3109216 G8022943 1984/85 2943 mot mot Motion 1984/85:2943 Lars Werner m. fl. Motion Motion 2943 0 1985-03-20 00:00:00 2014-11-04 17:29:14 2014-11-04 00:00:00 Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115) Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8022943/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8022943 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8022943 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Motion</p> <p style="margin-left:3px;">1984/85:2943</p> <p style="margin-left:3px;">Lars Werner m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringens regionalpolitiska proposition sammanfaller med ett 20årsjubileum<br /> - den 1 juli 1965 trädde det första beslutet om en samlad<br /> lokaliserings- och regionalpolitik i kraft. I detta läge kan det vara skäl att<br /> diskutera regionalpolitiken i ett något bredare perspektiv än vanligt och att<br /> både summera erfarenheterna och klarlägga de nya villkor regionalpolitiken<br /> nu har att möta.</p> <p style="margin-left:3px;">Grundläggande utgångspunkter</p> <p style="margin-left:3px;">Regionalpolitikens syfte är att motverka sådana tendenser och olikheter,<br /> vilka ersätter delar av ett nationellt territorium i förhållande till andra. En<br /> politik, som effektivt skall tjäna ett sådant syfte, måste givetvis ta sin<br /> utgångspunkt i de djupare samhälleliga orsakerna till regional eftersatthet.</p> <p style="margin-left:3px;">Forskning och praktisk erfarenhet pekar klart på att regionala klyftor och<br /> obalanser har vissa grundläggande och allmängiltiga förklaringar. Fenomenet<br /> med regionala obalanser går igen i så många sammanhang och dimensioner,<br /> att en sådan djupare gemensam orsak redan härigenom är sannolik. Det<br /> finns sålunda gemensamma nämnare mellan Norrland, Syditalien, Wales och<br /> Aragonien. Eftersläpande eller depressiva regioner förekommer i mycket<br /> olika varianter. Det kan vara utpräglade glesbygdsområden eller råvaruproducerande<br /> områden med ensidig ekonomi. Men det kan också vara gamla<br /> industridistrikt eller sönderfallande storstäder. Fenomenet har klara paralleller<br /> också i världsmåttstock.</p> <p style="margin-left:3px;">Allt detta visar, att man har att göra med förhållanden, som går tillbaka på<br /> gemensamma institutionella orsaker. Avvikelserna ingår i ett system.<br /> Systemets utveckling i sig producerar motsättningarna och obalanserna.</p> <p style="margin-left:3px;">Sedan länge är klarlagt, att de allmänna ekonomiska kriserna inte beror på<br /> tillfälligheter, politiska ingripanden eller extern påverkan. De är följder av<br /> det ekonomiska systemets egna mekanismer och rörelsemönster. Denna<br /> aspekt på det kapitalistiska systemets inre natur har studerats av en lång rad<br /> internationellt erkända samhällsforskare med ofta skilda politiska värderingar.<br /> Gemensamt för dem är, att de förkastar den klassiska tesen, att systemet<br /> har någon inneboende strävan efter jämvikt. Ansatsen att se utvecklingen<br /> som en process av motsättningar finns redan hos Marx, men återkommer<br /> även hos en utpräglat borgerlig teoretiker som Schumpeter. Gunnar Myrdal<br /> är den som i sen tid kanske mest konsekvent hävdat, att systemet aldrig<br /> strävar mot jämvikt utan tvärtom ger upphov till kontinuerliga rörelser bort</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">från jämvikten. Myrdal hävdar dessutom, att dessa rörelser tenderar att bli<br /> självförstärkande.</p> <p>Regionala obalanser är det geografiska uttrycket för dessa motsättningar<br /> och tendenser inom det kapitalistiska systemet.</p> <p>Det leder därför fel, att ge regionala obalanser ytliga förklaringar som<br /> t. ex. dåligt företagsklimat, bristande företagaranda, högre produktionskostnader<br /> eller långa avstånd. Enskilda företagares reaktionsmönster är snarare<br /> följder än orsaker till regional svaghet. Produktionskostnader är inte givna<br /> vare sig geografiskt eller i tiden. Avstånd mellan regioner har i moderna<br /> industriella ekonomier numera knappast någon självständig betydelse.<br /> Depressiva och eftersatta regioner har för övrigt ofta en belägenhet, som helt<br /> utesluter förklaringar av de båda senare typerna. De komparativa kostnadernas<br /> teori får också betraktas som en vetenskapligt övergiven teori, då det<br /> gäller att förklara den allmänna ekonomiska utvecklingen för olika geografiska<br /> regioner.</p> <p>Mekanismer bakom regionala kriser</p> <p>De mekanismer som vållar eftersatthet hos vissa regioner består av flera<br /> delar, vilka stärker varandra då de uppträder gemensamt.</p> <p>Tendensen till koncentration av kapital och verksamhetsenheter medför<br /> redan i sig själv en ojämn regional fördelning. Det uppstår automatiskt<br /> tomrum utanför koncentrationscentra. Marknadsförhållanden, riskminimering,<br /> strävan efter skalfördelar och intensivt utnyttjande av resurser driver på<br /> den regionala koncentrationen i en självförstärkande process. Redan högt<br /> utvecklade och mångsidiga regioner får merparten av den allmänna tillväxten<br /> och av de nya företeelserna inom teknologi och produktion. Skillnaderna<br /> visar sig sedan också i infrastrukturen och i demografiska förhållanden.<br /> Utvecklingens drivkrafter kan lätt leda till en koncentration och ansamling<br /> som går utöver vad som samhällsekonomiskt är försvarligt.</p> <p>De sålunda eftersläpande regionerna hamnar i en utpräglad satellitställning.<br /> De blir leverantörer av råvaror, halvfabrikat och arbetskraft. De blir<br /> beroende av andra regioner i fråga om industri- och produktionsvaror. Deras<br /> industrisektor är styrd eller avhängig av metropoler i andra regioner, och de<br /> får senare än andra del av nya impulser. Deras sämre läge visar sig därutöver i<br /> allmänt sämre villkor i många kvalitativa, sociala hänseenden.</p> <p>Processen är inte jämn och enhetlig. Det förekommer olika motverkande<br /> faktorer. En råvaruboom kan utlösa ekonomisk och befolkningsmässig<br /> expansion under en period även i en eftersläpande region. Lägre löner och<br /> arbetslöshet kan temporärt locka vissa investeringar. Nettoeffekten är<br /> emellertid oftast en fördjupning av den regionala ekonomins ensidiga och<br /> beroende karaktär. Den genomsnittliga tendensen rubbas på sikt inte.</p> <p>Som redan antytts, kan depressiva regionala tillstånd av mer kronisk natur<br /> uppträda i regioner av olika karaktär. Det kan röra sig om områden, som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lider av en gammal eftersläpning i den allmänna industrialiseringen. Det kan<br /> vara fråga om regioner med en ”halvkolonial” ekonomi, byggd på ett<br /> ensidigt och oproportionerligt beroende av vissa basvaror. En speciell nyare<br /> variant härav är den typ av krisfenomen, som utvecklas i t. ex. Bergslagens<br /> järn- och ståldistrikt. Men även i storstadsområden har eftersatthet börjat<br /> uppträda. Företeelsen har varit känd utanför Sverige, men har först efter<br /> 1970 uppträtt här. Svårigheterna i framför allt Malmöområdet kan sålunda<br /> inte förklaras med strukturella orsaker. Till varvs- och tekobranschens<br /> tillbakagång kom en allmän stagnation, som drabbar hela det ekonomiska<br /> fältet. Nästan varje industribransch har minskat antalet arbetande och<br /> expansion i s. k. framtidsbranscher uteblir. Detta inträffar trots en väl<br /> utbyggd infrastruktur och trots en mångsidig och förut mycket starkt<br /> expansiv ekonomi. Det är en ny påminnelse om att vare sig kostnadsstruktur<br /> eller branschstruktur räcker som orsaksförklaring till kroniskt depressiva<br /> regionala tillstånd.</p> <p>Regionalpolitikens verkan</p> <p>Frågan uppstår givetvis i vad mån svensk regionalpolitik, sådan den<br /> utvecklats efter 1964 års beslut, varit i stånd att upphäva eller åtminstone<br /> motverka de inneboende tendenser, som leder till regional eftersatthet och<br /> regionala obalanser. Av begripliga skäl har utvecklingen tolkats utifrån olika<br /> partiers regionalpolitiska syn. Regionalpolitiken inleddes ursprungligen i ett<br /> läge, då skogslänen hade stor befolkningsutflyttning, och utvecklingen<br /> tolkades därför utifrån befolkningspolitiska fakta. När ur- och omflyttningen<br /> i landet allmänt starkt dämpades under 1970-talet, tolkade t. ex. socialdemokraterna<br /> och centern detta olika. Socialdemokrater tog det till intäkt för att<br /> den förda regionalpolitiken haft framgång, medan centerpartister såg det<br /> som bevis för det riktiga i den decentralistiska förskjutning av politiken som<br /> de ansåg sig ha pressat fram under årens lopp.</p> <p>Enligt vår mening är ingen av dessa tolkningar riktig. Bakom den dämpade<br /> omflyttningen ligger ingen regionalpolitik, ty arbetslöshet och undersysselsättning<br /> har sedan slutet av 1960-talet och fram till nu kraftigt skärpts i<br /> landets alla regioner. Situationen är snarare uttryck för att den stigande<br /> arbetslösheten och svårigheterna i norr tvingat de drabbade att stanna kvar.<br /> Det fanns allt mindre utrymme för deras eventuella flyttning söderut. I detta<br /> ligger även en kritik mot att tolka regionalpolitiska sammanhang i befolkningspolitiska<br /> termer. Det bör snarare ske i termer av sysselsättningsgrad<br /> samt i den regionala ekonomins och samhällsbildningens kvalitativa styrka<br /> och egenskaper.</p> <p>Emellertid kvarstår frågan om regionalpolitikens verkan. Det lämpligaste<br /> sättet att få en uppfattning härom är rimligen att sätta dess proportioner sådana<br /> de nu över huvud låter sig mätas - i relation till styrkan i de allmänna<br /> processer, som vållar regionala obalanser. Med utgångspunkt i kända och<br /> någorlunda mätbara fakta tycks man kunna fastslå följande:</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>De regionalpolitiska stöden har endast till en mindre del kunnat neutralisera<br /> den allmänna utvecklingstendensens verkningar. De tycks ha haft den<br /> verkan, som de i 1964 års beslut förutsattes ha - att mildra utvecklingen och<br /> låta den ske något mer stegvis. De har ingalunda varit verkningslösa, men de<br /> har heller inte stått i proportion till de regionala problemens omfattning.</p> <p>Utflyttningen av centrala administrativa enheter har haft en begränsad<br /> direkt verkan sysselsättningsmässigt. Den har emellertid haft en obestridlig<br /> effekt i mer kvalitativt hänseende.</p> <p>Annorlunda förhåller det sig med en annan faktor, som formellt sett inte<br /> ingår i regionalpolitiken - den allmänna utbyggnaden de senaste 20 åren<br /> inom den offentliga sektorn i stort. Denna utbyggnad har med avseende på<br /> arbetsmarknadseffekter vida överträffat den egentliga regionalpolitiken.<br /> Den har kraftigt förbättrat infrastrukturen i skogslänen och uppenbarligen<br /> skapat ett större mått av nationell integration inom viktiga områden. Vissa<br /> sidor av den samhälleliga utbyggnaden har haft en direkt regionalpolitisk<br /> syftning - så t. ex. högskolesektorn.</p> <p>Totalt sett har dessa tre huvudfaktorer fått den effekten, att de regionala<br /> klyftorna åtminstone inte ökat, vad gäller den allmänna situationen på<br /> sysselsättningens område. De har dock inte kunnat förhindra, att även<br /> skogslänens allmänna situation på detta område starkt försämrats. Om å<br /> andra sidan den starka allmänna utbyggnaden av samhällssektorn inte skett,<br /> skulle med all säkerhet svårartade försämringar i skogslänens relativa<br /> situation ha inträtt och den regionala obalansen kraftigt ökat.</p> <p>Man kan slutligen tillägga: kostnaderna för den egentliga regionalpolitiken<br /> har varit mycket måttliga och näppeligen orimliga i förhållande till resultaten.<br /> Vad som här kan konstateras leder i sin tur till ett antal intressanta<br /> slutsatser:</p> <p>För att kunna upphäva regionala obalanser fordras i de eftersatta<br /> regionerna, att man sätter in stora block av investeringar och andra insatser,<br /> vilka är samordnade och består av såväl produktions- som infrastrukturella<br /> delar. Dessa blockinsatser måste vara av en storlek och en inriktning som kan<br /> förändra den eftersatta regionens situation i stort och föra bort från<br /> strukturer, vilka håller kvar eftersattheten.</p> <p>Regionalpolitiska stödåtgärder, som bygger på erbjudanden om fördelar,<br /> vilkas antagande ytterst beror på företagens eget initiativ, kan aldrig ge<br /> någon grundläggande förändring i en eftersatt regions läge. Sådana åtgärder<br /> har en tendens att försvagas under perioder, då behovet av insatser stiger.<br /> Detta innebär dock inte att man bör underskatta den partiella betydelse de<br /> kan ha.</p> <p>Generella stimulanser i form av lättnader i skatter eller socialavgifter<br /> saknar alla förutsättningar att förändra en regional problemsituation. Om de<br /> ges som allmän stimulans över hela landet riskerar de närmast att förstora de<br /> regionala klyftorna. Kostnaderna för det allmänna vid sådana generella</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lättnader har endast ett ytterst slumpartat och oförutsebart samband med<br /> resultaten. De torde därför vara olämpliga som regionalpolitiska medel.</p> <p style="margin-left:14px;">Regionalpolitikens nya läge</p> <p>Vi kan nu beskriva läget för regionalpolitiken i framtiden på följande sätt:</p> <p style="margin-left:14px;">1. För att bekämpa regionala obalanser kommer att krävas ökade och inte<br /> minskade resurser.</p> <p style="margin-left:14px;">2. De regionala kriserna har sammanvävts med den allmännna krisen och<br /> därmed blivit ett större problem.</p> <p style="margin-left:14px;">3. Regionala problem av för Sverige ny typ kan väntas uppträda utanför<br /> stödområdet.</p> <p style="margin-left:14px;">4. Den nya, starkt arbetsbesparande tekniken kommer - så som den nu<br /> utvecklas - snarast att skärpa motsättningarna mellan ekonomiska<br /> metropol- resp. satellitområden och därmed totalt verka till de utsatta<br /> regionernas nackdel.</p> <p style="margin-left:14px;">5. Den utbyggnad av den offentliga sektorn, som varit så betydelsefull för<br /> problemregionerna, har stagnerat.</p> <p style="margin-left:14px;">6. Regionalpolitiken i egentlig mening är under stark press av budgetpolitiska<br /> skäl.</p> <p style="margin-left:14px;">7. Läget hotar framkalla skärpta motsättningar mellan norr och söder - en<br /> konflikt som norra Sverige i längden riskerar förlora på grund av sin<br /> gradvisa försvagade politiska och parlamentariska position.</p> <p>Vi ser alltså, hur hela den framväxande samhälleliga situationen hotar<br /> försätta regionalpolitiken i ett allvarligt dilemma. Ett lösande av detta<br /> dilemma är knappast möjligt, med mindre än att man i betydande omfattning<br /> söker infoga sådana resurser i regionalpolitiken, vilka inte går över den<br /> statliga budgeten. Det kan ske på två olika, kombinerbara vägar.</p> <p style="margin-left:14px;">1. Medel från den alltmer omfattande samhälleliga kapitalbildningen senast<br /> i form av löntagarfonderna - måste användas för sådana utvecklingsinsatser,<br /> vilka kan ges även regionalpolitisk effekt. Detta torde också<br /> var enda sättet att ge insatserna den karaktär av större ekonomiska block,<br /> som är stark nog att lyfta problemregionerna till en ny kvalitativ nivå.</p> <p style="margin-left:14px;">2. Behoven inom den offentliga sektorn - enkannerligen den kommunala måste<br /> prioriteras upp i förhållande till nu. Denna sektor har kvantitativt<br /> och kvalitativt så stor betydelse för de regionala problemens lösning, att<br /> dess medverkan i den regionala utvecklingens förändring måste säkras.<br /> Detta innebär en viss förskjutning mellan exportens och den inhemska<br /> konsumtionens roll, mellan yttre och inre marknadstillväxt.</p> <p style="margin-left:14px;">Vpk:s synpunkter och förslag</p> <p style="text-align:right;">Sett i stort innebär regeringspropositionen en fortsättning av regionalpolitiken<br /> efter tidigare linjer. Med givna budgetpolitiska förutsättningar har man</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>hävdat anslagsramarna relativt väl. Vi noterar dessutom med tillfredsställelse,<br /> att regeringen inte frestats att använda nedsatta socialavgifter som en<br /> allmän stimulansmetod.</p> <p>På just detta avsnitt föreslår vi en omfördelning av resurser i förhållande<br /> till propositionen. Enligt vår mening bör man avskaffa även den nu<br /> tillämpade nedsättningen av socialavgifter i vissa Norrbottenskommuner.<br /> Nedsättningen drar avsevärda kostnader utan att ge något verkligt utbyte åt<br /> Norrbotten. De 370 miljoner av statsmedel, som här kan frigöras, föreslår vi i<br /> stället fördelade med 200 miljoner för industriutveckling i malmfältsområdet<br /> och med 170 miljoner för höjning av det samlade länsanslaget. På så sätt ökar<br /> effekten såväl för Norrbotten som för skogslänen i allmänhet.</p> <p>Ett långsiktigt grepp</p> <p>Vpk:s avgörande kritiska synpunkter rör alltså inte de nu aktuella<br /> budgetramarna utan regionalpolitiken sedd i ett längre och bredare perspektiv.</p> <p>Som vi förut framhållit, är en fördjupning och spridning av de regionala<br /> problemen att vänta. Samtidigt sker en åtstramning i statsbudgeten och<br /> samhällssektorn. De krafter som verkar utjämnande och utvecklande<br /> riskerar alltså att bli för svaga för att effektivt motverka regionala kriser och<br /> strukturella problem.</p> <p>En politik, vars tyngdpunkt ligger i att söka locka enskilda företagare och<br /> enstaka företag att lokalisera i områden, som de i grund betraktar med<br /> skepsis, löser inte de regionala problemen. Vad som fordras är ett samlat<br /> grepp - en mobilisering av en bred potential, som möjliggör både kvantitativt<br /> stora insatser och en allsidig regional samhällsutveckling. Till denna potential<br /> hör såväl de nuvarande regionalpolitiska insatserna som löntagarfonderna,<br /> de samhällsägda företagen och verken samt länens och kommunernas<br /> verksamheter.</p> <p>Underlag och organisatoriska förutsättningar för en sådan medveten<br /> samordning existerar redan. I länsplanering och länsprogram, i kommunala<br /> utvecklingsunderlag och planer, finns redan den konkreta problematiken<br /> belyst och lämpliga åtgärder utredda.</p> <p>Vad som återstår är att samordna och verkställa insatser, vilka tillsammans<br /> är starka nog att ändra strukturen och utvecklingsriktningen region för<br /> region. Kring sådana program kan sedan lokala och privata insatser gruppera<br /> sig.</p> <p>Löntagarfondernas roll</p> <p>Är möjligheterna via statsbudgeten begränsade, erbjuder sig en därav<br /> oberoende resurs: löntagarfonderna. Det är en både logisk och demokratiskt<br /> tilltalande linje, att fonderna medvetet engageras i de regionala ekono</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_42"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>miernas uppbyggnad och omformning. Detta är också ett sätt att ge fonderna<br /> en förankring i opinionen, som de svårligen kan få, om de enbart utvecklas<br /> till ett slags helt i sig själva slutna och apolitiska placeringsinstitut. Fonderna<br /> kan göra avgörande insatser för uppbyggnaden av nya och mindre ensidiga<br /> näringsstrukturer i länen. Fondernas engagemang kan också bidra till att<br /> minska det beroende av de stora privatföretagen och av ekonomiska<br /> maktcentra utanför de egna regionerna, som utgör en traditionell belastning i<br /> skogslänens situation.</p> <p>Samhällssektorns roll</p> <p>Samhällssektorn har en mycket tungt vägande roll i skogslänens utveckling,<br /> i lika mån för att skapa arbete som för att kvalitativt - infrastrukturellt skapa<br /> en allsidig ekonomisk och social miljö. Denna betydelse kan väntas<br /> öka i och med att en försvagning av konjunkturen inträffar.</p> <p>Att angripa de regionala problemen förutsätter vidgat utrymme för<br /> samhällssektorn. Detta nödvändiggör en viss förskjutning i den ekonomiska<br /> politikens inriktning, eftersom denna är knuten kring en åtstramning på den<br /> offentliga sidan med motivet att bl. a. öka exporten. Om balansen i<br /> utrikesaffärerna i högre grad än nu kunde försvaras med produktivitetshöjande<br /> tekniska och organisatoriska åtgärder, skulle gynnsamma kostnadsrelationer<br /> kunna upprätthållas utan att den offentliga sektorn hölls tillbaka så<br /> hårt som nu. De delvis mycket omfattande fördelar exportindustrin kunnat<br /> inkassera skulle därmed till viss del också kunna överföras till samhällssektorn.<br /> Detta skulle - till skillnad från vad en ökad privatkonsumtion medförha<br /> en positiv verkan på utrikesbalansen. Samhälleliga investeringar och<br /> samhällelig konsumtion spelar därtill en viktig roll som marknad för annan<br /> regionalt orienterad produktion och serviceverksamhet. Ett vidgat utrymme<br /> för samhällssektorn är således en viktig form av allmänt verkande regionalpolitik,<br /> som överför resurser till de eftersatta regionerna utan särskilda<br /> administrativa styråtgärder.</p> <p>Speciella avsnitt av den offentliga sektorn</p> <p>Särskilt framträdande regionalpolitisk betydelse har tre avsnitt inom<br /> samhällssektorn: utbildningen, transporterna och hälsovård-socialtjänst.</p> <p>De regionala högskolorna spelar en framträdande roll i den nationella<br /> integrationen, dvs. i upphävandet av regionala klyftor. De såväl tillför<br /> regionerna vetenskaplig och annan teoretisk kompetens som bildar ett<br /> oundgängligt inslag i det sociala livsmönstrets variation och möjligheter. Det<br /> är av central betydelse att landsortens högskolor kan bevara sina positioner<br /> gentemot de stora riksmetropolerna och att eventuellt nödvändiga nedskärningar<br /> inom enskilda linjer kompenseras med nya utbildningsavsnitt.</p> <p>På transportområdet framstår järnvägsväsendet som det utan jämförelse</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>19</p> </div> <div class="block ml_4"><p>viktigaste och mest framtidsbetonade transportmedlet. De kortsiktiga besparingskrav,<br /> som nu gör sig starkt gällande inom SJ, är därför både direkt och<br /> indirekt skadliga ur trafik- och regionalpolitisk synvinkel. Det är nödvändigt<br /> - och för skogslänen i särskild grad - att komma ifrån den snäva och alltför<br /> sektoriellt orienterade typ av lönsamhetssyn, som i dag hämmar järnvägens<br /> utveckling. Transporter bör ses ur ett externekonomiskt perspektiv - ett<br /> högklassigt och lättillgängligt järnvägssystem utgör därför en tillgång för hela<br /> ekonomin.</p> <p>Hälsovård och socialtjänst är tungt vägande inslag i den totala samhällsmiljön.<br /> Hälsovårdsresurserna är i vissa avseenden mycket ojämnt fördelade, till<br /> stark nackdel för skogslän och glesbygd. I samband med att den nya<br /> allmänläkarutbildningen får fullt genomslag måste detta resultera i en<br /> generösare politik gentemot landstingen och i försök att fördela läkartillgången<br /> rättvisare. Primärvårdsreformen, psykiatrireformen och andra genombrott<br /> för nyare vård- och vetenskapssyn ger emellertid samtidigt de<br /> eftersatta länen nya möjligheter. Statsmakterna bör här söka utnyttja<br /> möjliga styrmedel och stimulanser för att ta till vara förnyelse och metodutveckling.<br /> Norra Sverige kan här utifrån sin sociala och ekonomiska situation<br /> tillföra övriga landet särskilda och delvis unika erfarenheter.</p> <p>Teknologins utveckling och spridning</p> <p>Teknologispridning tas upp i propositionen - och med goda skäl. I en mer<br /> långsiktig syn är det dock även nödvändigt att se regionalpolitik och<br /> teknologi i ett något allsidigare ljus.</p> <p>Speciellt data- och elektronikområdet bär på tendenser, som kan bli<br /> negativa ur regionalpolitisk synvinkel. Centraliseringstendenserna är här<br /> starka både i fråga om tillverkning och programkompetens. Det finns risk för<br /> att detta leder till skärpta regionala skillnader.</p> <p>Dilemmat kan motverkas bl. a. på två vägar. Den tekniska utbildningen<br /> kan ges en rörlig och självständig karaktär, som möjliggör en anknytning till<br /> regionernas egna villkor och behov. Detta kan i sin tur understödja en<br /> teknikutveckling i delvis ny riktning. Vad som avgör en regions tillgodogörande<br /> av ny teknik är inte nödvändigtvis ett automatiskt jagande efter senaste<br /> nytt av det som kommer utifrån. Det är i stället väl anpassade system och<br /> tillämpningar av utrustning, som kan tillverkas på nära håll. De fackliga<br /> organisationernas inflytande på teknikutvecklingen inom industri, administration<br /> och vård framstår som särskilt betydelsefulla i dessa regioner.</p> <p>Den allmänna levnadsmiljöns betydelse</p> <p>På senare år har den regionalpolitiska diskussionen kommit att i hög grad<br /> kretsa kring industri, teknik och företagsamhet. Det är därvid lätt att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>försumma betydelsen av den allmänna levnadsmiljön för regionernas<br /> befolkning.</p> <p>Den samhälleliga miljön är för stora delar av skogslänens befolkning sämre<br /> än genomsnittligt för landet. Arbetslöshet och undersysselsättning, svagare<br /> ställning för särskilt kvinnor och ungdomar, långa avstånd, snäva och lokalt<br /> avgränsade arbetsmarknader samt ofta dålig tillgänglighet till service och<br /> kultur är allmänt framträdande drag.</p> <p>Detta medför i sin tur ett klart underutnyttjande av mycken mänsklig<br /> potential. Det förstärker ojämlikhet människor emellan och framtvingar<br /> benägenhet att söka sig till miljöer, som erbjuder mångsidigare möjligheter.</p> <p>Regionalpolitik och samhällsplanering bör därför mer samlat och medvetet<br /> än nu utgå från vad som är nödvändigt för att erbjuda människor en<br /> allsidig social miljö, inom vilken de inte tvingas till orimliga rörelsemönster<br /> eller ställs inför svåröverstigliga transportproblem i den dagliga tillvaron.<br /> Man måste här utgå främst från de transportsvaga gruppernas situation.<br /> Lokalisering av företag måste inriktas på att de skall bidra till breddningen av<br /> de lokala arbetsmarknaderna. Bebyggelseplanering och kollektivtrafik måste<br /> klarare syfta till att binda samman mindre orter med varandra och med<br /> större tätorter.</p> <p>Glesbygdspolitiken</p> <p>Glesbygdsområdenas situation har förvärrats. Många bygder närmar sig<br /> nu en mycket kritisk punkt i sin utveckling, där underlagen för elementär<br /> service redan är allvarligt undergrävda.</p> <p>Det är därför nödvändigt att ta ett grundläggande politiskt ställningstagande<br /> om glesbygdspolitiken. Har man som utgångspunkt att glesbygden skall<br /> leva vidare i någon rimlig mening, måste man precisera hur detta skall ske,<br /> vilken form glesbygdens samhällsliv framdeles skall ta. Detta är en delvis<br /> kontroversiell fråga, som emellertid snarast måste besvaras.</p> <p>De glesbygdspolitiska åtgärderna har i många fall varit värdefulla. De har i<br /> konkreta fall kunnat försvara viktiga funktioner i glesbygdens småsamhällen.<br /> Men inför hotet om ett ras i glesbygdens hela samhälleliga struktur räcker de<br /> inte. Det kan inte heller förnekas, att det finns illusioner i frågan. Det är<br /> omöjligt - och socialt olämpligt - att tillskapa extremt spridda mönster i<br /> lokalisering av arbetsplatser och människor, och det är klart socialt<br /> förkastligt att hänge sig åt föreställningar som att t. ex. kvinnor i glesbygd<br /> skall ges arbete vid hemterminaler. Sådana uppfattningar omöjliggör att man<br /> också i glesbygden söker få rimliga sociala miljöer och samhällsstrukturer<br /> som kan stå emot den hotande avfolkningen och avvecklingen.</p> <p>Skall glesbygden räddas, måste den ha ett antal stödjepunkter med viss<br /> styrka. Alternativet är en osystematisk politik, som söker hjälpa alla<br /> småorter utan att därför ge någon av dem en förmåga att stå emot<br /> utvecklingen. Det är bättre att en glesbygd i längden kan bevara ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>21</p> </div> <div class="block ml_4"><p>samhälleligt liv och en kulturell särart genom att ha en någorlunda stark och<br /> allsidig ort - helst med kommunikationsmässigt god anknytning till någon<br /> större tätort - än att hela bygder skall falla, därför att närings- och<br /> bebyggelsestruktur är för splittrad för att kunna fungera efter vår tids<br /> förutsättningar och människors behov. För att motverka koncentration till<br /> riks- och länscentra blir det med säkerhet nödvändigt med en styrke- och<br /> resurskoncentration inom varje glesbygd.</p> <p>De nyare problemregionerna</p> <p>Spridningen av de regionala problemen har gett upphov till två större<br /> områden, där man för framtiden måste göra mer planmässiga insatser än<br /> hittills.</p> <p>Det ena området är Bergslagsregionen, där en rad relativt stora industriorter<br /> drabbats av kris och omstrukturering, och där t.o. m. länscentra som<br /> Västerås upplevt allvarliga problem. Här visas stödpolitikens otillräcklighet<br /> och nödvändigheten av att arbetet med Bergslagsproblemen ges en långt<br /> bredare karaktär. Ett program innefattande statliga lokaliseringar, förbättringar<br /> inom järnvägsväsendet samt inkoppling av löntagarfonden på en<br /> industriell förnyelse av regionen är påkallat.</p> <p>Det andra området bildas av de tre sydligaste länen. Där sammanfaller<br /> Blekingeregionens industriella tillbakagång med allvarliga tendenser till<br /> stagnation och avindustrialisering i Malmö, Landskrona och Helsingborg.<br /> Det handlar här om orter och områden, som tidigare varit drivkrafter i den<br /> ekonomiska expansionen. Stagnationstendenserna gör sig gällande i sådan<br /> grad, att också här ett mer planmässigt grepp för att påverka utvecklingen är<br /> motiverat. Det får givetvis inte bli så, att Sydsverige konkurrerar med norra<br /> Sverige om statliga medel. Men en särskild delegation, representerande de<br /> tre länsstyrelserna, borde bildas.</p> <p>Sydfonden - som anmärkningsvärt nog har en hög andel av sin verksamhet<br /> i ren värdepappersplacering - borde på ett helt annat sätt knytas till en<br /> ekonomisk förnyelse av regionen.</p> <p>Hemställan</p> <p>Vpk har förutom föreliggande motion också avgett en rad andra motioner<br /> rörande regionalpolitiska problem och åtgärder däremot. Några av dessa har<br /> lämnats under allmänna motionstiden, andra i anslutning till proposition 115.<br /> Den här presenterade övergripande motionen skall ses i samband med dessa<br /> övriga motioner.</p> <p>Mot bakgrund av det anförda föreslås</p> <p style="margin-left:43px;">l.att riksdagen beslutar avskaffa de nedsättningar i socialavgifter<br /> som förekommer i vissa Norrbottenskommuner,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2943</p> </div> <div class="block ml_41"><p>22</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:43px;">2. att riksdagen beslutar anslå 200 milj. kr. till Norrbottens län för<br /> insatser i malmfältsområdena,</p> <p style="margin-left:43px;">3. att riksdagen beslutar öka det allmänna länsanslaget med 170<br /> milj. kr., motsvarande mellanskillnaden mellan 200 miljoner och<br /> den totala nuvarande kostnaden för nedsatta socialavgifter,</p> <p style="margin-left:43px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs rörande ett samlat långsiktigt grepp på regionalpolitiken,</p> <p style="margin-left:43px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs rörande löntagarfondernas roll i regionalpolitiken,</p> <p style="margin-left:43px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs rörande den samhälleliga sektorns roll för<br /> regional utveckling,</p> <p style="margin-left:43px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om teknologins utveckling och spridning,</p> <p style="margin-left:43px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs rörande den allmänna levnadsmiljöns betydelse i<br /> regionerna,</p> <p style="margin-left:43px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs rörande glesbygdspolitiken,</p> <p style="margin-left:43px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs rörande Bergslagsregionen, Västskåne och Blekinge.</p> <p>Stockholm den 20 mars 1985<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p> <p>JÖRN SVENSSON (vpk)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_11"><p> </p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>minab/gotab Stockholm 1985 82466</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 4 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 5 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 6 undertecknare G8022943 Lars Werner m. fl. mot_198485__2943.pdf 263261 pdf Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115) https://data.riksdagen.se/fil/FD3328DA-DB66-44C0-B052-77034EEF4903