3074943 G8023104 1984/85 3104 mot mot Motion 1984/85:3104 Ulf Adelsohn m. fl. Motion Motion 3104 0 1985-04-15 00:00:00 2014-10-13 16:23:50 2014-10-13 00:00:00 Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166) Ulf Adelsohn m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8023104/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8023104 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023104 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1984/85:3104</p> <p>Ulf Adelsohn m. fl.</p> <p>Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)</p> <p>I proposition 1984/85:166 framlägger regeringen förslag beträffande<br /> livsmedels- och jordbrukspolitiken. I sina huvuddrag bygger propositionen<br /> på livsmedelskommitténs (LMK) betänkande.</p> <p>LMK tillsattes i början av 1983 och fick omfattande direktiv. Enligt dessa<br /> skulle kommittén till skillnad från tidigare jordbruksutredningar behandla<br /> hela livsmedelskedjan från jordbrukets produktionsmedel till livsmedelshallen.<br /> Tidsramen för utredningen var snäv. Kommittén fick endast ett och ett<br /> halvt år på sig för en mer omfattande uppgift än tidigare jordbruksutredningar.<br /> 1972 års jordbruksutredning arbetade t. ex. ca fem år.</p> <p>LKM skulle med förtur behandla obalansen mellan produktion och<br /> konsumtion liksom grundläggande frågor för jordbruksprisförhandlingarna.<br /> Kommittén kom fram till att regleringar inte löser obalansproblemen. Den<br /> slog också fast att användningen av produktionsmedelsindex i förhandlingarna<br /> inte varit inflationsdrivande. Trots detta drev regeringen därefter igenom<br /> ett förslag att inte längre tillämpa s. k. PM-index vid jordbruksprisförhandlingarna.</p> <p>LMK behandlade därutöver frågor om prisregleringens utformning och<br /> var i livsmedelskedjan prisreglering skall förläggas. Andra frågor som<br /> behandlats är kostfrågor, handels- och industrifrågor, internationella frågor<br /> och sårbarhetsfrågor. Gemensamt för dessa är att LMK:s förslag inte innebär<br /> någon förändring från dagens situation. Vad gäller produktionsmålet har<br /> LMK föreslagit att en precisering av statens ansvar för jordbruksproduktionen<br /> skall ske. De oklarheter som råder med nuvarande jordbrukspolitiska<br /> beslut klaras därmed upp.</p> <p>Resultatet av LMK:s arbete har alltså blivit en värdefull uppdatering av<br /> bakgrundsmaterial men endast en liten analysdel och få förslag. I stort sett<br /> föreslogs att den tidigare jordbrukspolitiken skulle fullföljas. I och för sig är<br /> detta tillfredsställande, eftersom enigheten om svensk jordbrukspolitik på<br /> ett påtagligt sätt ökat.</p> <p>Propositionen följer till nästan alla delar LMK:s förslag. Vad som främst<br /> saknas är en analys av orsakerna till lönsamhetsproblemen inom jordbruket<br /> och förslag till lösning av dem. Beträffande orsakerna nöjer sig regeringen<br /> med att konstatera att problemet är den s. k. överproduktionen. Den<br /> konstaterar också att konsumtionen sjunkit, vilket är sant, och att produktionen<br /> stigit, vilket är en sanning med stor modifikation, eftersom den i stort<br /> varit konstant eller t.o. m. något avtagande. Regeringen har inte lämnat<br /> något förslag till lösning.</p> <p>1 Riksdagen 1984185.3 sami. Nr 3104-3105</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Den knappa tid LMK fått till sitt förfogande märks på det stora antal frågor<br /> som regeringen föreslår skall bli föremål för nya utredningar. Flera av<br /> frågorna är värda att bli bättre belysta. En utredning om sockernäringen blev<br /> dock klar så sent som 1982. Denna fråga torde därför inte ånyo behöva<br /> utredas.</p> <p>Svenskt jordbruk i världen</p> <p>Mat är en strategisk vara. Därför stöder eller skyddar alla länder sin<br /> jordbruksproduktion på ett eller annat sätt.</p> <p>Världshandeln med livsmedel omfattar endast ca 10 % av produktionen.<br /> Många gånger ligger priserna under produktionskostnaderna, eftersom det<br /> ofta är marginalkvantiteter som bjuds ut. De flesta länder lämnar bidrag till<br /> export av jordbruksprodukter, som undantagslöst kan hänföras till resp.<br /> lands överskottsproduktion. Sverige måste därför stödja sitt jordbruk om<br /> man vill upprätthålla en jordbruksproduktion inom landet. Hittills harvi valt<br /> att med gränsskyddets hjälp höja importprisnivån till den svenska nivån.<br /> Detta har fungerat tillfredsställande och det finns därför inget skäl att ändra<br /> system.</p> <p>Jordbruket i Sverige</p> <p>Svenskt jordbruk är bland de mest effektiva i världen. Knappt 4 % av<br /> befolkningen försörjer hela Sverige med livsmedel. Konsumtionsvärdet av<br /> jordbruksprisreglerade livsmedel var 1982 ca 42,5 miljarder kronor. Av<br /> dessa utgjorde knappt 4 miljarder kronor jordbrukarnas ersättning för eget<br /> arbete och eget kapital.</p> <p>Den totala livsmedelshanteringen sysselsätter ca 500 000 människor. Ett<br /> inte oväsentligt antal personer är alltså beroende av vår livsmedelsförsörjning<br /> för sin utkomst.</p> <p>Det svenska totalförsvarets trovärdighet kräver att vi säkrar vår försörjning<br /> av livsmedel i händelse av krig eller avspärrning. Detta kan åstadkommas<br /> genom att vi även fortsättningsvis håller nuvarande åkerareal i bruk.</p> <p>Jordbruket har utöver befolkningens livsmedelstrygghet flera viktiga<br /> uppgifter att fylla i Sverige. Försörjningsmålet har i 1977 års jordbrukspolitiska<br /> beslut formulerats på följande sätt: jordbruket skall trygga vår försörjning<br /> med livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser i fred såväl som under krig<br /> och avspärrning. Därutöver skall det främja regional balans, viss landskapsvård<br /> samt bidra till att fylla våra åtaganden mot världssvälten.</p> <p>Även fisket och trädgårdsnäringen är viktiga beståndsdelar i vår livsmedelsförsörjning.<br /> Dessa näringsgrenar måste få arbeta under så goda betingelser<br /> som möjligt. Vi vill här erinra om våra tidigare lagda förslag, bl. a.<br /> rörande förbättringar av lånevillkoren för fiskefartyg.</p> <p>I dag odlas i Sverige ca 2,9 miljoner ha. Detta tal har i stort sett varit<br /> oförändrat sedan 1977. Med en produktivitetsutveckling med 6-7 % per år<br /> som varit bland de högsta inom svenskt näringsliv har den oförändrade<br /> arealen medfört att produktionen ökat. Så har t. ex. importbehovet av ost</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>minskat och importöverskottet av nötkött förbytts i ett exportöverskott.<br /> Fram till 1981 ökade konsumtion och produktion av animalier i stort sett<br /> parallellt. Därefter har konsumtionen fallit medan produktionen i stort sett<br /> varit konstant. Att så skett är naturligt, eftersom det under 1970-talet gjordes<br /> stora investeringar i byggnader och anläggningar såväl inom jordbruket som i<br /> förädlingsindustrin. Så länge de som gjort investeringarna får täckning för<br /> sina rörliga kostnader kommer produktionsvolymen att i stort vara oförändrad.</p> <p>Det som inte konsumeras inom landet måste exporteras till världsmarknadspriser,<br /> vilka regelmässigt är lägre än de svenska. Ju större del av<br /> produktionen som kan avsättas inom landet, desto bättre blir lönsamheten<br /> inom jordbruket.</p> <p>Jordbrukets lönsamhetsproblem kan då lösas på två sätt. Antingen måste<br /> lönsamheten inom jordbruk och förädlingsindustri ner till en sådan nivå att<br /> ett stort antal företag lämnar marknaden så att de som blir kvar endast<br /> producerar för hemmamarknadens behov. Eller också måste avsättningen av<br /> svenska livsmedel inom landet öka och bättre priser erhållas för exportkvantiteterna.<br /> Livsmedelsexporten måste då inriktas på långsiktiga kontrakt på så<br /> goda villkor som möjligt. Vi anser att det sistnämnda alternativet är den bästa<br /> lösningen. Såväl beredskapsskäl som regionalpolitiska och landskapsvårdande<br /> skäl talar för detta.</p> <p>Sverige har goda klimatologiska förhållanden. Vi kan bedriva en livsmedelsproduktion<br /> med förhållandevis liten insats av kemikalier. Vår allmänna<br /> hygieniska standard är också god, varför livsmedelskvaliteten även i övrigt är<br /> hög. Detta ger oss konkurrensfördelar gentemot många andra länder och bör<br /> kunna bidra till en gynnsam exportutveckling.</p> <p>Huvudansvaret för marknadsbearbetning, sortimentanpassning och prisbildning<br /> måste i hög grad åvila producenterna av livsmedel. Staten kan skapa<br /> förutsättningar för en ökad livsmedelskonsumtion genom att föra en sådan<br /> politik att ekonomin vitaliseras.</p> <p>Moderat politik</p> <p>Det moderata alternativet innebär att skatterna sänks och att budgetunderskottet<br /> minskas. Människorna kommer då att få mer pengar att röra sig<br /> med. Detta gäller framför allt barnfamiljerna som är storkonsumenter av<br /> livsmedel.</p> <p>Livsmedelsindustrin borde kunna tillgodogöra sig en avsevärd del av den<br /> därigenom ökade köpkraften, som sedan kommer jordbruket till godo<br /> genom höjda avräkningspriser.</p> <p>Moderat politik innebär också skattesänkningar, som direkt kommer<br /> jordbrukarna till godo. Vi vill sänka skogsvårdsavgiften, ta bort skatten på<br /> handelsgödsel och bekämpningsmedel, ta bort den nya fastighetsskatten, ta<br /> bort skatten på arbetande kapital (arvs- och förmögenhetsskatt som hänför<br /> sig till fastighet och inventarierörelsen) och avskaffa löntagarfonderna och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>därmed avgifterna till dem. Sammantaget betyder detta mycket för lönsamheten<br /> i det enskilda jordbruksföretaget.</p> <p>Jordbruket är beroende av jordbruksprisregleringen. Det är dock angeläget<br /> att jordbruket, liksom näringslivet i övrigt, så långt som möjligt befrias<br /> från hämmande regleringar och ingrepp i näringsutövningen. Vi anser att<br /> nuvarande regleringar inom jordbruket skall minska.</p> <p>Vi vill liberalisera jordförvärvslagen så att prisprövningsparagrafen försvinner<br /> och så att släktingar inte skall behöva förvärvstillstånd vid överlåtelse,<br /> förenkla skogsvårdslagstiftningen, stoppa väsentliga delar av det nya<br /> förslaget till plan- och bygglag och ta bort de ändringar i miljöskyddslagen<br /> som ger myndigheten rätt att föreskriva vilka inskränkningar i jordbruksdriften<br /> som helst. Prisregleringssystemet måste förenklas så att det åter blir<br /> överskådligt och begripligt.</p> <p>Produktionsmålet - animalier</p> <p>Vi delar i stort sett regeringens bedömningar av animalieproduktionen.<br /> Denna skall i huvudsak täcka Sveriges behov. Den produktion som sker<br /> därutöver bör jordbruket självt stå för liksom man gör i dag. De medel som<br /> jordbruket betalar till regleringskassorna borde kunna användas mer flexibelt<br /> än som nu sker. Hur användningen av prisregleringsmedlen lämpligast<br /> skall ske kan tas upp vid prisöverläggningarna.</p> <p>Vi har en något mer optimistisk bedömning av de långsiktiga exportmöjligheterna<br /> än regeringen. Livsmedelsproducenterna bör kunna få dra nytta av<br /> dessa möjligheter. För vissa produkter såsom fläsk och ost borde en<br /> långsiktig export med tillfredsställande lönsamhet kunna ske. Detta förutsätter<br /> att exportverksamheten får en högre prioritet än den nu har.</p> <p>En livsmedelsexport från Sverige förutsätter att vi inte avskärmar våra<br /> gränser utan att import även av utbyteskaraktär blir möjlig.</p> <p>Protein och energigrödor</p> <p>Vad gäller proteinfoder anser regeringen att den bör ägnas större<br /> uppmärksamhet inom prisregleringen. Man undviker dock nogsamt att ange<br /> hur.</p> <p>Då en ökad odling av inhemskt protein är värdefull inte minst från<br /> beredskapssynpunkt är detta inte tillfredsställande. Det ger dåligt planeringsunderlag<br /> för en ökad proteinfoderodling i Sverige.</p> <p>Det är tillfredsställande att regeringen har tillsatt en utredning om<br /> möjligheterna till en låginblandning av motoralkoholer, t. ex. etanol, i<br /> bensin. Väl så intressant är också att undersöka möjligheterna att ersätta<br /> dieseldrift med ren drift av etanol. Miljöeffekterna är där odiskutabelt<br /> positiva. Även detta alternativ bör ingå i utredningen. Försöksverksamheten<br /> med etanolproduktion i Lidköping bör kunna ge ett värdefullt underlag när<br /> den utvärderats.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Odling av grödor för energiändamål kan vara ett värdefullt komplement<br /> till traditionell livsmedelsproduktion. Forskning kring möjligheterna att på<br /> kommersiella grunder odla energigrödor på svensk jordbruksmark bör ges<br /> hög prioritet.</p> <p>Åkerarealen</p> <p>Produktionen av livsmedel beräknas sjunka avsevärt vid en eventuell<br /> avspärrning. Det betyder att den åkerareal som behövs för att klara<br /> livsmedelsförsörjning i en krissituation är större än vad som behövs i fredstid.<br /> Detta motiverar att det allmänna tar ett ansvar för denna produktion.</p> <p>För att minimera samhällskostnaderna bör överskottsproduktionen utgöras<br /> av spannmål. Staten bör ta ansvar för spannmålsöverskottet genom att<br /> budgetmedel tillskjutes spannmålsregleringen. LMK föreslog att statens<br /> andel skulle vara 40 % räknat på normalskörd. En sådan avvägning är<br /> givetvis skönsmässig. Vi kan emellertid ansluta oss till den föreslagna<br /> fördelningen.</p> <p>Det är angeläget att kostnaderna för överskottet minskar, särskilt som<br /> spannmålskvantiteterna kan förmodas öka genom att animalieproduktionen<br /> begränsas och produktiviteten ökar inom växtodlingen. Kostnadsansvaret<br /> bör utvärderas efter en femårsperiod.</p> <p>Ett sätt att minska kostnaderna för spannmålsöverskotten är att odla andra<br /> grödor än spannmål. En svensk produktion av proteinfoder borde kunna<br /> komma till stånd. En annan tänkbar väg är att använda spannmålen till annat<br /> än livsmedel. På olika platser i Sverige pågår försök i större eller mindre skala<br /> med att framställa bl. a. stärkelse och etanol av vete.</p> <p>Jordbruksdriften kan också i många delar av vårt land med fördel<br /> kombineras med andra verksamheter. Den dominerande företagsformen är<br /> och bör vara kombinationen jord-skog. Statsmakterna bör inte hindra den<br /> som vill skaffa sig ett s. k. deltidsjordbruk. Jordförvärvslagen bör ändras i<br /> detta syfte.</p> <p>Regeringen preciserar i propositionen vad den anser vara Sveriges<br /> åtaganden mot världssvälten. Vi anser det rimligt med en måttlig ökning av<br /> svenska livsmedel för katastrofbistånd. En viss ökning av volymen vete<br /> liksom av andra livsmedel, t. ex. rapsolja, kan i detta sammanhang vara<br /> intressant. Vi bedömer det möjligt att öka Sveriges katastrofbistånd av<br /> spannmål med ca 100 000 ton och av matolja med ca 10 000 ton. Det är viktigt<br /> att livsmedelsbistånd ges i form av katastrofbistånd, så att det inte blir en<br /> ersättning för ett uppbyggande av en egen livsmedelsproduktion. En ökad<br /> biståndsvolym påverkar dock inte mer än marginellt jordbrukets överskottsproblem.<br /> Denna del av svenskt livsmedelsbistånd bör betalas med fullt<br /> inlösenpris.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Medel för livsmedelspolitiken</p> <p>Som tidigare nämnts anser vi liksom regeringen att svenskt jordbruk<br /> alltjämt behöver ett gränsskydd. Detta är det viktigaste medlet för att<br /> bibehålla ett svenskt jordbruk i rimlig omfattning.</p> <p>Prisregleringen ligger nu i olika led för olika livsmedelsprodukter. Flera<br /> jordbruksutredningar har behandlat frågan om i vilket produktionsled<br /> prisregleringen skall förläggas. Samtliga utredningar har kommit fram till att<br /> dagens system ger minst negativa effekter.</p> <p>Regeringen vill att en frivillig uppdelning på olika juridiska personer skall<br /> ske hos företag, som har verksamhet både inom och utom prisregleringen.<br /> Den bransch det rör sig om - slakteribranschen - har vid upprepade tillfällen<br /> utretts av bl. a. SIND och SPK. Det har inte påvisats att integration mellan<br /> slakt och vidareförädling har medfört kostnadsövervältringar. Är det möjligt<br /> att genom en förbättrad redovisning öka kontrollmöjligheterna är detta<br /> angeläget. En eventuell senare tvångsmässig företagsuppdelning, vilken<br /> regeringen antyder, strider däremot mot vedertagna principer för svenskt<br /> företagande. Vi avvisar sådana förslag.</p> <p>Kompensationsmetod</p> <p>Regeringen föreslår att prisförhandlingarna skall vara s. k. obundna<br /> förhandlingar.</p> <p>T. o. m. år 1983 fördes förhandlingarna på grundval av att jordbruket<br /> garanterades kompensation för höjda produktionsmedelspriser. Dessa mättes<br /> med hjälp av s. k. produktionsmedelsindex (PM-index). LMK utredde<br /> denna fråga med förtur och fann i likhet med sin expertgrupp att PM-index<br /> hade fungerat väl och inte varit kostnadsuppdrivande. Regeringen drev trots<br /> detta därefter igenom ett förslag om att prisöverläggningarna skulle vara<br /> obundna. Sedan dess har en jordbruksförhandling och en kompensationsförhandling<br /> ägt rum.</p> <p>Jordbruk är en långsiktig verksamhet och kan inte riskera att plötsligt stå<br /> utan täckning ens för höjda produktionsmedelskostnader. Man måste hålla i<br /> minnet att normal marknadsanpassning är utesluten för jordbruket på grund<br /> av jordbruksprisregleringen. Jordbruksprisförhandlingarna bör därför ske<br /> på grundval av PM-index.</p> <p>Norrlandsstödet</p> <p>I norra Sverige har jordbruket sämre produktionsförutsättningar än i<br /> resten av landet. I det system med generella priser för jordbruksprodukter<br /> som vi har i Sverige riskerar man att få så låg lönsamhet i Norrland att stora<br /> delar av jordbruket där slås ut. Då det av många skäl-bl. a. beredskapsskälär<br /> värdefullt att bibehålla en jordbruksproduktion i Norrland råder det<br /> politisk enighet om att staten skall kompensera för de sämre produktionsbe</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>tingelserna. Lönsamheten skall inte vara sämre än i resten av landet på grund<br /> av klimatologiska förhållanden eller långa transportavstånd. Dessutom ger<br /> ett stöd till jordbruket en bättre regionalpolitisk effekt än flertalet andra<br /> stödformer. Det skapar förutsättningar för att en uthållig kommersiell och<br /> offentlig service kan upprätthållas i sysselsättningssvaga bygder.</p> <p>För ca ett år sedan föreslog regeringen att en uppräkning av Norrlandsstödet<br /> inte skulle ske över statsbudgeten utan att frågan skulle lösas i<br /> prisförhandlingarna. En enig riksdag avvisade förslaget och tillkännagav att<br /> Norrlandsstödets uppräkning skulle ske över statsbudgeten. Detta bör också<br /> fortsättningsvis gälla.</p> <p>Jordbruket har oftast fått möjlighet att höja priserna två gånger per år.<br /> Detta har motiverats av att kostnadsutvecklingen är kontinuerlig. En<br /> kompensation varje halvår har därför ansetts rimlig. Även Norrlandsjordbruket<br /> omfattas naturligtvis av detta. Skillnaden i produktionsförutsättningar<br /> mellan Norrland och resten av Sverige ökar dock, eftersom uppräkningar<br /> av Norrlandsstödet skett med ojämna mellanrum. För att minska skillnaderna<br /> bör nivån på Norrlandsstödet årligen ses över.</p> <p>I propositionen tillgodoser regeringen formellt riksdagens krav genom att<br /> föreslå att uppräkningen skall ske med budgetmedel. Dessa skall finansieras<br /> genom att anslaget C 3. Prisreglerande åtgärder minskas. Vilken av dessa<br /> poster man avser att minska får riksdagen veta först när propositionen om<br /> regleringen av priserna på vissa jordbruksprodukter läggs. Tar regeringen<br /> någon annan anslagspost än livsmedelssubventionerna är förslaget konstruerat<br /> på samma sätt som det av riksdagen avvisade förslaget från i fjol.</p> <p>Vi har i motion 1984/85:2343 anvisat besparingar i statsbudgeten för att<br /> finansiera såväl denna uppräkning som medlen till spannmålsregleringen.</p> <p>Investeringsförbudet och andra regleringar</p> <p>Regeringen föreslår i propositionen att investeringsförbudet inom animalieproduktionen<br /> förlängs ytterligare ett år. Detta förbud har redan förlängts<br /> ett år. Effekterna av ingreppet är mycket osäkra. Omfattande dispenser har<br /> bidragit till osäkerheten.</p> <p>Investeringsförbud är första steget på väg mot en total kontroll av<br /> jordbruket.</p> <p>Den marginella effekt som förbudet haft står inte i någon som helst<br /> proportion till de negativa effekter det för med sig. Ett statiskt jordbruk med<br /> små möjligheter till utveckling och flexibilitet blir följden. Investeringsförbudet<br /> bör därför upphöra.</p> <p>Andra regleringar som differentierade avgifter och pristillägg föreslås<br /> avskaffas. De differentierade avgifterna och pristilläggen ger en snedvridning<br /> av produktionsförutsättningarna. De differentierade pristilläggen och<br /> avgifterna har alltsedan de infördes endast varit föremål för marginella<br /> justeringar. Då effekten av åtminstone de differentierade pristilläggen så</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>gott som omedelbart neutraliserades av slakteriföretagen har de inte spelat<br /> någon roll för fläskproducenterna. Ett system med differentierade avgifter<br /> och pristillägg skulle för att vara verksamt behöva justeras oftare. Då det är<br /> jordbruket självt som begärt systemet och som betalar till det finner vi<br /> emellertid inte skäl att upphäva det riksdagsbeslut som gör förfarandet<br /> möjligt. Det får ankomma på parterna i jordbruksprisförhandlingarna att i<br /> avvaktan på en avveckling besluta om lämpliga justeringar.</p> <p>Miljöskyddslagstiftningen måste tillämpas hårdare än i dag. Varje företag<br /> måste kunna visa att det har en tillräcklig åkerareal att sprida sin gödsel på.</p> <p>Livsmedelskvalitet</p> <p>Beträffande livsmedelskvaliteten anser regeringen att konsumenterna<br /> hyser stor oro inför de kemiska medel som används vid livsmedelsframställning.<br /> I stället för att framlägga förslag till positiva åtgärder, t. ex. information,<br /> förstärker regeringen oron genom att okritiskt säga att användningen av<br /> kemiska medel inom livsmedelskedjan bör minska.</p> <p>Otvivelaktigt bidrar de flesta kemiska medel till att höja livsmedelskvaliteten.<br /> Med en minskad kemikalieanvändning riskerar vi att få sämre livsmedel,<br /> att bli utsatta för svampgifter av olika slag, att få en sämre djurhälsa m. m.<br /> Det hindrar inte att all användning av produktionsmedel och tillsatser också<br /> framdeles bör prövas med hänsyn till bl. a. hälsoaspekter. Nya rön kan<br /> således ställa ämnen i helt ny dager.</p> <p>Livsmedelskvalitet är också en fråga om hur maten smakar. Ett något äldre<br /> djur som fått utvecklas i litet långsammare takt smakar ofta mer än unga<br /> omogna djur. En större boxyta per djurenhet kan också bidra till ett godare<br /> kött.</p> <p>Sårbarhet</p> <p>Sveriges livsmedelsproduktion är beroende av importerade produktionsmedel.<br /> Visserligen är en krisimport även av strategiska varor tänkbar.<br /> Livsmedelsproduktionens sårbarhet minskar dock avsevärt om en större<br /> andel av produktionsmedlen kan framställas inom landet. Det från beredskapssynpunkt<br /> allvarligaste importberoendet gäller försörjningen med kvävegödsel.<br /> För närvarande uppgår den svenska framställningen av ammoniak<br /> till endast ca 15 % av behovet. Vi har heller inte någon större inhemsk<br /> produktion av bekämpningsmedel. Vår ammoniakförsörjning bör enligt<br /> LMK vara ca 40 % av behovet för att en tillfredsställande säkerhet skall<br /> uppnås.</p> <p>Flera olika lösningar är tänkbara. Hur försörjningen lämpligast klaras bör<br /> bli föremål för närmare överväganden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3104</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med anvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:42px;">1.att riksdagen beslutar att budgetmedel motsvarande 40% av<br /> exportkostnaderna för normalskörd årligen skall tillskjutas svensk<br /> spannmålshandel ekonomisk förening u. p. a.,</p> <p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br /> vad som i motionen anförts om ett utökat svenskt katastrofbistånd,</p> <p style="margin-left:42px;">3. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige<br /> finansieras med budgetmedel som inte påverkar prisregleringen,</p> <p style="margin-left:42px;">4. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige<br /> årligen ses över,</p> <p style="margin-left:42px;">5. att riksdagen beslutar att jordbruksprisförhandlingarna skall<br /> grundas på produktionsmedelsindex,</p> <p style="margin-left:42px;">6. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om förlängning av lagen<br /> (1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar<br /> för nötkreatur, svin och fjäderfä,</p> <p style="margin-left:42px;">7. att riksdagen beslutar att ett system med differentierade avgifter<br /> och pristillägg inom ägg- resp. slaktsvinsproduktion tills vidare<br /> skall få tillämpas.</p> <p>Stockholm den 15 april 1985</p> <p>ULF ADELSOHN (m)</p> <p>LARS TOBISSON (m)</p> <p>CARL BILDT (m)</p> <p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p> <p>ROLF CLARKSON (m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_28"><p style="margin-left:6px;">INGEGERD TROEDSSON (m)<br /> ANDERS BJÖRCK (m)</p> <p style="margin-left:6px;">NILS CARLSHAMRE (m)<br /> INGRID SUNDBERG (m)<br /> PER-OLOF STRINDBERG (m)</p> </div> </div> </div> 0 ULF ADELSOHN m 1 undertecknare 0 LARS TOBISSON m 2 undertecknare 0 CARL BILDT m 3 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM LINDER m 4 undertecknare 0 ROLF CLARKSON m 5 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 6 undertecknare 0 INGEGERD TROEDSSON m 7 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 8 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 9 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 10 undertecknare 0 PER-OLOF STRINDBERG m 11 undertecknare G8023104 Ulf Adelsohn m. fl. mot_198485__3104.pdf 212329 pdf Livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166) https://data.riksdagen.se/fil/9D678452-C867-4024-B5F2-E68C41B3F788