3074985 G8023146 1984/85 3146 mot mot Motion 1984/85:3146 Lars Werner m. fl. Motion Motion 3146 0 1985-04-16 00:00:00 2014-10-13 16:24:19 2014-10-13 00:00:00 Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/ Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8023146/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8023146 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023146 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42">12 </div> <div class="block ml_5">Motion 1984/85:3146 Lars Werner m. fl. Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/ 85:181) HS 90-utredningen har utfört ett långvarigt och mycket ambitiöst utredningsarbete. Av detta arbete återstår inte särskilt mycket i regeringens proposition. Sällan har fabeln om berget som födde en råtta haft en mer illustrativ motsvarighet i verkligheten! HS 90 och propositionen talar om en omstrukturering från akutsjukvård till primärvård och en ökad inriktning på förebyggande insatser. Samma allmänna inriktning hade utredningens föregångare HS 80. Det hade varit naturligt att göra en utvärdering av hur dessa tidigare framlagda riktlinjer faktiskt påverkat vårdstrukturen. Inget talar nämligen för att det hittills skett någon nämnvärd omstrukturering av vården på så sätt att primärvården ökat sin andel i förhållande till akutsjukvården. Det enda man lyckats med att åstadkomma har varit stagnation i vårdens utveckling, något som i särskild grad har drabbat de mest utsatta grupperna av patienter och vårdpersonal. För att det skall kunna ske en nedskärning av den slutna vården enligt HS 90:s intentioner krävs att behoven av denna typ av vård faktiskt minskar genom förebyggande insatser eller kan tillgodoses på annat sätt. De förebyggande åtgärder som diskuteras i propositionen är av så allmänt långsiktigt slag att de inte kan förväntas få effekt på vården inom överblickbar framtid. I propositionen talas om att förändringar av sjukvården måste ske inom ett mycket begränsat samhällsekonomiskt utrymme. Vilket sådant utrymme som anses rimligt preciseras inte utan detta är något som skall bli föremål för förhandlingar med Landstingsförbundet. Ett sådant besked är föga hoppfullt för de grupper som i dag står i kö för vård, vars anhöriga får bristfällig omvårdnad eller själva som personal pressas hårt av tungt vårdarbete under ständig tidspress. Propositionen diskuterar olika hälsopolitiska mål i, i och för sig, sympatiska termer. Det finns också goda skäl för regeringens förslag att tydligare skriva in sjukvårdens förebyggande målsättning i hälso- och sjukvårdslagen. De hälsopolitiska mål som framförs i propositionen uttrycks i mycket allmänna termer. Något försök att kvantifiera målen görs inte och det blir också ganska oklart vilken ambitionsnivå man skall lägga sig på. HS 90utredningen visar med all önskvärd tydlighet att åtskilliga tusen människor varje år blir allvarligt sjuka eller dör en för tidig död på grund av sjukdomar </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Mot. 1984/85:3146 </div> <div class="block ml_41">13 </div> <div class="block ml_4">eller skador sorn sammanhänger med yttre miljöfaktorer eller med den sociala situationen. Att så är förhållandet framgår bl. a. av de stora regionala skillnaderna i dödlighet och sjukdomsförekomst liksom av de stora skillnaderna mellan dem som arbetar i olika yrken och framför allt mellan arbetande och långvarigt arbetslösa. Fram till år 2000 bör det vara möjligt att uppnå samma dödlighet och sjukdomsförekomst inom hela befolkningen som i dag gäller för de mest gynnade grupperna i vårt land. En sådan målsättning kräver givetvis att särskilda insatser sätts in mot ungdomsarbetslöshet, utslagning ur arbetslivet, hälsofarliga arbetsmiljöer, förstörelse av den yttre miljön, olika former av kommersialism, utbudet av alkohol och andra droger samt andra förhållanden som har en stor och känd inverkan på befolkningens hälsotillstånd. Propositionens inriktning på förebyggande verksamhet kräver med nödvändighet en bättre statistik över yttringar av ohälsa och dess samband med sociala förhållanden. De register över dödlighet, sjukdomsförekomst och sjukvårdsutnyttjande som existerar är ofullständiga och svåra att använda på grund av små resurser hos registerhållande myndigheter. Uppgifterna publiceras långt i efterhand. Resurser saknas till elementär bearbetning av registren. En förment omtanke om den personliga integriteten har medfört att åtskilliga arbetare mist livet i onödan därför att man alltför sent har fått kännedom om kopplingen mellan olika arbetsmiljöer och sjukdomar och skador. Propositionen ställer det i och för sig positiva förslaget att man skall ge ut folkhälsorapporter, men anvisar samtidigt inga resurser till en förbättrad hälsostatistik. Propositionen uttalar sig i allmänt positiva ordalag om att utvidga den samhällsmedicinska forskningen med inriktning på prevention, epidemiologi, omvårdnad och rehabilitering. Regeringen föreslår dock inte att några medel anvisas till denna typ av forskning, inte heller att det sker någon omstrukturering av medel från annan medicinsk forskning. I själva verket är det bara några procent av forskningsresurserna som i dag tillfaller forskning med förebyggande och samhällsmedicinsk inriktning. Skall propositionens riktlinjer kunna uppnås krävs därför kraftigt utökade resurser till samhällsmedicinsk forskning. Statens handikappråd framhåller i sitt remissyttrande över HS 90utredningens huvudrapport Hälso- och sjukvård inför 1990-talet att i denna rapport har rehabiliteringsfrågorna förbigåtts. Vi kan konstatera att inte heller propositionen tar upp detta område annat än i förbigående. I rapport nr 41 år 1984 från statistiska centralbyrån framkommer att handikappade har sämre hälsa än befolkningen i övrigt. De har vårdats på sjukhus eller sjukhem i långt större utsträckning än vad enbart deras ålder motiverat. Bland de svårt rörelsehindrade har t. ex. nästan var fjärde person varit inlagd på någon sjukvårdsinrättning under en tremånadersperiod. Vidare visar rapporten att levnadsförhållandena i övrigt är sämre för dem </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Mot. 1984/85:3146 </div> <div class="block ml_42">14 </div> <div class="block ml_5">som är hårdast drabbade av olika sjukdomar och handikapp. För barn och ungdomar och nyskadade har vi en fungerande rehabilitering trots att det i dag saknas rehabiliteringskliniker i många landsting. Men för den vuxenhandikappade, som inte behöver akut sjukvård, finns ingen kontinuerlig, uppsökande rehabiliteringsverksamhet. Den vuxenhandikappade, som inte befinner sig i ett akut sjukdomsstadium, är hänvisad till att på egen hand informera sig om eventuella framsteg inom den medicinska rehabiliteringen och vilka möjligheter det finns att få del av detta. Många vuxenhandikappade som drabbats av skador då den medicinska rehabiliteringen inte hade de kunskaper som finns i dag, har ej fått chans till rehabilitering efter sina faktiska förutsättningar. Genom en kontinuerlig, uppföljande rehabilitering för vuxenhandikappade kan man förebygga att handikappet förvärras och därmed minska behovet av större sjukvårdsinsatser på längre sikt. I andra motioner har vpk föreslagit en kartläggning av små handikappgruppers situation och enligt uppgift skall socialstyrelsen påbörja detta arbete. Enligt vår mening bör socialstyrelsen även kartlägga behovet av kontinuerlig, uppföljande rehabilitering för olika handikappgrupper. En sådan uppföljande verksamhet överensstämmer med föreslagen lagändring om att vården skall inriktas på att förebygga ohälsa. Under hänvisning till det anförda föreslås 1. att riksdagen uttalar att målet för hälsopolitiken fram till år 2000 bör vara en kraftig sänkning av dödlighet och sjukdomsförekomst enligt motionens riktlinjer, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en kraftig förbättring av statistiken när det gäller hälsoförhållanden och deras koppling till sociala bakgrundsdata, 3. att riksdagen uttalar sig för att medicinska forskningsrådet genomför en grundlig omstrukturering av sina anslag så att minst 50 % går till forskning med klar samhällsmedicinsk inriktning, 4. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en kartläggning av behovet av kontinuerlig, uppföljande rehabilitering för olika handikappgrupper. Stockholm den 16 april 1985 LARS WERNER (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk) MARGO INGVARDSSON (vpk) </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 4 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 5 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 6 undertecknare 0 MARGO INGVARDSSON vpk 7 undertecknare G8023146 Lars Werner m. fl. mot_198485__3146.pdf 128492 pdf Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/ https://data.riksdagen.se/fil/EF733CC6-B813-4353-8497-4FF3C7D8C261