3109330 G8023057 1984/85 3057 mot mot Motion 1984/85:3057 Lars Werner m. fl. Motion Motion 3057 0 1985-04-12 00:00:00 2014-11-04 17:30:45 2014-11-04 00:00:00 Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118) Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8023057/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8023057 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8023057 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1984/85</p> <p style="text-align:right;">3057-3058</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:4px;">Motion</p> <p style="margin-left:4px;">1984/85:3057</p> <p style="margin-left:4px;">Lars Werner m. fl.<br /> Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)</p> <p style="margin-left:4px;">Kemisamhället</p> <p style="margin-left:4px;">Av den ödmjukhet i inställningen till människan och miljön som<br /> kännetecknat förkämpar som Hans Palmstierna, vilken var en av de<br /> tongivande inom radikala delar av arbetarrörelsen på 1960-talet, syns inga<br /> spår hos nuvarande socialdemokratiska toppskikt. De senare sätter sin lit<br /> mera till teknokratiska lösningar anpassade till nu rådande samhällssystem.<br /> Regeringens förslag för att minska kemisamhällets risker innehåller därför<br /> inte några genomgripande förändringar som kan förväntas minska antalet<br /> skador på människor och livsmiljö.</p> <p style="margin-left:4px;">Arbetarrörelsen och miljöpolitiken</p> <p style="margin-left:4px;">Arbetarrörelsen har av tradition anammat en optimistisk, men oreflekterande<br /> framtidstro. Tillväxt, industrialisering och ständigt mer materiell<br /> produktion har varit temat. Detta var progressivt så länge det bröt ner de<br /> gamla samhällssystemen och frigjorde människorna från dem.</p> <p style="margin-left:4px;">I dag står arbetarrörelsen inför en helt annan situation. Detta innebär en<br /> krävande, men absolut nödvändig uppgift att formulera ett alternativ till den<br /> form av tillväxt, som har framkallat ekologisk kris och rovdrift. De som är<br /> fångar i kapitalismens ekorrhjul måste bemötas med radikala krav som är<br /> avgörande för ett bättre liv.</p> <p style="margin-left:4px;">Vpk delar inte socialdemokratins syn på tillväxt. Vi anser att produktion<br /> för profit skall ersättas med produktion för behov och social nytta. Ytterst<br /> handlar det om fördelningen av landets totala resurser. Den ekonomiska<br /> utvecklingen måste då inriktas på människornas hälsa och på sociala,<br /> kulturella och ekologiska värden. Denna syn anser vpk måste genomsyra<br /> arbetarrörelsens miljöpolitik.</p> <p style="margin-left:8px;">I sitt s. k. framtidsprogram, presenterat inför SAP:s senaste kongress,<br /> argumenterar partiets framtidsgrupp för ökad ekonomisk tillväxt. Programmet<br /> innehåller däremot inga försök till helhetssyn på industrisamhället,<br /> människan och miljön och saknar helt socialistiska värderingar. Det<br /> innehåller inte ens en diskussion om innehållet i tillväxten eller ansats till ett<br /> klassperspektiv. Detta trots att allt fler rapporter visar att klassklyftorna i<br /> samhället ökat under de senaste åren.</p> <p style="margin-left:8px;">Dagens miljöproblem och riskerna med kemisamhället visar tydligare än<br /> något annat att ett litet fåtal mäktiga industrigrupper fortfarande har<br /> bestämmanderätten över folkflertalets liv och hälsa.</p> <p style="margin-left:8px;">1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 3057-3058</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Mot denna bakgrund och med hänvisning till dagliga larm om livsfarliga<br /> arbetsplatser och hoten mot livsmiljön, ter det sig närmast patetiskt när<br /> jordbruksministern i likhet med kemikommissionens majoritet uttalar<br /> följande:</p> <p>- myndigheternas agerande gentemot näringslivet måste — präglas av<br /> fasthet men också av kunskaper och insikter i näringslivets förhållanden.</p> <p>Kemikommissionen har inte ens försökt att åstadkomma en analys av den<br /> kemiska industrin och dess maktutövning. Inte heller har kommissionen<br /> granskat de förhållanden som just i brist på ”fasthet” från myndigheternas<br /> och regeringens sida fortsatt att skörda offer i farliga arbetsmiljöer och som<br /> utgör ett allvarligt hot mot marken, luften och vattnen i vårt land.<br /> Kemikommissionens arbete utgår från inställningen att det är bättre att<br /> blicka framåt än att kritiskt analysera orsakerna bakom hittillsvarande<br /> bristfälliga kemikaliekontroll. Socialdemokraterna mäktar inte med att ha<br /> perspektiv på samhällsproblemen.</p> <p>I valrörelsen 1982 gick SAP:s ledning ut med nya löften om att man skulle<br /> ta ett samlat grepp över kemisamhället. Löftena påminde om dem som<br /> avgavs inför pressen av en allt starkare miljöopinion i slutet av 1960-talet.<br /> Det är svårt att utläsa vari detta samlade grepp nu skulle bestå om<br /> regeringens proposition om kemikaliekontroll går igenom.</p> <p>Den kemiska industrin</p> <p>BT-Kemi-skandalen i Teckomatorp är en symbol för miljöpolitiska<br /> misslyckanden, kortsiktiga företagsekonomiska hänsyn och en oerhörd<br /> rovdrift med människor och miljö. De hänsynslösa miljöförstörarna slapp<br /> undan med dagsböter medan samhället och skattebetalarna tvingats betala<br /> mammuträttegångarna kring skandalen. Kostnaderna för saneringen på<br /> fabriksområdet har hittills belastat samhället med ca 40 milj. kr.</p> <p>Trots detta drabbas människorna i Teckomatorp än en gång när stinkande<br /> giftmassor kommer i dagen i samband med att nya industrier skall byggas på<br /> det gamla industriområdet. Kemikaliehanteringen har varit ödesdiger för<br /> både dem som arbetat på BT-Kemi och för dem som har sina bostäder och<br /> småföretag i samhället.</p> <p>-Man driver inte ett företag av något miljöintresse, säger Fabriks<br /> huvudskyddsombud på en annan skånsk industri, där de hanterar kemikalier.<br /> - En företagare vill tjäna så mycket pengar som möjligt - det är grunden<br /> för verksamheten. Skyddsombud beskriver hur man ständigt hamnar i<br /> konflikt mellan kraven att behålla jobben och att få en renare miljö.<br /> Konflikten har ökat med arbetslösheten.</p> <p>Lösningsmedel</p> <p>Man räknar med att över 250 000 personer i Sverige utsätts för<br /> lösningsmedel på sina arbetsplatser. I samband med att vissa gränsvärden för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lösningsmedel sänktes kommenterade Svenska arbetsgivareföreningen det<br /> på följande sätt:</p> <p style="margin-left:3px;">- Vår linje är att vi accepterar de medicinska fynden och slutsatserna, men<br /> att man också måste ta hänsyn till produktionen, ekonomin och sysselsättningen.<br /> Ibland är det inte så mycket vunnet med att sänka ett värde med<br /> kanske en tredjedel - samtidigt som man gör det omöjligt att fortsätta<br /> produktionen. När man fattar beslut om sänkningar måste man veta vilka<br /> följderna blir. Om en sänkning för med sig att viss produktion måste läggas<br /> ner och flyttas utomlands, så måste man veta det. Man måste gå in i det med<br /> öppna ögon.</p> <p style="margin-left:3px;">Närmare åttahundra människor har på fem år slagits ut från arbetsmarknaden<br /> skadade av lösningsmedel enligt färsk statistik från riksförsäkringsverket<br /> (RFV). Bakom dessa siffror döljer sig mänskliga tragedier som är en<br /> följd av samhällets kemikalisering och företagens cyniska spel i jakten på<br /> högre vinster. De ständiga trakasserierna och hoten om arbetslöshet känns<br /> igen av de flesta skyddsombud i vårt land.</p> <p style="margin-left:3px;">De som förgiftats av lösningsmedlen har drabbats av ”oförklarlig ångest,<br /> djupa depressioner utan yttre anledning” enligt ett uttalande av ett<br /> socialförsäkringsombud på RFV. De flesta har i dag hjärnskador som aldrig<br /> läker, de befinner sig därmed i ett kroniskt utslaget tillstånd. De har mycket<br /> svårt att klara sin ångestfyllda vardag, trots förtidspension och andra<br /> hjälpinsatser. Ett mycket stort antal arbetare som har hanterat lösningsmedel<br /> kämpar fortfarande för att få sina skador ”godkända”. Det anses att<br /> 3-4 % av alla förtidspensionärer över 34 år har fått mentala rubbningar av<br /> lösningsmedel.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns många exempel på att de som arbetat med lösningsmedel,<br /> förutom sina svåra sjukdomssymptom, utsatts för en omänsklig behandling i<br /> kontakten med läkare som prövat den eventuella yrkesskadan. Ett av de<br /> människoöden som lyfts fram i ljuset handlar om Göte, 49 år, som arbetat<br /> med lösningsmedel i tolv år. Ftösten 1984 berättade Göte om sin sjukdom. Det<br /> värsta är att inte bli trodd av läkarna - de säger att jag bara är<br /> deprimerad. Göte gick sjukskriven i två år. Han tappade tänder, hade svåra<br /> yrselanfall, ständig huvudvärk och var mycket trött. Götes fall kommenterades<br /> av läkare på en yrkesklinik med orden:</p> <p style="margin-left:3px;">- Det finns försäkringsneuroser. Det finns alltid folk som driver saken in<br /> absurdum.</p> <p style="margin-left:3px;">Göte dog en kort tid efter ovan citerade cyniska uttalande. Hans öde delas<br /> av tusentals svenska arbetare som plågats och avlidit med giftiga kemikalier i<br /> sina kroppar, men som aldrig mött förståelse för sin ångest och sina svåra<br /> skador.</p> <p style="margin-left:3px;">Asbest</p> <p style="margin-left:3px;">På Svenska Bromsbandsfabriken i Långsele kämpar arbetarna för att<br /> slippa livsfarlig asbesthantering. Arbetslösheten är ett samtidigt hot över</p> <p style="margin-left:3px;">1* Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 3057-3058</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">befolkningen i området. Trots detta har asbestarbetare slutat på bromsbandsfabriken<br /> .Den befogade rädslan för asbestos och cancer väger tyngre än<br /> arbetslöshetshotet. I flera fall är det barnen och ungdomarna i berörda<br /> familjer som vädjat till sina föräldrar att sluta sina livsfarliga jobb.</p> <p>Asbestfaran är ingen ny upptäckt även om massmedia och de senaste<br /> larmen kan tyda på det. Det första fallet av skador på människa efter<br /> asbesthantering är beskrivet 1906. Uppmärksamheten i massmedia på senare<br /> tid och den på nytt väckta opinionen bland allmänheten är positiv därför att<br /> den leder till ökad press på regering och riksdag att stoppa asbesthanteringen<br /> i samhället. Regeringens senaste löften om förbättringar skjuts trots detta på<br /> framtiden, vilket står helt i strid med fackliga krav och det program som vpk<br /> presenterat mot asbesten.</p> <p>Arbetarskyddsstyrelsens brist på kurage i asbestfrågan har under årens<br /> lopp gagnat bilindustrins jättar, men lett till ett ökat antal asbestskador på<br /> arbetare inom en rad olika branscher.</p> <p>Asbestproblemet visar att risker i kemisamhället sällan är begränsade till<br /> hanteringen på olika arbetsplatser. Asbesten finns spridd i hela omgivningsmiljön<br /> där människor vistas dagligen. Saneringen kommer att ta många år att<br /> genomföra.</p> <p>Försurning och förgiftning av den allmänna miljön</p> <p>Även luftföroreningarna har ett klart samband med den omfattande<br /> kemikaliseringen. Efter åratals varningar från miljöengagerade och insiktsfulla<br /> experter har försurningen nu utnämnts till en hela samhällets ödesfråga.<br /> Såväl skogsbolagens företrädare som miljöbyråkrater och regeringstalesmän<br /> är plötsligt tillräckligt oroade för att inse att det krävs förbättringar som kan<br /> stoppa skogsdöden. Men detta sker först när den svenska rikedomen skogsråvaran<br /> - står på spel, dvs. först när stora ekonomiska intressen hotas.<br /> Samma skogsindustrier som under lång tid förpestat mark, luft och vatten vill<br /> i dag dela ekologernas och folkets oro inför framtiden.</p> <p>När regeringen och miljömyndigheterna gör ansatser för att angripa<br /> miljöhoten möts detta alltid av hårt motstånd från industrins sida, när man<br /> befarar att dess vinster skall komma att naggas i kanten. Detta gäller de<br /> största miljöförstörande industrierna och det gäller bilindustrin, vilka<br /> ständigt i praktiken motarbetar en miljöförbättrande utveckling. Arbetslöshetsspöket<br /> plockas fram för att ställa människor inför det omöjliga ”valet”<br /> mellan arbetstillfällen och en god arbets- och livsmiljö. I sådana lägen faller<br /> regeringen alltför lätt undan. Ett exempel är att man skjuter upp åtgärder<br /> som skulle leda till minskade farliga utsläpp från bilismen.</p> <p>När åtgärder för blyfri bensin och effektivare avgasrening på bilar förhalas<br /> innebär detta ännu fler blyskadade barn och ett ökat antal cancer,<br /> hjärtinfarkter och hjärnblödningar hos vuxna. När rejäla satsningar på SJ för<br /> att överflytta tung trafik från landsväg till järnväg uteblir, missar samhället<br /> också en möjlighet att radikalt angripa försurning och skogsdöd.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Också statens naturvårdsverk (SNV) visar undfallenhet för ekonomiska<br /> maktgruppers krav på ostörd produktion. Frånvaron av ingrepp mot<br /> BT-Kemi är belysande för hur kortsiktigt SNV agerat och vilken kostnad<br /> detta inneburit för samhället på längre sikt. Lagen om hälso- och miljöfarliga<br /> varor liksom miljöskyddslagen borde ha använts fullt ut för att förhindra<br /> BT-Kemis skandalösa hantering.</p> <p style="margin-left:3px;">För att kunna angripa miljöproblemen fordras en långsiktig planering där<br /> politikerna bl. a. tar fasta på samhällsnyttan. I dag saknas samhällsekonomiska<br /> beräkningar som visar kostnaderna för uteblivna satsningar på<br /> miljöpolitikens område.</p> <p style="margin-left:3px;">Om regeringen nu avser att avvakta med samhälleligt nödvändiga<br /> miljöåtgärder innebär detta att man också är beredd att belasta samhällsekonomin<br /> med mångmiljardbelopp i ökade sjukvårdskostnader, kostnader<br /> för att så småningom åstadkomma livsnödvändiga restaureringsförsök som<br /> kan återställa förgiftad jordbruksmark, skadad natur, byggnader osv. Om de<br /> ansvariga inte ens är beredda att ta fasta på denna typ av ekonomiska<br /> argument är det föga troligt att man någonsin menat allvar med högtidligt<br /> avgivna löften om ekologiska hänsyn som rör vår överlevnad på längre<br /> sikt.</p> <p style="margin-left:3px;">Det räcker inte längre med högtidliga löften och vackert formulerade<br /> miljöpolitiska fraser. De faror som i dag hotar oss har en annan och djupare<br /> dimension än tidigare, vilket måste leda till snabba och konkreta åtgärder även<br /> sådana som begränsar de miljöförstörande företagens makt. Vi står alla<br /> inför ett vägval där passivitet leder till katastrof. Ekologisk kunskap och<br /> miljöengagemang måste nu kombineras med en strävan att förändra<br /> samhället till ett välplanerat, resursbevarande samhälle, där omsorgen om<br /> människan, djuren och naturen får styra produktionens inriktning och<br /> organisation.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringens proposition om kemikaliekontrollen behandlar inte frågan<br /> om industristrukturen i samhället. I huvudsak innebär förslaget att dels en ny<br /> lag skall ersätta lagen om hälso- och miljöfarliga varor, dels att en ny<br /> myndighet för kemikaliekontroll, kemikalieinspektionen, inrättas.</p> <p style="margin-left:3px;">Lagstiftningen</p> <p style="margin-left:3px;">Vpk anser att en ny lag är befogad endast om den innebär förstärkningar i<br /> form av klart uttalade syften och befogenheter för samhället och myndigheterna<br /> att minska tillverkning, import och användningen av hälso- och<br /> miljöfarliga varor. Vi har svårt att finna sådana förbättringar i föreliggande<br /> lagförslag.</p> <p style="margin-left:3px;">Lagen om hälso- och miljöfarliga varor (LFIMV) har gällt sedan juli 1973.<br /> Den mottogs med stora förväntningar av en mycket stark miljöopinion och av<br /> många offensivt arbetande skyddsombud. De största förhoppningarna knöts<br /> till principen om den omvända bevisbördan, vilken antogs skulle leda till att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">en rad kemiska produkter, inte minst bekämpningsmedel, skulle sorteras<br /> bort ur hanteringen.</p> <p>Principen skrevs dock aldrig in i lagtexten utan hör till lagens s. k.<br /> förarbeten. Den omvända bevisbördan har därför knappast använts i<br /> praktiken, trots att den ansågs ge unika möjligheter för miljömyndigheterna<br /> och regeringen. Ett av skälen anses också vara att vissa tjänstemän bland<br /> handläggarna på SNV:s produktkontrollbyrå redan från början motarbetade<br /> den tolkning som uttalats av riksdagen. En av dem som var handläggare i<br /> BT-Kemi-kontakterna ansåg helt enkelt att den omvända bevisbördan<br /> endast gällde nytillkommande hälso- och miljöfarliga varor.</p> <p>Med hjälp av denna medvetet tillämpade felaktiga tolkning av lagen<br /> fördröjdes bl. a. ett ingripande mot dioxinförorenade fenoxisyrapreparat.<br /> Parallellt med denna förhalningstaktik löpte SNV:s missvisande information<br /> till allmänheten om preparaten. Ett exempel är SNV:s broschyr från 1976,<br /> där alla farhågor om vetenskapligt grundade misstankar mot fenoxisyran<br /> 2,4,5-T avfärdades. Efter Sevesokatastrofen tvingades regeringen att ingripa<br /> i myndighetens ställe och därmed totalförbjöds vissa fenoxisyror i Sverige<br /> 1977 med hänvisning till dioxinet.</p> <p>Kritiken mot kemikaliekontrollen efter 1973 har varit omfattande och<br /> påminner om den kraftiga opinion som på sin tid riktades mot giftnämndens<br /> verksamhet och dess brist på ingripande mot farlig kemikaliehantering.</p> <p>Kritiken efter 1973 har dock ej gällt lagen om hälso- och miljöfarliga varor,<br /> tvärtom ansågs denna ha en progressiv inriktning, utan har inriktat sig på att<br /> handläggarna vid SNV inte använt sig av lagens möjligheter. Det är dessutom<br /> ett välkänt faktum att SNV haft för små resurser till sin produktkontrollerande<br /> verksamhet.</p> <p>Tendensen att falla undan för kemikoncernernas påtryckningar har märkts<br /> under både de socialdemokratiska och borgerliga regeringarna efter<br /> LHMV:s tillkomst. De svenska och utländska kemibolagens lobbyverksamhet<br /> är omvittnad och användes som ett argument i olika socialdemokratiska<br /> utspel inför valet 1982, bl. a. i en pamflett om bristerna i arbetsmiljön.<br /> Kritiken riktades mot de borgerliga regeringarnas agerande 1976-1982.</p> <p>Det löfte som socialdemokraterna gav till väljarna var att man om man<br /> vann valet skulle ta verkliga krafttag mot kemisamhällets avigsidor.<br /> Kemikommissionens tillsättande skulle ses som ett steg i denna riktning.</p> <p>Hittills har ingen instans hävdat att eventuella luckor i lagen om hälso- och<br /> miljöfarliga varor skulle utgöra en förklaring till den fortsatta farliga<br /> hanteringen av lösningsmedel, asbest eller förgiftande utsläpp från bilar och<br /> industrier. Tvärtom understryker kemikommissionen att redan nu gällande<br /> lagstiftning fastslagit och ålagt tillverkarna ett ansvar för att kemiska<br /> produkter skall vara tillräckligt utredda från hälso- och miljöskyddssynpunkt<br /> innan de förs ut i användning.</p> <p>Vad är det då i regeringens lagförslag i propositionen om kemikaliekontrollen<br /> som skall uppfattas som förbättringar? Propositionen utgår från att en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>effektiv lagstiftning bör gälla hela det kemiska produktområdet, dvs. även<br /> sådana varor som inte konstaterats vara hälso- och miljöfarliga.</p> <p>Med föreliggande textförslag och utformning av lagens olika paragrafer<br /> riskerar man att försämra lagen jämfört med LHMV. Flera remissinstanser<br /> har också påpekat detta. Genom att omskriva LHMV 1 § och därmed<br /> utesluta anknytningar till ett ämnes eller berednings kemiska eller kemiskfysiska<br /> egenskaper kan tolkningssvårigheter uppstå. En annan brist är att<br /> regeringen i sitt förslag frånhänder sig möjligheten att direkt i lagtexten göra<br /> skyldighetsprinciperna tillämpliga även på vissa föremål, som innehåller, har<br /> behandlats med eller utvecklar/avger ämne som kan befaras medföra skada<br /> på människa/miljö. Följden av detta kan bli att antingen allvarliga risker kan<br /> förbises eller att ett omfattande byråkratiskt krångel uppstår genom att man<br /> tvingas göra föreskrifter som kompletterar lagen på en mängd varugrupper,<br /> vilka måste räknas upp vara för vara för att alla risker skall täckas in.</p> <p>Vpk menar med hänvisning till ovanstående synpunkter att lagförslaget<br /> bör återremitteras för omarbetning av regeringen innan riksdagen tar<br /> ställning.</p> <p>I andra hand föreslår vi att lagtexten utformas i enlighet med miljöjuristen<br /> Staffan Westerlunds och SNV:sm. fl. remissinstansers förslag. Om regeringen<br /> inte beaktar ovanstående invändningar mot föreliggande lagförslag kan<br /> följden bli att en rad farliga föremål, vilka ej kan betecknas som kemiska<br /> produkter, hamnar utanför samhällets kontroll. Lagförslaget omfattar i<br /> nuvarande skick bl. a. inte följande föremål:</p> <p style="margin-left:7px;">- kadmium- och kvicksilverhaltiga batterier</p> <p style="margin-left:7px;">- anilinpennor</p> <p style="margin-left:7px;">- flamskyddsbehandlade barnkläder</p> <p style="margin-left:7px;">- kvicksilvertermometrar, kvicksilverlampor</p> <p style="margin-left:7px;">- olika golvbeläggningar av plast</p> <p style="margin-left:7px;">- golvspackel, klister</p> <p style="margin-left:7px;">- leksaker som kan leda till metallförgiftning (t. ex. blyfärg)</p> <p style="margin-left:7px;">- skumplastmadrasser</p> <p style="margin-left:7px;">- impregnerat virke och trädgårdsmöbler</p> <p style="margin-left:7px;">Ovanstående utgör endast exempel på föremål som direkt bör innefattas i<br /> en omskrivning av lagförslaget.</p> <p style="margin-left:7px;">För att utesluta möjligheten att principen om den omvända bevisbördan<br /> ”glöms bort” av dem som senare skall tolka och använda lagen bör den<br /> skrivas in i portalparagrafen, alternativt 6 §.</p> <p style="margin-left:7px;">Enligt vpk måste lagens portalparagraf innehålla ett klart uttalat syfte att<br /> målmedvetet begränsa tillverkning, import och användning av hälso- och<br /> miljöfarliga varor.</p> <p style="margin-left:7px;">Liksom i reservationen till SOU 1984:77 föreslår vpk en behovsprövning<br /> av kemiska ämnen och produkter. En förstärkning av lagen skall också<br /> innebära att 6 § tillförs ett uttalat åläggande för en tillverkare att redan vid<br /> produktutvecklingen ta hänsyn till hur avfallet skall omhändertas på ett<br /> säkert sätt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Den s. k. substitutionsprincipen, vilken innebär att farliga ämnen och<br /> produkter skall ersättas med mindre skadliga, bör skrivas in i lagens 5 §.</p> <p>Det är enligt vår mening också nödvändigt att utvidga produktinformationen<br /> till att omfatta alla kemiska ämnen och beredningar. Vi anser också att<br /> lagen bör betecknas lag om hälso- och miljöfarliga varor.</p> <p>Ny organisation</p> <p>Vpk ställer sig frågande till huruvida en ny myndighet, som den föreslagna<br /> kemikalieinspektionen, kommer att leda till en märkbar förstärkning av<br /> samhällets kemikaliekontroll. Med endast 15 nya årsarbeten kommer det<br /> aviserade arbetet på fältet med inspektion av företagens tillverkning och<br /> hantering knappast att åstadkomma några kraftfullare åtgärder. Om arbetet<br /> nu skall breddas, vilket propositionens förslag antyder, förutsätter vpk att<br /> minst en fördubbling mot nu föreslagna resurser kommer att vara nödvändig.</p> <p>Till organisationsfrågan vill vpk dessutom anföra följande:</p> <p>I en ny organisation är det en fördel om den föreslagna kemikalieinspektionen<br /> blir en självständig myndighet, så som propositionen föreslår.<br /> Regeringsförslaget tyder emellertid på att banden till SNV kommer att bestå<br /> och fungera som förhållandet mellan nuvarande produktkontrollbyrå,<br /> produktkontrollnämnd och SNV, även om den nya myndigheten förlänas en<br /> egen generaldirektör. Överflyttningen av personalstyrkan från produktkontrollen<br /> till kemikalieinspektionen påminner alltför mycket, för att inge<br /> förhoppningar om radikala förändringar, om överflyttningen av dåvarande<br /> giftnämndens kansli till produktkontrollbyrån.</p> <p>En annan viktig invändning mot regeringens förslag, som framförts även<br /> av andra organisationer, är att den myndighet som är tillståndsgivande inte<br /> samtidigt bör vara ansvarig för att upprätthålla kontrollen av den verksamhet<br /> som tillstånden gäller. Erfarenheter från nuvarande organisation visar,<br /> liksom stora brister i övrigt beträffande produktkontrollbyråns handläggning<br /> i olika ärenden, att det är olämpligt med denna form av dubbelbottnat ansvar<br /> hos en och samma myndighet.</p> <p>Vpk har i en omfattande reservation till kemikommissionens huvudbetänkande<br /> SOU 1984:77 skissat ett förslag till hur en ny organisation skulle kunna<br /> byggas upp. Vpk upprepar förslaget om att ett miljödepartement inrättas.<br /> Förslaget tar i motsats till betänkandets förslag även upp frågan om hur<br /> myndigheter på regional och kommunal nivå skall kunna få nytta av<br /> resursförstärkningar och omorganisation. Detta måste ske bl. a. genom att<br /> kontrollerande organ befrias från företagsekonomiska hänsyn där arbetsmarknadsläget<br /> hittills oftast betraktats som överordnat omsorgen om<br /> människors hälsa och miljöskyddet. Vpk föreslår ytterligare utredning med<br /> ovan nämnda inriktning.</p> <p>Om samhället skall ges förutsättningar att utöva nödvändig kontroll över</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kemisamhället krävs att riskerna går att överblicka. För detta fordras en klart<br /> uttalad målsättning att dels minska kemikaliehanteringen i alla produktionsledens<br /> delar, dels att ett fullständigt produktregister byggs upp skyndsamt.</p> <p style="margin-left:3px;">En väl uppbyggd organisation för kemikaliekontroll på alla nivåer kräver<br /> att myndigheterna får full insyn i företagens hantering av kemiska ämnen och<br /> produkter. Regeringens proposition skjuter denna fråga på framtiden trots<br /> att den utretts i mer än 15 år. Hittills har den kemiska industrin satt käppar i<br /> hjulet för att stoppa samhällets fullständiga insyn i verksamheten. Kemibolagen<br /> har under alla år hävdat att hemlighetsmakeriet är till för att skydda<br /> företagens konkurrensförmåga. Ansvariga myndigheter har liksom borgerliga<br /> och socialdemokratiska regeringar gett upp inför dessa argument. I dag<br /> faller också LO:s ledning undan för den kemiska industrins krav på<br /> sekretess.</p> <p style="margin-left:3px;">Ett stort problem inom nuvarande kemikaliekontroll är att samhället<br /> saknar uppgifter om det stora flertalet ämnen och produkter som är i bruk.<br /> För att komma till rätta med detta problem måste tillverkande företag och<br /> importörer åläggas en skyldighet att rapportera in alla uppgifter som<br /> samhället behöver för att utöva kontrollen. Rapportskyldigheten skall<br /> utnyttjas för att bygga upp ett fullständigt produktregister, som skall göras<br /> tillgängligt för alla som så önskar att få insyn i företagens och myndigheternas<br /> verksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Toxikologisk informationsservice/Tox-info</p> <p style="margin-left:3px;">Vpk:s representant i kemikommissionen har haft en avvikande mening<br /> gentemot övriga ledamöter i kommissionen om Tox-infos resurser. I<br /> vpk-reservationen till SOU 1984:77 yrkar vpk på att denna statliga<br /> serviceresurs får fortsätta sin verksamhet i anslutning till Karolinska<br /> institutet med en nära kontakt med forskning och undervisning</p> <p style="margin-left:3px;">Tox-infos verksamhet har under den korta tid, två år, som den funnits till<br /> redan hunnit bygga upp en omfattande serviceverksamhet som mött stort<br /> gensvar. Verksamheten har en i förhållande till myndigheterna oberoende<br /> ställning, vilket skapar förutsättning för att en opartisk bedömning kan<br /> lämnas rörande kemiska hälsorisker. Många fall är kända där skyddsombud<br /> förgäves sökt information på SNV:s produktkontrollbyrå och dess produktregister.<br /> Samma skyddsombud har vid hänvändelse till Tox-info fått snabb<br /> och gratis service som kunnat användas i det lokala skyddsarbetet. Denna<br /> verksamhet bör byggas ut ytterligare, framför allt för att trygga det stora<br /> informationsbehovet hos företagshälsovård och skyddsombuden.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen har av allt att döma inga andra skäl än kortsiktigt ekonomiska<br /> för att bryta sönder och förflytta Tox-infos verksamhet till den föreslagna<br /> kemikalieinspektionen. Vpk instämmer med de remissinstanser som anser<br /> att toxikologisk informationsservice får fortsätta sin verksamhet i anslutning<br /> till Karolinska institutet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vpk har i flera andra partimotioner framställt förslag som även de berör<br /> kemisamhället och som syftar till förbättringar på kort och lång sikt samt till<br /> en demokratiskt uppbyggd miljöorganisation.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med anledning av proposition 1984/85:118 och med hänvisning till det<br /> anförda föreslås</p> <p style="margin-left:58px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att<br /> nuvarande och kommande utredningsarbeten på miljöområdet<br /> jämväl skall belysa konsekvenser av och samhälleliga kostnader<br /> för uteblivna satsningar på miljöområdet,</p> <p style="margin-left:58px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen sägs om att ekologisk kunskap, miljöengagemang och<br /> sparsamhet med resurser, i omsorg om människan, djuren och<br /> naturen, bör styra produktionens inriktning och organisation,</p> <p style="margin-left:58px;">3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om<br /> kemiska produkter och hemställer hos regeringen om nytt<br /> förslag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:58px;">4. att riksdagen - därest riksdagen beslutar avslå yrkande 3 - med<br /> ändring i proposition 1984/85:118 beslutar</p> <p style="margin-left:58px;">a) att lagens beteckning skall vara lag om hälso- och miljöfarliga<br /> varor,</p> <p style="margin-left:58px;">b) att anta följande som Motionärernas förslag betecknade<br /> förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor/lag om kemiska<br /> produkter.</p> <p>Regeringens förslag Motionärernas förslag</p> <p>1 §</p> <p>Denna lag är tillämplig på hantering<br /> och import av hälso- och miljöfarliga<br /> varor. Lagens syfte är att<br /> förebygga skador på människors hälsa<br /> eller i miljön. För att uppnå syftet<br /> skall tillverkning, import och användning<br /> av hälso- och miljöfarliga<br /> varor begränsas så långt som möjligt.<br /> Om det är påkallat från hälso- eller<br /> miljöskyddssynpunkt får regeringen<br /> eller den myndighet som regeringen<br /> bestämmer föreskriva att lagens<br /> bestämmelser om hälso- och miljöfarliga<br /> varor skall tillämpas även på<br /> annan vara.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Denna lag är tillämplig på hantering<br /> och import av kemiska ämnen<br /> och beredningar (kemiska produkter).<br /> Lagens syfte är att förebygga att<br /> skador på människornas hälsa eller i<br /> miljön förorsakas av kemiska ämnens<br /> inneboende egenskaper.</p> <p>Om det är påkallat från hälsoeller<br /> miljöskyddssynpunkt får regeringen<br /> eller den myndighet som<br /> regeringen bestämmer föreskriva att<br /> lagens bestämmelser om kemiska<br /> produkter skall tillämpas pä varor,<br /> som innehåller eller har behandlats<br /> med en sådan produkt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:19px;">Motionärernas förslag</p> </div> <div class="block ml_22"><p>1 a §</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringen eller den myndighet<br /> som regeringen bestämmer får föreskriva<br /> undantag från lagens tillämpning<br /> i fråga om visst produktslag<br /> eller viss hantering eller import av<br /> kemiska produkter.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Den som hanterar eller importerar<br /> en kemisk produkt skall<br /> vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått<br /> i övrigt som behövs<br /> för att hindra eller motverka skada<br /> på människor eller i miljön.</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Regeringen eller den myndighet</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:19px;">Med hälso- och miljöfarlig vara<br /> avses i denna lag</p> <p style="margin-left:19px;">1. ämne eller beredning som med<br /> hänsyn till sina kemiska eller fysikaliska<br /> kemiska egenskaper och hantering<br /> kan befaras medföra skada på<br /> människor eller miljön,</p> <p style="margin-left:19px;">2. vara som innehåller, har behandlats<br /> med, utvecklar eller avger ämne<br /> eller beredning som avses i 1, om<br /> varan därigenom och med hänsyn till<br /> sin hantering kan medföra skada på<br /> människa eller miljö.</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">4 §</p> </div> <div class="block ml_23"><p>5 §</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:4px;">Regeringen eller den myndighet<br /> som regeringen bestämmer får föreskriva<br /> undantag från lagens tillämpning<br /> i fråga om visst varuslag eller<br /> viss hantering eller import av hälsooch<br /> miljöfarliga varor.</p> <p style="margin-left:4px;">Den som hanterar eller importerar<br /> en hälso- och miljöfarlig<br /> vara skall vidta de åtgärder och<br /> iaktta de försiktighetsmått i övrigt<br /> som behövs för att hindra eller<br /> motverka skada på människor eller i<br /> miljön. Vid en bedömning av om en<br /> vara är hälso- eller miljöfarlig och<br /> när det avgörs vilka försiktighetsmått<br /> som behöver vidtas skall gälla att<br /> redan en pä goda grunder uppkommen<br /> misstanke om skaderisken skall<br /> utgöra tillräcklig grund för åtgärder<br /> och bedömning.</p> <p style="margin-left:4px;">Hälso- och miljöfarliga varor skall<br /> så långt möjligt ersättas med mindre<br /> skadliga och helt ofarliga varor.</p> <p>-- om försiktighetsmått.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>6 §</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det åligger särskilt den som tillverkar<br /> eller importerar en kemisk<br /> produkt att genom egna undersökningar<br /> eller på annat sätt se till att<br /> det finns tillfredsställande utredning<br /> för bedömning av vilka hälso- eller<br /> miljöskador som produkten kan<br /> orsaka. Utredningen skall vara gjord<br /> i enlighet med vetenskap och beprövad<br /> erfarenhet.</p> </div> <div class="block ml_25"><p>Det åligger särskilt den som tillverkar<br /> eller importerar en hälso- och<br /> miljöfarlig vara att genom egna<br /> undersökningar eller på annat sätt se<br /> till att det finns tillfredsställande<br /> utredning för bedömning av vilka<br /> hälso- eller miljöskador som varan<br /> kan orsaka. Utredningen skall vara<br /> gjord i enlighet med vetenskap och<br /> beprövad erfarenhet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Regeringens förslag</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringen eller den myndighet<br /> som regeringen bestämmer får meddela<br /> ytterligare föreskrifter beträffande<br /> utredningen om kemiska produkter.</p> <p>Den som tillverkar, importerar<br /> eller överlåter en kemisk produkt<br /> skall genom märkning eller på annat<br /> sätt lämna uppgifter av betydelse<br /> från hälso- eller miljöskyddssynpunkt<br /> (produktinformation).</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringen eller den myndighet<br /> som regeringen bestämmer får meddela<br /> ytterligare föreskrifter om produktinformation.</p> <p>Den som yrkesmässigt hanterar<br /> eller importerar en kemisk produkt<br /> skall till den myndighet som regeringen<br /> bestämmer och i den omfattning<br /> regeringen eller, efter regeringens<br /> bemyndigande, myndigheten föreskriver<br /> lämna de uppgifter om<br /> produkten och dess hantering som<br /> kan behövas för att bedöma hälsoeller<br /> miljörisker.</p> </div> <div class="block ml_24"><p>Motionärernas förslag</p> <p>Undersökningsplikter gäller förutom<br /> hälso- och miljöfarliga varor<br /> även alla kemiska ämnen och beredningar.<br /> Redan vid produktutvecklingen<br /> skall avfallsfrågan beaktas.<br /> Det åligger den som tillverkar och<br /> importerar en hälso- och miljöfarlig<br /> vara att undersöka om destruktion av<br /> en sådan vara medför olägenhet från<br /> hälso- och miljöskyddssynpunkt eller<br /> om den är särskilt kostnadskrävande.<br /> Ar så fallet får varan inte utan särskilda<br /> skäl släppas ut på marknaden.</p> <p>Regeringen eller den myndighet<br /> som regeringen bestämmer får meddela<br /> ytterligare föreskrifter beträffande<br /> utredningen om hälso- och<br /> miljöfarliga varor.</p> <p>Den som tillverkar, importerar<br /> eller överlåter en hälso- och miljöfarlig<br /> vara skall genom märkning<br /> eller på annat sätt lämna uppgifter av<br /> betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt<br /> (produktinformation).</p> <p>Produktinformation skall utöver<br /> hälso- och miljöfarliga varor även<br /> lämnas för alla kemiska ämnen och<br /> beredningar.</p> <p>Regeringen eller den myndighet<br /> som regeringen bestämmer får meddela<br /> ytterligare föreskrifter om produktinformation.</p> <p>Den som yrkesmässigt hanterar<br /> eller importerar en hälso- och miljöfarlig<br /> vara skall till den myndighet<br /> som regeringen bestämmer och i den<br /> omfattning regeringen eller, efter<br /> regeringens bemyndigande, myndigheten<br /> föreskriver lämna de uppgifter<br /> om varan och dess hantering som<br /> kan behövas för att bedöma hälsoeller<br /> miljörisker, samt utan anmaning<br /> rapportera sådana rön som har<br /> betydelse för bedömningen av varan<br /> från hälso- eller miljöskyddssynpunkt<br /> och som kan antas vara okända<br /> för myndigheten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:3057</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:54px;">c) att begreppet ”kemisk produkt” i lagen genomgående utbyts<br /> mot ”hälso- och miljöfarlig vara”,</p> <p style="margin-left:54px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om kemikalieinspektionens personella resurser,</p> <p style="margin-left:54px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om åtskillnad mellan kontrollerande och<br /> tillståndsgivande myndigheter när det gäller kemiska produkter,</p> <p style="margin-left:54px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om inrättande av ett miljödepartement,</p> <p style="margin-left:54px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i</p> <p style="margin-left:54px;">motionen anförs beträffande ytterligare utredning vad gäller att<br /> kontrollerande organ befrias från företagsekonomiska hänsyn<br /> och arbetsmarknadshänsyn m. m.,</p> <p style="margin-left:54px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i</p> <p style="margin-left:54px;">motionen sägs om ett fullständigt och öppet produktregister,</p> <p style="margin-left:54px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i</p> <p style="margin-left:54px;">motionen anförs om toxikologisk informationsservice.</p> <p>Stockholm den 12 april 1985<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p> <p>JÖRN SVENSSON (vpk)</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 4 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 5 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 6 undertecknare G8023057 Lars Werner m. fl. mot_198485__3057.pdf 302553 pdf Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118) https://data.riksdagen.se/fil/EC2C68F5-7836-4B8A-AF73-8BF46009C6BE