3109241 G8022968 1984/85 2968 mot mot Motion 1984/85:2968 Ulf Adelsohn m. fl. Motion Motion 2968 0 1985-03-21 00:00:00 2014-11-04 17:29:33 2014-11-04 00:00:00 Lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85:122) Ulf Adelsohn m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8022968/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8022968 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8022968 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Motion<br /> 1984/85:2968<br /> Ulf Adelsohn m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">Lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85:122)</p> <p style="margin-left:3px;">I vår partimotion 1984/85:2818 har vi presenterat ett reformprogram för<br /> kunskap i skolan. Utgångspunkten för en sådan skola anges i motionen på<br /> följande sätt:</p> <p style="margin-left:3px;">Varje människa bär inom sig anlag som rätt utvecklade ger henne<br /> möjligheter att berika och ta ansvar för sitt eget liv. Det unika i vars och ens<br /> personlighet ger nödvändiga bidrag till den mångfald av egenskaper,<br /> färdigheter och intressen som behövs för att forma ett gott samhälle.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är skolans huvuduppgift att utveckla varje elevs begåvning. Det<br /> innebär att skolan måste vara så organiserad att den förmår anpassa<br /> kunskapsförmedlingen till olika önskemål och behov. Alla elevers rätt till<br /> förkovran och framsteg blir reell först när skolan möter den enskildes anlag<br /> och intressen med respekt och uppmuntran. En sådan hänsyn till den<br /> enskildes särart är dessutom nödvändig för att utveckla varje ung människas<br /> tro på sig själv. Att få lyckas i skolan stärker självförtroende och<br /> självrespekt.</p> <p style="margin-left:3px;">Den enskilde behöver en stabil bas av kunskaper och färdigheter.<br /> Basutbildningen skall ge färdigheter i att tala, läsa, skriva och räkna samt<br /> grundläggande kunskaper om dagens samhälle, om vår historia och om vårt<br /> kulturarv.</p> <p style="margin-left:3px;">En skola av detta slag ställer stora krav på sina lärare.</p> <p style="margin-left:3px;">Vår utgångspunkt</p> <p style="margin-left:3px;">Läraren är en viktig länk mellan eleven och det kunskapsarv som har<br /> byggts upp under generationer. Det gör lärarens roll ansvarsfull. Lärarutbildningen<br /> är ett av de viktigaste medlen för att säkerställa att skolan förmår<br /> motsvara de förväntningar den ställs inför.</p> <p style="margin-left:3px;">Till kunskap finns inga genvägar. Den måste läras från början. En snabbt<br /> föränderlig värld ökar behovet av att lära sig det ändå relativt oföränderliga.<br /> Kunskap om grunderna är nödvändig för att senare kunna lära mera.</p> <p style="margin-left:3px;">De kunskaper och färdigheter eleverna behöver måste förmedlas inom en<br /> fast struktur. Sker inte detta blir undervisningen obegriplig. Begripligheten<br /> är i sin tur en förutsättning för varaktighet. Ostrukturerad inlärning blir ytlig<br /> och obeständig. Det är av detta skäl ämnena behövs.</p> <p style="margin-left:3px;">Lärarnas utbildning måste baseras på en sådan kunskapssyn. Den skall till<br /> blivande lärare ge den grundläggande insikten att skolans huvuduppgift är att<br /> förmedla kunskaper och färdigheter. Men den måste också ta hänsyn till att<br /> barns och ungdomars förutsättningar för inlärning förändras med stigande<br /> ålder. Barnens och ungdomarnas behov skall styra de blivande lärarnas<br /> 1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 2968-2970</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="text-align:right;">Mot. 1984/85</p> <p style="text-align:right;">2968-2970</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>förberedelse för yrket.</p> <p>Tydligast framträder de olikartade behoven i fråga om ämneskunnandet.<br /> Lågstadiebarnens mognadsnivå kräver ett speciellt metodkunnande av<br /> lärarna. Ju äldre barnen blir desto större är kraven att läraren har gedigna<br /> ämneskunskaper. I fråga om högstadiet är ett tillräckligt ämneskunnande<br /> nödvändigt också för att motverka de negativa pedagogiska effekter som blir<br /> följden av att läraren är osäker på sin förmåga att möta elevernas<br /> förväntningar. Läraren måste vara bäst i klassen.</p> <p>För alla stadier gäller att läraren inte får vara en envägsförmedlare till<br /> passiva elever. Läraren skall både stimulera och förmedla. Skall läraren<br /> lyckas med sin uppgift krävs såväl metodkunnande som ämneskunskaper i<br /> nivå med elevernas mognadsnivå. Lärarens nödvändiga auktoritet kan inte i<br /> längden baseras på någonting annat än professionalism. En utbildning som<br /> leder dit har lärarna rätt att kräva.</p> <p>Vår kritik</p> <p>Det är med denna utgångspunkt vi behöver regeringens förslag till ny<br /> lärarutbildning för grundskolan. Förslagen uppfyller inte de krav som en<br /> skola för kunskap ställer.</p> <p>Regeringens grundläggande misstag är att den sätter ideologiskt motiverade<br /> enhetsprinciper före hänsynen till den enskilde eleven och dennes mognadsnivå.</p> <p>Effekterna av regeringsförslaget blir särskilt negativa i grundskolans första<br /> och sista årskurser.</p> <p>o Amneslärarutbildningen försämras. På samma utbildningstid som i dag<br /> skall den blivande högstadieläraren hinna läsa in fyra ämnen i stället för<br /> dagens två till tre ämnen. I genomsnitt minskas studietiden för varje ämne<br /> med 25 %. Sambandet mellan grund- och gymnasieskolan bryts. Sämre<br /> lärarkunskaper leder till sämre elevkunskaper,<br /> o Övergången mellan förskola och skola försvåras. Trots ett omvittnat<br /> behov av att genom en bättre samverkan förskola - lågstadium kunna ta<br /> till vara barnens intressen av att lära lämnar regeringen frågan med<br /> kommentaren att ”planeringsarbetet får visa i vilken utsträckning en<br /> samordning är möjlig”. Svaret är emellertid redan uppenbart. Skall<br /> grundskolans lärare - som regeringen föreslår - kunna tjänstgöra i sju<br /> årskurser kan man inte begär att de dessutom skall kunna förstå och<br /> engagera sig i förskolebarnens situation.</p> <p>Enhetlighetstänkandet är ett arv från LUT 74 (Lärare för skola i<br /> utveckling, SOU 1978:86). Att en grundskola för alla elever kräver en<br /> sammanhållen lärarutbildning var den lika enkla som felaktiva utgångspunkten.<br /> Varken LUT eller de som drev fram utredningsförslaget föreföll beredda<br /> att förstå - eller ta hänsyn till - att eleverna inte kunde passas in i en sådan<br /> schabloniserad filosofi.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringen har tvingats ge upp en del av LUT-förslaget. Men kärnan finns<br /> alltjämt kvar, nämligen att lärarutbildningen måste anpassas till att<br /> grundskolan är organiserad på ett visst yttre sätt. Det är på detta altare<br /> högstadielärarens ämneskunskaper offras.</p> <p>Regeringen anför till stöd för sitt förslag om högstadielärarna att det är<br /> viktigt att eleverna inte behöver möta lika många lärare som i dag. Vi finner<br /> för vår del detta argument mindre hållbart. Det är visserligen av vikt att<br /> övergången till högstadiet görs mjuk, men det ligger inget egenvärde i att<br /> antalet lärare på högstadiet i dess helhet hålls nere. Detta gäller i synnerhet<br /> om en förändring- som i regeringsförslaget - går ut över lärarnas ämnesdjup.<br /> Flera lärare innebär tvärtom möjligheter till stimulerande variation.</p> <p>Enhetstänkandet är den avgörande svagheten i regeringens förslag. Därtill<br /> utgår förslaget från en kunskapssyn som inte respekterar kunskapskapitalet.<br /> Tydligast kommer detta till uttryck i förslagen om blockinriktning såväl i de<br /> lägre årskurserna som på högstadiet.</p> <p>Regeringen hävdar felaktigt att grundskolans läroplan ger försteg åt<br /> blockläsning i samhällsorienterade (so) resp. naturorienterade (no) ämnen.<br /> Tvärtom överlämnar läroplanen uttryckligen avgörandet om undervisningens<br /> uppläggning till elever och lärare. Att mot denna bakgrund styra<br /> lärarutbildningen i blockriktning strider mot läroplanens grundidé om<br /> decentraliserat ansvar för undervisningens organisation.</p> <p>En tvingande blockundervisning riskerar att leda till kunskapsförflackning.<br /> Många lärare känner otrivsel inför en sådan undervisningssituation.<br /> Naturlig samverkan över fiktiva blockgränser försvåras dessutom. Resultatet<br /> blir sämre kunskaper för eleverna.</p> <p>I ett viktigt avseende gör regeringen ingenting för att förändra förutsättningarna<br /> för lärarutbildningen, nämligen vad avser förkunskapskraven.<br /> Genomgången tvåårig gymnasieskola anses alltjämt tillräcklig. Erfarenheten<br /> visar att det inte är så i verkligheten.</p> <p>Sammanfattningsvis avvisar vi regeringens förslag på följande huvudpunkter:</p> <p>o Förkunskapskraven är för lågt satta,<br /> o Lärarutbildning för nio skolår kan inte ske på en linje,<br /> o Ämneskunskaperna för högstadiets lärare tunnas ut.<br /> o Integreringen av lågstadielärarnas utbildning med förskollärarutbildning</p> <p>en negligeras,<br /> o Blockfilosofin görs oriktigt till ett obligatorium.</p> <p>Vårt förslag</p> <p>Vi avvisar regeringens förslag till ny lärarutbildning för grundskolan. En<br /> lärarutbildningsreform måste i stället baseras på medvetenheten om<br /> elevernas över åren förändrade behov, på övertygelsen att kunskaper måste</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>förmedlas i en struktur som gör inlärning möjlig samt på insikten att bara den<br /> lärarutbildning som ger tillräckligt utrymme för den blivande lärarens<br /> önskemål och specialintressen kan ge bra lärare. Av grundläggande<br /> betydelse är att lärarutbildningen för grundskolan anordnas på två utbildningslinjer:<br /> en klasslärarlinje och en ämneslärarlinje.</p> <p>Klasslärarlinjen skall omfatta 140 poäng och ge behörighet för undervisning<br /> i årskurserna 1-6. Den inledande delen av utbildningen skall ge de<br /> blivande klasslärarna goda kunskaper i bl. a. läsinlärningens och matematikundervisningens<br /> metodik samt i specialpedagogik. Under utbildningen skall<br /> lärarkandidaten specialisera sig mot antingen nybörj arundervisning eller<br /> mot de senare årskurserna.</p> <p>I varianten med nybörjarundervisning skall ingå moment som är gemensamma<br /> med förskollärarutbildningen, t. ex. barns utveckling och kännedom<br /> om förskolans metoder. Syftet med denna specialisering är att klassläraren<br /> skall kunna samverka med förskollärare för att underlätta barnens övergång<br /> från förskolan till skolan. Vårt krav på en tidigareläggning av skolstarten<br /> (motion 1984/85:2818) understryker detta ytterligare.</p> <p>Varianten som inriktas mot senare årskurser skall innehålla möjlighet till<br /> fördjupning i ämnen som lärarkandidaten själv väljer. Med ytterligare<br /> påbyggnadsutbildning skall den som så önskar kunna skaffa sig behörighet<br /> att undervisa i ett ämne också på högstadiet.</p> <p>Ämneslärarutbildningen skall dels ge behörighet för årskurserna 7-9, dels<br /> också under vissa förutsättningar för gymnasieskolan. Möjligheten till<br /> dubbel behörighet skall således bibehållas.</p> <p>En ämnesutbildning som ger läraren förutsättningar att ge en kvalitativt<br /> god undervisning bör som generell regel omfatta minst 40 poäng. Vissa<br /> ämnen kan komma att kräva mer än detta. Endast i fråga om vissa s. k.<br /> stödämnen kan en 20-poängsutbildning accepteras. För undervisning i<br /> gymnasieskolan bör ytterligare ämnesfördjupning krävas.</p> <p>Med en total utbildningsomfattning för grundskolans lärare av 160 poäng<br /> ges med dessa kvantitetskrav utrymme för tre ämnen om vardera 40 poäng<br /> samt praktisk pedagogisk utbildning omfattande 40 poäng.</p> <p>Ett av de ämnen som kräver mer studietid är svenska. För behörighet att<br /> undervisa i svenska krävs i dag 60 poäng. Dess värre ges likväl inte tillräckligt<br /> utrymme för vare sig litteratur- eller språkvetenskapliga studier. Dessutom<br /> behöver blivande lärare i svenska ha bättre kunskaper i läs- och skrivinlärning.<br /> Vi förordar mot denna bakgrund att studietiden för svenskämnet<br /> utökas till att omfatta 80 poäng. Med ramen 160 poäng kan svenska därmed<br /> kombineras med ytterligare ett ämne.</p> <p>Vårt förslag innebär i fråga om antalet ämnen - vid oförändrad<br /> utbildningslängd - en smalare utbildning än vad regeringen förordar. Detta<br /> är en fördel. Vi anser att läraren med ett mindre antal ämnen - men i gengäld<br /> av tillräckligt djup - görs bättre skickad att upprätthålla den faktiska<br /> kompetensen under hela sina lärarbana.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>En till 140 resp. 160 poäng låst utbildningstid är å andra sidan inte rimlig.<br /> Snarare bör utbildningslängden avgöras av den kombination av ämnen som<br /> den enskilde väljer att infoga i sin utbildning. För den som så vill bör det<br /> således vara möjligt att efter ytterligare studier antingen bredda sin<br /> ämneskombination eller att fördjupa sig i något ämne.</p> <p>Sammanfattningsvis förordar vi för klasslärare en utbildningsomfattning<br /> av minst 140 poäng. Högstadiets lärare skall på samma sätt för behörighet till<br /> tjänst ha genomgått en utbildning om minst 160 poäng, varav 40 poäng i<br /> metodik och pedagogik.</p> <p>Vi avvisar regeringens förslag till drastiska förändringar i möjligheterna att<br /> kombinera ämnen. Tanken att inrikta ämnesläraren mot antingen no- eller<br /> so-ämnen eller mot språkämnen bygger, som vi tidigare framhållit, på en<br /> feltolkning av läroplanen. Det är en fördel för de spontana samverkansmöjligheterna<br /> mellan olika ämnen att den blivande läraren själv har stor frihet att<br /> kombinera de ämnen som skall ingå i hans eller hennes utbildning. En<br /> insnävning av möjliga ämneskombinationer får alltså inte göras. Snarare bör<br /> fler kombinationer än i dag vara tänkbara. En sådan är ett humanistiskt ämne<br /> i kombination med ett tekniskt/naturvetenskapligt ämne.</p> <p>Regeringens förslag att kombinera praktisk-estetiska ämnen med ett<br /> teoretiskt ämne kan vi med denna utgångspunkt tillstyrka. Ettämnesutbildning<br /> skall emellertid också vara möjlig för den som så önskar.</p> <p>Det här presenterade förslaget tillgodoser kravet på ämnesdjup och en<br /> rimlig spännvidd på de olika lärarkategoriernas undervisningsuppdrag.<br /> Dessutom tillgodoses kravet på smidighet och flexibilitet.</p> <p>För att skolutbildningen skall kunna anpassas till varje barns individuella<br /> utveckling är det nödvändigt att övergångarna mellan olika skolformer och<br /> stadier underlättas. Den mottagande läraren skall veta vad barnet har<br /> inhämtat på ett tidigare stadium. Den avlämnande läraren skall känna till vad<br /> som väntar eleven för att kunna ge rätt förberedelse.</p> <p>Regeringen har koncentrerat sina förslag till övergången mellan mellanstadiet<br /> och högstadiet. Däremot behandlas övriga stadieövergångar mycket<br /> knapphändigt.</p> <p>Med vårt förslag kommer samtliga stadieövergångar att underlättas.<br /> Klasslärarutbildningens specialisering mot nybörjarundervisning möjliggör<br /> en effektiv samverkan mellan förskolans och skolans lärare. De olika<br /> inriktningarna av klasslärarutbildningen medger att lärarna efter egna<br /> önskemål och med hänsyn till vad som är mest praktiskt avlöser varandra i<br /> årskurs 3 eller årskurs 4. Den som har specialiserat sig mot senare årskurser<br /> kan med viss komplettering följa ”sin klass” ända upp i högstadiet.</p> <p>Ämneslärare bör på samma sätt i något ämne kunna ”hämta upp” en klass<br /> redan på mellanstadiet. Ämneslärare med minst 60 poäng i ett ämne kommer<br /> också att kunna tjänstgöra såväl på högstadiet som i gymnasieskolan, vilket<br /> underlättar elevernas övergång från grundskolan till gymnasieskolan.</p> <p>Stadieövergångarna underlättas således på två sätt. Dels ges läraren i sin</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>utbildning kunskap om stadierna före och efter de årskurser den egna<br /> huvudinriktningen omfattar, dels har eller kan lärarna skaffa sig kompetens<br /> att undervisa också i årskurserna ovanför eller nedanför. Med denna<br /> utbildningsorganisation nås målet att underlätta stadieövergångarna utan att<br /> ämneskvaliteten eftersätts.</p> <p>Övriga frågor</p> <p>Den omfattande s. k. kvackningen har flera orsaker. En orsak är att allt<br /> fler skolor känner sig tvingade att lägga upp undervisningen i no- resp.<br /> so-block, vilket vi ovan har kritiserat. En annan orsak är att många av de nu<br /> verksamma lärarna har två ämnen i sin utbildning. En tredje orsak är att<br /> schemaläggningen kompliceras då lärare har önskemål om att arbeta i s. k.<br /> arbetslag.</p> <p>Vi anser det angeläget att de lärare som så vill skall kunna skaffa sig<br /> behörighet i ytterligare ett ämne. Lika viktigt är att lärarna ges möjlighet att<br /> fördjupa sina tidigare kunskaper. Detta kräver att de medel som avsätts för<br /> fortbildning inte splittras i för många korta kurser. Utrymmet för längre<br /> studier måste ökas. Det bör ingå i det utredningsuppdrag angående<br /> personalutbildningen som regeringen avser att ge till universitets- och<br /> högskoleämbetet (UHÄ) att undersöka hur kompetensgivande vidareutbildning<br /> skall kunna ges ökat utrymme.</p> <p>Tillräckliga förkunskaper är en förutsättning för en högskoleutbildning av<br /> hög kvalitet. Vi anser att nuvarande förkunskapskrav till klasslärarutbildningen<br /> är otillräckliga. Som förkunskapskrav till klasslärarlinjen bör i stället<br /> gälla minst genomgången treårig linje på gymnasieskolan eller motsvarande.</p> <p>Regeringen vill ersätta det nuvarande tregradiga betygssystemet med ett<br /> tvågradigt, dvs. endast underkänd och godkänd. Vi delar inte uppfattningen<br /> att det är onödigt att gradera de godkända resultaten. Betygssystem blir<br /> mindre rättvisa ju färre betygssteg de innehåller.</p> <p>Samma synsätt gäller också bedömningen av lärarskickligheten. Förutsatt<br /> att varje lärarkandidat bedöms av flera, oberoende metodiklektorer och<br /> handledare bör bedömningen kunna graderas i minst tre grader.</p> <p>Idrottslärarlinjen föreslås bli förlängd med 40 poäng till 120 poäng. Vi delar<br /> bedömningen att en förstärkning av ämnesstudierna är nödvändig och<br /> tillstyrker förslaget.</p> <p>Praktikorganisationen skall enligt regeringen utredas av UHÄ. I propositionen<br /> anges vissa utgångspunkter för detta arbete. Vikten av att lärarkandidaten<br /> kommer i kontakt med hela skolverksamheten markeras. Vidare<br /> nämns att handledarorganisationen bör göras mer flexibel.</p> <p>Dessa båda utgångspunkter får, enligt vår mening, inte leda till ett system<br /> där skolans personal ges ett kollektivt ansvar för de lärarkandidater som<br /> praktiserar på skolan. Varje lärarkandidat måste ha en ansvarig handledare.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Det är först med ett sådant personligt ansvar handledaren kan ge<br /> lärarkandidaten den uppriktiga vägledning som behövs för att kandidaten<br /> skall kunna växa in i lärarrollen.</p> <p>Tyvärr lämnar regeringen inte i propositionen några förslag beträffande<br /> dimensionering och lokalisering av lärarutbildningen. Behovet av nyutbildade<br /> lärare kommer att variera kraftigt under 1990-talet. I början av<br /> årtioendet kommer behovet att vara litet för att sedan i slutet av 1990-talet<br /> öka kraftigt beroende på stora pensionsavgångar. Detta kommer att ställa<br /> stora krav på utbildningsorganisationen.</p> <p>Ostridigt är att dagens lärarutbildningsorganisation är kraftigt överdimensionerad.<br /> Flera enheter måste med nödvändighet avvecklas. Det kan<br /> emellertid vara olämpligt att lägga ned enheter som sedan måste startas på<br /> nytt när utbildningsbehovet ökar. Vi anser att UHÄ bör undersöka<br /> möjligheterna att upprätthålla en del av verksamheten vid någon eller några<br /> lärarhögskolor genom att ge dem ansvar för den utökade fortbildningsverksamheten.</p> <p>Ämnesutbildningen på ämneslärarlinjen har hittills givits på universiteten.<br /> Vi anser att det är av avgörande betydelse att så sker även fortsättningsvis.<br /> Den ämnesfördjupning som varje ämneslärare bör ha inom sina ämnesområden<br /> förutsätter en utbildning som står i nära kontakt med forskningen.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:61px;">1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att inrätta en<br /> allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen,</p> <p style="margin-left:61px;">2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän<br /> utbildningslinje, klasslärarlinjen, enligt de i motionen angivna<br /> riktlinjerna,</p> <p style="margin-left:61px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om behovet av kompetensgivande vidareutbildning,</p> <p style="margin-left:61px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om förkunskapskrav till klasslärarlinjen,</p> <p style="margin-left:61px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om betygsättningen på lärarutbildningarna,</p> <p style="margin-left:61px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om praktikorganisationen,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2968</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:57px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om dimensionering coh lokalisering av<br /> lärarutbildningen.</p> <p>Stockholm den 21 mars 1985<br /> ULF ADELSOHN (m)</p> <p>INGEGERD TROEDSSON (m) PER PETERSSON (m)</p> <p>ANDERS BJÖRCK (m) CARL BILDT (m)</p> <p>NILS CARLSHAMRE (m) STAFFAN BURENSTAM-LINDER (m)</p> <p>ROLF DAHLBERG (m) ROLF CLARKSON (m)</p> <p>PER-OLOF STRINDBERG (m) INGRID SUNDBERG (m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m) LARS TOBISSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> </div> </div> 0 ULF ADELSOHN m 1 undertecknare 0 INGEGERD TROEDSSON m 2 undertecknare 0 PER PETERSSON m 3 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 4 undertecknare 0 CARL BILDT m 5 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 6 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM-LINDER m 7 undertecknare 0 ROLF DAHLBERG m 8 undertecknare 0 ROLF CLARKSON m 9 undertecknare 0 PER-OLOF STRINDBERG m 10 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 11 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 12 undertecknare 0 LARS TOBISSON m 13 undertecknare G8022968 Ulf Adelsohn m. fl. mot_198485__2968.pdf 180452 pdf Lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85:122) https://data.riksdagen.se/fil/D03A0F27-8E60-4EDC-9F97-A55BABD4CB59