syftar till att genom<br />
sänkta skatter ge människor möjlighet att själva få disponera över en större<br />
del av sina inkomster. Man skall kunna leva på sin egen lön. Sänkta skatter<br />
minskar beroendet av den offentliga sektorn. Man kan dessutom påverka sin<br />
levnadsstandard genom att göra en extra arbetsinsats.</p>
<p>Den moderata skattepolitiken är ett medel för att uppnå ekonomisk<br />
tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som vill arbeta. Alla tjänar på att<br />
dessa mål uppnås - främst de med låga inkomster och en besvärlig ekonomisk<br />
situation.</p>
<p>Det nuvarande statsfinansiella läget begränsar den skattepolitiska handlingsfriheten.<br />
De skattesänkningar som kan genomföras måste utformas så<br />
att de medför största möjliga nytta för den ekonomiska utvecklingen. Vår<br />
strategi är att sänka de skatter som orsakar mest skada för tillväxten i<br />
förhållande till vilka inkomster de ger staten. Detta är motiveringen till<br />
förslaget om ett treårsprogram för att sänka marginalskatterna. Vårt<br />
etappmål, som bör nås senast 1988, är att en normalinkomsttagare skall<br />
behöva betala högst 40 % i skatt på en löneökning. Marginalskattetaket<br />
skall vara högst 70 %. Strävan bör vara att sänka den kommunala utdebiteringen.<br />
Vårt mål är att helt avskaffa den statliga inkomstskatten utom för<br />
högre inkomsttagare.</p>
<p>Sänkta marginalskatter är en direkt insats för att underlätta arbete och<br />
sparande. De förbättrar vår konkurrenskraft. Sänkta marginalskatter är<br />
också den enda framkomliga vägen att säkra reallönerna, i ett läge när de<br />
offentliga utgifterna måste minska och höga nominella lönelyft skadar vår<br />
konkurrenskraft.</p>
<p>Inflationsskyddet skall återinföras och avdragsbegränsningen successivt<br />
avskaffas. Familjebeskattningen förändras genom att vi i tre steg inför ett<br />
grundavdrag på 15 000 kr. per barn vid den kommunala beskattningen samt<br />
avdrag för styrkta barntillsynskostnader.</p>
<p>Vi vill även ta bort fastighetsskatten och slopa skattereduktionen för<br />
fackföreningsavgifter. Vi avskaffar löntagarfonderna och gör även andra<br />
skattelindringar för företagandet.</p>
<p>I de moderata förslagen har en avvägning gjorts så att skattesänkningarna<br />
för hushållen motsvarar den del av besparingsförslagen som direkt berör<br />
hushållens ekonomi. Stat och kommun får leva med svångrem medan<br />
hushållen skall ges ökat utrymme för egna beslut. Skattesänkningarna har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>också en dynamisk effekt som gör att vi får en ökad tillväxt i samhället, vilket<br />
kommer alla till godo.</p>
<p>I vår partimotion om skattepolitiken 1984/85:2754 redogörs mer utförligt<br />
för vår skattepolitiska grundsyn samt alla våra förslag på skatteområdet. I<br />
tabell 5 nedan redovisas de statsfinansiella konsekvenserna av våra skatteförslag<br />
jämfört med regeringens. Vår skattesänkning i förhållande till<br />
regeringens förslag för 1986 uppgår till ca 9,5 miljarder kronor jämfört med<br />
ca 10,5 miljarder i januari. Detta är en följd av att regeringens budgetalternativ<br />
försvagats genom den föreslagna höjningen av schablonavdraget vid<br />
inkomst av tjänst.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Tabell 5</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Finansiella konsekvenser av<br />
våra skatteförslag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">Helårseffekt Budgetår<br />
1986 (milj. kr.)1985/86</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Marginalskattesänkningar</p>
<p>Uteblivna skattehöjningar till följd av inflations</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">4 700</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 300</p>
</td>
</tr><tr><td><p>skyddad inkomstskatteskala</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">2 600</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Avskaffande av fastighetsskatten</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3 700</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Återinfört FoU-avdrag</p>
<p>Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital i</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">—</p>
</td>
</tr><tr><td><p>småföretag</p>
<p>Återgång till 1982 års regler för förmögenhets-, arvs</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">100</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>och gåvoskatt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">350</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">175</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Förändring av arvs- och gåvoskattereglerna m. m.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p>Återgång till 1982 års regler för aktiebeskattningen</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1 200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">500</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Skogsvårdsavgiften sänks till 0,3 %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">285</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">285</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Oförändrat schablonavdrag (Regeringen föreslår</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">13 335</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6 260</p>
</td>
</tr><tr><td><p>höjning till 3 000 kr.)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">2 5001</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 200</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Slopad skattereduktion av fackavgifter</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1 400</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p>Nettoskattesänkning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">9 435</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5 060</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5"><p>1 För 1987 blir kostnaden 3 200 milj. kr.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>6.4 Kreditpolitik</p>
<p>Kreditpolitiken har under det senaste året präglats av dollarns utveckling<br />
och valutaflödena. I slutet av januari i år ingrep riksbanken med operationer<br />
på den öppna marknaden vilket ledde till en ränteuppgång med ca 2<br />
procentenheter. Orsaken till uppgången var att ett valutautflöde på ca 4<br />
miljarder kronor hade skett sedan november 1984. Trots att räntemarginalen<br />
gentemot eurodollarräntorna vidgades kraftigt upphörde inte valutautflödet.<br />
Den svenska räntemarginalen gentemot eurodollarräntorna är för närvarande<br />
uppe i ca 5 procentenheter. Trots detta har valutautflödet fortsatt.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Utflödet är orsakat av bytesbalansunderskottet. Kapitalbalansen har det<br />
första kvartalet inte uppvisat något underskott.</p>
<p style="margin-left:3px;">Uppläggningen av kreditpolitiken sägs enligt regeringen syfta till att<br />
statens nettoupplåning i utlandet skall vara noll. Men kreditpolitiken har inte<br />
lyckats klara denna målsättning. Det första kvartalet i år blev den statliga<br />
nettoupplåningen hela 6 miljarder kronor och denna utveckling tycks tyvärr<br />
fortsätta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi menar att det är orimligt att penningpolitiken skall bära hela anpassningsbördan<br />
vid den nuvarande utvecklingen av bytesbalansen. Mycket<br />
kraftiga räntehöjningar krävs troligen för att valutautflödet och statens<br />
nettoupplåning i utlandet skall kunna upphöra. För att undvika en kraftig<br />
press uppåt på den svenska räntenivån och en fortsatt statlig upplåning i<br />
utlandet behövs en åtstramning av finanspolitiken.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den alltför expansiva finanspolitiken har inneburit att inte ens den strama<br />
kreditpolitiken kunnat förhindra en fortsatt hög inflation. Uppläggningen av<br />
finanspolitiken och följdverkningarna på den inhemska efterfrågan är en<br />
huvudorsak till det pågående valutautflödet och försvagningen av kronan.</p>
<p style="margin-left:3px;">Efter att länge ha varit ett lågränteland har Sverige nu ett av de högsta<br />
räntelägena bland industriländerna. Orsaken är, förutom underskottet i<br />
bytesbalansen, den växande statsskulden och statens upplåningsbehov. De<br />
problem den växande likviditeten ger upphov till måste bemästras med en<br />
politik som tar sikte på att begränsa penningmängdens tillväxt. Regeringen<br />
anser att framgång redan nåtts i detta avseende. Det bör emellertid<br />
observeras, att nedgången i penningmängdens ökningstakt i stor utsträckning<br />
förklaras av att statsskuldväxlar inte medräknas, trots att dessa är lika<br />
likvida som bankcertifikat, vilka ingår i definitionen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den inhemska statsupplåningen bör i största möjliga utsträckning förläggas<br />
utanför bankväsendet. I den reviderade finansplanen talas det om den<br />
ökade upplåningen från hushållen. Införandet av allemanssparande! innebär<br />
dock endast att sparmedlen nu går direkt till riksgäldskontoret, medan de<br />
tidigare tog omvägen över bankernas inlåningsräkningar och deras påtvingade<br />
köp av statspapper. Hushållssparande! ligger kvar på sin internationellt<br />
sett unikt låga nivå kring 0.</p>
<p style="margin-left:3px;">Även under 1985 väntas företagen göra en stor insats för att finansiera<br />
budgetunderskottet. Deras bidrag får emellertid alltmera formen av påtvingade<br />
likviditetsindragningar och fondavsättningar mot ingen eller låg ränta.<br />
Denna nyordning begränsar visserligen kostnaden för underskottsfinansieringen.<br />
Men den motverkar direkt regeringens uttalade strävan att främja<br />
den utbyggnad av näringslivet som är nödvändig för att återställa balansen i<br />
svensk ekonomi. De senaste årens tvångsinlåning från företagen bör<br />
avvecklas och de föreslagna likviditetsindragningarna på 8,5 miljarder för<br />
företag och kommuner bör inte genomföras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Som tidigare nämnts genomfördes under 1984 en utvidgning och skärpning<br />
av placeringsplikten för försäkringsbolag och AP-fonden. Därmed befästes</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">ytterligare systemet med prioriterade obligationer till en ränta under<br />
marknadsnivån. Moderata samlingspartiet strävar i stället efter att avreglera<br />
kreditpolitiken. Redan i partimotionen 1983/84:2031 krävde vi, att ytterligare<br />
emissioner av statsobligationer till konstlat låg ränta ej skulle genomföras.</p>
<p>6.5 Kommunernas ekonomi</p>
<p>De statliga bidragen till kommunsektorn uppgick budgetåret 1984/85 till ca<br />
60 miljarder kronor inkl. statsbidrag via socialförsäkringssektorn. Av<br />
kommunsektorns totala utgifter på ca 240 miljarder kronor finansieras<br />
således en fjärdedel genom statsbidrag.</p>
<p>Kommunsektorns likviditet har märkbart förbättrats de senaste fem åren.<br />
Likviditeten i primärkommunerna beräknades kalenderåret 1984 till ca 20<br />
miljarder, en ökning från föregående år med drygt 10 %. Landstingskommunernas<br />
likviditet uppgår också till ca 20 miljarder, vilket innebär att<br />
kommunsektorns sammanlagda likviditet i dag ligger i storleksordningen 40<br />
miljarder.</p>
<p>De nu beskrivna förhållandena bidrar till obalansen i den offentliga<br />
sektom och i den svenska ekonomin. De stora transfereringarna till<br />
kommunsektorn ökar statsskulden och statens upplåningsbehov, samtidigt<br />
som hög kommunal likviditet erfarenhetsmässigt leder till ökad kommunal<br />
konsumtion och minskade krav på kommunala rationaliseringar och höjd<br />
produktivitet. Under 1984 ökade också den kommunala tillväxten med</p>
<p>2,4 %, vilket överstiger den av regeringen förordade ökningstakten.</p>
<p>Moderata samlingspartiet varnade för den nu beskrivna utvecklingen och<br />
krävde begränsningar av de statliga bidragen. Dessa varningar har visat sig<br />
vara i högsta grad befogade, men när de tidigare framfördes samtidigt med<br />
krav om minskade statsbidrag till kommunerna betecknades detta av<br />
regeringen och den socialistiska majoriteten i riksdagen som en politik för att<br />
”riva ner den svenska välfärden och förstöra den svenska modellen”.</p>
<p>I kompletteringspropositionen föreslår nu den socialdemokratiska regeringen<br />
själv betydande finansiella indragningar från kommunsektorn i<br />
storleksordningen 5,9 miljarder, dvs. i stort sett samma belopp som<br />
moderata samlingspartiet har angett.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tabell 6</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Regeringens och moderata samlingspartiets förslag avseende kommunal ekonomi<br />
1986 (miljarder kronor)</p>
<p style="margin-left:242px;">(s) (m)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Likviditetsindragning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:63px;">-4,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">..</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Skatteutjämningsavgift</p>
</td>
<td><p style="margin-left:63px;">-1,135</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p>Minskad/borttagen kompensation för bortfall av skatteun</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>derlag från juridiska personer</p>
</td>
<td><p style="margin-left:63px;">-0,250</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">-1,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Specialdestinerade statsbidrag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:27px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">-4,0 (netto)</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Summa -5,885</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">-5,8</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Eventuella ökningar av bidrag till barnomsorgen från regeringens sida har<br />
inte medräknats.</p>
<p>Det tidigare dominerande specialdestinerade statliga bidraget till landstingen,<br />
det s. k. mentalvårdsbidraget, har avskaffats tidigare i samband med<br />
Dagmarreformen. De förändringar som då genomfördes innebar inte endast<br />
en omläggning av sjukförsäkringssystemet utan också en väsentlig neddragning<br />
av statens bidrag till landstingskommunerna.</p>
<p>Moderata samlingspartiet hade redan 1983 föreslagit nedskärning av<br />
mentalvårdsbidraget. Som svar på detta har socialdemokraterna inte minst i<br />
riksdagsdebatter och utskottsskrivningar hävdat att en sådan förändring<br />
skulle leda till orättfärdiga förhållanden för de mentalsjuka. Att detta var<br />
vilseledande erkänner regeringen nu genom att genomföra en motsvarande<br />
förändring av bidragssystemet till landstingen. Regeringens förslag liksom<br />
moderata samlingspartiets vad gäller indragning av medel från den kommunala<br />
sektorn har - och kan endast ha - två syften: att minska statens utgifter<br />
samtidigt som kommunsektorns finansiella ramar beskärs. Inom givna<br />
finansiella ramar kan kommuner och landsting helt självständigt utforma sin<br />
verksamhet.</p>
<p>Specialdestineringen innebär, kanske något oegentligt, endast att statens<br />
bidragsberäkning kopplas till en viss kommunal verksamhet. Den ursprungliga<br />
tanken bakom denna bidragsutformning var att bidragen skulle stimulera<br />
en utbyggnad av en viss kommunal verksamhet.</p>
<p>Bidragen stimulerade också till att börja med utbyggnaden, men när väl<br />
verksamheterna etablerats försvinner denna funktion hos bidragen. En<br />
minskning av de specialdestinerade bidragen behöver inte påverka kommunalpolitikernas<br />
prioritering mellan olika verksamhetsområden utan endast<br />
det finansiella utrymmet för kommunens totala verksamhet. Detta innebär<br />
att ett borttagande av exempelvis mentalvårdsbidraget inte får mer långtgående<br />
följder för mentalvården än för annan landstingskommunal verksamhet.<br />
Att hävda något annat bottnar i bristande kunskap om den kommunala<br />
beslutsprocessen och om kommunal ekonomi.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringen föreslår att huvudparten av indragningarna skall ske som en<br />
likviditetsindragning beräknad på kommunernas och landstingens lönekostnader<br />
samt genom införandet av en allmän och en extra skatteutjämningsavgift<br />
på det kommunala skatteunderlaget.</p>
<p>Även om den totala neddragningen av kommunsektorns finansiella<br />
utrymme i regeringens resp. moderata samlingspartiets förslag uppgår till ca</p>
<p>5,8 miljarder kronor, får de två besparingsförslagen på något längre sikt helt<br />
olika effekter. Regeringen sparar på ett felaktigt sätt. Att genomföra<br />
likviditetsindragningar och ta ut 0,14 kr./skattekrona i skatteutjämningsavgift<br />
och samtidigt höja statsbidragen leder till en helt onödig finansiell<br />
rundgång mellan stat och kommunsektor. Det är i alla avseenden bättre att<br />
direkt minska bidragen. Regeringen inser uppenbarligen att statsfinanserna<br />
måste förbättras och den kommunala expansionen dämpas. Men att öppet<br />
redovisa behovet av minskade statsbidrag till kommunerna skulle göra det<br />
svårare att hävda att den svenska ekonomin är på rätt väg. Detta är orsaken<br />
till regeringens krångliga förslag till åtstramning gentemot kommunsektorn.</p>
<p>Att genomföra likviditetsindragningar som enligt regeringen skall återbetalas<br />
1988 ger dessutom kommunalpolitikerna felaktiga signaler om de<br />
framtida villkoren för den kommunala ekonomin. Detta hämmar kommunsektorns<br />
anpassningsförmåga till framtida finansiella restriktioner.</p>
<p>De allvarligaste missgreppen i regeringens förslag gäller dock de provisoriska<br />
förändringarna i skatteutjämningssystemet.</p>
<p>Regeringen tillsatte 1983 en utredning för att se över skatteutjämningssystemet.<br />
Utredningens arbete skulle enligt direktiven nu ha varit avslutat. Så<br />
har inte blivit fallet. Förseningen i utredningsarbetet hänger sannolikt<br />
samman med motstående intressen bland socialdemokraterna. Regeringen<br />
har därför - efter ett illa genomtänkt utspel av statsministern - föreslagit ett<br />
provisoriskt, helt principvidrigt förslag till ändring av nu gällande skatteutjämningsregler.</p>
<p>Tre kommuner med hög skattekraft och låg skatt skall betala en särskild<br />
avgift på sin skattekraft. Avgiften är dessutom progressivt utformad. Denna<br />
avgift skall användas för att ge extra skatteutjämningsbidrag till de tretton<br />
kommuner som har högst kommunalskatt. Detta innebär att kommuner med<br />
låg kommunalskatt och låg skattekraft diskrimineras i förhållande till<br />
kommuner med hög kommunalskatt och i vissa fall en förhållandevis god<br />
egen skattekraft. Kommuner som vinnlagt sig om en rationell kommunal<br />
verksamhet och låg skatt bestraffas om de samtidigt har en hög skattekraft.<br />
Syftet med dessa regler sägs vara att ”utjämna variationer i skattesatser”. I<br />
klartext innebär detta att kommunalskatten skall vara hög i alla kommuner.<br />
Effekten av regeringens förslag blir att kommuner oavsett om de har låg eller<br />
hög skatt finner det mindre rationellt att hålla skatten nere.</p>
<p>Förslaget har lagts fram utan någon egentlig utredning. Bestämmelsernas<br />
förenlighet med grundlagen hart. ex. inte penetrerats. Mycket talar för att de<br />
föreslagna reglerna strider mot grundlagens bestämmelser vad gäller kom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>munal beskattning. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte låtit<br />
lagrådet granska förslaget vad gäller den extra skatteutjämningsavgift som<br />
skall tas ut av Danderyds, Lidingö och Solna kommuner.</p>
<p>Moderata samlingspartiet förordar i motsats till regeringen en successiv<br />
minskning av de specialdestinerade bidragen till kommunsektorn. Minskningen<br />
av det finansiella utrymmet på ca 5 miljarder anser vi vara väl avvägd,<br />
särskilt med den fördelning mellan landstingskommuner och primärkommuner<br />
som vi föreslagit.</p>
<p>En successiv minskning av de specialdestinerade bidragen bör kombineras<br />
med en översyn av skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningen får i ett<br />
sådant läge ökad betydelse och bör utformas så att den kompenserar<br />
kommuner med svaga ekonomiska förutsättningar. Samtidigt måste dock<br />
skatteutjämningsbidraget utformas så att det inte frestar kommunerna till att<br />
föra en högskattepolitik.</p>
<p>En minskning av statsbidragen till kommunsektorn får inte leda till<br />
kommunalskattehöjningar. Sådana skulle motverka arbetet med att återställa<br />
den finansiella balansen i den offentliga sektorn. Vi förordar därför att ett<br />
lagstadgat kommunalt skattestopp skall införas.</p>
<p>Omställningen av de ekonomiska förutsättningarna inom den kommunala<br />
ekonomin förutsätter mindre lagreglering och statlig tillsyn av kommunal<br />
verksamhet. Kommunerna måste i framtiden ges verklig frihet att själva<br />
bestämma över sina angelägenheter. Den försöksverksamhet som bedrivs<br />
med frikommuner är helt otillräcklig och dessutom alltför hårt styrd av<br />
civildepartementet. I stället bör det utredningsarbete som tidigare borgerliga<br />
regeringar inledde intensifieras och snabbt leda till lagstiftningsåtgärder. I<br />
detta sammanhang måste också regelsystemet vad gäller den kommunala<br />
kompetensen, kommunal revision och system för kommunal redovisning<br />
beaktas.</p>
<p>Moderata samlingspartiet föreslår att de specialdestinerade statsbidragen<br />
till kommunsektorn minskas med netto 4 miljarder. Hur detta skall ske har<br />
utförligt redovisats i motion 1984/85:2343. Vidare föreslår vi att kompensationen<br />
för borttagandet av skatteunderlag från juridiska personer avskaffas<br />
helt samtidigt som ett lagstadgat kommunalt skattestopp skall införas. Ett<br />
sådant skattestopp måste förenas med en radikal avveckling av den statliga<br />
styrningen av kommunerna.</p>
<p>Vi avstyrker regeringens förslag om likviditetsindragningar liksom förslaget<br />
om en särskild skatteutjämningsavgift på 0,14 kr./skattekrona. Likaså<br />
avvisas förslaget om en progressiv avgift på den del av skatteunderlaget som<br />
överstiger 135 % av medelskattekraften. Ökningen av skatteutjämningsbidraget<br />
med 997 milj. kr. tillstyrks.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>39</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>6.6 Åtgärder mot inflation och arbetslöshet</p>
<p>Helt riktigt har regeringen de senaste åren satt upp inflationsbekämpningen<br />
som den primära stabiliseringspolitiska uppgiften. Alla de korrekta<br />
analyser som i tidigare finansplaner belyst vikten av att få ned inflationen för<br />
att klara sysselsättning och välfärd har dock ännu inte följts upp med ett<br />
konkret och handfast program mot inflationen. Därför har Sverige i dag den<br />
högsta inflationen bland jämförbara industriländer.</p>
<p>Vi förordar en rad olika åtgärder för att få ned inflationen. Viktigast i det<br />
nu aktuella konjunkturläget är en kraftfull uppstramning av finanspolitiken.<br />
Utgiftsnedskärningar minskar den inhemska efterfrågan samtidigt som<br />
penningmängdens tillväxt kan hållas nere.</p>
<p>För att komma till rätta med inflationsdrivande och arbetslöshetsskapande<br />
lönehöjningar är det viktigt att incitament skapas för att lönebildningen skall<br />
fungera bättre. Långtidsutredningen (LU 84) har framhållit detta som en av<br />
de viktigaste förändringar som måste ske för att svensk ekonomi skall få<br />
samhällsekonomisk balans. Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen<br />
inte anvisar några förslag till lösningar på detta område trots långtidsutredningens<br />
rekommendationer.</p>
<p>Om statsmakterna korrigerar alla negativa effekter av för höga avtal<br />
fungerar inte lönebildningen. Regeringen måste därför i god tid före en<br />
avtalsrörelse deklarera att industristöd, devalveringar och omfattande<br />
industripolitiska åtgärder inte blir aktuella för att eliminera effekten av<br />
alltför stora lönehöjningar. Denna ståndpunkt innebär inte någon okänslighet<br />
inför arbetslöshetens följder. Ekonomisk trygghet är en självklarhet för<br />
dem som ställs utan arbete.</p>
<p>Om löntagarorganisationerna genom olika prisklausuler kan gardera sig<br />
mot inflationens effekter reduceras också incitamenten att träffa ansvarsfulla<br />
avtal. Därför bör staten i egenskap av arbetsgivare agera för att få bort alla<br />
typer av klausuler ur avtalen.</p>
<p>En reformering av systemet för arbetslöshetsersättning bl. a. genom höjda<br />
egenavgifter kan även det bidra till att förbättra incitamenten att sluta<br />
löneavtal som inte skapar arbetslöshet.</p>
<p>Vi vill också bekämpa inflationen genom sänkta skatter. En stor del av de<br />
senaste årens inflation beror på höga skatter. Höga marginalskatter driver<br />
upp löneökningarna och höjda indirekta skatter ökar företagens kostnader.<br />
Vi föreslår en råd skattesänkningar, bl. a. sänkta marginalskatter, vilket<br />
direkt dämpar pris- och lönekostnadsstegringarna. Lägre marginalskatter<br />
medför också ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Därmed minskar flaskhalsproblemen<br />
och det därav följande inflationstrycket.</p>
<p>Långtidsutredningen visade att skattepolitiken är mycket väsentlig för att<br />
få bukt med pris- och löneökningarna. Tre viktiga faktorer anges i<br />
utredningen bakom lönekostnadsökningarna i Sverige under 1960- och<br />
1970-talen. Inkomstskatten är den första. Den andra är höjda arbetsgivarav</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>gifter och den tredje är flaskhalseffekter på arbetsmarknaden till följd av<br />
bl. a. marginalskatterna. Samtliga dessa faktorer hade regeringen kunnat<br />
påverka om den skurit ned de offentliga utgifterna så att skattesänkningar<br />
blivit möjliga.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi förespråkar också avreglering, privatisering och avbyråkratisering för<br />
att öka konkurrensen och effektiviteten. På sikt bromsar detta prisstegringarna.</p>
<p style="margin-left:3px;">De i sammanhanget betydelsefulla inflationsförväntningarna påverkas i<br />
slutändan endast om de grundläggande orsakerna till inflationen angrips.<br />
Om inte orsakerna till kostnads- och efterfrågeinflationen bekämpas går det<br />
inte att varaktigt få ned inflationsförväntningarna.</p>
<p style="margin-left:3px;">För att förhindra en fortsatt ökning av arbetslösheten är en minskning av<br />
inflationstakten av avgörande betydelse. Sysselsättningspolitiken kan inte<br />
ses isolerad från den allmänna ekonomiska politiken. Vår politik för att klara<br />
sysselsättningen bygger i första hand på en stimulans av enskilda företag.<br />
Den finansiella krisen i den offentliga sektorn gör det omöjligt att skapa full<br />
sysselsättning genom expansion i denna sektor. De framtida arbetstillfällena<br />
måste därför skapas i den privata sektorn. Detta kräver i sin tur ökade<br />
drivkrafter för människor och företag, bättre fungerande marknader samt<br />
avreglering och avmonopolisering av den offentliga sektorn.</p>
<p style="margin-left:3px;">I Sverige hindras delar av den privata tjänstesektorn från att utvidgas<br />
genom offentliga monopol på allt ifrån daghem och åldringsvård till<br />
gatuarbeten och brandkårstjänster. I samma riktning verkar den stela<br />
lönestrukturen och den offentliga sektorns skattefinansiering.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utvecklingen i USA under senare år har understrukit att nyckeln till en<br />
positiv sysselsättningsutveckling ligger i en expanderande enskild sektor.<br />
Sedan början av 1970-talet har nära 25 miljoner nya jobb skapats i USA varav<br />
den helt dominerande delen i det enskilda näringslivet. I Europa har däremot<br />
sysselsättningen över huvud taget inte ökat, vilket troligen förklaras med<br />
stora strukturella problem i form av inflexibel arbetsmarknad, för stor<br />
offentlig sektor, höga skatter och låg lönsamhet i näringslivet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Att avskaffa kommunala monopol, avreglera näringslivet och skära ned<br />
utgifter och skattetryck handlar inte om svångremspolitik utan i stället om<br />
skapandet av en livskraftig privat servicesektor som genom sin expansion kan<br />
klara den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen. Arbetsmarknadspolitiken<br />
kan aldrig utgöra annat än ett komplement till den allmänna ekonomiska<br />
politiken. Den skall vara ett stöd för näringslivets expansion. Uppgiften skall<br />
vara att skapa den nödvändiga flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det kräver<br />
avmonopolisering av arbetsförmedlingen, marknadsmässig upphandling av<br />
arbetsmarknadsutbildning, en ny utformning av ungdomslagens verksamhet,<br />
införandet av ett nytt lärlingssystem för praktisk yrkesutbildning, en<br />
realistisk lönesättning för ungdomar, ett flexibelt lönesystem för sysselsättningsskapande<br />
åtgärder som i huvudsak är inriktade på näringslivet,<br />
rörlighetsskapande åtgärder som hjälper enskilda arbetslösa att byta yrke<br />
och/eller bostadsort.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>41</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Våra förslag angående arbetsmarknadspolitiken har utvecklats i vår<br />
januarimotion 1984/85:900.</p>
<p>6.7 Fördelningspolitik</p>
<p>Moderata samlingspartiet har länge kritiserat skatte- och bidragssystemets<br />
uppbyggnad. Systemet är statsfinansiellt osunt och principiellt felaktigt. För<br />
oss är den självklara utgångspunkten att vanliga familjer skall kunna försörja<br />
sig på sin inkomst.</p>
<p>Socialdemokratisk politik har systematiskt undergrävt tillväxtens drivkrafter.<br />
Skatter har höjts i rekordtakt. De flesta familjer har fått mindre pengar i<br />
plånboken. Detta speglas i de stora ökningarna av kommunernas<br />
socialhjälpsutgifter, och i det faktum att hushållssparande! nu för första<br />
gången i modern tid är noll. Familjerna tar av sitt sparkapital, eller lånar, för<br />
sin dagliga försörjning. Ett fåtal familjer har kompenserats för skattehöjningarna<br />
genom ökningar i transfereringarna. Men för alla familjer är<br />
incitamenten fortfarande alltför svaga. Därigenom har den viktigaste och<br />
mest grundläggande förutsättningen för ekonomisk tillväxt inte förbättrats.</p>
<p>De stora offentliga utgifterna är en grundläggande orsak till att vi fått en ny<br />
fattigdom i Sverige. Det höga skattetryck som följt av utgiftsexpansionen har<br />
undergrävt hushållens ekonomi. Förutsättningen för att få hushållens privata<br />
ekonomi att fungera är därför att minska de offentliga utgifterna så att det<br />
totala skattetrycket kan sänkas.</p>
<p>Vår fördelningspolitik syftar till att hushållen skall kunna leva på sina<br />
arbetsinsatser. I dag måste staten och kommunerna ge hushållen stora<br />
inkomstöverföringar till följd av de höga skatterna.</p>
<p>Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen utgör en<br />
växande del av hushållens totala inkomster. 1960 motsvarade transfereringarna<br />
17 % av den totala lönesumman. Denna procentsats hade 1970 stigit till<br />
23 % och var 1984 45 %. Genom att lönerna beskattas hårdare än<br />
inkomstöverföringarna motsvarar transfereringarna efter skatt ca 54 % av<br />
lönerna efter skatt.</p>
<p>Det innebär att transfereringarna svarar för drygt en tredjedel av den<br />
privata konsumtionen. Vi menar att löneandelen av hushållens inkomster<br />
måste öka. Att spara i de offentliga utgifterna är mot denna bakgrund<br />
fördelningspolitiskt välmotiverat. Sparar vi kan vi sänka skatterna, vilket<br />
ökar hushållens möjligheter att leva på sina inkomster. Endast på så vis kan<br />
bidragsberoendet minska och hushållen ges en mölighet att ta sig ur<br />
fattigdomsfällan.</p>
<p>Sparar vi och sänker marginal- och löneskatter m. m. får vi också mycket<br />
bättre förutsättningar att klara reallönerna efter skatt. Fördelningskonflikten<br />
mellan privat och offentlig sektor - mellan löneökningar och offentliga<br />
utgifter - tycks regeringen inte vilja erkänna.</p>
<p>Skär vi ned de offentliga utgifterna innebär det också att vi lånar mindre</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>42</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>från våra barn och barnbarn. Ett budgetunderskott på ca 70 miljarder kronor<br />
innebär att statsskulden utslagen på en tvåbamsfamilj ökar med 35 000 kr.<br />
varje år.</p>
<p>För att hushållen skall kunna ta sig ur fattigdomsfällan är det även<br />
nödvändigt att sänka marginaleffekterna. Att skapa möjlighet för de<br />
enskilda människorna att genom egna arbetsinsatser påverka sina levnadsvillkor<br />
är en central del i vår fördelningspolitik.</p>
<p>Våra förslag med sänkta marginalskatter, inflationsskyddad skatteskala,<br />
grundavdrag för barn, vårdnadsersättning till småbarnsföräldrar, avdragsrätt<br />
för styrkta barntillsynskostnader m. m. syftar till att skapa förutsättningar för<br />
hushållen att försörja sig själva.</p>
<p>En sådan lösning underlättas naturligtvis också av snabbare ekonomisk<br />
tillväxt i landet. Utan ekonomisk tillväxt kan inte reallönerna före skatt stiga.<br />
Med lägre marginaleffekter och ökade drivkrafter att arbeta stimuleras<br />
självklart den ekonomiska tillväxten.</p>
<p>Den besparings- och skattepolitik som vi förordar brukar av socialdemokraterna<br />
ställas mot vad de kallar en ”rättvis” fördelningspolitik. Våra<br />
utgiftsnedskärningar brukar jämföras med en situation då inga åtgärder<br />
vidtas. Uteblivna utgiftsminskningar leder dock till högre inflation, skattehöjningar,<br />
större statsskuld och högre räntor. Detta drabbar hushållen<br />
hårdare och mer godtyckligt än utgiftsnedskärningar.</p>
<p>Socialdemokraterna försöker konstruera sifferexempel över hur moderat<br />
politik påverkar enskilda människor. Vår politik påstås leda till förluster på<br />
alltifrån ett par tusen till 10 000 kr. för en vanlig familj. Genom rena falsarier,<br />
grova överdrifter, utstuderat konstruerade exempel räknas siffrorna fram.<br />
Försämringarna för vanliga människor påstås vara ett hot mot hela vår<br />
välfärd. Samtidigt hävdas emellertid att våra besparingar inte leder till någon<br />
nämnvärd minskning av underskottet.</p>
<p>Anledningen till dessa motsägelsefulla påståenden är att regeringen vill<br />
dölja den egna regeringspolitikens fördärvliga effekter på hushållens ekonomi.<br />
Reallönerna per individ har fallit både 1983 och 1984 och fortsätter att<br />
minska även i år. En viktig orsak är de 75 skattehöjningarna på sammanlagt<br />
30 miljarder kronor, 8 500 kr. per hushåll. Alla dessa skattehöjningar har<br />
slagit direkt mot familjernas hushållskassor. Regeringens politik har lett till<br />
höjda hyror, höjda skatter och högre inflation än i andra jämförbara<br />
industriländer.</p>
<p>6.8 Konkurrens inom den offentliga sektorn</p>
<p>För att lösa den strukturkris som Sveriges ekonomi befinner sig i räcker det<br />
inte med nedskärningar av offentliga utgifter. Konkurrens och privata<br />
initiativ måste dessutom tillåtas inom områden som barnomsorg, åldringsvård,<br />
sjukvård, parkförvaltning och brandförsvar. Privatisering och konkurrens<br />
krävs för att pressa kostnaderna och öka effektiviteten. Grundläggande</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>43</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>förändringar av den offentliga sektorn handlar emellertid lika mycket om att<br />
ta till vara initiativförmåga som att spara på statens och kommunernas<br />
utgifter. Vi måste stimulera alternativ till den offentliga servicen och till de<br />
kollektiva skyddsnäten.</p>
<p>Att skapa alternativ till den offentliga verksamheten genom privata<br />
marknadslösningar innebär inte bara möjligheter till en effektivare och<br />
därmed billigare produktion utan även en större variationsrikedom i<br />
tjänsteutbudet, vilket befrämjar valfriheten för både konsumenter och<br />
yrkesutövare. Det innebär också valfrihet för alla dem som arbetar i offentlig<br />
sektor att välja arbetsgivare eller starta eget.</p>
<p>För att privat verksamhet skall kunna konkurrera med kommunal krävs att<br />
finansieringsmöjligheterna är likartade. En uppbrytning av de offentliga<br />
monopolen underlättas i många fall av en övergång från skattefinansiering till<br />
avgiftsfinansiering. Ökad kostnadstäckning via avgifter bör givetvis inte<br />
eftersträvas på områden, där sociala skäl talar emot detta. Det är däremot<br />
uppenbart att åtskillig kommunal service används mer av köpstarka grupper<br />
än av mindre köpstarka, trots att de senare med sin skatt får bidra till<br />
finansieringen.</p>
<p>Genom marknadsfinansiering får medborgarna information om vad<br />
servicen kostar. De politiskt ansvariga får en bättre uppfattning om<br />
medborgarnas verkliga efterfrågan. Vi får en konsumentstyrd tjänsteproduktion.</p>
<p>Våra förslag och ställningstaganden vad gäller den offentliga sektorn finns<br />
redovisade i separata motioner. De gäller allt ifrån utförsäljningar av statliga<br />
företag och avmonopolisering av arbetsförmedlingar till stimulans av privat<br />
vårdverksamhet.</p>
<p>De förstärkningar av marknadsekonomin inom stat, kommuner och<br />
landsting som vi förespråkar är nödvändiga inte bara för att lösa våra<br />
nuvarande ekonomiska problem. De behövs också för att fullt ut kunna<br />
tillvarata de många möjligheter som framtiden kommer att erbjuda. I en<br />
stärkt marknadsekonomi finns en inneboende vilja och förmåga till förändring.<br />
Det är i en sådan ekonomi som människornas krav på och företagens<br />
förmåga till förändring säkrast och snabbast ger resultat som kommer hela<br />
samhället till godo.</p>
<p>7. Hemställan</p>
<p>Med stöd av vad ovan anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br />
som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:46px;">3. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att för<br />
1986 utge extra skatteutjämningsbidrag,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3201</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>44</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p style="margin-left:11px;">4. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av<br />
avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för<br />
budgetåret 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag<br />
av 910 000 000 kr.,</p>
<p style="margin-left:11px;">5. a) att riksdagen avslår propositionens förslag om lag om skatteutjämningsavgift,</p>
<p style="margin-left:11px;">b) att riksdagen avslår propositionens förslag om lag om inbetalning<br />
på likviditetskonto under budgetåret 1985/86,</p>
<p style="margin-left:11px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om den kommunala ekonomin.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Stockholm den 8 maj 1985</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>ULF ADELSOHN (m)<br />
LARS TOBISSON (m)<br />
NILS CARLSHAMRE (m)<br />
PER PETERSSON (m)<br />
ANDERS BJÖRCK (m)<br />
CARL BILDT (m)</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p>
<p>INGEGERD TROEDSSON (m)</p>
<p>ROLF CLARKSON (m)</p>
<p>ROLF DAHLBERG (m)</p>
<p>INGRID SUNDBERG (m)</p>
<p>L. ARNE ANDERSSON (m) PER-OLOF STRINDBERG (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>mlnab/gotab Stockholm 1985 82861</p>
</div>
</div>
</div>
0ULF ADELSOHNm1undertecknare0LARS TOBISSONm2undertecknare0NILS CARLSHAMREm3undertecknare0PER PETERSSONm4undertecknare0ANDERS BJÖRCKm5undertecknare0CARL BILDTm6undertecknare0STAFFAN BURENSTAM LINDERm7undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm8undertecknare0ROLF CLARKSONm9undertecknare0ROLF DAHLBERGm10undertecknare0INGRID SUNDBERGm11undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm12undertecknare0PER-OLOF STRINDBERGm13undertecknareG8023201Ulf Adelsohn m. fl.mot_198485__3201.pdf1171106pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,https://data.riksdagen.se/fil/F2AD3A03-7039-45EE-A1AD-0120B9A76579